Jag ska skriva rakt upp och ner om ett möjligt rättsövergrepp av Länsstyrelsen i Skåne mot en lantbrukare.
Det handlar om en ung lantbrukare med en lite sliten gård som ska upprustas. Han har haft mjölkproduktion men nyligen slutat med det och har nu nötkreatur för köttproduktion.
Länsstyrelsen har sedan något decennium haft ögonen på gården, och har vid flera tillfällen med stöd av djurskyddslagen velat tvångsomhänderta alla djuren för att de far illa. Hösten 2010 beslutade länsveterinären/länsstyrelsen om att omhänderta djuren, men Per-Ola överklagade till länsrätten som upphävde beslutet.
I somras övervägde man omhändertagande igen och för någon vecka sedan fattades ett nytt beslut om detta. Idag var tre poliser och tre som skulle ta med djuren ute på gården för att verkställa beslutet. Så skedde inte, men de torde återkomma inom kort.
Varför skriver jag om detta, då? Det här är väl glasklart, staten/myndigheten har rätt och lantbrukare Per-Ola vanvårdar djuren som alltså bör omhändertas. Ett omhändertagande är förenat med stora kostnader och drabbar djurägaren hårt.
Självklart ska djurskyddslagen trygga djurens rätt till att ha det bra, och självklart ska myndigheterna gripa in om djuren far illa. Men myndigheten är väldigt stor och stark och lantbrukaren är väldigt liten och i underläge i dessa fall. Min bedömningen är att en del länstyrelser ibland agerar alltför okänsligt och kraftfullt i en del fall, dvs de omhändertar trots att djuren har det tillräckligt bra och det borde gått att hitta andra vägar för dialog och lösning.
Länsstyrelsen vet att agerar de för kraftfullt får de ingen kritik annat än av den berörda företagaren, men agerar de för lössläppt blir kritiken massiv från "alla". Trycket på berörda tjänstemän är alltså stort, deras uppgifter är svåra, de har inte alltid den bästa egna erfarenheten och regelverken är ofta mer mm än helhetsinriktade. Deras maktbefogenheter är utomordentligt stora och ingriper de när "djur far illa" vill de se resultat och kan därför frestas att tolka verkligheten mer negativt än positivt.
Ofta är både LRF och andra alltför - tycker jag - försiktiga i att ge sina medlemmar stöd i även de fall där länsstyrelsens beslut kan ifrågasättas, eftersom dessa frågor är så känsliga. Dessa frågor behöver därför diskuteras och förändringar ske, och då är det bra att lyfta fram tydliga fall som visar på detta.
Per-Olas dialog med myndigheten har alltså gått i stå, han har har respekt för länsstyrelsens roll men vädjar till den att ersätta nuvarande tjänstemän som handlägger hans ärende med någon annan, eftersom det har låst sig mellan de nuvarande och honom. Länsstyrelsen villfar inte hans begäran, trots att konflikten mellan tjänstemän och lantbruk har djupa rötter, och trots att EU-regler manar staten till att villfara en sådan begäran om det blivit stora motsättningar.
Per-Ola gillar att diskutera och formulerar sig väl, och jag har de senaste månaderna följt hans bild av konflikten med länsstyrelsen på hans blogg där han kallar sig "Sveriges snyggaste bonde". ((Huruvida detta ökar hans trovärdighet eller ej låter jag vara osagt..:). Han finns också på facebook under samma signatur, liksom på twitter.
Jag har inte talat med länsstyrelsen men inser att deras bild är att djuren far illa och måste omhändertas. Per-Olas bild är att djuren har det bra.
Idag när djuren skulle omhändertas hade Per-Ola bett Kerstin Fredlund, med lång bakgrund i Skånemejerier som medlemschef och som idag bedriver husdjursrådgivning, att att komma och bedöma djurens tillstånd. Han hade också lyckats få veterinär Per Michanek (med dokumenterad bakgrund på SLU mm.) att komma dit just idag.
Jag har pratat med både, och även med förra ordföranden för Sveriges Grisproducenter Annika Bergman, medlem i LRFs riksstyrelse.
Kerstin Fredlund och Per Michanek är samstämmiga i sina utlåtanden. Djuren är vid gott hull och har en tillräckligt bra djuromsorg. De anser inte att det finns grund för att omhänderta dem, i så fall skulle väldigt många djurbesättningar i Sverige leva farligt. (Och Sverige ligger som vi vet, i världstäten i dessa frågor).
Per-Ola har en gång JO-anmält länsstyrelsen för dess handläggning och JO gav uttryck för visst klander.
Jag avser att nu be JO om att åter granska Länsstyrelsens i Skånes handläggning av dels det nu aktuella beslutet om omhändertagande, dels det faktum att de inte tillmötesgått lantbrukarens vädjan om att lösa upp den långvariga konflikten genom att låta nya tjänstemän ta över ärendet.
Värt att notera är också Statskontorets kritik nyligen mot Jordbruksverket och för att inte ge länsstyrelserna tillräcklig vägledning om hur djurskyddslagen praktiskt ska tillämpas för enhetligt över landet.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskyddslagen, djurförbud, djurskydd, lrf, länsstyrelsen, skåne, lantbruk, jordbruk, politik, centerpartiet
måndag, januari 02, 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)