Jag skrev detta blogginlägg i augusti, med kritik mot medias och dagens ekos nyhetsvärdering och -rapportering.
Jag skrev bl a: "Tyvärr finns det en misstro hos alltfler medborgare mot svenska media, man litar inte på att de speglar verkligheten som den är utan friserar den lite i "positiv och rätt" riktning, av goda och välmenande skäl.
Jag anser denna utveckling oroande av flera skäl. Det är viktigt att verkligheten speglas som den är, inte som den borde vara. Och om förtroendet för t ex public service, och övriga media, minskar hos en del medborgare är det inte bra, tycker jag.
Stämmer det då, har media en egen agenda om vad som bör lyftas fram och vad som inte bör lyftas fram.
Jo, nog är det så. Tydligast är det i de laddade migrationsfrågorna, där både media, politiker och myndigheter sedan länge haft en agenda att lyfta positiva nyheter och avstå så långt möjligt från andra eller tona ned dem.
Exemplen är så många. Vid brottsrapportering, och när signalement beskrivs, finns alltid en strävan att undvika att beskriva sådant som kan kopplas till migrationen. Detta leder lätt till att många tror att fler brott än vad som är fallet begås av människor med rötter i andra länder, dvs beröringsångesten kan vara contraproduktiv."
Jag skrev bl a: "Tyvärr finns det en misstro hos alltfler medborgare mot svenska media, man litar inte på att de speglar verkligheten som den är utan friserar den lite i "positiv och rätt" riktning, av goda och välmenande skäl.
Jag anser denna utveckling oroande av flera skäl. Det är viktigt att verkligheten speglas som den är, inte som den borde vara. Och om förtroendet för t ex public service, och övriga media, minskar hos en del medborgare är det inte bra, tycker jag.
Stämmer det då, har media en egen agenda om vad som bör lyftas fram och vad som inte bör lyftas fram.
Jo, nog är det så. Tydligast är det i de laddade migrationsfrågorna, där både media, politiker och myndigheter sedan länge haft en agenda att lyfta positiva nyheter och avstå så långt möjligt från andra eller tona ned dem.
Exemplen är så många. Vid brottsrapportering, och när signalement beskrivs, finns alltid en strävan att undvika att beskriva sådant som kan kopplas till migrationen. Detta leder lätt till att många tror att fler brott än vad som är fallet begås av människor med rötter i andra länder, dvs beröringsångesten kan vara contraproduktiv."
Denna svenska mediers välmenande undanhållande av fakta driver många att komplettera sin information från alternativa informationskanaler av ofta tvivelaktig karaktär, som t ex "Flashback".
Vid uppmärksammade gruppvåldtäkter anser media oftast att förövarnas ursprung inte är relevant att informera om, och t o m när polisen ger ut signalement förekommer det att media inte för polisens uppgifter vidare om media anser dem irrelevanta.
Vid årsskiftet inträffade övergrepp i stor skala på kvinnor i Köln och i liten skala i Kalmar. Varken polis eller media skyndade sig att rapportera om detta, och framförallt inte att förövarnas ursprung var utanför Europa. Samma typ av övergrepp lär ha inträffat för ett halvår sedan vid en musikfestival i Stockholm, vilket kom till DNs kännedom men man avstod från att rapportera detta.
Med anledning av övergrepp i Köln och Kalmar, och enstaka omskrivna gruppvåldtäkter, är det uppenbart att det behövs ett starkare fokus för att stärka respekten för kvinnor i alla samhällsgrupper.
Den här DN-intervjun från år 2000 visar vilka utmaningar som fanns då, och som jag tyvärr befarar finns även nu.
Det som sägs är ju mycket anmärkningsvärt.
Den här DN-intervjun från år 2000 visar vilka utmaningar som fanns då, och som jag tyvärr befarar finns även nu.
Det som sägs är ju mycket anmärkningsvärt.
Min grundpoäng är att jag tror att "gammalmedia" binder ris åt egen rygg och riskerar sin trovärdighet när man avstår från att i sin brottsrapportering ta med uppgifter som av allmänheten uppfattas som relevanta. Min bedömning är att detta gör att man tappar läsare och driver många att alltmer komplettera sin informationsinhämtning från sociala medier av mycket skiftande kvalitet.
Det verkar som om händelserna i Köln och Kalmar kan bana väg för en öppnare rapportering, vilket jag tror vore riktigt. Vi får väl se, jag återkommer.