Försvarsbudgeten efter 2015...

Svenska Dagbladet hade igår fått tillgång till ett arbetspapper i regeringskansliet om att utreda besparingar inom försvaret.

Den kände försvarsbloggaren Wiseman är som vanligt snabb med att kommentera.

Dagens eko rapporterade igår.

För Centerpartiets del har vi hårt drivit på för att försvarsberedningen - med förankring i riksdagens partier - ska tillsättas för omvärldsanalys och dialog inför nästa försvarsbeslut år 2014. Försvarets ramar, och Jas Gripens uppgradering är givna frågor att diskutera, även om regeringens kommande proposition om Gripen sannolikt bereds separat. Underlag från försvaret, försvarsdepartementet och regeringskansliet ingår självfallet i beredningens arbete

Vår uppfattning är att det behövs en uppgradering av JAS Gripen för att den ska kunna matcha andra länders flygvapen. Här är Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet mer tveksamma eller helt negativa.

Att bereda olika handlingsalternativ för att få en försvarsbudget i balans efter 2015 är naturligtvis inte fel. Och att det tas fram arbetspapper inom berörda departement är det heller ingen dramatik i. De går ju i vanlig ordning till "samordningen" för beslut.

Jag sa i ekot att det verkligen inte finns något stort utrymme för att lägga ned ytterligare förband. Och visst kan beredningsunderlaget utgå ifrån förutsättningen oförandrade försvarsramar men i den slutliga avvägningen mellan besparingar och ev resurstillskott har jag tidigare hävdat att även en viss ramökning kan bli aktuell.

Visserligen skär länder i vår omvärld, frånsett Ryssland.., ner sina försvarsbudgetar men Sveriges försvarskostnader i procent av BNP har på 25 år sjunkit från 2,5 procent till 1,2 procent. Och från att ha legat högst i Norden till att idag ligga lägst.

Hur ska då besparingar inom försvaret beredas. Här bör regeringen tänka till. Riksrevisionen har starkt kritiserat den s.k "genomförandegruppens" arbete. Jag anser det viktigt att försvarsmaktens synpunkter väger tungt, och att försvarsmakten på lämpligt sätt involveras i beredningsarbetet.

S frågar Lena Ek om min matupphandlingsartikel.

Jag har ju ett stort engagemang för att svensk livsmedelsproduktion ska växa. Jag lider när den under 25 år har backat med ca en tredjedel och importen av mat istället ökat från 25 procent av konsumtionen till snart 50 procent. Visserligen har under samma tid det ekologiska jordbruket ökat från 0,2 procent av produktionen till nu 4-5 procent, men den ökningen är ju liten i förhållande till en väldiga importökningen.

Jag har stor respekt för ekojordbruket som ett gott miljöalternativ, men jag menar att även det svenska jordbruk som står för 95 procent av produktionen är ett bra miljöalternativ. Däremot importmat kommer långt efter eftersom där miljöhänsyn och djurskydd är lite lägre och eftersom importmat inte bidrar till några av de svenska miljömålen, t ex biologisk mångfald, hävda betesmarkerna eller sluta kretsloppen.

Jag har märkt under min tid i Miljö- och jordbruksutskottet att det är ett stort fokus på att öka ekoproduktionen, medan det faktum att jordbruket i sin helhet "flyttar ut" inte ägnas några djupare analyser.

Min slutsats är att om inte huvudfokus ändras till hur det vanliga miljövänliga jordbruket ska kunna konkurrera bättre med importmaten så kommer importökningen bara att fortsätta. Självfallet ska den viktiga ekonischen ha fortsatt stöd efter sina miljöfördelar men vi måste förstå att det är tufft för barnfamiljer och även kanske kommuner att övergå stort till eko när merpriset är ca 30-60 procent, högre ju större andel ekomaten står för.

För att få uppmärksamhet kring detta har jag tvingats att höja tonläget och ta till rätt drastiska formuleringar, vilket jag skrivit mycket om här på bloggen, här och här och här och här och här.

Nu senast har jag skrivit en debattartikel med kritik mot Socialdemokraterna som vill fördubbla ekoekoarealen och andelen ekomat i offentlig sektor till 30 procent. Jag har sagt att man nästan överträffar Miljöpartiet i en flumradikal jordbrukspolitik. (MPs vision är ju 100 procent eko och kraftigt ökade stöd till ekoproduktionen).

Problemet med MPs vision är utöver att produktionen sjunker med kanske 40 procent (i en värld där det behövs en fördubbling till år 2060) och att maten blir 30-60 procent dyrare är att samtidigt som eko ökar så kommer importen att fortsätta att vinna terräng på det dominerande miljövänliga svenska jordbrukets bekostnad, vilket försämrar miljö- och djurskydd samt hotar våra svenska miljömål.

Svenska Livsmedelsarbetareförbundet ser sina jobb försvinna utomlands och är starkt kritiska till socialdemokraternas ensidiga ekofokus.

Matilda Ernkrans (S) är ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott och ställde i riksdagens frågestund igår en fråga till Lena Ek om hon delade min uppfattning att "mer ekologiskt är flum", som hon formulerade det. Miljöministern blev möjligen överraskad men svarade bra, som ju även jag anser, att både ekonischen och det vanliga miljövänliga jordbruket har sina givna roller.

Det som bekymrar mig är att S tydligen inte uppfattat kärnan i min kritik, att för att kunna stå emot importmaten och ta tillbaka marknadsandelar så måste huvudfokus flyttas till det vanliga miljövänliga jordbruket. När S trots begynnande svårigheter att avsätta en del ekoprodukter vill fördubbla ambitionerna behåller man sitt huvudfokus på eko samt riskerar att prispressande överskott kan uppstå som i så fall hårt kan drabba dagens ekolantbruk, samtidigt som jordbruket i sin helhet minskar och livsmedelsindustrin fortsätter att flytta ut.