En liten flicka ska utvisas till ett barnhem i Frankrike. Hennes mamma från Algeriet övergav henne då hon var 20 dagar gammal.
Hon är nu två år och har nästan hela livet bott hos en trygg fosterfamilj i Sverige som inget hellre vill än att fortsätta att vara familjehem eller få adoptera flickan.
Men Migrationsverket har beslutat att hon ska utvisas ur Sverige till ett barnhem i Frankrike, där eventuellt hennes mamma kan finnas. Många protesterar och vill att asyllagstiftningen ska ändras. Stina Bengtsson (C) vill att FNs barnkonvention ska införas i svensk lag.
Min uppfattning är att barnkonventionen i sin innebörd redan är tillgodosedd i svensk lagstiftning, och att diskussionen om den ordagrannt ska skriva in eller inte knappast förändrar något.
Däremot bör socialtjänstlagen och dess praxis lägga ökad tyngd på barnets bästa.
Det som där behöver ändras är avvägningen mellan barnets och föräldrarnas rätt när barn har tvångs- eller omhändertagits. De biologiska föräldrarnas rätt väger oerhört starkt, naturligtvis med rätta. Men den kan faktisk ibland väga alltför starkt, vilket Haddiles situation visar.
Barnets rätt, barnets bästa, är alldeles uppenbart svagare. Och fosterföräldrarnas rätt, dvs familjehemmets, det beaktas knappast alls.
Det är t ex i princip helt omöjligt för fosterföräldrar att få adoptera fosterbarn som vuxit ihop med familjen under många år.
Vi har själva varit fosterföräldrar till två små pojkar sedan de var mycket små, och vet att hur mycket vi och de än vuxit ihop under säg de första 7 åren så väger detta mycket lätt mot den biologiska förälderns rätt som kanske efter år av enorma svårigheter med t ex missbruk tillfälligt (?) fått näsan över vattnet.
Med en starkare ställning för barnets bästa, och med ett större beaktande av tryggheten i en etablerat familjehem, skulle Haddile omöjligen kunnat utvisas till ett annat land utan trygg vetskap om att hon där skulle återförenas med en biologisk förälder som har möjlighet och förmåga att ta hand om henne.
Det är möjligt att asyllagstiftningen behöver ses över. Men det är alldeles nödvändigt att snarast förstärka barnets rätt i dagens lagar och regelverk som styr tvångsomhändertagande av barn, främsty socialtjänstlagen.
Jag har ingen klar överblick över gränsdragningen mellan Migrationsverkets ansvar och Lunds kommun som tvångsomhändertagit och placerat flickan i fosterhem. Men även med dagens regelverk anser jag att både kommun och Migrationsverk mot bakgrund av skrivningarna om barnets rätt inte borde låta flickan få lämna tryggheten i fosterhemmet.
Jag anser att Migrationsverket och berörd kommuns agerande i den lilla flickan Haddiles fall bör granskas, och ska därför snarast inlämna en JO-anmälan.
tillagt 24 september: Migrationsverket ändrar sig!
Jag skriver också på Newsmill. Och JO-anmälan är nu inskickad!
Hon är nu två år och har nästan hela livet bott hos en trygg fosterfamilj i Sverige som inget hellre vill än att fortsätta att vara familjehem eller få adoptera flickan.
Men Migrationsverket har beslutat att hon ska utvisas ur Sverige till ett barnhem i Frankrike, där eventuellt hennes mamma kan finnas. Många protesterar och vill att asyllagstiftningen ska ändras. Stina Bengtsson (C) vill att FNs barnkonvention ska införas i svensk lag.
Min uppfattning är att barnkonventionen i sin innebörd redan är tillgodosedd i svensk lagstiftning, och att diskussionen om den ordagrannt ska skriva in eller inte knappast förändrar något.
Däremot bör socialtjänstlagen och dess praxis lägga ökad tyngd på barnets bästa.
Det som där behöver ändras är avvägningen mellan barnets och föräldrarnas rätt när barn har tvångs- eller omhändertagits. De biologiska föräldrarnas rätt väger oerhört starkt, naturligtvis med rätta. Men den kan faktisk ibland väga alltför starkt, vilket Haddiles situation visar.
Barnets rätt, barnets bästa, är alldeles uppenbart svagare. Och fosterföräldrarnas rätt, dvs familjehemmets, det beaktas knappast alls.
Det är t ex i princip helt omöjligt för fosterföräldrar att få adoptera fosterbarn som vuxit ihop med familjen under många år.
Vi har själva varit fosterföräldrar till två små pojkar sedan de var mycket små, och vet att hur mycket vi och de än vuxit ihop under säg de första 7 åren så väger detta mycket lätt mot den biologiska förälderns rätt som kanske efter år av enorma svårigheter med t ex missbruk tillfälligt (?) fått näsan över vattnet.
Med en starkare ställning för barnets bästa, och med ett större beaktande av tryggheten i en etablerat familjehem, skulle Haddile omöjligen kunnat utvisas till ett annat land utan trygg vetskap om att hon där skulle återförenas med en biologisk förälder som har möjlighet och förmåga att ta hand om henne.
Det är möjligt att asyllagstiftningen behöver ses över. Men det är alldeles nödvändigt att snarast förstärka barnets rätt i dagens lagar och regelverk som styr tvångsomhändertagande av barn, främsty socialtjänstlagen.
Jag har ingen klar överblick över gränsdragningen mellan Migrationsverkets ansvar och Lunds kommun som tvångsomhändertagit och placerat flickan i fosterhem. Men även med dagens regelverk anser jag att både kommun och Migrationsverk mot bakgrund av skrivningarna om barnets rätt inte borde låta flickan få lämna tryggheten i fosterhemmet.
Jag anser att Migrationsverket och berörd kommuns agerande i den lilla flickan Haddiles fall bör granskas, och ska därför snarast inlämna en JO-anmälan.
tillagt 24 september: Migrationsverket ändrar sig!
Jag skriver också på Newsmill. Och JO-anmälan är nu inskickad!