Bramstorp och Westman, männen bakom "kohandeln"som räddade Sverige på 1930-talet!

Centerpartiet har varit en central politisk kraft i Sverige alltsedan dåvarande Bondeförbundet (och Jordbrukarnas Riksförbund) bildades på 1910-talet. Innan dess vägde böndernas röster tungt i partibildningarna sedan 1860-talet, då riksdagens ny båda kammare började väljas av män med inkomst och indirekt av landsting och kommuner.

Bondeförbundet tog plats i riksdagen kring 1920 och spelade redan från början en viktig politisk roll. Dess stora genombrott var sedan den överraskande "kohandeln" med socialdemokraterna 1933, som i praktiken räddade både Sveriges ekonomi och hejdade nazisternas framväxt.

Det är synd att uppgörelsen fått en lite nedvärderande namn, det borde rätteligen kallas typ "krisuppgörelsen som räddade Sverige".

Krisuppgörelsen innebar för Bondeförbundet att partiordföranden Olof Olsson i Kullenbergstorp, som var emot, detroniserades och 1934 efterträddes av Axel Pehrsson Bramstorp, som sedan blev statsminister i tre månader 1936 och sedan ingick i regeringen med Socialdemokraterna och Bondeförbundet 1936-39 och sedan i samlingsregeringen under världskriget.

Den andra starke mannen i Bondeförbundet, som varit justitieminister redan i regeringen Hjalmar Hammarsköld under först världskriget, och som sedan var det från 1936 igen, är mera okänd idag, nämligen Karl Gustav Westman från Linköping och sedan Uppsala.

K-G Westman betydde oerhört mycket för att det blev en krisuppgörelse med socialdemokraterna, och beskrev den så här i skolboken "Fäderneslandets historia" som han länge redigerade:

"Man enade sig om en "välfärdspolitik" som innebar, att man skulle söka rädda vårt folk från den stora arbetslöshet, som rådde, genom att skaffa jordbrukarna lönande pris för deras alster, och sätta igång arbetskrävande företag till förmån för industrins arbetare.!

Citatet hittar jag i folkhögskoleläraren och journalisten Veine Edmans förnämliga bok "Statsråd i krigstider" (Atremi förlag) som nyligen utkommit. Den är särskilt värdefull eftersom ledande Centerpartister inte har memoarer som sin starkaste sida.

Den skildrar K-G Westmans, och hans också framgångsrika bröders, gärningar som riksdagsledamöter och statsråd, jordbrukare och ledande i Sveriges Lantbruksförbund, samt diplomat på högsta nivå).

Boken redovisar oerhört intressant "borgerlighetens" framväxt och Bondeförbundet/Centerpartiets del av den samtidigt som man från början har en mittenposition. Den skildrar regeringars tillkomst och fall, nationalismens, och rasbiologins, framväxt och omfattande av många partier inklusive Bondeförbundet, tryckfrihetsinskränkningarna under andra världskriget och eftergifterna mot Tyskland, samt berättar också om Linköpings stor donator Henric Westman (ej släkt) och hans nära relation till de fem postmästarsönerna Westman.

Samt, vilket gör att boken borde ingå i både Centerpartiets och LRFs internutbildningar som en självklar historisk del, och gärna också i övriga partiers, en utförlig bakgrund till den stora krisuppgörelsen 1933 mellan socialdemokraterna och Bondeförbundet, men som en del liberaler/folkpartister också röstade för.

Boken är också högintressant eftersom det finns så starka paralleller till även dagens politik och blockuppgörelser, eller ej. Man känner igen så mycket!

Socialdemokraterna (med Per-Albin Hansson och Ernst Wigfors som drivande) ville bekämpa den stora arbetslösheten med hjälp av en expansiv ekonomisk politik - på tvärs mot sparsamheten och lönesänkningarna som nationalekonomer och politiker dittills ansett vara rätt krismedicin. De unga svenska nationalekonomerna, tillsammans med den brittiske ekonomen Keynes, var drivande för en expansivare politik.
En lånefinansierad expansiv politik hade de borgerliga, och inte minst "kullenbergstorparen" Olof Olsson från Skåne, svårt att tänka sig. Det såg mörkt ut för regeringen Hansson.

Hur skedde omsvängningen? K-G Westman, justitieminister, var en mycket viktig aktör, och han förde dagboksanteckningar.

Efter att de danska socialdemokraterna och bondepartiet venstre i början av 1933 blivit överens om en gemensam krispolitik, sa jordbruksminister Per Edvin Sköld i en riksdagsdebatt att "socialdemokraterna nödgats revidera sin (negativa) ståndpunkt till jordbrukshjälpen". Man insåg att det krävdes generella stöd till jordbruket, likaväl som det krävdes insatser mot arbetslösheten.

På detta reagerade omedelbart "kullenbergstorparens" kronprins Axel Pehrsson i Bramstorp i positiva ordalag. Detta ledde den 7 april till ett möte mellan Sköld och Wigfors samt Bramstorp och två bondeförbundsledamöter till, dock inte partiordföranden.

K-G Westman var först negativ men tänkte snart om vilket kanske avgjorde frågan för bondeförbundet. Den femte maj bjöds Olof Olsson till statsminister Hansson för att diskutera en krisuppgörelse, som inte tog med sig Bramstorp utan justitieminister Westman.

K-G Westman uppges att vid en middag hos statsminister Hansson sagt till honom att "Vi är karlar nog att klara det här"!

Bondeförbundet utsåg så partiordförande Olsson, K-G Westman samt Bramstorp att förhandla vidare med regeringen. Bramstorp fanns med i ledningen för de ekonomiska och fackliga lantbruksorganisationer som nu växte sig starka.
Bramstorp hade i jordbruksutskottet föreslagit att jordbruksfrågorna skulle behandlas i en särskild arbetsgrupp, vilket regeringen gått med på. Här deltog också toppmännen från högern och de frisinnade, Domö och von Stockenström. Gruppen blev snart överens om ett helt batteri av prisregleringar och skydd för det inhemska jordbruket.

Nu gällde det regeringens arbetslöshetspolitik, där det var svårare.

Den 16 maj var partiledarna kallade till statsministern. Förhandlingarna gick i stå. Efter samtal med en av de frisinnade, som ville gör upp, tog sig K-G Westman rätten att som utsedd förhandlare söka upp statsministern. För att bryta dödläget erbjöd han sig att göra ett utkast i nyckelfrågan, lönenivån vid reservarbeten.

Den 23 maj presenterade Per Albin inför utskottet regeringens förslag om både jordbruket och arbetslösheten, och reservarbetena i hög grad byggd på Westmans pm.

Därefter utarbetar Westman ännu ett förslag med nyckelmeningen: "lönen bör ej överstiga den lägsta grovarbetarlön för vilken arbete i orten kan i avsevärd omfattning beredas".

Efter ett möte mellan Westman och Per Albin Hansson och Gustav Möller m fl kom man överens. Det absolut flertalet i Bondeförbundets riksdagsgrupp tillstyrkte krisuppgörelsen. Partiordföranden och några till röstade emot. Från det djupt splittrade frisinnade partiet anslöt sig en stor minoritet. Även högerledamoten och förre bondeförbundaren Nils Wohlin anslöt sig.

Statsvetaren Olle Nyman pekar på den avgörande betydelse som K-G Westmans uppslutning fick för att för den i hamn.

Ni som har ett samhällsintresse för politik och historia, och för Östergötland, köp Veine Edmans förnämliga bok för bara 175 kronor!

http://m.atremi.se/bok/statsrad-i-krigstider

Läs också centerprofilen och f. riksdagsledamoten Håkan Larssons kunniga rescension:
http://kryssahakan.se/centerhistoria/gedigen-bok-om-omstritt-statsrad/

Läs även förre ambassadören, och centerpartisten, Anders Ljunggrens utförliga rescension!
https://ljunggrenskriver-tankarisamtiden.com/2020/05/25/en-biografi-om-kg-westman-som-ar-val-vard-att-lasa-och-diskutera/

https://www.pricerunner.dk/pl/802-2001906091/Boeger/Statsraad-i-krigstider-KG-Westman-Broederna-Vaennen-och-vaelgoeraren-Sammenlign-Priser

MP: Öka självförsörjning med mat genom att minska den kraftigt...

Pär Holmgren, EU-parlamentariker för Miljöpartiet, kräver nu att Sverige måste öka sin självförsörjning av livsmedel från usla 50 % till åtminstone 80 %.

Äntligen..!

Den enda åtgärd för att uppnå detta som han föreslår är att kommunerna ska upphandla mer "lokal och hållbar" mat, kodord för "ekologiskt från hela världen".

Detta sker redan, kommunerna köper hela 40 % av sin mat som eko medan konsumenterna köper kanske 10%.

MP vill att typ hela det svenska jordbruket ska bli ekocertifierat, vilket skulle minska den svenska livsmedelsproduktionen med säkert 40-50 %, dels p g av kraftigt minskade skördar och dels genom att en stor del av ekojordbrukets växtnäringstillförsel från det vanliga miljövänliga jordbruket ( i form av t ex stallgödsel, köttmjöl, biogas- och etanolrester mm) skulle helt bortfalla.

Så bra att Holmgren vill öka den svenska självförsörjningsgraden med mat, det har jag och LRF och främst Centerpartiet kämpat för i många decennier! Men väldigt trist att Holmgrens och MPs recept för ökad självförsörjning skulle minska självförsörjningen kraftigt.

https://www.expressen.se/debatt/sa-gar-det-nar-ett-land-har-usel-sjalvforsorjning/

Beställ "Elma och Erik", kärlek och lantbruk!

Fredrik Davidsson var mjölkbonde utanför Tranås och skrev, tillsammans med mjölkbonden i Dalarna Malin Sundin, boken "Spilld Mjölk", om verkligheten för en fiktiv mjölkbondefamilj när ständigt hårt arbete möter usla mjölkpriser och dito lönsamhet och utlöser en väldig press.

Boken har lästs av många tusentals bönder och landsbygdsbor och andra och rönte mycket stor uppskattning.

Nu har Fredrik, tillsammans med Dina E Sacic, skrivit en ny bok med ett mindre allvarligt innehåll, en positiv landsbygds- och lantbruks- och kärleksroman i typ "Grabben i graven bredvids" efterföljd.

Tyckte ni om den boken, eller filmen, vilket väldigt många gjorde, då ska ni genast beställa "Elma och Erik", som kommer ut  i sommar.

Här skriver Fredrik på Facebook om den nya boken, och hur ni kan beställa boken! Gör det bums, ni kommer INTE att ångra er! En given bok för att ge bort och för egna läsupplevelser!

Jag har fått förmånen att ögna delar av boken och sträckläste dessa under en hel natt. En mycket fin läsupplevelse som rörde om och fascinerade!

Förskolor måste servera allsidig mat, från både växt- och djurriket. Punkt!

En förskola i Umeå - Gitarren - börjar nu att servera barnen enbart vegetarisk mat, plus fisk en dag i veckan, plus lite ägg och smör ibland.Trots att människan sedan hedenhös är allätare och knappast överlevt om hon varit vegan.

Kan Förskolan ifråga (personalen eller deras chefer eller ansvariga kommunpolitiker) få bestämma något sådant?

Förskolor uppbär mycket stora statsbidrag. Staten måste likabehandla sina medborgare.

Föräldrar och barn i den aktuella förskolan äter till ca 90 % eller mer en allsidig kost hemma med mat både från växt- och djurriket. Rimligen ska förskolan tillhandahålla en liknade allsidig kost. Naturligtvis kan man ha ett vegetariskt alternativ, men att endast erbjuda vegetariskt och inga köttbullar eller kycklingrätter borde inte vara möjligt, menar jag.

Detta borde framgå av reglerna för att förskolorna ska erhålla sina stora statsbidrag. Jag anser också att ansvariga politiker som låter personalen på förskolor diktera matvalet som i Umeå gör tjänstefel, de borde istället ingripa och avstyra sådana radikala ingrepp i vad barnen ska få äta på förskolan.

Förmodligen serverar Umeås förskolor en hög andel av maten som "ekologisk", vilket är 25-65 % dyrare än den mat de allra flesta föräldrar och barn äter hemma, dvs typ allsidig husmanskost från Sverige.

Ett sätt att spara, givet att hälften eller mer av maten ska köpas ekologisk från hela världen, är att endast erbjuda billigare vegetarisk mat som bönor och blomkål och svamp och ris osv. Detta sker t ex under paroller som Hållbarhet, vilket inte alls stämmer.

Jag anser att ansvariga politiker i Umeå genast måste ingripa, liksom även ansvariga politiker på riksnivå. 

Vägval för Landshypotek

Tänk vad lantbrukare och lantbruksmedia speglar priser och rabatter på diesel och traktorer och mineralgödsel och allt möjligt.
Men på bottenlånen till lantbruk, och räntor och amortering, är det mycket tystare.

Denna nätsida redovisar att Landshypotek var konkurrenskraftiga på bolån under juli 2019. Landshypotek har nyligen börjat på bolån och vill expandera. Landshypotek har också, likt tidigare länsförsäkringar, börjar bygga upp en bankverksamhet.

Men hur konkurrenskraftiga är Landshypotek på sin ursprungsverksamhet, som alltjämt dominerar, bottenlån till lantbruk. Och är det den som ger resurser att konkurrera på bolån?

Jag minns från min tid som värderingsperson åt Landshypotek kring 2004 att det fördes en diskussion om kanske företaget var för litet och med sina ägg i samma korg, vilket försvårade en bra rating och bästa låneräntor. Kanske bättre att sälja företaget till en större bank och att medlemmarna erhöll kanske 6 gånger upp på insatskapitalet.

Jag förespråkade detta.

Men Landshypotek är konservativt och fortsatte. Och har väl lyckats rätt bra, och satsar på nya verksamheter.

Men.

Hur utvecklas marknadsandelen på bottenlån till lantbruk? För länge sedan var det väldig dominans för Landshypotek, kanske 70-80 % skulle jag tro.

2007 lade Länsförsäkringar ett uppköpsbud på Landshypotek som Landshypotek avvisade. Det torda handlat om ett antal miljarder. Då var Landshypoteks andel av bottenlånemarknaden för lantbruk ca 50 %.

2010 hittar jag en uppgift om att Swedbank och Landshypotek då hade 37 % av bottenlånemarknaden till lantbruk var. Trea var Handelsbanken och sedan kom Nordea, Danske Bank, SEB och Länsförsäkringar bank en bit längre ner.

2010 hittar jag marknadsandelar för all utlåning till skogs- och lantbruk, där Swedbank dominerar med 38 %.

2015 intervjuas förra kredit- och rörelsechefen för Landshypotek Göran Abrahamsson och uttrycker stor oro över Landshypoteks framtid. Han ifrågasätter satsningarna på bank och bolån och vill se ett närmare samarbete med en stor bank, t ex.

Hur är marknadsandelarna för bottenlån till skogs- och jordbruket idag och från 2010? Det verkar vara känsligt, jag hittar inte uppgifter på nätet.

Du/Ni som vet, skriv gärna det i en kommentar här på bloggen eller på mina Facebooksinlägg!
Jag fick ett bra tips. I Swedbanks/LRF-konsults lantbruksbarometer för 2018 finns på sidan 6 en tabell över jordbrukets skulder fördelade på banker (dvs bottenlån plus rörelsekrediter skulle jag tro). Då var marknadsandelarna Swedbank 33,5 %, Landshypotek 21 %, LF Bank 8,3 %, Nordea 6 %, SEB 5,7 %, Danske Bank 5,3 % och Övriga banker 15,2 %. I Lantbruksbarometern 2019 finns inte den tabellen med, kanske beroende på att Swedbank tappat marknadsandelar...?
Landshypoteks andel av bottenlånemarknaden kanske idag är runt 25 %, kanske Swedbank ligger där någonstans också. Handelsbanken torde vara trea, kanske runt 10 %, och övriga större banker flera procent lägre.

Antalet medlemmar i Landshypotek var 1996 ca 82.000, idag är det knappt hälften så många.

Jag har själv i närtid testat konkurrenskraften mellan olika banker vad gäller bottenlån till stabila lantbruksföretag med goda säkerheter. Rörliga räntor på tre månader.

De varierar inom kanske ett intervall mellan 1,1 och 1.4 % och högre eller lägre beroende på goda eller dåliga säkerheter.. Och räntorna verkar åter vara på väg ner.

(Tänk så tiderna ändras. Som färsk lantbrukare på 1980-talet var det Landshypotek och bundna femårslån som gällde. När jag runt 1989 satte om mina femårslån rådde mig ingen att överväga olika löptider utan allt förlängdes fem år på räntan 14,65 %..Där satt jag när räntan sjönk med 5 % och mer..Nu är det rörliga lån som gäller..)

När tog lantbruksmedia tempen på marknadsandelar och konkurrenskraft för bottenlånen till lantbruk? Är det oviktigt och irrelevant?

Jag trodde t ex att Handelsbanken var inriktad främst på större företag, men har lärt mig att man har flest kontor i Sverige med god service, och med stort intresse för lantbruk.

Och hur ser läget ut för Landshypotek. Är det anrika kooperativa företaget på väg att vända utvecklingen genom satsningarna på bank och bolån? Eller är man alltför liten med alldeles för många ägg i samma korg och borde rädda medlemmarnas insatskapital genom en ordnad försäljning till högstbjudande bank, vilket kanske skulle ge 6-10 gånger insatskapitalet?
Vad vet medlemmarna om vägvalen inför framtiden? Vill de satsa på att utveckla bank- och bolåneverksamhet på en stentuff marknad? Med betydande risk.
Eller skulle de vilja får en stor utväxling på sitt insatskapital och bidra till en starkare struktur i bottenlånebranschen?
Uppenbarligen anser de förtroendevalda i Landshypotek att man bör ta risk och satsa på bank och bolån. Kanske be borde fråga medlemmarna också...(Jovisst har de förankring i stämmobeslut. Men hur har frågan ställts och hur har verkligheten presenterats?)

Tillagt 9 oktober: KI bedömer att riksbanken inte höjer räntan de närmaste två åren. SBAB sänker lite nu:

"BOLÅN

SBAB SÄNKER SINA BUNDNA BOLÅNERÄNTOR (Direkt)

2019-10-09 09:14

STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Den statliga bolåneaktören SBAB sänker sina bundna bolåneräntor för löptider mellan ett och tio år med mellan 0,10-0,30 procentenheter.

Det framgår av ett pressmeddelande.

SBAB:s upplåningskostnader för längre räntebindningstider har sjunkit, vilket har medfört att bolånemarginalerna för längre löptider har ökat, uppger SBAB.

"Sedan vi senast sänkte bolåneräntorna har det blivit ännu tydligare att marknaden förväntar sig att det låga ränteläget kommer att bestå under lång tid och det påverkar SBAB:s upplåningskostnader. Denna sänkning medför att alla våra listräntor nu ligger under 2 procent", säger SBAB:s vd Klas Danielsson.

Ny lägsta bolåneränta blir 0,99 procent för grönt bolån med högst 60 procent belåningsgrad och energiklass A eller B.

Tremånadersräntan lämnas dock oförändrad.

Av de som tecknade nya bostadslån hos SBAB under september valde 68 procent tre månaders bindningstid."

Konstgödsel kan skada barns hälsa, påstår Sveriges Radio. Jag anmäler till Granskningsnämnden.

Till Granskningsnämnden för Radio och TV

Jag anmäler inslaget idag 190821 i P1 Morgon betitlat ”Nyrapport: Konstgödsel kan skada barns hälsa” till granskning eftersom det allvarligt bryter mot reglerna för radio i Public Service.

Jag hänvisar till min utskrift av programmet och min argumentation enligt nedan.

Linköping den 21 augusti 2019

Staffan Danielsson

Agronom och f.d riksdagsledamot

Erikstad gård

585 93 Linköping

staffandan@gmail.com

P1 Morgon 190821

”Ny rapport: Konstgödsel kan skada barns hälsa”

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=7283829

Jag skriver ut de nära 7 mycket tendensiösa minuterna på bästa morgonsändningstid när inslaget sändes:

Programledare Anna Hernek, P1 Morgon = PL

Ekots globala hälsokorrespondent Johan Bergendorff = JB

PL:

”Det gäller morgonens rapport att konstgödsel kan skada barns hälsa. Världsbanken varnar i en ny rapport att kvävet från konstgödsel förorenar dricksvatten över hela världen, och skadar barnen så att de blir kortväxta. Och därför avråder världsbanken nu från stora subventioner av konstgödsel.

Huvudförfattaren, ekonomen Richard Damanja (hans röst spelas upp): ”Nitrogen is important for growing crops. It also, when use in excess, it shorten lifes, it shortens peoples height, it shrinks the income and the relibity to develope in the future””

PL:

”Damanja, om hur konstgödsel bl a kan leda till kortväxthet bland barn. Johan Bergendoff, global hälsokorrespondent”:

”Enormt viktiga resultat, konstgödsel är ändå det som mycket driver de stora skördar som jordbruket lyckas få fram, att vi är många miljarder fler på jorden idag.

Att världsbanken nu ifrågasätter de här väldigt stora mängderna konstgödsel som sprids på åkrarna idag över hela världen, det får konsekvenser om nu regeringar lyssnar på det här, för då måste man hitta på något annat sätt att få skördarna lika höga.”

PL:

”Hur allvarligt är kortväxthet hos barn?”

JB:

”Tecken på att barnet inte har utvecklats normalt. I vissa länder är 30-40 % av barnen kortväxta, det är minst 150 miljoner barn på jorden under fem år, tecken på att de ej fått tillräckligt med näring, fått massa diarreer.., man har förut trott att det mest har berott på det, på orena avlopp mm .

Men nu visar världsbanken att det är mycket annat skit i vattnet som dom dricker och då just kväveföreningar nitrat och nitrit, kortväxtheten gör att hjärnan inte utvecklas normalt, det är det mest sorgliga eftersom barnen inte får samma chans i skolan, och då får dom heller inte lika bra jobb, och det här har världsbanken räknat på så att det blir flera procent mindre inkomster per person när dom blir vuxna, det får ju också konsekvenser för de här fattiga ländernas ekonomiska utveckling.”

PL:

”Och det här har ju du sett med egna ögon, eller hur?”

JB:

”Ja, men absolut. Jag var i Kongo, vid en sjukstuga, barn vägde 7-8 kg, hade det varit mina barn hade de väl varit ett år men de här barnen var tre år, så då förstår man här har kroppen under flera år inte fått vad den behöver, och jag tänkte att det måste bero på att de inte fått tillräckligt med mat, och det är naturligtvis en del av det, men det är också de ständiga diarreerna.

Vad kan det vara i det här kvävet som är farligt för kroppen, man vet att kvävet påverkar kroppen så att man får för lite syre, det är det som kan orsaka blue baby syndrom, som bäbisar kan dö av.

Men vad världsbanken har tittat på är vad som händer med alla bäbisar som inte dör, och då visar det sig, de ger ett räkneexempel, du lägger på 1 kg konstgödsel, du får kanske en skördeökning på 5 procent men du får också 15 % mer kortväxthet hos barnen, och då kan en regering börja räkna på det här, oj då, jaha, det kanske inte är det smartaste vi kan göra.”

PL:

”Man undrar ju vad man kan göra åt det här och hur ser viljan ut att göra något åt det här överhuvudtaget?”

JB:

”Det finns ändå en del hopp i den här rapporten, man pekar på att det finns lösningar idag, för det första har det varit ganska okänt för båda regeringar och för jordbruket att konstgödsel kan ha hälsoskadande effekter på global nivå, hur ska man kontrollera, och man tittar inte bara på konstgödsel utan också på läkemedel och på saltvatten och på mikroplats och sådana saker.

Man måste ju få fabrikerna och sluta att släppa ut, hur ska man kontrollera det när de bara mutar inspektörerna? Nu finns det mätutrustningar som man kan sätta i floderna som är mycket svårare att hålla på att fuska med, …, då kan också fattiga länder ha råd att kontrollera fabriker, eller jordbruket.”

PL:

”Men samtidigt, detta måste vara en svår politisk fråga, fabriker har ju ofta mycket starkare röster än sjuka barn.”

JB:

”Så är det. Absolut. Det gäller att regeringar också räknar på, men vad kostar det att en stor del av vår befolkning kanske i fattiga länder 30-40 procent av de här barnen aldrig kommer att nå sin fulla potential när dom blir vuxna, det är ju några år framåt, politiker sitter ju oftast några år. Så visst, det är inte en lätt kalkyl det här men jag tror ändå, idag sprids kunskap så snabbt så när världen nu får koll på den här nya kunskapen så kommer också fler oroliga föräldrar att säga, vi vill inte ha den där skiten i våra vatten, sluta att sprid så enorma mängder konstgödsel.

Världsbanken säger inte att man helt ska sluta att gödsla, dom säger att man måste göra det mycket mindre, man måste göra det mycket smartare och man ska vara medveten om att ungefär hälften av konstgödseln leder till ökade skördar, resten åker upp i luften och ökar på klimatförändringen med lustgas, eller ut i vattnet då.”

PL:

”Säger Johan Bergendorff.”

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………….

Radio- och Tv-lagen för Public Service säger bl a detta:

Att vara opartisk är att ha ett neutralt förhållningssätt till något utan att blanda in vinklade åsikter. För en programverksamhet innebär opartiskhet i huvudsak tre saker.

• Om någon blir klart utpekad och kritiserad ska denne få möjlighet att bemöta kritiken.
• Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas på ett ensidigt sätt.
• En representant för programföretaget får inte ta ställning i en kontroversiell fråga.

Programledare, reportrar och andra som kan uppfattas som företrädare för programföretaget får inte göra värderande uttalanden eller ta ställning i kontroversiella frågor.

Uppgifter som är av betydelse ska vara korrekta. Inslag får inte vara vilseledande, till exempel genom att betydelsefulla uppgifter utelämnas.

Det är förbjudet att otillbörligt gynna kommersiella intressen. Bestämmelsen innebär att program inte får uppmuntra till köp eller hyra eller framhäva en vara eller tjänst på ett otillbörligt sätt. Syftet är bland annat att förhindra smygreklam.

………………………………………………………………………………………………………………

Jag anser att inslaget ovan  i P1  Morgon om att konstgödsel skadar barns hälsa är subjektivt och tendensiöst och gravt felaktigt i det man påstår, och bryter mot radio- och TV-lagen på alla de punkter jag citerar ovan.

Inslaget är också mycket osammanhängande och skiftar mellan olika påståenden och ämnen. Den röda tråden är att världsbanken och deras ekonomer sammanställt olika statistiska uppgifter som visar att fattiga barns kortväxthet snarare beror på kväveföreningar från konstgödsel i vattnet än på undernäring, diarreer och förorenat avloppsvatten.

Detta framställs som en ny oerhört viktig kunskap som världens regeringar ska agera efter genom att mycket kraftigt minska användningen av konstgödsel.

Johan Bergendorrff tar helt och hållet ställning för att världsbankens påståenden är korrekta, att statistiksammanställningen t ex visar att 1 kg konstgödsel gör att 15 % av barnen blir kortväxta… Han påstår också att kväve i kroppen påverkar barnen så att de får för lite syre. Plötsligt kommer han, och programledaren, in på att fabrikerna måste sluta att släppa ut och inte muta inspektörerna, samt slutar med när världsbankens nya kunskap blir känd så kommer fler oroliga föräldrar att säga att vi vill inte ha den här skiten, sluta att sprid så här enorma mängder konstgödsel.

Ingen röst får komma till tals som kan ifrågasätta världsbankens uppenbart orimliga slutsatser, och vare sig Bergendorff eller programledaren ifrågasätter någonting.

Jag vet sedan tidigare att FN-organ och Fao-dito, och nu även världsbanken kan producera undermåliga och gravt felaktiga rapporter. Det kan t ex vara brinnande ekoförespråkare och –forskare som ”bevisar” ekojordbrukets överlägsenhet, som bevisar att ekojordbruket i Afrika kan ge högre skördar än vad ett modernt jordbruk med växtnäringstillförsel ger.

Det är alldeles uppenbart att världsbankens ekonomer inte har kompetens att genom statistiksammanställningar få fram t ex sambandet att det är just användningen av ”konstgödsel”/mineralgödsel som till stor del gör att fattiga undernärda barn blir kort växta. Statistiken omfattar ju så många variabler med undernäring, förorenat vatten, diarreer, kemikalier, saltvatten, mikroplaster och massor mera. Att utifrån generell statistik kunna dra slutsatsen att just kväveföreningar i vatten är det som främst orsakar att undernärda barn blir kortvuxna är fullständigt vetenskapligt orimligt och omöjligt.

Ska sådana långtgående hypoteser prövas ska naturligtvis inte världsbanken ekonomer göra detta genom statistiksammanställningar utan det ska forskare inom naturvetenskap och medicin mm göra.

Hade Johan Bergendorff hävdat att världsbanken rapport bevisar att kväve är farligt och ger syrebrist hos barn och leder till kortvuxenhet hos fattiga barn så hade han, och kanske världsbanken, skrämt och vilselett alla lyssnare och skapat djup oro utan grund alternativt på felaktiga grunder.

Så får naturligtvis Public Service, som många litar på, inte agera. Det är djupt allvarligt.

Än mer allvarligt är att Bergendorf och P1 Morgon och Sveriges Radio inte nöjer sig med detta, de påstår som en bevisad sanning att det som orsakar kortvuxenheten hos svältande och undernärda barn inte är kväve i vatten i sig, utan endast kväve i vatten som kommer från ”konstgödsel”/mineralgödsel. Detta är också ett fullständigt orimligt och felaktigt påstående.

Övergödning i vatten kommer från växtnäring i både naturgödsel, jordrester och mineralgödsel mm. Kväveatomen och –föreningarna är identiska, vare sig de kommer från det ena eller det andra.

Det som framförallt läcker till t ex östersjön är från animaliegårdar med mycket stallgödsel och från ekogårdar, där stallgödsel ofta spelar en mycket viktig roll tillsammans med kvävefixerande grödor och mekanisk jordbearbetning och ogräsbekämpning. Allt detta mineraliserar kväve som frigörs i betydande del när ingen gröda kan ta upp den. Mineralgödsel sprids på grödor som är etablerade och som tar upp växtnäringen, och därför blir läckagen små.

Ekonomen som är huvudförfattare till rapporten säger inte heller att det är ”konstgödselkväve” som vid övergödning kan ge skador på barn, utan han säger bara nitrogen/kväve. Däremot påstår Sveriges radio och de båda medverkande endast och konsekvent att rapporten endast handlar om kväve från  ”konstgödsel”.

Läser man en summering av rapporten nämns där fertilizer vilket betyder ungefär gödningsmedel. Man skriver inte ”chemical fertilizer”, vilket är mineralgödsel/”konstgödsel”.

Det förefaller vara så att rapporten felaktigt anser sig bevisa att gödningsmedel innehållande kväve ger dramatiska effekter på barns längd i fattiga länder. Detta är illa nog, men är det så att Sveriges Radio på eget bevåg därutöver tolkar rapporten som att endast handla om kväve i konstgödsel är brottet mot radiolagen exempellöst, typ.

Programledaren påstår i inledningen att världsbanken avråder från stora subventioner av konstgödsel. Även detta är ett märkligt påstående. Ekojordbruket erhåller ju stora subventioner/stöd från många länders statsbudgetar men mig veterligt finns det inte subventioner till mineralgödsel/”konstgödsel? Påstår världsbanken verkligen detta? Och på vilken verklighet grundar man sig då?

De många som som lyssnade på P1 Morgon-inslaget blev naturligtvis djupt oroade och skakade, och drog naturligtvis slutsatsen att undvika mat från jordbruk som använder mineralgödsel och istället endast köpa mat från det s.k ”ekologiska jordbruket”. Därigenom innebär programmet ett allvarligt brott mot radiolagens förbud mot att otillbörligt gynna kommersiella intressen (eller allvarligt skada kommersiella intressen utan grund).

Agronomie doktor Kersti Linderholm som besitter djupa kunskaper om jordbruk och miljöpåverkan reagerade efter radioinslaget med denna epost till Sverige radio och reportern. Jag ställer mig bakom det hon skriver och vill tillfoga det i min anmälan:

” Kersti Linderholm: Jag sände nyss dessa rader till reportern o Sveriges radio efter att jag hade funnit rapporten på nätet: 

Hej, Idag hade ni en nyhet som baseras på rapporten "Ouality unknown the invisible water crisis". Ni har även ett litet inslag med en av författarna ekonomen Richard Damania. Både i radioinslaget och på er hemsida upprepas påståendet att rapporten och Richard Damania anger att "konstgödsel" är det stora problemet för vatten och barns hälsa.

Men både i rapporten och i det korta inslaget med Richard Damania anges "fertilizer" eller "nitrogen fertilizer". Korrekt översatt innebär det " gödsel" eller "kvävegödselmedel". Frågan är varför vår oberoende public service går ut stort och förmedlar negativa nyheter om "konstgödsel" och dessutom utelämnar att problemen med övergödning är minst lika stora (ofta större) med organiska gödselmedel.

De enda som frekvent använder ordet "konstgödsel" och inte det mer korrekta vetenskapliga ordet mineralgödsel, är de som tjänar pengar på konceptet "ekologiskt". Organic Sweden, KRAV, Ekologiska lantbrukarna m. fl har fått minst 8 miljoner/år att bedriva "information" för. Det är inte första gången senaste månaden där en nyhet känns som planterad med hjälp av dessa pengar. Man har aviserat en stor drive för ekologiskt nästa månad och har redan börjat förbereda detta genom olika inslag i massmedia.

Vår oberoende statligt finansierade massmedia borde vara mer observant på hur man förmedlar nyheter och kontrollera hur korrekta "tipsen" är som kommer in till redaktionerna.

Med vänlig hälsning,

Kersti Linderholm”

Kommuner! Prioritera svensk mat före ekomat från hela världen!

Affärsområdeschef Jonas Carlberg på Krav framförde i Corren den 6 augusti att kommuner och konsumenter borde handla mer ekomat. Jag replikerar. 

Det finns inget ”Ekologiskt jordbruk”. Allt jordbruk innebär stora ingrepp i naturen genom uppodling, plöjning och jordbearbetning, tillförsel och bortförsel av näringsämnen, olika bekämpningsmetoder osv. Det är obegripligt att EU tillåtit ett certifieringskoncept att ta patent på begreppet ”ekologi”.

Sveriges jordbruk är bland det mest hållbara och miljö- och djurskyddsvänliga i världen, oavsett odlingskoncept. Det ”ekologiska” använder inte mineralgödsel medan det vanliga miljövänliga jordbruket är bättre från klimatsynpunkt.

Jonas Carlberg på Krav kräver nu att kommuner och konsumenter i Östergötland köper mer ekocertifierad mat, från Sverige och världen.

Samtidigt står kommuner och regioner inför tuffa tider, besparingar och skattehöjningar aviseras på många håll. De redan höga ekomatsmålen gör redan de kommunala matinköpen i Sverige flera miljarder dyrare eftersom ekomaten är 25-65 % dyrare.

Därtill efterfrågar t ex de äldre i kommunerna allsidig mat från Sverige och inte ekomat från hela världen.

De vill hellre ha mer husmanskost än dyrare ekomat. Det är politikerna som över deras huvuden beslutar om vilken mat de ska få äta, och det är respektlöst mot både de i äldreboenden och i det vanliga miljövänliga svenska jordbruket att ha en målsättning för ekomaten i offentlig sektor som innebär att man köper in ytterst lite mat från det dominerande miljövänliga vanliga svenska jordbruket. 

Regeringens mål på 60 % ekomat i kommunerna innebär att nästan inget ska köpas in från det fina jordbruk som de flesta svenska bönder bedriver. Detta mål har ingen förankring i riksdagen.

Målet för kommuner och regioner borde givetvis vara att köpa närodlad mat som uppfyller de höga svenska miljö- och djurskyddskraven, kanske 75 %. En del import är ofrånkomlig av främst grönsaker och frukt och kaffe och fisk osv. Vill man ha ett ekomål ovanpå detta skulle detta kunna motsvara ekomatens andel av maten i Sverige, ca 10-15 %, eller kanske lite mer.

När kommunerna ska mäta hur man uppfyller olika samhällsmål får den som köper in mycket ekomat, varav en del från hela världen, med beröm godkänt, medan den som köper 75 % närodlat från Sverige får underkänt. Så här kan det inte vara, det måste snarast ändras. 

Staffan Danielsson

agronom och samhällsdebattör

Jag har skrivit så mycket om jordbruk och ekomat genom åren, här några länkar; Här till Kära Sveriges ekologiska lqantbrukare, här med professor Torbjörn Fagerström i Dagens Samhälle, här om hur kommunerna borde upphandla sin mat, här kritiserar jag i Aftonbladet Naturskyddsföreningens svartmålning av Sveriges miljövänliga jordbruk, här skriver jag i DN med professor Torbjörn Fagerström om de grönas smutskastning av svensk jordbruk (tyvärr bakom betalvägg, här kritiserar jag i SvD Miljöpartiets ensidiga fokus på ekojordbruket.

Det är faktiskt ofattbart att Sveriges riksdag först beslutar om världens strängaste miljö- och djurskyddslagar för hela det svenska jordbruket, och att sedan regeringen uppmanar kommunerna att inte köpa in knappt någon sådan mat från det dominerande miljövänliga svenska jordbruket. 60 % av den mat som kommunerna köper in ska istället vara ekomat från Sverige och hela världen, vilket ger utrymme för endast mycket lite mat från det jordbruk som står för 90 % av matproduktionen i Sverige. Det är naturligtvis ett knivhugg i ryggen på det svenska jordbruket och det är en ren och skär skandal att först stifta lagar och sedan kräva att maten inte ska köpas från de bönder som följer reglerna men in te är ekocertifierade.
Göteborgs kommun tog t o m beslut att bara köpa in ekomat, vilket innebar att istället för att köpa den mat som producerades av de vanliga bönderna i Västsverige och Sverige så köptes maten från ekobönder i Sverige men även i stor utsträckning i Europas och andra världsdelar. Att inte detta ledde till uppror från böndernas organisationer och oppositionella politiska partier är obegripligt. 

Tillagt 12 augusti:
Krav och ekologiska lantbrukarna, medlemmar i LRF, försvarar att Göteborg borde ha kvar målet att endast köpa in ekokött från Sverige och utlandet till sina kommunala verksamheter, och alltså inte ett kg kött från det miljö- och djurskyddsvänliga jordbruk som 90 % av Sveriges bönder bedriver, utan att vara ekocertifierade. Krav och ekojordbrukare försvarar också regeringens och framförallt MPs mål (OBS inte riksdagens) att kommunerna borde köpa in 60 % av sin mat ekocertifierad, dvs 25-65 % dyrare. Efter den import som sker blir det heller nästan inget kött från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket som följer världens strängaste miljö- och djurskyddslagar. Politiker som agera så visar det svenska jordbruket ingen respekt, bara om det är ekocertifierat. Och jag tycker det är oerhört utmanande att Krav och ekojordbrukarna aktivt förespråkar att Sveriges kommuner och regioner inte ska köpa in någon mat från det miljövänliga jordbruk i Sverige som står för 90 % av matproduktionen.

Köp inte mat från det svenska vanliga jordbruket, är regeringens mål.

Jag skriver i Dagens Samhälle.

Jag har tidigare skrivit om hur kommunerna, här Linköpingscenterns mål för sin kommun, och regering/riksdag, borde formulera mål för offentliga matupphandlingar. Här är Göteborgs kommuns käftsmäll på det vanliga miljövänliga svenska jordbruket, inte ett kg ska köpas in kommunalt.

(Tillagt den 7 juli 2019: Lindesbergs kommun vill spara i skolmaten genom att servera filmjölk till lunch en gång i veckan. Det är tydligen otänkbart att slopa eller minska sina sannolikt höga ekomatsmål, man vill uppenbarligen inte köpa mat från det dominerande miljövänliga svenska jordbruket i kommun och land. Ofattbart.)

Jag anser att S/MP-regeringen har orimligt höga regeringsmål för andelen ekoåkrar och andelen eko i offentlig sektor. Det är t ex orimligt att ha som mål att äldre och skolbarn och patienter i kommuner och regioner ska äta 60 % "ekologiskt". Det är 25-65 % dyrare än vanlig bra svensk mat, ekomat innebär en del import och svensk mat är ungefär lika hållbar och miljö- och djurvänlig som ekomat. 

Kommuner och regioner står inför tuffa tider, många går med underskott och kraftiga besparingar och skattehöjningar står typ alla inför. Samtidigt ska deras matinköp bli flera miljarder dyrare genom mycket höga andelar ekomat som är 25-65 % dyrare än den likvärdiga vanliga svenska maten. 

Därtill efterfrågar t ex de äldre i kommunerna allsidig mat från Sverige och inte ekomat från hela världen inriktad på mycket vegetariskt. De vill hellre ha mer husmanskost än dyrare ekomat. Det är politikerna som över deras huvuden beslutar om vilken mat de ska få äta, och det är respektlöst mot både de i äldreboenden och i det vanliga miljövänliga svenska jordbruket att ha en målsättning för ekomaten i offentlig sektor som innebär att man köper in ytterst lite mat från det dominerande miljövänliga vanliga svenska jordbruket. 

Vilken signal ger det till konsumenter och medborgare och kommuner och jordbruket att inköpen i så extremt hög grad ska fokuseras på eko- och Kravjordbruk i Sverige och världen samtidigt som i praktiken mycket lite ska köpas in från vanliga gårdar som står för 90 % av produktionen? Jo, det ger naturligtvis signalen att ekomat är framtiden och A-vara, medan världens bästa vanliga miljövänliga jordbruk är gårdagen och B-vara. Det är ett slag i ansiktet på huvuddelen av de  svenska jordbrukarna att deras kommuner och regioner inte köper deras mat, så klart. 

Målet för kommuner och regioner borde givetvis vara att köpa närodlad mat som uppfyller de höga svenska miljö- och djurskyddskraven, kanske 75 %. En del import är ofrånkomlig av främst grönsaker och frukt och kaffe och fisk osv. Vill man ha ett ekomål ovanpå detta skulle detta kunna motsvara ekomatens andel av maten i Sverige, ca 10-15 %, eller kanske lite mer.

När kommunerna ska mäta hur man uppfyller olika samhällsmål får den som köper in mycket ekomat, varav en del från hela världen, med beröm godkänt, medan den som köper 75 % närodlat från Sverige får underkänt. Så här kan det inte vara, det måste snarast ändras. 

En liten kontrollfråga, S/MP- regeringens fortsatt extrema fokus på KRAV-maten i jordbruket och i offentlig sektor, som innebär betydande merkostnader och signalen att det vanliga jordbrukets mat är B-vara, är det förankrat i riksdagen eller med samarbetspartierna?

https://twitter.com/NordicOr…/…/1138689112834269184...NordicOrganic
‏

@NordicOrganic
#Sweden 30% of the agricultural land and 60% of food in public sector should be organic by 2030. The Ministry stated that this is still the target in meeting with ⁦@EkoMatCentrum⁩ ⁦@KRAVmedia⁩ ⁦@OrganicSweden⁩ and ⁦@Ekolantbrukarna⁩ http://www.ekoweb.nu/…

Folke Vestervall är emeritus men har arbetat med växtnäringsfrågor mm hela sitt liv (mineralgödsel mm). Här skriver han med stort engagemang i ett FB-inlägg, jag håller i stort med honom.

"Folke Vestervall Myter om hållbarhet som leder till fel politiska beslut
Propagandan för ”ekomat” är troligen det största bedrägeriet mot skattebetalare och konsumenter i mordern tid. Det har hittills kostat samhället över 20 miljarder kronor, pengar som har kastats i sjön. ”Ekoskördarna” är halverade i jämförelse med vanlig odling. Orsakerna till de dåliga skördarna är sjukdomar , bristande näringsbalans och näringstillgång. Samtidigt påverkas miljön negativt i jämförelse med vanlig odling, kräver mer mark och energi och leder till större import av mer eller mindre okontrollerade varor.

Vurmarna för ”ekologiskt” tror att ”ekomaten ” är giftfri eller mindre giftig än vanlig mat. Växterna försöker försvara sig mot fiender genom att bilda gifter. Dessa gifter och ev rester av växtskyddsmedel finns i vår mat. Det finns ingen giftfri miljö och kommer aldrig att finnas. Giftigheten beror på dosen av den substans det gäller. Vattnet är dödligt i för stor dos. Några få ppb av det naturliga giftet aflatoxin kan ge cancer. Både kryddpeppar och kanel kan vara cancerframkallande. Saffran är ett dödligt gift om dosen överskrids.
Konsumtion av naturliga gifter i mat är 1500 mg/person och av ev bekämpningsmedelsrester mindre än 1mg/person. Speciellt baljväxter, bönor och ärter är bl.a. på grund av sin storlek svårtorkade och kan då lätt drabbasju av mycket giftiga ämnen, något som de flesta konsumenter är omedvetna om. Coop:s, Naturskyddsföreningens och medias skräckpropaganda mot det vanliga jordbruket är helt vilseledande och kränkande.

”Eko-historia”
När alla på grund av bristande alternativ var ”ekologiska” kunde skördarna inte ens mätta 1,2 milj människor. Många utvandrade till USA pga svält. Den uppfinning som anses ha främjat mänskligheten mest var Haber&Bosch uppfinningen att omvandla luftkvävet till gödsel. Genom att öka fotosyntesen genererar detta kväve minst 6-9 ggr mer energi än vad som tillförs. Förmodligen kommer det aldrig att finnas något vindkraftverk som kan komma upp till denna verkningsgrad! Varför politiker och ”ekofrälsta” inte vill anamma denna verklighet är förbluffande.

I mitten av 1980-talet ändrades namnet på den biodynamiska(antroposofiska) odlingen och andra filosofiska odlingar till ”ekologiskt”. Det fundamentala misstaget som gjordes var att fastställa regler ”som höggs i sten” och som aldrig har gått att ändra. Man avhände sig möjligheter att använda bästa sättet att odla och skapa långsiktigt hållbara odlingssystem som bevarar markens bördighet och produktionsförmåga. ”Ekoföreträdarna” är fångna i sitt eget regelverk och helt oemottaglika för fakta och kan därför aldrig bli hållbar. De är beroende av den vanliga odlingen; när utsädet tar slut ges dispens att använda det vanliga utsädet. Värsta bristen på växtnäring löses enkelt genom att köpa vanlig stallgödsel. I undersökningar har det visat sig att det finns 4 ggr fler daggmaskar i vanlig jord än i ”eko”-jorden. Daggmaskarna vill ju också ha mat!

I mitten på 1990-talet beslöt Göran Persson-regeringen att satsa stora pengar på ”ekologisk” produktion. All forskning på SLU skulle utveckla den ”ekologiska” produktionen.Jämförelse med vanlig produktion förbjöds. Länsstyrelsernas rådgivning skulle enbart omfatta s.k. ekologisk produktion. Radio, tv , media, undervisare, läroböcker och andra samhällsaktörer uppmanades att propagera för ”eko”. Följden har blivit att vetenskapen ekologi har missbrukats, sakkunskap och fakta förvrängs till politiska dogmer, tro och ibland ren humbug. Ekologi betyder samspelet mellan allt liv och den omgivande naturen. Det innebär att all odling och allt det vi gör är ekologiskt. I Sverige profiterar KRAV och andra ”ekologiska” verksamheter på ordet ”ekologisk” av pengaskäl. Jordbruksministern har påstått att han vill öka svensk livsmedelsproduktion och samtidigt öka andelen ”ekologiskt”!!!

Många tror att ”ekologiskt” är småskaligt och Sörgårdslikt, men medelarealen är lika stor som i vanlig odling.

Orättvist!
Som vän av miljö, kvalitetstänkande och djurvälbefinnande är det svårt att förstå varför en viss ideologi, som inte kan motiveras ur vetenskaplig synpunkt, ska ha extra bidrag av våra skattemedel . Enligt naturvårdsverket behöver en miljömärkt produkt inte vara bättre för miljön (ur vetenskaplig synpunkt). Det är producentens åsikt som är avgörande.

Försäljningen av ”ekomaten” är en riktig kassako för handeln. Det finns inga vetenskapliga belägg för att den skulle vara nyttigare eller bättre för miljön. Den skrämselpropaganda som framför allt Coop men även ICA ägnar sig bygger på att sälja en känsla och det ligger starka ekonomiska krafter bakom. Om man vill handla miljövänligt, klimatsmart och resursbevarande; köp vanlig svensk mat!

Vill du veta mer; läs:
”Myter som leder till fel politiska beslut ”(finns på nätet) eller ”Den ekologiska drömmen-myter och sanningar om ekologisk odling”.

PS: I Sverige, borde politikerna, likt andra EU-länder, använda större delen av landsbygdsprogrammet till att öka den svenska livsmedelsproduktionen. Det skulle både gynna konsumenterna, djuren och miljön. Dessutom påför politikerna svenska bönder särskatter och särregler som missgynnar den svenska produktionen av kvalitetsmat.

Folke Vestervall bl.a fd medlem i Fefac och EUs Advisory Committe för djurmatsfrågor."

Läs Kvartal! Om DÖ 2014 och JÖ 1933!

Den mycket intressanta och givande samhällsdiskussionsskriften (på nätet) Kvartal är ett måste att följa! Anmäl dig till deras nyhetsbrev till höger på den länkade sidan ovan. Man kan också bidra ekonomiskt frekvent om man vill stödja utgivningen, vilket jag också rekommenderar.

Statsvetaren Tommy Möller skriver på Kvartal mycket intressant om 1933 års överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet och en del Frisinnade och om dess likheter (som är betydande) och olikheter med 2019 års januariöverenskommelse (JÖ).

Läs Tommy Möller!

Jag har nu läst journalisten och liberalen Per T Ohlssons mycket intressanta bok (2014) Svensk Politik, en genomgång av svensk inrikespolitik från 1800-talets början och till 2014.
Den lyfte upp min kunskap om skeendena för 50 och 100 och 200 år sedan betydligt vilket har betydelse för vad som sker idag mellan de tre stora krafterna i svensk politik, Socialismen/socialdemokratin, liberalismen och konservatismen. (Gudskelov inte Kommunismen, även om Sveriges Kommunistiska Parti (idag Vänsterpartiet) under många decennier varit stödparti till Socialdemokraterna, och hade mycket nära samarbete med kommunismen, med Sovjetunionen och Stalin och med andra förtryckande och förbrytande kommunistdiktaturer).

Jag ska i några blogginlägg här, snart, kort referera det jag tyckte var särskilt intressant.

På en punkt, där jag är mycket insatt, har Per T Ohlsson missat en avgörande faktor men i övrigt beskriver han säkert verkligheten väl.
Han missade vad som avgjorde att Sverige med liten marginal blev medlem i EU efter folkomröstning och sedan riksdagsbeslut.
Det var jordbrukspolitiken, LRF och Centerpartiet.

På 1980-talet ville starka krafter (ekonomer, röda politiker, liberaler, media) att Sveriges reglerade jordbrukspolitik skulle skrotas, trots att den såg likadan ut i övriga Västeuropa. Trycket på detta var starkt men frågan var känslig och LRF som var en stark opinionsbildare sade blankt nej.
Men LRF under sin starke bondeledare Bo Dockered och strateg Viggo Fringel gjorde till slut en enorm felbedömning, loppet var kört och det var bättre att göra spårbyte och hoppa upp på det ultraliberala tåget och påverka dess framfart, än att istadigt stå med klackarna i backen.
Kjell-Olof Feldt har i sin memoarbok beskrivit hur detta överraskade honom och S, som aldrig hade trott att LRF skulle möjliggöra det jordbrukspolitiska beslutet (Omställning 90). Vi hade aldrig vågar genomföra det om bönderna hade sagt nej, skriver Feldt.
Jag själv var då lantbrukare i Östergötland och insåg helt och fullt det kaos och den utslagning som beslutet skulle medföra runt 1996, när fem års "omställningsstöd" skulle upphöra och tullarna skulle tas bort vilket skulle sänka priserna med tiotals och flera tiotals procent. Jag kämpade av all kraft för att LRF skulle säga blankt nej och driva kraftfull opinionsbildning. Men Dockered och LRFs ledning fick med sig riksförbudsstämman med bred majoritet, det var främst en del östgötar som uttryckte kritik.
Min kamp fick starkt gehör i jordbrukssverige och främst i Östergötland där jag plötsligt valdes till ordförande för östgötabönderna. När jag sedan mot LRFs inrådan fortsatte som fritidspolitiker för Centerpartiet ledde detta till att jag placerades som 2:a på Centerns riksdagslista i Östergötland, vilket 2004 när ettan Lena Ek blev EU-parlamentariker ledde till att jag, efter att i maj förlorat en ordförandestrid i LRFs riksförbund, blev riksdagsledamot.

Nåväl. Efter det att 6 partier av riksdagens då 7 (endast det färska Miljöpartiet ställde sig utanför) i bred samstämdhet och med LRFs rätt goda minne beslutade om en extremt radikal avreglering som skulle driva stora delar av det svenska jordbruket i utslagning och konkurs var alltså läget extremt kritisk för det svenska jordbruket.
I det läget ansökte Sverige om medlemskap i EU och en folkomröstning närmade sig. De flesta bönder och sannolikt de flesta Centerpartister var nog negativa till detta, både LRF och Centerpartiet var splittrade.
LRF insåg att ett svenskt EU-medlemskap skulle avbryta det ultraliberala jordbruksbeslutet precis i grevens tid eftersom Sverige vid ett EU-medlemskap skulle bli en del av EUs reglerade jordbrukspolitik med tullar och ersättningar.
LRF tog därför trots många medlemmars tveksamhet ställning för ett Ja till EU i folkomröstningen och satsade kraftfullt i opinionsbildningen.
I Centerpartiet stod det och vägde men jag menar att LRFs vägval också avgjorde Centerpartiets, som också att kampanja på JA-sidan.
Hade LRF och Centerpartiet, som deras systerorganisationer i Norge, istället tagit ställning för ett Nej till svenskt EU-medlemskap, då hade folkomröstningen med bred marginal givet ett Nej, det är jag övertygad om.
LRF och Centerpartiet avgjorde alltså folkomröstningen, och det är jag mycket glad för. Men jag är alltjämt lika upprörd över att LRF genom sin uppgivna hållning jämnade vägen för det ultraliberala och radikala svenska jordbrukspolitiska beslutet 1990.
Om denna fullständigt avgörande faktor i folkomröstningen skriver Per T Ohlsson ingenting, sannolikt beroende på att han inte fått del av den information jag nu lämnar..Jag hoppas att den är med i kommande skrifter av honom och andra!

Boxholmsost, kamp mot nedläggning?

Boxholmsost har länge tillverkats i ett mejeri i Boxholm.

Mångårig ägare var industrimannen Bengt-Åke Bengtsson, här intervjuad i Corren.

Han sålde mejeriet, och varumärkena för de olika ostarna, till Arla för några år sedan.
Hans version/uppfattning av verkligheten är att han fick ett förmånligt bud.

Det kan ju stämma, liksom att Arla kanske ville förebygga att någon annan aktör köpte mejeriet. Jag vet inte.

Eller också är marknaden för premiumostar i Sverige starkt konkurrensutsatt och med sjunkande marginaler. Kanske insåg både Bengt-Åke Bengtsson och Arla att tiden började rinna ut för osttillverkningen i Boxholm?

Jag kan ta en liknande parallell, fast gällande sågverk.

Baroniet Adelswärd sålde sitt sågverk i Åtvidaberg till Södra för en del år sedan. Efter bara några år lade sedan Södra ned det. Var båda parter införstådda med att detta kunde ske, eller kom det som en blixt från klar himmel? Jag vet inte.

Nu har ett konsument- och östgötaupprop startats för att Arla ska fortsätta att producera ost i Boxholm. Det har fått stark uppslutning med ett antal tusen medlemmar.

Jag har uppmanats att ansluta mig till uppropet. Och jag skulle naturligtvis helst vilja att osttillverkningen fortsätter i Boxholm. Mitt stora mål och kamp är att svensk mjölkproduktion slutar minska och kan börja öka efter en nedgång sedan 1970-talet.

Som framgår ovan är dock frågan om anläggningen i Boxholm komplicerad. Arla har en oerhört stor betydelse för den svenska mjölkproduktionen, ett bondekooperativt företag ägt av mjölkbönder i Sverige, Danmark, England och delar av Tyskland. De måste vara effektiva och ha god konkurrenskraft och Arla säljer högkvalitetsmjölk och mjölkprodukter över stora delar av världen.

Jag anser Arla vara ett välskött företag som verkligen ville göra sitt bästa för mjölkproduktionen  i Sverige när man fusionerade med MD Foods i Danmark och sedan ytterligare.Min uppfattning är att Svenska Arla valde en bra framtidsväg  Jag utgår ifrån att Arla noga övertänkt sitt beslut vad gäller att flytta tillverkningen av varumärket Boxholmsost till Östersund. Och jag är övertygad om att Arlas delägare i Östergötland mycket noga följt och följer det beslut som Arla landat i, och säkert gjort sitt yttersta för att analysera och påverka.

Det är dock aldrig fel att nedläggnings- och omlokaliseringsbeslut granskas och diskuteras. Av Arlas ägare, och av konsumentkrafter. Det är med mejerilokaliseringar som med mycket annat här i världen, verkligheten avgör i längden...

Ekomat 25-60 % dyrare. All mat är billlig.

Vi ska vara glada över att Sveriges bönder producerar utmärkt mat inom ramen för stränga miljö- och djurskyddslagar. T o m kanske för stränga på några punkter..
Vill man köpa mat som är hållbar ska man köpa mat från Sverige före importmat från hela världen!
Man kan välja bra vanlig svensk mat eller bra svensk ekomat, två rätt likvärdiga miljökoncept med lite olika för- och nackdelar.

Ekoreglerna är lite fyrkantiga och flexibla och medger rätt mycket dispenser så att t ex foder och utsäde från vanliga gårdar får inköpas, samt medger generellt att mycket stallgödsel och biogödsel mm från vanliga gårdar får användas i ekoproduktionen..

Jag har i tidigare blogginlägg genom åren ibland diskuterat hur mycket lägre de strängare ekoreglerna gör att skördarna blir (ca 20-50 %) och hur mycket mera ekomaten kostar (25-60 %).

Ibland ifrågasätts detta.

Nu läser jag i Sveriges Natur från 2015 en intressant artikel av Ann-Helen Meyer von Bremen, duktig livsmedelsjournalist mm, om hur mycket mera ekomaten kostar. Hon har undersökt 4 matkassar från 4 olika butiker i Stockholm.

Och resultatet blir detsamma som jag själv så länge har hävdat. "En ekologisk matkasse kan vara allt mellan 24 och 66 procent dyrare än en oekologisk".
(Att använda ordet "ekologisk" för ett matkoncept anser jag vara fel, och att kalla vanlig bra svensk mat för "oekologisk" är helfel och upprörande. Men det är en annan diskussion).

Krav och Naturskyddsföreningen och MP och kommuner och andra har varit så framgångsrika i sin kampanj för att endast "ekologisk" mat är miljövänlig att alltfler konsumenter och kommuner gärna betalar för rejält dyrare mat, delvis beroende på att mat har sjunkit kraftigt i pris genom åren och är verkligt billlig, egentligen för billig.

Äntligen verkar vinden vända så att närodlat från Sverige börjar gå förbi "ekologiskt från hela världen". Handla svenskt, och vill du betala 25-60 % mera för svensk ekomat så gör det. Men då ska inte kommunerna sedan gnälla över att det blir dyrare att köpa mat från Sverige, vilket många nu gör. De jämför då med billig matimport, inte med sina ofta ambitiösa regler för höga andelar ekomat.

13 spännande år i riksdagen - Gratulerar Muharrem eller Magnus!

(Tillagt 12 september; reportage i SVT Öst, och i JordbruksAktuellt och intervju i Radio Östergötland).
(Tillagt 20 september. Ledare i Norrköpings tidningar, samt artikel över landet i Altinget.
(Tillagt kanske aldrig, intervju eller ledarkommentar i Corren).

Jag har haft förmånen, och förtroendet, att företräda Centerpartiet och Östgötarna i riksdagen, i tretton år.
Riksdagen är naturligtvis en fantastisk plattform om man har ett starkt samhällsintresse och vill vara med och utveckla och förbättra vårt land.., och världen!

Jag valde vid 71 års ålder ( god hälsa och fortsatt stark politisk glöd) att trots petning ner till plats fyra på riksdagslistan av distriktsstämman göra en personkrysskampanj, för att ge östgötska centerväljarna möjligheten att kryssa mig. Det har 815 personer gjort och jag tackar dem naturligtvis alla.

Dock räckte det inte, två andra starka och skickliga centerkollegor fick ändå större förtroende. Jag gratulerar dem båda till detta, och särskilt den av dem som nu kommer att ta den plats i riksdagen som jag haft till låns och nu lämnar!

Magnus och Muharrem är utmärkta personer och skickliga politiker och kommer att sätta avtryck i riksdagen, oavsett vem som tar över centerns östgötamandat. Jag önskar all framgång!

(En liten tillbakablick för den intresserade:
Att jag blev riksdagsledamot 2004 var en sinkadus, ingen ”karriärplanering”. Jag var bonde och fritidspolitiker i Linköping, tog berättigad strid med LRF och Bo Dockered när LRF genom sitt spårbyte ca 1988 öppnade vägen för en extremt liberal och isolerad jordbrukspolitik, 1990 års jordbrukspolitiska beslut. Detta upphörde som väl var 1995 när Sverige blev EU-medlem. EU-valet
avgjordes av att LRF inte hade något annat val än att trots stor splittring i medlemsleden engagera sig på ja-sidan, vilket var helt avgörande för valresultat. Med ett LRF på nej-sidan hade Sverige än idag nog stått utanför. Så inget ont som inte har något gott med sig, jag är en varm och övertygad EU-vän! Striden kring 1990 års jordbruksbeslut ledde överraskande till att jag blev ordförande för Östergötlands bönder vilket i sin tur ledde till att Centerpartiet placerade mig högt upp på riksdagslistan, och 2004, när Lena Ek blev EU-parlamentariker, till riksdagen.

Jag har länge varit en av riksdagens mest transparenta ledamöter genom ständiga samtal med medborgare på nätet via blogg, Facebook och Twitter. Det har givit mig massor och, hoppas jag, även  en del för dem som jag samtalat med. Jag kommer säkert att fortsätta att diskutera där och ibland i medierna, det kommer att underlätta den första abstinensen när riksdagen fallit bort.

Tyvärr kom jag på kant med mitt parti i migrationsfrågan i september 2013, när partistämman trots mina varningar på SvD Debatt höll fast vid att Sverige ensamt bland världens länder skulle öppna sina ambassader för de av världens flyktingar som ville söka asyl i Sverige. Den helt orealistiska partilinjen gäller än idag efter bekräftelse på stämmorna även 2015 och 2017, när mina motioner avslogs. Min uppfattning är densamma, detta är i dagens verklighet en orealistisk linje för ett verklighetsförankrat politiskt parti. (På sikt hoppas jag givetvis däremot att Sverige, och EUs övriga länder, ska kunna öppna sina ambassader för de på flykt. Och att krig och flyktingströmmar upphör!).


Jag har 4 gånger på grund av min övertygelse i migrationsfrågan avstått i riksdagsomröstningar när mitt parti motsatt sig EU-anpassningar av Sveriges migrationspolitik. Dock torde Centerpartiet i hög
grad ha närmat sig det jag fört fram i migrationspolitiken. Det som alltjämt skiljer i det som vi faktiskt driver är frågan om familjeåterförening. Där har jag föreslagit, som en kompromisslösning i alliansen och för Sverige, att kanske skulle Sverige kunna vara mer generös än övriga EU vad gäller snar återförening utan försörjningskrav för make/maka och små barn, medan tonåringar får vänta några år innan de kan ta hit sina föräldrar och ofta många syskon.

Min egen regionaltidning, Corren, har på ledarplats under förra mandatperioden flera gånger kritiserat min uppfattning om vikten av medicinska åldersbedömningar och att Sverige anpassar sin migrationspolitik i EU-riktning. Man har talat om typ fiske i grumliga vatten, brunfärgad, framlingsfientlighet. Detta är helfel, jag är en varm humanist. Det har tagit mig väldigt hårt att så orättmätigt bli så uthängd på hemmaplan. Idag har Corren vad jag förstår accepterat den migrationspolitik som Sveriges tre största partier väl står bakom, utan att såga den vid fotknölarna som man gjorde med mig, trots att den går längre än vad jag förespråkade. Jag har också upplevt ett ointresse från Corren att spegla vad jag åstadkommit på riksplanet, kanske beroende på att man inte vill ge mig uppmärksamhet eftersom jag varit "fel" ute i migrationspolitiken.

Det som nog avgjorde att jag flyttades ner till plats fyra på riksdagslistan i årets val var distriktsstyrelsens beslut hösten 2017 att för första gången inte skicka med några svarskuvert när medlemmarna som vanligt fick chansen att rangordna 7 riksdagskandidater i provvalet. Istället skulle medlemmarna gå in på nätet och logga in med en unik kod och rösta där. För första gången skickades inte några frankerade ( vill jag minnas) svarskuvert med... Det gjorde att valdeltagandet bara blev runt 11 %... Mina målgrupper, medelålders och äldre, föll i stor utsträckning bort. Jag är starkt kritik till det beslutet, jag är verkligen starkt positiv till att använda nätet men man måste också respektera dem som inte är så vana vid att använda det. Så jag hoppas att det åter blir svarskuvert medskickade vid provvalet om 3 år!

Vad jag har kämpat för och arbetat med i politiken under min riksdagstid, och tidigare, framgår väl av  alla tusentals blogginlägg ( bara googla mitt namn) där allt finns redovisat.

För att hjälpa den ev intresserade på traven, så lägger jag in några länkar, här mitt punktsättartal i riksdagen i juni 2018,

här min samlade genomgång av punkter i vår migrationspolitik som jag inte anser realistiska i dagens verklighet. (att jag länkar till dem här beror naturligtvis på att jag anser att ett potentiellt regeringsparti måste ha en realistisk migrationspolitik, och att jag kommer att fortsätta söka förändra den i nödvändig riktning.

och här och här och här).

Fake news från SLU, och från TT. Ekojordbruk klarar inte torkan bättre.

Ekoforskarna på SLU trumpetar genom Maria Wivstad ut i Sveriges Radio, vilket senare förmedlas vidare av TT, och många tidningar,  att "Ekologiskt jordbruk kan klara den extrema torkan bättre".

Inga kritiska frågor ställs.

Tidningar runt om i landet, miljöpartisten Lorents Tovatt i TVs Opinion live, för fram detta "kan klara" som ett obestridligt faktum.

Lantbrukstidningen ATL hakar på.

Är detta alltså en vetenskaplig sanning, eller är det bara FakeNews från välvilliga ekoforskare och media som så gärna vill att ekocertifierat jordbruk ska vara så mycket bättre än vårt vanliga miljövänliga jordbruk.

Jag såg en artikel om att skörden av ekospannmål bara var ca 50 % av normalskörd, medan skörden i det vanliga miljövänliga jordbruket var 30 % lägre. Den är publicerad i ekoweb;


Även Arla bedömer att ekojordbruket drabbas hårdare av torkan och riktar ett särskilt stöd till ekomjölken.

Två erfarna ekoodlare kommenterar på LRFs debattforum:

"Erland Olbers Min uppfattning som ekobonde i 20 år är att ekoodling är torkänsligare främst beroende på en mindre bladmassa som kan täcka marken. När jorden blottas är det kört...

5

Hantera

Gilla

 · Svara · 1d

Håkan Stensson Jag har bara varit KRAVbonde i nitton år men har samma erfarenhet."

Det är rätt uppenbart att det moderna vanliga jordbruket har betydande fördel av sin mineralgödsel under ett extremt torrår som detta, vårgrödorna etableras snabbare och har förutsättningar för att klara torkan bättre. Likaså gör mineralgödsel på vallåterväxten att en sista vallskörd kan bli betydligt bättre.

Andra indikationer på att ekojordbruket snarare har större svårigheter ett extremt torrår är att man fullt ut konkurrerar med det vanliga jordbruket om att köpa dess halm, samt att KRAV och Staten därtill ger ekogårdar tillåtelse att också konkurrera med det vanliga jordbruket om dess vall- och spannmålsfoder, med oförändrade ekostöd och med full möjlighet att ändå sälja sina livsmedel till fulla ekopriser.

Vetenskapsjournalisten Jan-Olov Johansson skriver i UNT om att det inte är ekocertifieringen som avgör torkkänsligheten utan andra faktorer.

Sveriges Lantbruksuniversitet är ett starkt varumärke och har ett gott rykte. Står man bakom det tvivelaktiga budskap som av lätt insedda skäl sprids från EPOK, SLUs "ekologiska Centrum"?

Uppenbart är att allmänhet, media, handel och politiker nu ges uppfattningen att Sveriges jordbruk blir mindre utsatt för extrem torka om det i sin helhet, eller i varje fall mycket mer än idag, skulle gå över till ekocertifierad produktion. Göteborg är redan så övertygad om ekomatens överlägsenhet att man inte ska köpa in ett enda kg mat från den svenska modellens miljövänliga jordbruk som arbetar inom världens strängaste miljö- och djurskyddslagar. En käftsmäll på det svenska jordbruket.

Många andra kommuner och regioner fokuserar främst på att köpa ekocertifierad mat från Sverige och andra länder, istället för närodlad mat från Sverige.

Det hörs sällan ett enda litet knäpp från SLUs stora majoritet av forskare, som forskar kring hela jordbruket (oavsett vilket odlingskoncept) som ifrågasätter propagandan för ekojordbrukets fördelar och överlägsenhet. Jag inser att en orsak är att politiken så styr lantbruksuniversitet, och gärna vill se mer ekojordbruk och ekoforskning. Och den som ifrågasätter det kan drabbas av mindre forskningsanslag, typ.

Detta håller dock inte. SLU måste redovisa korrekta vetenskapliga fakta om jordbruket, t ex om hur olika odlingskoncept klarar extrem torka, eller ej.

Så min enkla fråga till SLU och dess ledning är alltså: Är det korrekt att ekojordbruket klarar extrem torka bättre än det vanliga miljövänliga svenska jordbruket? Är koncepten likvärdiga eller klarar det vanliga moderna jordbruket torkan bättre?

Jag tar emot Ert svar på min blogg eller i diskussionsgrupper på Facebook eller som kommentar till mina inlägg på SLUs och EPOKs hemsidor. Jag skriver snart debattartikel i media som lämpligen oxå kan besvaras där.

(Här länkar till några andra blogginlägg från mig om jordbruk och ekologi med mera. Och här en till.