Rättsövergepp från Staten mot skånelantbrukare vid djurskyddstvångsomhändertagande.

Jag har JO-anmält Länsstyrelsen i Skånes agerande när man tvångsomhändertog en bondes kor och jag med viss bestörtning följt hur den länsstyrelsen - och andra - agerar när man tvångsomhändertar kor som sannolikt far illa eller i vart fall borde få det bättre.

Länsstyrelsens tjänstemän agerar med mycket makt och är nära lierade med länsveterinär och polis. Deras beslut kan överklagas till förvaltningsdomstol, som endast egentligen prövar formfrågorna, inte om tvångsomhändertagandet var en för radikal åtgärd eller ej.

En bonde som av olika skäl har brister i sin djurhållning ska naturligtvis i första hand få råd och stöd så att den blir bättre. Måste djurhållningen upphöra borde i första hand bonden själv eller via någon "god man" åläggas att inom viss tid försälja djuren. När länsstyrelsen tvångsomhändertar utan förvarning drabbas lantbrukaren inte bara av näringsförbud utan också av väldiga kostnader och förluster genom ofta låga försäljningsvärden och mycket höga omhändertagande- och installningskostnader.  Straffen är minst tredubbla, näringsverksamheten förbjuds, stora kostnader uppstår som kan medföra konkurs och man blir "varg i veum" i bygden.

Jag har motionerat i riksdagen om att länsstyrelsen borde gå till tingsrätt när man vill omhänderta en lantbrukares djur, så att frågan kan prövas och djurägaren kan hävda sin ståndpunkt.  Far djuren akut illa borde de i första hand vara kvar på gården under sträng tillsyn medan lantbruken säljer dem och först i sista hand tvångsomhändertas och säljas.

När en lantbrukare får tillsynsbesök av länsstyrelse, eller polis (se nedan), borde också LRF vid behov bistå med en betrodd avdelningskollega eller med regiontjänsteman. Ensam med tjänstemännen eller polisen är man i väldigt underläge och ser säkert inte alltid klart.

Ett pinfärskt upprörande fall från Skåne beskrivs i en artikel i Land lantbruk, och i en bra ledare om det skedda. (Jag utgår ifrån att artikeln speglar verkligheten korrekt, och eftersom de berörda lantbrukarna är så upprörda att de står för uppgifterna med sina namn).

Statens representanter i Skåne - polis och länsstyrelse - borde göra bot och bättring och tagga ner, och bistå med råd och stöd till berörda lantbrukare istället för att ibland agera som elefanter i en porslinsbutik, med stora följdverkningar på enskilda människor.

En person i hemtjänsten anmäler (anonymt?) till polisen att en hund brukade stå bunden i löplina. Polisen (?) ryckte genast ut (?)  och bedömde att gårdens två hundar for så illa att de omedelbart måste omhändertas. Motivet var löplinan och att den andra hunden sov på en halmbädd i stallet  bakom korna och inte antogs (?) våga dricka vatten...

Polisen tag akutbeslut som djurskyddsexperter istället för att länsstyrelsen rimligen kunde kollat upp det hela inom några dagar. Man tillkallade djurambulansen,  som är TV4-stjärnor i en utlämnande djurskyddsserie.

Ulrika Månsson - matte - ringde dagen efter till djurskyddsambulansen och uppfattade att även gårdens  120 nötkretur kunde tvångsomhändertas.

Håkan Olsson - husse - blev livrädd och handlade i panik, trots att länsstyrelsen ju inte ens varit där och påtalat brister i djurhållningen (vad jag vet). Han sålde omedelbart all djuren till slakt, i rädsla för att länsstyrelsen och för de mycket höga förluster och kostnader som drabbar en lantbrukare vars djur tvångsomhändertas.

Efter några dagar kom länsstyrelsen - 2 inspektörer - ut till gården och hade ingen kritik mot djurhållningen som varit. Man upphävde även polisens beslut att omhänderta hundarna.

Detta låter som ett stort rättsövergrepp som mycket hårt drabbat en vanlig lantbrukare, på grund av en anmälan till polisen och ett mycket märkligt polisingripande. Men även länsstyrelsen, Jordbruksverket och LRF borde ta en mycket allvarlig funderare över hur rädda hedervärda lantbrukare kan vara för länsstyrelsens - och polisens - makt att tvångsomhänderta  hundar och framförallt en hel kobesättning. Skånes länsstyrelses ageranden i ett antal fall - ofta kopplat till specifika djurskyddsinspektörer  vad jag förstår - har uppenbarligen varit fyrkantigt och okänsligt och spridit skräckvågor i lantbrukarled.

Sverige ska vara ett rättssamhälle där förvisso djur ska ha det bra och där de som sköter djuren illa ska förändra sin djurhållning till det bättre och i sista hand ska djuren kunna tvångsomhändertas. Dock borde detta prövas i en framställan till en tingsrätt istället för att länsstyrelsen själva fattar ett oåterkalleligt beslut som sedan i efterhand faktiskt inte går att pröva eller ändra.

Jag hoppas att lantbrukaren, gärna med hjälp av LRF, stämmer staten på kompensation för lidande och kostnader genom dels polisens felaktiga beslut , och dels den rädsla som finns för länsstyrelsens inspektörer och deras makt att utan förvarning tvångsomhänderta en hel djurbesättning med 3-dubbla straff som drabbar oerhört hårt.

Jag hoppas också att någon/några JO-anmäler berörda myndigheter, i första hand polisen denna gång men JO borde även granska länsstyrelsens i Skånes arbete mot bakgrund av denna dokumenterade rädsla för den och de tidigare JO-anmälningar som riktats mot den i olika fall.

Jag vet att Kristina Yngwe, riksdagsledamot (C)  följt upp mina motioner på området med en egen motion i höstas. Mycket bra, och hoppas att hon kan engagera sig kanske även i detta fall och i hur LRF och staten ska kunna förbättra länsstyrelsernas viktiga men grannlaga arbete i dessa frågor.







 

Bör Sverige ta emot fler asylsökande till EU än idag?

Centerpartiet föreslår 20 punkter för bättre integration av nyanlända. Det är bra förslag i rätt riktning.

Jag anser ju att därutöver så behöver några asylregler ses över. Detta mot bakgrund av att en hög andel av asylsökande till EU söker sig till Sverige, och att vi - trots de nya centerförslagen - kan riskera att "gå in i väggen" med växande svårigheter med mottagning,  att klara integration och få i arbete.

På ett sätt finns det en parallell i dagens debatt till Centerpartiets idéprogramsdebatt. Vid presentationen gällde "fri invandring" som slogan och ifrågasattes detta stämplades man lätt som "osolidarisk" och kritisk till "alla människor lika rätt och värde".

Nu gäller Migrationsverkets beslut om Permanent UppehållsTillstånd (PUT) och anhöriginvandring som samma skiljelinje, besluten är närmast heliga och vill man se över dem något i EU-riktning beskylls man genast för att vara ute på djupa vatten.

Det är trist.

Varför är det då rimligt att kunna diskutera t ex PUT? Jo, helt enkelt därför att övriga EU-.länder inte utfärdar sådana utan istället temporära som sedan förlängs.

Jag kan gärna hålla med om att det naturligtvis är tryggare och bättre för flyktingar att genast få besked om PUT och medborgarskap, liksom det naturligtvis vore för alla asylsökande eller invandrare till Sverige att de får samma besked, dvs att gränserna är öppna, alla får stanna.

Bekymret är ju verkligheten, Sverige är en del av Europa och världen och om våra - principiellt riktiga - regler ligger långt före övriga EU- och europaländer i generositet så blir naturligen följden att flyktingar helst söker sig till Sverige. Om vår avsikt är detta, och det finns en stark förankring hos medborgarna för det, så ska naturligtvis reglerna ligga fast eller rimligen bli ändå mer generösa, t ex genom att låta flyktingar söka asyl på Sveriges alla ambassader i världen och genom att utfärda PUT till flyktingar från de flesta flyktingländer.

Vi som bedömer att Sverige vid fastställandet av sina asylregelverk inte enbart kan beakta vad som är principiellt riktigt utan även måste väga in verkligheten omkring oss, t ex hur övriga EU-länders regler är utformade, måste kunna föra fram och diskutera kring detta, vilket är just vad jag gör.

Det är anmärkningsvärt att över 20 % av alla som ges asyl i EU erhåller det i Sverige med 2 % av EUs befolkning. Och än mer, naturligtvis, att ca 35 % av de ensamkommande barnen till EU väljer att söka sig till Sverige.

En i hög grad bidragande orsak till detta är naturligtvis att Sverige har betydligt generösare regler vid asylprövning än alla övriga EU-länder. Min uppfattning är att utmaningen för Sverige att klara mottagning, integration och få i arbete på ett bra sätt nu är så stor att vi kan riskera att "gå in i väggen". Detta skulle kunna ge stora negativa effekter på olika sätt, som i längden skulle kunna hota en fortsatt uthålligt generös migrationspolitik.

Det vore rätt förfärligt om mina farhågor skulle besannas, och jag hoppas verkligen inte det. Men för att förebygga en sådan utveckling argumenterar jag för att några asylregler behöver ses över och anpassas i EU-riktning.

Detta avfärdas blankt av Centerpartiet, all regler är rätt utformade eller för lite generösa och vi ska se till att övriga EU-länder istället anpassar sina regler till de svenska. Det är en god ambition men tyvärr ser jag inga öppningar i den riktningen under överskådlig tid. Och det innebär att Sverige under samma överskådliga tid kommer att ta emot en växande andel av den växande strömmen av asylsökande till EU.