Jag har varit bara en gång på Almedalsveckan i Visby. Det gav mersmak, så många intressanta seminarier och samtal i aktuella samhällsfrågor, så många spännande människor samlade i en så inspirerande Visbymiljö.
Årets program imponerar, och det ska bli stimulerande att tillbringa några dagar där vecka 28, inte minst den 7 juli då centerpartiet har "sin" dag.
lördag, juni 28, 2008
Svar på frågor igen!
Jag har varit och besökt några garnisoner – Halmstad, Eksjö och Skövde – vilket varit givande och intressant. Sverige har inte så många garnisoner längre, och ändå kanske de ska minskas ytterligare. De garnisoner som finns är alla av hög klass med goda förutsättningar i de flesta avseenden.
Signalspaningsdiskussionen fortsätter, inte minst hos oss i centerpartiet som ju tar frågan på största allvar. Vi får stark kritik för att vi som länderna i vår omvärld och 6 av riksdagens sju partiet accepterar signalspaning för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot. Och vi får inte mycket beröm för att vi drivit fram en rad integritetsskyddande instrument i den nya lagen.
Vår respekt för frågans allvar, och för den starka oro som finns, gör att vi fortsätter att lyssna och föra en dialog med lagens (och våra) kritiker. Jag tycker att vår partisekreterare Anders Flanking har ett bra tonläge och det är ju uppenbart att fortsatt dialog och diskussion behövs i denna allvarliga fråga.
Jag vill understryka vad jag skrev i förra bloginlägget, ett mycket seriöst menat förslag: ”Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt. ”
Dels en djupanalys alltså av de försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiska aspekterna som motiverar signalspaningen, och dels en fortsatt djupanalys av integritetsaspekterna.
Jag kan också kommentera sifoenkäten om hur svenska folket ställer sig till signalspaning. Man ska ta opinionsundersökningar både på allvar och med distans. Det som svenska folket nu har hört i radio och TV, och läst i tidningar och på bloggar, är till allra största delen starka åsikter om det integritetsintrång som ju signalspaningen kan innebära eller innebär. Det cirkulerar många påståenden och den vågskål som motiverar signalspaningen nämns knappast alls eller i mycket avfärdande ordalag. Jag hade sannolikt som allmänpolitiskt intresserad medborgare sagt nej vid en sifoförfrågan.
Debatter i Sverige sker ju ofta på detta sätt, en sida av verkligheten lyfts fram mycket starkt och den andra sidan först efter en tid. Vill man lyfta fram argument som inte stämmer med den rådande trenden är det ofta svårt att få utrymme, och t ex trots nästan en kampanj i denna fråga i SvD och Expressen så refuseras repliker, t ex en kortare variant av min blogkommentar till Aaron Israelsons vinklade krönika.
Så låt oss nu ge utrymme för en fördjupad analys och diskussion i denna viktiga fråga där båda sidorna av myntet får speglas.
Några kommentarer till Era kommentarer på mina två senaste bloginlägg:
• De betydande förbättringar för integritetsskyddet som skett under resans gång har centerpartiet drivit starkt i både regering och riksdag, och det momentum som skapades förra veckan berodde främst på Fredricks och Annies starka agerande. De olika förbättringsförslagen kom sedan inte bara från centerpartiet utan även t ex från Folkpartiet.
• Riksdagsdebatten från den 18 juni kunde tydligen inte ses direkt; för den intresserade kan man enkelt på riksdagens hemsida läsa protokollet eller se de olika inläggen i efterhand genom web-TV.
• Jag påstår inte att Aaron Israelson är homofob, men hans lösa påståenden och sammankopplingar i sin krönika förtjänar stark kritik, vilken jag gav uttryck för men som Expressen valt att inte förmedla vidare till sina läsare.
• ”90 procent av remissinstanser har sagt nej”. Det är fel, huvuddelen tillstyrkte lagförslaget.
• ”Sverige går längst i världen i signalspaning”. Nej, men vi reglerar den strängt och vi gör det kanske öppnast. I många länder sker fortfarande denna verksamhet under sekretess i resp försvarsmakter.
Signalspaningsdiskussionen fortsätter, inte minst hos oss i centerpartiet som ju tar frågan på största allvar. Vi får stark kritik för att vi som länderna i vår omvärld och 6 av riksdagens sju partiet accepterar signalspaning för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot. Och vi får inte mycket beröm för att vi drivit fram en rad integritetsskyddande instrument i den nya lagen.
Vår respekt för frågans allvar, och för den starka oro som finns, gör att vi fortsätter att lyssna och föra en dialog med lagens (och våra) kritiker. Jag tycker att vår partisekreterare Anders Flanking har ett bra tonläge och det är ju uppenbart att fortsatt dialog och diskussion behövs i denna allvarliga fråga.
Jag vill understryka vad jag skrev i förra bloginlägget, ett mycket seriöst menat förslag: ”Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt. ”
Dels en djupanalys alltså av de försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiska aspekterna som motiverar signalspaningen, och dels en fortsatt djupanalys av integritetsaspekterna.
Jag kan också kommentera sifoenkäten om hur svenska folket ställer sig till signalspaning. Man ska ta opinionsundersökningar både på allvar och med distans. Det som svenska folket nu har hört i radio och TV, och läst i tidningar och på bloggar, är till allra största delen starka åsikter om det integritetsintrång som ju signalspaningen kan innebära eller innebär. Det cirkulerar många påståenden och den vågskål som motiverar signalspaningen nämns knappast alls eller i mycket avfärdande ordalag. Jag hade sannolikt som allmänpolitiskt intresserad medborgare sagt nej vid en sifoförfrågan.
Debatter i Sverige sker ju ofta på detta sätt, en sida av verkligheten lyfts fram mycket starkt och den andra sidan först efter en tid. Vill man lyfta fram argument som inte stämmer med den rådande trenden är det ofta svårt att få utrymme, och t ex trots nästan en kampanj i denna fråga i SvD och Expressen så refuseras repliker, t ex en kortare variant av min blogkommentar till Aaron Israelsons vinklade krönika.
Så låt oss nu ge utrymme för en fördjupad analys och diskussion i denna viktiga fråga där båda sidorna av myntet får speglas.
Några kommentarer till Era kommentarer på mina två senaste bloginlägg:
• De betydande förbättringar för integritetsskyddet som skett under resans gång har centerpartiet drivit starkt i både regering och riksdag, och det momentum som skapades förra veckan berodde främst på Fredricks och Annies starka agerande. De olika förbättringsförslagen kom sedan inte bara från centerpartiet utan även t ex från Folkpartiet.
• Riksdagsdebatten från den 18 juni kunde tydligen inte ses direkt; för den intresserade kan man enkelt på riksdagens hemsida läsa protokollet eller se de olika inläggen i efterhand genom web-TV.
• Jag påstår inte att Aaron Israelson är homofob, men hans lösa påståenden och sammankopplingar i sin krönika förtjänar stark kritik, vilken jag gav uttryck för men som Expressen valt att inte förmedla vidare till sina läsare.
• ”90 procent av remissinstanser har sagt nej”. Det är fel, huvuddelen tillstyrkte lagförslaget.
• ”Sverige går längst i världen i signalspaning”. Nej, men vi reglerar den strängt och vi gör det kanske öppnast. I många länder sker fortfarande denna verksamhet under sekretess i resp försvarsmakter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)