Nationaldagstal 6 juni 2019 i sydöstra Linköping, Staffan
Danielsson
Ärade åhörare!
Vi är i Landeryds vackra hembygsgård i sydöstra delen av
Linköpings kommun, nära Stångån och Kinda kanal.
Sverige är fantastiskt, liksom Norden är det, och Europa,
och så vidare.
Vårt jordklot är fantastiskt, bildat för 4,54 miljarder år
sedan, i samma veva som vårt solsystem, och solen, bildades. Alltså för 4.540
miljoner år sedan. Big Bang, när universum typ exploderade, var för 13,8
miljarder år sedan. Hur universum tillkom innan det exploderade är en gåta.
Det är i alla fall väldigt längesedan.
De första 700 miljonerna år efter vårt jordklots bildande
var det inte inget liv på jorden men sedan växte det långsamt fram, med hjälp
av atmosfären, av solen, av vattnet och jordarna, och av fotosyntesen. Ett rent
under!
Dinosaurerna levde för inte så länge sedan, för mellan 65
och 230 miljoner sedan, då var jorden ca 4, 4 miljarder år gammal.
Människan har bara funnits en liten bråkdel av tiden som
vårt jordklot har funnits. Våra urfäder,
och mödrar, avskiljdes från aporna för kanske 7 miljoner år sedan. Den moderna
människan har funnits i bara 200.000 år.
Till Sverige kom människan för bara 10.000 år sedan, när den
senaste istiden slutade. 10.000 år är 0,01 miljoner år. På ljunghedarna söder
om Roxen befolkades sedan Linköping, och dessa bygder, när istidshaven sjönk
undan, allt mer. Jordbruket växte fram för 2-3.000 år sedan.
Under vikingatiden fanns det två vattenvägar från Linköping
till Östersjön, dels Motala ström och dels från Roxen via Vårdsbergsån och
Svinstadssjön och Yxningen mot Valdemarsvik.
För flera hundra år sedan bodde det bara några tusen
personer i Linköpings stad, men kanske 20.000 på landsbygden i nuvarande Linköpings
kommun.
Idag är vi över 160.000 människor i vår kommun på väg mot
ännu fler.
På vårt fantastiska jordklot finns idag över 7.700 miljoner
människor på väg mot 8-9 miljarder människor. Sverige utgör med sina tio
miljoner 0,15 % av världens befolkning. Och Linköping i sin tur är ca 1,5 % av
Sveriges befolkning..
Nu är det slut på siffor!
Jorden har under mänsklighetens historia tyvärr alltid plågats
av fruktansvärda krig och konflikter men också med långa perioder av fred och
välstånd.
Idag frestar människan hårt på jordens resurser och miljö
genom exploatering och industrialisering. Vi påverkar klimatet och haven är
fulla av plaster. Jordklotet tål inte hur många människor som helst och vi
borde snarast bli färre.
Frånsett Linköpings blodbad, där fem personer avrättades,
och slaget vid Stångebro och Dackefejden mm.s å har nog Östergötland och
Linköping och Landeryd varit ett rätt lugnt och tryggt hörn av världen.
Nationen Sverige växte fram med Gustav Vasa och efter krig
med Danmark och med Norge och med Ryssland så blev Sverige Sverige när först
Finland och sedan Norge lämnade oss, det
senare för ca 120 år sedan.
Människor världen över är stolta över sina hembygder och
sina länder. Ibland kanske t o m alltför stolta, och kanske lite nedlåtande
till andras hembygder som sägs vara lite mindre fantastiska än den egna. Så
fungerar vi lätt, vi människor. Ta bara rivaliteten mellan socknar, förr i
tiden, och mellan städer, t ex Linköping och Norrköping. Lite på skämt med
också med lite allvar.
Det gäller att respektera varandra och andra samtidigt som
vi kan och ska vara stolta över den hembygd och det land som vi är en del av.
Idag är det Sveriges nationaldag.
Det är det en dag för att högtidlighålla den gemenskap som vi
har som bor i Sverige, en dag för samhörighet och sammanhållning.
Det är nationen
som utgör gemenskapen mellan oss som bor i Sverige. Den gemenskapen ska man
inte skönmåla. Den är inte alltid enbart harmonisk och trivsam – men vi kommer
inte ifrån den. Lika lite som vi väljer vilken familj vi ska ingå i, när vi
föds, väljer vi vilken nation vi föds i. Vi kan visserligen senare i livet
välja att säga upp gemenskapen med vår familj eller vår nation och söka oss nya
sammanhang att leva i, men tills vi gör det är vi en del i de gemenskaper som
ödet, slumpen, försynen eller vad det nu är har placerat oss i.
Ett sätt för oss
att hantera denna samverkan på är att skapa olika regelsystem för hur vi ska
bete oss mot varandra. Staterna ger oss den formella ramen för att fatta
gemensamma beslut om en del av de viktiga frågor som vi tillsammans måste ta
ställning till. Samtidigt kan staten och lagarna inte fungera utan förankring
hos de människor som berörs av dem. Staten och demokratin behöver förankras i
en konkret verklighet, hos folket, kulturen och historien, i det som är av kött
och blod, det som lever och pulserar. Utan folket, utan nationen vore staten
bara ett tomt skal av formella regler – och utan staten och dess regler kan
nationen lätt falla ner i anarki. Staten och nationen behöver varandra, men
idag på nationaldagen är det nationen, folket och vår gemenskap som vi firar,
snarare än staten och dess regelverk.
Det är viktigt att
nationen, gemenskapen är öppen och välkomnande, så att alla som vill kan bli en
del av den, göra den till sin. Att bli svensk medborgare är att få tillträde
till staten Sverige, få de rättigheter som tillkommer svenska medborgare, att
få statens skydd när det behövs. När vi talar om integration, däremot, talar vi
om att Sveriges nya invånare blir en del av den svenska nationen, att de
gradvis blir en del av den mänskliga, kulturella och historiska gemenskap som
vi högtidlighåller idag på nationaldagen. För att sådan integration ska äga rum
krävs insatser både av oss som redan ingår i gemenskapen och av dem som vill
bli en del av den. Vi måste öppna vår gemenskap och välkomna nya människor att
ta del av den, samtidigt som den krävs vilja och öppenhet också av den som vill
in.
Vi firar vår
nationaldag som fria människor i ett fritt land. Vi vet att så är inte alla
förunnat i vår värld. Därför går våra tankar idag också till alla de människor
som lever i svåra förhållanden runt om i världen. Människor, som tvingas leva i
en vardag som kantas av krig, fattigdom och svält. Där barn inte har anständiga
förutsättningar att få överleva och växa upp.
Vi
ska göra allt för att dessa ska få det bättre, några genom att komma till
Sverige men de allra flesta genom förbättringar i sina hemländer, som vi på
allt sätt ska understödja.
Människans
stund på jorden har varit och är under en mycket kort tid av dess långa
historia. Vår egen stund på jorden kan vara i bästa fall 80-90-100 år. Jag, och
säkert vi alla, är stolta och glada över att leva och bo i Linköping, ett fint
ställe i Sverige och på jorden.
Nu reser vi oss
alla och hurrar för Sverige och för den svenska flaggan
Ett
fyrfaldigt leve för Sverige – det leve!