Jag har skrivit lite om detta tidigare. Att ha uppdraget att företräda medborgare i riksdagen är ansvarsfullt. Jag känner ett stort ansvar - självfallet - till de som röstat på centerpartiet, varav nära 8 procent i min valkrets - Östergötland - kryssade mig. (ca 5 procent kryssade Karin Jonsson och över 3 procent Britta Andersson osv).
Jag är i grunden en självständigt tänkande människa som driver det jag anser vara rätt och riktigt, både i med- och motvind. De som följt mig i politik och föreningsliv (främst LRF) torde kunna intyga det. Självfallet ska jag i riksdagsgruppen och i riksdagen vara en viktig kugge i att utforma centerpartiets - och alliansens - ställningstaganden och beslut. Självfallet är det i majoritetsställning oerhört viktigt med ett nära samarbete mellan regeringen och dess riksdagsgrupper. Och med hela riksdagen.., trots att oppositionen ju ofta opponerar och tycker annorlunda.
Ändå har jag på denna blogg i flera tidigare inlägg deklarerat att en övergripande central fråga för mig är att alliansregeringen är stark, handlingskraftig och klarar av att regera, dvs att fatta beslut i både lätta och svåra frågor, att hålla ihop i regeringen och att få majoritet för sina förslag i riksdagen. Det innebär alltså att det är mycket viktigt med en nära dialog mellan regeringen och dess riksdagsledamöter under beredningsprocessen fram till propositioner och riksdagsbeslut. Där kan sakfrågor fällas och stoppas. Däremot är utrymmet enligt min uppfattning mycket litet för att som enskild riksdagsledamot för alliansen fälla sin egen regering i viktiga riksdagsbeslut. Det kan och ska inte uteslutas men börjar detta ske är vägen kort till regeringskris och nyval.
Och den stora vallöftet till medborgarna från allianspartierna var att samarbeta och genomföra det vi gick till val på.
En del riksdagsledamöter har lämnat riksdagen under innevarande mandatperiod och utan dramatik ersatts av nya. Media gör nu lite väsen av att det är många som lämnat. Det tycker inte jag, de som har lämnat har nästan genomgående tydliga skäl för detta och en viss löpande förnyelse är inte fel.
Och främst borgerliga och liberala tidningar - skulle jag tro - riktar åter fokus på att riksdagen bör vara mer självständig och därmed mer oförutsägbar. Sådana krav riktas sällan på den socialdemokratiskt styrda riksdagen, "alla" visste att socialdemokraterna alltid var regeringsdugliga och alltid "höll ihop laget".
Ska alliansregeringen med bara 7 rösters majoritet vara regeringsduglig är alltså utrymmet för att fälla sin egen regering mycket begränsat. Skulle ledamöterna lyssna på samma tidningar som samtidigt med kravet på självständigare borgerliga riksdagsledamöter ständigt också vill se leverans av alla vallöften, skulle alliansen alltså snabbt hamna i stora bekymmer.
En allianskollega till mig - Göran Pettersson (M) - har insiktsfullt - tycker jag - skrivit om detta på sin blogg och lyft fram valsystemets roll i sammanhanget.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, regeringen, alliansen, centerpartiet, valsystemet
måndag, augusti 10, 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)