Under mina två år i riksdagens trafikutskottet ifrågasatte jag lite den heliga slogan som myntats sedan ca tio år, "nollvisionen", dvs noll döda i trafiken. Om det också innefattar noll svårt eller lindrigt skadade vet jag inte, men har man visioner omfattar det väl även detta.
Min argumentation var att det självfallet är bra med höga mål och visioner, men de bör också vara realistiska och nåbara, i varje fall de i närtid preciserade målen.
Inom ramen för nollvisionen var målet att antalet trafikdödade år 2007 skulle vara 270. Det var uppenbart att målet inte skulle nås och jag menade att ett realistiskt mål borde preciseras, men detta avfärdades med argumentet att "vill man så kan man".
Nu ökade istället de trafikdödade rejält 2007 till ca 490 stycken, vilket är mycket trist.
Och trots de mycket goda insatser som faktiskt gjorts under åren så är frågan om inte ribban i trafiksäkerhetsarbetet satts orelistiskt högt, vilket riskerar att slå tillbaka.
Det ska bli intressant att följa hur "nollvisionens" preciserade mål för de närmaste fem åren vad gäller döda och skadade i trafiken kommer att formuleras. Och kanske även hur begreppet "nollvisionen" kommer att leva vidare. Tanken är ju riktig och god och självklar, men måste ändå möta verkligheten på ett trovärdigt sätt.
(en fundering också om den goda tanken att ge gående företrädesrätt vid övergångsställen före bilarna. Också det en bra och riktig tanke, men tyvärr med den nackdelen att dödsolyckorna - vad jag förstår - snarats ökat eftersom människor kan ha invaggats i en falsk trygghet som kan raseras om bilförarare gör misstag. Dvs även om man har företrädesrätt måste man alltid vara misstänksam och uppmärksam när man passerar trafikerade vägar).
Min argumentation var att det självfallet är bra med höga mål och visioner, men de bör också vara realistiska och nåbara, i varje fall de i närtid preciserade målen.
Inom ramen för nollvisionen var målet att antalet trafikdödade år 2007 skulle vara 270. Det var uppenbart att målet inte skulle nås och jag menade att ett realistiskt mål borde preciseras, men detta avfärdades med argumentet att "vill man så kan man".
Nu ökade istället de trafikdödade rejält 2007 till ca 490 stycken, vilket är mycket trist.
Och trots de mycket goda insatser som faktiskt gjorts under åren så är frågan om inte ribban i trafiksäkerhetsarbetet satts orelistiskt högt, vilket riskerar att slå tillbaka.
Det ska bli intressant att följa hur "nollvisionens" preciserade mål för de närmaste fem åren vad gäller döda och skadade i trafiken kommer att formuleras. Och kanske även hur begreppet "nollvisionen" kommer att leva vidare. Tanken är ju riktig och god och självklar, men måste ändå möta verkligheten på ett trovärdigt sätt.
(en fundering också om den goda tanken att ge gående företrädesrätt vid övergångsställen före bilarna. Också det en bra och riktig tanke, men tyvärr med den nackdelen att dödsolyckorna - vad jag förstår - snarats ökat eftersom människor kan ha invaggats i en falsk trygghet som kan raseras om bilförarare gör misstag. Dvs även om man har företrädesrätt måste man alltid vara misstänksam och uppmärksam när man passerar trafikerade vägar).