Julkorten är sega och finns kvar, men nog gör väl bl a internet och kanske annat att de minskar i volym? Så är min känsla i alla fall. I vaje fall stämmer det på min egen julkortsproduktion. Lite synd, kanske, det är ju ändå ett sätt att tänka på släkt och vänner och låta dem veta det.
I alla fall, ett litet surrogat till alla er som söker eller råkar förirra er in på denna min enkla blogg får vara denna nyårshälning.
Att summera året som gått eller prognosticera det som kommer varken vill eller kan jag göra....Men Ok, några meningar ändå.
Hösten har varit en svår tid för världen med finanskris och annalkande lågkonjunktur. Den har varit bättre för alliansregeringen, hade inte Sverige nu haft nära 200.000 fler i arbete utan istället arbetsmarknadsinsatserna varit hårt ansträngda så hade Sverige varit mycket sämre rustat att möta krisen. Insikten om att en politik för fler i arbete är och har varit värdefull - och blir än viktigare för att komma igenom krisen så bra som möjligt - ökar hos alltfler, och även förståelsen för att de åtgärder som vidtagits nog varit riktiga även om de också kostat på.
Trots krisen lyckade EU - inte minst tack vare Sveriges pådrivande insatser - enas om gemensamma klimatåtgärder, som ligger i den internationella fronten. Bra! Visst finns det kritik för att man skulle kommit ändå längre, vilket självfallet miljörörelserna alltid ska och kommer att tycka. Utan EU-samarbetet hade sannolikt Europa inte kraftsamlat som man faktiskt ändå gör nu.
"Alla krigs moder" - konflikten i mellöstern - har blossat upp igen. Fruktansvärt, givetvis.
Har Israel reagerat för kraftigt? Skulle man inte alls ha reagerat?
Utlösande för Israels attacker mot Hamas är den dagliga bombningen av Israel med raketer. Bombningar som Hamas - som har makten i Gaza - skulle kunna stoppa. Det har man inte gjort, snarare initierar man dem.
Att tro att dessa terrorbombningar kan fortsätta utan att kriget eskalerar är osannolikt. Krav på vapenvila kommer nu, och Hamas verkar kunna överväga slut på terrorbombningarna.
Vart detta tar vägen nästa år är oöverskådligt, givetvis. Förväntningarna på President elect Obama är enorma, här och i Afghanistan och i finanskrisen med mera.
Jag har läst hans "memoarer" om sin far och sitt liv fram till dryga trettioårsåldern. Mycket intressanta och sympatiska.
israel, hamas
Jag har placerat min blogg i Linköping på bloggkartan.se!
onsdag, december 31, 2008
tisdag, december 30, 2008
Heja Sveriges pensionärer
Jag vet att jobbskatteavdraget inte tillfaller t ex pensionärer. Alliansen sänkte ändå skatten för just pensionärer i höstbudgeten, och jag hoppas att det blir fler sänkningar framöver.
Positivt att en undersökning mellan EU-länder placerar Sverige och Österrike i toppen, när många variabler sammanvägts.
Läs även andra bloggares åsikter om pension, pensionärer
Positivt att en undersökning mellan EU-länder placerar Sverige och Österrike i toppen, när många variabler sammanvägts.
Läs även andra bloggares åsikter om pension, pensionärer
söndag, december 28, 2008
Talibanbilbomb idag - 14döda,12 barn
Torsdagen innan jul debatterade jag Sveriges fredsinsatser (längst ner i protokollet)i Afghanistan med bl a Hans Linde, vänsterpartiet. Denna del av den nya oppositionen vill att Sverige och andra länder ska lämna Afghanistan och inbjuda talibanerna till förhandlingar...
Jag förklarade för Linde att detta inte blir någon "tebjudning" och att talibanerna är inga feminister... De är fundamentalister och vill återigen skapa en totalitär stat där mänskliga rättigheter och kvinnor förtrycks. De bränner skolor och mördar elever och lärare.
Deras terrordåd är fruktansvärda - t ex dagens bilbomd som mördade många barn. Vill v alltså belöna deras fruktansvärda stridsmetoder genom att ge efter för dem, varför vill vänstern svika Afghanistans folk och lämna landet?
Jag ställde frågor, jag tyckte inte att Hans Linde hade några svar.
http://bloggkartan.se/registrera/14005/linkoeping
Jag förklarade för Linde att detta inte blir någon "tebjudning" och att talibanerna är inga feminister... De är fundamentalister och vill återigen skapa en totalitär stat där mänskliga rättigheter och kvinnor förtrycks. De bränner skolor och mördar elever och lärare.
Deras terrordåd är fruktansvärda - t ex dagens bilbomd som mördade många barn. Vill v alltså belöna deras fruktansvärda stridsmetoder genom att ge efter för dem, varför vill vänstern svika Afghanistans folk och lämna landet?
Jag ställde frågor, jag tyckte inte att Hans Linde hade några svar.
http://bloggkartan.se/registrera/14005/linkoeping
fredag, december 26, 2008
Fackförbund, ungdomslöner och LAS
En julbetraktelse, kanske, med koppling till min arbetslöshets- och A-kassakampanj. Och Gott Nytt År, alla ungdomar, barn och vuxna!
Svenska fackförbund vill ju så väl. Fast det blir så fel ibland.
700.000 utanför a-kassan 2006...., nu över en miljon. Vad är lösningen, enligt den fackliga logiken och solidariteten. Självklart, återgå till 2006, ös in mer pengar i a-kassorna men låt för guds skulle de 700.000 som inte kommer att vara med inte att få någon del av de statliga miljarderna till a-kassan.
Centerpartiets partimotion från 2003/04 var utmärkt, gör ett trygghetssystem av sjukförsäkring och arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna. Slå ihop dessa till en arbetslivsförsäkring med en på sikt sammanförd myndighetsstruktur.
Sverige hade under socialdemokraternas regeringstid inte bara 700.000 människor utanför a-kassan, utan - ändå värre - en bland Europas 3 högsta ungdomsarbetslöshetstal. År efter år, decennium efter decennium. Fruktansvärt.
Alliansregeringen har genom sina åtgärder lyckats pressa ned denna, men den är fortfarande europamässigt hög, och lågkonjunkturen försvårar läget.
Två viktiga faktorer till att Sveriges ungdomar har så svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden är den sammanpressade lönestrukturen i kombination med lagen om anställningsskydd (LAS). Ungdomar kostar nästan lika mycket som en erfaren arbetare att anställa, samtidigt som LAS ger de som lyckas få en fast anställning ett mycket starkt anställningsskydd, unga som gamla.
Det här gör att arbetsgivare tänker sig noga för innan de anställer en oprövad ungdom, som kostar nästan lika mycket och som snabbt omfattas av ett mycket starkt anställningsskydd.
Det goda har alltså blivit det bästas fiende, skulle man kunna säga. Facket vill så väl, men i praktiken har man byggt murar som dagens ungdomsgeneration har svårt att klättra över i sin jobbsökarjakt.
Alliansen gör vad den kan, vi halverar arbetsgivaravgifterna för de unga och har ökat möjligheten till provanställning. Inte riktigt centerpartiets förslag till ungdomsavtal men ett steg åt rätt håll.
Socialdemokrater och fackförbund orerar väldeliga om ungdomsarbetslösheten, både under många s-regeringar och nu med alliansregering. Men att göra självkritik och inse att problemet är mycket skapat av "förhandlingsframgångarna" med en mycket sammanpressad lönestruktur och en unikt starkt och konserverande LAS-lagstiftning, det finns inte på kartan.
Därför behövs en stark diskussion i dessa frågor, och därför är det modigt och mycket betydelsefullt att centerpartiet vågar se verkligheten, vågar utmana och driva på för förändring.
Svenska fackförbund vill ju så väl. Fast det blir så fel ibland.
700.000 utanför a-kassan 2006...., nu över en miljon. Vad är lösningen, enligt den fackliga logiken och solidariteten. Självklart, återgå till 2006, ös in mer pengar i a-kassorna men låt för guds skulle de 700.000 som inte kommer att vara med inte att få någon del av de statliga miljarderna till a-kassan.
Centerpartiets partimotion från 2003/04 var utmärkt, gör ett trygghetssystem av sjukförsäkring och arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna. Slå ihop dessa till en arbetslivsförsäkring med en på sikt sammanförd myndighetsstruktur.
Sverige hade under socialdemokraternas regeringstid inte bara 700.000 människor utanför a-kassan, utan - ändå värre - en bland Europas 3 högsta ungdomsarbetslöshetstal. År efter år, decennium efter decennium. Fruktansvärt.
Alliansregeringen har genom sina åtgärder lyckats pressa ned denna, men den är fortfarande europamässigt hög, och lågkonjunkturen försvårar läget.
Två viktiga faktorer till att Sveriges ungdomar har så svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden är den sammanpressade lönestrukturen i kombination med lagen om anställningsskydd (LAS). Ungdomar kostar nästan lika mycket som en erfaren arbetare att anställa, samtidigt som LAS ger de som lyckas få en fast anställning ett mycket starkt anställningsskydd, unga som gamla.
Det här gör att arbetsgivare tänker sig noga för innan de anställer en oprövad ungdom, som kostar nästan lika mycket och som snabbt omfattas av ett mycket starkt anställningsskydd.
Det goda har alltså blivit det bästas fiende, skulle man kunna säga. Facket vill så väl, men i praktiken har man byggt murar som dagens ungdomsgeneration har svårt att klättra över i sin jobbsökarjakt.
Alliansen gör vad den kan, vi halverar arbetsgivaravgifterna för de unga och har ökat möjligheten till provanställning. Inte riktigt centerpartiets förslag till ungdomsavtal men ett steg åt rätt håll.
Socialdemokrater och fackförbund orerar väldeliga om ungdomsarbetslösheten, både under många s-regeringar och nu med alliansregering. Men att göra självkritik och inse att problemet är mycket skapat av "förhandlingsframgångarna" med en mycket sammanpressad lönestruktur och en unikt starkt och konserverande LAS-lagstiftning, det finns inte på kartan.
Därför behövs en stark diskussion i dessa frågor, och därför är det modigt och mycket betydelsefullt att centerpartiet vågar se verkligheten, vågar utmana och driva på för förändring.
tisdag, december 23, 2008
DN: "A-kassa åt alla"!
Det visar sig att Dagens Nyheter i dagens huvudledare tycker precis som jag och Jörgen Johansson om att statens skattemiljarder till de arbetslösa självfallet borde omfatta alla! Inte bara de som är med i facket eller alfakassan.
Och tycker som centerpartiet och som alliansen, ändå bättre! Enda bekymret är den tveksamhet som kunnat skönjas i regeringskansliet den senaste tiden. Låt oss hoppas att den pågående debatten ska kunna gaska upp regeringen att fullfölja sina vallöften. Långt bättre det än att fortsätta att administrera en orättvis socialdemokratisk politik!
Läs gärna ledaren, här följer ett smakprov:
"Obligatoriska socialförsäkringar har sedan länge varit en liberal grundidé. Tanken är att omfördela risker över den enskildes livscykel, och mellan individer med olika förutsättningar. Vi kan alla bli sjuka och arbetslösa och vi blir garanterat en dag för gamla för att klara oss själva. Systemet är solidariskt, kostnadseffektivt och främjar både frihandel och rörlighet på arbetsmarknaden. Det är en strålande uppfinning förutsatt att den inte missbrukas. Sjukersättning och förtidspension ska inte betalas ut till arbetsföra och a-kassan ska vara en tillfällig omställningstrygghet inte ett permanent försörjningsstöd.
Alternativet till allmänna socialförsäkringar är i praktiken inte eget sparande utan en modell av amerikanskt snitt med individuella och därmed enligt all erfarenhet dyrare försäkringar hos privata försäkringsbolag, facklig protektionism och ökade krav på arbetsgivarna. Ett
system som både är ineffektivt och orättvist."
Och tycker som centerpartiet och som alliansen, ändå bättre! Enda bekymret är den tveksamhet som kunnat skönjas i regeringskansliet den senaste tiden. Låt oss hoppas att den pågående debatten ska kunna gaska upp regeringen att fullfölja sina vallöften. Långt bättre det än att fortsätta att administrera en orättvis socialdemokratisk politik!
Läs gärna ledaren, här följer ett smakprov:
"Obligatoriska socialförsäkringar har sedan länge varit en liberal grundidé. Tanken är att omfördela risker över den enskildes livscykel, och mellan individer med olika förutsättningar. Vi kan alla bli sjuka och arbetslösa och vi blir garanterat en dag för gamla för att klara oss själva. Systemet är solidariskt, kostnadseffektivt och främjar både frihandel och rörlighet på arbetsmarknaden. Det är en strålande uppfinning förutsatt att den inte missbrukas. Sjukersättning och förtidspension ska inte betalas ut till arbetsföra och a-kassan ska vara en tillfällig omställningstrygghet inte ett permanent försörjningsstöd.
Alternativet till allmänna socialförsäkringar är i praktiken inte eget sparande utan en modell av amerikanskt snitt med individuella och därmed enligt all erfarenhet dyrare försäkringar hos privata försäkringsbolag, facklig protektionism och ökade krav på arbetsgivarna. Ett
system som både är ineffektivt och orättvist."
Om A-kassan skulle stå modell för barnbidragen!
(Min lilla vinterkampanj för att alla arbetslösa ska få del av statens skattepengar till A-kassan fortsätter)
Barnbidrag enligt A-kassan!
Om socialdemokraternas modell för att ge statsbidrag till de arbetslösa skulle tillämpas på barnfamiljer skulle dessa stöd utformas så här:
De 66 miljarder kr som varje år utdelas till barnfamiljer betalas ut till alla som frivilligt anslutit sig till Föräldrafacket (FF). Varje månad betalar man in en liten del av vad man sedan erhåller i statsbidrag som förälder. De som inte vill eller har råd med detta erhåller ingenting alls.
För dessa många hundra tusen föräldrar står istället samhällets solidaritet öppen genom socialbidragssystemet, till en kostnad som är mycket liten jämfört med det som staten stöder FF med. Vill man absolut inte vara med i FF kan man i nödfall ansluta sig till den s.k betakassan.
- Detta är verklig trygghet och solidaritet, säger socialdemokraterna i en kommentar. Den verkliga tryggheten för barnfamiljerna uppnås genom att alla ansluter sig till FF, låt vara att staten är med på ett litet hörn också. De som inte inser sitt eget bästa och avstår eller förbiser att gå med får skylla sig själva, det är inte mer än rättvist.
- Vi kräver mer statliga barnpengar till de som är med i FF, kräver FF i en kommentar. Och vi kräver också att de som inte frivilligt går med i FF inte heller i framtiden ska få någon del av det statliga stödet. Detta handlar helt enkelt om facklig solidaritet.
Företrädare för alliansregeringen säger i en kommentar att alla barnfamiljer borde erhålla del av de skattepengar som anslås till barnfamiljerna. Källor nära finansdepartementet uppger dock att skulle detta bli för dyrt kan den socialdemokratiska politiken möjligen få fortsätta.
Barnbidrag enligt A-kassan!
Om socialdemokraternas modell för att ge statsbidrag till de arbetslösa skulle tillämpas på barnfamiljer skulle dessa stöd utformas så här:
De 66 miljarder kr som varje år utdelas till barnfamiljer betalas ut till alla som frivilligt anslutit sig till Föräldrafacket (FF). Varje månad betalar man in en liten del av vad man sedan erhåller i statsbidrag som förälder. De som inte vill eller har råd med detta erhåller ingenting alls.
För dessa många hundra tusen föräldrar står istället samhällets solidaritet öppen genom socialbidragssystemet, till en kostnad som är mycket liten jämfört med det som staten stöder FF med. Vill man absolut inte vara med i FF kan man i nödfall ansluta sig till den s.k betakassan.
- Detta är verklig trygghet och solidaritet, säger socialdemokraterna i en kommentar. Den verkliga tryggheten för barnfamiljerna uppnås genom att alla ansluter sig till FF, låt vara att staten är med på ett litet hörn också. De som inte inser sitt eget bästa och avstår eller förbiser att gå med får skylla sig själva, det är inte mer än rättvist.
- Vi kräver mer statliga barnpengar till de som är med i FF, kräver FF i en kommentar. Och vi kräver också att de som inte frivilligt går med i FF inte heller i framtiden ska få någon del av det statliga stödet. Detta handlar helt enkelt om facklig solidaritet.
Företrädare för alliansregeringen säger i en kommentar att alla barnfamiljer borde erhålla del av de skattepengar som anslås till barnfamiljerna. Källor nära finansdepartementet uppger dock att skulle detta bli för dyrt kan den socialdemokratiska politiken möjligen få fortsätta.
söndag, december 21, 2008
DN-debatt om A-kassan
Facken och s lever nu rövare för att taket i A-kassan ska höjas kraftigt, och att medlemsavgifterna ska sänkas, dvs ändå mer skattepengar ska pumpas in i systemet men bara till dem som betalar en egen premie, inte till den halva eller hela miljon människor som står utanför (och som alltid stått utanför i många decennier).
Jag och min kollega Jörgen Johansson (se blogg) från Västmanland - en mycket engagerad och skicklig kollega - hade igår denna artikel i DN. Artikeln - som jag känner mycket starkt för i sakfrågan - menar tvärtom att med en så dominerande andel statliga budgetpengar in i A-kassan är det orimligt att inte alla arbetslösa får rimlig del av den. Att en del höginkomstttagare och företagare m fl då tvingas att betala en avgift i månaden får accepteras, relativt skatterna i övrigt är denna skatt godtagbar. Enklast vore för lägsta byråkrati att avgiften bakades in i skatteskalorna på sikt. Vinsten är att ingen kommer att falla mellan stolarna vid arbetslöshet, och att kommunerna kommer att slippa en del socialbidragsutbetalningar.
Socialdemokraterna och fackförbunden klarar inte debatten i denna fråga. Varför kämpar de för allmän sjukförsäkring, för allmän pension...,men våldsamt emot en allmän arbetslöshetsförsäkring???? Som omfattar alla som drabbas av arbetslöshet, att alla får del av de mycket stora skattemedel som årligen anslås till A-kassan. Idag och under alla s-regeringars decennier vid makten har ständigt många hundra tusentals människor vid arbetslöshet inte fått ett öre av dessa skattepengar..., eftersom de inte varit med i facket eller alfakassan och betalat en månatlig premie. De svagare grupper som inte haft insikten om a-kassans vikt eller haft råd att betala har i alla år gruvligen svikits av socialdemokraterna och stått helt utan a-kassa vid arbetslöshet, trots de många miljarder som staten årligen pumpar in.
Kraven från s och t ex TCO nu är också mer statliga pengar till endast de som är med i a-kassan och fortsatt ingenting till de som inte gått med i facket eller alfakassan. Kalla det vad man vill men det handlar faktiskt inte om trygghet och solidaritet med alla de som blir arbetslösa, man vill med vett och vilja fortsätta att ställa massor av människor utanför de statliga miljarder som anslås i statsbudgeten till de arbetslösa. Jag gillar att alliansregeringen står upp för rätt och rimlighet och låter a-kassan bli allmän, en trygg och solidarisk a-kassa som omfattar alla. I samband med att taket i a-kassan räknas upp p g av inflationen, och alltså allas våra skattepengar till dem som drabbas av arbetslöshet ökar ytterligare, vore det mycket lämpligt att deklarera att a-kassan liksom i t ex Norge ska göras allmän!
Jag vill minnas att centerpartiet har stämmobeslut på denna ståndpunkt, och att alliansen hade den i sitt valmanifest. En finansminister ska ju alltid bromsa nya utgifter, vilket gjort att Anders Borg börjat tveka i denna fråga och börjat fundera på att kanske fortsätta soiclademokraternas och fackens linje.
Jag anser att i nästa åtgärdsprogram med anledning av lågkonjunkturen vore det utmärkt att satsa några miljarder på att arbetslöshetsförsäkringen görs allmän samtidigt som taket inflationsjusteras. Det vore en trygghetsreform av stora mått, och det vore beklagligt om alliansen inte orkade med att genomföra det man gått till val utan fastnade i gammal nattstånden socialdemokratiskt politik i denna fråga, som ju endast har motiverats av att gynna medlemskap i facket.
Jag tycker visst att man gärna ska vara med i facket (även om det tar emot när dessa är partipolitiserade som i tex denna fråga) men förbunden får faktiskt i framtiden rekrytera medlemmar på egna meriter och inte längre på en orättfärdig skattesubvention endast till dessa.
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa.arbetslöshet.arbetslöshetsförsäkring
Jag och min kollega Jörgen Johansson (se blogg) från Västmanland - en mycket engagerad och skicklig kollega - hade igår denna artikel i DN. Artikeln - som jag känner mycket starkt för i sakfrågan - menar tvärtom att med en så dominerande andel statliga budgetpengar in i A-kassan är det orimligt att inte alla arbetslösa får rimlig del av den. Att en del höginkomstttagare och företagare m fl då tvingas att betala en avgift i månaden får accepteras, relativt skatterna i övrigt är denna skatt godtagbar. Enklast vore för lägsta byråkrati att avgiften bakades in i skatteskalorna på sikt. Vinsten är att ingen kommer att falla mellan stolarna vid arbetslöshet, och att kommunerna kommer att slippa en del socialbidragsutbetalningar.
Socialdemokraterna och fackförbunden klarar inte debatten i denna fråga. Varför kämpar de för allmän sjukförsäkring, för allmän pension...,men våldsamt emot en allmän arbetslöshetsförsäkring???? Som omfattar alla som drabbas av arbetslöshet, att alla får del av de mycket stora skattemedel som årligen anslås till A-kassan. Idag och under alla s-regeringars decennier vid makten har ständigt många hundra tusentals människor vid arbetslöshet inte fått ett öre av dessa skattepengar..., eftersom de inte varit med i facket eller alfakassan och betalat en månatlig premie. De svagare grupper som inte haft insikten om a-kassans vikt eller haft råd att betala har i alla år gruvligen svikits av socialdemokraterna och stått helt utan a-kassa vid arbetslöshet, trots de många miljarder som staten årligen pumpar in.
Kraven från s och t ex TCO nu är också mer statliga pengar till endast de som är med i a-kassan och fortsatt ingenting till de som inte gått med i facket eller alfakassan. Kalla det vad man vill men det handlar faktiskt inte om trygghet och solidaritet med alla de som blir arbetslösa, man vill med vett och vilja fortsätta att ställa massor av människor utanför de statliga miljarder som anslås i statsbudgeten till de arbetslösa. Jag gillar att alliansregeringen står upp för rätt och rimlighet och låter a-kassan bli allmän, en trygg och solidarisk a-kassa som omfattar alla. I samband med att taket i a-kassan räknas upp p g av inflationen, och alltså allas våra skattepengar till dem som drabbas av arbetslöshet ökar ytterligare, vore det mycket lämpligt att deklarera att a-kassan liksom i t ex Norge ska göras allmän!
Jag vill minnas att centerpartiet har stämmobeslut på denna ståndpunkt, och att alliansen hade den i sitt valmanifest. En finansminister ska ju alltid bromsa nya utgifter, vilket gjort att Anders Borg börjat tveka i denna fråga och börjat fundera på att kanske fortsätta soiclademokraternas och fackens linje.
Jag anser att i nästa åtgärdsprogram med anledning av lågkonjunkturen vore det utmärkt att satsa några miljarder på att arbetslöshetsförsäkringen görs allmän samtidigt som taket inflationsjusteras. Det vore en trygghetsreform av stora mått, och det vore beklagligt om alliansen inte orkade med att genomföra det man gått till val utan fastnade i gammal nattstånden socialdemokratiskt politik i denna fråga, som ju endast har motiverats av att gynna medlemskap i facket.
Jag tycker visst att man gärna ska vara med i facket (även om det tar emot när dessa är partipolitiserade som i tex denna fråga) men förbunden får faktiskt i framtiden rekrytera medlemmar på egna meriter och inte längre på en orättfärdig skattesubvention endast till dessa.
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa.arbetslöshet.arbetslöshetsförsäkring
fredag, december 19, 2008
Ingen munkavle på försvarsdebatten!
Annika Nordgren Christensen på Försvarsbloggen uppfattar min linje i debatten om JAS Gripen så här
"Jag reagerar framför allt mot det jag uppfattar som Danielssons önskan att svenska försvarspolitiker skall hålla truten med sin eventuella kritik, av omsorg om projektet som sådant.
Jag är övertygad om att en sådan tystnad enbart är av ondo, en björnkram, både på kort och lång sikt och alldeles oavsett hur man ser på Gripens framtid i Sverige."
Får jag klargöra! Jag är alltid för en öppen och ärlig debatt förankrad i verkligheten för att driva utvecklingen framåt. Annika och Allan och jag själv och andra ska verkligen föra fram våra analyser och åsikter.
Jag vet att miljöpartiet vill minska Sveriges vapenexport och försvarsindustri, det är klart deklarerat och ingen nyhet.
Min uppfattning är att JAS Gripen-planet är ett konkurrenskraftigt stridsflygplan som röner stort intresse i många länder, och som sålts och leasats till ett antal länder utöver Sverige. Det är också bra för Sverige om detta stora industriprojekt röner framgångar på exportmarknaden.
Jag har uppfattat att en bred majoritet i riksdagen står bakom denna verklighetsbild och analys. Om då en ledande svensk försvarspolitiker genast efter Norges nedsabling av JAS Gripen går ut och verkar tvivla på Gripens konkurrenskraft är det rätt anmärkningsvärt. Därför min replik till SvD och min irritation över att bli refuserad.
JAS Gripens kvaliteér och tekniska konkurrenskraft kommer nu säkert att bli föremål för en djupare debatt. Jag hoppas att den ska visa att min verklighetsbild håller, och att det ska vara en fortsatt bred samstämmighet om detta. Skulle så inte bli fallet står vi inför en helt ny situation i denna viktiga fråga.
"Jag reagerar framför allt mot det jag uppfattar som Danielssons önskan att svenska försvarspolitiker skall hålla truten med sin eventuella kritik, av omsorg om projektet som sådant.
Jag är övertygad om att en sådan tystnad enbart är av ondo, en björnkram, både på kort och lång sikt och alldeles oavsett hur man ser på Gripens framtid i Sverige."
Får jag klargöra! Jag är alltid för en öppen och ärlig debatt förankrad i verkligheten för att driva utvecklingen framåt. Annika och Allan och jag själv och andra ska verkligen föra fram våra analyser och åsikter.
Jag vet att miljöpartiet vill minska Sveriges vapenexport och försvarsindustri, det är klart deklarerat och ingen nyhet.
Min uppfattning är att JAS Gripen-planet är ett konkurrenskraftigt stridsflygplan som röner stort intresse i många länder, och som sålts och leasats till ett antal länder utöver Sverige. Det är också bra för Sverige om detta stora industriprojekt röner framgångar på exportmarknaden.
Jag har uppfattat att en bred majoritet i riksdagen står bakom denna verklighetsbild och analys. Om då en ledande svensk försvarspolitiker genast efter Norges nedsabling av JAS Gripen går ut och verkar tvivla på Gripens konkurrenskraft är det rätt anmärkningsvärt. Därför min replik till SvD och min irritation över att bli refuserad.
JAS Gripens kvaliteér och tekniska konkurrenskraft kommer nu säkert att bli föremål för en djupare debatt. Jag hoppas att den ska visa att min verklighetsbild håller, och att det ska vara en fortsatt bred samstämmighet om detta. Skulle så inte bli fallet står vi inför en helt ny situation i denna viktiga fråga.
onsdag, december 17, 2008
Replik till en JAS Gripen-kritik i SvD
Min gode kollega i försvarsutskottet Allan Widman skrev en artikel i Svd om Gripen i det svenska försvaret (som jag tidigare bloggat om). Mycket av det tål väl att diskuteras, men utöver det uttryckte Allan förståelse för Norges beslut att såga Gripen på två punkter och SvD satte rubriken "JAS Gripen har många brister".
Jag reagerade på detta och skickade ett mycket koncentrerat inlägg till Brännpunkt, se längre ner.
Efter dialog med Brännpunkt får jag beskedet att endast en moderat replik tas in, eftersom den täcker också mina synpunkter... Jag tycker det är bra att m-repliken tas in. Dock kommenterar den inte Widmans artikel på två väsentliga punkter (liten serie, ingen stridserfarenhet) och den går inte i tydlig clinch med Widman. Jag gör båda, och jag tycker det är trist att SvD inte låter denna reaktion från mig och centerpartiet publiceras.
Å andra sidan har jag till SvD erbjudit bl a en artikel om försvarets storlek tidigare, och en om hemvärnet vilka båda refuserats. Även då har flera m-artiklar om precis samma frågor istället publicerats senare. Det är bara bra, men visst är det trist att inte själv ha fått komma till tals.
Jag inser att jag delar denna frustration över att refuseras på viktiga debattfora med snart sagt alla mina kollegor oavsett partifärg, och att debattredaktörens uppgift inte är lätt.
Tack vare bloggens existens kan man ändå av omsorg om sin mentala hälsa låta sin frustration pysa ut i ett inlägg, vilket alltså just nu sker. Och jag kommer ju att försöka igen, så får vi se hur kvalitet och aktualitet då bedöms...!
I just detta fall är ändå min grundpoäng som varm alliansvän, att en ledande rikstidning bör likabehandla olika partier i t ex alliansen och inte utgå ifrån att det är enklast att ett parti kan tala för de andra. Brännpunkt är ju därtill det främsta forum där den stora och intressanta försvarsdebatten förs i Sverige.
"Replik på Allan Widmans debattartikel om Gripen
Mitt i brinnande finanskris och efter det att Norge valt att kritisera det svenska stridsflygplanet JAS Gripen på ett märkligt sätt väljer min gode kollega i försvarsutskottet Allan Widman att ansluta sig till kritiken.
Man får förstå Norges sågning, menar Widman, eftersom USA-planet nog kommer att tillverkas i många fler exemplar än det svenska. Och därtill har Gripen inte varit i strid vilket ger unika erfarenheter som Gripen saknar, påstår NATO-vännen Widman.
Argumenten är svaga. JAS Gripen är enligt min uppfattning ett av världens bästa och mest prisvärda stridsflygplan, sålt och leasat till ett antal länder som liksom Sverige är mycket nöjda med prestanda, kvalitet och ekonomi.
Att större volymer från andra sidan Atlanten automatiskt ger bättre plan är ingen sanning varken i flyg- eller andra industrisammanhang. Det amerikanska planet är därtill under utprovning och oprövat till skillnad mot Gripens mångåriga erfarenhet som stommen i olika länders luftstridskrafter.
Visst är det viktigt att diskutera det svenska luftförsvarets utformning och utveckling, det är en sak. Men att Allan Widman verkar tvivla på en av grundpelarna i det svenska försvaret och ifrågasätter dess exportpotential, det smärtar.
Sverige är ett av få länder i världen som på en mycket hög teknisk nivå utvecklar och tillverkar avancerade stridsflygplan, vilket betytt och betyder mycket för både Sveriges försvar och vår industriella kompetens. Min och centerpartiets förhoppning är att ett antal länder ytterligare kommer att välja Gripen i de pågående upphandlingarna världen över.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)"
Jag reagerade på detta och skickade ett mycket koncentrerat inlägg till Brännpunkt, se längre ner.
Efter dialog med Brännpunkt får jag beskedet att endast en moderat replik tas in, eftersom den täcker också mina synpunkter... Jag tycker det är bra att m-repliken tas in. Dock kommenterar den inte Widmans artikel på två väsentliga punkter (liten serie, ingen stridserfarenhet) och den går inte i tydlig clinch med Widman. Jag gör båda, och jag tycker det är trist att SvD inte låter denna reaktion från mig och centerpartiet publiceras.
Å andra sidan har jag till SvD erbjudit bl a en artikel om försvarets storlek tidigare, och en om hemvärnet vilka båda refuserats. Även då har flera m-artiklar om precis samma frågor istället publicerats senare. Det är bara bra, men visst är det trist att inte själv ha fått komma till tals.
Jag inser att jag delar denna frustration över att refuseras på viktiga debattfora med snart sagt alla mina kollegor oavsett partifärg, och att debattredaktörens uppgift inte är lätt.
Tack vare bloggens existens kan man ändå av omsorg om sin mentala hälsa låta sin frustration pysa ut i ett inlägg, vilket alltså just nu sker. Och jag kommer ju att försöka igen, så får vi se hur kvalitet och aktualitet då bedöms...!
I just detta fall är ändå min grundpoäng som varm alliansvän, att en ledande rikstidning bör likabehandla olika partier i t ex alliansen och inte utgå ifrån att det är enklast att ett parti kan tala för de andra. Brännpunkt är ju därtill det främsta forum där den stora och intressanta försvarsdebatten förs i Sverige.
"Replik på Allan Widmans debattartikel om Gripen
Mitt i brinnande finanskris och efter det att Norge valt att kritisera det svenska stridsflygplanet JAS Gripen på ett märkligt sätt väljer min gode kollega i försvarsutskottet Allan Widman att ansluta sig till kritiken.
Man får förstå Norges sågning, menar Widman, eftersom USA-planet nog kommer att tillverkas i många fler exemplar än det svenska. Och därtill har Gripen inte varit i strid vilket ger unika erfarenheter som Gripen saknar, påstår NATO-vännen Widman.
Argumenten är svaga. JAS Gripen är enligt min uppfattning ett av världens bästa och mest prisvärda stridsflygplan, sålt och leasat till ett antal länder som liksom Sverige är mycket nöjda med prestanda, kvalitet och ekonomi.
Att större volymer från andra sidan Atlanten automatiskt ger bättre plan är ingen sanning varken i flyg- eller andra industrisammanhang. Det amerikanska planet är därtill under utprovning och oprövat till skillnad mot Gripens mångåriga erfarenhet som stommen i olika länders luftstridskrafter.
Visst är det viktigt att diskutera det svenska luftförsvarets utformning och utveckling, det är en sak. Men att Allan Widman verkar tvivla på en av grundpelarna i det svenska försvaret och ifrågasätter dess exportpotential, det smärtar.
Sverige är ett av få länder i världen som på en mycket hög teknisk nivå utvecklar och tillverkar avancerade stridsflygplan, vilket betytt och betyder mycket för både Sveriges försvar och vår industriella kompetens. Min och centerpartiets förhoppning är att ett antal länder ytterligare kommer att välja Gripen i de pågående upphandlingarna världen över.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)"
lördag, december 13, 2008
Nato-forum
Tillsammans med några andra riksdagsledamöter deltar jag för första gången i Nato-forum i Washington måndag och tisdag. Med deltagande av både Natoländer och Partnerskapsländer, alltså.
Det ska bli intressant, och jag återkommer med rapport.
Den uppmärksamme såg i mitt försvarsdebattsinlägg i torsdags att jag uppmärksammade socialdemokraterna på att en trovärdig militär alliansfrihet inte bara gagnas av en inhemsk försvarsindustri - vilket s till skillnad från v och mp verkligen driver - utan än mer av en trovärdig försvarsbudget där stabila och uthålliga internationella fredsinsatser är en viktig del... Och där socialdemokraterna med sitt historiskt starka internationella engagemang nu är det parti i riksdagen som år 2009 anslår i särklass minst till Sveriges internationella fredsstyrkor...
Det ska bli intressant, och jag återkommer med rapport.
Den uppmärksamme såg i mitt försvarsdebattsinlägg i torsdags att jag uppmärksammade socialdemokraterna på att en trovärdig militär alliansfrihet inte bara gagnas av en inhemsk försvarsindustri - vilket s till skillnad från v och mp verkligen driver - utan än mer av en trovärdig försvarsbudget där stabila och uthålliga internationella fredsinsatser är en viktig del... Och där socialdemokraterna med sitt historiskt starka internationella engagemang nu är det parti i riksdagen som år 2009 anslår i särklass minst till Sveriges internationella fredsstyrkor...
fredag, december 12, 2008
Laddad försvarsdebatt.., tja.
För oss i försvarsutskottet var torsdagskvällen lite laddad, när nästa års försvarsbudget debatterades, klart ca halv nio, och jag länkar till den här.
Den är redan rescenserad på Annika Nordgren-Christensens utmärkta försvarsblogg. Annika var ung riksdagsledamot för miljöpartiet på 1990-talet, var sakkunnig i försvarsdepartementet under en del samarbetsår och är tillsammans med socialdemokraternas numera partisekreterare Håkan Juholt de som varit med längst i försvarsberedningen. Hon förenar en stor kunskap och kompetens på försvarsområdet med sitt miljöpartiengagemang, och hennes blogg är fyllig, intressant och riktigt balanserad, fast med mp-profil så klart.
Annika tror att jag - och Rolf Gunnarsson (m) - kommer att få äta upp vår belåtenhet med alliansens partiledares besked att garnisoner och regementen i landet inte kommer att läggas ned. Jag kan lugna Annika med att varken partiledarnas besked eller vår belåtenhet med detta är av evig karaktär, utan den stabilitet (ingen nedläggning alls) som nu är bra efter en mycket svår omställning sedan 2004 handlar nog mera om år än decennier. Får jag påminna om att den som ställer ut löften med evighetsgaranti är Mona Sahlin som lovat att "Sverige aldrig ska gå med i Nato". Inte dåligt att kunna överblicka decennier, sekler och millennier framöver...
Nåväl, hur var debatten? Jag är ju jävig så den intresserade bör kolla själv. Mitt anslag var några svepande översikter i början, en redovisning av det viktigaste i budgeten, markera några viktiga frågor som Sveriges fredsfrämjande insatser, JAS Gripen och hemvärnet. Och så rundade jag av med en rätt förödande analys - obs. partisk uppfattning - av de rödgrönas (vilken fågel är rödgrön, förresten, kan det vara domherren eller gröngölingen eller bofinken..., jag satsar på bofinken!) totalt divergerande förslag i olika avseenden.
Den ende som replikerade på mitt inlägg var miljöpartiets Peter Rådberg, som säkert skulle blivit en god militär; med en hög och tydlig stämma och argumentation. Jag väljer att tolka den övriga tysnaden som ett tyst instämmande, men jag kan ha fel...
Jag klipper in några bitar ur mitt inlägg här nedan:
Det är värdefullt med garnisoner spridda över landet. Nedläggningar ger också stora omställningskostnader och kompetensförluster. Försvaret behöver arbetsro efter den väldiga omställning och bantning som man framgångsrikt har klarat av och inför de viktiga uppgifter man har framför sig.
Det skulle man inte få om en del av de rödgröna får bestämma – och då avser jag inte domherrar utan den samlade oppositionen. Miljöpartiet vill ju närmast halvera armén från dagens 11 förband till endast 6 samtidigt som man vill dramatiskt minska försvarsanslaget med 10 miljarder kronor, dvs med 25 procent. Det är ärligt men det är samtidigt mycket allvarligt.
I enlighet med FN-stadgans principer har Sverige ett ansvar för att främja internationell fred och säkerhet. Vår säkerhet är intimt kopplad till våra grannars och Europas säkerhet, och det är viktigt för Sverige som militärt alliansfritt land att ta sitt ansvar vad gäller försvar och säkerhet på ett med länderna i vår omvärld jämbördigt sätt.
I ett långsiktigt perspektiv är det intressant att jämföra hur stor andel av BNP som vårt försvar tar i anspråk. Detta mått anges ofta i internationella jämförelser mellan olika länders försvarsutgifter.
Nato har som ambition att medlemsländernas försvarsanslag bör uppgå till 2,0 procent av BNP. EU-ländernas genomsnitt är ca 1,75 procent. Norges försvarsanslag uppgår till ca 1,6 procent av BNP liksom Nederländernas medan t ex Tyskland, Finland och Danmark ligger kring 1,3 procent.
Sveriges försvar kostar mellan 1,2 och 1,3 procent av BNP.
Jag vill mot denna bakgrund ställa några frågor till den färggranna oppositionen.
Miljöpartiet vill på några år sänka det svenska försvarets andel av BNP till långt under 1 procent, en nedskärning med 10 miljarder kronor. Hur tror ni att det skulle uppfattas av länderna i vår omvärld, eller av det svenska folket? Spelar ni inte något av rysk roulette med Sveriges säkerhet, och är ni verkligen mogna att ta regeringsansvar?
Vänsterpartiet ville i fjol att årets budget skulle vara 4,4 miljarder lägre än den är, en dramatisk minskning. Inför 2009 har ni glädjande nog nöjt er med 1,3 miljarder mindre än regeringen, dvs ni ökar er försvarsbudget med över 3 miljarder jämfört med förra året. Det är bra men rätt svajigt. Ni vill också lämna EU och Sveriges internationella fredsinsatser och krossa vår försvarsindustri, är ni verkligen mogna att ta regeringsansvar?
Socialdemokraterna blandar vin och vatten i sina motioner. Det är bra att ni står bakom försvarsberedningens slutsatser om försvarets inriktning med mera, det är bra att vi är överens om värdet av en bred samsyn om säkerhetspolitiken och ni skriver väl om värdet av att Sverige bidrar till internationell fred och säkerhet.
Men det är rent ledsamt – om jag får uttrycka det så – att ni vill minska försvarsbudgeten ungefär som era samarbetspartier, med nära en miljard kronor. Och att Ni gör det helt och håller på just de internationella insatserna som ni vill dra ner från 2,5 till 1,5 miljard kronor genom att bl a låta Sverige brådstörtat överge Kosovo och vårt åtagande där.
Ni är faktiskt det parti i Sveriges riksdag som har i särklass lägst ambitioner för Sveriges fredsinsatser internationellt, ni vill under 2009 mindre än t o m vänsterpartiet. Detta är faktiskt utomordentligt anmärkningsvärt.
Det kontrasterar också illa med de vackra deklarationerna i era motioner och hur ni har agerat tidigare. Men man kan göra misstag och vi verkar kunna bli överens i Kosovofrågan inför nästa år, och det välkomnar jag verkligen. Min positiva tolkning är att socialdemokraterna är på väg upp ur diket i denna viktiga fråga om fred och säkerhet.
Min fråga blir ändå, menar ni verkligen att Sverige ska minska sin försvarsbudget ner mot 1 procent av BNP när ”alla andra” tar ett större ansvar?
Innebär inte vår valda alliansfrihet ett ansvar för att Sverige på egen hand ha ett tillräckligt starkt försvar? Om vi urholkar detta blir vi rimligen mer beroende av våra grannar och andra länder, vilket torde riskera den alliansfrihet som ni i så kategoriska termer säger er värna.
Socialdemokraterna skriver i sin motion att ”i ljuset av den militära alliansfriheten är det viktigt att värna en inhemsk, stark försvarsindustri med hög teknologisk standard”. Det ligger mycket i det. Men är det inte i samma ljus väl så rimligt att värna en stark försvarsbudget?
En fråga till hela oppositionen är ju slutligen hur i herrans namn ni ska kunna enas i dessa allvarliga och centrala frågor om Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik?
Den är redan rescenserad på Annika Nordgren-Christensens utmärkta försvarsblogg. Annika var ung riksdagsledamot för miljöpartiet på 1990-talet, var sakkunnig i försvarsdepartementet under en del samarbetsår och är tillsammans med socialdemokraternas numera partisekreterare Håkan Juholt de som varit med längst i försvarsberedningen. Hon förenar en stor kunskap och kompetens på försvarsområdet med sitt miljöpartiengagemang, och hennes blogg är fyllig, intressant och riktigt balanserad, fast med mp-profil så klart.
Annika tror att jag - och Rolf Gunnarsson (m) - kommer att få äta upp vår belåtenhet med alliansens partiledares besked att garnisoner och regementen i landet inte kommer att läggas ned. Jag kan lugna Annika med att varken partiledarnas besked eller vår belåtenhet med detta är av evig karaktär, utan den stabilitet (ingen nedläggning alls) som nu är bra efter en mycket svår omställning sedan 2004 handlar nog mera om år än decennier. Får jag påminna om att den som ställer ut löften med evighetsgaranti är Mona Sahlin som lovat att "Sverige aldrig ska gå med i Nato". Inte dåligt att kunna överblicka decennier, sekler och millennier framöver...
Nåväl, hur var debatten? Jag är ju jävig så den intresserade bör kolla själv. Mitt anslag var några svepande översikter i början, en redovisning av det viktigaste i budgeten, markera några viktiga frågor som Sveriges fredsfrämjande insatser, JAS Gripen och hemvärnet. Och så rundade jag av med en rätt förödande analys - obs. partisk uppfattning - av de rödgrönas (vilken fågel är rödgrön, förresten, kan det vara domherren eller gröngölingen eller bofinken..., jag satsar på bofinken!) totalt divergerande förslag i olika avseenden.
Den ende som replikerade på mitt inlägg var miljöpartiets Peter Rådberg, som säkert skulle blivit en god militär; med en hög och tydlig stämma och argumentation. Jag väljer att tolka den övriga tysnaden som ett tyst instämmande, men jag kan ha fel...
Jag klipper in några bitar ur mitt inlägg här nedan:
Det är värdefullt med garnisoner spridda över landet. Nedläggningar ger också stora omställningskostnader och kompetensförluster. Försvaret behöver arbetsro efter den väldiga omställning och bantning som man framgångsrikt har klarat av och inför de viktiga uppgifter man har framför sig.
Det skulle man inte få om en del av de rödgröna får bestämma – och då avser jag inte domherrar utan den samlade oppositionen. Miljöpartiet vill ju närmast halvera armén från dagens 11 förband till endast 6 samtidigt som man vill dramatiskt minska försvarsanslaget med 10 miljarder kronor, dvs med 25 procent. Det är ärligt men det är samtidigt mycket allvarligt.
I enlighet med FN-stadgans principer har Sverige ett ansvar för att främja internationell fred och säkerhet. Vår säkerhet är intimt kopplad till våra grannars och Europas säkerhet, och det är viktigt för Sverige som militärt alliansfritt land att ta sitt ansvar vad gäller försvar och säkerhet på ett med länderna i vår omvärld jämbördigt sätt.
I ett långsiktigt perspektiv är det intressant att jämföra hur stor andel av BNP som vårt försvar tar i anspråk. Detta mått anges ofta i internationella jämförelser mellan olika länders försvarsutgifter.
Nato har som ambition att medlemsländernas försvarsanslag bör uppgå till 2,0 procent av BNP. EU-ländernas genomsnitt är ca 1,75 procent. Norges försvarsanslag uppgår till ca 1,6 procent av BNP liksom Nederländernas medan t ex Tyskland, Finland och Danmark ligger kring 1,3 procent.
Sveriges försvar kostar mellan 1,2 och 1,3 procent av BNP.
Jag vill mot denna bakgrund ställa några frågor till den färggranna oppositionen.
Miljöpartiet vill på några år sänka det svenska försvarets andel av BNP till långt under 1 procent, en nedskärning med 10 miljarder kronor. Hur tror ni att det skulle uppfattas av länderna i vår omvärld, eller av det svenska folket? Spelar ni inte något av rysk roulette med Sveriges säkerhet, och är ni verkligen mogna att ta regeringsansvar?
Vänsterpartiet ville i fjol att årets budget skulle vara 4,4 miljarder lägre än den är, en dramatisk minskning. Inför 2009 har ni glädjande nog nöjt er med 1,3 miljarder mindre än regeringen, dvs ni ökar er försvarsbudget med över 3 miljarder jämfört med förra året. Det är bra men rätt svajigt. Ni vill också lämna EU och Sveriges internationella fredsinsatser och krossa vår försvarsindustri, är ni verkligen mogna att ta regeringsansvar?
Socialdemokraterna blandar vin och vatten i sina motioner. Det är bra att ni står bakom försvarsberedningens slutsatser om försvarets inriktning med mera, det är bra att vi är överens om värdet av en bred samsyn om säkerhetspolitiken och ni skriver väl om värdet av att Sverige bidrar till internationell fred och säkerhet.
Men det är rent ledsamt – om jag får uttrycka det så – att ni vill minska försvarsbudgeten ungefär som era samarbetspartier, med nära en miljard kronor. Och att Ni gör det helt och håller på just de internationella insatserna som ni vill dra ner från 2,5 till 1,5 miljard kronor genom att bl a låta Sverige brådstörtat överge Kosovo och vårt åtagande där.
Ni är faktiskt det parti i Sveriges riksdag som har i särklass lägst ambitioner för Sveriges fredsinsatser internationellt, ni vill under 2009 mindre än t o m vänsterpartiet. Detta är faktiskt utomordentligt anmärkningsvärt.
Det kontrasterar också illa med de vackra deklarationerna i era motioner och hur ni har agerat tidigare. Men man kan göra misstag och vi verkar kunna bli överens i Kosovofrågan inför nästa år, och det välkomnar jag verkligen. Min positiva tolkning är att socialdemokraterna är på väg upp ur diket i denna viktiga fråga om fred och säkerhet.
Min fråga blir ändå, menar ni verkligen att Sverige ska minska sin försvarsbudget ner mot 1 procent av BNP när ”alla andra” tar ett större ansvar?
Innebär inte vår valda alliansfrihet ett ansvar för att Sverige på egen hand ha ett tillräckligt starkt försvar? Om vi urholkar detta blir vi rimligen mer beroende av våra grannar och andra länder, vilket torde riskera den alliansfrihet som ni i så kategoriska termer säger er värna.
Socialdemokraterna skriver i sin motion att ”i ljuset av den militära alliansfriheten är det viktigt att värna en inhemsk, stark försvarsindustri med hög teknologisk standard”. Det ligger mycket i det. Men är det inte i samma ljus väl så rimligt att värna en stark försvarsbudget?
En fråga till hela oppositionen är ju slutligen hur i herrans namn ni ska kunna enas i dessa allvarliga och centrala frågor om Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik?
Etiketter:
försvar,
försvarsdebatt,
riksdagen
onsdag, december 10, 2008
Christina Axelsson (s)
Jag gillar den frejdiga stockholmskan Christina Axelsson (s). Med klar ursprungsdialekt - alltid fint - kämpar hon för klara s-ståndpunkter i t ex trafik- och arbetsrättsfrågorna.
Lite tjatigt ibland, som i t ex EU-nämnden när hon aldrig förtröttas i att uppmana olika ministrar inklusive statsministern att på ministerrådsmötena ta upp arbetsrätten kopplat till Lissabonfördraget oavsett hur dödfött detta kan vara. (eftersom fördraget är slutförhandlat och klart och ett hypotetiskt återuppväckande av det framgångsrika arbetsrättsavsnittet snarare kan försämra än förbättra skrivningarna).
Men ändå frejdigt och med gott humör! Som idag på EU-nämnden med samma arbetsrättsfråga, som statsministern tålmodigt besvarade på samma sätt som alltid, medhåll i sak men fel tillfälle att lyfta det. Vilket föranledde en annan god socialdemokrat - kollegan i försvarsutskottet Åsa Lindestam - att upprepa frågan!
Nåväl, Christina inledde frågan till statsministern med att titta utrikesministern in i ögonen och säga att det här kan nog riskera att läggas ut på någons blogg (ungefär). Varpå jag i mitt nästa inlägg tog tillfället i akt att antaga att hon syftat på denna enkla blogg, och att jag absolut skulle nämna hennes inlägg. Vilket härmed utförts.
Europeiska rådet - statsministrarna - i morgon och övermorgon är annars laddat och späckat med finanskris och klimatpaket. (Tiden för arbetsrättsinlägg är nog även av den anledningen nära noll, faktiskt). Statsministern svarade utförligt och väl på bla mina (och v.ordf Susanne Ebersteins) frågor om Irland och Lissabonfördraget.
Jodå, skulle Irland kräva att alla EU-länder ska ha kvar en egen kommissionär (vilket man sannolikt gör) är det nog dels acceptabelt (i vart fall för Sverige) och går nog även att leverera utan att fördraget behöver rivas upp.
En bra lösning, om det kan få Irland med på Lissabon-vagnen! Tycker jag.
Lite tjatigt ibland, som i t ex EU-nämnden när hon aldrig förtröttas i att uppmana olika ministrar inklusive statsministern att på ministerrådsmötena ta upp arbetsrätten kopplat till Lissabonfördraget oavsett hur dödfött detta kan vara. (eftersom fördraget är slutförhandlat och klart och ett hypotetiskt återuppväckande av det framgångsrika arbetsrättsavsnittet snarare kan försämra än förbättra skrivningarna).
Men ändå frejdigt och med gott humör! Som idag på EU-nämnden med samma arbetsrättsfråga, som statsministern tålmodigt besvarade på samma sätt som alltid, medhåll i sak men fel tillfälle att lyfta det. Vilket föranledde en annan god socialdemokrat - kollegan i försvarsutskottet Åsa Lindestam - att upprepa frågan!
Nåväl, Christina inledde frågan till statsministern med att titta utrikesministern in i ögonen och säga att det här kan nog riskera att läggas ut på någons blogg (ungefär). Varpå jag i mitt nästa inlägg tog tillfället i akt att antaga att hon syftat på denna enkla blogg, och att jag absolut skulle nämna hennes inlägg. Vilket härmed utförts.
Europeiska rådet - statsministrarna - i morgon och övermorgon är annars laddat och späckat med finanskris och klimatpaket. (Tiden för arbetsrättsinlägg är nog även av den anledningen nära noll, faktiskt). Statsministern svarade utförligt och väl på bla mina (och v.ordf Susanne Ebersteins) frågor om Irland och Lissabonfördraget.
Jodå, skulle Irland kräva att alla EU-länder ska ha kvar en egen kommissionär (vilket man sannolikt gör) är det nog dels acceptabelt (i vart fall för Sverige) och går nog även att leverera utan att fördraget behöver rivas upp.
En bra lösning, om det kan få Irland med på Lissabon-vagnen! Tycker jag.
måndag, december 08, 2008
Varför ogillar fp JAS Gripen?
Min gode kollega i försvarsutskottet Allan Widman (fp)- kunnig och engagerad - har skrivit en debattartikel i dagens Svenska Dagblad med rubriken "JAS Gripen har många brister".
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en ledande svensk försvarspolitiker talar illa om ett kvalificerat svenskt stridsflygplan och framgångsrikt industriprojekt. Och därtill väljer att göra det mitt i denna allvarliga finanskris och efter det att Norge valt att kritisera JAS Gripens prestanda och prisvärdhet på ett märkligt sätt.
Det är trist att Widman sågar Gripen med det anmärkningsvärda motivet att den ej varit i direkt strid. Är det månne folkpartiets våta NATO-drömmar som föranleder denna kritik mot vårt stridsflygplan? Mot Gripens beprövade luftförsvarserfarenhet står därtill det amerikanska JSF-planet som endast är under utprovning.
Min uppfattning är att JAS Gripen är ett av världens bästa och mest prisvärda stridsflygplan, sålt och leasat till ett antal länder som liksom Sverige är mycket nöjda med planet. Min förhoppning är - till skillnad från folkpartiets? - att ett antal länder ytterligare kommer att välja Gripen i de pågående upphandlingarna världen över.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en ledande svensk försvarspolitiker talar illa om ett kvalificerat svenskt stridsflygplan och framgångsrikt industriprojekt. Och därtill väljer att göra det mitt i denna allvarliga finanskris och efter det att Norge valt att kritisera JAS Gripens prestanda och prisvärdhet på ett märkligt sätt.
Det är trist att Widman sågar Gripen med det anmärkningsvärda motivet att den ej varit i direkt strid. Är det månne folkpartiets våta NATO-drömmar som föranleder denna kritik mot vårt stridsflygplan? Mot Gripens beprövade luftförsvarserfarenhet står därtill det amerikanska JSF-planet som endast är under utprovning.
Min uppfattning är att JAS Gripen är ett av världens bästa och mest prisvärda stridsflygplan, sålt och leasat till ett antal länder som liksom Sverige är mycket nöjda med planet. Min förhoppning är - till skillnad från folkpartiets? - att ett antal länder ytterligare kommer att välja Gripen i de pågående upphandlingarna världen över.
Etiketter:
alliansen,
försvar,
försvarsdebatt,
politiker
fredag, december 05, 2008
Rapport - Aktuellt 0 - 1!
Politiker klagar regelmässigt på hur media behandlar nyhetsvärdering. Borgerliga politiker menar ofta att stora delar av journalistkåren har vänstersympatier, och socialistiska politiker pekar ofta på att de stora tidningarna har borgerliga värderingar på ledarplats.
Regeringen har ju idag redovisat en åtta miljarders satsning (22 mdr på 3 år) på arbetsmarknadsåtgärder, ett nytt renoveringsbidarg för att stimulera byggnadsjobb och göra dem vita, med mera. Tillsammans med "superpaketet" (den expansiva budgetn för 2008 med 32 mdr i insatser)och den väldiga räntesänkningen i går är det regeringens bedömning att detta ger erforderlig stimulans just nu. Detta framgick väl i radions sändningar men på inte vis i rapport. Där var hela långa inslaget utifrån världsbilden att det var ett ynkligt litet paket, helt otillräckligt. Vilket oppositionen hävdar samt fackförbund och en del ekonomer.
Vi får väl se hur ekonomi och sysselsättning och statsbudget utvecklar sig. Klart är att det blir mycket tuffa tider och att regeringen behöver ha beredskap för ytterligare insatser, t ex för bilindustrin. Då är det bra att ha lite ekonomiska muskler kvar.
Aktuellt senare speglade också kritiken. Men man inledde med en fyllig redovisning av vad regeringen föreslår, och regeringens bedömning av detta. Klar poängseger mot Rapport!
Regeringen har ju idag redovisat en åtta miljarders satsning (22 mdr på 3 år) på arbetsmarknadsåtgärder, ett nytt renoveringsbidarg för att stimulera byggnadsjobb och göra dem vita, med mera. Tillsammans med "superpaketet" (den expansiva budgetn för 2008 med 32 mdr i insatser)och den väldiga räntesänkningen i går är det regeringens bedömning att detta ger erforderlig stimulans just nu. Detta framgick väl i radions sändningar men på inte vis i rapport. Där var hela långa inslaget utifrån världsbilden att det var ett ynkligt litet paket, helt otillräckligt. Vilket oppositionen hävdar samt fackförbund och en del ekonomer.
Vi får väl se hur ekonomi och sysselsättning och statsbudget utvecklar sig. Klart är att det blir mycket tuffa tider och att regeringen behöver ha beredskap för ytterligare insatser, t ex för bilindustrin. Då är det bra att ha lite ekonomiska muskler kvar.
Aktuellt senare speglade också kritiken. Men man inledde med en fyllig redovisning av vad regeringen föreslår, och regeringens bedömning av detta. Klar poängseger mot Rapport!
måndag, december 01, 2008
Rätt till Dödshjälp - interpellation till socialministern
Dödshjälp - ett brott eller en rättighet?
Förr ansågs självmord vara ett svek mot samhället och mot Gud. Den som tog sitt liv fick inte vila i vigd jord. För några år sedan fick en oerhört svårt handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat, hjälp med att sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken ett för tidigt slut är en synd, tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning efter hans bortgång.
Idag lever 6 miljarder människor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota allt fler sjukdomar.
Den som nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt handikappad och själv vill somna in – ska detta under noggrann uppsikt kunna tillåtas eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd?
Min mening är att en människa idag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett självständigt beslut om detta. Ska verkligen staten i alla lägen förvägra en svårt sjuk människa med svåra plågor hennes yttersta vilja?
Min slutsats att Sverige idag – år 2008 - allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant specificerade förutsättningar, och en rätt att skriva ett livstestamente. Genom att fortsätta att totalt förneka dessa möjligheter för människor i svåra situationer tar staten på sig ett stort ansvar.
En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar och egen uttalad vilja rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället i sådana fall tvingar en döende människa kvar på plågans bädd eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.
En undersökning av Svenska Landstingsförbundet har visat att tre av fyra tillfrågade svenskar var öppna för dödshjälp. Många läkare och sjukvårdspolitiker är det. Det är angeläget att dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs där bl.a. medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter beaktas.
En arbetsgrupp inom Statens medicinsk-etiska råd föreslog den 20 november i år att en svårt sjuk patient under noggrant specificerade förutsättningar bör kunna erhålla dödshjälp. Det är också uppenbart att läkare idag regelmässigt tvingas till svåra beslut i dessa gränsland om hur länge livet kan eller ska upprätthållas, och även av den orsaken behöver staten bli tydligare i sina regelverk.
Jag har därför i en interpellation i riksdagen den 28 nov frågat socialminister Göran Hägglund vilken åtgärd han tänker vidta.
Staffan Danielsson
riksdagsledamot (c)
Förr ansågs självmord vara ett svek mot samhället och mot Gud. Den som tog sitt liv fick inte vila i vigd jord. För några år sedan fick en oerhört svårt handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat, hjälp med att sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken ett för tidigt slut är en synd, tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning efter hans bortgång.
Idag lever 6 miljarder människor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota allt fler sjukdomar.
Den som nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt handikappad och själv vill somna in – ska detta under noggrann uppsikt kunna tillåtas eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd?
Min mening är att en människa idag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett självständigt beslut om detta. Ska verkligen staten i alla lägen förvägra en svårt sjuk människa med svåra plågor hennes yttersta vilja?
Min slutsats att Sverige idag – år 2008 - allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant specificerade förutsättningar, och en rätt att skriva ett livstestamente. Genom att fortsätta att totalt förneka dessa möjligheter för människor i svåra situationer tar staten på sig ett stort ansvar.
En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar och egen uttalad vilja rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället i sådana fall tvingar en döende människa kvar på plågans bädd eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.
En undersökning av Svenska Landstingsförbundet har visat att tre av fyra tillfrågade svenskar var öppna för dödshjälp. Många läkare och sjukvårdspolitiker är det. Det är angeläget att dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs där bl.a. medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter beaktas.
En arbetsgrupp inom Statens medicinsk-etiska råd föreslog den 20 november i år att en svårt sjuk patient under noggrant specificerade förutsättningar bör kunna erhålla dödshjälp. Det är också uppenbart att läkare idag regelmässigt tvingas till svåra beslut i dessa gränsland om hur länge livet kan eller ska upprätthållas, och även av den orsaken behöver staten bli tydligare i sina regelverk.
Jag har därför i en interpellation i riksdagen den 28 nov frågat socialminister Göran Hägglund vilken åtgärd han tänker vidta.
Staffan Danielsson
riksdagsledamot (c)
torsdag, november 27, 2008
Endast Sverige svensk diesel har..!
Preem kommer nu på ett seminarium att bevisa att svensk miljödiesel (Mk 1) är EU- och världsbäst. De svenska kraven är unika i EU, och Preem har i praktiken nära nog ett monopol att tillverka denna för Sverige. Och dieseln kostar mer än annan diesel
EUs dieselnormer blir allt bättre och närmar sig den svenska. Preem argumenterar för fortsatt exklusivitet för sin svenska diesel. Begripligt.
Jag tvivlar ändå på att behålla svenska särnormer när miljöskillnaden mot EUs dieselnorm är så liten.
EUs dieselnormer blir allt bättre och närmar sig den svenska. Preem argumenterar för fortsatt exklusivitet för sin svenska diesel. Begripligt.
Jag tvivlar ändå på att behålla svenska särnormer när miljöskillnaden mot EUs dieselnorm är så liten.
lördag, november 22, 2008
Internet och fildelning
Regeringen jobbar med hur EUs sanktionsdirektiv ska "implementeras" - det kanske heter så - i Sverige. Centerpartiet driver på för att det ska ske på ett så förnuftigt sätt som möjligt.
Vår justitieminister har nu klargjort att hur nu än den nya propositionen kommer att se ut, så kommer inte de som enligt den kan stämmas till domstol att få straff i efterhand för uppladdningar som skett de senaste åren.....
Och??
Det anmärkningsvärda är väl i så fall om tanken tidigare varit retroaktiva stämningar. Bra att det klaras ut men det påverkar självfallet inte debatten om hur de nya regelverken ska se ut.
Jag vill återigen hänvisa till min kollega Johan Linander, som i en utmärkt debattartikel på Newsmill hänvisar till ett antal tyska delstater, där åklagarna deklarerat att de ej kommer att åtala för privat nedladdning i omfattningen 3.000 låtar eller 200 filmer.
Den här frågan är principiellt viktig. Jag tror inte att det är rimligt att med dagens tekniska utveckling kunna hävda upphovsrätt i 70 år, och det finns ett intressant kraftfält i spänningen mellan "evig upphovsmannarätt" contra "medborgarrätt till vad som flyter omkring i mediahavet". Internets utveckling är fantastiskt och de möjligheter detta skapar för allas tillgänglighet till information och upplevelser är likaså fantastisk. Sedan måste rimliga förutsättningar för upphovsmannarätt och ersättningar för den tillgodoses, men med teknikens utveckling måste detta ske på ett sätt som inte kränker den personliga integriteten eller driver människor som lyssnar på musik till ekonomisk ruin.
Vår justitieminister har nu klargjort att hur nu än den nya propositionen kommer att se ut, så kommer inte de som enligt den kan stämmas till domstol att få straff i efterhand för uppladdningar som skett de senaste åren.....
Och??
Det anmärkningsvärda är väl i så fall om tanken tidigare varit retroaktiva stämningar. Bra att det klaras ut men det påverkar självfallet inte debatten om hur de nya regelverken ska se ut.
Jag vill återigen hänvisa till min kollega Johan Linander, som i en utmärkt debattartikel på Newsmill hänvisar till ett antal tyska delstater, där åklagarna deklarerat att de ej kommer att åtala för privat nedladdning i omfattningen 3.000 låtar eller 200 filmer.
Den här frågan är principiellt viktig. Jag tror inte att det är rimligt att med dagens tekniska utveckling kunna hävda upphovsrätt i 70 år, och det finns ett intressant kraftfält i spänningen mellan "evig upphovsmannarätt" contra "medborgarrätt till vad som flyter omkring i mediahavet". Internets utveckling är fantastiskt och de möjligheter detta skapar för allas tillgänglighet till information och upplevelser är likaså fantastisk. Sedan måste rimliga förutsättningar för upphovsmannarätt och ersättningar för den tillgodoses, men med teknikens utveckling måste detta ske på ett sätt som inte kränker den personliga integriteten eller driver människor som lyssnar på musik till ekonomisk ruin.
torsdag, november 20, 2008
Dessa norrmän....köper inte svenskt...
Det känns mycket trist att Norges regering inte väljer att köpa JAS Gripen.
Man ska fortsätta med USA-plan och köper det nya inte färdiga stridsflygplanet JSF.
Och man motiverar med att JSF skulle vara bättre än Gripen på det mesta, och samtidigt billigare. Det låter helt enkelt konstigt, och det ska bli intressant att granska argumentationen.
Mycket tråkigt dock att våra båda länder inte kommer att ha Jas-systemet, utan fortsatt två olika flygplan. USA är starka påtryckare vid vapenupphandlingar, och är en supermakt som Norge vill ha bästa relationer med.
För Östergötland och Linköping är det självfallet också mycket trist, eftersom Gripen ju byggs och utvecklas där.
Låt oss hoppas att Indien m fl länder under flygupphandling kommer till en annan analys än våra grannar i väst.
Man ska fortsätta med USA-plan och köper det nya inte färdiga stridsflygplanet JSF.
Och man motiverar med att JSF skulle vara bättre än Gripen på det mesta, och samtidigt billigare. Det låter helt enkelt konstigt, och det ska bli intressant att granska argumentationen.
Mycket tråkigt dock att våra båda länder inte kommer att ha Jas-systemet, utan fortsatt två olika flygplan. USA är starka påtryckare vid vapenupphandlingar, och är en supermakt som Norge vill ha bästa relationer med.
För Östergötland och Linköping är det självfallet också mycket trist, eftersom Gripen ju byggs och utvecklas där.
Låt oss hoppas att Indien m fl länder under flygupphandling kommer till en annan analys än våra grannar i väst.
Etiketter:
försvar,
internationellt,
östergötland
OK till Lissabonfördraget!
Ca 23.30 efter en lång debatt godkände riksdagen med stor majoritet Lissabonfördraget. I och med det har 27 av EUs regeringar = alla = godkänt fördraget, samt 25 av 27 parlament. Tjeckien återstår och Irland har i en folkomröstning röstat nej.
Jag är glad över beslutet, EU behöver ett fördrag som utvecklar dagens Nice-fördrag, och möjliggör ett bättre beslutsfattande och att fler länder kan bli medlemmar. Jag hoppas att Irland i en dialog med unionen kan få klara ut några frågor och sedan också anta fördraget.
De som talade emot fördraget; vänsterpartister, miljöpartister och några enstaka borgerliga ledamöter, ville antingen fatta beslutet på ett annat sätt, eller var missnöjda med några regelverk i fördraget. Men att ändra några punkter nu i ett sedan länge framförhandlat fördrag där 27 regeringar enats, är självfallet orealistiskt. Antingen kan man acceptera fördraget eller också inte.
Utanför riksdagen fanns inga folkmassor, jag såg något tiotal Sverigedemokrater med partiledaren i spetsen och ungefär lika många vänsterpartister. På var sin sida om mynttorget.
Jag hoppas att vi nu kan se framåt och tillsammans med övriga länder i EU arbeta vidare för t ex fred och välstånd, för miljön och trygghet.
Jag är glad över beslutet, EU behöver ett fördrag som utvecklar dagens Nice-fördrag, och möjliggör ett bättre beslutsfattande och att fler länder kan bli medlemmar. Jag hoppas att Irland i en dialog med unionen kan få klara ut några frågor och sedan också anta fördraget.
De som talade emot fördraget; vänsterpartister, miljöpartister och några enstaka borgerliga ledamöter, ville antingen fatta beslutet på ett annat sätt, eller var missnöjda med några regelverk i fördraget. Men att ändra några punkter nu i ett sedan länge framförhandlat fördrag där 27 regeringar enats, är självfallet orealistiskt. Antingen kan man acceptera fördraget eller också inte.
Utanför riksdagen fanns inga folkmassor, jag såg något tiotal Sverigedemokrater med partiledaren i spetsen och ungefär lika många vänsterpartister. På var sin sida om mynttorget.
Jag hoppas att vi nu kan se framåt och tillsammans med övriga länder i EU arbeta vidare för t ex fred och välstånd, för miljön och trygghet.
tisdag, november 18, 2008
upphovsrätt contra medborgarrätt
Jag välkomnar den pågående diskussionen om EUs sanktionsdirektiv, som är principiellt viktig och intressant ur flera aspekter.
Min kollega Johan Linander har lagt ett bra förslag, tycker jag, att en ip-adress som någon upphovsman misstänker för uppladdning först ska varnas av operatören innan adressen sedan ev lämnas ut.
Emma på bloggen opassande redovisar hur ett kravbrev i Danmark kan se ut, med stora kravsummor och "erbjudande" att göra upp i godo...
I princip skulle väl väldigt många hushåll i Sverige kunna få sådana här brev i en framtid, vilket inte känns bra, tycker jag. Var går gränsen mellan upphovsrätt och medborgarrätt, som någon formulerade det på ett piratseminarium i Visby i somras.
Bloggdebatten i denna fråga är mycket livlig och intressant, och en surfning ger snabbt många intressanta infallsvinklingar. Jag väljer att länka också till en annan välkänd blogg, Oscar Swartz.
Min kollega Johan Linander har lagt ett bra förslag, tycker jag, att en ip-adress som någon upphovsman misstänker för uppladdning först ska varnas av operatören innan adressen sedan ev lämnas ut.
Emma på bloggen opassande redovisar hur ett kravbrev i Danmark kan se ut, med stora kravsummor och "erbjudande" att göra upp i godo...
I princip skulle väl väldigt många hushåll i Sverige kunna få sådana här brev i en framtid, vilket inte känns bra, tycker jag. Var går gränsen mellan upphovsrätt och medborgarrätt, som någon formulerade det på ett piratseminarium i Visby i somras.
Bloggdebatten i denna fråga är mycket livlig och intressant, och en surfning ger snabbt många intressanta infallsvinklingar. Jag väljer att länka också till en annan välkänd blogg, Oscar Swartz.
måndag, november 17, 2008
Framtidskonvent i Norrköping, och EU i fokus!
Vi var ca 500 centerpartister från hela landet som deltog i framtidskonventet i Norrköping i helgen. Inspirerande och framåtsyftande!
Söndag eftermiddag antog sedan vårt förtroenderåd vårt program inför Europaparlamentsvalet, ett starkt och bra program som jag tänker återkomma till. Och det finns ju på centerpartiets hemsida för den intresserade.
EU-listan för centerpartiet spikades också, med bra bredd och fem starka namn i toppen.
Lena Ek behöver egentligen ingen presentation, denna erfarna jurist och politiker med mera ifrån Valdemarsvik gör ett gediget arbete i Europaparlamentet och åtnjuter mycket stor respekt från alla läger. Hon har förtroende som rapportör i flera tunga utskott, och är nyvald i det liberala ELDR-partiets styrelse.
Den kunnige och folkrörelseförankrade Kent Johansson, regionråd i Västra Götaland, är ett nytt starkt namn på plats nr två.
Trea är Abir Al-Sahlani från Botkyrka och med ursprung i Bagdad. Abir känner jag väl som politiskt sakkunnig i centerpartiets riksdagskansli för utrikes- och försvarsfrågor. Hennes engagemang och insatser för Iraks demokratisering är modigt och imponerande, och med sina stora kunskaper och sitt engagemang skulle hon bli en utomordentlig EU-parlamentariker.
Marie Wickberg från Värmland och CUF har också ett stort kunnade och engagemang utifrån en starkt positiv syn på Europasamarbetets möjligheter, och den erfarne och folkrörelseförankrade Håkan Larsson har detsamma utifrån en mera EU-kritisk utgångspunkt.
Centerpartiets mål är att erhålla tre mandat av de 18 svenska, och det hoppas jag verkligen blir fallet! (Hade Lissabonfördraget trätt i kraft hade Sverige haft 20 representanater!)
Söndag eftermiddag antog sedan vårt förtroenderåd vårt program inför Europaparlamentsvalet, ett starkt och bra program som jag tänker återkomma till. Och det finns ju på centerpartiets hemsida för den intresserade.
EU-listan för centerpartiet spikades också, med bra bredd och fem starka namn i toppen.
Lena Ek behöver egentligen ingen presentation, denna erfarna jurist och politiker med mera ifrån Valdemarsvik gör ett gediget arbete i Europaparlamentet och åtnjuter mycket stor respekt från alla läger. Hon har förtroende som rapportör i flera tunga utskott, och är nyvald i det liberala ELDR-partiets styrelse.
Den kunnige och folkrörelseförankrade Kent Johansson, regionråd i Västra Götaland, är ett nytt starkt namn på plats nr två.
Trea är Abir Al-Sahlani från Botkyrka och med ursprung i Bagdad. Abir känner jag väl som politiskt sakkunnig i centerpartiets riksdagskansli för utrikes- och försvarsfrågor. Hennes engagemang och insatser för Iraks demokratisering är modigt och imponerande, och med sina stora kunskaper och sitt engagemang skulle hon bli en utomordentlig EU-parlamentariker.
Marie Wickberg från Värmland och CUF har också ett stort kunnade och engagemang utifrån en starkt positiv syn på Europasamarbetets möjligheter, och den erfarne och folkrörelseförankrade Håkan Larsson har detsamma utifrån en mera EU-kritisk utgångspunkt.
Centerpartiets mål är att erhålla tre mandat av de 18 svenska, och det hoppas jag verkligen blir fallet! (Hade Lissabonfördraget trätt i kraft hade Sverige haft 20 representanater!)
lördag, november 15, 2008
Rätt till dödshjälp - Ja!
Först en länk till en artikel i Expressen idag, här.
Förr ansågs självmord vara ett svek mot samhället och mot Gud. Den som tog sitt liv fick inte vila i vigd jord. För några år sedan fick en oerhört svårt handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat, hjälp med att sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken ett för tidigt slut är en synd, tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning efter hans bortgång.
Idag lever 6 miljarder människor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota allt fler sjukdomar.
Den som nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt handikappad och själv vill somna in – ska detta under noggrann uppsikt kunna tillåtas eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd?
Min mening är att en människa idag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett självständigt beslut om detta. Ska verkligen staten i alla lägen förvägra en svårt sjuk människa med svåra plågor hennes yttersta vilja?
Jag har i en motion till riksdagen år 2007 givit konkreta exempel på situationer där svårt sjuka och plågade människor i Sverige och andra länder trots en egen stark önskan om att få slippa plågor och få erhålla dödshjälp förvägrats detta. Denna motion kommer under innevarande riksdagsår att behandlas av socialutskottet i december.
Mot bakgrund bl a av dessa konkreta exempel är min slutsats att Sverige idag – år 2008 - allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant specificerade förutsättningar, och en rätt att skriva ett livstestamente. Genom att fortsätta att totalt förneka dessa möjligheter för människor i svåra situationer tar staten på sig ett stort ansvar. Jag är också fullt medveten om det stora ansvaret för staten/riksdagen/oss ledamöter om vi efter utredning landar i de förslag jag vill ha mycket allvarligt övervägda.
En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar och egen uttalad vilja rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället i sådana fall tvingar en döende människa kvar på plågans bädd eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.
En undersökning av Svenska Landstingsförbundet har visat att tre av fyra tillfrågade svenskar var öppna för dödshjälp. Det är angeläget att dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs där bl.a. medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter beaktas.
En arbetsgrupp inom Statens medicinsk-etiska råd föreslog den 20 november i år att en svårt sjuk patient under noggrant specifierade förutsättningar bör kunna erhålla dödshjälp. Det är också uppenbart att läkare idag regelmässigt tvingas till svåra beslut i dessa gränsland om hur länge livet kan eller ska upprätthållas, och även av den orsaken behöver staten bli tydligare i sina regelverk.
Min fråga till socialministern är om han delar min bedömning att den mycket allvarliga frågan om rätt till dödshjälp under noga specifierade förutsättningar behöver utredas?
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)
Förr ansågs självmord vara ett svek mot samhället och mot Gud. Den som tog sitt liv fick inte vila i vigd jord. För några år sedan fick en oerhört svårt handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat, hjälp med att sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken ett för tidigt slut är en synd, tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning efter hans bortgång.
Idag lever 6 miljarder människor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota allt fler sjukdomar.
Den som nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt handikappad och själv vill somna in – ska detta under noggrann uppsikt kunna tillåtas eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd?
Min mening är att en människa idag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett självständigt beslut om detta. Ska verkligen staten i alla lägen förvägra en svårt sjuk människa med svåra plågor hennes yttersta vilja?
Jag har i en motion till riksdagen år 2007 givit konkreta exempel på situationer där svårt sjuka och plågade människor i Sverige och andra länder trots en egen stark önskan om att få slippa plågor och få erhålla dödshjälp förvägrats detta. Denna motion kommer under innevarande riksdagsår att behandlas av socialutskottet i december.
Mot bakgrund bl a av dessa konkreta exempel är min slutsats att Sverige idag – år 2008 - allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant specificerade förutsättningar, och en rätt att skriva ett livstestamente. Genom att fortsätta att totalt förneka dessa möjligheter för människor i svåra situationer tar staten på sig ett stort ansvar. Jag är också fullt medveten om det stora ansvaret för staten/riksdagen/oss ledamöter om vi efter utredning landar i de förslag jag vill ha mycket allvarligt övervägda.
En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar och egen uttalad vilja rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället i sådana fall tvingar en döende människa kvar på plågans bädd eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.
En undersökning av Svenska Landstingsförbundet har visat att tre av fyra tillfrågade svenskar var öppna för dödshjälp. Det är angeläget att dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs där bl.a. medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter beaktas.
En arbetsgrupp inom Statens medicinsk-etiska råd föreslog den 20 november i år att en svårt sjuk patient under noggrant specifierade förutsättningar bör kunna erhålla dödshjälp. Det är också uppenbart att läkare idag regelmässigt tvingas till svåra beslut i dessa gränsland om hur länge livet kan eller ska upprätthållas, och även av den orsaken behöver staten bli tydligare i sina regelverk.
Min fråga till socialministern är om han delar min bedömning att den mycket allvarliga frågan om rätt till dödshjälp under noga specifierade förutsättningar behöver utredas?
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)
torsdag, november 13, 2008
Höjd A-kassa?
Finanskris och lågkonjunktur i världen slår även mot Sverige. Dock är vårt lands förutsättningar för att klara krisen hyggligt goda, eftersom regeringens politik för fler i arbete ökat sysselsättningen med flera hundra tusen människor. Statsbudgeten ger därtill utrymme för kraftfulla insatser för att möta krisen med offensiva åtgärder vartefter.
Jag ser att Fps gruppledare Johan Persson redan att igång det arbetet, och informerat media. Jag har fullt förtroende för det arbete som givetvis redan pågår i regeringen - inte minst i näringsdepartementet - och som fortlöpande kommer att diskuteras inom alliansen och resultera i väl avvägda regeringsbeslut och propositioner.
Självfallet behövs en bra arbetslöshetsförsäkring, A-kassa. Den nuvarande betalas till en mindre del av de som väljer att ansluta sig, men den dominerande insatsen står vårt lands alla skattebetalare för.
Det är mycket anmärkningsvärt att socialdemokraterna som i alla andra sammanhang predikar solidaritet och trygghet just på detta område kraftfullt motsätter sig en allmän arbetslöshetsförsäkring som faktiskt omfattar alla på arbetsmarknaden, dvs alla skattebatalare.
Allmän sjukförsäkring, javisst! Allmän pension, javisst!
Men allmän arbetslöshetsförsäkring, absolut inte. Socialdemokraterna säger blankt nej.
Jag tycker att det vore mycket naturligt - och solidariskt - att alla omfattades av en allmän arbetslöshetsförsäkring, som till 80-90 procent är finansierad av våra skattepengar. Det är inte givet att denna ska administreras av fackförbunden. Och det är intressanta förslag som t ex miljöpartiet lagt om en samordning av sjukförsäkring och A-kassa.
Hur mycket ska då kunna betalas ut i A-kassa. Sedan en del år är taket 80 procent av 18.700 kr. Detta är självfallet ingen evig nivå, utan inflationen gör t ex att en uppräkning vartefter bör ske.
Detta kommer att ytterligare öka statens kostnader för A-kassan, och en sådan uppräkning bör gärna kombineras med att försäkringen omfattar alla på arbetsmarknaden.
Jag ser att Fps gruppledare Johan Persson redan att igång det arbetet, och informerat media. Jag har fullt förtroende för det arbete som givetvis redan pågår i regeringen - inte minst i näringsdepartementet - och som fortlöpande kommer att diskuteras inom alliansen och resultera i väl avvägda regeringsbeslut och propositioner.
Självfallet behövs en bra arbetslöshetsförsäkring, A-kassa. Den nuvarande betalas till en mindre del av de som väljer att ansluta sig, men den dominerande insatsen står vårt lands alla skattebetalare för.
Det är mycket anmärkningsvärt att socialdemokraterna som i alla andra sammanhang predikar solidaritet och trygghet just på detta område kraftfullt motsätter sig en allmän arbetslöshetsförsäkring som faktiskt omfattar alla på arbetsmarknaden, dvs alla skattebatalare.
Allmän sjukförsäkring, javisst! Allmän pension, javisst!
Men allmän arbetslöshetsförsäkring, absolut inte. Socialdemokraterna säger blankt nej.
Jag tycker att det vore mycket naturligt - och solidariskt - att alla omfattades av en allmän arbetslöshetsförsäkring, som till 80-90 procent är finansierad av våra skattepengar. Det är inte givet att denna ska administreras av fackförbunden. Och det är intressanta förslag som t ex miljöpartiet lagt om en samordning av sjukförsäkring och A-kassa.
Hur mycket ska då kunna betalas ut i A-kassa. Sedan en del år är taket 80 procent av 18.700 kr. Detta är självfallet ingen evig nivå, utan inflationen gör t ex att en uppräkning vartefter bör ske.
Detta kommer att ytterligare öka statens kostnader för A-kassan, och en sådan uppräkning bör gärna kombineras med att försäkringen omfattar alla på arbetsmarknaden.
söndag, november 09, 2008
civilrättsligt giftermål - igen
9 moderata allianskollegor skrev denna artikel i lördags. Jag delar mycket av resonemanget.
Frågan har i hög grad förändrats genom att kd rört sig rejält och kompromissat genom att öppna för en civilrättslig lagstiftning lika för alla. Detta stöds av både kyrkor och humanister och tunga ledarsidor m fl. Detta torde vara en konstruktiv och framtidsinriktad linje.
Jag begriper inte riktigt varför inte regeringen kunde enats om detta. Skälet är väl att man ser frågan med RFSL ögon som menar att full jämlikhet kräver att samkönade förhållanden utöver full civilrättslig likhet även måste benämnas exakt lika vid välsignelser i kyrkor.
Respekten för RFSLs uppfattning får ta över respekten för deras uppfattning som ser äktenskapsbegreppet per definition som förbindelsen mellan man och kvinna.
Jag hoppas på en fortsatt dialog med ömsesidigt respekt när frågan kommer till riksdagen.
Frågan har i hög grad förändrats genom att kd rört sig rejält och kompromissat genom att öppna för en civilrättslig lagstiftning lika för alla. Detta stöds av både kyrkor och humanister och tunga ledarsidor m fl. Detta torde vara en konstruktiv och framtidsinriktad linje.
Jag begriper inte riktigt varför inte regeringen kunde enats om detta. Skälet är väl att man ser frågan med RFSL ögon som menar att full jämlikhet kräver att samkönade förhållanden utöver full civilrättslig likhet även måste benämnas exakt lika vid välsignelser i kyrkor.
Respekten för RFSLs uppfattning får ta över respekten för deras uppfattning som ser äktenskapsbegreppet per definition som förbindelsen mellan man och kvinna.
Jag hoppas på en fortsatt dialog med ömsesidigt respekt när frågan kommer till riksdagen.
lördag, november 08, 2008
Svar om Ipred1 - fildelning
Jag får många epost om fildelning, de allra flesta mycket oroade över det nya EU-direktivet och tycker att Sverige går för långt i att lämna it ip-adresser. Men flera upphovsmän mailar också med fullt stöd för just regeringens kommande förslag. Jag svarar samtliga så här:
Hej och tack för din epost angående fildelning
Frågan är komplicerad genom avvägningen mellan upphovsmannarätten till musik- och filmproduktioner contra den tekniska utvecklingen som gör det så oerhört lätt att kopiera dessa verk och contra de integritetsaspekter som ett utlämnande av IP-adresser innebär.
Upphovsmannarätten har av hävd en mycket stark ställning och är förknippad med enskilda artisters och författares rättigheter. Det finns ett mycket starkt internationellt tryck på att beivra kopiering och fildelning av musik och film. Jag delar uppfattningen att det är mycket tveksamt att lämna ut IP-adresser där privat nedladdning skett i begränsad omfattning, och ska agera för att de skrivningar som finns om "proportionerlig omfattning" ska bli så tydliga som möjligt.
Det borde vara möjligt att finna andra former för ersättning till upphovsmän så att fildelning till privat bruk inte kriminaliseras, och jag kommer att nära följa denna fråga och driva på i den riktningen.
med vänlig hälsning
Staffan Danielsson
Hej och tack för din epost angående fildelning
Frågan är komplicerad genom avvägningen mellan upphovsmannarätten till musik- och filmproduktioner contra den tekniska utvecklingen som gör det så oerhört lätt att kopiera dessa verk och contra de integritetsaspekter som ett utlämnande av IP-adresser innebär.
Upphovsmannarätten har av hävd en mycket stark ställning och är förknippad med enskilda artisters och författares rättigheter. Det finns ett mycket starkt internationellt tryck på att beivra kopiering och fildelning av musik och film. Jag delar uppfattningen att det är mycket tveksamt att lämna ut IP-adresser där privat nedladdning skett i begränsad omfattning, och ska agera för att de skrivningar som finns om "proportionerlig omfattning" ska bli så tydliga som möjligt.
Det borde vara möjligt att finna andra former för ersättning till upphovsmän så att fildelning till privat bruk inte kriminaliseras, och jag kommer att nära följa denna fråga och driva på i den riktningen.
med vänlig hälsning
Staffan Danielsson
torsdag, november 06, 2008
Äktenskap eller giftermål...
Jag har ju skrivit om detta här och i artiklar tidigare. Bilägger nedan en färsk artikel.
RFSL företräder ju skickligt sina ståndpunkter, och har fått fullt genomslag hos många människor och politiker för att äktenskapsfrågan handlar om alla människor lika rätt och värde, ingenting annat. Men så enkel är ju inte frågan.
Som om jag, som har respekt för den hävdvunna definitionen av begreppet äktenskap, inte skulle stå bakom alla människors lika rätt och värde.
Jag tycker att det förslag som kristdemokraterna presenterat innebär att de rört sig långt i frågan, och att det borde kunnat bli regeringens linje; att det juridiska giftermålet sker civilrättsligt lika för alla och att sedan religiösa välsignelser sker i resp kyrka eller religion. Denna linje har även fått stöd från många håll; frikyrkor, RFSU, humanister, debattörer m fl.
Istället ska nu äktenskapsbegreppet omdefinieras så att det i ett första steg omfattar även samkönade förhållanden. Några fler steg är det inte tal om, som socialdemokraternas talesperson försäkrade på 1990-talet då partnerskapslagen infördes.
Jag inser att det sannolikt är en bred majoritet för detta i riksdagen, eftersom oppositionen samlat också vill detta. Jag är dock övertygad om att det finns många även där som delar min syn i frågan. Kanske är detta en sådan fråga som lämpar sig för fri röstning?
giftermål för alla!
På 1990-talet skedde ett mycket stort framsteg för att juridiskt likställa samkönade förhållanden med olikkönade sådana, partnerskapslagen infördes.
När riksdagen 1994 beslutade om detta var det endast två moderater som röstade för, varav en var Fredrik Reinfeldt.
Idag säger moderaterna ja inte endast till registrerade partnerskap utan också till samkönade äktenskap, vilket säger mycket om det stora opinonssvängning som fortsätter att ske i denna viktiga fråga.
När trenden är stark är det lätt att hamna i bakvatten, vilket har skett mig i denna fråga. Jag bejakar helt och fullt människors rätt att på samma juridiska fundament leva tillsammans oavsett kön.
Däremot har jag respekt för den mycket långa tradition som definierar ordet äktenskap som relationen mellan man och kvinna, och som än idag betyder mycket för många människor i Sverige och i världen. Även bland de homosexuella finns det många som accepterar ordet partnerskap eftersom det faktiskt finns skillnader i kön mellan sam- och särkönade förhållanden.
Detta enkla konstaterande leder ibland till upprördhet, vilket jag tycker är trist. Alla människor är lika mycket värda, kärlek är lika mycket värd men för den skull är inte alla människor och förhållanden identiska.
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande - RFSL - har varit mycket engagerade och skickliga i sin opinionsbildning, och deras krav är att full likabehandling för de homosexuella kräver att deras samlevnad fullt ut ska benämnas med det urgamla begreppet äktenskap. Annars är det orättvist.
Det är på just denna punkt som jag inte fullt ut stödjer dem. Begreppet äktenskap ser jag per definition som ett förhållande mellan man och kvinna, med lång tradition bakom sig och med betydelse för många människor. Är det helt nödvändigt för full respekt för alla människors lika värde att definiera om ordet äktenskap så att det ändrar sin ursprungliga och hävdvunna mening? Jag tror och tycker inte det.
Nu finns det tankar om att i den civila lagstiftningen likställa sam- och särkönade förhållanden helt och fullt både juridiskt och ordmässigt genom en giftermålsbalk. Jag tycker att det är ett utmärkt förslag.
Sedan kan kyrkor och religioner - och de människor som vill - fortsätta att välsigna i religionsfrihetens namn.
RFSL och andra har i detta läge att välja mellan två saker; antingen kan man ta hem en stor seger efter decennier av kamp, den civilrättsliga lagstiftningen likställer äntligen helt och fullt sam- och särkönade förhållanden. Och man kan vara generös nog att acceptera att beteckningen äktenskap inte används i lagstiftningen, eftersom den per definition har begränsningar och av respekt för andra människors känslor i detta.
Begreppet giftermålsbalk skulle ju också innebära att de som föredragit benämningen äktenskapsbalk tillsammans med en likvärdig partnerskapslag gör en betydande kompromiss.
Men RFSL väljer nog inte denna väg, att ta hem en seger, utan man kommer sannolikt att välja fortsatt strid för att det inte bara ska vara rätt innehåll i den nya balken, utan framförallt (?) rätt ord.
Jag tycker man kunde vara lite mer storsint i den segerns stund som detta ändå innebär för alla som arbetat för likställdhet mellan olika förhållanden.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)
RFSL företräder ju skickligt sina ståndpunkter, och har fått fullt genomslag hos många människor och politiker för att äktenskapsfrågan handlar om alla människor lika rätt och värde, ingenting annat. Men så enkel är ju inte frågan.
Som om jag, som har respekt för den hävdvunna definitionen av begreppet äktenskap, inte skulle stå bakom alla människors lika rätt och värde.
Jag tycker att det förslag som kristdemokraterna presenterat innebär att de rört sig långt i frågan, och att det borde kunnat bli regeringens linje; att det juridiska giftermålet sker civilrättsligt lika för alla och att sedan religiösa välsignelser sker i resp kyrka eller religion. Denna linje har även fått stöd från många håll; frikyrkor, RFSU, humanister, debattörer m fl.
Istället ska nu äktenskapsbegreppet omdefinieras så att det i ett första steg omfattar även samkönade förhållanden. Några fler steg är det inte tal om, som socialdemokraternas talesperson försäkrade på 1990-talet då partnerskapslagen infördes.
Jag inser att det sannolikt är en bred majoritet för detta i riksdagen, eftersom oppositionen samlat också vill detta. Jag är dock övertygad om att det finns många även där som delar min syn i frågan. Kanske är detta en sådan fråga som lämpar sig för fri röstning?
giftermål för alla!
På 1990-talet skedde ett mycket stort framsteg för att juridiskt likställa samkönade förhållanden med olikkönade sådana, partnerskapslagen infördes.
När riksdagen 1994 beslutade om detta var det endast två moderater som röstade för, varav en var Fredrik Reinfeldt.
Idag säger moderaterna ja inte endast till registrerade partnerskap utan också till samkönade äktenskap, vilket säger mycket om det stora opinonssvängning som fortsätter att ske i denna viktiga fråga.
När trenden är stark är det lätt att hamna i bakvatten, vilket har skett mig i denna fråga. Jag bejakar helt och fullt människors rätt att på samma juridiska fundament leva tillsammans oavsett kön.
Däremot har jag respekt för den mycket långa tradition som definierar ordet äktenskap som relationen mellan man och kvinna, och som än idag betyder mycket för många människor i Sverige och i världen. Även bland de homosexuella finns det många som accepterar ordet partnerskap eftersom det faktiskt finns skillnader i kön mellan sam- och särkönade förhållanden.
Detta enkla konstaterande leder ibland till upprördhet, vilket jag tycker är trist. Alla människor är lika mycket värda, kärlek är lika mycket värd men för den skull är inte alla människor och förhållanden identiska.
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande - RFSL - har varit mycket engagerade och skickliga i sin opinionsbildning, och deras krav är att full likabehandling för de homosexuella kräver att deras samlevnad fullt ut ska benämnas med det urgamla begreppet äktenskap. Annars är det orättvist.
Det är på just denna punkt som jag inte fullt ut stödjer dem. Begreppet äktenskap ser jag per definition som ett förhållande mellan man och kvinna, med lång tradition bakom sig och med betydelse för många människor. Är det helt nödvändigt för full respekt för alla människors lika värde att definiera om ordet äktenskap så att det ändrar sin ursprungliga och hävdvunna mening? Jag tror och tycker inte det.
Nu finns det tankar om att i den civila lagstiftningen likställa sam- och särkönade förhållanden helt och fullt både juridiskt och ordmässigt genom en giftermålsbalk. Jag tycker att det är ett utmärkt förslag.
Sedan kan kyrkor och religioner - och de människor som vill - fortsätta att välsigna i religionsfrihetens namn.
RFSL och andra har i detta läge att välja mellan två saker; antingen kan man ta hem en stor seger efter decennier av kamp, den civilrättsliga lagstiftningen likställer äntligen helt och fullt sam- och särkönade förhållanden. Och man kan vara generös nog att acceptera att beteckningen äktenskap inte används i lagstiftningen, eftersom den per definition har begränsningar och av respekt för andra människors känslor i detta.
Begreppet giftermålsbalk skulle ju också innebära att de som föredragit benämningen äktenskapsbalk tillsammans med en likvärdig partnerskapslag gör en betydande kompromiss.
Men RFSL väljer nog inte denna väg, att ta hem en seger, utan man kommer sannolikt att välja fortsatt strid för att det inte bara ska vara rätt innehåll i den nya balken, utan framförallt (?) rätt ord.
Jag tycker man kunde vara lite mer storsint i den segerns stund som detta ändå innebär för alla som arbetat för likställdhet mellan olika förhållanden.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)
söndag, november 02, 2008
Thage G punkt vill svika Afghanistan
Talibanrörelsen i Afghanistan är fundamentalistisk och hänsynslös. Man förvägrar t ex kvinnor utbildning och mänskliga rättigheter, och man mördar hänsynslöst oskyldiga människor och politiska motståndare i bestialiska terrordåd. Man kidnappar ledare och skär huvudet av dem, och man skickar massmordsterrorister in i folksamlingar för att spränga så många som möjligt till döds.
Med sådana hänsynslösa metoder är det svårt att hindra många dödsoffer i inbördeskrigets Afghanistan.
Förre talmannen Thage G. Petersson vill ge upp Afghanistan till talibanerna och låta deras illdåd leda till politiska framgångar. Det är svårt att tolka hans begäran om eld upphör och förhandlingar på något annat sätt.
Jag håller inte med, och våra svenska soldater i Afghanistan gör beundransvärda insatser för fred och säkerhet i ett plågat och sargat land sedan så länge.
Med sådana hänsynslösa metoder är det svårt att hindra många dödsoffer i inbördeskrigets Afghanistan.
Förre talmannen Thage G. Petersson vill ge upp Afghanistan till talibanerna och låta deras illdåd leda till politiska framgångar. Det är svårt att tolka hans begäran om eld upphör och förhandlingar på något annat sätt.
Jag håller inte med, och våra svenska soldater i Afghanistan gör beundransvärda insatser för fred och säkerhet i ett plågat och sargat land sedan så länge.
mänskliga rättigheter contra Sharialagar...
Bland de grundläggande mänskliga rättigheterna är att fritt välja religion, och frihet till yttrandefrihet och åsiktsfrihet.
Dessa rättigheter förvägras flera hundra miljoner människor i många muslimska länder, där olika varianter av medeltida eller äldre Sharialagar tillämpas. Dessa lagar var på sin tid kanske både upplysta och moderna, men nu är det år 2008!
Att då som Irans muslimskt fundamentalistiska styre överväga att tillämpa dödsstraff om någon vill tillämpa religionsfrihet och inte längre vara muslim är fruktansvärt och måste fördömas. Redan föreskrifterna om att hela landets befolkning måste tillämpa vissa religiösa rutiner och klädesätt, annars kommer polisen och utdömer hårda straff, strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Äv värre är extrema tillämpningar av sharialag som vid ett fall nu i Somalia, där en 13-årog flicka som anmält en våldtäkt istället blir dömd för äktenskapsbrott och stenad till döds av 50 män (var det visst). Vidrigt.
Här måste alla demokratiska krafter inom världssamfundet göra allt för att få till stånd en förändring, och Sverige måste vara mycket drivande i den kampen.
Det vilar också, menar jag, ett stort ansvar på moderna och moderata muslimer och deras företrädare inom Islam att kraftfullt ta svatånd ifrån och fördöma synsätt och händelser enligt ovan, samt även också de fruktansvärda massmordsterrordåden mot oskyldiga människor i Afghanistan och Irak m fl länder.
Dessa rättigheter förvägras flera hundra miljoner människor i många muslimska länder, där olika varianter av medeltida eller äldre Sharialagar tillämpas. Dessa lagar var på sin tid kanske både upplysta och moderna, men nu är det år 2008!
Att då som Irans muslimskt fundamentalistiska styre överväga att tillämpa dödsstraff om någon vill tillämpa religionsfrihet och inte längre vara muslim är fruktansvärt och måste fördömas. Redan föreskrifterna om att hela landets befolkning måste tillämpa vissa religiösa rutiner och klädesätt, annars kommer polisen och utdömer hårda straff, strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Äv värre är extrema tillämpningar av sharialag som vid ett fall nu i Somalia, där en 13-årog flicka som anmält en våldtäkt istället blir dömd för äktenskapsbrott och stenad till döds av 50 män (var det visst). Vidrigt.
Här måste alla demokratiska krafter inom världssamfundet göra allt för att få till stånd en förändring, och Sverige måste vara mycket drivande i den kampen.
Det vilar också, menar jag, ett stort ansvar på moderna och moderata muslimer och deras företrädare inom Islam att kraftfullt ta svatånd ifrån och fördöma synsätt och händelser enligt ovan, samt även också de fruktansvärda massmordsterrordåden mot oskyldiga människor i Afghanistan och Irak m fl länder.
torsdag, oktober 30, 2008
Lunchdebatt om EUs insatsstyrkor
Riksdagen och Europaparlamentet (ung.) arrangerar lunchdebatter i EU-frågorna. Idag om EUs snabbinsatsstyrkor, behövs de och ska Sverige delta. Mitt och centerpartiets och alliansens svar är Ja. Lite oroande att s verkar börja tveka i frågan.
Det var en trivsam debatt i en allvarlig fråga som sänds i Svt den 3 nov 10-11.30.
Det var en trivsam debatt i en allvarlig fråga som sänds i Svt den 3 nov 10-11.30.
ÖoB =Överskottsochbolaget?
I måndags besökte jag tillsammans med Alliansen i Mjölby (och lite i riksdagen) företaget Runsven i Skänninge, som för ca 16 år sedan köpte ÖoB och sedan dess utvecklat det mycket starkt. ÖoB har ca 80 lågprisvaruhus över landet, och har inte längre någon koppling till försvarsutförsäljning.
Rune Svensson i Skänninge drev på 1950-talet (?) lanthandel vilket lett fram till dagens fortsatt Svenssonägda Runsven. Omsättningen en bra bit över 3 miljarder..! (Hans "granne" i Väderstad - bonden Rune Stark - började samtidigt att tillverka sladdar och harvar till jordbruket, vilket lett till Väderstadsverken med snart en miljardomsättning. Inga dåliga Runar, inte!
Nå, jag frågade också vad o:et i Ö&B står för, men förstod att det var lite gåtfullt. Så Ö&B är Överskottsbolaget, så är det bara.
Senare på kvällen diskuterade vi säkerhetspolitik på Linköpingscenterns kretsmöte på Valla Folkhögskola. Mycket engagerat och intressant.
Rune Svensson i Skänninge drev på 1950-talet (?) lanthandel vilket lett fram till dagens fortsatt Svenssonägda Runsven. Omsättningen en bra bit över 3 miljarder..! (Hans "granne" i Väderstad - bonden Rune Stark - började samtidigt att tillverka sladdar och harvar till jordbruket, vilket lett till Väderstadsverken med snart en miljardomsättning. Inga dåliga Runar, inte!
Nå, jag frågade också vad o:et i Ö&B står för, men förstod att det var lite gåtfullt. Så Ö&B är Överskottsbolaget, så är det bara.
Senare på kvällen diskuterade vi säkerhetspolitik på Linköpingscenterns kretsmöte på Valla Folkhögskola. Mycket engagerat och intressant.
söndag, oktober 26, 2008
Intryck från Baku och Tiblisi - 2
Övernattningen i Sheki på det gamla "karavanmotellet" i duggregn och mörka slitna gator med böneutrop från den närbelägna upplysta minareten kändes!
Nästa dag åkte vi vidare in i Georgien, passerade alltmer vingårdar (Ordet vin lär härstamma från Georgien som var tidigt ute!) och spanade mot Tjetjenien ca 40 mil norrut. Officer Jan i gruppen - som varit observatör vid gränsen - visste berätta att bombmuller ibland kunde höras därifrån.
Vi passerade Tiblisi och åkte bara några mil till svenska observatörscampen nära Sydossetien, och som nu gör god nytta vid gränsen och i "icke ockuperade Georgien". Men det är beklämmande att Ryssland hitills inte tillåter internationella observatörer där de verkligen skulle behövas, inne i Sydossetien där många krafter gör allt för att driva bort georgiska bybor från området. Här måste FN och EU sätta emot och snarast driva fram en ändring.
Vi träffade sedan bl a Georgiens vice försvarsminister Kutelia, en skarp yngre minister som så många andra. Han redovisade Rysslands hårda tryck i de omstridda regionerna som utlöste femdagarskriget.
Vi träffade också den förra presidenten och Georgiens nog mest kända kvinna, Nino Burjanadze, som var ledande i rosornas revolution tillsammans med bl a nuvarande president Saakasjvili. Hon lämnade sin talmanspost i våras, har startat en tankesmedja och berättade för oss att nu startar hon ett nytt parti! Se CUFs Rickard Nordins bloggpost om detta möte, och även en analys från en brittisk Georgienexpert som visar att hon kan utmanan Saakasjvili. Hon var kritisk till det enligt henne allvarliga misstaget att lura sig in i Rysslands fälla och låta sig provoceras till att öppna upp för femdagarskriget.
Intressant är att notera att Saakasjvili också efter en karriär i Sjevardnadzes regering - hämtad hem från USA - som bl a justitieminister sedan lämnade denna och bildade ett nytt parti...
Georgien är ett litet modigt land som tydligt vill vara på väg mot marknadsekonomi, demokrati och både EU och Nato. Man är på god väg men självfallet finns mycket kvar att göra. Ryssland ogillar utvecklingen och gör stora ansträngningar för att återknyta Georgien till sin intressesfär och för att fälla regeringen. Georgien gränsar faktiskt till ett Natoland - Turkiet, och jag anser det mycket viktigt att Geogien kan ansluta sig till Nato framöver. Skulle Ryssland tillåtas ha något veto över vilka fria länder som får göra det valet vore det alarmerande oroande.
Min optimiska prognos är att Geogien är Natomedlem om några år, men det finns många som tror det tar lång eller evig tid....
Nästa dag åkte vi vidare in i Georgien, passerade alltmer vingårdar (Ordet vin lär härstamma från Georgien som var tidigt ute!) och spanade mot Tjetjenien ca 40 mil norrut. Officer Jan i gruppen - som varit observatör vid gränsen - visste berätta att bombmuller ibland kunde höras därifrån.
Vi passerade Tiblisi och åkte bara några mil till svenska observatörscampen nära Sydossetien, och som nu gör god nytta vid gränsen och i "icke ockuperade Georgien". Men det är beklämmande att Ryssland hitills inte tillåter internationella observatörer där de verkligen skulle behövas, inne i Sydossetien där många krafter gör allt för att driva bort georgiska bybor från området. Här måste FN och EU sätta emot och snarast driva fram en ändring.
Vi träffade sedan bl a Georgiens vice försvarsminister Kutelia, en skarp yngre minister som så många andra. Han redovisade Rysslands hårda tryck i de omstridda regionerna som utlöste femdagarskriget.
Vi träffade också den förra presidenten och Georgiens nog mest kända kvinna, Nino Burjanadze, som var ledande i rosornas revolution tillsammans med bl a nuvarande president Saakasjvili. Hon lämnade sin talmanspost i våras, har startat en tankesmedja och berättade för oss att nu startar hon ett nytt parti! Se CUFs Rickard Nordins bloggpost om detta möte, och även en analys från en brittisk Georgienexpert som visar att hon kan utmanan Saakasjvili. Hon var kritisk till det enligt henne allvarliga misstaget att lura sig in i Rysslands fälla och låta sig provoceras till att öppna upp för femdagarskriget.
Intressant är att notera att Saakasjvili också efter en karriär i Sjevardnadzes regering - hämtad hem från USA - som bl a justitieminister sedan lämnade denna och bildade ett nytt parti...
Georgien är ett litet modigt land som tydligt vill vara på väg mot marknadsekonomi, demokrati och både EU och Nato. Man är på god väg men självfallet finns mycket kvar att göra. Ryssland ogillar utvecklingen och gör stora ansträngningar för att återknyta Georgien till sin intressesfär och för att fälla regeringen. Georgien gränsar faktiskt till ett Natoland - Turkiet, och jag anser det mycket viktigt att Geogien kan ansluta sig till Nato framöver. Skulle Ryssland tillåtas ha något veto över vilka fria länder som får göra det valet vore det alarmerande oroande.
Min optimiska prognos är att Geogien är Natomedlem om några år, men det finns många som tror det tar lång eller evig tid....
Etiketter:
försvar,
internationellt,
resor
lördag, oktober 25, 2008
Ipred1
Jag får många mail om den implementering av EUs direktiv vad gäller upphovsrätt och fildelning som Sverige har på gång.
Jag förstår den oro från integritetssynpunkt som detta väcker och ska följa frågans fortsatta beredning nära. Jag har ofta givit uttryck för att det finns gränser för hur man med teknikens utveckling ska kunna detaljkontrollera och kriminalisera sådan kopiering som motsvaras av t ex vad tidigare rullbandspelaren möjliggjorde. Dess band jagades inte av upphovsrättsinnehavare eller poliser när ungdomar bytte band eller spelade över till varandra.
En ingång i detta är att fildelning i rimlig omfattning för privat bruk är en sak, medan fildelning i mycket stora volymer är en annan sak.
Jag förstår den oro från integritetssynpunkt som detta väcker och ska följa frågans fortsatta beredning nära. Jag har ofta givit uttryck för att det finns gränser för hur man med teknikens utveckling ska kunna detaljkontrollera och kriminalisera sådan kopiering som motsvaras av t ex vad tidigare rullbandspelaren möjliggjorde. Dess band jagades inte av upphovsrättsinnehavare eller poliser när ungdomar bytte band eller spelade över till varandra.
En ingång i detta är att fildelning i rimlig omfattning för privat bruk är en sak, medan fildelning i mycket stora volymer är en annan sak.
Från Baku till Tbilisi 50 mil!
Jag skulle förvarnat om min bloggbortavaro men så blev det ej, ursäkta. Rätt hastigt anslöt jag till em mycket intressant vecka med Organisationen Folk och Försvar - en typiskt svensk och därmed givetvis mycket bra företeelse - som arrangerade en studieresa till Azerbajdzjan och Georgien söndag-fredag.
En spännande deltagarlista med expertis på Östeuropa från både försvarsmakt och departement samt kvalificerade företrädare från myndigheter, organisationer och näringsliv. Sveriges resande ambassadör i berörda länder Hans-Gunnar Adén hade tillsammans med Folk och Försvars eldsjälar Lars Ekeman och Laila Naraghi lyckats ordna ett mycket intressant program. Två engagerade riksdagsledamöter från utrikes- respektive försvarsutskottet fanns också med, Anne-Marie Pålsson (m) och Åsa Lindestam (s).
Några dagar i Baku vid Kaspiska havet, en bussresa i en liten tålig Mercedesbuss på knaggliga vägar söderut längs Kaspiska havet och så västerut längs knaggliga vägar på det torra låglandet mellan bergsmassiven i söder (Lilla Armenien med ännu mindre Nagorno Karabach samt söder om det de väldiga Iranska och Turkiska områdena) och Kaukasus i norr.
Kaspiska havet ligger 27 meter under Svarta havets (världshavens) nivå och är jordens största insjö med ca 80 procent av Sveriges yta. Azerbadzjan och Georgien är vardera stora som typ Österrike eller Småland och ligger mellan Svarta havet och Kaspiska Havet i en väldig "dalgång" mellan bergsmassiven och klättrar också upp på dessa. På andra sidan Kaukasus - gränsen går vid topplinjen - finns Ryssland och delrepublikerna Dagestan, Tjetjenien och Ingusjien. Bara 40 km från Georgiens huvudstad Tbilisi mot norr och Kaukasus ligger området Sydossetien - som tillhör Georgien men som efter femdagsrkriget förklarat sig självständigt - som ryssarna nu gräver ner sig i, och längre västerut det större området Abchasien mellan Svarta havet och Kaukasus. Där finns också ryska fredsstyrkor.., sedan kriget i början av 1990-talet som rensade bort ca 200.000 georgier som sedan dess lever som flyktingar i Georgien.
Azerbajdzjan (A) är muslimskt light, och Georgien är ortodoxt kristet. Armenien är också kristet och ligger i bergsområdet söder om de två andra länderna, har stöd av Ryssland och lade vid Sovjetunionens sönderfall i ett krig med A under sig Nagorno Karabach med främst armenisk befolkning samt 7 ytterligare provinser. Uppåt en miljon azeriska internflyktingar lever sedan dess i A.
Både Georgien och A är västorienterade, Georgien mycket starkt och A tydligt men med en balansgång mot grannen Ryssland. A styrs av ett sonen till gamle kommunistledaren Alijev, har demokrati på papperet men inte mer, regimen kontrollerar media och opposition.
A har urgamla oljeproduktionstraditioner, och de svenska bröderna Nobel kom hit i senare delen av 1800-talet och bestals på sin oljeutvinning vid den fruktansvärda ryska revolutionens blodiga efterspel 1920. Då var de ett av världens tre största oljeföretag tillsammans med t ex Rotschild, och vi besökte deras Villa Petrolea. Den hänsynslöse folkmördaren Josef Dzugasjvili-Stalin kommer från staden Gori i Georgien.
Georgien styrs sedan "rosornas revolution" 2003 av en folkfront ledd av Michael Saakasvili, med en ungdomlig "ultraliberal" regering som vill införa marknadsekonomi och demokrati samt ansluta landet till Nato för att få trygghet mot den ryska björnen. Man har gjort betydande reformer och har framgångsrikt fått bort mycket korruption. Både vad gäller demokrati och korruption finns dock åtskilligt mer att göra, presidentens makt är även här mycket stor och TV-media kontrolleras även här av regeringen.
Länderna är fattiga, A har tack vare sin olja haft en över 30-procentig tillväxt några år och man bygger mycket nya hus och vägar i Baku.
I vår lilla buss skakade vi alltså uppåt från de torrmarkerna vid Kaspiska havet och upp mot lite mer höglänta och fuktigare högslätter där mindre hjordar av kor och får betade under tillsyn av fåraherdar, ibland på häst och med vallhundshjälp. Inga stängsel utan djuren betade längs vägarna men var mycket bilvana. Getter och ankor fanns också i byarna. Slitna vägar och hus.
Vi övernattade i den urgamla staden Sheki, där karavanvägen mot Kina (Sidenvägen) passerade, i en karavanseraj från 1700-talet ("dåtida motell"). En massiv stenbyggnad med en stor innergård till skydd mot rövare, det hade funnits 6 sådana i Sheki. Här fanns också den första kristna kyrkan i Kaukasus, från 100- eller 200-talet.
På vägen dit på en höjd syntes den väldiga ryska radarstationen, som man fortfarande hyr en del år till.
Fortsättning följer...
En spännande deltagarlista med expertis på Östeuropa från både försvarsmakt och departement samt kvalificerade företrädare från myndigheter, organisationer och näringsliv. Sveriges resande ambassadör i berörda länder Hans-Gunnar Adén hade tillsammans med Folk och Försvars eldsjälar Lars Ekeman och Laila Naraghi lyckats ordna ett mycket intressant program. Två engagerade riksdagsledamöter från utrikes- respektive försvarsutskottet fanns också med, Anne-Marie Pålsson (m) och Åsa Lindestam (s).
Några dagar i Baku vid Kaspiska havet, en bussresa i en liten tålig Mercedesbuss på knaggliga vägar söderut längs Kaspiska havet och så västerut längs knaggliga vägar på det torra låglandet mellan bergsmassiven i söder (Lilla Armenien med ännu mindre Nagorno Karabach samt söder om det de väldiga Iranska och Turkiska områdena) och Kaukasus i norr.
Kaspiska havet ligger 27 meter under Svarta havets (världshavens) nivå och är jordens största insjö med ca 80 procent av Sveriges yta. Azerbadzjan och Georgien är vardera stora som typ Österrike eller Småland och ligger mellan Svarta havet och Kaspiska Havet i en väldig "dalgång" mellan bergsmassiven och klättrar också upp på dessa. På andra sidan Kaukasus - gränsen går vid topplinjen - finns Ryssland och delrepublikerna Dagestan, Tjetjenien och Ingusjien. Bara 40 km från Georgiens huvudstad Tbilisi mot norr och Kaukasus ligger området Sydossetien - som tillhör Georgien men som efter femdagsrkriget förklarat sig självständigt - som ryssarna nu gräver ner sig i, och längre västerut det större området Abchasien mellan Svarta havet och Kaukasus. Där finns också ryska fredsstyrkor.., sedan kriget i början av 1990-talet som rensade bort ca 200.000 georgier som sedan dess lever som flyktingar i Georgien.
Azerbajdzjan (A) är muslimskt light, och Georgien är ortodoxt kristet. Armenien är också kristet och ligger i bergsområdet söder om de två andra länderna, har stöd av Ryssland och lade vid Sovjetunionens sönderfall i ett krig med A under sig Nagorno Karabach med främst armenisk befolkning samt 7 ytterligare provinser. Uppåt en miljon azeriska internflyktingar lever sedan dess i A.
Både Georgien och A är västorienterade, Georgien mycket starkt och A tydligt men med en balansgång mot grannen Ryssland. A styrs av ett sonen till gamle kommunistledaren Alijev, har demokrati på papperet men inte mer, regimen kontrollerar media och opposition.
A har urgamla oljeproduktionstraditioner, och de svenska bröderna Nobel kom hit i senare delen av 1800-talet och bestals på sin oljeutvinning vid den fruktansvärda ryska revolutionens blodiga efterspel 1920. Då var de ett av världens tre största oljeföretag tillsammans med t ex Rotschild, och vi besökte deras Villa Petrolea. Den hänsynslöse folkmördaren Josef Dzugasjvili-Stalin kommer från staden Gori i Georgien.
Georgien styrs sedan "rosornas revolution" 2003 av en folkfront ledd av Michael Saakasvili, med en ungdomlig "ultraliberal" regering som vill införa marknadsekonomi och demokrati samt ansluta landet till Nato för att få trygghet mot den ryska björnen. Man har gjort betydande reformer och har framgångsrikt fått bort mycket korruption. Både vad gäller demokrati och korruption finns dock åtskilligt mer att göra, presidentens makt är även här mycket stor och TV-media kontrolleras även här av regeringen.
Länderna är fattiga, A har tack vare sin olja haft en över 30-procentig tillväxt några år och man bygger mycket nya hus och vägar i Baku.
I vår lilla buss skakade vi alltså uppåt från de torrmarkerna vid Kaspiska havet och upp mot lite mer höglänta och fuktigare högslätter där mindre hjordar av kor och får betade under tillsyn av fåraherdar, ibland på häst och med vallhundshjälp. Inga stängsel utan djuren betade längs vägarna men var mycket bilvana. Getter och ankor fanns också i byarna. Slitna vägar och hus.
Vi övernattade i den urgamla staden Sheki, där karavanvägen mot Kina (Sidenvägen) passerade, i en karavanseraj från 1700-talet ("dåtida motell"). En massiv stenbyggnad med en stor innergård till skydd mot rövare, det hade funnits 6 sådana i Sheki. Här fanns också den första kristna kyrkan i Kaukasus, från 100- eller 200-talet.
På vägen dit på en höjd syntes den väldiga ryska radarstationen, som man fortfarande hyr en del år till.
Fortsättning följer...
lördag, oktober 18, 2008
Sveriges militära allianser
Ungdomsförbund ska ju vara lite uppkäftiga och pådrivande, och kunna rota även bland heta potatisar. CUF har aldrig varit - och ska inte vara - något undantag här.
Magnus Andersson - CUF-ordförande - har skrivit den här artikeln i Sydsvenska Dagbladet.
Om att Sverige - som är ett ledande land i Natos samarbetsorganisation Partnerskap för fred (PFF)- borde utreda att ta steget över till fullvärdigt medlemskap. Redan detta, att föreslå en utredning är en laddad fråga. Sverige har ju inte varit i krig på 200 år, och vi har varit militärt alliansfria sedan mycket länge. När Danmark och Norge efter den tyska ockupationen under andra världskriget kunde bestämma själva igen, gick man med i den nybildade "Atlantpakten" (North Atlantic Treaty Organisation - NATO), bestående av Västeuropaländer samt USA och Canada. Finland hade stränga restriktioner efter fredsavtalet med Sovjetunionen då man förlorade Karelen och markområden i norr, och kunde inte gå med med. Sverige, som varit neutralt under världskriget fortsatte med sin militära alliansfrihet.
När Sovjetunionen äntligen rasade samman gick ett antal östeuropaländer med i Nato - t ex Estland, Lettland, Litauen, Polen och Tjeckien. Finland valde att fortsätta som alliansfritt land liksom Sverige. De tre baltiska staterna känner sig under press från Ryssland, vilket man verkligen kan förstå efter Rysslands agerande nere i Kaukasus, IT-attacken mot Estland med mera. De är mycket tydliga med att de skulle känna sig tryggare och välkomna Finland och Sverige, om dessa skulle överväga att bli medlemmar i Nato.
Finland har analyserat och utrett denna fråga flera gånger, och landat i att inte gå med. Sverige har utan att närmare analysera förändringarna i omvärlden känt trygghet och stabilitet i sin hävdvunna linje, som har en stark förankring i folkdjupet. Socialdemokraterna och Centerpartiet är traditionellt garanter för detta.
Socialdemokraternas nya partiledare har velat markera detta så starkt att hon i Almedalen i somras fällde det egentligen uppseendeväckande uttalandet att "Sverige aldrig ska gå med i Nato". Detta är nämligen något så sällsynt i politiken som ett löfte med evighetsgaranti.... Aldrig är faktiskt aldrig och kan inte misstolkas.
Jag och centerpartiet är trygga i Sveriges militära alliansfrihet, men att garantera en ståndpunkt som oeftergivlig oavsett hur världen kan förändra sig och se ut om 10 eller 50 eller 500 år, det tycker jag faktiskt inte är seriöst.
Centerpartiet är som bekant ett öppet, grönt och modigt parti med liberala rötter som vill och vågar diskutera även svåra framtidsfrågor. Så det är bra att CUF följder dessa våra traditioner.
jag sitter ju med i Försvarsberedningen som i juni lade fram sin rapport om försvarets inriktning. Försvarsberedningen menade enigt att det kan vara lämpligt att analysera Sveriges förhållande till olika militära allianser, efter allt omvälvande som hänt de senaste decennierna. Utöver i PFF är ju Sverige medlem i EU som efter de förfärliga inbördeskrigen i f.d Jugoslavien med bl a de fruktansvärda massmorden i Srebrenica har tätat sitt militära samarbete och bla inför solidaritetsparagrafer i det nya fördraget.
Försvarsberedningen skrev så här i sin rapport DS 2008:48 "Försvar i användning":
"Genom olika former av internationella samarbeten, bland annat
militärt samarbete, ökar svensk förmåga att värna våra intressen
och värderingar. Samarbete i bilaterala och multilaterala
konstellationer inom EU och med Nato är av stor vikt, vilket
tidigare understrukits i denna och Försvarsberedningens förra
rapport (Ds 2007:46). Det är viktigt att ständigt utvärdera hur
Sveriges samarbete inom EU, med Nato och andra berörda fora
kan utvecklas. Hur dessa samarbeten ska kunna förbättras
ytterligare, bör analyseras och utvecklas i särskild ordning. Det
bör lämpligen genomföras i anslutning till att Lissabonfördraget,
vilket påverkar förutsättningarna för svenskt agerande inom EU,
träder ikraft."
Magnus Andersson - CUF-ordförande - har skrivit den här artikeln i Sydsvenska Dagbladet.
Om att Sverige - som är ett ledande land i Natos samarbetsorganisation Partnerskap för fred (PFF)- borde utreda att ta steget över till fullvärdigt medlemskap. Redan detta, att föreslå en utredning är en laddad fråga. Sverige har ju inte varit i krig på 200 år, och vi har varit militärt alliansfria sedan mycket länge. När Danmark och Norge efter den tyska ockupationen under andra världskriget kunde bestämma själva igen, gick man med i den nybildade "Atlantpakten" (North Atlantic Treaty Organisation - NATO), bestående av Västeuropaländer samt USA och Canada. Finland hade stränga restriktioner efter fredsavtalet med Sovjetunionen då man förlorade Karelen och markområden i norr, och kunde inte gå med med. Sverige, som varit neutralt under världskriget fortsatte med sin militära alliansfrihet.
När Sovjetunionen äntligen rasade samman gick ett antal östeuropaländer med i Nato - t ex Estland, Lettland, Litauen, Polen och Tjeckien. Finland valde att fortsätta som alliansfritt land liksom Sverige. De tre baltiska staterna känner sig under press från Ryssland, vilket man verkligen kan förstå efter Rysslands agerande nere i Kaukasus, IT-attacken mot Estland med mera. De är mycket tydliga med att de skulle känna sig tryggare och välkomna Finland och Sverige, om dessa skulle överväga att bli medlemmar i Nato.
Finland har analyserat och utrett denna fråga flera gånger, och landat i att inte gå med. Sverige har utan att närmare analysera förändringarna i omvärlden känt trygghet och stabilitet i sin hävdvunna linje, som har en stark förankring i folkdjupet. Socialdemokraterna och Centerpartiet är traditionellt garanter för detta.
Socialdemokraternas nya partiledare har velat markera detta så starkt att hon i Almedalen i somras fällde det egentligen uppseendeväckande uttalandet att "Sverige aldrig ska gå med i Nato". Detta är nämligen något så sällsynt i politiken som ett löfte med evighetsgaranti.... Aldrig är faktiskt aldrig och kan inte misstolkas.
Jag och centerpartiet är trygga i Sveriges militära alliansfrihet, men att garantera en ståndpunkt som oeftergivlig oavsett hur världen kan förändra sig och se ut om 10 eller 50 eller 500 år, det tycker jag faktiskt inte är seriöst.
Centerpartiet är som bekant ett öppet, grönt och modigt parti med liberala rötter som vill och vågar diskutera även svåra framtidsfrågor. Så det är bra att CUF följder dessa våra traditioner.
jag sitter ju med i Försvarsberedningen som i juni lade fram sin rapport om försvarets inriktning. Försvarsberedningen menade enigt att det kan vara lämpligt att analysera Sveriges förhållande till olika militära allianser, efter allt omvälvande som hänt de senaste decennierna. Utöver i PFF är ju Sverige medlem i EU som efter de förfärliga inbördeskrigen i f.d Jugoslavien med bl a de fruktansvärda massmorden i Srebrenica har tätat sitt militära samarbete och bla inför solidaritetsparagrafer i det nya fördraget.
Försvarsberedningen skrev så här i sin rapport DS 2008:48 "Försvar i användning":
"Genom olika former av internationella samarbeten, bland annat
militärt samarbete, ökar svensk förmåga att värna våra intressen
och värderingar. Samarbete i bilaterala och multilaterala
konstellationer inom EU och med Nato är av stor vikt, vilket
tidigare understrukits i denna och Försvarsberedningens förra
rapport (Ds 2007:46). Det är viktigt att ständigt utvärdera hur
Sveriges samarbete inom EU, med Nato och andra berörda fora
kan utvecklas. Hur dessa samarbeten ska kunna förbättras
ytterligare, bör analyseras och utvecklas i särskild ordning. Det
bör lämpligen genomföras i anslutning till att Lissabonfördraget,
vilket påverkar förutsättningarna för svenskt agerande inom EU,
träder ikraft."
fredag, oktober 17, 2008
Daler-Krona-Euro
Finanskris i världen och Sverige står egentligen förbluffande starkt, mycket tack vare att regeringens politik för fler i arbete givit högre skatteintäkter och lägre försäkringsersättningar! Det är bra. Jag tycker att det varit några riktigt bra veckor för alliansen när detta tydligt kommit fram, och när samtidigt oppositionens ensidiga bidragsfokus mals ständigt fram liksom deras inbördes oenighet borde rimligen opinionen börja svänga. Men det vet man aldrig, vi får se vad Sifo på söndag kommer att säga.
Jag spådde ju McCain för ett tag sedan. han verkar vara körd nu, p g av finanskrisen där republikanerna bär ett tungt delansvar för sin motvilja mot att reglera finansmarknaderna och för sina väldiga budgetunderskott. Han har heller inte övertygar i debatterna mot Obama, som å andra sidan verkar göra allt rätt. Så som amerikan skulle jag rösta på Obama och demokraterna.
Vid EU-nämndens utfrågning av Statsministern (med biträde av Borg och Bildt och Malmström) frågade jag just om republikanerna ansvar, och finansminister Borg bejakade detta.
Jag frågade också om Sveriges möjligheter att påverka EUs krispaket var sämre genom att vi inte deltar i Euro-ländernas möten. Borg gav mig en liten skrapa eftersom han ansåg sig ha rett ut detta på förra veckans möte där jag inte var med - vilket minne! Hans bedömning var att Sverige och andra mindre EU-länder spelat en betydande roll i detta.
Sverige klarar sig ju bra utanför euron, det är sant, men hade övriga EU-länder resonerat likadant hade EU varit värre ute i denna finansstorm. Det är bra att Europa har euron och på sikt är jag övertygad om att det är bra för Sverige att ansluta sig. När EUs ekonomier alltmer börjar komma upp på samma nivå, och när vi ser värdet vid t ex en kris att ingå i ett större valutaområde, så tror jag att vi går med. Och rent praktiskt är det väl bättre att kunna använda samma valuta hemma och i EU! För oss som privatpersoner och än mer för företagen.
Jag spådde ju McCain för ett tag sedan. han verkar vara körd nu, p g av finanskrisen där republikanerna bär ett tungt delansvar för sin motvilja mot att reglera finansmarknaderna och för sina väldiga budgetunderskott. Han har heller inte övertygar i debatterna mot Obama, som å andra sidan verkar göra allt rätt. Så som amerikan skulle jag rösta på Obama och demokraterna.
Vid EU-nämndens utfrågning av Statsministern (med biträde av Borg och Bildt och Malmström) frågade jag just om republikanerna ansvar, och finansminister Borg bejakade detta.
Jag frågade också om Sveriges möjligheter att påverka EUs krispaket var sämre genom att vi inte deltar i Euro-ländernas möten. Borg gav mig en liten skrapa eftersom han ansåg sig ha rett ut detta på förra veckans möte där jag inte var med - vilket minne! Hans bedömning var att Sverige och andra mindre EU-länder spelat en betydande roll i detta.
Sverige klarar sig ju bra utanför euron, det är sant, men hade övriga EU-länder resonerat likadant hade EU varit värre ute i denna finansstorm. Det är bra att Europa har euron och på sikt är jag övertygad om att det är bra för Sverige att ansluta sig. När EUs ekonomier alltmer börjar komma upp på samma nivå, och när vi ser värdet vid t ex en kris att ingå i ett större valutaområde, så tror jag att vi går med. Och rent praktiskt är det väl bättre att kunna använda samma valuta hemma och i EU! För oss som privatpersoner och än mer för företagen.
måndag, oktober 13, 2008
Växtförädling med genteknik (GMO)
ATL rapporterar om en demonstration i Helsingborg; med krav på Nej till GMO i jord och på bord:
"Ett uttalande med krav på jordbruksministerns avgång antogs. LRF utpekades som den främsta kraften bakom den förda jordbrukspolitiken som "i mer än ett halvsekel gynnat kött-, fläsk- och mjölkfabriker".
Ett 60-tal personer deltog i demonstrationen. Den arrangerades av 18 organisationer, bland andra Förbundet Sveriges småbrukare, Folkrörelsen Nej till EU, Greenp eace, Grön ungdom, vänsterpartiet och Svensk-kubanska föreningen. Enligt Rune Lanestrand är det glädjande att så många organisationer nu sluter upp bakom gmo-motståndet, och demonstrationen ska ses som ett avstamp för en intensifierad kamp mot gmo."
En blandad - får man väl säga - folkrörelsepalett mobiliserade mot GMO.
All respekt för engagemanget, men jag håller inte med.
Jag tror att de flesta accepterar bättre sorter av olika grödor genom växtförädling. Gentekniken är ett sätt att växtförädla på ett snabbare sätt. Den måste kontrolleras och regleras, självklart.
Den tar allt större plats i jordbruket över världen. I potatis kan t ex motståndskraft mot det fruktade bladmöglet kanske byggas in, vilket skulle kunna minska bekämpningsmedelsanvändningen drastiskt och möjliggöra för ekologisk odling, som idag har stora problem.
I Eu finns det en tveksamhet och även motståndsgrupper enligt ovan. Samtidigt blir det allt svårare att kunna köpa majs och sojabönor på världmarknaden som är rimligt GMO-fria. Och kostnaden stiger, och EU-jordbrukets konkurrenskraft kan försämras.
Vore GMO farligt skulle självfallet varken övriga världen eller Europa acceptera tekniken. Min bedömning är att denna växtförädlingsteknik har förtjänster och även vissa nackdelar, men att verkligheten talar för att även EU bör öppna för GMO-användning i kontrollerade former.
Svensk-kubanska föreningen får ursäkta.
"Ett uttalande med krav på jordbruksministerns avgång antogs. LRF utpekades som den främsta kraften bakom den förda jordbrukspolitiken som "i mer än ett halvsekel gynnat kött-, fläsk- och mjölkfabriker".
Ett 60-tal personer deltog i demonstrationen. Den arrangerades av 18 organisationer, bland andra Förbundet Sveriges småbrukare, Folkrörelsen Nej till EU, Greenp eace, Grön ungdom, vänsterpartiet och Svensk-kubanska föreningen. Enligt Rune Lanestrand är det glädjande att så många organisationer nu sluter upp bakom gmo-motståndet, och demonstrationen ska ses som ett avstamp för en intensifierad kamp mot gmo."
En blandad - får man väl säga - folkrörelsepalett mobiliserade mot GMO.
All respekt för engagemanget, men jag håller inte med.
Jag tror att de flesta accepterar bättre sorter av olika grödor genom växtförädling. Gentekniken är ett sätt att växtförädla på ett snabbare sätt. Den måste kontrolleras och regleras, självklart.
Den tar allt större plats i jordbruket över världen. I potatis kan t ex motståndskraft mot det fruktade bladmöglet kanske byggas in, vilket skulle kunna minska bekämpningsmedelsanvändningen drastiskt och möjliggöra för ekologisk odling, som idag har stora problem.
I Eu finns det en tveksamhet och även motståndsgrupper enligt ovan. Samtidigt blir det allt svårare att kunna köpa majs och sojabönor på världmarknaden som är rimligt GMO-fria. Och kostnaden stiger, och EU-jordbrukets konkurrenskraft kan försämras.
Vore GMO farligt skulle självfallet varken övriga världen eller Europa acceptera tekniken. Min bedömning är att denna växtförädlingsteknik har förtjänster och även vissa nackdelar, men att verkligheten talar för att även EU bör öppna för GMO-användning i kontrollerade former.
Svensk-kubanska föreningen får ursäkta.
söndag, oktober 12, 2008
Ett starkt Sverige med alliansen!
Jag spår att opinionsklyftan till den splittrade vänsteroppositionens fördel snabbt kommer att minska.
I en värld av ekonomiskt turbulens står Sverige närmast förbluffande starkt, och i betydande grad beror detta givetvis på att regeringens politik för fler i arbete resulterat i nära 200.000 gått från utanförskap och till arbete. Regeringen har tappat röster på oppositionens envetna fokusering på att det inte alltid längre är 80procent hur länge som helst i ersättningssystemen. Som är i världsklass alltjämt.
Det är en styrka för Sverige att i denna kritiska tid ledas av en samspelt och handlingskraftig regering. Jag fasar faktiskt för oenigheten och överbuden från vänsterkanten, och för Mona Sahlins kappvändningar under veckan i helt centrala samarbetsfrågor med - eller inte med - vänsterpartiet. Med en sådan regering hade jag varit mycket bekymrad för Sverige.
Centerpartiets kunniga och sympatiska oppositionsråd i Norrköping Karin Jonsson skriver en trivsam och läsvärd blogg, och jag delar helt hennes analys av kvällens partiledardebatt.
I en värld av ekonomiskt turbulens står Sverige närmast förbluffande starkt, och i betydande grad beror detta givetvis på att regeringens politik för fler i arbete resulterat i nära 200.000 gått från utanförskap och till arbete. Regeringen har tappat röster på oppositionens envetna fokusering på att det inte alltid längre är 80procent hur länge som helst i ersättningssystemen. Som är i världsklass alltjämt.
Det är en styrka för Sverige att i denna kritiska tid ledas av en samspelt och handlingskraftig regering. Jag fasar faktiskt för oenigheten och överbuden från vänsterkanten, och för Mona Sahlins kappvändningar under veckan i helt centrala samarbetsfrågor med - eller inte med - vänsterpartiet. Med en sådan regering hade jag varit mycket bekymrad för Sverige.
Centerpartiets kunniga och sympatiska oppositionsråd i Norrköping Karin Jonsson skriver en trivsam och läsvärd blogg, och jag delar helt hennes analys av kvällens partiledardebatt.
fredag, oktober 10, 2008
Brevbärare för några timmar!
Det här kommer att stå på Forum för fastighetsboxars hemsida:
"Centerpartistisk riksdagsman ute i brevbäringen
Den 9 oktober var Staffan Danielsson, riksdagsman för Centerpartiet, ute och provade på brevbäraryrket i Linköping. Tillsamman med Tommy Johansson från FFF och Kristian Petri, brevbärare från Posten, gick Staffan en brevbärarrunda.
Staffan fann dagen mycket intressant och givande. Efter att ha provat på utdelning till flerfamiljshushåll, så anser han att fastighetsboxar borde vara framtidens utdelningssystem även i Sverige. Det finns också en förståelse hos Staffan för arbetsmiljöproblematiken.
Staffan säger också att han kommer ta med sig sina nya erfarenheter och FFF:s synpunkter för vidare diskussioner i Riksdagen. Han instämmer i Åsa Torstenssons begäran om förändring av det Allmänna rådet avseende fastighetsboxar. Upphöra med postutdelning till en stor grupp människor är ingen acceptabel lösning vid införande av fastighetsboxar. Det vore bättre att stimulera, ge någon form av ”morötter”, för att åstadkomma ett snabbt genomförande av reformen även i Sverige."
I tordags besökte jag Posten i Linköping och Tommy B. Johansson som aktivt arbetar för att fastighetsägare ska övergå från trapputdelning i flerfamiljshus och till fastighetsbox i entrén. Tommy är en utmärkt ambassadör för Posten och informerade väl om varför brevbärarna och postfacket (inom Seko)tillsammans med Posten och Citymail m fl vill komma ifrån den slitsamma trapputdelningen och istället dela ut posten i moderna boxar i entrén.
Kristian Petri - en lika fin postambassadör som Tommy - och jag cyklade sedan ut på en minirunda till 4-5 trappuppgångar med en massa post fram och bak på den lättrampade gula cykeln. Det var rätt nybyggda hus, och de första uppgångarna hade brevinkast som det gick bra att släppa in brev och reklam i. Upp i hissen, laddad med all posten i knippor på armbågen och i tumvecket, och sedan ner alla våningsplanen. Öppna brevinkastet och släppa ner posten. Tungt på armen och raskt ömt i tumvecket.
I de två nästa uppgångarna var brevinkasten trots nybyggt hus "under all kritik". Svåra att öppna, och man fick använda båda händerna för att "bända upp dem" och få in posten. Finns det ingen certifiering av hur postinkast i dörrar får vara konstruerade? Jag frågade Tommy. Nej, det som regleras är tydligen längd och bredd, ungefär. Här behövs en ändring!
Fast hur brevinkasten ska regleras blir ju oviktigt om flerfamiljshusen installerar boxar i entrén! Så fungerar det i stora delar av Europa, Danmark inför det snart och Post- och Telestyrelsen rekommenderade 2005 Sveriges Fastighetsägare att göra detta till 2011.
Det har gått segt, flera miljoner hushåll har fortfarande trapputbärning.
Det sista huset på vår lilla runda hade en fastighetsbox i entrén. Det gick snabbare och lättare att lägga in posten. Brevbäraren slipper att springa i trappor 3-4 timmar per dag med otaliga knälyft och axelbelastningar. De boende får posten lika säkert och snabbt som tidigare, det finns plats för större försändelser i boxen och dörren till lägenheten kan vara utan brevinkast.
De boende i flerfamiljshus som övergått till fastighetsboxar är med stor majoritet nöjda med det nya systemet.
Investeringskostnaden per hushåll för en fastighetsbox är ca 500 kr och månadskostnaden 4-5 kr för avskrivning m.m.
Regeringen har nu ändrat Post- och Telestyrelsens hot att är inte fastighestbox installerad till 2011 riskerar fastighetens hushåll att få hämta posten vid något av Postens utdelningsställen. Det är bra, det är inte rimligt att miljoner hushåll skulle förlora sin postutdelning på grund av fastighetsägarens försumlighet.
Däremot är det rimligt, tycker jag, att som i stora delar av Europa skynda på en övergång till utdelning via fastighetsboxar.
Detta kunde t ex föreskrivas för nybyggda hus, och man kunde införa morötter för att fastighetsägare installerar boxar i befintliga hus.
Jag ska forska vidare i denna fråga!
"Centerpartistisk riksdagsman ute i brevbäringen
Den 9 oktober var Staffan Danielsson, riksdagsman för Centerpartiet, ute och provade på brevbäraryrket i Linköping. Tillsamman med Tommy Johansson från FFF och Kristian Petri, brevbärare från Posten, gick Staffan en brevbärarrunda.
Staffan fann dagen mycket intressant och givande. Efter att ha provat på utdelning till flerfamiljshushåll, så anser han att fastighetsboxar borde vara framtidens utdelningssystem även i Sverige. Det finns också en förståelse hos Staffan för arbetsmiljöproblematiken.
Staffan säger också att han kommer ta med sig sina nya erfarenheter och FFF:s synpunkter för vidare diskussioner i Riksdagen. Han instämmer i Åsa Torstenssons begäran om förändring av det Allmänna rådet avseende fastighetsboxar. Upphöra med postutdelning till en stor grupp människor är ingen acceptabel lösning vid införande av fastighetsboxar. Det vore bättre att stimulera, ge någon form av ”morötter”, för att åstadkomma ett snabbt genomförande av reformen även i Sverige."
I tordags besökte jag Posten i Linköping och Tommy B. Johansson som aktivt arbetar för att fastighetsägare ska övergå från trapputdelning i flerfamiljshus och till fastighetsbox i entrén. Tommy är en utmärkt ambassadör för Posten och informerade väl om varför brevbärarna och postfacket (inom Seko)tillsammans med Posten och Citymail m fl vill komma ifrån den slitsamma trapputdelningen och istället dela ut posten i moderna boxar i entrén.
Kristian Petri - en lika fin postambassadör som Tommy - och jag cyklade sedan ut på en minirunda till 4-5 trappuppgångar med en massa post fram och bak på den lättrampade gula cykeln. Det var rätt nybyggda hus, och de första uppgångarna hade brevinkast som det gick bra att släppa in brev och reklam i. Upp i hissen, laddad med all posten i knippor på armbågen och i tumvecket, och sedan ner alla våningsplanen. Öppna brevinkastet och släppa ner posten. Tungt på armen och raskt ömt i tumvecket.
I de två nästa uppgångarna var brevinkasten trots nybyggt hus "under all kritik". Svåra att öppna, och man fick använda båda händerna för att "bända upp dem" och få in posten. Finns det ingen certifiering av hur postinkast i dörrar får vara konstruerade? Jag frågade Tommy. Nej, det som regleras är tydligen längd och bredd, ungefär. Här behövs en ändring!
Fast hur brevinkasten ska regleras blir ju oviktigt om flerfamiljshusen installerar boxar i entrén! Så fungerar det i stora delar av Europa, Danmark inför det snart och Post- och Telestyrelsen rekommenderade 2005 Sveriges Fastighetsägare att göra detta till 2011.
Det har gått segt, flera miljoner hushåll har fortfarande trapputbärning.
Det sista huset på vår lilla runda hade en fastighetsbox i entrén. Det gick snabbare och lättare att lägga in posten. Brevbäraren slipper att springa i trappor 3-4 timmar per dag med otaliga knälyft och axelbelastningar. De boende får posten lika säkert och snabbt som tidigare, det finns plats för större försändelser i boxen och dörren till lägenheten kan vara utan brevinkast.
De boende i flerfamiljshus som övergått till fastighetsboxar är med stor majoritet nöjda med det nya systemet.
Investeringskostnaden per hushåll för en fastighetsbox är ca 500 kr och månadskostnaden 4-5 kr för avskrivning m.m.
Regeringen har nu ändrat Post- och Telestyrelsens hot att är inte fastighestbox installerad till 2011 riskerar fastighetens hushåll att få hämta posten vid något av Postens utdelningsställen. Det är bra, det är inte rimligt att miljoner hushåll skulle förlora sin postutdelning på grund av fastighetsägarens försumlighet.
Däremot är det rimligt, tycker jag, att som i stora delar av Europa skynda på en övergång till utdelning via fastighetsboxar.
Detta kunde t ex föreskrivas för nybyggda hus, och man kunde införa morötter för att fastighetsägare installerar boxar i befintliga hus.
Jag ska forska vidare i denna fråga!
tisdag, oktober 07, 2008
Med Eu namnden i Prag
Jag visste inte att Prag / och Wien / ligger vaster om Stockholm. Men faktiskt ar det sa.
En delegation fran namnden under ordf Anna Kinberg Batras goda ledning besoker Tjeckien infor deras ordforandeskap nasta halvar. Givande samtal med ministrar och parlamentariker i deputerandekammaren ( "andra kammaren") och i senaten ("forsta kammaren). I gar mote med EU minister Vondra, som var mycket upptagen med finanskrisen och gemensamma EU uttalanden. Idag har TT sagt att Tjeckiens finansminister avviker genom att vara tveksam till alltfor langtgaende gemensamma ataganden.
Idag intressanta diskussioner med senatorer kring Tjeckiens ratificering av Lissabonfordraget, vars forenlighet med deras grundlag forst nu ska provas i vissa avseenden av forfattningsdomstolen. Osakert var det landar, verkar det faktiskt. jag hoppas att bade tjeckien och sa smaningom Irland godkanner fordraget, det behovs for att EU ska fungera battre och kunna ta in fler medlemmar.
Prag ar en vacker stad vid floden Wisla. Med svenska ambassaden hogt belagen med utsikt over staden. Mitt forsta besok i Prag, har gatt flera ggr over Karlsbron vandrat i de gamla judiska kvarteren. Som den omansklige Hitler tydligen skulle bevara som ett museum over en folkgrupp manniskor som han holl pa att utrota.....
Drack gott morkt ol pa krogen fran 1499 U Ilekit (ung).
En delegation fran namnden under ordf Anna Kinberg Batras goda ledning besoker Tjeckien infor deras ordforandeskap nasta halvar. Givande samtal med ministrar och parlamentariker i deputerandekammaren ( "andra kammaren") och i senaten ("forsta kammaren). I gar mote med EU minister Vondra, som var mycket upptagen med finanskrisen och gemensamma EU uttalanden. Idag har TT sagt att Tjeckiens finansminister avviker genom att vara tveksam till alltfor langtgaende gemensamma ataganden.
Idag intressanta diskussioner med senatorer kring Tjeckiens ratificering av Lissabonfordraget, vars forenlighet med deras grundlag forst nu ska provas i vissa avseenden av forfattningsdomstolen. Osakert var det landar, verkar det faktiskt. jag hoppas att bade tjeckien och sa smaningom Irland godkanner fordraget, det behovs for att EU ska fungera battre och kunna ta in fler medlemmar.
Prag ar en vacker stad vid floden Wisla. Med svenska ambassaden hogt belagen med utsikt over staden. Mitt forsta besok i Prag, har gatt flera ggr over Karlsbron vandrat i de gamla judiska kvarteren. Som den omansklige Hitler tydligen skulle bevara som ett museum over en folkgrupp manniskor som han holl pa att utrota.....
Drack gott morkt ol pa krogen fran 1499 U Ilekit (ung).
fredag, oktober 03, 2008
giftermål för alla!
På 1990-talet skedde ett mycket stort framsteg för att juridiskt likställa samkönade förhållanden med olikkönade sådana, partnerskapslagen infördes.
När riksdagen 1994 beslutade om detta var det endast två moderater som röstade för, varav en var Fredrik Reinfeldt.
Idag säger moderaterna ja inte endast till registrerade partnerskap utan också till samkönade äktenskap, vilket säger mycket om det stora opinonssvängning som fortsätter att ske i denna viktiga fråga.
När trenden är stark är det lätt att hamna i bakvatten, vilket har skett mig i denna fråga. Jag bejakar helt och fullt människors rätt att på samma juridiska fundament leva tillsammans oavsett kön.
Däremot har jag respekt för den mycket långa tradition som definierar ordet äktenskap som relationen mellan man och kvinna, och som än idag betyder mycket för många människor i Sverige och i världen. Även bland de homosexuella finns det många som accepterar ordet partnerskap eftersom det faktiskt finns skillnader i kön mellan sam- och särkönade förhållanden.
Detta enkla konstaterande leder ibland till upprördhet, vilket jag tycker är trist. Alla människor är lika mycket värda, all kärlek är lika mycket värd men för den skull är inte alla människor och förhållanden identiska.
I centergruppen i riksdagen har vi en öppen och levande dialog i denna fråga som i så många andra, och jag vill länka till några goda kollegors bloggar och synpunkter i denna fråga, Fredrick Federley och Johan Linander.
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande - RFSL - har varit mycket engagerade och skickliga i sin opinionsbildning, och deras krav är att full likabehandling för de homosexuella kräver att deras samlevnad fullt ut ska benämnas med det urgamla begreppet äktenskap. Annars är det orättvist.
Det är på just denna punkt som jag inte fullt ut stödjer dem. Begreppet äktenskap ser jag per definition som ett förhållande mellan man och kvinna, med lång tradition bakom sig och med betydelse för många människor. Är det helt nödvändigt för full respekt för alla människors lika värde att definiera om ordet äktenskap så att det ändrar sin ursprungliga och hävdvunna mening? Jag tror och tycker inte det.
Nu finns det tankar om att i den civila lagstiftningen likställa sam- och särkönade förhållanden helt och fullt både juridiskt och ordmässigt genom en giftermålsbalk. Jag tycker att det är ett utmärkt förslag.
Sedan kan kyrkor och religioner - och de människor som vill välsigna sitt förhållande där - fortsätta att göra detta i religionsfrihetens namn.
RFSL och andra har i detta läge att välja mellan två saker; antingen kan man ta hem en mycket stor seger efter decennier av kamp, den civilrättsliga lagstiftningen likställer äntligen helt och fullt sam- och särkönade förhållanden. Och man kan vara generös nog att acceptera att beteckningen äktenskap inte används i lagstiftningen, eftersom den per definition har begränsningar och av respekt för andra människors känslor i detta.
Begreppet giftermålsbalk skulle ju också innebära att de som föredragit benämningen äktenskapsbalk tillsammans med en likvärdig partnerskapslag gör en betydande kompromiss.
Men RFSL väljer nog inte denna väg, att ta hem en seger, utan man kommer sannolikt att välja fortsatt strid för att det inte bara ska vara rätt innehåll i den nya balken, utan framförallt (?) rätt ord.
Jag tycker man kunde vara lite mer storsint i den segerns stund som detta ändå innebär för alla som arbetat för likställdhet mellan olika förhållanden.
När riksdagen 1994 beslutade om detta var det endast två moderater som röstade för, varav en var Fredrik Reinfeldt.
Idag säger moderaterna ja inte endast till registrerade partnerskap utan också till samkönade äktenskap, vilket säger mycket om det stora opinonssvängning som fortsätter att ske i denna viktiga fråga.
När trenden är stark är det lätt att hamna i bakvatten, vilket har skett mig i denna fråga. Jag bejakar helt och fullt människors rätt att på samma juridiska fundament leva tillsammans oavsett kön.
Däremot har jag respekt för den mycket långa tradition som definierar ordet äktenskap som relationen mellan man och kvinna, och som än idag betyder mycket för många människor i Sverige och i världen. Även bland de homosexuella finns det många som accepterar ordet partnerskap eftersom det faktiskt finns skillnader i kön mellan sam- och särkönade förhållanden.
Detta enkla konstaterande leder ibland till upprördhet, vilket jag tycker är trist. Alla människor är lika mycket värda, all kärlek är lika mycket värd men för den skull är inte alla människor och förhållanden identiska.
I centergruppen i riksdagen har vi en öppen och levande dialog i denna fråga som i så många andra, och jag vill länka till några goda kollegors bloggar och synpunkter i denna fråga, Fredrick Federley och Johan Linander.
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande - RFSL - har varit mycket engagerade och skickliga i sin opinionsbildning, och deras krav är att full likabehandling för de homosexuella kräver att deras samlevnad fullt ut ska benämnas med det urgamla begreppet äktenskap. Annars är det orättvist.
Det är på just denna punkt som jag inte fullt ut stödjer dem. Begreppet äktenskap ser jag per definition som ett förhållande mellan man och kvinna, med lång tradition bakom sig och med betydelse för många människor. Är det helt nödvändigt för full respekt för alla människors lika värde att definiera om ordet äktenskap så att det ändrar sin ursprungliga och hävdvunna mening? Jag tror och tycker inte det.
Nu finns det tankar om att i den civila lagstiftningen likställa sam- och särkönade förhållanden helt och fullt både juridiskt och ordmässigt genom en giftermålsbalk. Jag tycker att det är ett utmärkt förslag.
Sedan kan kyrkor och religioner - och de människor som vill välsigna sitt förhållande där - fortsätta att göra detta i religionsfrihetens namn.
RFSL och andra har i detta läge att välja mellan två saker; antingen kan man ta hem en mycket stor seger efter decennier av kamp, den civilrättsliga lagstiftningen likställer äntligen helt och fullt sam- och särkönade förhållanden. Och man kan vara generös nog att acceptera att beteckningen äktenskap inte används i lagstiftningen, eftersom den per definition har begränsningar och av respekt för andra människors känslor i detta.
Begreppet giftermålsbalk skulle ju också innebära att de som föredragit benämningen äktenskapsbalk tillsammans med en likvärdig partnerskapslag gör en betydande kompromiss.
Men RFSL väljer nog inte denna väg, att ta hem en seger, utan man kommer sannolikt att välja fortsatt strid för att det inte bara ska vara rätt innehåll i den nya balken, utan framförallt (?) rätt ord.
Jag tycker man kunde vara lite mer storsint i den segerns stund som detta ändå innebär för alla som arbetat för likställdhet mellan olika förhållanden.
tisdag, september 30, 2008
"jag får inte ihop det intellektuellt", sa Björn Ericsson
Jaha, och vem är Björn Eriksson då som har sådana problem.
Jag syftar så klart på vår utmärkte och engagerade landshövding i Östergötland, emeritus bland landets hövdingar. Som verkligen engagerar sig och driver på i Östergötland, och som utvecklat ett fantastiskt nätverk i hemlänet och i landet.
I fredags var länets riksdagsledamöter hos landshövdingen på Linköpings slott för att överlägga och utbyta information i aktuella frågor. Alltid givande. Jag förvånades återigen över Östergötlands bottenplacering i olika arbetsmarknadssammanhang, länet ligger helt enkelt illa till i andel sysselsatta, ungdomsarbetslöshet osv. Vi tror det knappt själva och säkert inte vår omvärld, men så är det tyvärr. En tung bakomliggande orsak är vår industristruktur och kräftgången hos ett antal företag där.
Vi trätte lite i regionfrågan, som vanligt. Landshövdingen vill låta folket djupdiskutera om landstinget och länet ska bestå eller vidgas, och i så fall med vilka angränsande delar eller ej som en regionförstoring ska ske. Han nöjer sig inte med att länets representanter för folket i bred enighet över partigränserna gör bedömningen att det är bra att Östergötland ingår i en större region med mer ansvar och inflytande över regionala frågor, och att huvudinriktningen är söderut med öppenhet även åt andra håll.
Jag tänkte vara indiskret och läcka från våra förtroendefulla överläggningar, vilket jag just gjort.
Landshövdingen fällde också yttrandet i rubriken, vilket jag tycker var roligt. Syftade han kanske på sin egen inställning i regionfrågan...?
Nej, faktiskt inte. Det handlade om en annan fråga. Och det var nog inte sig själv han syftade på heller.
Men hade jag fällt det om regionfrågan och med syftning på landshövdingens linje, så hade det kunnat varit sant...!
Jag syftar så klart på vår utmärkte och engagerade landshövding i Östergötland, emeritus bland landets hövdingar. Som verkligen engagerar sig och driver på i Östergötland, och som utvecklat ett fantastiskt nätverk i hemlänet och i landet.
I fredags var länets riksdagsledamöter hos landshövdingen på Linköpings slott för att överlägga och utbyta information i aktuella frågor. Alltid givande. Jag förvånades återigen över Östergötlands bottenplacering i olika arbetsmarknadssammanhang, länet ligger helt enkelt illa till i andel sysselsatta, ungdomsarbetslöshet osv. Vi tror det knappt själva och säkert inte vår omvärld, men så är det tyvärr. En tung bakomliggande orsak är vår industristruktur och kräftgången hos ett antal företag där.
Vi trätte lite i regionfrågan, som vanligt. Landshövdingen vill låta folket djupdiskutera om landstinget och länet ska bestå eller vidgas, och i så fall med vilka angränsande delar eller ej som en regionförstoring ska ske. Han nöjer sig inte med att länets representanter för folket i bred enighet över partigränserna gör bedömningen att det är bra att Östergötland ingår i en större region med mer ansvar och inflytande över regionala frågor, och att huvudinriktningen är söderut med öppenhet även åt andra håll.
Jag tänkte vara indiskret och läcka från våra förtroendefulla överläggningar, vilket jag just gjort.
Landshövdingen fällde också yttrandet i rubriken, vilket jag tycker var roligt. Syftade han kanske på sin egen inställning i regionfrågan...?
Nej, faktiskt inte. Det handlade om en annan fråga. Och det var nog inte sig själv han syftade på heller.
Men hade jag fällt det om regionfrågan och med syftning på landshövdingens linje, så hade det kunnat varit sant...!
fredag, september 26, 2008
Signalspaning - Demokrati eller Zimbabwe...?!
* Det har varit en rätt omvälvande tid för många av oss som ifrån olika positioner varit djupt engagerade i den svåra och viktiga frågan om hur Sveriges signalspaning för att trygga landets säkerhet ska bedrivas.
* Jag har - det ska villigt erkännas - under resans gång trängt allt djupare in i frågans sakligt och tekniskt sett komplexa dimensioner, och med den grundläggande svåra avvägningen mellan landets säkerhet och det integritetsintrång som signalspaning oundvikligen innebär.
* Är det som skett i denna frågas utveckling sedan s började utreda den redan 1998, och sedan framförallt från alliansregeringens tillträde med propositionen och trefaldig riksdagsbehandling (OK, trean väntar) och sedan den fjärde efter den kontrollstation som jag och Annie föreslog och som ska ske 2011, är detta ett bra exempel på demokrati, eller handlar det om mörker som i NordKorea eller Zimbabwe...?
* Hur någon kan jämföra den öppna process som har skett sedan 2007 med hur dessa två länder fungerar och styrs är fullständigt obegripligt för mig, och leder också till frågor om kvaliteten i den svenska juristutbildningen, om jag får vara lite elak.
* Jag tycker precis tvärtom! Visst skulle säkert mycket i denna fråga gjorts annorlunda, om vi fick börja på ett oskrivet blad och året var 1998 eller 2000. Säkert hade i så fall en bred parlamentariskt utredning tillsatts av s-regeringen, skulle jag tro (I verkligheten skedde ju aldrig detta). Och säkert hade ytterligare saker gjorts annorlunda och bättre.
* Nu hade frågan utretts sedan länge när alliansregeringen tillträdde, och efter väsentliga integritetsstärkande åtgärder, som inte minst drivits fram från centerpartiet, lades propositionen i början av 2007 eftersom signalspaningen behövde regleras och utsträckas till kabel.
* Med lyhördhet för socialdemokraternas och borgerliga riksdagsledamöters synpunkter tillfördes ytterligare förstärkningar inför det första riksdagsbeslutet, och efter några dramatiska veckor i fjol ytterligare flera, till vilka regeringen skulle återkomma i en ny proposition. Efter en omfattande process - där t ex centerpartiet och folkpartiet haft en rejäl dialog med kritiker med respekt för den starka kritik som förts fram - görs nu ytterligare betydande förändringar av lagen som t ex riktar signalspaningen mer selektivt på olika sätt. Med mera!
• Är denna lyhörda process något som förtjänar glåpord och fördömanden enligt ovan, eller är det snarare något av en demokratisk nytändning som har skett, där människors levande engagemang via internet och i "gammalmedia", och i riksdagen, verkligen har påverkat ett riksdagsbeslut om en ny viktig lag, och förändrat den i betydande utsträckning?! Och förtjänar den regering och riksdagsmajoritet som faktisk har lyssnat till kritiken och tagit till sig den och förändrat lagen ris och fördömanden, eller mera ros och lite beröm?
• Jag är subjektiv och lite partisk, det ska villigt erkännas, men jag lutar ju åt det senare hållet.
• Beröm måste ju också delas ut till alla människor som med mycket kraft och skicklighet, och med brinnande engagemang, nog gjort något märkligt och nytt. Förnyat vår demokrati är stora ord, men något åt det hållet handlar det om. Det är ett genombrott för internet och bloggvärlden som redskap för människors betydelse och möjligheter att påverka i vår demokrati. Och samspelet med ”gammelmedia” har ju fungerat bra, får man nog säga, och haft inte liten betydelse heller.
• Jag kanske tar i för mycket så här mitt i frågans behandling, det erkännes. Och så utskälld och sågad vid fotknölarna som jag blivit under resans gång så borde jag väl vara mer negativ. Men det är svårt. Tänk om engagemanget och diskussionen och dialogen var så här intensiv även i andra viktiga samhällsfrågor, det vore ju härligt.
• En positiv bieffekt för mig är ju det uppsving som min enkla blogg har fått. Risken är uppenbar att den återgår till en mer obemärkt tillvaro igen. Jag kommer att följa bloggosfärens liv och rörelse bättre än tidigare, och jag har upptäckt mångfald och kvalitet i den. Jag har försökt att lyssna och lära och föra en saklig dialog med alla Er som gjort inlägg på min blogg eller skickat e-post (utom de 27.000 som närmast dränkte mig i somras), det har varit mycket stimulerande måste jag säga. Liksom även de fysiska möten som dessa kontakter resulterat i!
• Jag har stor respekt för engagemanget i fildelnings- och upphovsrättsliga frågor som bl a lett till bildandet av Piratpartiet. (Och där jag, och många andra centerpartister, tycker att det finns viktiga poänger.) Vi som jobbat politiskt på fritid eller arbetstid vet hur mycket tid och kraft detta engagemang vanligen kräver, vilket partiledare Falkvinge säkerligen korrekt vidimerar på sin blogg. Bloggen Opassande kommer jag säkert att följa ett bra tag, och även andra intressanta bloggar utöver de som jag tidigare spanat av.
• Vi ”gammalpartier” kommer säkert att kämpa vidare länge än. Jag hoppas att vårt (och centerpartiets) tillskott av nya engagerade människor ökar, och även från de med rötterna i bloggvärlden också. Vi kommer liksom hittills att få tävla med ”enfrågerörelser” och nya strömningar eller partier men så ska det ju vara.
• Hur ska, och hur kommer, nu ”massavlyssningens” (inte mitt ord, obs!) kritiker förhålla sig till den förändrade lag som nu förhoppningsvis kommer att antas av riksdagen i vinter? Tja, det får ju Ni avgöra, och jag har med intresse läst en del färska kommentarer. Inte heller jag själv har fullt ut hunnit analysera de betydande förändringar som nu görs.
• Antingen kan kritikerna ta hem en seger, eller också ett nederlag, eller hamna i en gråzon mittimellan. Följa och bevaka frågan framåt, det kommer ju givetvis att ske. Min egen bedömning, om någon lyssnar, är att Ni har påverkat den här viktiga lagen i betydande grad.
• Jag ser att de kritiker inom centerrörelsen, som deltagit i den givande dialog som vi haft, gör analysen att dialogen har givit goda resultat i rätt riktning. (t ex Anckersjö, Hultin, Andersson, Hedin)Jag delar den analysen, och jag vet ju att både de och vi från riksdagsgruppen känner igen mycket i den kommande lagrådsremissen från den dialog vi har haft, och från de olika förslag som riksdagsgruppen spelade in till regeringens beredning av frågan. Men visst har beredningen i försvarsdepartementet, och i samordningen mellan de 4 allianspartierna, tagit väl vara på och utvecklat våra och andras förslag.
• Nu lägger regeringen snart sin lagrådsremiss. Vi får studera denna noga liksom remissutfallet (som man säger). Därefter kommer propositionen och sedan riksdagsbehandlingen, där jag självfallet med intresse ska läsa motionerna. Jag ser fram mot fortsatt dialog i denna viktiga fråga! Förhoppningsvis i ett lugnare tempo, men det får vi se.
Etiketter: FRA, signalspaning, Bodström, Nordkorea, Zimbabwe
* Jag har - det ska villigt erkännas - under resans gång trängt allt djupare in i frågans sakligt och tekniskt sett komplexa dimensioner, och med den grundläggande svåra avvägningen mellan landets säkerhet och det integritetsintrång som signalspaning oundvikligen innebär.
* Är det som skett i denna frågas utveckling sedan s började utreda den redan 1998, och sedan framförallt från alliansregeringens tillträde med propositionen och trefaldig riksdagsbehandling (OK, trean väntar) och sedan den fjärde efter den kontrollstation som jag och Annie föreslog och som ska ske 2011, är detta ett bra exempel på demokrati, eller handlar det om mörker som i NordKorea eller Zimbabwe...?
* Hur någon kan jämföra den öppna process som har skett sedan 2007 med hur dessa två länder fungerar och styrs är fullständigt obegripligt för mig, och leder också till frågor om kvaliteten i den svenska juristutbildningen, om jag får vara lite elak.
* Jag tycker precis tvärtom! Visst skulle säkert mycket i denna fråga gjorts annorlunda, om vi fick börja på ett oskrivet blad och året var 1998 eller 2000. Säkert hade i så fall en bred parlamentariskt utredning tillsatts av s-regeringen, skulle jag tro (I verkligheten skedde ju aldrig detta). Och säkert hade ytterligare saker gjorts annorlunda och bättre.
* Nu hade frågan utretts sedan länge när alliansregeringen tillträdde, och efter väsentliga integritetsstärkande åtgärder, som inte minst drivits fram från centerpartiet, lades propositionen i början av 2007 eftersom signalspaningen behövde regleras och utsträckas till kabel.
* Med lyhördhet för socialdemokraternas och borgerliga riksdagsledamöters synpunkter tillfördes ytterligare förstärkningar inför det första riksdagsbeslutet, och efter några dramatiska veckor i fjol ytterligare flera, till vilka regeringen skulle återkomma i en ny proposition. Efter en omfattande process - där t ex centerpartiet och folkpartiet haft en rejäl dialog med kritiker med respekt för den starka kritik som förts fram - görs nu ytterligare betydande förändringar av lagen som t ex riktar signalspaningen mer selektivt på olika sätt. Med mera!
• Är denna lyhörda process något som förtjänar glåpord och fördömanden enligt ovan, eller är det snarare något av en demokratisk nytändning som har skett, där människors levande engagemang via internet och i "gammalmedia", och i riksdagen, verkligen har påverkat ett riksdagsbeslut om en ny viktig lag, och förändrat den i betydande utsträckning?! Och förtjänar den regering och riksdagsmajoritet som faktisk har lyssnat till kritiken och tagit till sig den och förändrat lagen ris och fördömanden, eller mera ros och lite beröm?
• Jag är subjektiv och lite partisk, det ska villigt erkännas, men jag lutar ju åt det senare hållet.
• Beröm måste ju också delas ut till alla människor som med mycket kraft och skicklighet, och med brinnande engagemang, nog gjort något märkligt och nytt. Förnyat vår demokrati är stora ord, men något åt det hållet handlar det om. Det är ett genombrott för internet och bloggvärlden som redskap för människors betydelse och möjligheter att påverka i vår demokrati. Och samspelet med ”gammelmedia” har ju fungerat bra, får man nog säga, och haft inte liten betydelse heller.
• Jag kanske tar i för mycket så här mitt i frågans behandling, det erkännes. Och så utskälld och sågad vid fotknölarna som jag blivit under resans gång så borde jag väl vara mer negativ. Men det är svårt. Tänk om engagemanget och diskussionen och dialogen var så här intensiv även i andra viktiga samhällsfrågor, det vore ju härligt.
• En positiv bieffekt för mig är ju det uppsving som min enkla blogg har fått. Risken är uppenbar att den återgår till en mer obemärkt tillvaro igen. Jag kommer att följa bloggosfärens liv och rörelse bättre än tidigare, och jag har upptäckt mångfald och kvalitet i den. Jag har försökt att lyssna och lära och föra en saklig dialog med alla Er som gjort inlägg på min blogg eller skickat e-post (utom de 27.000 som närmast dränkte mig i somras), det har varit mycket stimulerande måste jag säga. Liksom även de fysiska möten som dessa kontakter resulterat i!
• Jag har stor respekt för engagemanget i fildelnings- och upphovsrättsliga frågor som bl a lett till bildandet av Piratpartiet. (Och där jag, och många andra centerpartister, tycker att det finns viktiga poänger.) Vi som jobbat politiskt på fritid eller arbetstid vet hur mycket tid och kraft detta engagemang vanligen kräver, vilket partiledare Falkvinge säkerligen korrekt vidimerar på sin blogg. Bloggen Opassande kommer jag säkert att följa ett bra tag, och även andra intressanta bloggar utöver de som jag tidigare spanat av.
• Vi ”gammalpartier” kommer säkert att kämpa vidare länge än. Jag hoppas att vårt (och centerpartiets) tillskott av nya engagerade människor ökar, och även från de med rötterna i bloggvärlden också. Vi kommer liksom hittills att få tävla med ”enfrågerörelser” och nya strömningar eller partier men så ska det ju vara.
• Hur ska, och hur kommer, nu ”massavlyssningens” (inte mitt ord, obs!) kritiker förhålla sig till den förändrade lag som nu förhoppningsvis kommer att antas av riksdagen i vinter? Tja, det får ju Ni avgöra, och jag har med intresse läst en del färska kommentarer. Inte heller jag själv har fullt ut hunnit analysera de betydande förändringar som nu görs.
• Antingen kan kritikerna ta hem en seger, eller också ett nederlag, eller hamna i en gråzon mittimellan. Följa och bevaka frågan framåt, det kommer ju givetvis att ske. Min egen bedömning, om någon lyssnar, är att Ni har påverkat den här viktiga lagen i betydande grad.
• Jag ser att de kritiker inom centerrörelsen, som deltagit i den givande dialog som vi haft, gör analysen att dialogen har givit goda resultat i rätt riktning. (t ex Anckersjö, Hultin, Andersson, Hedin)Jag delar den analysen, och jag vet ju att både de och vi från riksdagsgruppen känner igen mycket i den kommande lagrådsremissen från den dialog vi har haft, och från de olika förslag som riksdagsgruppen spelade in till regeringens beredning av frågan. Men visst har beredningen i försvarsdepartementet, och i samordningen mellan de 4 allianspartierna, tagit väl vara på och utvecklat våra och andras förslag.
• Nu lägger regeringen snart sin lagrådsremiss. Vi får studera denna noga liksom remissutfallet (som man säger). Därefter kommer propositionen och sedan riksdagsbehandlingen, där jag självfallet med intresse ska läsa motionerna. Jag ser fram mot fortsatt dialog i denna viktiga fråga! Förhoppningsvis i ett lugnare tempo, men det får vi se.
Etiketter: FRA, signalspaning, Bodström, Nordkorea, Zimbabwe
Etiketter:
centerpartiet,
integritet,
signalspaning
onsdag, september 24, 2008
signalspaning igen
jag läser ett tt-meddelande där Camilla Lindberg kritiserar ett av förslagen i vårt inspel från augusti, som tillkom efter en dialog med centerkritiker vid flera möten.
"I slutet av sommaren lämnade centern sitt förslag på tillägg till FRA-lagen. Det gick framförallt ut på att signalspaningen i kabel inte får ske om svenska IP-adresser är inblandade i data- eller telekommunikationen.
- Det gillar jag inte alls. Det skulle vara väldigt konstigt att göra skillnad mellan svenskar och andra européer, säger Camilla Lindberg."
Jag håller ju inte med. I andra länders lagstiftningar är det mycket restriktivare att spana i det egna landet eller mot egna medborgare. Och även kritiken i Sverige har ju främst gällt den mkt begränsade del av signalspaningen som kan riktas mot datorer eller telefoner i Sverige.
Vi får se vad regeringens lagrådsremiss kommer att innehålla. Jag hoppas att våra centerkritiker kommer att känna igen sig från våra tekniska diskussioner i augusti.
"I slutet av sommaren lämnade centern sitt förslag på tillägg till FRA-lagen. Det gick framförallt ut på att signalspaningen i kabel inte får ske om svenska IP-adresser är inblandade i data- eller telekommunikationen.
- Det gillar jag inte alls. Det skulle vara väldigt konstigt att göra skillnad mellan svenskar och andra européer, säger Camilla Lindberg."
Jag håller ju inte med. I andra länders lagstiftningar är det mycket restriktivare att spana i det egna landet eller mot egna medborgare. Och även kritiken i Sverige har ju främst gällt den mkt begränsade del av signalspaningen som kan riktas mot datorer eller telefoner i Sverige.
Vi får se vad regeringens lagrådsremiss kommer att innehålla. Jag hoppas att våra centerkritiker kommer att känna igen sig från våra tekniska diskussioner i augusti.
Sverige står starkt i svår tid
Regeringen har under en tid presenterat årets statsbudget, med final i måndags. Jag deltog själv tillsammans med allianskollegor från länet på presskonferenser i Norrköping och Motala.
Det är en stark och bra budget med offensiva satsningar på lägre skatter, på sänkta kostnader för företagen och satsningar på psykiatri, forskning, infrastruktur med mera.
Den internationella lågkonjunkturens härjningar berör Sverige förbluffande lite än så länge, vilket i hög grad beror på regeringens samlade åtgärder för att få fler i atbete och minska utanförskapet. Det har delvis smärtat lite med sänkningar av A-kassa och sjukförsäkring men det har varit nödvändiga förändringar som den förra regeringen inte mäktade med.
Nära 200.000 människor har gått från olika ersättningssystem till arbete och lön. Utan denna historiskt höga utveckling hade statskassan årligen belastats med flera tiotals miljarder kronor i kostnader, och Sverige hade stått väsentligt svagare i krisen.
Därför står Sverige starkt när det blåser i vår omvärld, det är mycket bättre att i en högkonjunktur rusta Sverige för dåliga tider genom en politik för fler i arbete än att passivt låta alldeles för många passiviseras i olika försäkringssystem.
Socialdemokraternas politik med fler i bidrag och färre i arbete - om man hårddrar lite - hade inte varit bra för Sverige, och deras förslag nu kan ge en skattechock på över 50 miljarder kronor.
Socialdemokraterna har kritiserat och varit emot varje inkomstskattesänkning som regeringen genom jobbskatteavdraget har föreslagit, varit emot den sänkning av arbetsgivaravgifterna som regeringen föreslår, varit emot borttagandet av förmögenhetsskatten och varit emot sänkningen av fastighetsskatten. Med mera. Med mera. Socialdemokraterna är först emot det mesta som regeringen gör, och är man inte det så tycker man att regeringen satsar för lite.
Alliansen börjar bli varma i regeringskläderna medan socialdemokraterna verkligen kommit in i oppositionsrollen...
Vanliga inkomsttagare får nu med regeringens politik behålla 1.000 kr och mer av lönen i sänkt skatt per månad.
Vore det någon stake i socialdemokraterna borde man ju stå stolta och starka för att höja skatten till den gamla invanda s-nivån från 2006. Men det vågar man inte.
Istället verkan man i efterhand acceptera alltmer av de nödvändiga förändringar som alliansen har genomfört, ju längre ett jobbavdrag har funnits så ökar chansen att s står bakom det! Det är bra och s förtjänar här beröm.
Fastighetsskatten fick massor av kritik från s när vi sänkt den, men nu tycker man att sänkningen är bra. Även här förtjänar socialdemokraternas omsvängning beröm!
Sverige har fortfarande världens mest generösa arbetslöshetsförsäkring, och det är bra. Socialdemokraterna levde rövare när alliansen markerade att a-kassan var en omställningsförsäkring och inte "evig". Det är bra att s nu verkar vara inne på samma linje.
Sammanfattningsvis står Sverige och alliansregeringen stark när det nu blåser i den internationella ekonomin. Den låga arbetslösheten beräknas öka något de närmaste åren men sedan åter sjunka. Statsskulden sjunker kraftigt genom fortsatta amorteringar.
Jag är optimist inför valet om två år. Alliansen har genomfört sina vallöften och kommer att gå till val i god harmoni mellan de 4 borgerliga partierna och med en stark och gemensam valplattform.
Mot detta står en socialdemokrati som inte själva hade kraften till de nödvändiga förändringar som Alliansregeringen genomfört, och som därtill måste kompromissa ihop sig med miljöpartiets och vänsterpartiets olika skattehöjningar och utgiftsexplosioner.
Det är en stark och bra budget med offensiva satsningar på lägre skatter, på sänkta kostnader för företagen och satsningar på psykiatri, forskning, infrastruktur med mera.
Den internationella lågkonjunkturens härjningar berör Sverige förbluffande lite än så länge, vilket i hög grad beror på regeringens samlade åtgärder för att få fler i atbete och minska utanförskapet. Det har delvis smärtat lite med sänkningar av A-kassa och sjukförsäkring men det har varit nödvändiga förändringar som den förra regeringen inte mäktade med.
Nära 200.000 människor har gått från olika ersättningssystem till arbete och lön. Utan denna historiskt höga utveckling hade statskassan årligen belastats med flera tiotals miljarder kronor i kostnader, och Sverige hade stått väsentligt svagare i krisen.
Därför står Sverige starkt när det blåser i vår omvärld, det är mycket bättre att i en högkonjunktur rusta Sverige för dåliga tider genom en politik för fler i arbete än att passivt låta alldeles för många passiviseras i olika försäkringssystem.
Socialdemokraternas politik med fler i bidrag och färre i arbete - om man hårddrar lite - hade inte varit bra för Sverige, och deras förslag nu kan ge en skattechock på över 50 miljarder kronor.
Socialdemokraterna har kritiserat och varit emot varje inkomstskattesänkning som regeringen genom jobbskatteavdraget har föreslagit, varit emot den sänkning av arbetsgivaravgifterna som regeringen föreslår, varit emot borttagandet av förmögenhetsskatten och varit emot sänkningen av fastighetsskatten. Med mera. Med mera. Socialdemokraterna är först emot det mesta som regeringen gör, och är man inte det så tycker man att regeringen satsar för lite.
Alliansen börjar bli varma i regeringskläderna medan socialdemokraterna verkligen kommit in i oppositionsrollen...
Vanliga inkomsttagare får nu med regeringens politik behålla 1.000 kr och mer av lönen i sänkt skatt per månad.
Vore det någon stake i socialdemokraterna borde man ju stå stolta och starka för att höja skatten till den gamla invanda s-nivån från 2006. Men det vågar man inte.
Istället verkan man i efterhand acceptera alltmer av de nödvändiga förändringar som alliansen har genomfört, ju längre ett jobbavdrag har funnits så ökar chansen att s står bakom det! Det är bra och s förtjänar här beröm.
Fastighetsskatten fick massor av kritik från s när vi sänkt den, men nu tycker man att sänkningen är bra. Även här förtjänar socialdemokraternas omsvängning beröm!
Sverige har fortfarande världens mest generösa arbetslöshetsförsäkring, och det är bra. Socialdemokraterna levde rövare när alliansen markerade att a-kassan var en omställningsförsäkring och inte "evig". Det är bra att s nu verkar vara inne på samma linje.
Sammanfattningsvis står Sverige och alliansregeringen stark när det nu blåser i den internationella ekonomin. Den låga arbetslösheten beräknas öka något de närmaste åren men sedan åter sjunka. Statsskulden sjunker kraftigt genom fortsatta amorteringar.
Jag är optimist inför valet om två år. Alliansen har genomfört sina vallöften och kommer att gå till val i god harmoni mellan de 4 borgerliga partierna och med en stark och gemensam valplattform.
Mot detta står en socialdemokrati som inte själva hade kraften till de nödvändiga förändringar som Alliansregeringen genomfört, och som därtill måste kompromissa ihop sig med miljöpartiets och vänsterpartiets olika skattehöjningar och utgiftsexplosioner.
Etiketter:
alliansen,
opinion,
östergötland
torsdag, september 18, 2008
Sahlin och Nato
Sverige har alltid stått utanför Nato som medlem, men samverkar nära med organisationen i Partnerskap för fred (PFF). Det är stor samsyn i Sverige om PFF-samarbetet (frånsett främst vänsterpartiet), medan några borgerliga partier med fp i spetsen vill att Sverige även ska bli medlem i Nato.
Mona Sahlin uttryckte på DN-debatt för några dagar sedan sig så här:
"Sverige ska däremot inte ansöka om medlemskap i Nato, då ett Nato-medlemskap inte skulle öka vår säkerhet. Sverige ska vara militärt alliansfritt men fortsätta det nära samarbete, i alla frågor utom bindande försvarsförpliktelser, som sedan flera år utvecklats. Den militära alliansfriheten ger oss handlingsfrihet som också innebär möjligheter att agera vid internationella konflikter där militärt bundna stater av olika skäl inte kan utnyttjas."
Första meningen är kategorisk, men inte lika kategorisk som för lite sedan då hon sa att "Sverige ska aldrig...." osv. Det förvånade mig då att ledaren för ett stort parti valde ordet "aldrig" som ju står evigheten nära. Jag är mer ödmjuk, vi vet ju inte hur världen och framtidens organisering ser ut om t ex 250 år...
Jag nöjer mig med att konstatera att Sverige har en god stabilitet i det samarbete med Nato som har utformats genom åren, att vi genom EU-medlemskapet har åtagit oss - och erhåller - ett gemensamt ansvar för de 27 ländernas säkerhet liksom att Sverige också åtagit sig samma ansvar för de nordiska länderna.
I tunga säkerhetspolitiska frågor som dessa är det självfallet viktigt att fortlöpande följa utvecklingen i vår omvärld, göra analyser och överväganden där Sveriges intressen väger tyngst men där helheten också är viktig. Ett sådant resultat av bl a Försvarsberedningen arbete, där bred enighet råder, är just värdet av att ytterligare fördjupa samarbetet inom Norden.
Mona Sahlin uttryckte på DN-debatt för några dagar sedan sig så här:
"Sverige ska däremot inte ansöka om medlemskap i Nato, då ett Nato-medlemskap inte skulle öka vår säkerhet. Sverige ska vara militärt alliansfritt men fortsätta det nära samarbete, i alla frågor utom bindande försvarsförpliktelser, som sedan flera år utvecklats. Den militära alliansfriheten ger oss handlingsfrihet som också innebär möjligheter att agera vid internationella konflikter där militärt bundna stater av olika skäl inte kan utnyttjas."
Första meningen är kategorisk, men inte lika kategorisk som för lite sedan då hon sa att "Sverige ska aldrig...." osv. Det förvånade mig då att ledaren för ett stort parti valde ordet "aldrig" som ju står evigheten nära. Jag är mer ödmjuk, vi vet ju inte hur världen och framtidens organisering ser ut om t ex 250 år...
Jag nöjer mig med att konstatera att Sverige har en god stabilitet i det samarbete med Nato som har utformats genom åren, att vi genom EU-medlemskapet har åtagit oss - och erhåller - ett gemensamt ansvar för de 27 ländernas säkerhet liksom att Sverige också åtagit sig samma ansvar för de nordiska länderna.
I tunga säkerhetspolitiska frågor som dessa är det självfallet viktigt att fortlöpande följa utvecklingen i vår omvärld, göra analyser och överväganden där Sveriges intressen väger tyngst men där helheten också är viktig. Ett sådant resultat av bl a Försvarsberedningen arbete, där bred enighet råder, är just värdet av att ytterligare fördjupa samarbetet inom Norden.
Etiketter:
(S),
försvar,
försvarsdebatt,
internationellt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)