Jag skriver regelbundet krönikor sedan en tid i den kristna tidningen Världen Idag. Nu senast behandlade jag de allt hetare matpris- och energifrågorna:
Schweizaren Jean Ziegler, FN:s rapportör om rätten till mat, menar att biobränsleproduktion på åkermark är ett ”brott mot mänskligheten”. Ziegler tycker inte om frihandel och globalisering, och befinner sig på den politiska vänsterkanten.
Hans uttalande är anmärkningsvärt. Om det är fel att odla en del biobränslen så är väl mark tagen ur produktion – träda – ännu värre. Är ekologisk produktion med 30-40 procent lägre avkastning än vanligt jordbruk kanske också ett brott? Och vad gör vi när vi dricker kaffe…, begår brott?
Ziegler och vi alla är sedan mer än ett sekel bortskämda eller vana vid att det finns ett prispressande överskott av mat på världsmarknaden. Detta har givit låga världsmarknadspriser som egentligen ingen bonde i Europa har kunnat producera mat för med lönsamhet.
För att inte Europas eller Sveriges jordbruk – eller USA:s – skulle slås ut har i-världens länder alla skyddat den inhemska produktionen med tullar, regleringar och olika ersättningssystem. Frihandelns vänner i Sverige har ofta agiterat för dessas borttagande även om vårt lands jordbruk skulle drabbas dramatiskt.
Jag har som bonde och medborgare i flera decennier kämpat för att Sverige liksom EU skulle behålla ett skydd mot de dumpade världsmarknadspriserna. Ett av mina argument var just att vi med säkerhet skulle få nya regleringar mot jordbruket om det blev en bristsituation på matområdet.
Nu har världsmarknadspriserna på spannmål det senaste året fördubblats, så att de börjar göra det meningsfullt att producera mat även om stöden minskar. Det är dock inte några höga priser vid en jämförelse i långt perspektiv, matpriserna har sjunkit mycket kraftigt under många decennier.
Men se så var inte tanken med frihandel för jordbruket, att priserna skulle fördubblas. Ziegler vill därför med förbud och regleringar driva fram ett nytt prispressande överskott….Därför har plötsligt många bönder nu blivit glödande frihandelsförespråkare medan många liberaler plötsligt svajar och har förståelse för regleringar mot prisökningar…Tala om ombytta roller!
Vi får se hur marknadspriserna utvecklar sig, med de högre nivåerna kommer marknadsekonomins mekanismer nu att snabbt öka produktionen av mat i världen och priserna kan mycket väl sjunka tillbaka rätt snabbt.
På längre sikt är det ändå uppenbart att vi snarare går mot brist på mat och energi, än mot fortsatta överskott. Skulle det bli lagreglerat att åkermark inte får användas till exempel produktion av biobränsle och biodrivmedel är detta ett mycket långtgående ingrepp i lantbrukarnas näringsfrihet, vilket skulle bädda för nya ”jordbruksavtal” mellan staten och jordbruket.
Naturligtvis är det utomordentligt allvarligt för världens fattiga, om matpriset går upp kraftigt, alldeles oavsett om det i realiteten endast innebär en rimlig uppgång efter en lång tids dumpade överskottspriser. Afrikas jordbruk producerar idag inte mer mat än på 1960-talet, vilket är ett gigantiskt misslyckande som drabbar även Sverige, som ju så länge sökt utveckla jordbruket i våra biståndsländer. En mycket viktig del för matförsörjningen i Afrika är därför att bönderna ges möjlighet att tjäna pengar, vilket nu oftast förhindras genom statliga pålagor som förhindrar världsmarknadspriserna att slå igenom. Jag återkommer till detta!
Schweizaren Jean Ziegler, FN:s rapportör om rätten till mat, menar att biobränsleproduktion på åkermark är ett ”brott mot mänskligheten”. Ziegler tycker inte om frihandel och globalisering, och befinner sig på den politiska vänsterkanten.
Hans uttalande är anmärkningsvärt. Om det är fel att odla en del biobränslen så är väl mark tagen ur produktion – träda – ännu värre. Är ekologisk produktion med 30-40 procent lägre avkastning än vanligt jordbruk kanske också ett brott? Och vad gör vi när vi dricker kaffe…, begår brott?
Ziegler och vi alla är sedan mer än ett sekel bortskämda eller vana vid att det finns ett prispressande överskott av mat på världsmarknaden. Detta har givit låga världsmarknadspriser som egentligen ingen bonde i Europa har kunnat producera mat för med lönsamhet.
För att inte Europas eller Sveriges jordbruk – eller USA:s – skulle slås ut har i-världens länder alla skyddat den inhemska produktionen med tullar, regleringar och olika ersättningssystem. Frihandelns vänner i Sverige har ofta agiterat för dessas borttagande även om vårt lands jordbruk skulle drabbas dramatiskt.
Jag har som bonde och medborgare i flera decennier kämpat för att Sverige liksom EU skulle behålla ett skydd mot de dumpade världsmarknadspriserna. Ett av mina argument var just att vi med säkerhet skulle få nya regleringar mot jordbruket om det blev en bristsituation på matområdet.
Nu har världsmarknadspriserna på spannmål det senaste året fördubblats, så att de börjar göra det meningsfullt att producera mat även om stöden minskar. Det är dock inte några höga priser vid en jämförelse i långt perspektiv, matpriserna har sjunkit mycket kraftigt under många decennier.
Men se så var inte tanken med frihandel för jordbruket, att priserna skulle fördubblas. Ziegler vill därför med förbud och regleringar driva fram ett nytt prispressande överskott….Därför har plötsligt många bönder nu blivit glödande frihandelsförespråkare medan många liberaler plötsligt svajar och har förståelse för regleringar mot prisökningar…Tala om ombytta roller!
Vi får se hur marknadspriserna utvecklar sig, med de högre nivåerna kommer marknadsekonomins mekanismer nu att snabbt öka produktionen av mat i världen och priserna kan mycket väl sjunka tillbaka rätt snabbt.
På längre sikt är det ändå uppenbart att vi snarare går mot brist på mat och energi, än mot fortsatta överskott. Skulle det bli lagreglerat att åkermark inte får användas till exempel produktion av biobränsle och biodrivmedel är detta ett mycket långtgående ingrepp i lantbrukarnas näringsfrihet, vilket skulle bädda för nya ”jordbruksavtal” mellan staten och jordbruket.
Naturligtvis är det utomordentligt allvarligt för världens fattiga, om matpriset går upp kraftigt, alldeles oavsett om det i realiteten endast innebär en rimlig uppgång efter en lång tids dumpade överskottspriser. Afrikas jordbruk producerar idag inte mer mat än på 1960-talet, vilket är ett gigantiskt misslyckande som drabbar även Sverige, som ju så länge sökt utveckla jordbruket i våra biståndsländer. En mycket viktig del för matförsörjningen i Afrika är därför att bönderna ges möjlighet att tjäna pengar, vilket nu oftast förhindras genom statliga pålagor som förhindrar världsmarknadspriserna att slå igenom. Jag återkommer till detta!