En ännu ropandes center-röst

 

 Per Brinkemo och Mauricio Rocas skriver i SvD om allvaret i Sveriges usla integration och växande grova brottslighet, och föreslår fem åtgärdsidéer. Samt: 

"En nödvändig förutsättning för att ett sådant program ska kunna förverkligas är en bestämd åtstramning av migrations- och flyktingpolitiken, i linje med vad andra nordiska länder sedan länge utövat som praxis. Sverige behöver kunna ta itu med de redan existerande integrationsproblemen och landet har redan gjort en unik insats vad det gäller att ta emot människor som behöver skydd eller vill söka ett nytt land att leva i. Det är nu dags att se till att Sverige kommer på rätt köl innan det är för sent."

Jag instämmer i vad de skriver.

Jag är starkt kritisk till de sju partier som åren 2010-214 (och flera än idag) förde en naiv migrationspolitik som därtill inte hade folklig förankring. 

Den som då förde fram behovet av en stramare politik i linje med övriga EU- och nordisk länder stämplades som främlingsfientlig, brunfärgad och kanske "rasist".

Jag fick erfara detta, och många andra.

Mitt eget parti, Centerpartiet, har i något decennium, och mer, varit pådrivande i att Sverige ska ha mer generösa migrationsregler än övriga EU, både vad gäller asyl- och arbetskraftsinvandring.

Man har under galgen motvilligt gjort betydande skärpningar av sin migrationspolitik, men är noga med att i humanistisk och medmänsklig anda, till skillnad från de flesta partier frånsett V och MP,  behålla några utvalda mer generösa punkter.

I december 2012 anslog Centerpartiets idéprogramgrupps ordförande Per Ankersjö tonen i glasklara ordalag, sammanfattade i Aftonbladets rubrik: 

”Sverige ska ha en helt fri invandring”.

”Förslaget ska ses som en fortsättning på det migrationspolitiska program som partiet presenterade förra året.  Då gjordes beräkningar som visade på en framtid med 40 miljoner invånare i Sverige.

– Vi har varit på väg åt det här hållet länge. Det är en naturlig konsekvens för den som tror på människors lika rätt och värde, säger Per Ankersjö, till vardags borgarråd i Stockholm.”

 

”Centerpartiet ska vara det borgerliga alternativet för de som gillar en liberal invandringspolitik”.

 

Programgruppens förslag orsakade stor turbulens och i det slutliga ideprogrammet fick formuleringarna bli en vision på sikt.

Kanske fick ändå idéprogrammet effekt. När det presenterades låg C på 4-5 % i opinionen, idag ligger man på 7-8 %. Väljarunderlaget har förändrats, många yngre och kvinnor från städer och storstäder har tillkommit.

 

I den praktiska politiken blev ändå Centerpartiets asyl- och arbetskraftsinvandringspolitik mycket liberal och den genomfördes i stor utsträckning under Reinfeldt två, med stöd i första delen av V och MP och 4 andra partier.

 

Till Centerstämman i september 2013 föreslog partistyrelsen att Sverige borde öppna sina ambassader för de av världens flyktingar som kunde ta sig till någon av dem och ville söka asyl i Sverige. Jag kunde acceptera att Sverige kunde driva på i EU för att EUs länder gemensamt skulle öppna sina ambassader, men insåg att Sverige ensamt omöjligen kunde göra det, köerna skulle bli enorma och antalet uppehållstillstånd, och senare medborgarskap i Sverige skulle bli 100-tusentals eller miljoner.

 

Därför skrev jag en debattartikel i SvD, som manade stämman att avslå förslaget som ju skulle kosta centerpartiet trovärdighet som ett icke seriöst regeringsparti.

 

Den publicerades före stämman och orsakade stor upprördhet från partiledningen, och därmed även från stämman, som istället skärpte förslaget. Jag frystes ut.

 

Trots mina motioner på följande stämmor är detta fortfarande Centerpartiets helt orealistiska politik. Som väl är har den aldrig drivits i media eller i riksdagen eller i migrationsförhandlingar, vad jag vet. Min fråga står kvar, hur kan Centerpartiet sedan 2013 på 3-4 partistämmor ha beslutat detta? Vad skulle hända om ambassaderna öppnades morgon?

 

Även på ett antal andra punkter har Centerpartiet i riksdagen drivit mycket liberala migrationskrav. Jag har listat dem i blogginlägg och debattartikel från januari 2018 om Sveriges vägval i migrationspolitiken. Som väl är har inte heller dessa uppmärksammats i politiken eller i media.

 

Jag har under senare år uppmärksammat den ökande grova brottsligheten i Sverige och den ökande otrygghet som alltfler upplever. Eftersom utvecklingen är djupt, djupt allvarlig.  Jag har startat FB-gruppen Brottsligheten i Sverige Rapportgrupp, för att spegla medias dagliga rapporter om brott samt debatten kring gängkriminalitet och annan grov brottslighet. En tung faktor bakom den grova kriminaliteten är den misslyckade integrationen i Sveriges många utanförskapsförorter där många första och andra generationens invandrare hamnar snett. Till detta kommer de ca 40 utländska klaner/släktnätverk som kommit till Sverige för att tjäna pengar på kriminalitet och bidragsbrott, enligt Polisen (vice rikspolischef Mats Löfving). Innan Löfvings uttalande var detta nära tabu att nämna. Statsministern och Jerzy Sarnecki med många fler talade endast om "socioekonomiska" faktorer.

 

Jag har fått kritik av förtroendevalda centerpartister för att jag driver brottsfrågorna och ibland länkar till grov brottslighet även från invandrare och utlänningar. Jag borde istället mera föra fram att de allra flesta invandrare är hederliga och arbetar, och att migrationen tillför Sverige mycket.

Javisst är det så, vilket många i politiken och media, inklusive jag själv, ofta för fram i relevanta sammanhang. Däremot är det ohållbart att diskutera hur den grova brottsligheten ska bekämpas och alltid inleda med att de allra flesta med utländsk bakgrund är hederliga och arbetar. Fokus är ju då på brottsutvecklingen och hur den ska fås att kraftigt minska.

 

En nödvändig förebyggande åtgärd för att tillsammans med många andra begränsa och minska den grova brottsligheten är, vilket Per Brinkemo och Mauricio Rocas skriver, en restriktiv migrationspolitik i många år framåt. Jag instämmer och är glad över att mitt parti har rört sig betydligt i den riktningen även om det återstår en del. Tyvärr har man även varit rätt passiv i att kräva kraftfulla åtgärder mot den grova brottsligheten, även om man även här nu börjar agera när frågan växer.

 

Jag är som sagt också kritisk mot att Sverige har EUs mest liberala politik för arbetskraftsinvandring, även till enkla jobb med åtföljande anhöriginvandring och ibland därmed kopplade bidragsbrott, t ex på LSS-området där en ekobrottsåklagare uppskattat andelen av LSS-stödet som är bedrägligt till enorma 50 %. Det låter orimligt högt, men även om andelen skulle vara 25 % eller 10 % är detta också helt orimligt, att enorma mängder skattepengar sprids ner i bedragares fickor. Här ligger jag nära argumentionen från socialdemokraterna och LO.

Om inte bedrägerierna mot LSS-systemet kan stoppas måste den fria företagsamheten på området ifrågasättas, som släppt fram så mycket kriminella bedragare. 

 

Jag är också kritisk till Centerpartiets ståndpunkt att invandringen till Sverige ska ökas genom att fler får invandra men att de inte ska omfattas av delar av de sociala trygghetssystemen utan får kvalificera sig in i dem, dvs arbetsmarknaden delas upp än mer i ett A- och ett B-lag utöver redan befintliga i B-laget, de som är här illegalt och svartarbetar eller lever kriminellt. 

 

Slutligen, jag saknar alliansen och är obekväm med att mitt parti samarbetar med S och MP, med ett inflytande även från V.

 

Samtidigt är jag ju centerpartist i snart sagt alla andra frågor.

 

Det räcker inte, får jag ibland höra från centervänner. Vore det inte bättre för både dig och partiet att du söker dig till andra jaktmarker, typ?

 

Min grunduppfattning är ju att ett socialliberalt parti med högt i tak välkomnar även de som på enstaka punkter har, och driver, en avvikande uppfattning.

 

Är mina enstaka punkter för många och för tunga, eller är det helt OK att tycka olika i 4-5 frågor? Är jag inte längre någon bra centerpartist? Kommentera gärna i FB-grupper eller skriv till staffandan@gmail.com.

Och håller Du, och Centerpartiet, med Per Brinkemo och Mauricio Rocas, och mig? Eller har de/vi fel?

Vi stöder Staffan Bergström - inför rätt till dödshjälp!

Staffan Danielsson har delat en länk

Administratör · 13 tim.

Jag och Anna Hedbrant startade i oktober 2019 ett upprop om Rätt till Dödshjälp. Vi förnyar nu detta genom att bilda Facebooksgruppen Vi stöder Staffan Bergström - Inför Rätt till Dödshjälp.

Läkaren Staffan Bergström hjälpte en svårt lidande man, Per Maritz, som höll på att kvävas i slutskedet av en svår ALS (musklerna förtvinar och andningsorganen drabbas ofta). Bergström skrev ut starka sömnmedel i dödlig dos på Per Maritz uttryckliga yttersta vilja, han tog medlet med sina sista krafter med familjen omkring sig och somnade sedan lugnt in/dog. Han skulle ha rest till Schweiz och dö på kliniken Dignitas, men corona förhindrade det.

Staffan Bergström hotas nu av olika straff, från att förlora sin läkarlegitimation till att åtalas för dråp eller medhjälp till mord. Hans "brott" är att visa barmhärtighet och respektera en svårt lidande persons yttersta vilja.

En bred folkmajoritet stöder att en rätt till dödshjälp utreds och införs, men ansvariga politiker, läkarförbundet och religiösa krafter förhindrar detta.

Stöd Staffan Bergström och Rätten till Dödshjälp genom att gå med i denna FB-Grupp och genom att dela inlägg vidare med detta budskap!

Bakgrund:

Jag och Anna Hedbrant har i många år kämpat för att Sverige ska införa en strängt reglerad rätt till dödshjälp, i likhet med allt fler länder och delstater i världen. Vi har gjort det som människor och medborgare. Vi har gjort det i politiken och som medlemmar i den mycket seriösa föreningen Rätten till en värdig död.
Vi hoppas att 20-30-40-50 eller fler ska ansluta sig som stödjare till detta upprop/denna Facebookssida tillsammans med Anna och mig, från alla riksdagspartier, från organisationer, som sig själva i form av ledande samhällsdebattörer och opinionsbildare m fl.
Och vi hoppas att tiotusentals människor ska ge sitt stöd till denna FB-sidas syfte genom att gilla den, genom att dela sidan och inlägg på den till sina FB-vänner och i FB-grupper, och genom att sedan dessa vänner i sin tur delar vidare till sina osv.
Vi hoppas att detta ska stärka folkopinionen ytterligare (redan finns en bred folkmajoritet på 60-70 %) för att öka trycket på regering och riksdag att besluta att utreda, och sedan införa, en rätt till dödshjälp.
De som är emot är främst en del läkare (som vill bestämma istället för att medborgarna gör det), en del präster och många politiker som ser frågan som tabu, trots det breda folkliga stödet.
Här är några länkar till min blogg som ger ytterligare länkar samt argumenten bakom att denna frihets- och barmhärtighetsreform måste införas; https://staffandanielsson.blogspot.com/…/dodshjalp-narmar-s….

Statens Medicinskt-Etiska råd (SMER) föreslog redan 2008 till regeringen att frågorna om gråzoner vid palliativ vård vid livets slut ( i sak och mellan olika läkare och sjukhus mm) samt frågan om dödshjälp borde utredas. Ingen regering har gjort något i frågan av rädsla för frågans tabu-karaktär, förutom statsrådet Gabriel Wikström som 2016 uppmanade SMER att arbeta vidare med frågorna. SMER presenterade också 2018 denna kunskapsöversikt som tydligt analyserar varför andra länder redan gått denna väg; http://www.smer.se/ra…/dodshjalp-en-kunskapssammanstallning/

Föreningen Rätten till en värdig död har också mycket seriöst och med mycket kunskap diskuterat dessa frågor.http://rtvd.nu/

Skulle beslutsfattarna fortsätta sin handlingsförlamning i denna fråga kan en folkomröstning behöva tvingas fram. Vi räknar dock med att det växande trycket kommer att snart leda till att en utredning tillsätts och att en noga genomarbetad rätt till dödshjälp sedan införs.

Detta forum kommer att modereras mycket väl, du kan göra inlägg samt i kommentarer ställa frågor, och länka till artiklar mm och ge synpunkter och dessa kan diskuteras, så klart.

Men återigen, du som tillhör den breda folkmajoriteten i denna fråga, öka trycket på de folkvalda att snabbt agera genom att gilla denna FB-sida och dela den och inlägg i den till dina FB-vänner!

Sverige den 19 november 2019

Staffan Danielsson, Linköping, f.d riksdagsledamot
Anna Hedbrant, Höganäs, coach

Vi som stödjer och ställer oss bakom initiativet till detta upprop:

Staffan Bergström, Gotland, överläkare
Johan Hultberg, Fjällbacka, riksdagsledamot (M)

Mycket stark debattartikel i Dagens Nyheter, ”Frivillig dödshjälp är en mänsklig rättighet”!

Med många och tunga och intressanta undertecknare, bl a flera politiker, t ex Jens Holm (V), Rasmus Ling (MP), Per Ramhorn (SD) och Barbro Westerholm (L). Flera andra namn borde varit med men var kanske inte tillfrågade, t ex Johan Hultberg (M). Det finns också en del yngre riksdagsledamöter inom tex S och M och C (och även i L och MP) som har en öppen inställning i frågan, jag hoppas att de vågar, och tillåts, att stå upp för sin uppfattning.

DN har också redovisat hur de politiska partierna på sina hemsidor redovisar sin räddhågade inställning till en rätt till dödshjälp. Inser de inte att de backar in i framtiden, där individens rätt att få sin yttersta vilja respekterad vid svåra lidanden i livets slutskede kommer att vara en självklarhet, givetvis strängt reglerad.

Heder till Liberalerna och Miljöpartiet som vill utreda frågan om dödshjälp och till Moderaterna och Sverigedemokraterna som internt arbetar med frågan. Ris till Socialdemokraterna och Centerpartiet som är helt på tvärs med folkviljan och framtiden i denna viktiga fråga. Ros till Centerpartiets Ungdomsförbund som är för en rätt till dödshjälp.

Jag tror att den utredning som tvivelsutan snart måste tillsättas blir avgörande. Den utgår rimligen från Statens medicinskt-etiska råds (SMERs) gedigna kunskapssammanställning.

Viktigt blir också när politiska partier börjar inse väljarkraften i att förespråka det som de flesta medborgare faktiskt vill!

Vill Du stödja opinionsbildningen för en rätt till dödshjälp, gå gärna med i den mycket seriösa föreningen Rätten till en värdig död, och gärna också i FB-gruppen Vi stödjer Staffan Bergström - inför rätt till dödshjälp.

https://www.facebook.com/groups/3366369563374646/

https://www.dn.se/debatt/frivillig-dodshjalp-ar-en-mansklig-rattighet/

Bramstorp och Westman, männen bakom "kohandeln"som räddade Sverige på 1930-talet!

Centerpartiet har varit en central politisk kraft i Sverige alltsedan dåvarande Bondeförbundet (och Jordbrukarnas Riksförbund) bildades på 1910-talet. Innan dess vägde böndernas röster tungt i partibildningarna sedan 1860-talet, då riksdagens ny båda kammare började väljas av män med inkomst och indirekt av landsting och kommuner.

Bondeförbundet tog plats i riksdagen kring 1920 och spelade redan från början en viktig politisk roll. Dess stora genombrott var sedan den överraskande "kohandeln" med socialdemokraterna 1933, som i praktiken räddade både Sveriges ekonomi och hejdade nazisternas framväxt.

Det är synd att uppgörelsen fått en lite nedvärderande namn, det borde rätteligen kallas typ "krisuppgörelsen som räddade Sverige".

Krisuppgörelsen innebar för Bondeförbundet att partiordföranden Olof Olsson i Kullenbergstorp, som var emot, detroniserades och 1934 efterträddes av Axel Pehrsson Bramstorp, som sedan blev statsminister i tre månader 1936 och sedan ingick i regeringen med Socialdemokraterna och Bondeförbundet 1936-39 och sedan i samlingsregeringen under världskriget.

Den andra starke mannen i Bondeförbundet, som varit justitieminister redan i regeringen Hjalmar Hammarsköld under först världskriget, och som sedan var det från 1936 igen, är mera okänd idag, nämligen Karl Gustav Westman från Linköping och sedan Uppsala.

K-G Westman betydde oerhört mycket för att det blev en krisuppgörelse med socialdemokraterna, och beskrev den så här i skolboken "Fäderneslandets historia" som han länge redigerade:

"Man enade sig om en "välfärdspolitik" som innebar, att man skulle söka rädda vårt folk från den stora arbetslöshet, som rådde, genom att skaffa jordbrukarna lönande pris för deras alster, och sätta igång arbetskrävande företag till förmån för industrins arbetare.!

Citatet hittar jag i folkhögskoleläraren och journalisten Veine Edmans förnämliga bok "Statsråd i krigstider" (Atremi förlag) som nyligen utkommit. Den är särskilt värdefull eftersom ledande Centerpartister inte har memoarer som sin starkaste sida.

Den skildrar K-G Westmans, och hans också framgångsrika bröders, gärningar som riksdagsledamöter och statsråd, jordbrukare och ledande i Sveriges Lantbruksförbund, samt diplomat på högsta nivå).

Boken redovisar oerhört intressant "borgerlighetens" framväxt och Bondeförbundet/Centerpartiets del av den samtidigt som man från början har en mittenposition. Den skildrar regeringars tillkomst och fall, nationalismens, och rasbiologins, framväxt och omfattande av många partier inklusive Bondeförbundet, tryckfrihetsinskränkningarna under andra världskriget och eftergifterna mot Tyskland, samt berättar också om Linköpings stor donator Henric Westman (ej släkt) och hans nära relation till de fem postmästarsönerna Westman.

Samt, vilket gör att boken borde ingå i både Centerpartiets och LRFs internutbildningar som en självklar historisk del, och gärna också i övriga partiers, en utförlig bakgrund till den stora krisuppgörelsen 1933 mellan socialdemokraterna och Bondeförbundet, men som en del liberaler/folkpartister också röstade för.

Boken är också högintressant eftersom det finns så starka paralleller till även dagens politik och blockuppgörelser, eller ej. Man känner igen så mycket!

Socialdemokraterna (med Per-Albin Hansson och Ernst Wigfors som drivande) ville bekämpa den stora arbetslösheten med hjälp av en expansiv ekonomisk politik - på tvärs mot sparsamheten och lönesänkningarna som nationalekonomer och politiker dittills ansett vara rätt krismedicin. De unga svenska nationalekonomerna, tillsammans med den brittiske ekonomen Keynes, var drivande för en expansivare politik.
En lånefinansierad expansiv politik hade de borgerliga, och inte minst "kullenbergstorparen" Olof Olsson från Skåne, svårt att tänka sig. Det såg mörkt ut för regeringen Hansson.

Hur skedde omsvängningen? K-G Westman, justitieminister, var en mycket viktig aktör, och han förde dagboksanteckningar.

Efter att de danska socialdemokraterna och bondepartiet venstre i början av 1933 blivit överens om en gemensam krispolitik, sa jordbruksminister Per Edvin Sköld i en riksdagsdebatt att "socialdemokraterna nödgats revidera sin (negativa) ståndpunkt till jordbrukshjälpen". Man insåg att det krävdes generella stöd till jordbruket, likaväl som det krävdes insatser mot arbetslösheten.

På detta reagerade omedelbart "kullenbergstorparens" kronprins Axel Pehrsson i Bramstorp i positiva ordalag. Detta ledde den 7 april till ett möte mellan Sköld och Wigfors samt Bramstorp och två bondeförbundsledamöter till, dock inte partiordföranden.

K-G Westman var först negativ men tänkte snart om vilket kanske avgjorde frågan för bondeförbundet. Den femte maj bjöds Olof Olsson till statsminister Hansson för att diskutera en krisuppgörelse, som inte tog med sig Bramstorp utan justitieminister Westman.

K-G Westman uppges att vid en middag hos statsminister Hansson sagt till honom att "Vi är karlar nog att klara det här"!

Bondeförbundet utsåg så partiordförande Olsson, K-G Westman samt Bramstorp att förhandla vidare med regeringen. Bramstorp fanns med i ledningen för de ekonomiska och fackliga lantbruksorganisationer som nu växte sig starka.
Bramstorp hade i jordbruksutskottet föreslagit att jordbruksfrågorna skulle behandlas i en särskild arbetsgrupp, vilket regeringen gått med på. Här deltog också toppmännen från högern och de frisinnade, Domö och von Stockenström. Gruppen blev snart överens om ett helt batteri av prisregleringar och skydd för det inhemska jordbruket.

Nu gällde det regeringens arbetslöshetspolitik, där det var svårare.

Den 16 maj var partiledarna kallade till statsministern. Förhandlingarna gick i stå. Efter samtal med en av de frisinnade, som ville gör upp, tog sig K-G Westman rätten att som utsedd förhandlare söka upp statsministern. För att bryta dödläget erbjöd han sig att göra ett utkast i nyckelfrågan, lönenivån vid reservarbeten.

Den 23 maj presenterade Per Albin inför utskottet regeringens förslag om både jordbruket och arbetslösheten, och reservarbetena i hög grad byggd på Westmans pm.

Därefter utarbetar Westman ännu ett förslag med nyckelmeningen: "lönen bör ej överstiga den lägsta grovarbetarlön för vilken arbete i orten kan i avsevärd omfattning beredas".

Efter ett möte mellan Westman och Per Albin Hansson och Gustav Möller m fl kom man överens. Det absolut flertalet i Bondeförbundets riksdagsgrupp tillstyrkte krisuppgörelsen. Partiordföranden och några till röstade emot. Från det djupt splittrade frisinnade partiet anslöt sig en stor minoritet. Även högerledamoten och förre bondeförbundaren Nils Wohlin anslöt sig.

Statsvetaren Olle Nyman pekar på den avgörande betydelse som K-G Westmans uppslutning fick för att för den i hamn.

Ni som har ett samhällsintresse för politik och historia, och för Östergötland, köp Veine Edmans förnämliga bok för bara 175 kronor!

http://m.atremi.se/bok/statsrad-i-krigstider

Läs också centerprofilen och f. riksdagsledamoten Håkan Larssons kunniga rescension:
http://kryssahakan.se/centerhistoria/gedigen-bok-om-omstritt-statsrad/

Läs även förre ambassadören, och centerpartisten, Anders Ljunggrens utförliga rescension!
https://ljunggrenskriver-tankarisamtiden.com/2020/05/25/en-biografi-om-kg-westman-som-ar-val-vard-att-lasa-och-diskutera/

https://www.pricerunner.dk/pl/802-2001906091/Boeger/Statsraad-i-krigstider-KG-Westman-Broederna-Vaennen-och-vaelgoeraren-Sammenlign-Priser

Hybris och självgodhet präglar MPs migrationspolitik

https://www.mariestadstidningen.se/2020/07/02/var-varsam-i-migrationsdebatten/

Var varsam i migrationsdebatten

DEBATT

PUBLICERAD: 2020-07-02 05:00

Isabella Lövin (MP), vice statsminister, svarade i Sveriges Radios P1 Morgon (29/6) på frågan varför Miljöpartiet med drygt 4 procent av riksdagen ska bestämma Sveriges migrationspolitik. Jo, blev svaret, för att vår politik är ”rätt och rimlig”.

Det är en oerhörd hybris och självgodhet som präglar denna aningslösa och faktiskt farliga självbild. Varje litet, eller stort, parti skulle ju kunna hävda sammalunda, från den extrema vänsterkanten till extremhögern, genom att göra dessa högstämda men innehållslösa ord till sina.

Samtidigt som MP, och även andra partier, gärna förfasar sig över det allt grövre språkbruket i politiken är man själv i en alldeles egen klass i att indirekt ta heder och ära av partier och medborgare och länder som har andra politiska saklösningar i svåra politiska frågor.

MP tar den fina sentensen från FN:s deklaration om ”alla människors lika rätt och värde”. Och sedan, vips, så hävdas att ska man följa den måste man tycka precis som MP i exempelvis migrationspolitiken. Om borgerliga partier eller socialdemokraterna, tycker olika så följer och respekterar man inte FN-stadgan, och inte heller människors lika värde. Simsalabim. Lätt som en plätt. God mot ond. Och så vidare.

Tyvärr märks det här sättet att argumentera återkommande i andra debatter, som kring identitetspolitik. Vi borde nog alla bli lite mer varsamma med orden i samhällsdebatten. Takhöjden borde kunna vara högre, respekten större.

Migrations- och biståndspolitiken står inför mycket stora utmaningar i dagens värld. Avvägningen mellan hur Sveriges resurser ska satsas på att hjälpa och bistå de som söker asyl, eller som vill arbetskraftsinvandra, genom att välkomna dem till EU, och Sverige, eller genom massiva bistånds- och ekonomiska insatser i närområdet är faktiskt inte självklar. Det krävs mycket av personer som vill till EU, de svagaste blir kvar på plats, acceptansen i EU för att ta emot många miljoner migranter uthålligt över tid är idag begränsad och effekten av satsade resurser är långt större i närområdet.

Därför behövs en större ödmjukhet i diskussionerna om Sveriges framtida migrationspolitik, inte minst hos de partier och strömningar som i stor utsträckning dikterat politiken fram till 2015, och som vill hålla fast den där även från 2021. V har alltid obegränsat med pengar för allt de vill göra och lova. MP ansluter sig, med argument som ”rätt och rimlig och medmänskligt”. L och KD har vacklat i frågan men tenderar att landa allt närmare M och S.

Centerpartiet är alltjämt en nyckelspelare som länge samspelat med vänsterpartierna och MP, och med samma värdeordsargumentation. Centern rör sig nu rejält i mer realistisk riktning och har säkert ambitionen att ingå i en bred uppgörelse med S och M. Man har redan givit upp flera positioner och fokuserar på att få med sig några symbolfrågor, som anhöriginvandring och asylrätten.

Om även dessa urholkas kan C möjligen landa utanför majoriteten tillsammans med V och MP. Detta är dock också förenat med stora risker.

Staffan Danielsson, tidigare riksdagsledamot (C)

Kommer migrationskommittén att följa CUF, LUF och Grön Ungdom?

"Oavsett hur många som tar sig till Sverige har varje enskild person rätt att lämna in en asylansökan och få en rättvis prövning.
Kommer Socialdemokraterna samarbeta med M, KD och SD för att bygga ännu högre murar kring Sveriges gränser? Det vore oerhört skadligt", skriver Grön ungdom, Luf och Cuf.

Två liberala ungdomsförbund, och MPs Grön Ungdom, "liberalsocialdemokratiskt", kräver att Socialdemokraterna i migrationskommittén gör upp med C, L, MP och V istället för med M, Kd och kanske SD.

Nyckelmeningen är "Oavsett hur många som tar sig till Sverige" så ska alla med asylskäl som har kraften och modet och pengarna för att ta sig genom många länder till Sverige, och har asylskäl, beviljas asyl I Sverige och bli medborgare här.

Migrationsforskaren Joakim Ruist ifrågasätter, tillsammans med andra, om denna generella rätt till asyl, från 1950-talet, verkligen går att upprätthålla med dagens kommunikationer.

Den ger en mycket stor morot till de som klarar att ta sig genom många länder till det man har utvalt, medan alla flyktingar utan de resurser som krävs för detta ju blir kvar i svåra förhållanden i sitt närområde, ofta i enorma flyktingläger.

Naturligtvis väljer de som klarar mycket långa vägar till sitt utvalda asylland ett land med god ekonomi och god social välfärd och förhoppningsvis goda arbetsmöjligheter. Har man redan släkt och vänner där är detta naturligtvis också en mycket stark "pull-faktor".

Om de tre ungdomsförbundens migrationspolitik skulle bli den som migrationskommittén landar i kommer asylmigrationen tvivelsutan att bli fortsatt högre till Sverige än till övriga EU-länder, trots att Sverige under flera decennier tagit emot fler- och mång-dubbelt så många asylsökande som övriga EU-länder.

Min uppfattning är att med en så misslyckad integration i Sverige, med hundratals utanförskapsområden, med hög långtidsarbetslöshet bland asylinvandrarna och med svår bostadsbrist mm, så behöver asyl- och anhörigmigrationen till Sverige bli betydligt mindre än till övriga EU-länder en tid.

T. ex. Centerpartiet har sagt att Sveriges migrationspolitik inte kan avvika i nämnvärd grad från övriga EU-länders. Jag delar den uppfattningen och hoppas därför att dessa tre ungdomsförbunds linje inte blir migrationskommitténs.

Vad tycker Du?

Här några länkar till tidigare blogginlägg från mig i dessa frågor.

Nya besked från C i migrationspolitiken

I detta blogginlägg, med länkar, gör jag en exposé över mitt utanförskap som riksdagsledamot när jag åren 2013-2018 tog debatten om att Centerpartiet borde ha en mer realistisk migrationspolitik i riktning mot övriga EU-länder.
Jag gläds också över att vår partiledare i riksdagsdebatten i november 2019, anslöt sig till min mångårig ståndpunkt, fast ännu skarpare, genom att entydigt slå fast att Sveriges migrationspolik inte i nämnvärd grad kan avvika från övriga EU-länders.

Centerpartiets migrationspolitiske talesperson Jonny Cato skriver nu i SvD att denna formulering inte längre gäller, nu är formuleringen tillbaka till att Sveriges migrationspolitik kan inte i "väsentlig grad" avvika från övriga EU-länders. Det gäller att hänga med i svängarna.

Reträtten till denna vidare formulering torde bero på att C står fast vid att barn och föräldrar ska kunna återförenas snabbt i Sverige om en av dem får tillfälligt uppehållstillstånd här, vilket inte är huvudregel i övriga EU-länder utan där kan en ensamkommande 17-åring få vänta att ta hit sin nära släktingar tills hen kan försörja dem.
Med centerlinjen kommer alltjämt drivkrafterna att välja Sverige att vara starka i denna fråga.

Centerpartier drev under de migrationsentusistiska åren ett antal frågor för att göra asylinvandringen mer generös, t ex att Sverige som enda land borde öppna sin ambassader världen över för de flyktingar som ville söka asyl i Sverige. Detta är fortfarande partiets linje, eftersom mina ändringsförslag avslagits vid flera partistämmor.

Ett annat exempel är detta:

* Betänkandet medborgarskap, reservation 2 från C:
"Den tid som en person måste ha sin hemvist i Sverige för att kunna ansöka om svenskt medborgarskap bör generellt förkortas till 3 år. Vidare bör regeringen utreda möjligheterna att införa principen om medborgarskap efter födelseland, den s k territorialprincipen".

Idag är kravet för att kunna ansöka om svenskt medborgarskap att man varit stadigvarande bosatt här i fem år. Är man flykting räcker det med 4 år.
Frankrike och Storbrittannien har också krav på fem år. Norge och Tyskland har krav på 8 år. Finland kräver 10 år. osv.

Att utreda territorialprincipen innebär att alla barn som föds i Sverige automatiskt skulle bli svenska medborgare. Om detta infördes skulle incitamenten för att ta sig till Sverige bli enorma. 

Inte heller denna fråga skulle jag tro att centerpartiet längre driver.

Det är bra att Centerpartiet rör sig i min riktning, som jag länge blev så utskälld för. Det är mindre bra att de nya beskeden växlar. 

Det är bra och nödvändigt att Centerpartiet inte längre kräver permanent uppehållstillstånd utan accepterar tillfälliga som huvudregel, som i övriga EU-länder. 

Däremot landar Centerpartiet åter på samma linje som V, MP och Fi vad gäller anhöriginvandringen, vilket gör frågan om var Centerpartiet landar i migrationskommittén öppen, med S och M eller med V och MP.

Eller, om S böjer sig för V och MP, med V, MP och S och kanske L och ev KD...?

MP: Öka självförsörjning med mat genom att minska den kraftigt...

Pär Holmgren, EU-parlamentariker för Miljöpartiet, kräver nu att Sverige måste öka sin självförsörjning av livsmedel från usla 50 % till åtminstone 80 %.

Äntligen..!

Den enda åtgärd för att uppnå detta som han föreslår är att kommunerna ska upphandla mer "lokal och hållbar" mat, kodord för "ekologiskt från hela världen".

Detta sker redan, kommunerna köper hela 40 % av sin mat som eko medan konsumenterna köper kanske 10%.

MP vill att typ hela det svenska jordbruket ska bli ekocertifierat, vilket skulle minska den svenska livsmedelsproduktionen med säkert 40-50 %, dels p g av kraftigt minskade skördar och dels genom att en stor del av ekojordbrukets växtnäringstillförsel från det vanliga miljövänliga jordbruket ( i form av t ex stallgödsel, köttmjöl, biogas- och etanolrester mm) skulle helt bortfalla.

Så bra att Holmgren vill öka den svenska självförsörjningsgraden med mat, det har jag och LRF och främst Centerpartiet kämpat för i många decennier! Men väldigt trist att Holmgrens och MPs recept för ökad självförsörjning skulle minska självförsörjningen kraftigt.

https://www.expressen.se/debatt/sa-gar-det-nar-ett-land-har-usel-sjalvforsorjning/

Smutskastad av MagasinetParagraf tillsammans med bl a Widar Andersson

Jag oroas över den grova brottsligheten i Sverige, och anser att den tyvärr ökar på en del områden. Detta anser många debattörer är helt fel, Sverige har typ aldrig varit tryggare, och citerar gärna Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) och Jerzy Sarnecki.

Jag har interpellerat justitieministern och jag har skrivit debattartiklar, här en i Expressen 2017. Jag krävde i den att BRÅ åter ska analysera brottsutvecklingen som i tidigare rapporter 1996 och 2005, vilket faktiskt nu ska ske.

För att kunna följa brottsligheten i Sverige och dess utveckling har jag startat en Facebooksgrupp, Brottsligheten i Sverige - Rapportgrupp, som redan har fått ca 1.600 medlemmar. Där länkas varje dag till brott som uppmärksammas i media, i första hand i normalmedia men undantagsvis även från nätsajter med tvivelaktigt rykte om artikeln är saklig och informationen inte finns i vanliga media.

Forumet har varit igång någon månad och det är intressant att följa brottslighetens "puls" dygn för dygn. Uppenbart är att det händer grova brott tyvärr rätt regelbundet och att en del brott, t ex överfall och rån, uppenbart ökar. Sådana här öppna grupper på Facebook i laddade ämnen drar till sig många "extremister", därför är vi 4 som strängt modererar gruppen. I gruppen beskrivning, och i diskussionerna, presenteras gruppens syften och moderering mm. Välkommen med och bilda dig en uppfattning. Här är en länk till FB-gruppen.

Om denna lilla facebooksgrupp oroar sig för brottsligheten är det tvärtom med en annan nätsajt, verksam sedan länge, på vänsterkanten som diskuterar brott och som bl a inte vill intervjua poliser eftersom de är partiska m fler beteckningar. Den heter MagasinetParagraf, och den har en lärare från Kungsbacka , Andreas Magnusson, som krönikör. Han hänger gärna ut personer som han menar är typ högerinriktade.

Nu är turen kommen även till mig och jag totalsågas vid fotknölarna som typ främlingsfientlig. Ingenting kan vara mera fel, jag är en varm humanist,  varsågod och läs. (Här redovisar jag i ett blogginlägg tidigare falska påståenden om mig).

När Andreas Magnusson ska exemplifiera vidden av min extremism lyfter han fram Widar Andersson, Jimmy Jansson (kommunalråd (S) i Eskilstuna och Tino Sanandaji. Jag håller två av dessa högt och har respekt för modet hos den tredje i migrationsfrågan (Jimmy Jansson).

Jag har även tidigare ibland beskyllts som t ex främlingsfientlig, eller värre, när jag talat för att  svensk migrationspolitik måste anpassas i EU-riktning. Även röster i mitt eget parti har kritiserat mig, vilket naturligtvis varit extra tungt. Därför är jag naturligtvis glad över att Centerpartiet sedan november delar min uppfattning att Sverige kan inte i nämnvärd grad avvika från övriga EU-länders migrationspolitik.
Här summerade jag tidigt 2018 Sveriges vägval i migrationspolitiken. Jag har på senare tid kritiserat de 7 partier som länge vägrade att lyssna på en bred folkopinion i migrationspolitiken som är för en EU-anpassad och mer restriktiv migrationspolitik, utan istället gjorde tvärtom, för att "vara SDs bästa valarbetare".

Jag avslutade min tid i Sveriges riksdag med ett punktsättartal där jag summerar mina insatser. Jag har också skrivit mina "memoarer" i en bokantologi samt i fem blogginlägg.
Här diskuterar jag i ett blogginlägg om man kan och får läsa sajter på vänster- eller högerkanten.
Här diskuterar jag brottsligheten i Sverige i riksdagen med justitieminister Morgan Johansson. Här skriver jag i SvD.

Den skarpa samhällsdebattören Rebecca Weidmo-Uvell har granskat Anders Magnussons krönikor i ett blogginlägg. 
Den likaledes skarpa juristen och samhällsdebattören mm Paulina Neuding har också hängts ut av MagasinetParagraf och ger här lite fakta kring sajten.

Jag sågas nu alltså av Vänstersajt specialiserad på brottslighet. Jag sågas även av Egor Putilov på Samhällsnytt, f.d Avpixlat. Jag tar risken att länka även till denna sågning. Jag kommenterade den i ett blogginlägg.

Andreas Magnusson sågar mig för att jag menar att grova brottslingars nationalitet är rimligt att informera om av polis och i media, t ex i fallet med den grova gruppvåldtäkten där tre medborgare i Eritrea har dömts. I Sverige har polis och normalmedia utvecklat en praxis där denna information tydligen anses kränkande för brottslingarna och undanhålls medborgarna, medan i väl alla andra länder detta är en självklarhet att informera om.

Jag har i några inlägg i den nya Facebooksgruppen beskrivit dess syfte:

Visst skulle denna FB-grupp Brottsligheten i Sverige - Rapportgrupp kunna bli en i mängden av Nya Tider och Fria tider och så vidare. Då hade jag inte startat den. Den ska sakligt rapportera om, och diskutera, brottsligheten i Sverige, öppen för alla sansade personer som vill göra det utan övertoner åt något håll. Vi är medvetna om att gruppen säkert blir ointressant för de som redan har facit och som tar ut svängarna, men å andra sidan bör den vara intressant för väldigt många andra, som seriöst och utan övertoner vill rapportera och diskutera dessa viktiga och aktuella frågor. Dela gärna och välkomna med, ni som seriöst vill delta!

BESKRIVNING

Är Sverige tryggare än någonsin, eller ökar brottsligheten på en del områden? Var frekvensen gängmord, åldringsrån, rån mot barn och ungdomar och vuxna ofta begångna av ungdomsgäng, vägpirater, sexualbrott, masstölder av båtmotorer och sadlar och lyxbilar och traktordelar osv, lika hög på 1980-talet som idag?
Jag har diskuterat detta i media och sociala medier i ett antal år.Jag anser att otryggheten ökar i Sverige vilket många opinionsundersökningar entydigt visar, men många andra (politiker, media, BRÅ) hävdar motsatsen. Det är bara nyhetsrapporteringen som är intensivare, menar de, det är tryggare idag än då.
Ett fåtal röster i sociala medier gör regelbundet dags- och veckofärska summeringar av brottslighet i närtid, t ex Tino Sanandaji på sin FB-sida.
Denna fråga, om brottsligheten i dagens Sverige, tar alltmer plats i samhällsdebatten och trots den påstått oförändrade situationen jämfört med tidigare så engagerar den medborgarna.
Därför startar nu denna FB-grupp öppen för alla som diskuterar i sak och i respekt för person och utan extremism och övertramp. Här kan dem som vill lägga in länkar om brott som begås i Sverige idag.
Avsikten är att få en sammanhållen nyhetspuls så att både de som anser att brottsligheten är allvarlig och ökar på en del områden kan länka till denna rapportgrupp, men givetvis även de som menar att brottsligheten är mindre än förr.
Det sker mycket brott och vi speglar naturligtvis bara en del, men ändå ett urval som ger bredd. För att få överblickbarhet testar vi att varje dag lägga in ett datuminlägg från brott i närtid och från artiklar i närtid. Ytterligare brott denna dag rapporteras sedan som kommentarer till detta inlägg. Då ges en bild över brottsligheten daga för dag. Brott som sticker ut, och grova brott kan publiceras som egna inlägg. Vänligen sök respektera detta!
Staffan Danielsson 27 oktober 2019, medborgare och samhällsdebattör och tidigare riksdagsledamot, Linköping.
Moderator är också Bertel Kevin, med finska rötter, född 1955, med rika arbetslivs- och idrottsrörelseengagemang.
Moderator är också Dag Isgör, samhällsengagerad stockholmare (som Bertel). Och moderator är också Christina Torstensson, alltmer samhällsintresserad och med oro för brottsutvecklingen.
OBS! Öppna FB-grupper i laddade ämnen kommer alltid att innehålla ett och annat inlägg, eller kommentar, över gränsen. Vår linje är att kunna diskutera även laddade frågor på nätet, som t ex i denna grupp. Förutsättningen är närvarande och aktiva moderatorer, och även medlemmar som genast anmäler extrema inlägg. Med tanke på dessa frågors laddning kommer vi moderatorer att moderera strängt, tänk på det i era inlägg och kommentarer!

Analys av Centerpartiets nya migrationspolitik

Jag har i sju år drivit på för att Sveriges migrationspolitik måste ligga i närheten av övriga EU-länders. Jag har givetvis drivit på även inom Centerpartiet för detta, men fått mycket stark kritik som typ främlingsfientlig.

Nu verkar Centerpartiet faktiskt närma sig min linje i betydande grad eller helt och hållet, vilket jag självfallet välkomnar starkt. 

Tyvärr gör man det under utsändande av dimridåer, den nya migrationstalespersonen Jonny Cato hävdar t ex i en expressenintervju att Centerpartiets omläggning och nya signaler inte är en restriktivare och mer realistisk linje.

Det innebär att att Centerpartiet alltså i många år haft uppfattningen likt mig att Sveriges migrationspolitik inte i nämnvärd grad kan avvika från övriga EU-länders..Är det någon mer än han som kan tro på detta? Om så var fallet, varför har jag skällts ut och isolerats när jag 2015 och 2015 osv sa detsamma som Centerpartiet nu plötsligt säger? Har alltså jag och Johanna Jönsson i alla år haft samma uppfattning?

Dubbla budskap är oftast förödande för ett politisk parti. Jag hoppas att Centerpartiet stärker sin trovärdighet genom att pudla och medge att man byter kurs, det kan ge den nya kursen trovärdighet till skillnad från om den påstås vara densamma som den gamla.

Centerpartiets självbild, oavsett den förra eller den nuvarande migrationspolitiken, är det naturligtvis inget fel på. Här några Cato-citat:

" Vi är på något sätt det enda partiet som lyckas balansera medmänsklighet och humanism med ordning och reda." 

"Var det fel att vi stängde gränserna 2016? 

– Ja."

"Skulle du säga att ni vill skärpa er migrationspolitik? 

– Nej, det skulle jag inte säga."

Jag har i detta blogginlägg gjort en genomgång av Centerpartiets hittillsvarande ståndpunkter i migrationspolitiken som inte stämmer med "inte avvika i nämnvärd grad" eftersom de i betydande grad är mycket mer generösa än övriga EU-länders positioner.

I några av dessa ståndpunkter skärper nu Centerpartiet sin hållning , men flera återstår.

I DN-artikeln skriver man att små barn bör återförenas med sina föräldrar även om föräldrarna inte kan försörja dem (vilket övriga EU-länder typ kräver). Detta har jag också en öppenhet för, givet att man samtidigt inte medger detta (en snabb anhöriginvandring) när det handlar om äldre tonåringars (ensamkommandes) föräldrar och ofta många syskon. Jag tolkar Centerpartiets formulering som att man tycker likadant, vilket jag välkomnar.

Även denna passus i DN-artikeln är en ny linje som jag välkomnar; 

"I väntan på att Europas ledare eventuellt får till bredare gemensamma europeiska lösningar måste vi i Sverige göra det vi kan för att rikta om migrationspolitiken till lagliga vägar. Dessa förändringar skulle innebära en migrationspolitik som riktar sig till de mest utsatta och som minskar risken att människor ska tvingas sätta sina liv på spel, samtidigt som de göder kriminella organisationer för att ta sig hit."

Jag har sagt ungefär detsamma sedan länge vilket tidigare har ansetts vara väldigt kontroversiellt, eftersom debatten i Sverige ju främst har handlat om de resursstarka asylsökande som haft resurser och mod och styrka att betala flyktingsmugglare för att ta sig till Sverige, medan situationen för den överväldigande majoriteten som är kvar under ofta eländiga förhållanden i närområdet och i flyktingläger inte har varit alls i fokus.

Även denna passus förstärker bilden av en helt ny linje när man åter talar om "olagliga vägar" till Sverige, något som inte funnits på kartan tidigare ("olagliga vägar" innebär väl att den obegränsade asylrätten inskränks?"): 

"Vi är också beredda att se över om sättet man har tagit sig till Sverige på ska påverka möjligheten till permanent uppehållstillstånd. Vår uppfattning är att permanenta uppehållstillstånd är bättre ur integrationssynpunkt, men vill inom ramen för migrationskommittén se över på vilka grunder man ska få permanenta respektive tillfälliga uppehållstillstånd."

Detta innebär att C öppnar upp för att acceptera tillfälliga uppehållstillstånd, likt övriga EU-länder, i stor utsträckning, en rejäl positionsförflyttning.

Även dessa rader om att "papperslösa" ( t ex många som fått avslag på asylansökan)  ska utvisas, frivilligt eller med tvång, är starkare formulerade än tidgare, vilket är bra:

"Har man fått avslag på sin asylansökan så är det självklart att man måste lämna landet, vi vill se över hur Migrationsverket ska kunna arbeta för att öka det frivilliga såväl som det tvångsmässiga återvändandet."

C och Staffan D: Svensk migrationspolitik som EUs. Äntligen överens!

Det tog 7 år. Jag har sedan 2012 argumenterat för att Sveriges migrationspolitik  måste anpassas i EU-riktning. 
Jag har fått stark kritik från mitt parti, från min regionaltidning Corren och från många samhällsdebattörer och mediaröster. Jag vanhedrades som främlingsfientlig eller värre. 
Nu formulerar sig mitt parti och vår partiledare ännu starkare än vad jag har gjort. Det tog 7 år.

Centerpartiet 2019-10-21:

”Vår migrationspolitik kan inte nämnvärt skilja sig från andra EU-länders" (Se originaltweet längre ner)

Staffan Danielsson 2012, och framåt:

Danielsson argumenterade redan 2012 och framåt för att Sverige måste anpassa sin asyl- och migrationspolitik i riktning mot övriga EU-länder, t.ex vad gäller medicinsk åldersbestämning, temporära uppehållstillstånd och anhöriginvandring mm. Han var och är kritisk till Centerpartiets partistämmobeslut att Sverige borde öppna sina ambassader världen över för flyktingar som vill söka asyl i Sverige. (Wikipedia)

Centerpartiet

@Centerpartiet

·

22h

Migrationspolitik är ingen aktion. Vi ska stå upp för asylrätten. Om man får avslag ska man också lämna. Vår migrationspolitik kan inte nämnvärt skilja sig från andra EU-länders. Vi behöver fler lagliga vägar, och lägga fokus på de mest utsatta. #pldebatt

@annieloof

Partiledare Annie Lööf i riksdagsdebatten den 16 oktober 2019:

"Anf.  63  ANNIE LÖÖF (C) replik:

Herr talman! Nu står ju Centerpartiet för en reglerad invandring med fokus på såväl ordning och reda som humanism, och vi vill styra om till mer lagliga vägar. Vi i Sverige kan inte nämnvärt skilja oss från andra europeiska länder."



Tillagt 30 oktober 2019; Här ett blogginlägg från 2016, skrivet i den tidens debattklimat, där jag gör en genomgång över varför och på vilka punkter jag anser att C har politiska migrationskrav för Sverige som i hög grad avviker från reglerna i övriga EU-länder. Om Centerpartiets nya position ska vara trovärdig måste rimligen dessa krav tas bort, t ex om tillfälliga uppehållstillstånd, inget försörjningskrav för snabb anhöriginvandring, att Sverige som enda land ska öppna sina ambassader för flyktingar som vill söka asyl i Sverige, att transportörsansvaret på flyglinjer till Sverige tas bort så att asylsökande fritt kan flyga till Sverige, att vistelsetiden för medborgarskap ska sänkas från 5 till 3 år (kortast i världen tror jag, Tyskland och Finland har 9 år), att arbetskraftsinvandringen ska bli ännu friare till enkla jobb mm, att Sverige ska utreda  en övergång till territorialprincipen för medborgarskap istället för nuvarande härstamningsprincipen (i så fall skulle alla barn som föds i Sverige automatiskt bli svenska medborgare, en väldig pull-faktor i så fall för att ta sig till Sverige och föda barn), mm

Här några länkar från 2012 och framåt med några egna artiklar och blogginlägg, samt också några exempel på hur jag hudflängts för min ståndpunkt att Sverige borde anpassa sin migrationspolitik i rikning mot övriga EU-länders, alltså mycket försiktigare än vad Centerpartiet nu så entydigt deklarerat. 

DN Debatt april 2012 om ålderbestämning

Bloggaren Cornucopia kommenterar min DN-artikel

Många skällde mig för "brun" och "främlingsfientlig". Sanna Rayman en av få som försvarade mig

Artikel i SvD september 2013

Artikel i Expressen juli 2015

Widar Andersson försvarar mig, sept 2016

Kallad rasist och uppmanad att avgå av centertidning, aug 2015

Försvarad av Corren, trots mina "inhumana" åsikter, aug 2015

Hela Hälsingland, C måste stå upp för öppenhet

Mina kommentarer till C:s migrationspolitik, april 2016

Vägval i migrationspolitiken, jan 2018

Jonny Cato är ny migrationspolitisk talesperson för C efter Johanna Jönsson. Han och Annie Lööf skriver på DN debatt, och han intervjuas i Expressen.

Min kommentar:

Centerpartiet är alldeles uppenbart under omsvängning i migrationspolitiken i mer realistisk riktning, vilket jag naturligtvis hälsar med tillfredsställelse. Däremot försvinner trovärdigheten när Jonny Cato, ny talesperson för C, nu menar, i en Expressenintervju, att omsvängningen inte är någon omsvängning eller skärpning av centerpartiets migrationspolitik. Det innebär att Centerpartiet i många år har haft uppfattningen likt mig att Sveriges migrationspolitik i nämnvärd grad inte kan avvika från övriga EU-länders. Är det någon mer än honom som kan tro på detta? Om så var fallet, varför har jag skällts ut och isolerats när jag 2013 och 2015 osv sa detsamma som C plötsligt nu säger?