Jag känner en djup oro över det svenska jordbrukets försämrade konkurrenskraft, och desperation över mjölkböndernas katastrofala situation. Den har hittills främst drabbat den dominerande vanliga mjölkproduktionen medan ekomjölken klarat sig bättre eftersom fler ekobönder endast tas in av mejerierna i takt med marknadens efterfrågan medan mjölkpriset i övrigt faller på grund av marknadernas överskott.
Jag gav uttryck för min oro till landsbygdsminister Bucht i 4 interpellationsdebatter i riksdagen nyligen och lyfte givetvis också fram Centerpartiets och mina förslag till kraftfulla åtgärder snarast möjligt, lägre kostnader och skatter, enklare regler som till en del anpassas i EU-riktning samtidigt som branschen bygger in mervärden i sina certifieringar, en bred kraftsamling för att rekommendera konsumenterna att prioritera närodlad mat från Sverige mm.
LRFs regionordförande i Dalarna Martin Moraeus ger nu på sin intressanta blogg uttryck för den djupa oro som även han känner för att livsmedelsstrategin blir kraftlös och mer kännetecknad av vackra ord än handlingskraft.
Han har läst samma öppna brev till regeringen som jag, av dem som han betecknar som det svenska jordbrukets "Dödgrävare". De vill så väl men det blir så fel. Utöver dessa organisationer vill jag lägga till Miljöpartiet som får sägas vara deras förlängda arm i regeringen. Naturskyddsföreningens särskilda kampanj för "inte försämra svensk mat" går i precis samma riktning.
Här är de som skrivit till 3 ministrar i regeringen (en är under avgång):
Det är Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden, ”Sveriges konsumenter”, World Animal Protection, Ekologiska lantbrukarna, Konsumentföreningen Stockholm, Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige.
En lantbruksorganisation är med , Ekologiska lantbrukarna, som gärna ser att hela lantbruket har strängast möjliga regelverk trots att mervärdena för ekoproduktionen ju skulle bli tydligare om svenska lagar förenklades en del.
Min uppfattning är att dessa "dödgrävare", som ju alla vill så väl, i sin närmast fanatism tyvärr har bidragit till att Sverige idag är Europas mest importberoende matland där hela 55 % av vår konsumtion importeras på väg mot 60 %. Deras fokus är tyvärr inte främst hela det svenska jordbruket utan bara en mindre av det. Det är den stora tragiken och det stora hyckleriet, att världens bästa miljö- och djurskyddsvänliga jordbruk, det i Sverige, under några decennier har blivit 25 % mindre samtidigt som importmaten från länder med sämre miljö- och djurskydd har ökat lika mycket.
LRF, där nästan alla lantbrukare är med, har lagt fram ett utmärkt program för hur hela det svenska jordbrukets konkurrenskraft nu måste stärkas, i linje med vad jag angav ovan. Jag anser det helt nödvändigt att organisationer och myndigheter och regering och riksdag nu lyssnar till jordbruksnäringen och går den till mötes och inte som brevskrivarna som själva vet bäst medan matimporten ökar.
Det är bra att starka företrädare för LRF som Martin Moraeus talar klarspråk. Det svenska jordbrukets allvarliga situation och utveckling gör detta helt nödvändigt.
Jag gav uttryck för min oro till landsbygdsminister Bucht i 4 interpellationsdebatter i riksdagen nyligen och lyfte givetvis också fram Centerpartiets och mina förslag till kraftfulla åtgärder snarast möjligt, lägre kostnader och skatter, enklare regler som till en del anpassas i EU-riktning samtidigt som branschen bygger in mervärden i sina certifieringar, en bred kraftsamling för att rekommendera konsumenterna att prioritera närodlad mat från Sverige mm.
LRFs regionordförande i Dalarna Martin Moraeus ger nu på sin intressanta blogg uttryck för den djupa oro som även han känner för att livsmedelsstrategin blir kraftlös och mer kännetecknad av vackra ord än handlingskraft.
Han har läst samma öppna brev till regeringen som jag, av dem som han betecknar som det svenska jordbrukets "Dödgrävare". De vill så väl men det blir så fel. Utöver dessa organisationer vill jag lägga till Miljöpartiet som får sägas vara deras förlängda arm i regeringen. Naturskyddsföreningens särskilda kampanj för "inte försämra svensk mat" går i precis samma riktning.
Här är de som skrivit till 3 ministrar i regeringen (en är under avgång):
Det är Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden, ”Sveriges konsumenter”, World Animal Protection, Ekologiska lantbrukarna, Konsumentföreningen Stockholm, Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige.
En lantbruksorganisation är med , Ekologiska lantbrukarna, som gärna ser att hela lantbruket har strängast möjliga regelverk trots att mervärdena för ekoproduktionen ju skulle bli tydligare om svenska lagar förenklades en del.
Min uppfattning är att dessa "dödgrävare", som ju alla vill så väl, i sin närmast fanatism tyvärr har bidragit till att Sverige idag är Europas mest importberoende matland där hela 55 % av vår konsumtion importeras på väg mot 60 %. Deras fokus är tyvärr inte främst hela det svenska jordbruket utan bara en mindre av det. Det är den stora tragiken och det stora hyckleriet, att världens bästa miljö- och djurskyddsvänliga jordbruk, det i Sverige, under några decennier har blivit 25 % mindre samtidigt som importmaten från länder med sämre miljö- och djurskydd har ökat lika mycket.
LRF, där nästan alla lantbrukare är med, har lagt fram ett utmärkt program för hur hela det svenska jordbrukets konkurrenskraft nu måste stärkas, i linje med vad jag angav ovan. Jag anser det helt nödvändigt att organisationer och myndigheter och regering och riksdag nu lyssnar till jordbruksnäringen och går den till mötes och inte som brevskrivarna som själva vet bäst medan matimporten ökar.
Det är bra att starka företrädare för LRF som Martin Moraeus talar klarspråk. Det svenska jordbrukets allvarliga situation och utveckling gör detta helt nödvändigt.