Jag har varit bara en gång på Almedalsveckan i Visby. Det gav mersmak, så många intressanta seminarier och samtal i aktuella samhällsfrågor, så många spännande människor samlade i en så inspirerande Visbymiljö.
Årets program imponerar, och det ska bli stimulerande att tillbringa några dagar där vecka 28, inte minst den 7 juli då centerpartiet har "sin" dag.
lördag, juni 28, 2008
Svar på frågor igen!
Jag har varit och besökt några garnisoner – Halmstad, Eksjö och Skövde – vilket varit givande och intressant. Sverige har inte så många garnisoner längre, och ändå kanske de ska minskas ytterligare. De garnisoner som finns är alla av hög klass med goda förutsättningar i de flesta avseenden.
Signalspaningsdiskussionen fortsätter, inte minst hos oss i centerpartiet som ju tar frågan på största allvar. Vi får stark kritik för att vi som länderna i vår omvärld och 6 av riksdagens sju partiet accepterar signalspaning för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot. Och vi får inte mycket beröm för att vi drivit fram en rad integritetsskyddande instrument i den nya lagen.
Vår respekt för frågans allvar, och för den starka oro som finns, gör att vi fortsätter att lyssna och föra en dialog med lagens (och våra) kritiker. Jag tycker att vår partisekreterare Anders Flanking har ett bra tonläge och det är ju uppenbart att fortsatt dialog och diskussion behövs i denna allvarliga fråga.
Jag vill understryka vad jag skrev i förra bloginlägget, ett mycket seriöst menat förslag: ”Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt. ”
Dels en djupanalys alltså av de försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiska aspekterna som motiverar signalspaningen, och dels en fortsatt djupanalys av integritetsaspekterna.
Jag kan också kommentera sifoenkäten om hur svenska folket ställer sig till signalspaning. Man ska ta opinionsundersökningar både på allvar och med distans. Det som svenska folket nu har hört i radio och TV, och läst i tidningar och på bloggar, är till allra största delen starka åsikter om det integritetsintrång som ju signalspaningen kan innebära eller innebär. Det cirkulerar många påståenden och den vågskål som motiverar signalspaningen nämns knappast alls eller i mycket avfärdande ordalag. Jag hade sannolikt som allmänpolitiskt intresserad medborgare sagt nej vid en sifoförfrågan.
Debatter i Sverige sker ju ofta på detta sätt, en sida av verkligheten lyfts fram mycket starkt och den andra sidan först efter en tid. Vill man lyfta fram argument som inte stämmer med den rådande trenden är det ofta svårt att få utrymme, och t ex trots nästan en kampanj i denna fråga i SvD och Expressen så refuseras repliker, t ex en kortare variant av min blogkommentar till Aaron Israelsons vinklade krönika.
Så låt oss nu ge utrymme för en fördjupad analys och diskussion i denna viktiga fråga där båda sidorna av myntet får speglas.
Några kommentarer till Era kommentarer på mina två senaste bloginlägg:
• De betydande förbättringar för integritetsskyddet som skett under resans gång har centerpartiet drivit starkt i både regering och riksdag, och det momentum som skapades förra veckan berodde främst på Fredricks och Annies starka agerande. De olika förbättringsförslagen kom sedan inte bara från centerpartiet utan även t ex från Folkpartiet.
• Riksdagsdebatten från den 18 juni kunde tydligen inte ses direkt; för den intresserade kan man enkelt på riksdagens hemsida läsa protokollet eller se de olika inläggen i efterhand genom web-TV.
• Jag påstår inte att Aaron Israelson är homofob, men hans lösa påståenden och sammankopplingar i sin krönika förtjänar stark kritik, vilken jag gav uttryck för men som Expressen valt att inte förmedla vidare till sina läsare.
• ”90 procent av remissinstanser har sagt nej”. Det är fel, huvuddelen tillstyrkte lagförslaget.
• ”Sverige går längst i världen i signalspaning”. Nej, men vi reglerar den strängt och vi gör det kanske öppnast. I många länder sker fortfarande denna verksamhet under sekretess i resp försvarsmakter.
Signalspaningsdiskussionen fortsätter, inte minst hos oss i centerpartiet som ju tar frågan på största allvar. Vi får stark kritik för att vi som länderna i vår omvärld och 6 av riksdagens sju partiet accepterar signalspaning för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot. Och vi får inte mycket beröm för att vi drivit fram en rad integritetsskyddande instrument i den nya lagen.
Vår respekt för frågans allvar, och för den starka oro som finns, gör att vi fortsätter att lyssna och föra en dialog med lagens (och våra) kritiker. Jag tycker att vår partisekreterare Anders Flanking har ett bra tonläge och det är ju uppenbart att fortsatt dialog och diskussion behövs i denna allvarliga fråga.
Jag vill understryka vad jag skrev i förra bloginlägget, ett mycket seriöst menat förslag: ”Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt. ”
Dels en djupanalys alltså av de försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiska aspekterna som motiverar signalspaningen, och dels en fortsatt djupanalys av integritetsaspekterna.
Jag kan också kommentera sifoenkäten om hur svenska folket ställer sig till signalspaning. Man ska ta opinionsundersökningar både på allvar och med distans. Det som svenska folket nu har hört i radio och TV, och läst i tidningar och på bloggar, är till allra största delen starka åsikter om det integritetsintrång som ju signalspaningen kan innebära eller innebär. Det cirkulerar många påståenden och den vågskål som motiverar signalspaningen nämns knappast alls eller i mycket avfärdande ordalag. Jag hade sannolikt som allmänpolitiskt intresserad medborgare sagt nej vid en sifoförfrågan.
Debatter i Sverige sker ju ofta på detta sätt, en sida av verkligheten lyfts fram mycket starkt och den andra sidan först efter en tid. Vill man lyfta fram argument som inte stämmer med den rådande trenden är det ofta svårt att få utrymme, och t ex trots nästan en kampanj i denna fråga i SvD och Expressen så refuseras repliker, t ex en kortare variant av min blogkommentar till Aaron Israelsons vinklade krönika.
Så låt oss nu ge utrymme för en fördjupad analys och diskussion i denna viktiga fråga där båda sidorna av myntet får speglas.
Några kommentarer till Era kommentarer på mina två senaste bloginlägg:
• De betydande förbättringar för integritetsskyddet som skett under resans gång har centerpartiet drivit starkt i både regering och riksdag, och det momentum som skapades förra veckan berodde främst på Fredricks och Annies starka agerande. De olika förbättringsförslagen kom sedan inte bara från centerpartiet utan även t ex från Folkpartiet.
• Riksdagsdebatten från den 18 juni kunde tydligen inte ses direkt; för den intresserade kan man enkelt på riksdagens hemsida läsa protokollet eller se de olika inläggen i efterhand genom web-TV.
• Jag påstår inte att Aaron Israelson är homofob, men hans lösa påståenden och sammankopplingar i sin krönika förtjänar stark kritik, vilken jag gav uttryck för men som Expressen valt att inte förmedla vidare till sina läsare.
• ”90 procent av remissinstanser har sagt nej”. Det är fel, huvuddelen tillstyrkte lagförslaget.
• ”Sverige går längst i världen i signalspaning”. Nej, men vi reglerar den strängt och vi gör det kanske öppnast. I många länder sker fortfarande denna verksamhet under sekretess i resp försvarsmakter.
måndag, juni 23, 2008
sans och måtta....
Jag svarar på mail, lyssnar på argumenten och försöker diskutera. Men det är inte lätt om det inte finns någon som helst mottaglighet för den verklighet som har gjort att Sverige signalspanat i etern sedan före andra världskriget (och även i tråd tidvis enligt Carls Bildts blog), och att länderna i vår omvärld gör det fast ofta under hög sekretess i sina försvarsmakter.
Det är den verkligheten - att spana efter mönster som kan hota Sveriges säkerhet i
väl definierade avseenden - som gjorde att s-regeringen under 8 års utredande inte övervägda att avveckla all signalspaning för ett ögonblick, vad jag vet, utan istället fastnade i inbördes strider om hur begreppet Yttre hot skulle definieras och hur gränsdragningen mellan FRA och SÄPO skulle se ut. Alliansregeringen delade verklighetsanalysen, förstärkte integritetsskyddet och lade propositionen. Vänsterpartiet inser också att signalspaningen tyvärr behövs.
Mot den verkligheten - Sveriges säkerhet - ska de integritetsintrång ställas som debatten i stort sett nu enbart handlar om. Det är den avvägningen som är så plågsamt svår att göra, men som måste göras. Det är viktigt att debattten fortsätter och att frågan analyseras i ett helhetsperspektiv, dvs med beaktande av både de försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna och integritetsaspekterna.
Centerpartiets öppenhetsmanifest är ett viktigt dokument och stämmobeslut som bl a visar på det allvarliga integritetsintrång som signalspaning kan innebära/innebär. Däremot har inte manifestet gjort den avvägning mellan integritetsintrånget och landets säkerhet som den nu beslutade lagen innebär. Centerpartiet har i regeringen och i riksdagsbehandlingen drivit fram en rad instrument för att skydda integriteten och ställa FRA under en noggrann kontroll. Vi har dock liksom 6 av riksdagens 7 partier landat i att riksdagens ansvar för landets säkerhet tyvärr - som världen ser ut - gör att signalspaning fortsatt behövs.
Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt.
Det är den verkligheten - att spana efter mönster som kan hota Sveriges säkerhet i
väl definierade avseenden - som gjorde att s-regeringen under 8 års utredande inte övervägda att avveckla all signalspaning för ett ögonblick, vad jag vet, utan istället fastnade i inbördes strider om hur begreppet Yttre hot skulle definieras och hur gränsdragningen mellan FRA och SÄPO skulle se ut. Alliansregeringen delade verklighetsanalysen, förstärkte integritetsskyddet och lade propositionen. Vänsterpartiet inser också att signalspaningen tyvärr behövs.
Mot den verkligheten - Sveriges säkerhet - ska de integritetsintrång ställas som debatten i stort sett nu enbart handlar om. Det är den avvägningen som är så plågsamt svår att göra, men som måste göras. Det är viktigt att debattten fortsätter och att frågan analyseras i ett helhetsperspektiv, dvs med beaktande av både de försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna och integritetsaspekterna.
Centerpartiets öppenhetsmanifest är ett viktigt dokument och stämmobeslut som bl a visar på det allvarliga integritetsintrång som signalspaning kan innebära/innebär. Däremot har inte manifestet gjort den avvägning mellan integritetsintrånget och landets säkerhet som den nu beslutade lagen innebär. Centerpartiet har i regeringen och i riksdagsbehandlingen drivit fram en rad instrument för att skydda integriteten och ställa FRA under en noggrann kontroll. Vi har dock liksom 6 av riksdagens 7 partier landat i att riksdagens ansvar för landets säkerhet tyvärr - som världen ser ut - gör att signalspaning fortsatt behövs.
Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt.
lördag, juni 21, 2008
Expressen; Federley är en bög som ljuger......SKÄMS!
Jag läste alltid Expressen på – var det 1980-talet. Det var den stora kvällstidningen, Aftonbladet var en mindre s-kvällstidning. Sedan blåste Aftonbladet förbi och blev helt enkelt en bättre tidning, låt vara s-märkt på ledarplats. Den rosa sportdelen var ett framsteg som slog – och forfarande slår – Expressen med hästlängder.
Jag läste Expressen idag. Expressen (fp). En krönika på ledarsidan av Aaron Israelsson titulerad ”Stureplanscentern klappar ihop”. Så mycket återhållen ilska över att centerpartiet utvecklats i liberal riktning, så mycket tillfredsställelse över att ”centerpartiet (bara) dansade en sommar med liberalismen”. Folkpartiet is back, menar Aaron, det var fp som hela tiden drev krav på att stärka integritetsskyddet i signalspaningen…….
Federley är en homosexuell liberal som ljuger, menar denne statsman till journalist. Var det skönt att äntligen få trycka till, Aaron? Inte med rena okvädningsord och hotelser, som i en del mail och blogginlägg, utan på ditt nyanserade sätt.
Visserligen ger väl mail- och bloggkritiken inte så mycket för integritetsskyddsförbättringarna, eftersom kravet är att Sverige ska sluta med signalspaning, men låt mig ändå ge min bild av hur bloggarnas kritik blåste in i riksdagen och gav de betydande förstärkningar för integriteten som trots allt skedde.
Ryktet säger att folkpartiet ligger bakom förbättringarna som genomdrivits av lagen. Varifrån kommer detta rykte, Aaron?
Min verklighetsbild efter att ha varit med hela processen som Fredrik och Annie öppnade - stödda av den växande mailstormen - genom att gå ut med sin vånda och sina åsikter i frågan, efter att ha suttit i långa allvarliga diskussioner i riksdagsgruppen och en natt på miljödepartementet kring detta, efter att ha sett de förbättringar som successivt fördes in tack vare detta, är entydig. Utan Fredrick och Annie hade denna fråga inte förts framåt som nu har skett. Det är säkert så att även fp och andra bidragit med förbättringsförslag, men utan Fredrick och Annie hade inte denna betydande förbättring blivit av, hade inte det momentum som debatten skapat kunnat tas tillvara.
Med all respekt för Camilla Lindberg som jag inte känner, som i sista minuten tog ställning för ett nej, som förra året prioriterade denna fråga genom att vara frånvarande, som inte diskuterat den utåt utan ”endast i riksdagsgruppen”, så känns ändå engagemanget lite senkommet.
Heder åt Fredrick och Annie som gav röst åt bloggkritiken och därmed satte frågan på dagordningen med nu känt resultat.
Och Expressen och Aaron Israelsson borde skämmas.
Jag läste Expressen idag. Expressen (fp). En krönika på ledarsidan av Aaron Israelsson titulerad ”Stureplanscentern klappar ihop”. Så mycket återhållen ilska över att centerpartiet utvecklats i liberal riktning, så mycket tillfredsställelse över att ”centerpartiet (bara) dansade en sommar med liberalismen”. Folkpartiet is back, menar Aaron, det var fp som hela tiden drev krav på att stärka integritetsskyddet i signalspaningen…….
Federley är en homosexuell liberal som ljuger, menar denne statsman till journalist. Var det skönt att äntligen få trycka till, Aaron? Inte med rena okvädningsord och hotelser, som i en del mail och blogginlägg, utan på ditt nyanserade sätt.
Visserligen ger väl mail- och bloggkritiken inte så mycket för integritetsskyddsförbättringarna, eftersom kravet är att Sverige ska sluta med signalspaning, men låt mig ändå ge min bild av hur bloggarnas kritik blåste in i riksdagen och gav de betydande förstärkningar för integriteten som trots allt skedde.
Ryktet säger att folkpartiet ligger bakom förbättringarna som genomdrivits av lagen. Varifrån kommer detta rykte, Aaron?
Min verklighetsbild efter att ha varit med hela processen som Fredrik och Annie öppnade - stödda av den växande mailstormen - genom att gå ut med sin vånda och sina åsikter i frågan, efter att ha suttit i långa allvarliga diskussioner i riksdagsgruppen och en natt på miljödepartementet kring detta, efter att ha sett de förbättringar som successivt fördes in tack vare detta, är entydig. Utan Fredrick och Annie hade denna fråga inte förts framåt som nu har skett. Det är säkert så att även fp och andra bidragit med förbättringsförslag, men utan Fredrick och Annie hade inte denna betydande förbättring blivit av, hade inte det momentum som debatten skapat kunnat tas tillvara.
Med all respekt för Camilla Lindberg som jag inte känner, som i sista minuten tog ställning för ett nej, som förra året prioriterade denna fråga genom att vara frånvarande, som inte diskuterat den utåt utan ”endast i riksdagsgruppen”, så känns ändå engagemanget lite senkommet.
Heder åt Fredrick och Annie som gav röst åt bloggkritiken och därmed satte frågan på dagordningen med nu känt resultat.
Och Expressen och Aaron Israelsson borde skämmas.
Etiketter:
integritet,
politiker,
signalspaning
onsdag, juni 18, 2008
riksdagsdebatt signalspaning - mitt inlägg
Det har varit mycket intensiva dagar och nätter de två senaste dygnen. Diskussioner med vår riksdagsgrupp, med enskilda ledamöter, mellan allianspartierna. Oerhört nära ett nederlag för regeringen och en spricka i centergruppen. Några väl kända kollegor som slåss för integriteten och de liberala idéerna med stor glöd och kraft - Fredrick och Annie - lyckades under denna avgörande tid når förståelse hos vår riksdagrupp och denna sedan hos alliansen för att redan nu få igenom viktiga förbättringar till skydd för integriteten i den signalspaningslag som klubbades för några timmar sedan. Jag tycker det är så orättvist och trist att de i många epost och bloginlägg nu drabbas av okvädingsord och ändå värre. (eftersom en del tycker att endast en helt avvecklad signalspaning är godtagbar).
Jag arbetade igenom mitt inlägg i den sista avgörande riksdagsdebatten och försökte med stor respekt för den intensiva debatten och det starka engagemanget i bloggvärlden (800 epost på de senaste två dagarna)summera varför jag och centerpartiet ändå accepterar signalspaning med de starka åtgärder till skydd för integriteten som vi och aliiansen lyckats bygga in. Läs gärna hela debatten på www.riksdagen.se.
Herr Talman
Riksdagen fattar viktiga beslut i många olika frågor. Den mycket allvarliga fråga som vi nu ska besluta om – signalspaning för försvarsunderrättelseändamål – handlar dels om Sveriges säkerhet, dvs rätten och skyldigheten för en nation att skydda medborgarna från allvarliga yttre hot som t ex militära konflikter, internationell terrorism och kvalificerade IT-relaterade hot mot samhällets viktiga infrastrukturer.
Samtidigt handlar denna fråga också om hur mycket av inskränkningar i den personliga integriteten som vi kan acceptera i vårt demokratiska samhälle.
Detta är som alla förstår en mycket svår avvägning att göra och ett sätt vore givetvis att av integritetsskäl avveckla all signalspaning.
Att göra så vore en mycket radikal åtgärd så som världen tyvärr har sett ut och ser ut idag. Sex av riksdagens 7 partier liksom länderna i vår omvärld har alla gjort bedömningen att signalspaning är ett nödvändigt ont för att kunna skydda medborgarnas säkerhet.
För oss i centerpartiet är denna fråga svår och påfrestande eftersom vi brinner för den personliga integriteten och driver den på alla områden. Samtidigt har vi också alltid stått upp för att värna Sveriges säkerhet.
Vi stod därför bakom den proposition som regeringen lämnade till riksdagen våren 2007. Signalspaning ska få utföras under strängt reglerade former för att skydda landet mot allvarliga yttre hot. I förslaget hade ett antal åtgärder till skydd för den personliga integriteten byggts in. Under riksdagsbehandlingen förra året tillfördes flera åtgärder, bl a ska en kontrollstation redan år 2011 utvärdera den nya lagen och mot bakgrund av erfarenheterna kunna föreslå förändringar.
Den senaste tiden har debatten kring den nya lagen ökat i intensitet, både på internet och i media. Det har varit en kraft och ett engagemang i diskussionen, och detta är värt all respekt. Debatten har satt spår in i riksdagen, som det ska vara i en demokrati, och de senaste dagarna har vi i centerpartiet och våra allianskamrater haft en intensiv och levande diskussion kring de starka önskemålen från enskilda riksdagsledamöter att tillfoga ytterligare förstärkningar för den personliga integriteten i det beslut som vi snart ska fatta.
I centerpartiets riksdagsgrupp – och i dialog med många medlemmar – har vi varit beredda att redan nu ta vara på några av de goda förslag som förts fram sedan en tid, i den livliga debatten och från ledamöter från alla våra allianspartier. Denna öppenhet har funnits i alla alliansens partier och vi har enats om att tillföra ett antal nya instrument som redan vid lagens ikraftträdande kan vara på plats.
Viktiga förstärkningar är att en ny myndighet bildas som ska ge tillstånd till den signalspaning som får bedrivas, att datainspektionen med landets främsta integritetsexperter får ett särskilt uppdrag att följa verksamheten vid Försvarets Radioanstalt och att en kommitté av parlamentariker också ska följa FRAs verksamhet och överväga ytterligare integritetsskyddande åtgärder inför kontrollstationen. Vi understryker också genom tillkännagivanden till regeringen vikten av dessa och de förra året tillförda förslagen. Eftersom oppositionens partier talat för ytterligare åtgärder i betänkandet och för tillkännagivanden borde de välkomna dessa.
Slutligen, jag vill än en gång understryka att detta är en allvarlig och svår fråga där regering och riksdag måste göra en avvägning mellan sitt ansvar för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot, och allas vår rätt till så lite intrång som möjligt i vår frihet och personliga integritet.
Jag har stor respekt för de engagerade medborgare och ledarsidor som främst fokuserar på integriteten och vill att Sverige helt ska avstå från signalspaning.
Allians för Sverige och en bred riksdagsmajoritet är överens om att den här lagen tyvärr behövs, som vår värld ser ut.
Signalspaningen behöver regleras och utsträckas till tråd, men vi har under resans gång byggt in många instrument till skydd för integriteten.
Därför yrkar jag bifall till utskottets betänkande.
Jag arbetade igenom mitt inlägg i den sista avgörande riksdagsdebatten och försökte med stor respekt för den intensiva debatten och det starka engagemanget i bloggvärlden (800 epost på de senaste två dagarna)summera varför jag och centerpartiet ändå accepterar signalspaning med de starka åtgärder till skydd för integriteten som vi och aliiansen lyckats bygga in. Läs gärna hela debatten på www.riksdagen.se.
Herr Talman
Riksdagen fattar viktiga beslut i många olika frågor. Den mycket allvarliga fråga som vi nu ska besluta om – signalspaning för försvarsunderrättelseändamål – handlar dels om Sveriges säkerhet, dvs rätten och skyldigheten för en nation att skydda medborgarna från allvarliga yttre hot som t ex militära konflikter, internationell terrorism och kvalificerade IT-relaterade hot mot samhällets viktiga infrastrukturer.
Samtidigt handlar denna fråga också om hur mycket av inskränkningar i den personliga integriteten som vi kan acceptera i vårt demokratiska samhälle.
Detta är som alla förstår en mycket svår avvägning att göra och ett sätt vore givetvis att av integritetsskäl avveckla all signalspaning.
Att göra så vore en mycket radikal åtgärd så som världen tyvärr har sett ut och ser ut idag. Sex av riksdagens 7 partier liksom länderna i vår omvärld har alla gjort bedömningen att signalspaning är ett nödvändigt ont för att kunna skydda medborgarnas säkerhet.
För oss i centerpartiet är denna fråga svår och påfrestande eftersom vi brinner för den personliga integriteten och driver den på alla områden. Samtidigt har vi också alltid stått upp för att värna Sveriges säkerhet.
Vi stod därför bakom den proposition som regeringen lämnade till riksdagen våren 2007. Signalspaning ska få utföras under strängt reglerade former för att skydda landet mot allvarliga yttre hot. I förslaget hade ett antal åtgärder till skydd för den personliga integriteten byggts in. Under riksdagsbehandlingen förra året tillfördes flera åtgärder, bl a ska en kontrollstation redan år 2011 utvärdera den nya lagen och mot bakgrund av erfarenheterna kunna föreslå förändringar.
Den senaste tiden har debatten kring den nya lagen ökat i intensitet, både på internet och i media. Det har varit en kraft och ett engagemang i diskussionen, och detta är värt all respekt. Debatten har satt spår in i riksdagen, som det ska vara i en demokrati, och de senaste dagarna har vi i centerpartiet och våra allianskamrater haft en intensiv och levande diskussion kring de starka önskemålen från enskilda riksdagsledamöter att tillfoga ytterligare förstärkningar för den personliga integriteten i det beslut som vi snart ska fatta.
I centerpartiets riksdagsgrupp – och i dialog med många medlemmar – har vi varit beredda att redan nu ta vara på några av de goda förslag som förts fram sedan en tid, i den livliga debatten och från ledamöter från alla våra allianspartier. Denna öppenhet har funnits i alla alliansens partier och vi har enats om att tillföra ett antal nya instrument som redan vid lagens ikraftträdande kan vara på plats.
Viktiga förstärkningar är att en ny myndighet bildas som ska ge tillstånd till den signalspaning som får bedrivas, att datainspektionen med landets främsta integritetsexperter får ett särskilt uppdrag att följa verksamheten vid Försvarets Radioanstalt och att en kommitté av parlamentariker också ska följa FRAs verksamhet och överväga ytterligare integritetsskyddande åtgärder inför kontrollstationen. Vi understryker också genom tillkännagivanden till regeringen vikten av dessa och de förra året tillförda förslagen. Eftersom oppositionens partier talat för ytterligare åtgärder i betänkandet och för tillkännagivanden borde de välkomna dessa.
Slutligen, jag vill än en gång understryka att detta är en allvarlig och svår fråga där regering och riksdag måste göra en avvägning mellan sitt ansvar för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot, och allas vår rätt till så lite intrång som möjligt i vår frihet och personliga integritet.
Jag har stor respekt för de engagerade medborgare och ledarsidor som främst fokuserar på integriteten och vill att Sverige helt ska avstå från signalspaning.
Allians för Sverige och en bred riksdagsmajoritet är överens om att den här lagen tyvärr behövs, som vår värld ser ut.
Signalspaningen behöver regleras och utsträckas till tråd, men vi har under resans gång byggt in många instrument till skydd för integriteten.
Därför yrkar jag bifall till utskottets betänkande.
söndag, juni 15, 2008
Några kommentarer till
Flera av Er - t ex Mattias - menar att "Yttre hot" mot landet definieras i regeringens proposition. Och att hoten är vagt definierade och kan omfatta det mesta.
Försvarsutskottet preciserade i sitt betänkande FöU:10 2006/07 med en katalog vilka allvarliga yttre hot som signalspaning får inriktas emot; Internationella konflikter, militära hot, hot mot våra utlandssoldater, internationell terrorism, grov brottslighet som vapensmuggling och spridning av massförstörelsevapen samt kvalificerade IT-hot mot samhällets infrastruktur. Signalspaning får alltså endast ske mot dessa väl definierade yttre hot.
Flera berör också gränsdragningen mot de brottsbekämpande myndigheterna. Om Säpo får tillstånd av FUN att spana mot en inriktning med automatiserade sökord måste detta alltså riktas mot något av de allvarliga hot som räknas upp ovan. Om spaningen t ex skulle uppdaga en terrorist som planerar ett dåd får FRA överlämna information om detta till polisen. Polisens fortsatta utredning måste givetvis ske efter de regler som gäller för polisens verksamhet, t ex buggningslag mm.
Försvarsutskottet preciserade i sitt betänkande FöU:10 2006/07 med en katalog vilka allvarliga yttre hot som signalspaning får inriktas emot; Internationella konflikter, militära hot, hot mot våra utlandssoldater, internationell terrorism, grov brottslighet som vapensmuggling och spridning av massförstörelsevapen samt kvalificerade IT-hot mot samhällets infrastruktur. Signalspaning får alltså endast ske mot dessa väl definierade yttre hot.
Flera berör också gränsdragningen mot de brottsbekämpande myndigheterna. Om Säpo får tillstånd av FUN att spana mot en inriktning med automatiserade sökord måste detta alltså riktas mot något av de allvarliga hot som räknas upp ovan. Om spaningen t ex skulle uppdaga en terrorist som planerar ett dåd får FRA överlämna information om detta till polisen. Polisens fortsatta utredning måste givetvis ske efter de regler som gäller för polisens verksamhet, t ex buggningslag mm.
lördag, juni 14, 2008
Fortsatt dialog med svar på era FRA-frågor
Jag fortsätter dialogen med Er som mailar mig och/eller läser min blogg.
* Bara standardsvar, dåligt, tycker några. Men jag hinner ju inte svara med unika svar och frågorna är faktiskt desamma.
* Vad får signalspaningen omfatta, många tror att det gäller många områden. Nej, det är noga reglerat, och utskottet har preciserat att spaningen endast får riktas mot allvarliga yttre hot mot landets säkerhet (som avser utländska förhållanden och trafik över landsgränsen). Dessa är internationella konflikter, militära hot, hot mot våra utlandssoldater, terrorhot, grov brottslighet som vapensmuggling och spridning av massförstörelsevapen samt massiva IT-attacker.
* Många tror att signalflödet över landsgränsen lagras. Nej, detta får självfallet inte ske, och är också fullständigt omöjligt av rena volymskäl. Efter ansökan från försvaret och efter tillstånd från Försvarets Underrättelsenämnd (FUN) spanar FRA efter en given inritning och med automatiserade sökord. Endast en oerhört liten del av flödet ger träffar, säg att ett meddelande av tio miljarder analyseras av FRA. Övriga meddelanden har ju bara passerat förbi och försvunnit. Har det meddelande som föll ut bäring på ett allvarligt yttre hot kan det analyseras, annars ska det omedelbart förstöras.
* Sverige går längst i Europa genom denna lagstiftning, sägs det också. Det är inte sant. Men vi är nog den riksdag som går längst i att öppet diskutera och redovisa och reglera att signalspaning sker och hur den ska regleras. Tidigare i Sverige och i andra länder sker detta ofta under sträng sekretess hos försvaret. I våra grannländer signalspanar man i tråd och även i de stora länderna i Europa. Jag är också övertygad om att den kontroll och de begränsningar som vi lägger fast är restriktiva i jämförelse med vår omvärld.
* Som jag sagt och jag upprepar gärna, denna fråga är utomordentligt svår - inte minst för oss i centerpartiet som verkligen sätter integritetsfrågorna mycket högt och driver dem i alla sammanhang. I detta sammanhang står värnet om den personliga integriteten mot ett lands rätt och skyldighet att skydda sig och sina medborgare från allvarliga hot (enligt ovan). Vi har landat i att motvilligt acceptera att behovet av att skydda rikets säkerhet så som världen ser ut motiverar en förebyggande signalspaning i noga reglerade och kontrollerade former. Vi har byggt in ett antal förbättringar från integritetssynpunkt i den föreslagna lagen. Det som spaning får bedrivas för är att få fram strategisk information till stöd för Sveriges utrikes, säkerhets- och försvarspolitik, det är för att skydda våra soldater i utlandsinsatser, det är mot terrordåd och det är mot grov brottslighet som vapensmuggling, och mot massiva IT-attacker.
* Många tror att omröstningen i riksdagen handlar om att tillåta signalspaning enligt ovan genom att FRA får söka efter dessa allvarliga yttre hot mot landet i telenätet över landsgränsen, eller att FRA inte ska få göra detta. Så är inte fallet. Både socialdemokraterna och vänsterpartiet accepterar att signalspaning får ske i tråd på detta sätt, och miljöpartiet vill utreda frågan. Orsaken till detta är att det finns allvarliga yttre hot mot vårt lands säkerhet, andra länder skyddar sig mot dem och självfallet har Sveriges riksdag ett ansvar att skydda Sverige mot dem. Skulle Sverige avstå från den information som en strikt reglerad signalspaning kan ge till skillnad från andra länder är det ett stort steg som mycket noga måste analyseras. Under beredningsprocessen under snart tio år hos den förra eller den nuvarande regeringen har detta inte ansetts vara ett möjligt alternativ.
* De två kontrollinstanser på försvarets underättelsenämnd – en civil myndighet - som ska svara för tillståndsgivning respektive efterhandskontrollera att signalspaningen bedrivs enligt regelverket består av personer med domarkompetens och av personer föreslagna av riksdagspartierna. Det får inte vara samma personer i de två instanserna.
* Några fortsätter av hävda att förslaget är emot den svenska grundlagen. Lagrådet – som ska pröva detta – har godkänt förslaget.
* Detta är en mycket svår fråga, som verkligen är värd att diskutera. Den ena sidan av myntet, integriteten, är den som alla frågor nu gäller och den är oerhört viktig. Den andra sidan, landets säkerhet, är också viktig, men kommer ofta bort i diskussionen. Eftersom det är just de allvarliga yttre hoten (enligt ovan) som överhuvudtaget motiverar denna lagstiftning har jag ändå velat redovisa dem.
* Centerpartiet (och övriga alliansen liksom s och v) accepterar att signalspaning tyvärr behöver bedrivas i tråd, vid trafik över landets gränser som avser utländska förhållanden och mycket allvarliga yttre hot mot landets säkerhet. Centerpartiet har starkt drivit på för att bygga in ett antal åtgärder till skydd för integriteten i den nya lagen, och vi kan därför leva med en signalspaning även i tråd. Vi är medvetna om att det kan finnas ytterligare förbättringar att göra, och därför har vi föreslagit den kontrollstation som utlöses redan år 2011, och då erfarenheterna från tillämpningen ska utvärderas och ytterligare förstärkningar kunna övervägas.
* Bara standardsvar, dåligt, tycker några. Men jag hinner ju inte svara med unika svar och frågorna är faktiskt desamma.
* Vad får signalspaningen omfatta, många tror att det gäller många områden. Nej, det är noga reglerat, och utskottet har preciserat att spaningen endast får riktas mot allvarliga yttre hot mot landets säkerhet (som avser utländska förhållanden och trafik över landsgränsen). Dessa är internationella konflikter, militära hot, hot mot våra utlandssoldater, terrorhot, grov brottslighet som vapensmuggling och spridning av massförstörelsevapen samt massiva IT-attacker.
* Många tror att signalflödet över landsgränsen lagras. Nej, detta får självfallet inte ske, och är också fullständigt omöjligt av rena volymskäl. Efter ansökan från försvaret och efter tillstånd från Försvarets Underrättelsenämnd (FUN) spanar FRA efter en given inritning och med automatiserade sökord. Endast en oerhört liten del av flödet ger träffar, säg att ett meddelande av tio miljarder analyseras av FRA. Övriga meddelanden har ju bara passerat förbi och försvunnit. Har det meddelande som föll ut bäring på ett allvarligt yttre hot kan det analyseras, annars ska det omedelbart förstöras.
* Sverige går längst i Europa genom denna lagstiftning, sägs det också. Det är inte sant. Men vi är nog den riksdag som går längst i att öppet diskutera och redovisa och reglera att signalspaning sker och hur den ska regleras. Tidigare i Sverige och i andra länder sker detta ofta under sträng sekretess hos försvaret. I våra grannländer signalspanar man i tråd och även i de stora länderna i Europa. Jag är också övertygad om att den kontroll och de begränsningar som vi lägger fast är restriktiva i jämförelse med vår omvärld.
* Som jag sagt och jag upprepar gärna, denna fråga är utomordentligt svår - inte minst för oss i centerpartiet som verkligen sätter integritetsfrågorna mycket högt och driver dem i alla sammanhang. I detta sammanhang står värnet om den personliga integriteten mot ett lands rätt och skyldighet att skydda sig och sina medborgare från allvarliga hot (enligt ovan). Vi har landat i att motvilligt acceptera att behovet av att skydda rikets säkerhet så som världen ser ut motiverar en förebyggande signalspaning i noga reglerade och kontrollerade former. Vi har byggt in ett antal förbättringar från integritetssynpunkt i den föreslagna lagen. Det som spaning får bedrivas för är att få fram strategisk information till stöd för Sveriges utrikes, säkerhets- och försvarspolitik, det är för att skydda våra soldater i utlandsinsatser, det är mot terrordåd och det är mot grov brottslighet som vapensmuggling, och mot massiva IT-attacker.
* Många tror att omröstningen i riksdagen handlar om att tillåta signalspaning enligt ovan genom att FRA får söka efter dessa allvarliga yttre hot mot landet i telenätet över landsgränsen, eller att FRA inte ska få göra detta. Så är inte fallet. Både socialdemokraterna och vänsterpartiet accepterar att signalspaning får ske i tråd på detta sätt, och miljöpartiet vill utreda frågan. Orsaken till detta är att det finns allvarliga yttre hot mot vårt lands säkerhet, andra länder skyddar sig mot dem och självfallet har Sveriges riksdag ett ansvar att skydda Sverige mot dem. Skulle Sverige avstå från den information som en strikt reglerad signalspaning kan ge till skillnad från andra länder är det ett stort steg som mycket noga måste analyseras. Under beredningsprocessen under snart tio år hos den förra eller den nuvarande regeringen har detta inte ansetts vara ett möjligt alternativ.
* De två kontrollinstanser på försvarets underättelsenämnd – en civil myndighet - som ska svara för tillståndsgivning respektive efterhandskontrollera att signalspaningen bedrivs enligt regelverket består av personer med domarkompetens och av personer föreslagna av riksdagspartierna. Det får inte vara samma personer i de två instanserna.
* Några fortsätter av hävda att förslaget är emot den svenska grundlagen. Lagrådet – som ska pröva detta – har godkänt förslaget.
* Detta är en mycket svår fråga, som verkligen är värd att diskutera. Den ena sidan av myntet, integriteten, är den som alla frågor nu gäller och den är oerhört viktig. Den andra sidan, landets säkerhet, är också viktig, men kommer ofta bort i diskussionen. Eftersom det är just de allvarliga yttre hoten (enligt ovan) som överhuvudtaget motiverar denna lagstiftning har jag ändå velat redovisa dem.
* Centerpartiet (och övriga alliansen liksom s och v) accepterar att signalspaning tyvärr behöver bedrivas i tråd, vid trafik över landets gränser som avser utländska förhållanden och mycket allvarliga yttre hot mot landets säkerhet. Centerpartiet har starkt drivit på för att bygga in ett antal åtgärder till skydd för integriteten i den nya lagen, och vi kan därför leva med en signalspaning även i tråd. Vi är medvetna om att det kan finnas ytterligare förbättringar att göra, och därför har vi föreslagit den kontrollstation som utlöses redan år 2011, och då erfarenheterna från tillämpningen ska utvärderas och ytterligare förstärkningar kunna övervägas.
fredag, juni 13, 2008
kommentar till försvarsberedningens rapport
Staffan Danielsson (c) om Försvarsberedningens rapport den 13 juni 2008:
Det har ett stort värde med en bred samsyn i ett land om försvarets långsiktiga inriktning. Centerpartiet har alltid strävat efter detta, och det är glädjande med den breda enigheten i försvarsberedningen. Sverige ska ta sitt ansvar för fred och säkerhet i världen, tillsammans med andra, vilket också ger grunden för vår egen säkerhet.
För några decennier sedan satsade Sverige mer än tre gånger så mycket på försvaret som på biståndet, som ju båda bidrar till fred och stabilitet. Idag har beloppen närmat sig varandra, vilket i grunden är en bra utveckling. Det har ett värde att relatera Sveriges försvar till utformning och storlek i andra länder, och därför är länderjämförelsen i vår rapport läsvärd.
Vi ställer nu om till ett rörligt och insatsberett försvar, vars insatsförmåga ska öka. Det ska göra viktiga insatser internationellt, men det är också viktigt att betona att våra garnisoner och förband tillsammans med de nationella skyddsstyrkorna – hemvärnet – fortsatt tryggar en beredskap över hela landet.
De olika förslagen för att utveckla hemvärnet ser vi från centerpartiet mycket positivt på; Det är spännande att pröva nya uppgifter för hemvärnet på olika områden, det är bra att direktutbildning ska kunna övervägas vid behov och att samarbetet med den civila krisberedskapen ska ökas.
Det är också positivt med Sveriges starka vilja att utveckla det nordiska militära samarbetet på flera områden inom ramen för Sveriges medverkan i EU och Partnerskapssamarbetet med Nato, liksom att samarbete med länderna kring Östersjön bör öka.
Samtidigt som det är påfrestande för försvaret med omställningar i flera olika avseenden syftar hela rapporten till att öka den operativa effekten, vilket ger ett på sikt ett mer användbart och effektivt försvar.
Vår uppgift var inte att analysera Sveriges relationer till Nato, och det har vi inte gjort, men vi föreslår att Sveriges fortsatta samarbete inom EU och med Nato bör analyseras och utvecklas i särskild ordning.
Jag står bakom rapporten i sin helhet.
Det har ett stort värde med en bred samsyn i ett land om försvarets långsiktiga inriktning. Centerpartiet har alltid strävat efter detta, och det är glädjande med den breda enigheten i försvarsberedningen. Sverige ska ta sitt ansvar för fred och säkerhet i världen, tillsammans med andra, vilket också ger grunden för vår egen säkerhet.
För några decennier sedan satsade Sverige mer än tre gånger så mycket på försvaret som på biståndet, som ju båda bidrar till fred och stabilitet. Idag har beloppen närmat sig varandra, vilket i grunden är en bra utveckling. Det har ett värde att relatera Sveriges försvar till utformning och storlek i andra länder, och därför är länderjämförelsen i vår rapport läsvärd.
Vi ställer nu om till ett rörligt och insatsberett försvar, vars insatsförmåga ska öka. Det ska göra viktiga insatser internationellt, men det är också viktigt att betona att våra garnisoner och förband tillsammans med de nationella skyddsstyrkorna – hemvärnet – fortsatt tryggar en beredskap över hela landet.
De olika förslagen för att utveckla hemvärnet ser vi från centerpartiet mycket positivt på; Det är spännande att pröva nya uppgifter för hemvärnet på olika områden, det är bra att direktutbildning ska kunna övervägas vid behov och att samarbetet med den civila krisberedskapen ska ökas.
Det är också positivt med Sveriges starka vilja att utveckla det nordiska militära samarbetet på flera områden inom ramen för Sveriges medverkan i EU och Partnerskapssamarbetet med Nato, liksom att samarbete med länderna kring Östersjön bör öka.
Samtidigt som det är påfrestande för försvaret med omställningar i flera olika avseenden syftar hela rapporten till att öka den operativa effekten, vilket ger ett på sikt ett mer användbart och effektivt försvar.
Vår uppgift var inte att analysera Sveriges relationer till Nato, och det har vi inte gjort, men vi föreslår att Sveriges fortsatta samarbete inom EU och med Nato bör analyseras och utvecklas i särskild ordning.
Jag står bakom rapporten i sin helhet.
En intressant dag
Först en debatt i TV4 om signalspaning med MUFs v. ordf.
Strax överlämning av försvarsberedningens rapport till försvarsministern, presskonferens och em seminarium med Folk och Försvar.
Media är på hugget och trumpetar ut att beredningen är rätt enig men att två partier sticker ut med avvikande yttranden, vänsterpartiet och folkpartiet.
Jag har ju inga kommentarer till detta, men lite trist är det ju om alliansen inte skulle hålla ihop, särskilt som beredningens uppdrag inte var att analysera några Nato-relationer.
Jag kan i vart fall säga att arbetet i beredningen varit mycket konstruktivt och givande, och där alla ledamöter bidragit med stort engagemang i denna så viktiga fråga. Vi har stångat oss fram till något som jag tycker känns riktigt bra, och det vore synd om diskussionen av detta skulle undanträngas av oenigheten i beredningen inom alliansen.
Strax överlämning av försvarsberedningens rapport till försvarsministern, presskonferens och em seminarium med Folk och Försvar.
Media är på hugget och trumpetar ut att beredningen är rätt enig men att två partier sticker ut med avvikande yttranden, vänsterpartiet och folkpartiet.
Jag har ju inga kommentarer till detta, men lite trist är det ju om alliansen inte skulle hålla ihop, särskilt som beredningens uppdrag inte var att analysera några Nato-relationer.
Jag kan i vart fall säga att arbetet i beredningen varit mycket konstruktivt och givande, och där alla ledamöter bidragit med stort engagemang i denna så viktiga fråga. Vi har stångat oss fram till något som jag tycker känns riktigt bra, och det vore synd om diskussionen av detta skulle undanträngas av oenigheten i beredningen inom alliansen.
onsdag, juni 11, 2008
150 mail - och 33 blogginlägg
Det är många som epostar till mig och andra riksdagsledamöter. Jag försöker svara, men det måste ju bli standardsvar först. Jag hänvisar också till denna blogg.
Några epost/inlägg innehåller personangrepp och fördömanden. Tack till några av Er som beklagar detta.
Jag märker när jag svarar att en del uppskattar ett svar, och kanske inte alltid haft hela den svåra bilden klar. Den bild som gjort att de allra flesta i riksdagen, och i jämförbara länder, bejakar principen om Sveriges rätt att under noga kontrollerade formerspana mot allvarliga yttre hot mot landets och medborgarnas säkerhet.
Några hänvisar till en enkätfråga på kvällstidningarnas hemsidor som bevis för att svenskarna är emot signalspaning mot allvarliga yttre hot.
Frågan är "Är det rätt att myndigheterna ska läsa dina mejl"?
Med frågan så formulerad är ju nej-svar det naturliga. Det handlar om att förhindra allvarliga yttre hot mot landet under noggrann reglering och stark kontroll, och tar man in också den bilden förändras svarsutfallet.
Avlyssnas all trafik eller bara ett mejl på kanske 10 miljarder? Det är korrekt att den godkända inriktning med sökord som spaning får göras mot filtrerar all trafik som passerar landsgränsen och avser utländska förhållanden. Men det jag avsåg var ju att bara en oerhört liten andel av mejlen stämmer in på sökorden och plockas ut.
Godkänns sökorden i tillståndsgivningen till spaningen? Ja, till en del. Själva inriktningen måste godkännas, och de sökord som inleder spaningen. Sedan tillkommer andra sökord - huvuddelen - som får kontrolleras i efterhand av kontrollmyndigheten.
Kan epost mellan abonnenter i Sverige och som passerat landsgränsen fastna i filtret? Jag, det kan ske i enstaka fall. Då ska eposten genast förstöras, att detta sker ska löpande kontrolleras av kontrollmyndigheten.
Ska Sverige bli som USA? Nejdå, men jag ville bara påvisa att den nya lagen reglerar spaningsverksamheten bättre och öppnare än i många andra länder.
Några epost/inlägg innehåller personangrepp och fördömanden. Tack till några av Er som beklagar detta.
Jag märker när jag svarar att en del uppskattar ett svar, och kanske inte alltid haft hela den svåra bilden klar. Den bild som gjort att de allra flesta i riksdagen, och i jämförbara länder, bejakar principen om Sveriges rätt att under noga kontrollerade formerspana mot allvarliga yttre hot mot landets och medborgarnas säkerhet.
Några hänvisar till en enkätfråga på kvällstidningarnas hemsidor som bevis för att svenskarna är emot signalspaning mot allvarliga yttre hot.
Frågan är "Är det rätt att myndigheterna ska läsa dina mejl"?
Med frågan så formulerad är ju nej-svar det naturliga. Det handlar om att förhindra allvarliga yttre hot mot landet under noggrann reglering och stark kontroll, och tar man in också den bilden förändras svarsutfallet.
Avlyssnas all trafik eller bara ett mejl på kanske 10 miljarder? Det är korrekt att den godkända inriktning med sökord som spaning får göras mot filtrerar all trafik som passerar landsgränsen och avser utländska förhållanden. Men det jag avsåg var ju att bara en oerhört liten andel av mejlen stämmer in på sökorden och plockas ut.
Godkänns sökorden i tillståndsgivningen till spaningen? Ja, till en del. Själva inriktningen måste godkännas, och de sökord som inleder spaningen. Sedan tillkommer andra sökord - huvuddelen - som får kontrolleras i efterhand av kontrollmyndigheten.
Kan epost mellan abonnenter i Sverige och som passerat landsgränsen fastna i filtret? Jag, det kan ske i enstaka fall. Då ska eposten genast förstöras, att detta sker ska löpande kontrolleras av kontrollmyndigheten.
Ska Sverige bli som USA? Nejdå, men jag ville bara påvisa att den nya lagen reglerar spaningsverksamheten bättre och öppnare än i många andra länder.
slutspurt i försvarsberedningen
Jag ska snart svara på några frågor till om signalspaningen kring min senaste kommentar. Denna mycket svåra fråga med stort tryck i, där en avvägning måste göras mellan landets behov att skydda sig mot allvarliga yttre hot och människors rätt till integritet
Men tiden har varit knapp nu när försvarsberedningen sitter i intensiva slutsammanträden, även idag. På fredag är en presskonferens planerad och ett seminarium med Folk och Försvar.
"Försvarsberedningsmetoden" är rätt intressant, faktiskt, att i svåra och viktiga frågor där det kan finnas förutsättningar för en bred samsyn som håller över riksdagsvalen samla en representant för varje riksdagsparti plus expertis och ett sekretariat till många "seminarier" i syfte att försöka mejsla ut gemensamma ståndpunkter.
Den provades nyligen i klimatberedningen, där man var nära att lyckas men där partipolitiken slog igenom till sist på några viktiga punkter hos både oppositions- och något alliansparti.
Försvaret är mycket viktigt för Sverige och centerpartiet har länge tagit ansvar för och bejakar värdet av en bred samsyn i dessa frågor. Dialogen och diskussionen i beredningen har varit "kamratlig (som kommunistledarna brukade säga) och konstruktiv" under våren,och det är spännande nu när avgörandets stund närmar sig.
Jag återkommer på fredag...!
Men tiden har varit knapp nu när försvarsberedningen sitter i intensiva slutsammanträden, även idag. På fredag är en presskonferens planerad och ett seminarium med Folk och Försvar.
"Försvarsberedningsmetoden" är rätt intressant, faktiskt, att i svåra och viktiga frågor där det kan finnas förutsättningar för en bred samsyn som håller över riksdagsvalen samla en representant för varje riksdagsparti plus expertis och ett sekretariat till många "seminarier" i syfte att försöka mejsla ut gemensamma ståndpunkter.
Den provades nyligen i klimatberedningen, där man var nära att lyckas men där partipolitiken slog igenom till sist på några viktiga punkter hos både oppositions- och något alliansparti.
Försvaret är mycket viktigt för Sverige och centerpartiet har länge tagit ansvar för och bejakar värdet av en bred samsyn i dessa frågor. Dialogen och diskussionen i beredningen har varit "kamratlig (som kommunistledarna brukade säga) och konstruktiv" under våren,och det är spännande nu när avgörandets stund närmar sig.
Jag återkommer på fredag...!
lördag, juni 07, 2008
Svar till Thomas Bodström
Det är säkert Du, Thomas Bodström, som skrivit några inlägg. Jag uppskattar debatt och människor av kött och blod, och i den kategorin klassar jag in både dig och Mikael Odenberg, som ju även haft några inlägg. Sedan har människor av kött och blod brister, kan fälla omdömen om varandra och agera populistiskt och kanske med härskartekniker. Men det är en annan sak.
Dina inlägg går i linje med vad du sa i riksdagsdebatten den 13 juni, som jag kort citerat i ett tidigare blogginlägg.
Vi är överens om att signalspaning – som sker med automatiserade sökord som förhandskontrolleras och även med efterhandskontroll – handlar om att förebygga allvarliga yttre hot genom informationsinhämtning, som ju bygger på att enskilda signaler – telefonsamtal och e-post – avlyssnas. Signalerna ska avse utländska intressen och och passera landsgränsen (och inte avse trafik i Sverige som kan passera landsgränsen). Det är en oerhört liten del av trafiken som avlyssnas, men det handlar ändå om ett betydande antal avlyssningar.
Att detta är en mycket svår fråga, där landets säkerhet ligger i ena vågskålen och människors rätt till integritet i den andra, är oomtvistligt, och där riksdagen måste ta ställning. Avvägningen är grannlaga och viktig, och alliansen och s ligger mycket nära varandra i hur den ska göras.
Jag tycker att det står väldigt klart att vi var mycket nära varandra i maj 2007, vilket du ju bejakar.
Och jag tycker också att analysen är rätt enkel av varför du/ni avbröt den uppgörelse som var så nära med det helt felaktiga argumentet att ”regeringen avbrutit förhandlingarna”. (Läget var ju precis tvärtom). Dels tror jag att minnet av den bordläggning om buggningen som bl a centern drev fram levde kvar, och dels är det fullständigt uppenbart att några tidigare uttalanden av dåvarande försvarsministern fick avgöra att ni lämnade de förhandlingar där vi egentligen var överens. Trist, tycker jag, för även om vi säger saker i den politiska debatten – och det hade faktiskt även Du gjort (och gör) – så ska det vara sakfrågan som i sista hand avgör om vi kommer överens eller inte.
Jag kan bekräfta att ord som ”nullitet” och några till har uttalats, och jag skulle kunna leta fram en del ord som du har uttalat och som nog varit ungefär lika retsamma.
USA har en domstolsprövning om signalspaningen, men detta innebär inte att man därmed har en mer restriktiv linje än den nya svenska lagstiftningen, sannolikt tvärtom. Jag är öppen för att överväga detta djupare, även om frågan är komplicerad. Detta kan t ex göras vid kontrollstationen år 2011.
Dina inlägg går i linje med vad du sa i riksdagsdebatten den 13 juni, som jag kort citerat i ett tidigare blogginlägg.
Vi är överens om att signalspaning – som sker med automatiserade sökord som förhandskontrolleras och även med efterhandskontroll – handlar om att förebygga allvarliga yttre hot genom informationsinhämtning, som ju bygger på att enskilda signaler – telefonsamtal och e-post – avlyssnas. Signalerna ska avse utländska intressen och och passera landsgränsen (och inte avse trafik i Sverige som kan passera landsgränsen). Det är en oerhört liten del av trafiken som avlyssnas, men det handlar ändå om ett betydande antal avlyssningar.
Att detta är en mycket svår fråga, där landets säkerhet ligger i ena vågskålen och människors rätt till integritet i den andra, är oomtvistligt, och där riksdagen måste ta ställning. Avvägningen är grannlaga och viktig, och alliansen och s ligger mycket nära varandra i hur den ska göras.
Jag tycker att det står väldigt klart att vi var mycket nära varandra i maj 2007, vilket du ju bejakar.
Och jag tycker också att analysen är rätt enkel av varför du/ni avbröt den uppgörelse som var så nära med det helt felaktiga argumentet att ”regeringen avbrutit förhandlingarna”. (Läget var ju precis tvärtom). Dels tror jag att minnet av den bordläggning om buggningen som bl a centern drev fram levde kvar, och dels är det fullständigt uppenbart att några tidigare uttalanden av dåvarande försvarsministern fick avgöra att ni lämnade de förhandlingar där vi egentligen var överens. Trist, tycker jag, för även om vi säger saker i den politiska debatten – och det hade faktiskt även Du gjort (och gör) – så ska det vara sakfrågan som i sista hand avgör om vi kommer överens eller inte.
Jag kan bekräfta att ord som ”nullitet” och några till har uttalats, och jag skulle kunna leta fram en del ord som du har uttalat och som nog varit ungefär lika retsamma.
USA har en domstolsprövning om signalspaningen, men detta innebär inte att man därmed har en mer restriktiv linje än den nya svenska lagstiftningen, sannolikt tvärtom. Jag är öppen för att överväga detta djupare, även om frågan är komplicerad. Detta kan t ex göras vid kontrollstationen år 2011.
Tack för alla inlägg 2 – några kommentarer
1. Det här är en mycket svår fråga med en signalspaning som handlar om att med automatiserade sökord inhämta information som ska förebygga allvarliga yttre hot mot landets säkerhet vad gäller utländska förhållanden. Mot det allvarliga integritetsintrång som en avlyssning av telefonsamtal och e-post innebär står rätten (och skyldigheten) till att värna landets säkerhet. Detta avvägning är mycket svår, vi i centerpartiet brinner ju för integritetsfrågorna och har därför ägnat stor vikt åt de motstående intressena i detta. Inte minst genom vår interna debatt och vårt agerande har också ett betydande antal åtgärder till skydd för integriteten byggts in i förslaget jämfört med det förslag som s-regeringen i många år arbetade med. Det finns säkert ytterligare saker att göra, och därför är kontrollstationen år 2011 viktig då erfarenheter ska utvärderas och förändringar kunna göras.
2. Ni som sågar det faktum att Sverige liksom andra länder ägnar sig åt underrättelseinhämtning genom signalspaning och vill att detta ska upphöra bör ändå notera att en mycket bred riksdagsmajoritet står bakom principen om behovet av detta, enligt t ex riksdagsdebatten. Även mp vill utreda frågan parlamentariskt.
3. Någon av er skrev: ”Sverige får inte avskaffa demokratin på detta sätt. Då emigrerar jag”. Sverige är en fin demokrati och den består även efter diskussion och beslut i denna svåra fråga där vi i stor öppenhet ska reglera verksamheten. Men min motfråga blir; vart emigrerar du till? USA, Storbritannien, Tyskland, Finland, Holland, Norge, Polen….?
4. Det har också framförts att Google och kanske andra företag upphör med investeringar i Sverige eftersom Sverige fortsätter med signalspaning. Min fråga även där är; vart flyttar i så fall Google och andra företag? Och ligger inte huvudkontoret i USA?
5. Några av Er upprepar att lagförslaget bryter mot svensk lag med mera. Jag kan bara hänvisa till att lagrådet godkänt förslaget och att deras ändringsförslag har tagits in i lagen, samt att en mycket bred riksdagsmajoritet står bakom principen om en noga reglerad signalspaning för att trygga landets säkerhet mot allvarliga yttre hot.
6. Någon skrev ”ska vanlig post vara det enda medlet till att ha ett liv”. Jag tror kanske att det finns gränser även för säkerheten vad gäller ”snigelposten”, som ju hanteras av den mänskliga faktorn i brevlådor och posthantering.
7. Flera sågar kontrollstationen som meningslös. Det är den alls inte, den är tvärtom ett uttryck för vår djupt kända vilja att efter bara några år (2011) gå igenom erfarenheterna från den nya lagen och bedöma hur den fungerar och om ytterligare åtgärder bör vidtas i integritetsfrämjande syfte. Men det är klart, jag har förståelse för att är måttet att all signalspaning borde upphöra så känns även kontrollstationen tandlös.
2. Ni som sågar det faktum att Sverige liksom andra länder ägnar sig åt underrättelseinhämtning genom signalspaning och vill att detta ska upphöra bör ändå notera att en mycket bred riksdagsmajoritet står bakom principen om behovet av detta, enligt t ex riksdagsdebatten. Även mp vill utreda frågan parlamentariskt.
3. Någon av er skrev: ”Sverige får inte avskaffa demokratin på detta sätt. Då emigrerar jag”. Sverige är en fin demokrati och den består även efter diskussion och beslut i denna svåra fråga där vi i stor öppenhet ska reglera verksamheten. Men min motfråga blir; vart emigrerar du till? USA, Storbritannien, Tyskland, Finland, Holland, Norge, Polen….?
4. Det har också framförts att Google och kanske andra företag upphör med investeringar i Sverige eftersom Sverige fortsätter med signalspaning. Min fråga även där är; vart flyttar i så fall Google och andra företag? Och ligger inte huvudkontoret i USA?
5. Några av Er upprepar att lagförslaget bryter mot svensk lag med mera. Jag kan bara hänvisa till att lagrådet godkänt förslaget och att deras ändringsförslag har tagits in i lagen, samt att en mycket bred riksdagsmajoritet står bakom principen om en noga reglerad signalspaning för att trygga landets säkerhet mot allvarliga yttre hot.
6. Någon skrev ”ska vanlig post vara det enda medlet till att ha ett liv”. Jag tror kanske att det finns gränser även för säkerheten vad gäller ”snigelposten”, som ju hanteras av den mänskliga faktorn i brevlådor och posthantering.
7. Flera sågar kontrollstationen som meningslös. Det är den alls inte, den är tvärtom ett uttryck för vår djupt kända vilja att efter bara några år (2011) gå igenom erfarenheterna från den nya lagen och bedöma hur den fungerar och om ytterligare åtgärder bör vidtas i integritetsfrämjande syfte. Men det är klart, jag har förståelse för att är måttet att all signalspaning borde upphöra så känns även kontrollstationen tandlös.
citat från riksdagsdebatten den 13 juni 2007
Jag har tidigare hänvisat till riksdagens hemsida och till fjolårets debatt om signalspaningen som jag tycker gav en rätt god bild över vad frågan handlar om. Här nedan kommer några subjektivt valda citat från den, www.riksdagen.se, dokument, protokoll:
Peter Jonsson (s):
Under de minuter jag kommer att ta kammarens tid i anspråk kommer ni att märka att jag har en röd tråd i hela mitt anförande. Den röda tråden är att socialdemokratin sätter Sveriges säkerhet främst.
Den här frågan handlar inte om huruvida vi är för eller emot FRA. För oss socialdemokrater är det tydligt att Sverige behöver Försvarets radioanstalt för att informera oss om omvärldsläget och för att skydda landet och våra fredsfrämjande insatser.
Vi välkomnar en ny lag på det här området. Anledningen till att vi begär vilandeförklaring är att lagförslaget inte tydligt når upp till de integritetsskyddskrav som vi ställer. Åtgärderna är långtgående. Därför krävs det ett långtgående integritetsskydd.
Alice Åström (v):
När vi i dag debatterar propositionen En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet är det en stor och viktig debatt. Det är en debatt som handlar om alliansfrihet, neutralitet, hur vi inom Försvarsmakten och inom det svenska försvaret ska kunna skaffa oss underrättelser och inte vara beroende av underrättelsetjänster i andra länder. Det är en viktig fråga, och det går inte att bortse ifrån att det finns ett stärkt behov av att ha en egen underrättelsetjänst.
Jag måste faktiskt säga att under behandlingens gång och under debattens gång, då kritik har riktats mot förslaget, och den kritiken har varit hård, från Advokatsamfundet, från åklagarväsendet, från polisen och från Säpo, har det skett förbättringar. I det förslag som ligger i kammaren i dag har det införts flera rättssäkerhetsgarantier. Det har blivit en tydligare gränsdragning i fråga om vem som ska ge tillstånden, vem som sedan ska kontrollera att tillstånden faktiskt har följts och att man inte har gjort ett övertramp. Men, fru talman, det räcker inte. Om man ser detta förslag tillsammans med många andra ser man att frågan om skyddet för den personliga integriteten och frågan om rättssäkerhet är frågor som har kommit på undantag.
Peter Rådberg(mp):
FRA-lagen inleds så här: Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas till stöd för svensk utrikes- och säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet.
Man ändrar alltså skrivningen från, som vi tidigare talat om, ”yttre militära hot” till ”yttre hot”, vilket nu inkluderar allt från flyktingströmmar till räntespekulationer och, sannolikt, fildelning.
Vad betyder ”yttre hot”?
Den generella avlyssningen av svenska folkets telefon- och e-posttrafik är ett sådant kliv bort från rättssäkerhetsprincipen – att enbart enskilda brottsmisstänkta ska kunna utsättas för integritetskränkandet – att detta är att se som ett paradigmskifte i svensk rättshistoria.
Att hotbilden har blivit större i och med att Sverige åtagit sig att delta i den internationella kampen mot terrorismen är helt klart. När Sverige inte är hotat av terrorism ska vi införa en övervakning av hela Sverige för att det finns länder som för en självdestruktiv utrikespolitik. Att regeringen handlar på det här sättet skyddar inte vårt lands självbestämmande. Det är att ge upp självbestämmandet.
Karin Enström (m):
Dagens säkerhetspolitiska hot, eller hot som kan få säkerhetspolitiska konsekvenser, är av en helt annan karaktär än vad de var under det kalla kriget. Hoten är ofta gränsöverskridande, asymmetriska, icke-militära och kan komma från icke-statliga aktörer. Syftet med hela försvarsunderrättelseverksamheten är att ge stöd för bedömningar och beslut avseende svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, att bidra till det svenska deltagandet i internationellt säkerhetssamarbete och att samverka med underrättelser för att stärka samhället vid svåra påfrestningar i fred. För att kunna göra detta behöver man kunna kartlägga yttre hot mot landet.
Inhämtning ska få ske av uppgifter av relevans för att kartlägga militära hot mot landet och förhållanden som är relevanta för svenskt deltagande i fredsfrämjande och humanitära internationella insatser samt kartläggning under pågående insatser av hot mot svensk personal eller svenska intressen i övrigt.
Vidare får inhämtningen avse strategisk kartläggning av internationell terrorism eller annan grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen.
Vidare ska signalspaning få bedrivas för kartläggning av utveckling och spridning av massförstörelsevapen och krigsmateriel, yttre hot mot samhällets tekniska infrastrukturer i form av till exempel kvalificerade IT-relaterade hot, konflikter utomlands med konsekvenser för internationell säkerhet och internationella företeelser i övrigt av betydelse för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.
Staffan Danielsson (c): I den bästa av världar skulle det givetvis inte behövas vare sig underrättelseinhämtning eller signalspaning mot yttre hot och utländska förhållanden. Det skulle ju heller inte behövas något försvar eller några vapen. Tyvärr är vi inte där än. Ett litet land som står militärt alliansfritt behöver ett eget försvar, ett utvecklat samarbete med andra länder och en egen underrättelseinhämtning.
Jag är egentligen den förste att beklaga detta, men så är det. Då tvingas vi göra en jättesvår avvägning mellan integritetsskydd, som vi från Centerpartiet verkligen brinner för och vill värna, och det legitima behovet för ett litet, militärt alliansfritt land i norra Europa att ha ett försvar och att det ska ha så bra möjligheter för att agera som möjligt om någon aktion skulle planeras. Då behövs det underrättelseverksamhet.
Den här bedömningen tycker vi är så bra den kan vara i dagsläget. Låt oss gärna diskutera hur den kan förbättras ytterligare år 2011 vid kontrollstationen.
Allan Widman (fp): Det första man måste konstatera är att det gamla uttrycket att etern är fri för försvarsunderrättelseverksamhet inte längre gäller. I och med den lagreglering som nu föreslås kommer det att finnas viktiga begränsningar för hur denna underrättelseverksamhet får bedrivas även i etern. Det är ett helt nytt område och en stor landvinning när det gäller att vakta över rättssäkerheten.
Det är också viktigt att notera att lagförslaget begränsar försvarsunderrättelseverksamheten till just utländska förhållanden. Inte heller på denna punkt har det tidigare funnits några begränsningar. Det har varit möjligt att under decennier inrikta underrättelseverksamheten även mot det som inte är utrikes förhållanden.
Thomas Bodström återkommer till detta med möjligheterna att kringgå bestämmelserna om hemliga tvångsmedel. Jag vill bara uppmärksamma talmannen och kammaren på att det finns en tydlig reglering i försvarsunderrättelselagen i den ändring som vi nu föreslår ska genomföras i 4 §. Där sägs att försvarsunderrättelseverksamheten inte får vidta åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som lyder under annan lag, till exempel hör till polisens verksamhetsområde. Man får inte ägna sig åt brottsbekämpande, och man får inte ägna sig åt brottsförebyggande verksamhet.
Else-Marie Lindgren (kd):
Herr talman! Det som är aktuellt är endast information av betydelse för landets säkerhet. Det handlar om det vi kallar för försvarsunderrättelseverksamhet, det vill säga om det gäller utländska förhållanden och om yttre hot mot landet förekommer. Av alla de mejl, fax och telefonsamtal som går igenom kablarna kommer endast en ytterligt liten mängd i fråga. Man brukar tala om att det är ett meddelande av tio miljarder som kan komma i fråga och undersökas utifrån fastställda sökord. Det är alltså en oerhört liten mängd vi talar om. Avsikten är att kolla företeelser och trender – allt för att stärka landets säkerhet. Ingenting sparas, utan det som passerar är borta.
Mikael Odenberg (m):
Jag sticker inte under stol med att det finns inslag i detta lagpaket som inrymmer en potentiellt ökad risk för intrång i den enskildes integritet. Det är klart att om man inför en teknikneutral lagstiftning så att en myndighet som i dag kan spana i etern också får möjlighet att vidga den spaningen till att även gälla signaler i trådförbindelser innebär det en utökning av spaningsmöjligheten och därmed också en utökning av den potentiella risken för intrång. Jag vill påpeka att med dagens lag om försvarsunderrättelseverksamhet är det i princip fritt fram för FRA att göra precis vad som helst så länge det finns en inriktning och så länge man håller sig till etern. Med det förslag som vi har lagt på riksdagens bord begränsar man verksamheten till att gälla utländska förhållanden, och man preciserar också att FRA inte får ägna sig åt någonting som har med brottsbekämpning att göra.
Försvarsunderrättelseverksamhet handlar om utländska förhållanden. Det handlar om yttre hot mot vårt land och mot svenska intressen. Det handlar om att kartlägga företeelser, mönster och samband. Det handlar däremot inte om att övervaka svenska medborgare. Det handlar inte om att bekämpa brott, för till det har vi polisen. Det handlar över huvud taget inte om att jaga enskilda individer.
Jag utesluter inte att försvarsunderrättelseverksamheten skulle kunna snubbla över en terrorist i Sverige som har samband med terroristceller utomlands. Men skulle man göra det kommer dessa uppgifter att lämnas över till de polisiära myndigheterna som sedan får gå till domstol för att få ett förhandsgodkännande om man vill avlyssna individen i fråga.
Thomas Bodström (s):
Med tanke på det sätt som man har skött det från regeringens och Mikael Odenbergs sida är jag rädd att man har gett uttrycket högmod går före fall ett ansikte. Mikael Odenberg hade alla chanser att få till en uppgörelse. Vi var tydliga med att vi var för FRA. Han kom till ett departement där förslagen låg framme och var väl förankrade. Vi var tydliga med våra tio punkter, och vi var öppna för diskussion.
Men det går inte att agera på det sätt som han har gjort. Det är beklagligt och tråkigt. Vi hade kunnat få en uppgörelse.
Vi står inför en mycket märklig situation. Det finns en mycket bred majoritet för det här förslaget, men oenighet om det sätt som man har agerat på. Vi får väl nu i stället se till att vi använder tiden framöver till att försöka hitta den bästa möjliga lösningen i stället för att bara gå tillbaka.
Peter Jonsson (s):
Under de minuter jag kommer att ta kammarens tid i anspråk kommer ni att märka att jag har en röd tråd i hela mitt anförande. Den röda tråden är att socialdemokratin sätter Sveriges säkerhet främst.
Den här frågan handlar inte om huruvida vi är för eller emot FRA. För oss socialdemokrater är det tydligt att Sverige behöver Försvarets radioanstalt för att informera oss om omvärldsläget och för att skydda landet och våra fredsfrämjande insatser.
Vi välkomnar en ny lag på det här området. Anledningen till att vi begär vilandeförklaring är att lagförslaget inte tydligt når upp till de integritetsskyddskrav som vi ställer. Åtgärderna är långtgående. Därför krävs det ett långtgående integritetsskydd.
Alice Åström (v):
När vi i dag debatterar propositionen En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet är det en stor och viktig debatt. Det är en debatt som handlar om alliansfrihet, neutralitet, hur vi inom Försvarsmakten och inom det svenska försvaret ska kunna skaffa oss underrättelser och inte vara beroende av underrättelsetjänster i andra länder. Det är en viktig fråga, och det går inte att bortse ifrån att det finns ett stärkt behov av att ha en egen underrättelsetjänst.
Jag måste faktiskt säga att under behandlingens gång och under debattens gång, då kritik har riktats mot förslaget, och den kritiken har varit hård, från Advokatsamfundet, från åklagarväsendet, från polisen och från Säpo, har det skett förbättringar. I det förslag som ligger i kammaren i dag har det införts flera rättssäkerhetsgarantier. Det har blivit en tydligare gränsdragning i fråga om vem som ska ge tillstånden, vem som sedan ska kontrollera att tillstånden faktiskt har följts och att man inte har gjort ett övertramp. Men, fru talman, det räcker inte. Om man ser detta förslag tillsammans med många andra ser man att frågan om skyddet för den personliga integriteten och frågan om rättssäkerhet är frågor som har kommit på undantag.
Peter Rådberg(mp):
FRA-lagen inleds så här: Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas till stöd för svensk utrikes- och säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet.
Man ändrar alltså skrivningen från, som vi tidigare talat om, ”yttre militära hot” till ”yttre hot”, vilket nu inkluderar allt från flyktingströmmar till räntespekulationer och, sannolikt, fildelning.
Vad betyder ”yttre hot”?
Den generella avlyssningen av svenska folkets telefon- och e-posttrafik är ett sådant kliv bort från rättssäkerhetsprincipen – att enbart enskilda brottsmisstänkta ska kunna utsättas för integritetskränkandet – att detta är att se som ett paradigmskifte i svensk rättshistoria.
Att hotbilden har blivit större i och med att Sverige åtagit sig att delta i den internationella kampen mot terrorismen är helt klart. När Sverige inte är hotat av terrorism ska vi införa en övervakning av hela Sverige för att det finns länder som för en självdestruktiv utrikespolitik. Att regeringen handlar på det här sättet skyddar inte vårt lands självbestämmande. Det är att ge upp självbestämmandet.
Karin Enström (m):
Dagens säkerhetspolitiska hot, eller hot som kan få säkerhetspolitiska konsekvenser, är av en helt annan karaktär än vad de var under det kalla kriget. Hoten är ofta gränsöverskridande, asymmetriska, icke-militära och kan komma från icke-statliga aktörer. Syftet med hela försvarsunderrättelseverksamheten är att ge stöd för bedömningar och beslut avseende svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, att bidra till det svenska deltagandet i internationellt säkerhetssamarbete och att samverka med underrättelser för att stärka samhället vid svåra påfrestningar i fred. För att kunna göra detta behöver man kunna kartlägga yttre hot mot landet.
Inhämtning ska få ske av uppgifter av relevans för att kartlägga militära hot mot landet och förhållanden som är relevanta för svenskt deltagande i fredsfrämjande och humanitära internationella insatser samt kartläggning under pågående insatser av hot mot svensk personal eller svenska intressen i övrigt.
Vidare får inhämtningen avse strategisk kartläggning av internationell terrorism eller annan grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen.
Vidare ska signalspaning få bedrivas för kartläggning av utveckling och spridning av massförstörelsevapen och krigsmateriel, yttre hot mot samhällets tekniska infrastrukturer i form av till exempel kvalificerade IT-relaterade hot, konflikter utomlands med konsekvenser för internationell säkerhet och internationella företeelser i övrigt av betydelse för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.
Staffan Danielsson (c): I den bästa av världar skulle det givetvis inte behövas vare sig underrättelseinhämtning eller signalspaning mot yttre hot och utländska förhållanden. Det skulle ju heller inte behövas något försvar eller några vapen. Tyvärr är vi inte där än. Ett litet land som står militärt alliansfritt behöver ett eget försvar, ett utvecklat samarbete med andra länder och en egen underrättelseinhämtning.
Jag är egentligen den förste att beklaga detta, men så är det. Då tvingas vi göra en jättesvår avvägning mellan integritetsskydd, som vi från Centerpartiet verkligen brinner för och vill värna, och det legitima behovet för ett litet, militärt alliansfritt land i norra Europa att ha ett försvar och att det ska ha så bra möjligheter för att agera som möjligt om någon aktion skulle planeras. Då behövs det underrättelseverksamhet.
Den här bedömningen tycker vi är så bra den kan vara i dagsläget. Låt oss gärna diskutera hur den kan förbättras ytterligare år 2011 vid kontrollstationen.
Allan Widman (fp): Det första man måste konstatera är att det gamla uttrycket att etern är fri för försvarsunderrättelseverksamhet inte längre gäller. I och med den lagreglering som nu föreslås kommer det att finnas viktiga begränsningar för hur denna underrättelseverksamhet får bedrivas även i etern. Det är ett helt nytt område och en stor landvinning när det gäller att vakta över rättssäkerheten.
Det är också viktigt att notera att lagförslaget begränsar försvarsunderrättelseverksamheten till just utländska förhållanden. Inte heller på denna punkt har det tidigare funnits några begränsningar. Det har varit möjligt att under decennier inrikta underrättelseverksamheten även mot det som inte är utrikes förhållanden.
Thomas Bodström återkommer till detta med möjligheterna att kringgå bestämmelserna om hemliga tvångsmedel. Jag vill bara uppmärksamma talmannen och kammaren på att det finns en tydlig reglering i försvarsunderrättelselagen i den ändring som vi nu föreslår ska genomföras i 4 §. Där sägs att försvarsunderrättelseverksamheten inte får vidta åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som lyder under annan lag, till exempel hör till polisens verksamhetsområde. Man får inte ägna sig åt brottsbekämpande, och man får inte ägna sig åt brottsförebyggande verksamhet.
Else-Marie Lindgren (kd):
Herr talman! Det som är aktuellt är endast information av betydelse för landets säkerhet. Det handlar om det vi kallar för försvarsunderrättelseverksamhet, det vill säga om det gäller utländska förhållanden och om yttre hot mot landet förekommer. Av alla de mejl, fax och telefonsamtal som går igenom kablarna kommer endast en ytterligt liten mängd i fråga. Man brukar tala om att det är ett meddelande av tio miljarder som kan komma i fråga och undersökas utifrån fastställda sökord. Det är alltså en oerhört liten mängd vi talar om. Avsikten är att kolla företeelser och trender – allt för att stärka landets säkerhet. Ingenting sparas, utan det som passerar är borta.
Mikael Odenberg (m):
Jag sticker inte under stol med att det finns inslag i detta lagpaket som inrymmer en potentiellt ökad risk för intrång i den enskildes integritet. Det är klart att om man inför en teknikneutral lagstiftning så att en myndighet som i dag kan spana i etern också får möjlighet att vidga den spaningen till att även gälla signaler i trådförbindelser innebär det en utökning av spaningsmöjligheten och därmed också en utökning av den potentiella risken för intrång. Jag vill påpeka att med dagens lag om försvarsunderrättelseverksamhet är det i princip fritt fram för FRA att göra precis vad som helst så länge det finns en inriktning och så länge man håller sig till etern. Med det förslag som vi har lagt på riksdagens bord begränsar man verksamheten till att gälla utländska förhållanden, och man preciserar också att FRA inte får ägna sig åt någonting som har med brottsbekämpning att göra.
Försvarsunderrättelseverksamhet handlar om utländska förhållanden. Det handlar om yttre hot mot vårt land och mot svenska intressen. Det handlar om att kartlägga företeelser, mönster och samband. Det handlar däremot inte om att övervaka svenska medborgare. Det handlar inte om att bekämpa brott, för till det har vi polisen. Det handlar över huvud taget inte om att jaga enskilda individer.
Jag utesluter inte att försvarsunderrättelseverksamheten skulle kunna snubbla över en terrorist i Sverige som har samband med terroristceller utomlands. Men skulle man göra det kommer dessa uppgifter att lämnas över till de polisiära myndigheterna som sedan får gå till domstol för att få ett förhandsgodkännande om man vill avlyssna individen i fråga.
Thomas Bodström (s):
Med tanke på det sätt som man har skött det från regeringens och Mikael Odenbergs sida är jag rädd att man har gett uttrycket högmod går före fall ett ansikte. Mikael Odenberg hade alla chanser att få till en uppgörelse. Vi var tydliga med att vi var för FRA. Han kom till ett departement där förslagen låg framme och var väl förankrade. Vi var tydliga med våra tio punkter, och vi var öppna för diskussion.
Men det går inte att agera på det sätt som han har gjort. Det är beklagligt och tråkigt. Vi hade kunnat få en uppgörelse.
Vi står inför en mycket märklig situation. Det finns en mycket bred majoritet för det här förslaget, men oenighet om det sätt som man har agerat på. Vi får väl nu i stället se till att vi använder tiden framöver till att försöka hitta den bästa möjliga lösningen i stället för att bara gå tillbaka.
måndag, juni 02, 2008
Thomas Bodström och signalspaning - en analys
jag hänvisar alltså till förra årets riksdagsdebatt, där jag särskilt granskade socialdemokraternas - främst Thomas Bodströms - agerande i denna fråga.
Behovet av att lagreglera signalspaningen bättre, och att utvidga den till även trådbunden kommunikation, stod klart redan i slutet av 1990-talet, och katastrofen den 11 september 2001 gjorde det än tydligare. S-regeringen utredde frågan i flera omgångar men kom inte till skott p g av interna meningsskiljaktligheter. Den nya regeringen förbättrade det liggande förslaget på en rad punkter, lade en lagrådsremiss till riksdagen, tog in lagrådets ytterligare förslag, lade en proposition till riksdagen och där lyssnade vi från alliansen och tog in ytterligare förslag från bl a socialdemokraterna och även centerpartiet (kontrollstation).
I dialogen med socialdemokraterna förklarade sig alliansen genom dåvarande försvarsminister Mikael Odenberg - i samtal med socialdemokraternas dåvarande gruppledare Britt Bohlin - acceptera socialdemokraternas förslag.
Dagen efter kallade socialdemokraterna - läs Thomas Bodström - till presskonferens och påstod lögnaktigt att regeringen hade avbrutit förhandlingarna och vägrat gå s till mötes. Jag står för mitt starka ord, och är fortfarande bestört över hur det kan gå till i politiken.
Min analys är att s internt var splittrade med olika viljor, och att förre justitieministern inte hade glömt att centerpartiet tvingat fram en bordläggning av hans buggningsproposition - som efter ett år förbättrades på en rad punkter. Därför skulle alliansen oavsett sakläget tvingas uppleva samma "nesa", oavsett hur nära allians och s egentligen låg varandra.
Och därför gör signaturen Thomas Bodström nu ett stort nummer av några punkter som marginellt ändrar huvudinriktningen i den nya lagen.
Politik, javisst, men kanske inte när den är som allra bäst.
Behovet av att lagreglera signalspaningen bättre, och att utvidga den till även trådbunden kommunikation, stod klart redan i slutet av 1990-talet, och katastrofen den 11 september 2001 gjorde det än tydligare. S-regeringen utredde frågan i flera omgångar men kom inte till skott p g av interna meningsskiljaktligheter. Den nya regeringen förbättrade det liggande förslaget på en rad punkter, lade en lagrådsremiss till riksdagen, tog in lagrådets ytterligare förslag, lade en proposition till riksdagen och där lyssnade vi från alliansen och tog in ytterligare förslag från bl a socialdemokraterna och även centerpartiet (kontrollstation).
I dialogen med socialdemokraterna förklarade sig alliansen genom dåvarande försvarsminister Mikael Odenberg - i samtal med socialdemokraternas dåvarande gruppledare Britt Bohlin - acceptera socialdemokraternas förslag.
Dagen efter kallade socialdemokraterna - läs Thomas Bodström - till presskonferens och påstod lögnaktigt att regeringen hade avbrutit förhandlingarna och vägrat gå s till mötes. Jag står för mitt starka ord, och är fortfarande bestört över hur det kan gå till i politiken.
Min analys är att s internt var splittrade med olika viljor, och att förre justitieministern inte hade glömt att centerpartiet tvingat fram en bordläggning av hans buggningsproposition - som efter ett år förbättrades på en rad punkter. Därför skulle alliansen oavsett sakläget tvingas uppleva samma "nesa", oavsett hur nära allians och s egentligen låg varandra.
Och därför gör signaturen Thomas Bodström nu ett stort nummer av några punkter som marginellt ändrar huvudinriktningen i den nya lagen.
Politik, javisst, men kanske inte när den är som allra bäst.
Tack för alla inlägg...! Några kommentarer
Eter- och trådbunden telefon och internettrafik omfattar väldiga volymer kommunikation. En bred majoritet av riksdagen accepterar att informationsflöde som passerar landets gränser (och inte skickas från och till Sverige) och avser allvarliga yttre hot mot landets säkerhet får avspanas med automatiserade sökord och under förhandsgodkännande och efterhandsgranskning av en särskild myndighet. Detta handlar om en mycket liten del av all kommunikation.
Effektiv signalspaning bidrar till att möta yttre hot mot landet så som militära angrepp, omfattande gränsöverskridande terrorism, IT-angrepp och spridning av massförstörelsevapen. Den ökar också säkerheten för våra soldater på fredsfrämjande uppdrag i världen.
Detta innebär integritetsintrång vilket gör frågan mycket svår. Hot mot landets säkerhet måste avvägas mot riskerna för integritetsintrång. Det är helt korrekt att jag och centerpartiet har brottats hårt med frågan, vi har med betydande framgång drivit på för en rad förbättringar från integritetssynpunkt i förslaget och vi står bakom det, men vi inser frågans stora allvar och kommer att fortsätta att fundera kring och utvärdera detta i kontrollstationen år 2011.
Oscar Swartz är tydlig i ett inlägg: ” Terrorism är ett politiskt brott och kan egentligen bara bekämpas genom politik och att uppträda ansvarsfullt i geopolitiken.” Många av inläggen delar denna uppfattning.
Här är uppenbarligen en stor riksdagsmajoritet av en annan uppfattning, liksom enligt min bedömning även en klar folkmajoritet. Risken för allvarliga yttre hot mot landets säkerhet finns i dagens värld, och behöver desarmeras genom en bl a en viss noga reglerad signalspaning.
Flera påstår att regeringens förslag bryter mot svensk lag och mot europakonventionen. Detta är inte korrekt och jag får hänvisa till bl a signaturens MODs inlägg om detta - med stor sannolikhet förre försvarsministern Mikael Odenberg - , lagrådet har ju också godkänt förslaget.
Några argumenterar för att terroristhot och –dåd inte kan inträffa eller förberedas i Sverige. Tyvärr vågar jag som ansvarig politiker inte utgå från detta.
Signaturen ”Thomas Bodström” – jag utgår ifrån att det är Du! – har också skrivit ett rätt balanserat inlägg med försök att distansera sig – och s – från utskottets förslag.
Jag vill uppmana den intresserade att läsa förra årets riksdagsdebatt – http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2006/07:125 – där bl a jag noga gick igenom socialdemokraternas arbete och agerande i dessa frågor under tio år. Jag skriver ett särskilt inlägg om detta också.
Effektiv signalspaning bidrar till att möta yttre hot mot landet så som militära angrepp, omfattande gränsöverskridande terrorism, IT-angrepp och spridning av massförstörelsevapen. Den ökar också säkerheten för våra soldater på fredsfrämjande uppdrag i världen.
Detta innebär integritetsintrång vilket gör frågan mycket svår. Hot mot landets säkerhet måste avvägas mot riskerna för integritetsintrång. Det är helt korrekt att jag och centerpartiet har brottats hårt med frågan, vi har med betydande framgång drivit på för en rad förbättringar från integritetssynpunkt i förslaget och vi står bakom det, men vi inser frågans stora allvar och kommer att fortsätta att fundera kring och utvärdera detta i kontrollstationen år 2011.
Oscar Swartz är tydlig i ett inlägg: ” Terrorism är ett politiskt brott och kan egentligen bara bekämpas genom politik och att uppträda ansvarsfullt i geopolitiken.” Många av inläggen delar denna uppfattning.
Här är uppenbarligen en stor riksdagsmajoritet av en annan uppfattning, liksom enligt min bedömning även en klar folkmajoritet. Risken för allvarliga yttre hot mot landets säkerhet finns i dagens värld, och behöver desarmeras genom en bl a en viss noga reglerad signalspaning.
Flera påstår att regeringens förslag bryter mot svensk lag och mot europakonventionen. Detta är inte korrekt och jag får hänvisa till bl a signaturens MODs inlägg om detta - med stor sannolikhet förre försvarsministern Mikael Odenberg - , lagrådet har ju också godkänt förslaget.
Några argumenterar för att terroristhot och –dåd inte kan inträffa eller förberedas i Sverige. Tyvärr vågar jag som ansvarig politiker inte utgå från detta.
Signaturen ”Thomas Bodström” – jag utgår ifrån att det är Du! – har också skrivit ett rätt balanserat inlägg med försök att distansera sig – och s – från utskottets förslag.
Jag vill uppmana den intresserade att läsa förra årets riksdagsdebatt – http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2006/07:125 – där bl a jag noga gick igenom socialdemokraternas arbete och agerande i dessa frågor under tio år. Jag skriver ett särskilt inlägg om detta också.
söndag, juni 01, 2008
”anonyma” hotelser från LO – trist och allvarligt
Jag har fått ett anonymt brev från några som påstår sig vara LO-distriktet i Mellansverige. Det finns ingen referens i övrigt och ingen har undertecknat brevet. Den lilla röda rutan i övre vänstra hörnet med ett L och ett O kan vem som helst trycka dit.
Brevet påstås ha gått till ”media och grannar”, en ovanlig kombination.
Kravet är att riksdagen – och jag själv – säger nej till ”regeringens hetsjakt på den som är sjuk”.
Jag har i media hört någon ombudsman på LO försvara detta omdömeslösa och mycket trista tilltag, som tydligen faktiskt är skickat från LO. Men ingen från LO har haft kurage att skriva under brevet, och jag har inte hört någon ur LOs styrelse ta avstånd från handlingssättet.
För vad vill man uppnå, om inte att "mina grannar ska tala allvar med mig på ett sätt som jag begriper" så att jag röstar med s och går emot min egen regering. Det anonyma brevets avsändare hotar mig indirekt, och uppmanar egentligen människor i min hembygd till ”egna initiativ”…Jag har mycket goda grannar men jag känner ju inte alla i mitt postnummerområde och vad de kan ta för intryck av och hur de tolkar en anonym LO-uppmaning.
Jag har inga problem med att stå upp för regeringens politik som ger tillväxt och jobb i en värld som tappat farten, och som bibehåller en sjukförsäkring i världsklass fast med en del motiverade förändringar. Och jag diskuterar gärna detta med det fackförbund som organiserar folk ur alla partier, och med människorna i min hembygd.
Men jag reagerar starkt på det anonyma brevet från LO. Och det hade varit ännu värre om någon ansvarig LO-person hade undertecknat det här hotelsebrevet. Det borde givetvis aldrig ha skickats.
Droppen är slutligen att min hustru också har fått ett anonymt brev från ”LO-distriktet i Mellansverige”. Med rubriken ”Du som är granne till riksdagsledamot Staffan Danielsson” och med budskapet att ”ledamoten tänker försämra din sjukförsäkring och detta skickar vi till dig för kännedom”.
Min fru är illa berörd över LO-distriktets agerande, och jag har även fått sådana reaktioner från andra som blandats in på detta sätt.
LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin borde ta sitt ansvar och be om ursäkt!
Brevet påstås ha gått till ”media och grannar”, en ovanlig kombination.
Kravet är att riksdagen – och jag själv – säger nej till ”regeringens hetsjakt på den som är sjuk”.
Jag har i media hört någon ombudsman på LO försvara detta omdömeslösa och mycket trista tilltag, som tydligen faktiskt är skickat från LO. Men ingen från LO har haft kurage att skriva under brevet, och jag har inte hört någon ur LOs styrelse ta avstånd från handlingssättet.
För vad vill man uppnå, om inte att "mina grannar ska tala allvar med mig på ett sätt som jag begriper" så att jag röstar med s och går emot min egen regering. Det anonyma brevets avsändare hotar mig indirekt, och uppmanar egentligen människor i min hembygd till ”egna initiativ”…Jag har mycket goda grannar men jag känner ju inte alla i mitt postnummerområde och vad de kan ta för intryck av och hur de tolkar en anonym LO-uppmaning.
Jag har inga problem med att stå upp för regeringens politik som ger tillväxt och jobb i en värld som tappat farten, och som bibehåller en sjukförsäkring i världsklass fast med en del motiverade förändringar. Och jag diskuterar gärna detta med det fackförbund som organiserar folk ur alla partier, och med människorna i min hembygd.
Men jag reagerar starkt på det anonyma brevet från LO. Och det hade varit ännu värre om någon ansvarig LO-person hade undertecknat det här hotelsebrevet. Det borde givetvis aldrig ha skickats.
Droppen är slutligen att min hustru också har fått ett anonymt brev från ”LO-distriktet i Mellansverige”. Med rubriken ”Du som är granne till riksdagsledamot Staffan Danielsson” och med budskapet att ”ledamoten tänker försämra din sjukförsäkring och detta skickar vi till dig för kännedom”.
Min fru är illa berörd över LO-distriktets agerande, och jag har även fått sådana reaktioner från andra som blandats in på detta sätt.
LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin borde ta sitt ansvar och be om ursäkt!
Jag ber om ursäkt, Estland!
Jag har fått ovanligt många bloginlägg, många sakliga och engagerade, en del som driver mycket till sin spets och ändå längre, och så några enligt nedan:
”Du lurar ingen med din löjeväckande "kontrollstation". Du borde skämmas.”
”Kom ner till Tellus Staffan Danielsson, vi kommer att ta väl hand om dig ”
”Han har tappat allt vett och sans vad beträffar mänskliga rättigheter.”
”Hur långt är du beredd att gå med ditt tankesätt? - "Skulle vi inte tortera misstänkta kan vi drabbas av terrorangrepp som annars hade kunnat förhindras" - Det är så diktaturens kreatur resonerar, med imaginära hot om något ännu värre.”
”Pinsamt att du som Riksdagledamot inte kan stava till den huvudstad som ligger närmast Riksdagshuset. Skäms! ”
Jag återkommer med kommentarer om signalspaningen, men gör nu en avbön vad gäller det sista inlägget, om Tallinn.
Det skrevs i Tallinn, jag hade bråttom, jag var lite osäker men valde och valde fel, jag ber om ursäkt. Skäms gör jag däremot inte, politiker är verkligen inte mer än människor. (Jag kan också ha stavat Shtokmanfältet (Sjtokmanfältet?) fel i samma inlägg, men jag tycker verkligen inte att det är pinsamt om ingen upptäcker detta...)
”Du lurar ingen med din löjeväckande "kontrollstation". Du borde skämmas.”
”Kom ner till Tellus Staffan Danielsson, vi kommer att ta väl hand om dig ”
”Han har tappat allt vett och sans vad beträffar mänskliga rättigheter.”
”Hur långt är du beredd att gå med ditt tankesätt? - "Skulle vi inte tortera misstänkta kan vi drabbas av terrorangrepp som annars hade kunnat förhindras" - Det är så diktaturens kreatur resonerar, med imaginära hot om något ännu värre.”
”Pinsamt att du som Riksdagledamot inte kan stava till den huvudstad som ligger närmast Riksdagshuset. Skäms! ”
Jag återkommer med kommentarer om signalspaningen, men gör nu en avbön vad gäller det sista inlägget, om Tallinn.
Det skrevs i Tallinn, jag hade bråttom, jag var lite osäker men valde och valde fel, jag ber om ursäkt. Skäms gör jag däremot inte, politiker är verkligen inte mer än människor. (Jag kan också ha stavat Shtokmanfältet (Sjtokmanfältet?) fel i samma inlägg, men jag tycker verkligen inte att det är pinsamt om ingen upptäcker detta...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)