Det finns många avvägningar som måste göras här i livet. Vad kan accepteras, vad måste stoppas och förhindras och bekämpas?
Miljörörelsen är ofta bra på att måla upp hoten och sedan bekämpa dem kompromisslöst.
Ibland har man rätt, ibland går man för långt.
Vad gäller jordbruket är det viktigt att det bedrivs så hållbart som möjligt, så klart. Självklart också bra med mångfald för att inom hållbara ramar bedriva jordbruket med t ex olika certifieringskoncept, t ex Krav eller Sigill eller Biodynamiskt. De kan ta ut svängarna och marknadsföra det i fri konkurrens.
Däremot blir det problematiskt om organisationer och partier sätter upp målsättningar som skulle ge dramatiska effekter för t ex Sveriges och Världens livsmedelsförsörjning.
Min debattartikel, först i Göteborgsposten, har nu fått svar på Newsmill av Miljöpartiets Kew Nordqvist.
Jodå, han står fast vid att Miljöpartiets vision är att allt jordbruk i Sverige och Världen ska bedrivas enligt Kravs regelverk, ungefär. Det vill säga, allt jordbruk skulle helt avstå från växtnäringstillförsel genom mineralgödsel, helt avstå från användning av alla bekämpningsmedel som kan klassas som "kemiska", helt avstå från all användning av växtsorter som förädlats med hjälp av genteknik, helt avstå från att sluta kretsloppet genom att återföra humangödseln i form av certifierat avloppsslam till åkermarken och så vidare.
Att på detta sätt vilja förhindra jordbruket i sin helhet att använda modern teknik som betyder så mycket för att få höga skördar och för att behålla jordens bördighet är dogmatiskt, och skulle ge dramatiska effekter på Sveriges och Världens livsmedelsförsörjning. Sådant kan ett ibland rätt extremt miljöparti ägna sig åt, men då fungerar man mest som ännu en naturskyddsförening som tar ut svängarna och driver opinion utan att behöva ta ansvar för verkligheten.
Min kritik mot SNF och MP står därför fast, man spelar rysk roulette med livsmedelsförsörjningen.
Centerpartiet är det ursprungliga och det moderna miljöpartiet som på verklighetens grund kämpar för att sluta kretsloppen och sla vakt om åkrar, betesmarker och livsmedelsproduktion i Sverige. Vi är positiva till Krav-jordbruket som ska ha ett gott stöd för sina miljöfördelar, men vi står verkligen också upp för de övriga 95 procenten av det svenska jordbruket som nu är så hårt pressat.
Låt mig diskutera ett av Miljöpartiets blanka nej, det till gentekniken inom växtförädlingen. Potatis är en av världens stora grödor och tyvärr mycket känslig för svampsjukdomen bladmögel, som ger brunröta och förstör potatisen. För att få en hög och säker avkastning bekämpas därför bladmöglet oftast ett antal gånger under en växtsäsong med kemiska medel, vilket står för en betydande del av den kemiska bekämpningen i jordbruket.
Den ekologiska potatisodlingen står för endast några procent och drabbas ofta av höga skördeförluster. Utan kemisk bekämpning i de allra flesta odlingar skulle bladmögeltrycket vara ännu mycket större.
Nu har växtförädlingen med hjälp av genteknik tagit fram en potatissort, Fortuna, som är motståndskraftig mot bladmögel. Den används dock inte eftersom man i EU och i Sverige säger närmast blankt nej till "GMO"-grödor, till skillnad från i USA, i Sydamerika och i Asien.
Istället för att kunna minska bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruket i betydande grad genom Fortunapotatisen, vilket i hög grad skulle gynna främst ekopotatisen, fortsätter därför svampbekämpningen i potatisen på en hög nivå, och ekopotatisen har väldiga problem.
Visst ska gentekniken diskuteras noga och prövas under sträng kontroll, men min uppfattning är att den har stora fördelar och att sådana växtsorter bör kunna användas även i Sverige och EU.
Jag har skrivit om detta på SvD Brännpunkt tillsammans med Magnus Andersson.
SNF och ekoodlarna som kategoriskt har motsatt sig detta börjar nu ändå nyansera sig något, vilket är positivt, t ex här i en replik på min GP-artikel (som jag även har slutreplikerat på). Även ekoodlarnas ordförande Ehrencrona är inte totalt avvisande i all evighet, även om frågan är mycket känslig, här och här.
(Tillagt samma dag) Jag har all respekt för om Krav och eko fortsätter med att helt motsätta sig GMO som ett sätt att stärka sitt märke, trots de fördelar som t ex en potatissort motståndskraftig mot bladmögel skulle vara. Om jordbruket i övrigt accepterar gentekniken under sträng kontroll skulle det ytterligare stärka kravmärket. Att däremot jordbruket i sin helhet i Sverige skulle avstå från all användning av sorter som förädlats fram med hjälp av genteknik tror jag vore olyckligt.
ATL behandlar frågan i en ledare och en ledarbloggskommentar, http://www.atl.nu/bloggar/ledarbloggen/gmo-v-cker-alltid-debatt
Miljörörelsen är ofta bra på att måla upp hoten och sedan bekämpa dem kompromisslöst.
Ibland har man rätt, ibland går man för långt.
Vad gäller jordbruket är det viktigt att det bedrivs så hållbart som möjligt, så klart. Självklart också bra med mångfald för att inom hållbara ramar bedriva jordbruket med t ex olika certifieringskoncept, t ex Krav eller Sigill eller Biodynamiskt. De kan ta ut svängarna och marknadsföra det i fri konkurrens.
Däremot blir det problematiskt om organisationer och partier sätter upp målsättningar som skulle ge dramatiska effekter för t ex Sveriges och Världens livsmedelsförsörjning.
Min debattartikel, först i Göteborgsposten, har nu fått svar på Newsmill av Miljöpartiets Kew Nordqvist.
Jodå, han står fast vid att Miljöpartiets vision är att allt jordbruk i Sverige och Världen ska bedrivas enligt Kravs regelverk, ungefär. Det vill säga, allt jordbruk skulle helt avstå från växtnäringstillförsel genom mineralgödsel, helt avstå från användning av alla bekämpningsmedel som kan klassas som "kemiska", helt avstå från all användning av växtsorter som förädlats med hjälp av genteknik, helt avstå från att sluta kretsloppet genom att återföra humangödseln i form av certifierat avloppsslam till åkermarken och så vidare.
Att på detta sätt vilja förhindra jordbruket i sin helhet att använda modern teknik som betyder så mycket för att få höga skördar och för att behålla jordens bördighet är dogmatiskt, och skulle ge dramatiska effekter på Sveriges och Världens livsmedelsförsörjning. Sådant kan ett ibland rätt extremt miljöparti ägna sig åt, men då fungerar man mest som ännu en naturskyddsförening som tar ut svängarna och driver opinion utan att behöva ta ansvar för verkligheten.
Min kritik mot SNF och MP står därför fast, man spelar rysk roulette med livsmedelsförsörjningen.
Centerpartiet är det ursprungliga och det moderna miljöpartiet som på verklighetens grund kämpar för att sluta kretsloppen och sla vakt om åkrar, betesmarker och livsmedelsproduktion i Sverige. Vi är positiva till Krav-jordbruket som ska ha ett gott stöd för sina miljöfördelar, men vi står verkligen också upp för de övriga 95 procenten av det svenska jordbruket som nu är så hårt pressat.
Låt mig diskutera ett av Miljöpartiets blanka nej, det till gentekniken inom växtförädlingen. Potatis är en av världens stora grödor och tyvärr mycket känslig för svampsjukdomen bladmögel, som ger brunröta och förstör potatisen. För att få en hög och säker avkastning bekämpas därför bladmöglet oftast ett antal gånger under en växtsäsong med kemiska medel, vilket står för en betydande del av den kemiska bekämpningen i jordbruket.
Den ekologiska potatisodlingen står för endast några procent och drabbas ofta av höga skördeförluster. Utan kemisk bekämpning i de allra flesta odlingar skulle bladmögeltrycket vara ännu mycket större.
Nu har växtförädlingen med hjälp av genteknik tagit fram en potatissort, Fortuna, som är motståndskraftig mot bladmögel. Den används dock inte eftersom man i EU och i Sverige säger närmast blankt nej till "GMO"-grödor, till skillnad från i USA, i Sydamerika och i Asien.
Istället för att kunna minska bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruket i betydande grad genom Fortunapotatisen, vilket i hög grad skulle gynna främst ekopotatisen, fortsätter därför svampbekämpningen i potatisen på en hög nivå, och ekopotatisen har väldiga problem.
Visst ska gentekniken diskuteras noga och prövas under sträng kontroll, men min uppfattning är att den har stora fördelar och att sådana växtsorter bör kunna användas även i Sverige och EU.
Jag har skrivit om detta på SvD Brännpunkt tillsammans med Magnus Andersson.
SNF och ekoodlarna som kategoriskt har motsatt sig detta börjar nu ändå nyansera sig något, vilket är positivt, t ex här i en replik på min GP-artikel (som jag även har slutreplikerat på). Även ekoodlarnas ordförande Ehrencrona är inte totalt avvisande i all evighet, även om frågan är mycket känslig, här och här.
(Tillagt samma dag) Jag har all respekt för om Krav och eko fortsätter med att helt motsätta sig GMO som ett sätt att stärka sitt märke, trots de fördelar som t ex en potatissort motståndskraftig mot bladmögel skulle vara. Om jordbruket i övrigt accepterar gentekniken under sträng kontroll skulle det ytterligare stärka kravmärket. Att däremot jordbruket i sin helhet i Sverige skulle avstå från all användning av sorter som förädlats fram med hjälp av genteknik tror jag vore olyckligt.
ATL behandlar frågan i en ledare och en ledarbloggskommentar, http://www.atl.nu/bloggar/ledarbloggen/gmo-v-cker-alltid-debatt