tisdag, maj 30, 2006

segraren skriver historien, även i LRF

ATL har en stor intervju med Caroline Trapp, som blev LRF-ordförande i ytterligare ett år trots att valberedningen enhälligt föreslog mig. "Det där är gammalt nu", säger hon, och jag instämmer. Min bild var ju att styrelsearbetet inte fungerade, och jag (och även nog delvis Caroline) förespråkade Lars-Göran Pettersson. Men valberedningen vågade eller ville då inte föreslå honom, och valet föll på mig.

Caroline har alltid uttryckt sig balanserat under och efter striden, och även jag, hoppas jag.
Och naturligtvis är det gång på gång hennes bild av vad som skedde som lyfts fram. "Lite för mycket prat i styrelsen, kanske, och visionsarbetet hotades". Jag tycker varken att Caroline pratade för mycket i styrelsen eller att någon oenighet förelåg om visionsarbetet.

Caroline säger i intervjun att "jag kunde väl i princip fått vad jag begärt om jag hade avgått". Det stämmer rätt bra, hennes kapacitet och många goda sidor hade vi säkert tagit till vara i en bra dialog.

Men det pensionsavtal som en besvärad stämma hade givit henne med en årlig inbetalning på ca 2 mkr -totalt 8 mkr - hade inte fallit ut detta ytterligare år.

(Dockered hade ju tillskansat sig ett orimligt avtal utan stämmans insyn, Jonsson fick ett ännu bättre av den styrelsen, och Caroline detsamma, men inte av styrelsen. Inte hennes fel, ansvaret tog den beslutande stämman).

Jag deltog inte i det beslutet eftersom det rörde min ordförande. Jag hade nog aldrig kunna drömma om att en LRF-stämma kunde bevilja ett så generöst avtal, med en fallskärm för 4 års ordförandeskap på 8 mkr. Och var kanske lite förvånad att berörda accepterade det som rimligt.

Lars-Göran får 1,5 mkr när han slutar, en rimligare nivå.

Orsaken till att Dockered ville ha en rätt dold fallskärm var givetvis att stämman aldrig hade godkänt flera mkr per år i arvode. Därför pensionstrixandet.

En styrelseordförande bör principiellt ha ett rejält arvode, och sedan själv avgöra hur mycket som man avsätter av det till pension. LRF-ordförandeskapet är ett tufft jobb, och arvodet/lönen borde vara väsentligt högre än den knappa miljon som utgår idag.