* Det har varit en rätt omvälvande tid för många av oss som ifrån olika positioner varit djupt engagerade i den svåra och viktiga frågan om hur Sveriges signalspaning för att trygga landets säkerhet ska bedrivas.
* Jag har - det ska villigt erkännas - under resans gång trängt allt djupare in i frågans sakligt och tekniskt sett komplexa dimensioner, och med den grundläggande svåra avvägningen mellan landets säkerhet och det integritetsintrång som signalspaning oundvikligen innebär.
* Är det som skett i denna frågas utveckling sedan s började utreda den redan 1998, och sedan framförallt från alliansregeringens tillträde med propositionen och trefaldig riksdagsbehandling (OK, trean väntar) och sedan den fjärde efter den kontrollstation som jag och Annie föreslog och som ska ske 2011, är detta ett bra exempel på demokrati, eller handlar det om mörker som i NordKorea eller Zimbabwe...?
* Hur någon kan jämföra den öppna process som har skett sedan 2007 med hur dessa två länder fungerar och styrs är fullständigt obegripligt för mig, och leder också till frågor om kvaliteten i den svenska juristutbildningen, om jag får vara lite elak.
* Jag tycker precis tvärtom! Visst skulle säkert mycket i denna fråga gjorts annorlunda, om vi fick börja på ett oskrivet blad och året var 1998 eller 2000. Säkert hade i så fall en bred parlamentariskt utredning tillsatts av s-regeringen, skulle jag tro (I verkligheten skedde ju aldrig detta). Och säkert hade ytterligare saker gjorts annorlunda och bättre.
* Nu hade frågan utretts sedan länge när alliansregeringen tillträdde, och efter väsentliga integritetsstärkande åtgärder, som inte minst drivits fram från centerpartiet, lades propositionen i början av 2007 eftersom signalspaningen behövde regleras och utsträckas till kabel.
* Med lyhördhet för socialdemokraternas och borgerliga riksdagsledamöters synpunkter tillfördes ytterligare förstärkningar inför det första riksdagsbeslutet, och efter några dramatiska veckor i fjol ytterligare flera, till vilka regeringen skulle återkomma i en ny proposition. Efter en omfattande process - där t ex centerpartiet och folkpartiet haft en rejäl dialog med kritiker med respekt för den starka kritik som förts fram - görs nu ytterligare betydande förändringar av lagen som t ex riktar signalspaningen mer selektivt på olika sätt. Med mera!
• Är denna lyhörda process något som förtjänar glåpord och fördömanden enligt ovan, eller är det snarare något av en demokratisk nytändning som har skett, där människors levande engagemang via internet och i "gammalmedia", och i riksdagen, verkligen har påverkat ett riksdagsbeslut om en ny viktig lag, och förändrat den i betydande utsträckning?! Och förtjänar den regering och riksdagsmajoritet som faktisk har lyssnat till kritiken och tagit till sig den och förändrat lagen ris och fördömanden, eller mera ros och lite beröm?
• Jag är subjektiv och lite partisk, det ska villigt erkännas, men jag lutar ju åt det senare hållet.
• Beröm måste ju också delas ut till alla människor som med mycket kraft och skicklighet, och med brinnande engagemang, nog gjort något märkligt och nytt. Förnyat vår demokrati är stora ord, men något åt det hållet handlar det om. Det är ett genombrott för internet och bloggvärlden som redskap för människors betydelse och möjligheter att påverka i vår demokrati. Och samspelet med ”gammelmedia” har ju fungerat bra, får man nog säga, och haft inte liten betydelse heller.
• Jag kanske tar i för mycket så här mitt i frågans behandling, det erkännes. Och så utskälld och sågad vid fotknölarna som jag blivit under resans gång så borde jag väl vara mer negativ. Men det är svårt. Tänk om engagemanget och diskussionen och dialogen var så här intensiv även i andra viktiga samhällsfrågor, det vore ju härligt.
• En positiv bieffekt för mig är ju det uppsving som min enkla blogg har fått. Risken är uppenbar att den återgår till en mer obemärkt tillvaro igen. Jag kommer att följa bloggosfärens liv och rörelse bättre än tidigare, och jag har upptäckt mångfald och kvalitet i den. Jag har försökt att lyssna och lära och föra en saklig dialog med alla Er som gjort inlägg på min blogg eller skickat e-post (utom de 27.000 som närmast dränkte mig i somras), det har varit mycket stimulerande måste jag säga. Liksom även de fysiska möten som dessa kontakter resulterat i!
• Jag har stor respekt för engagemanget i fildelnings- och upphovsrättsliga frågor som bl a lett till bildandet av Piratpartiet. (Och där jag, och många andra centerpartister, tycker att det finns viktiga poänger.) Vi som jobbat politiskt på fritid eller arbetstid vet hur mycket tid och kraft detta engagemang vanligen kräver, vilket partiledare Falkvinge säkerligen korrekt vidimerar på sin blogg. Bloggen Opassande kommer jag säkert att följa ett bra tag, och även andra intressanta bloggar utöver de som jag tidigare spanat av.
• Vi ”gammalpartier” kommer säkert att kämpa vidare länge än. Jag hoppas att vårt (och centerpartiets) tillskott av nya engagerade människor ökar, och även från de med rötterna i bloggvärlden också. Vi kommer liksom hittills att få tävla med ”enfrågerörelser” och nya strömningar eller partier men så ska det ju vara.
• Hur ska, och hur kommer, nu ”massavlyssningens” (inte mitt ord, obs!) kritiker förhålla sig till den förändrade lag som nu förhoppningsvis kommer att antas av riksdagen i vinter? Tja, det får ju Ni avgöra, och jag har med intresse läst en del färska kommentarer. Inte heller jag själv har fullt ut hunnit analysera de betydande förändringar som nu görs.
• Antingen kan kritikerna ta hem en seger, eller också ett nederlag, eller hamna i en gråzon mittimellan. Följa och bevaka frågan framåt, det kommer ju givetvis att ske. Min egen bedömning, om någon lyssnar, är att Ni har påverkat den här viktiga lagen i betydande grad.
• Jag ser att de kritiker inom centerrörelsen, som deltagit i den givande dialog som vi haft, gör analysen att dialogen har givit goda resultat i rätt riktning. (t ex Anckersjö, Hultin, Andersson, Hedin)Jag delar den analysen, och jag vet ju att både de och vi från riksdagsgruppen känner igen mycket i den kommande lagrådsremissen från den dialog vi har haft, och från de olika förslag som riksdagsgruppen spelade in till regeringens beredning av frågan. Men visst har beredningen i försvarsdepartementet, och i samordningen mellan de 4 allianspartierna, tagit väl vara på och utvecklat våra och andras förslag.
• Nu lägger regeringen snart sin lagrådsremiss. Vi får studera denna noga liksom remissutfallet (som man säger). Därefter kommer propositionen och sedan riksdagsbehandlingen, där jag självfallet med intresse ska läsa motionerna. Jag ser fram mot fortsatt dialog i denna viktiga fråga! Förhoppningsvis i ett lugnare tempo, men det får vi se.
Etiketter: FRA, signalspaning, Bodström, Nordkorea, Zimbabwe
fredag, september 26, 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)