torsdag, juli 11, 2019

En migrationspolitik utan bred förankring i folkopinionen, risker.

Sedan länge vill ju folkopinionen i Sverige ha en mer EU-anpassad (mindre generös) migrationspolitik. EU för ju redan en mycket restriktiv migrationspolitik som alla svenska partier stöder förutom V. Nu har Sifo på TV4s uppdrag frågat svenskar om EUs migrationspolitik ska bli än mer restriktiv.  Det vill i denna undersökning 50 % medan bara 19 % vill att EU ska blir mer generöst/mindre restriktivt. 
Kanske många inte vet hur restriktivt EU söker hejda migration vid sina yttre gränser.
Resultatet är ändå anmärkningsvärt.
Detta kan tala för att migrationsfrågor kommer att vara fortsatt stora i samhällsdebatten. 
Bryter man ner för olika partier är skillnaderna enorma, i artikeln anges att 3 % av MPs sympatisörer vill ha en mer restriktiv EU-politik, 36 % av S och 70 % av M. C torde ligga närmare MP och V, L kanske som S (?)  och KD närmare M? 
Orsaken till att SD flerdubblats i opinionen det senaste decenniet är i hög grad att övriga riksdagspartier fört en migrationspolitik utan förankring i folkopinionen. Nuvarande 4-partisamarbete innebär en återgång i riktning mot en mer generös asylpolitik. 
Jag tror att politiska partier som driver en politik i en viktig sakfråga och inte lyckas övertyga folkopinionen att vara med på den tar betydande politiska risker. 
En är att mer extrema partier kan växa. En annan är att förtroendet för partierna, och för deras ledare, kan sjunka. 

Jag lyssnar gärna på synpunkter kring detta, är det klokt, eller rätt, av politiska partier att uthålligt föra en politik i en viktig politisk sakfråga i strid med folkopinionen? Eller är det klokare, och mer rätt, att föra en politik som är bättre än vad folkopinionen inser och hoppas att på sikt ska folket också inse detta?

Mitt parti tar stora risker. Och de 4 samarbetspartierna.


Det är trist att fastna i facket "jag har haft rätt och borde lyssnas till". Tyvärr är så fallet och här en än gång en oro för Sveriges migrationspolitik, denna gång i de 4 samarbetspartiernas tappning.
Det är möjligt att Centerpartiet skickligt fortsätter att öka sitt opinionsstöd, och att mina varningar är obefogade, som de bevisligen varit hittills. Vi får se. Jag skriver i Folkbladet.
Är det hållbart att driva en migrationspolitik i strid med en bred folkopinion?


Mitt parti tar stora risker
Staffan Danielsson f.d. riksdagsledamot
10:00 | 2019-07-10
DEBATT FOLKBLADET:

Viktiga orsaker varför så många asylsökande och ekonomiska migranter (relativt Nordens och EU: s övriga länder) söker sig till Sverige handlar om Sveriges välstånd och generösa bidragssystem men också om mer generösa regler för migration och för arbetskraftsinvandring till enklare jobb.
Arbetskraftsinvandring är naturligtvis i grunden bra, till yrken där Sverige har brist på kompetens och arbetskraft.
Däremot är arbetskraftsinvandring tveksam om den kan användas av arbetsgivare och lågkvalificerad arbetskraft för att runda Sverige migrationslagstiftning och användas för att ”köpa sig” ett medborgarskap. Jag anser det uppenbart att reglerna bör ses över.
Skulle integrationen fungera och de flesta snabbt komma i arbete vore det en sak, men trots yviga ord och politikerlöften i 20 år och mer är ju så tyvärr inte fallet. Regeringens påståenden om detta handlar främst om kreativ statistik och 100-procentigt statssubventionerade extrajobb av olika slag.
Trots denna verklighet, och trots den belastning som finns både t ex i sjukvården och på bostadsmarknaden och med utanförskapsområden och långtidsarbetslöshet, så kämpar V, MP, C och delvis L och KD samt motvilligt S i strid med medborgarnas flertal för att behålla och återgå till Sveriges tidigare mer generösa regelverk relativt EU: s övriga länder på migrationsområdet. De 4 samarbetspartierna förverkligar nu delar av detta.
Mitt eget utanförskap i mitt parti (Centerpartiet) började med en vitt spridd artikel på DN Debatt om åldersfusket, och myndigheternas typ nollkontroll av det, i april 2012. Samt av mitt påpekande inför partistämman 2013 att partistyrelsens förslag att Sverige ensamt borde öppna sina ambassader för de av världens asylsökande som vill söka asyl i Sverige var naivt och orealistiskt.
Till min förvåning ledde detta inte till att förslaget ändrades, t ex till att C kunde driva på för att EU: s länder tillsammans kunde göra detta (orealistiskt, jag vet men ändå en rimligt signalskapande politik). Istället frystes jag ut på stämman och förslaget skärptes ytterligare.
Mina motioner på några senare stämmor gav heller inte resultat, detta är fortfarande Centerpartiets politik, som inte oväntat inte utsatts för någon närmare granskning av media eller ens av politiker. Medias granskning sker ju i princip främst när migranter som varit här länge, ofta ”illegalt”, ska utvisas. Jag kan förstå detta utifrån varje ömmande fall, men politik måste ha ett helhetsperspektiv.
Över 60 procent av medborgarna säger sedan många år i entydiga opinionsundersökningar att de i likhet med mig vill se att Sverige mera anpassar sin migrationspolitik (säkert inklusive arbetskraftinvandring) till EU: s övriga länder. Nu agerar de 4 samverkanspartierna tvärt emot. Huruvida detta är ett bra recept för att pressa tillbaka SD och få fortsatt förtroende efter 2022 är klart tvivelaktigt.