Jag svarar på mail, lyssnar på argumenten och försöker diskutera. Men det är inte lätt om det inte finns någon som helst mottaglighet för den verklighet som har gjort att Sverige signalspanat i etern sedan före andra världskriget (och även i tråd tidvis enligt Carls Bildts blog), och att länderna i vår omvärld gör det fast ofta under hög sekretess i sina försvarsmakter.
Det är den verkligheten - att spana efter mönster som kan hota Sveriges säkerhet i
väl definierade avseenden - som gjorde att s-regeringen under 8 års utredande inte övervägda att avveckla all signalspaning för ett ögonblick, vad jag vet, utan istället fastnade i inbördes strider om hur begreppet Yttre hot skulle definieras och hur gränsdragningen mellan FRA och SÄPO skulle se ut. Alliansregeringen delade verklighetsanalysen, förstärkte integritetsskyddet och lade propositionen. Vänsterpartiet inser också att signalspaningen tyvärr behövs.
Mot den verkligheten - Sveriges säkerhet - ska de integritetsintrång ställas som debatten i stort sett nu enbart handlar om. Det är den avvägningen som är så plågsamt svår att göra, men som måste göras. Det är viktigt att debattten fortsätter och att frågan analyseras i ett helhetsperspektiv, dvs med beaktande av både de försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna och integritetsaspekterna.
Centerpartiets öppenhetsmanifest är ett viktigt dokument och stämmobeslut som bl a visar på det allvarliga integritetsintrång som signalspaning kan innebära/innebär. Däremot har inte manifestet gjort den avvägning mellan integritetsintrånget och landets säkerhet som den nu beslutade lagen innebär. Centerpartiet har i regeringen och i riksdagsbehandlingen drivit fram en rad instrument för att skydda integriteten och ställa FRA under en noggrann kontroll. Vi har dock liksom 6 av riksdagens 7 partier landat i att riksdagens ansvar för landets säkerhet tyvärr - som världen ser ut - gör att signalspaning fortsatt behövs.
Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt.
måndag, juni 23, 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)