Så är två mycket givande veckor på den svenska FN-delegationen och i FN över. Stort tack för alla goda briefingar från våra diplomater med ambassadörerna Anders Lidén och Per Örnéus i spetsen. Och till Inga-Lena Bengtsson som med stor drivkraft fått ihop ett mycket bra program, med flexibla anpassningar utefter verklighetens förändringar!
Flyget till Köpenhamn blev 1 timme försenat, så jag missade tåget från Malmö med två minuter (att SJ alltid..ska vara så förbaskat punktliga)och har just fördrivit två timmar på stationen...
Avslutande programpunkter på FN var bl a ett givande besök på FNs barnfond - Unesco -och befolkningsfonden UNFPA. Samt USAs utrikesminister Hillary Clintons personliga och engagerade anförande i samband med kvinnokonferensens avslutning. Min kollega Christer Winbäck lyckades få trycka hennes hand, medan jag i tumultet efteråt fotograferade henne och hennes medföljande dotter Chelsea. Även Madeleine Albright var där.
Hon fick ett starkt stöd av församlingen och hade flera slagkraftiga one-liners; t ex att 1800-talet var kamp mot slaveriet, 1900-talet kamp mot totalitarismen (nazism och kommunism antar jag) medan 2000-talet blir kamp för kvinnors rättigheter.
Hon berättade också om besök i ett utvecklingsland, där hon såg kvinnor i arbete överallt. Utan deras insatser skulle ju länderna falla ihop. Och hon kunde inte förstå ekonomerna som sa att deras arbete inte räknades.
Förenta nationerna är ett oerhört viktigt organ för världens nationer. Sverige är en stormakt där som en av världens stora bidragsgivare. USA är ändå outstanding som betalar nära 25 procent av FNs budget, medan världens socialistiska länder av någon anledning ger väldigt lite, en förklaring kan ju vara att det ekonomiska systemet ger väldigt lite pengar att kunna fördela.
G77-gruppen organiserar nu nära 130 av världens 192 FN-länder, och är en viktig kraft som ibland kan bromsa rätt mycket. Gruppen är dock mycket heterogen, och vi får se hur sammanhållningen kommer att utvecklas.
Säkerhetsrådet med sina 5 fasta medlemmar (med veto) och 10 cirkulerade är FNs centrala maktsfär. 65 år efter andra världskriget borde detta egentligen reformeras - är t ex Frankrike och Storbrittannien viktigare stormakter än Indien. Men sannolikt kommer nuvarande strukturer att kanske vara lika svåra att rucka på som att låta Europaparlamentet sluta pendla till Strassbourg...
Jag tar med mig intrycken och erfarenheterna från FN i mitt fortsatta politiska arbete, och kommer att ha stor nytta av dem!
Läs även andra bloggares åsikter om fn, hillary clinton, centerpartiet, riksdagen
söndag, mars 14, 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)