Föreståndaren Maria Wivstad på EPOK på SLU, särskilda forskningspengar för ekologiskt jordbruk, propagerade i Dagens Samhälle för att kommuner (och alla andra) ska prioritera ekomat. Jag replikerar och förespråkar, om man vill handla miljö- och djurskyddsvänligt, att i första hand köpa närodlad mat från Sverige, i andra hand vanlig bra mat eller ekomat från Sverige och i tredje hand mat från andra länder med sämre miljö- och djurskydd.
Jag har skrivit till Sveriges ekologiska bönder, och här är en rad länkar om mitt och Centerpartiets ständiga arbete för det svenska jordbruket. Och här än fler...
Det finns 2 bra miljöalternativ för kommuner att välja mellan när man upphandlar mat som kan produceras i Sverige.
Jag har skrivit till Sveriges ekologiska bönder, och här är en rad länkar om mitt och Centerpartiets ständiga arbete för det svenska jordbruket. Och här än fler...
Det finns 2 bra miljöalternativ för kommuner att välja mellan när man upphandlar mat som kan produceras i Sverige.
Det
ena är den miljö- och djurskyddsvänliga maten från hela det svenska jordbruket,
närodlad mat som sluter kretsloppen och gynnar den biologiska mångfalden inom
ramen för världens strängaste miljö- och djurskyddslagar.
Det
andra är närodlad mat från Sverige som därtill är producerad enligt det
”ekologiska” konceptet med mycket animalieproduktion och utan mineralgödsel och
kemiska bekämpningsmedel, vilket ger betydligt lägre skördar.
Importerad
mat från kontinenten eller andra världsdelar är oftast betydligt sämre
miljöalternativ.
De
kommuner som sätter upp höga procentmål för att köpa ekomat från hela världen
och sedan i övrigt köper importerad mat är inga miljökommuner. De jämförelser
som ständigt nu görs om detta borde istället börja med hur stor andel av
matinköpen som är närodlad mat inom stränga miljö- och djurskyddslagar. De
kommuner som här har högsta inköpsandelar är de främsta miljökommunerna vad
gäller mat, och detta borde listas och hedras!
Svenska
Staten, och Sveriges kommuner, stöder ekojordbruket med miljardbelopp genom
riktade miljöersättningar och riktad upphandling.
Staten anslår även betydande resurser till forskning och marknadsföring av ekomat.
Maria
Wivstad är föreståndare för EPOK, centrum för ekologisk produktion, på Sveriges
Lantbruksuniversitet (SLU).
Hon
skriver i Dagens Samhälle att kommuner bör köpa ekomat från hela världen före
bra mat från Sveriges alla bönder. Så är innebörden i det hon skriver. Jag
menar att målet istället i första hand borde vara att upphandla närodlat mat
producerad inom stränga miljö- och djurskyddsregler som kan sluta kretsloppen
och gynna biologisk mångfald i närområdet.
Detta
borde vara både Lantbruksuniversitets och Sveriges kommuners grundläggande mål.
I andra hand kan man sedan prioritera hur stor andel ekomat från Sverige, och
hela världen, man vill upphandla.
I
sin strävan att som statlig forskare sälja in just ekomat skriver Maria Wivstad
följande, vilket är utomordentligt anmärkningsvärt:
” I praktiken har det visat sig att ekomat i
skolor och landsting inte ökat utgifterna för maten, vilket slår hål på
påståenden i media att kommuner och landsting varje år lägger miljardbelopp på
subventioner av ekomat.”
Detta påstår alltså en statsanställd
ekoföreståndare på SLU. Och sedan begär hon att vi ska tro på det övriga hon
skriver, vilket trots partiskhet är mera balanserat.
Påståendet är barockt.
Enligt ekonomerna på SLU och i Lund påAgrifood (2012) kostar ekomaten 65 % mer än vanlig mat, med ett spann på 30-60 %.
Min fråga till Maria Wivstad, och
andra ekoföreträdare som också ofta brukar hävda att trots betydligt dyrare
inköpspriser så kostar inte ekomaten mer, är om hon och de anser att Sveriges
kommuner kan trolla?
Om all mat köps in som ekomat till en
merkostnad på runt 65 %, eller om 25 % köps in till en merkostnad på 40 %, hur
kan detta ske utan att det kostar kommunerna någonting?
Sanningen är ju att kommunernas inköp av betydligt dyrare ekomat kostar årliga miljardbelopp, naturligtvis. (Staten stöder också ekojordbruket med runt 700 mkr per år). Att försöka blanda bort korten genom att påstå att så inte är fallet är lögn och skadar i längden förtroendet för både SLU och den ekologiska maten. Den är betydligt dyrare eftersom den främst är inriktad på animalieproduktion och ger betydligt lägre skördar genom de begränsningar den ålägger sig.
Sanningen är ju att kommunernas inköp av betydligt dyrare ekomat kostar årliga miljardbelopp, naturligtvis. (Staten stöder också ekojordbruket med runt 700 mkr per år). Att försöka blanda bort korten genom att påstå att så inte är fallet är lögn och skadar i längden förtroendet för både SLU och den ekologiska maten. Den är betydligt dyrare eftersom den främst är inriktad på animalieproduktion och ger betydligt lägre skördar genom de begränsningar den ålägger sig.
Naturligtvis kan och ska kommuner
alltid söka vägar för att använda maten så effektivt och bra som möjligt genom
att minska matsvinn och ha en allsidig kost osv. Detta kan och ska självfallet
göras oavsett om råvaran är närodlad mat från Sverige eller ekomat från hela
världen.