Krister Inde har här intervjuat professor Joanne Wood som redovisar hur man i Australien, och i delstater i USA, låter de med någon brist i sitt synfält visa sin körduglighet. Hon är oförstående inför transportstyrelsens rigiditet att endast låta syntestmaskiner bestämma och inte ens tillåta körprov, och framförallt inte decentraliserade.
Intervju
med dr Joanne Wood, professor vid School of Optometry and Vision Science vid
Queensland University of Technology, Australien. Intervjun genomfördes
vid konferensen Vision and Driving vid Högskolan Sydöstra Norge, HSN,
Optikerutbildningen, Kongsberg, Norge den 28 november 2016
-
EU-direktivet anger, att vid en
dispensansökan ska man genomgå en noggrann medicinsk undersökning och även
genomföra ett förarprov på väg. Det var också det svar jag fick av din forskarkollega
dr Cynthia Owsley i Alabama som du samarbetar med. Är det också ditt råd till
myndigheter som arbetar med detta utifrån dina forskningsresultat?
-
Ja, vi anser att ett förarprov på väg säger
väldigt mycket mer än ett syntest eller ens en simulatortest. Verkligheten är
att även om ett förarprov i trafik inte innebär att du stöter på exakt alla
trafiksituationer, så kör du i alla fall en riktig bil i en riktig trafikmiljö.
Då är chanserna att du missar de föremål som vi ställer upp i provet större än
bara genom ett enkelt synfältstest eller genom ett simulatortest.
-
Men ska de som testar ha särskilda
kvalifikationer och utbildning?
-
Absolut! Vi har särskilt utbildade
arbetsterapeuter inom trafik och bilkörning som sitter i baksätet under
förarprovet och observerar Hon (eller han) har ett standardiserat
utvärderingsschema som fylls i utmed förarprovet och det bygger på i princip
148 olika situationer som bedöms utmed den standardiserade teststräckan.
Trafikinspektören i framsätet har många års erfarenhet och särskilt av att
testa äldre personer. Men ingen av dem vet något om personens syn eller
synfält. De ska bedöma bilkörningsförmåga och trafiksäkerhet. Bilen de kör har
dubbelkommando och man kan när som helst ingripa om något skulle hända. Alla
eventuella fel som görs under uppkörningen noteras noggrant och bedöms efteråt.
-
Så ni har en avskild bana som ni kör?
-
Nej, det är det inte. Det är en
standardiserad sträcka men i vanlig trafik och det är exakt samma upplägg som
används av min forskarkollega i USA, dr Cynthia Owsley i Alabama. Vi använder
sedan många år två olika sträckor, en för personer med synfältsbortfall och en
för personer med nedsatt synskärpa som använder Bioptic (kikare inmonterad i
ena glaset i ett par vanliga glasögon). Sträckan är på 13 Miles , cirka 20 km .
-
Hur länge har du varit intresserad av och
forskat inom det här området?
-
Sedan 15 – 16 år har vi drivit forskning om
syn och trafik och använt de här metoderna i ett otal välrenommerade och
publicerade studier.
-
Har du några evidensbaserade data som styrker
det du säger här, att man kan bedöma människor med olika typer av
synfältsbortfall genom de här förarproven på väg med särskilt utbildad
expertis? Finns det någon vetenskaplig evidens bakom det du säger?
-
Vilken evidens vill du att jag visar
dig? Det finns mycket data. Evidensen
visar ju att cirka hälften av de man testar kan köra trafiksäkert även om de
inte uppfyller synkraven. Flera studier visar det, bland annat Thomas Kuebler i
Tyskland, och framför allt vår egen forskning.
-
Vad tror du om den holländska studien som gör
en femårsuppföljning av dem som fått dispens?
-
Den är mycket intressant. Vi anser – precis
som i de holländska studierna - att vissa personer, upp till hälften av de
testade, har egenskaper som gör dem kapabla att få köra bil. Det handlar om att
de är insiktsfulla, att de inte har några kognitiva (tankemässiga) problem och
att man med mer huvudrörelser in i det blinda området kan kompensera sina
synfältsskador. God aktuell körvana är också viktigt.
-
Har ni tränat dem att göra kompenserande
huvudrörelser?
-
Nej, vi har försökt se om träning har någon
effekt, men vi har haft för små urval för att kunna säga det säkert. De som gör
så här har säkert gjort det spontant för att det ger effekt.
-
Samma resultat har ju Dankers med flera
kommit fram till, att det både finns spontana beteenden och att om man tränar
de som inte klarar förarprovet så kan fler göra det, men som sagt – urvalet är även
här för litet för att säga att träning är effektivt.
-
I vår forskning har vi visat att personer som
fungerar i samhället, de jobbar, de fungerar socialt och de kompenserar för
sina bortfall kan vara säkra bilförare, vare sig de har hemianopsi eller
kvadrantanopsi. I våra studier har så många som 75 % klarat förarproven.
-
Av alla med hemianopsi?
-
Nej, nej. Dels vet vi inte om de har hemi-
eller kvadrantanopsi, dels är det bara de som är motiverade och som kommit till
oss och velat få göra ett förarprov. Många med hemianopsi är ju väldigt gamla
och har inte möjlighet att kompensera med tanke, energi, huvudrörelser och lång
erfarenhet av bilkörning. Men våra studier visar, att de som kan borde få
chansen att visa det i en standardiserad trafiksituation i ett förarprov.
-
Vad säger det jämfört med de studier som
gjorts i simulator?
-
Problemet med de studierna är att flertalet
där inte kör bil längre. De vi testar kör bil fortfarande och har lång
och färsk erfarenhet av att köra bil. Man ska inte undersöka körförmåga hos
någon som inte kör eller kört bil på länge.
-
Om en person i sitt synfält har en punkt
borta 12 grader uppåt höger utanför centrum och har kört bil länge, kan han
eller hon fortsätta köra bil då?
-
Det beror på om det finns andra synproblem…
-
Men det finns det inte i det fall jag tänker
på. Bara synfältet är påverkat… kan han eller hon köra bil trafiksäkert?
-
I vilket fall borde han få köra bil på väg
och visa sin körförmåga på ett tydligt och standardiserat sätt.
-
Men det är förbjudet i Sverige.
-
Hm. Vi har testat personer med
kvadrantanopsier och de kan köra bil säkert under de här förutsättningarna.
-
Är det övre eller undra bortfall i synfältet?
-
Det är inte det viktiga och vi såg inga
skillnader där. Det handlar mer om uppträdande och beteende än om
synnedsättningen. ”Performance is more essential than vision loss.”
-
Vad säger du som forskare om personer som är
tveksamma till att era resultat gäller vetenskapligt?
-
Ja, jag kan bara presentera evidensbaserade
resultat och hoppas på att de accepteras och respekteras. Jag gör inga
policies, min grupp producerar bara konkreta och tydliga resultat i form av god
vetenskap som är lättillgänglig för andra forskare och beslutsfattare.
-
Men i Australien, hur gör man de här
testerna? På särskilda centra?
-
Ja, vi har särskilt utbildade
arbetsterapeuter och förarprövare som genomför dem på olika platser i
Australien. De samarbetar med ögonläkare som gör bedömningar utifrån det vi
pratat om här och ger patienten möjlighet att genomföra de här standardiserade förarproven.
Man måste dock uppfylla kravet att ha 110 graders horisontellt synfält.
-
Så gör vi också i Sverige, men bara för
personer med kognitiva problem och minnesproblem enligt P-Drive-metoden. Man
anser inte att det finns tillräcklig forskning för de metoder du beskriver för
att göra samma sak med personer med synfältsbortfall.
-
Jag skulle uppriktigt sagt hellre åka med en
person som har synnedsättning jämfört med en person med kognitiva eller
minnesproblem.
-
Du verkar säker på att förarprov kan ge
svaret på om en person kan köra bil säkert eller inte. Men den medicinska
expertisen i Sverige hänvisar till att det saknas studier för det ni påstår.
Man är skeptisk till förarprov och vill inte införa den metoden.
-
Vad menar man med det?
-
Att ni påstår saker som inte är vetenskapligt
bevisade i studier.
-
Vi säger bara sådant som vi står för och har
evidensbaserad forskning bakom. Inget annat. Våra studier har hög kvalitet och är
väl kontrollerade. De är väl designade och metoderna är vetenskapliga. Våra
artiklar är refererade och godkända i en hård bedömning i välrenommerade
tidskrifter. Det gör mig väldigt besviken att höra att de som är ansvariga i
Sverige inte tar till sig våra resultat. Vår forskningskvalitet är mycket god.
Intervjuare Krister Inde
Synpedagog och författare, hedersdoktor