fredag, juli 28, 2017

Misstroendeförklaring mot Johansson, Ygeman, Hultqvist. Räcker 2 av tre?

Det har varit två intensiva veckor. Plötsligt avslöjar SVT och strax DN att Transportstyrelsens GD beslutat att ge serbiska och tjeckiska tekniker m fl utan godkänd säkerhetsklassning tillgång till enorma mängder data varav  en hel del militärt mycket känsliga.

Trots att regeringen känt till detta sedan 2015, och ministrarna Ygeman och Hultqvist sedan mars 2016, så vet ansvarig minister Johansson och statsministern ingenting, enligt egna uppgifter, förrän januari 2017.

Transportstyrelsens GD åtalas och får sparken, utan att medborgare eller opposition vet någonting.

Statsministern medger att det som skett är ett "haveri".

Alliansens riksdagsledamöter kräver i brev till Talmannen att riksdagen inkallas för att uttala misstroende mot de 3 statsråden.

Statsministern ombildar regeringen, 2 av de 3 statsråden lämnar in begäran om avsked, försvarsminister Hultqvist är kvar.

Jag intervjuas i Corren om detta i en mycket kort intervju. Det är mer tillspetsad än jag minns att jag gav uttryck för.

Frågan var ungefär, nu har 2 av 3 statsråd avgått, står du verkligen fast vid att också Peter Hultqvist ska avgår?

Och mitt svar var ungefär; Det är bra att statsministern insett allvaret i vad som har hänt och att två statsråd har avgått. Det välkomnar jag. Däremot är ju min uppfattning oförändrad sedan i går, när jag skickade brevet till Talmannen, att det är 3 statsråd som har allvarligt brustit i en stor säkerhetsskandal vars följder är stora och svåra att överblicka.

Av de 3 statsråden är, som jag ser det, Anna Johansson, huvudansvarig. Anders Ygeman är också ansvarig, genom att ha fått information utan att vare sig kontakta sin kollega Johansson eller sin statsminister, han hade också SÄPO under sig. Peter Hultqvist kommer därnäst, har har fått information i mars 2016 utan att vare sig kontakta sin kollega Johansson eller sin statsminister, enligt egen uppgift liksom de tre andra. Och ingen information har heller lämnats till riksdagen eller till medborgarna, förrän läckor till media, antar jag, i juli 2017.

Alliansledarna ger efter att två ministrar avgått beskedet att de välkomnar detta och drar tillbaka sin begäran att riksdagen inkallas, de står kvar vid misstroendeförklaringen mot Peter Hultqvist som kommer att väckas när riksdagen öppnat i höst, "under förutsättning att ingenting nytt framkommit som ändrar bedömningen".

Nu diskuteras det mycket om inte alliansen borde låta nåd gå före rätt mot Peter Hultqvist, eftersom han på många sätt är en kvalificerad försvarsminister som åtnjuter respekt hos många, även hos mig.

Ja, vore det så lätt att bara avstå från att uttala misstroende i en mycket allvarlig fråga, om statsrådet i andra frågor skött sig väl. Men så fungerar ju inte misstroendeinstitutet, att det används efter en samlad bedömning av statsrådets misslyckanden och lyckanden. Det utgår ifrån om det finns anledning för riksdagen att uttala misstroende utifrån deras agerande i en preciserad sakfråga, eller ej.

Och där ligger ju frågan oförändrad, alliansen, och SD, anser att de tre statsråden brustit så allvarligt att misstroende måste uttalas.

Även förtroendet för statsminister Löfven är naturligtvis svårt skadat, han har ansvar för hela regeringen och det är anmärkningsvärt att han inte verkar anse att Ygeman eller Hultqvist har gjort något fel, trots att de hade kunskap som de inte förde vidare i regeringen trots regeringsmöten och säkerhetspolitiska rådsmöten en masse under tiden.

Jag träffade ett erfaret f.d statsråd från andra regeringar som var helt oförstående till denna "management by stuprör" som hade varit omöjlig i de regeringar han varit en del av, där talade man med varandra och tog gemensamt ansvar.

Det finns en del som argumenterar för att Peter Hultqvist bör sitta kvar en tid, p g av en större militärmanöver i Östersjön, och på grund av att han är respekterad i försvarsmakten.

Tyvärr, det är heller inte några bärande argument som förtar de misstag som gjorts.

Jag satt i försvarsutskottet i åtta år när socialdemokraterna ständigt krävde nedskärningar av försvarsbudgeten tillsammans med MP och V. Jag uppskattar att socialdemokraterna och Peter Hultqvist numera också vill öka Sveriges försvarsbudget, även om deras position ständigt är lägre än alliansens innan förhandlingarna. Det är också bra att Peter Hultqvist inser lägets allvar och Rysslands opålitlighet och gillar bilaterala försvarsavtal, även med USA som annars ju ses negativt i breda vänsterkretsar.

Däremot är det min entydiga uppfattning att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ gamblar med Sveriges säkerhet när man blankt avvisar att Sverige, som nästan är med i Nato, snarast skulle utreda att gå med fullt ut för att förbättra vår och Norra Europas säkerhet. Här har Peter Hultqvist som försvarsminister ett mycket stort ansvar för att hans parti är kvar på sin dogmatiska linje från förra seklet.

Till slut, jag tycker det är bra att alliansen avstår från att kräva att riksdagen sammankallas nu, liksom att man ger utrymme för KU och andra att granska om det finns omständigheter som kan visa att Hultqvist agerat bättre än vi nu vet, vilket kanske även regeringen möjligen kan ta fram...

Här några intressanta länkar;
Anders Sannerstedt, docent i statsvetenskap, förklarar skillnaden mellan KU-granskning och misstroendeförklaring i Sydsvenskan.

Torbjörn Nilsson skriver i Expressen, det här handlar om Löfven, inte om Hultqvist.

Löfven har ju ingen kritik mot Ygeman och Hultqvist, märkligt nog. Lite klädsamt att Hultqvist själv ändå medger en viss självkritik i ekot.

torsdag, juli 20, 2017

Varsågod Uppdrag Granskning - om ekomatshypen.

4 erkända professorer på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har skrivit boken "Den ekologiska drömmen".

Professor emeritus i ekologi på SLU Torbjörn Fagerström har skrivit mycket om hållbart jordbruk, bl a på DN Debatt med mig med kritik mot rödgrön ekomatspopulism.

Jag själv som agronom och bonde kämpar alltid för det svenska jordbruket och har respekt för det i sin helhet, och försvarar det mot ensidig smutskastning.

För detta har vi alla blivit hudflängda och utskällda av många ekomatsentusiaster i ekoforskning och ekoaffärer, i miljöorganisationer, i  journalistik, av politiker, av konsumentföreträdare, av kommuner och av handel mm (se länkar längts ner). Känsloargumenten haglar, sakargumenten tryter, hur kan någon ifrågasätta ekojordbrukets överlägsenhet?

Nu uttalar sig, i en artikelblogg i UNT och på Facebook, två agronomer och mycket respekterade vetenskapsjournalister, Jan-Olov Johansson och Peter Sylwan. Jag kommenterar här på FB och länkar till Jan-Olovs artikelblogg och Peters FB-kommentar, och Jan-Olovs glasklart skarpa slutblogg på UNT.

Här är Peter Sylwans klarspråk på Facebook:

"Peter Sylwan
Igår kl. 08:16

Läs och begrunda en synnerligen tänkvärd text. Fundera särskilt över vad de som köper eller odlar eko egentligen vill ha sagt. Jag tror att de som köper eko vill markera att de bryr sig och att de som odlar gärna vill klara sig själva. Att ingendera får som de vill är en annan sak. Och det är väl vad en kritisk journalistik borde göra - gräva tillräckligt djupt så att man förstår att t.ex eko inte är hållbart av framför allt ett skäl - det går åt 20 - 50% mer mark för att få fram samma mängd mat. Jorden har inte mer jord att odla upp - och 2050 är vi 9 miljarder och då måste det finna 50 - 100% mer mat till priser som människor har råd att betala. Annars vet vi hur det går. Det blir kaos och förlust av allt vad hållbarhet heter. Det finns inget hållbart jordbruk i dag oavsett vad vi kallar det. Ett jordbruk som både producerar rekordskördar, skonar klimatet och är bra för miljön. Men det går att fixa om man tar det bästa från det mesta och verkligen anstränger sig att komma just dit - till det hållbara jordbruket."

Och här är en del av Jan-Olov Johanssons andra blogginlägg, klarspråk också det:

"Att välja ekologisk är del av byggandet av ens identitet och handlar inte så mycket om sakliga val mellan en rad kända fakta. Det känns helt enkelt rätt.
Om man vill kan man också tolka det som en slags religiös övertygelse i vårt sekulariserad land. Först med den tolkningen vare om jag minns rätt professor Nils Uddenberg.
Att välja KRAV märkta produkter blir då till en livsstilsfråga, som hur man klär sig eller vilken bil man köper. En symbolhandling eller ett avlatsbrev.
Att angripa sådana val med fakta räcker inte så långt. Ett citat som ofta tillskrivs Groucho Marx sammanfattar situationen bra. Det lyder ungefär:
”Kom inte släpande på en massa fakta, jag har redans bestämt mig. ”
Personligen är jag övertygad om att vi alla beslutar oss på det viset, känslan kommer först, stödjande fakta senare.
 Må så vara. Men när dessa känslor blir till regeringspolitik är det fara på färde.
Och under en lång rad år har den ”alternativa odling” erhållit rejäla summor av skattepengar i stöd. Många kommuner och landsting har också sett sig tingade att ta av sina redan ansträngda budgetar för att köpa ”ekologiskt”.
Ja, i den senaste Livsmedelspolitiska utredningen skrivs det om att trettio (30) procent av svensk areal bör odlas ekologiskt!
 Skälet är förstås partipolitiska. Stackars MP måste få någonting efter alla smällar och raset i opinionsmätningar.
( Jag är egentligen för allt MP vill, men emot nästan alla deras vägar dit.)
 Så det är när dessa ”alternativa fakta” blir till politik med miljonrullning som följd som det gröna önsketänkandet har passerat en gräns, åtminstone för mig.
Dessa pengar kan användas på ett betydligt bättre sätt. Rent sakligt och vetenskapligt är detta vansinne. Det är Trumppolitik på svensk botten."

Om detta - ekomatshypen - finns det hur mycket som helst att granska, ungefär som på migrationsområdet för några år sedan (inga paralleller i övrigt). Men "ingen" gjorde det, nu görs en del.
Det är bara en tidsfråga innan det svenska ekojordbruket kommer att granskas lika skarpt som den vanliga miljövänliga svenska ("konventionella") jordbruket granskats sedan länge.
Vem/vilka kommer att börja?

(Jag vill betona att det även ligger i ekojordbrukets och ekomatens intresse att granskning sker, ju längre den dröjer ökar risken för en då betydande sättning i efterfrågan).

Här länkar till artiklar och mediainslag som lidelsefullt försvarar och lyfter fram ekomatens förträfflighet och överlägsenhet, främst med känsloargument och ofta svaga sakargument. Endast ett urval, här finns ett närmast obegränsat material att ösa ur:
Här Naturskyddsföreningen, och Här, och Här, och Här, och Här, och Här, och Här.
Här Krav, och Här, och Här, och Här.
Här andra artiklar, och Här, och Här,
Ska ge fler länkar när jag hinner..

Agronomen och vetenskapsjournalisten Jan-Olov Johansson skriver här ett tredje blogginlägg i UNT. Han åskådliggör i det väl varför jag själv ofta försvarar det vanliga miljövänliga svenska jordbruket när det attackeras eller smädas av övertygade "ekofantaster",
"Ett annat problem med den svart-vita ekodebatten är den reducerar alla icke KRAV-märkta bönder till "miljöbovar"".
"Men, som sagt, kom inte här och släpa in en massa besvärliga fakta i min svart-vita verklighet! Jag är eko som ICA brukar sammanfatta det."


tisdag, juli 18, 2017

Slöja för barn - Centerkvinnorna eller Sara Mohammad?

Jag är mycket tveksam till att barn ska bära slöja, vilket ibland sker från riktigt unga år.

Det innebär ett sexualiserade och att de ständigt sprider ett religiöst budskap. Det hämmar rimligen berörda flickors möjligheter att t ex springa och röra sig.

Ifråga om seden att omskära mycket unga flickor och pojkar råder stor konsensus i Sverige och i växande grad även i länder där så fortfarande sker, hoppas jag, att detta är fullständigt oacceptabelt och ett plågsamt övergepp som måste fås att försvinna. Ändå sker det fortfarande att flickor i Sverige omskärs vilket är förfärligt.

Principiellt anser jag det fel att föräldrar har rätt att för sina barns räkning beordra att pojkars förhud  opereras bort från deras könsorgan. Jag anser inte att föräldrar äger sina barns kroppar. Ska omskärelse ske ska det beslutas av personen själv när han blir myndig, är min principiella uppfattning. Sedan är jag naturligtvis medveten om hur djupt kulturellt och religiöst rotad denna tradition är i olika kulturer.

Sara Mohammad, ursprungligen från kurdistan, kämpar i Sverige mot hedersförtryck mm. Hon skriver i denna färska debattartikel att det borde vara förbjudet att bära slöja före 18 års ålder.

Här är hennes motivering: "Enligt Sara Mohammad är slöjan en symbol för hela problematiken.
- Flickor trakasseras, kontrolleras och spottas på om de inte har slöja. Den ska signalera att man är ren och kysk – de som inte bär den är smutsiga o
vilken man som helst kan ta dem.
Därför vill hon förbjuda slöja för barn under 18.
- Låt barnen vara barn, låt dem vara fria från religiösa dogmer, låt dem tänka som fria individer. När de blir 18 år får de bära vad de vill. Jag är inte för att man ska förbjuda vuxna kvinnor att bära slöja – men staten måste ta ansvar för barnen."
Centerkvinnorna tycker tvärtemot Sara Mohammad att föräldrar ska kunna beordra sina barn att bära slöja.
Och de motiverar detta med denna, som jag tycker, naiva och aningslösa analys:
"I barnkonventionen slås fast att ett barn har rätt till religionsfrihet. Med detta blir det för oss tydligt att barn som vill bära slöja och andra religiösa symboler skall få göra det, i den mån som barnen samtidigt kan ta till sig och delta i obligatorisk undervisning. Vid tillfällen då klädsel, t.ex. heltäckande slöja, hindrar en elev från att delta i ett utbildningsmoment så väger utbildningen tyngst och klädesplagget bör kunna förbjudas vid de enskilda momenten."
Inser inte Centerkvinnorna att barns rätt till religionsfrihet enligt centerkvinnornas analys lätt kan tolkas som deras föräldrars rätt att övertyga dem om t ex att de ska bära slöja likt sin mor redan från unga år?

Och ett klockrent blogginlägg från Helena Lind Trotzenfelts (M) blogg.
Jag har respekt för att Centerkvinnorna har denna uppfattning, även om jag anser att den är fel. Därför lyfter jag frågan och redovisar min uppfattning i detta blogginlägg, för att söka påverka både Centerkvinnorna och Centerpartiet i min riktning.
Det kallas demokrati, som bekant!

(Några undrar varför jag har synpunkter i olika frågor. Det har jag alltid haft. Och nätet och sommaren är en bra kombination för att läsa ifatt och diskutera..)
Docent Devin Rexvid är mycket kritisk till centerkvinnornas analys och ståndpunkt.

Liberala Jenny Sonesson är också kritisk, kan tyvärr inte hålla sig från några onödiga slängar från ideprogramsdebatten.
Imam Kasih Virk ger dock Centerkvinnorna sitt stöd.

Devin Rexvid återkommer med sin syn i dessa frågor, mycket tänkvärt tycker jag.






Linköpings kommun bör ompröva Fairtrade!

Linköpings kommun är helsålda på Fairtrade (f.d Rättvisemärkt), jag är det inte.

Inte heller Corren i en ledare.

Gillar du LO och Svenska Kyrkan ihop, handla Fairtrade.
Är du tveksam till att din kommun ska gynna enbart Fairtrade, vilket jag faktiskt är, läs Karin Pihl i Kristianstadsbladet;

Massor av kommuner har fallit för Fairtrade och blivit certifierade kommuner som satsar resurser på att de själva, samt företag och organisationer i kommunen ska köpa och göra mkt reklam för Fairtrade. 

4 allianskommunalråd i Uppsala med bla Stefan Hanna och Ebba Busch Thor skrev 2011 en bra artikel om denna fråga, tyvärr nu bakom betalvägg..

Den borgerliga mångsysslaren Rebecka Weidmo Uvell har gjort en kritisk granskning av Fairtrade och de som står bakom.http://uvell.se/2016/05/20/lo-certifierat-kaffe/



Isabella Carneström Edman skrev 2015 en bra ledare i Hallands Nyheter kring detta (tycker jag).


Svenska Kyrkan är trosvissa och låter precis som LO om Fairtrade.

Ekonomerna i Lund och på SLU (Agrifood) gjorde 2009 denna analys.





lördag, juli 08, 2017

Ström och Leissner mot Sanandaji och Gur - känsla mot fakta

Jag länkade igår till bl a Thomas Gurs varning för att 750.000 människor varken kommer att få arbete eller utbildning. utan finnas i utanförskap fram till pension, typ.

Den kända ekonomen och styrelseproffset mm Pernilla Ström lägger skulden för detta i hög grad på stelbenta myndigheter, invandrare från Syrien har samma utbildningsbakgrund som svenskar menar hon bl a.

Här är hennes facebooksinlägg, som utgår ifrån ett som jag tycker tänkvärt annat facebooksinlägg av förre partisekreteraren och arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin.

I kommentarerna märks bl a nationalekonomen och migrationsdebattören Tino Sanandaji samt flera kvalificerade personer som instämmer med Pernilla ström, bl  a Maria Leissner.

Tino Sanandaji gör också ett eget facebooksinlägg liksom Thomas Gur.

Den här debatten är viktig och belysande för hur fortfarande många lever i tron att orsaken till att det tar 15 år för flyktingar att få arbete på hel- eller deltid inklusive arbeten med lönebidrag är myndigheternas stelbenthet, inte något annat.

Min egen kommentar, inlagd i alla tre debattrådarna bland massor andra kommentarer är denna:

"Pernilla Ström är högt kvalificerad och vill så väl, men är uppenbarligen så förblindad av sitt eget mycket starka engagemang i asylfrågorna att hennes subjektiva bild blir sanning  som framförallt ingen som själv invandrat ska ha mage att ifrågasätta medan den faktiska verkligheten blir en myndigheternas komplott. Att det finns exempel på att Sveriges ofta fyrkantiga integrationsprocess är stelbent och kan förbättras är en sak, de överväldigande fakta om flyktingarnas (från t ex Syrien, Afghanistan eller Somalia) generellt sett betydligt lägre utbildningsnivå, kortare utbildningstid och bristande kunskaper i svenska är tyvärr verkligheten, trots att Sveriges statsminister otaliga gånger ljugit (ja, vilket ord ska annars användas) och påstått att de bara är "några stycken". Debatten mellan Ström och Sanandaji är belysande och viktig och det är anmärkningsvärt att många andra högt kvalicerade och godhjärtade personer reservationslöst ger Pernilla Ström sitt stöd, t ex Maria Leissner."

fredag, juli 07, 2017

Coops osakliga/osanna kampanj om ekomat fälls i Domstol.

Jag har respekt för det moderna miljövänliga svenska jordbruket, i global elitklass. Jag har också respekt för det svenska ekojordbruket, även det ett bra miljöalternativ med lite olika för- och nackdelar relativt det miljövänliga svenska jordbruket i övrigt.

Däremot är jag starkt kritisk till när t ex Naturskyddsföreningen, Krav och Miljöpartiet och många i politiken, media och handeln ensidigt förespråkar ekologiskt från hela världen före närodlat från Sverige, samt när man osakligt och osant svartmålar "det svenska giftjordbruket".

Jag och den mycket kunniga professorn emeritus på Lantbruksuniversitetet Torbjörn Fagerström skrev 2014 en mot Naturskyddsförreningen starkt kritisk artikel på DN Debatt.

I november 2016 riktade jag i ett blogginlägg mycket stark kritik mot Kravs marknadschef Johan Ceije som uttryckt sig oerhört osakligt och förlämpande mot det moderna miljövänliga svenska jordbruket.

Livsmedelskooperationen Coop har i sin propaganda/reklam för ekomat använt osakliga och osanna påståenden i betydande mängd, i bl a filmen "eko-effekten" (nu borttagen).

Rebecca Weidmo Uvell driver en av landets största politiska bloggar och har i två fylliga blogginlägg mosat Coops kampanj som oseriös och osaklig. 

Professor Torbjörn har gjort sammalunda i SvD.

Svenskt Växtskydd (inte LRF) anmälde Coop till Patent- och marknadsdomstolen, som i ett entydigt utslag fällde Coop som mot ett vite förbjöds att använda filmen mm samt också en del gravt oriktiga formuleringar.

Torbjörn Fagerström gläds med all rätt över domen i SvD.

Här några länkar till vad jag skrivit mera om svenskt jordbruk och svenskt ekojordbruk, här och här.

Två miljöprofessorer skriver mycket märkligt i SvD att domen går emot den samlade vetenskapen på området, ett obegripligt konstaterande. De utgår från Coops försök på några personer med märkliga förutsättningar. Deras vetenskapliga trovärdighet borde raseras.








Aktuella länkar i svensk migrationsdebatt - juli 2017

Thomas Gur är en intressant debattör, aktiv i bl a sociala medier, bördig från Izmir (bibelns Smyrna), tidigare aktiv i moderaterna.

Han ordnade med ett dygns varsel en "happening" vid Visby Domkyrka som samlade 80-100-talet intresserade, där han lade fram sitt program för hur Sveriges framtida politik för "invandringen" bör se ut.

Gotlands tidningar refererar väl Gurs budskap tyvärr betalvägg), och det finns oxå en youtubeinspelning.

Det kommer oxå en debattartikel i juli.

I korthet anser han att man måste inse att ca 750.000 långtidsarbetslösa invandrare med låg utbildning och dåliga språkkunskaper som finns i Sverige år 2025 (?) inte kommer att vare sig få enkla jobb eller kommer att kunna utbildas till jobb. Hur detta ska hanteras måste ges högsta prioritet. För att inte antalet människor i detta utanförskap ska öka ännu mer genom asyl- och ekonomisk migrationsinvandring måste Sverige minska denna mycket kraftigt. Samtidigt är det av yttersta vikt att Sveriges ekonomi genom en politik för konkurrenskraft och fler i arbete går bra och ger pengar för att finansiera det stora utanförskapet.

Expressen skriver på ledarplats att EU måste växla sin idag oreglerade migration över Medelhavet och istället införa ett kvotsystem där de mest behövande väljs ut.

Jag har inte hört några starka reaktioner mot Expressens budskap, som tvivelsutan för några år sedan hade fördömts som främlingsfientligt och rasistiskt.

Förre GD för Migrationsverket Thord Palmlund skriver i SvD att Sverige bör prioritera hjälp till flyktingar i närområdet före en stor asylmottagning. Även detta budskap hade totalsågats för några år sedan.

Johan Hakelius i Fokus skriver en lång och lite krånglig text, men intressant, om åsiktsklyftor och åsiktskorridor och hur folkstyret fungerar.

Jag har några favoriter bland ledarskribenter, t ex Anna Dahlberg, Widar Andersson och Alice Teodorescu. Det finns naturligtvis även andra, t ex i SvD och DN.  Centerpressen har många läsvärda och kunniga ledarskribenter, t ex Patrik OksanenLars J ErikssonReidar CarlssonOlof JonmyrenMarcus PerssonTomas KarlssonPetter BergnerMaria Haldesten , Eva Bofride mfl. Flera av dem ger spridning åt sina tänkvärda ledare i Facebooksforumet Politisk Centerdebatt!

Expressens Anna Dahlberg skriver kritiskt om Alliansen kopplat även till t ex vilken migrationspolitik som gäller. Jag menar att Alliansen behöver enas i de viktiga frågor där skillnader råder så långt före valet som möjligt.

I Almedalen höll centerpartiets ledare Annie Lööf ett starkt tal med vrede över terror och terror-rörelser och rasism, som kommenteras bl a i Borås tidning.

Många har framhållit Kanadas migrationspolitik som ett föredöme. Jag visar i detta blogginlägg att Kanada prioriterar arbetskraftsinvandring långt före flyktingmottagande.

Henrik Emilsson, doktor i internationell migration, skriver i denna debattartikel i Dagens Samhälle att högkvalificerad arbetskraft lättare bör ges arbetstillstånd, medan de från andra världsdelar som vill ha enkla jobb i Sverige ska få det svårare.

Bloggaren mm Torbjörn Jerlerup, numera S och tidigare t ex EAP.., skriver ett intressant blogginlägg med kritik mot de politiker och media som i debatten söker ge intryck av att flyktinginvandrana till Sverige domineras av högutbildade, typ. Stefan Löfven har t ex många gånger påstått detta och brukar t o m samtidigt säga att delågutbildade är "några stycken". Detta är ren desinformation och faktiskt en stor osanning.

Mot ovanstående länkar ska ställas att Sverige nu har asylregler som skärpts till praxis i andra EU-länder. Detta motsatte sig i delar i riksdagen Vänsterpartiet, Centerpartiet och på några punkter även Liberalerna och Kristdemokraterna.
Nuvarande regler är tillfälliga och gäller endast till 2018.

Svenska Kyrkan är en drivande kraft för mer generösa asylregler än idag och ger på sin hemsida intressanta svar på hur man resonerar i en rad aktuella frågor.