Min gode kollega i försvarsutskottet Allan Widman skrev en artikel i Svd om Gripen i det svenska försvaret (som jag tidigare bloggat om). Mycket av det tål väl att diskuteras, men utöver det uttryckte Allan förståelse för Norges beslut att såga Gripen på två punkter och SvD satte rubriken "JAS Gripen har många brister".
Jag reagerade på detta och skickade ett mycket koncentrerat inlägg till Brännpunkt, se längre ner.
Efter dialog med Brännpunkt får jag beskedet att endast en moderat replik tas in, eftersom den täcker också mina synpunkter... Jag tycker det är bra att m-repliken tas in. Dock kommenterar den inte Widmans artikel på två väsentliga punkter (liten serie, ingen stridserfarenhet) och den går inte i tydlig clinch med Widman. Jag gör båda, och jag tycker det är trist att SvD inte låter denna reaktion från mig och centerpartiet publiceras.
Å andra sidan har jag till SvD erbjudit bl a en artikel om försvarets storlek tidigare, och en om hemvärnet vilka båda refuserats. Även då har flera m-artiklar om precis samma frågor istället publicerats senare. Det är bara bra, men visst är det trist att inte själv ha fått komma till tals.
Jag inser att jag delar denna frustration över att refuseras på viktiga debattfora med snart sagt alla mina kollegor oavsett partifärg, och att debattredaktörens uppgift inte är lätt.
Tack vare bloggens existens kan man ändå av omsorg om sin mentala hälsa låta sin frustration pysa ut i ett inlägg, vilket alltså just nu sker. Och jag kommer ju att försöka igen, så får vi se hur kvalitet och aktualitet då bedöms...!
I just detta fall är ändå min grundpoäng som varm alliansvän, att en ledande rikstidning bör likabehandla olika partier i t ex alliansen och inte utgå ifrån att det är enklast att ett parti kan tala för de andra. Brännpunkt är ju därtill det främsta forum där den stora och intressanta försvarsdebatten förs i Sverige.
"Replik på Allan Widmans debattartikel om Gripen
Mitt i brinnande finanskris och efter det att Norge valt att kritisera det svenska stridsflygplanet JAS Gripen på ett märkligt sätt väljer min gode kollega i försvarsutskottet Allan Widman att ansluta sig till kritiken.
Man får förstå Norges sågning, menar Widman, eftersom USA-planet nog kommer att tillverkas i många fler exemplar än det svenska. Och därtill har Gripen inte varit i strid vilket ger unika erfarenheter som Gripen saknar, påstår NATO-vännen Widman.
Argumenten är svaga. JAS Gripen är enligt min uppfattning ett av världens bästa och mest prisvärda stridsflygplan, sålt och leasat till ett antal länder som liksom Sverige är mycket nöjda med prestanda, kvalitet och ekonomi.
Att större volymer från andra sidan Atlanten automatiskt ger bättre plan är ingen sanning varken i flyg- eller andra industrisammanhang. Det amerikanska planet är därtill under utprovning och oprövat till skillnad mot Gripens mångåriga erfarenhet som stommen i olika länders luftstridskrafter.
Visst är det viktigt att diskutera det svenska luftförsvarets utformning och utveckling, det är en sak. Men att Allan Widman verkar tvivla på en av grundpelarna i det svenska försvaret och ifrågasätter dess exportpotential, det smärtar.
Sverige är ett av få länder i världen som på en mycket hög teknisk nivå utvecklar och tillverkar avancerade stridsflygplan, vilket betytt och betyder mycket för både Sveriges försvar och vår industriella kompetens. Min och centerpartiets förhoppning är att ett antal länder ytterligare kommer att välja Gripen i de pågående upphandlingarna världen över.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nja, det verkar som inte bara SvD kan "skruva" rubriker. Min artikel i Svd om Gripen handlade inte om flygplanet i sig. Det var ett konstaterande att vi inte förmått att i samma utsträckning satsa på flygtid, beväpning och möjligheter till säker och hemlig ledning av planet. Detta vidhåller jag är ett problem för vår samlade luftförsvarsförmåga.
Såvitt mig bekant är det första gången någonsin som samtliga av USA:s vapengrenar bestämt sig för ett och samma flygplan, även om det blir i lite olika versioner. Detta tillsamman med ett stort antal preliminära beställningar från en rad Nato-länder och andra gör att planet med all sannolikhet kommer att framställas i ett mycket stort antal exemplar. Detta påverkar i och för sig inte den tekniska kvaliteten i det ena eller andra alternativet. Men det är likväl en omständighet som också kommer att vägas in. Av detta skäl ställde naturligtvis Norge krav på att även Sverige skulle skaffa den kommande E/F-versionen. Man vill att det ska finnas många plan och man vill inte vara ensam om átt ha det.
Att Gripen inte varit insatt utomlands är ett problem. Det förmågekvitto som detta innebär kan inte fås genom aldrig så realistiska övningar här hemma. Ur försäljningssynpunkt hade det också betytt mycket om planet blivit beprövat.
Dessutom vill denna Nato-vän önska Staffan Danielsson välkommen hem från Nato-konferensen i Washington.
Hoppas det var både intressant och lärorikt.
Mvh
Allan Widman (fp)
Tack för din kommentar, Allan!
Jag kan instämma i det mesta du skriver.
SvD spetsar till, och jag lyfter ju också fram det som - tycker jag - blev lite olyckligt med SvD-artikeln, dvs rubriken samt de två punkter där du verkar tveka om Gripens exportkvalitéer. Och det är ju alltid bra med starka varumärken i rubriker...
Men fördelen med en blogg är ju att den lever och en rubrik kan ju nyanseras, vilket jag ska göra.
Gripen är ju ett av Sveriges stora försvars- och industriprojekt och efter Norges sågning av Gripen är det ju känsligt om även svenska försvarspolitiker uppfattas instämma i kritiken.
Därför min reaktion.
Att det svenska luftförsvarets utformning och utförande behöver diskuteras - liksom övriga försvarsgrenar - är vi överens om.
AW: Jag anser att du har rätt i fråga om att man måste ta till krafttag i fråga om Sveriges luftförsvarsförmåga. Tyvärr framkom inte denna ståndpunkt i din första debattartikel, därav kritiken.
Men det är ju som bekanta tyvärr inte bara bristen på beväpning och utrustning till flygplanen som är en rejäl skandal. Vårt luftvärn är en fullkomlig kalkon där man för 8 år sedan valde avveckla den fjärropererade rb 90 med mörkerförmåga för att bibehålla rb 70 (eftersom den säljer bättre utomlands) med endast dagerförmåga. Nu avvecklas det enda mer kvalificerade luftvärn vi har - rb 97 som i och för sig är föråldrat. Rb 23 Bamse är ett osäkert kort. Det talas t o m om att nu förse rb 70 med fjärrstyrning varvid man återigen har uppfunnit rb 90...
Visbyprojektet har jag sett att du redan har varit inne och grottat i. Du är som jag sagt tidigare (men det har kanske inte nått dig) välkommen att delta i debatten och kommentera på min blogg, t ex om just din senaste debattartikel. [url]http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2008/12/go-widman.html]
Skicka en kommentar