Mat från svenska bönder före eko från hela världen!

Föreståndaren Maria Wivstad på EPOK på SLU, särskilda forskningspengar för ekologiskt jordbruk, propagerade i Dagens Samhälle för att kommuner (och alla andra) ska prioritera ekomat. Jag replikerar och förespråkar,  om man vill handla miljö- och djurskyddsvänligt, att i första hand köpa närodlad mat från Sverige, i andra hand vanlig bra mat eller ekomat från Sverige och i tredje hand mat från andra länder med sämre miljö- och djurskydd.

Jag har skrivit till Sveriges ekologiska bönder, och här är en rad länkar om mitt och Centerpartiets ständiga arbete för det svenska jordbruket. Och här än fler...

 Det finns 2 bra miljöalternativ för kommuner att välja mellan när man upphandlar mat som kan produceras i Sverige.

Det ena är den miljö- och djurskyddsvänliga maten från hela det svenska jordbruket, närodlad mat som sluter kretsloppen och gynnar den biologiska mångfalden inom ramen för världens strängaste miljö- och djurskyddslagar.

Det andra är närodlad mat från Sverige som därtill är producerad enligt det ”ekologiska” konceptet med mycket animalieproduktion och utan mineralgödsel och kemiska bekämpningsmedel, vilket ger betydligt lägre skördar.

Importerad mat från kontinenten eller andra världsdelar är oftast betydligt sämre miljöalternativ.

De kommuner som sätter upp höga procentmål för att köpa ekomat från hela världen och sedan i övrigt köper importerad mat är inga miljökommuner. De jämförelser som ständigt nu görs om detta borde istället börja med hur stor andel av matinköpen som är närodlad mat inom stränga miljö- och djurskyddslagar. De kommuner som här har högsta inköpsandelar är de främsta miljökommunerna vad gäller mat, och detta borde listas och hedras!

Svenska Staten, och Sveriges kommuner, stöder ekojordbruket med miljardbelopp genom riktade miljöersättningar och riktad upphandling.

Staten anslår även betydande resurser till forskning och marknadsföring av ekomat.

Maria Wivstad är föreståndare för EPOK, centrum för ekologisk produktion, på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Hon skriver i Dagens Samhälle att kommuner bör köpa ekomat från hela världen före bra mat från Sveriges alla bönder. Så är innebörden i det hon skriver. Jag menar att målet istället i första hand borde vara att upphandla närodlat mat producerad inom stränga miljö- och djurskyddsregler som kan sluta kretsloppen och gynna biologisk mångfald i närområdet.

Detta borde vara både Lantbruksuniversitets och Sveriges kommuners grundläggande mål. I andra hand kan man sedan prioritera hur stor andel ekomat från Sverige, och hela världen, man vill upphandla.

I sin strävan att som statlig forskare sälja in just ekomat skriver Maria Wivstad följande, vilket är utomordentligt anmärkningsvärt:

” I praktiken har det visat sig att ekomat i skolor och landsting inte ökat utgifterna för maten, vilket slår hål på påståenden i media att kommuner och landsting varje år lägger miljardbelopp på subventioner av ekomat.”

Detta påstår alltså en statsanställd ekoföreståndare på SLU. Och sedan begär hon att vi ska tro på det övriga hon skriver, vilket trots partiskhet är mera balanserat.

Påståendet är barockt.

Enligt ekonomerna på SLU och i Lund påAgrifood (2012) kostar ekomaten 65 % mer än vanlig mat, med ett spann på 30-60 %.

Min fråga till Maria Wivstad, och andra ekoföreträdare som också ofta brukar hävda att trots betydligt dyrare inköpspriser så kostar inte ekomaten mer, är om hon och de anser att Sveriges kommuner kan trolla?

Om all mat köps in som ekomat till en merkostnad på runt 65 %, eller om 25 % köps in till en merkostnad på 40 %, hur kan detta ske utan att det kostar kommunerna någonting?

Sanningen är ju att kommunernas inköp av betydligt dyrare ekomat kostar årliga miljardbelopp, naturligtvis. (Staten stöder också ekojordbruket med runt 700 mkr per år). Att försöka blanda bort korten genom att påstå att så inte är fallet är lögn och skadar i längden förtroendet för både SLU och den ekologiska maten. Den är betydligt dyrare eftersom den främst är inriktad på animalieproduktion och ger betydligt lägre skördar genom de begränsningar den ålägger sig.

Naturligtvis kan och ska kommuner alltid söka vägar för att använda maten så effektivt och bra som möjligt genom att minska matsvinn och ha en allsidig kost osv. Detta kan och ska självfallet göras oavsett om råvaran är närodlad mat från Sverige eller ekomat från hela världen.