En ännu ropandes center-röst

 

 Per Brinkemo och Mauricio Rocas skriver i SvD om allvaret i Sveriges usla integration och växande grova brottslighet, och föreslår fem åtgärdsidéer. Samt: 

"En nödvändig förutsättning för att ett sådant program ska kunna förverkligas är en bestämd åtstramning av migrations- och flyktingpolitiken, i linje med vad andra nordiska länder sedan länge utövat som praxis. Sverige behöver kunna ta itu med de redan existerande integrationsproblemen och landet har redan gjort en unik insats vad det gäller att ta emot människor som behöver skydd eller vill söka ett nytt land att leva i. Det är nu dags att se till att Sverige kommer på rätt köl innan det är för sent."

Jag instämmer i vad de skriver.

Jag är starkt kritisk till de sju partier som åren 2010-214 (och flera än idag) förde en naiv migrationspolitik som därtill inte hade folklig förankring. 

Den som då förde fram behovet av en stramare politik i linje med övriga EU- och nordisk länder stämplades som främlingsfientlig, brunfärgad och kanske "rasist".

Jag fick erfara detta, och många andra.

Mitt eget parti, Centerpartiet, har i något decennium, och mer, varit pådrivande i att Sverige ska ha mer generösa migrationsregler än övriga EU, både vad gäller asyl- och arbetskraftsinvandring.

Man har under galgen motvilligt gjort betydande skärpningar av sin migrationspolitik, men är noga med att i humanistisk och medmänsklig anda, till skillnad från de flesta partier frånsett V och MP,  behålla några utvalda mer generösa punkter.

I december 2012 anslog Centerpartiets idéprogramgrupps ordförande Per Ankersjö tonen i glasklara ordalag, sammanfattade i Aftonbladets rubrik: 

”Sverige ska ha en helt fri invandring”.

”Förslaget ska ses som en fortsättning på det migrationspolitiska program som partiet presenterade förra året.  Då gjordes beräkningar som visade på en framtid med 40 miljoner invånare i Sverige.

– Vi har varit på väg åt det här hållet länge. Det är en naturlig konsekvens för den som tror på människors lika rätt och värde, säger Per Ankersjö, till vardags borgarråd i Stockholm.”

 

”Centerpartiet ska vara det borgerliga alternativet för de som gillar en liberal invandringspolitik”.

 

Programgruppens förslag orsakade stor turbulens och i det slutliga ideprogrammet fick formuleringarna bli en vision på sikt.

Kanske fick ändå idéprogrammet effekt. När det presenterades låg C på 4-5 % i opinionen, idag ligger man på 7-8 %. Väljarunderlaget har förändrats, många yngre och kvinnor från städer och storstäder har tillkommit.

 

I den praktiska politiken blev ändå Centerpartiets asyl- och arbetskraftsinvandringspolitik mycket liberal och den genomfördes i stor utsträckning under Reinfeldt två, med stöd i första delen av V och MP och 4 andra partier.

 

Till Centerstämman i september 2013 föreslog partistyrelsen att Sverige borde öppna sina ambassader för de av världens flyktingar som kunde ta sig till någon av dem och ville söka asyl i Sverige. Jag kunde acceptera att Sverige kunde driva på i EU för att EUs länder gemensamt skulle öppna sina ambassader, men insåg att Sverige ensamt omöjligen kunde göra det, köerna skulle bli enorma och antalet uppehållstillstånd, och senare medborgarskap i Sverige skulle bli 100-tusentals eller miljoner.

 

Därför skrev jag en debattartikel i SvD, som manade stämman att avslå förslaget som ju skulle kosta centerpartiet trovärdighet som ett icke seriöst regeringsparti.

 

Den publicerades före stämman och orsakade stor upprördhet från partiledningen, och därmed även från stämman, som istället skärpte förslaget. Jag frystes ut.

 

Trots mina motioner på följande stämmor är detta fortfarande Centerpartiets helt orealistiska politik. Som väl är har den aldrig drivits i media eller i riksdagen eller i migrationsförhandlingar, vad jag vet. Min fråga står kvar, hur kan Centerpartiet sedan 2013 på 3-4 partistämmor ha beslutat detta? Vad skulle hända om ambassaderna öppnades morgon?

 

Även på ett antal andra punkter har Centerpartiet i riksdagen drivit mycket liberala migrationskrav. Jag har listat dem i blogginlägg och debattartikel från januari 2018 om Sveriges vägval i migrationspolitiken. Som väl är har inte heller dessa uppmärksammats i politiken eller i media.

 

Jag har under senare år uppmärksammat den ökande grova brottsligheten i Sverige och den ökande otrygghet som alltfler upplever. Eftersom utvecklingen är djupt, djupt allvarlig.  Jag har startat FB-gruppen Brottsligheten i Sverige Rapportgrupp, för att spegla medias dagliga rapporter om brott samt debatten kring gängkriminalitet och annan grov brottslighet. En tung faktor bakom den grova kriminaliteten är den misslyckade integrationen i Sveriges många utanförskapsförorter där många första och andra generationens invandrare hamnar snett. Till detta kommer de ca 40 utländska klaner/släktnätverk som kommit till Sverige för att tjäna pengar på kriminalitet och bidragsbrott, enligt Polisen (vice rikspolischef Mats Löfving). Innan Löfvings uttalande var detta nära tabu att nämna. Statsministern och Jerzy Sarnecki med många fler talade endast om "socioekonomiska" faktorer.

 

Jag har fått kritik av förtroendevalda centerpartister för att jag driver brottsfrågorna och ibland länkar till grov brottslighet även från invandrare och utlänningar. Jag borde istället mera föra fram att de allra flesta invandrare är hederliga och arbetar, och att migrationen tillför Sverige mycket.

Javisst är det så, vilket många i politiken och media, inklusive jag själv, ofta för fram i relevanta sammanhang. Däremot är det ohållbart att diskutera hur den grova brottsligheten ska bekämpas och alltid inleda med att de allra flesta med utländsk bakgrund är hederliga och arbetar. Fokus är ju då på brottsutvecklingen och hur den ska fås att kraftigt minska.

 

En nödvändig förebyggande åtgärd för att tillsammans med många andra begränsa och minska den grova brottsligheten är, vilket Per Brinkemo och Mauricio Rocas skriver, en restriktiv migrationspolitik i många år framåt. Jag instämmer och är glad över att mitt parti har rört sig betydligt i den riktningen även om det återstår en del. Tyvärr har man även varit rätt passiv i att kräva kraftfulla åtgärder mot den grova brottsligheten, även om man även här nu börjar agera när frågan växer.

 

Jag är som sagt också kritisk mot att Sverige har EUs mest liberala politik för arbetskraftsinvandring, även till enkla jobb med åtföljande anhöriginvandring och ibland därmed kopplade bidragsbrott, t ex på LSS-området där en ekobrottsåklagare uppskattat andelen av LSS-stödet som är bedrägligt till enorma 50 %. Det låter orimligt högt, men även om andelen skulle vara 25 % eller 10 % är detta också helt orimligt, att enorma mängder skattepengar sprids ner i bedragares fickor. Här ligger jag nära argumentionen från socialdemokraterna och LO.

Om inte bedrägerierna mot LSS-systemet kan stoppas måste den fria företagsamheten på området ifrågasättas, som släppt fram så mycket kriminella bedragare. 

 

Jag är också kritisk till Centerpartiets ståndpunkt att invandringen till Sverige ska ökas genom att fler får invandra men att de inte ska omfattas av delar av de sociala trygghetssystemen utan får kvalificera sig in i dem, dvs arbetsmarknaden delas upp än mer i ett A- och ett B-lag utöver redan befintliga i B-laget, de som är här illegalt och svartarbetar eller lever kriminellt. 

 

Slutligen, jag saknar alliansen och är obekväm med att mitt parti samarbetar med S och MP, med ett inflytande även från V.

 

Samtidigt är jag ju centerpartist i snart sagt alla andra frågor.

 

Det räcker inte, får jag ibland höra från centervänner. Vore det inte bättre för både dig och partiet att du söker dig till andra jaktmarker, typ?

 

Min grunduppfattning är ju att ett socialliberalt parti med högt i tak välkomnar även de som på enstaka punkter har, och driver, en avvikande uppfattning.

 

Är mina enstaka punkter för många och för tunga, eller är det helt OK att tycka olika i 4-5 frågor? Är jag inte längre någon bra centerpartist? Kommentera gärna i FB-grupper eller skriv till staffandan@gmail.com.

Och håller Du, och Centerpartiet, med Per Brinkemo och Mauricio Rocas, och mig? Eller har de/vi fel?

Kommer migrationskommittén att följa CUF, LUF och Grön Ungdom?

"Oavsett hur många som tar sig till Sverige har varje enskild person rätt att lämna in en asylansökan och få en rättvis prövning.
Kommer Socialdemokraterna samarbeta med M, KD och SD för att bygga ännu högre murar kring Sveriges gränser? Det vore oerhört skadligt", skriver Grön ungdom, Luf och Cuf.

Två liberala ungdomsförbund, och MPs Grön Ungdom, "liberalsocialdemokratiskt", kräver att Socialdemokraterna i migrationskommittén gör upp med C, L, MP och V istället för med M, Kd och kanske SD.

Nyckelmeningen är "Oavsett hur många som tar sig till Sverige" så ska alla med asylskäl som har kraften och modet och pengarna för att ta sig genom många länder till Sverige, och har asylskäl, beviljas asyl I Sverige och bli medborgare här.

Migrationsforskaren Joakim Ruist ifrågasätter, tillsammans med andra, om denna generella rätt till asyl, från 1950-talet, verkligen går att upprätthålla med dagens kommunikationer.

Den ger en mycket stor morot till de som klarar att ta sig genom många länder till det man har utvalt, medan alla flyktingar utan de resurser som krävs för detta ju blir kvar i svåra förhållanden i sitt närområde, ofta i enorma flyktingläger.

Naturligtvis väljer de som klarar mycket långa vägar till sitt utvalda asylland ett land med god ekonomi och god social välfärd och förhoppningsvis goda arbetsmöjligheter. Har man redan släkt och vänner där är detta naturligtvis också en mycket stark "pull-faktor".

Om de tre ungdomsförbundens migrationspolitik skulle bli den som migrationskommittén landar i kommer asylmigrationen tvivelsutan att bli fortsatt högre till Sverige än till övriga EU-länder, trots att Sverige under flera decennier tagit emot fler- och mång-dubbelt så många asylsökande som övriga EU-länder.

Min uppfattning är att med en så misslyckad integration i Sverige, med hundratals utanförskapsområden, med hög långtidsarbetslöshet bland asylinvandrarna och med svår bostadsbrist mm, så behöver asyl- och anhörigmigrationen till Sverige bli betydligt mindre än till övriga EU-länder en tid.

T. ex. Centerpartiet har sagt att Sveriges migrationspolitik inte kan avvika i nämnvärd grad från övriga EU-länders. Jag delar den uppfattningen och hoppas därför att dessa tre ungdomsförbunds linje inte blir migrationskommitténs.

Vad tycker Du?

Här några länkar till tidigare blogginlägg från mig i dessa frågor.

Harvardstudie stöder svensk Coronastrategi

Aftonbladet rapporterar om en färsk Harvardstudie som verkar stödja Sveriges modell för att flacka ut Coronavirusets smittspridning samtidigt som ändå så många smittas att "flockimmunitet" uppnås. Risken med att stänga ner samhället kan vara att när det öppnas igen, eller i höst, kommer nya smittovågor. I en grannprovins till Wuhan i Kina sker detta nu.

Folkhälsoinstitutet och regeringen står nu i den svenska debatten mot Peter Wolodarski och många opinionsbildare samt några epidemiologer och forskare och massor i sociala medier. Jag lutar alltjämt åt Anders Tegnell-hållet.

Han har stöd av Johan Giesecke och professor Jan Albert.

22 forskare skriver på DN Debatt en slarvig och tendensiös artikel som sågar Tegnell och som kräver nedstängning av skolor. DNs Peter Wolodarski delar den med gillande på twitter.
En infektionsprofessor sågar de 22.

Långsammare smittspridning eller världsdepression?

Hela branscher och massor av små och stora företag har plötsligt drabbats av en ”naturkatastrof ” när intäkterna helt eller delvis försvinner p g av extremt radikala politiska beslut om stängda gränser, närmast utegångsförbud, stängda skolor osv.

Orsaken är panikbeslut världen över av samma politiker som samtidigt söker kompensera de företag som i många fall nu oåterkalleligt drivs i konkurs samtidigt som arbetslösheten börjar explodera med enorma stimulanspaket.

Orsaken är en allvarligare influensapandemier som i vanlig ordning främst drabbar äldre som redan har sjukdomar.

Kerstin Hessius slår i denna flammande artikel larm om de katastrofala följder som nedstängningen av delar av världsekonomin kan ge i form av massarbetslöshet och depression, utöver att miljontals företagare förlorar allt sitt satsade kapital och blir satta på bar backe.

Uppenbarligen kommer de allra flesta av oss oavsett åtgärder ändå att drabbas av Coronaviruset, alla panikåtgärder motiveras av att det ska ske lite saktare så att intensivvården av de svårast insjuknade ska räcka till alla.

Jag delar Kerstin Hessius bedömning att nuvarande panikläge måste gå över inom mycket kort - veckor, någon månad - för att inte världen ska riskera en djup depression.

Men kommer i så fall inte många fler äldre med nedsatt motståndskraft att dö, fler än vid andra influensor och pandemier?

Jo, så kan det vara även om experterna tvistar.

Politikerna har svåra vägval framöver, hittills har man överbjudit varandra i mer eller mindre verkningsfulla panikåtgärder för att typ minska smittspridningstakten. Kommer den ekonomiska verkligheten att ta över fokus så att åtgärderna hävs i närtid eller består de över sommaren.

Ja, skriver denne 72-åring, jag själv, den som lever får se.....

Vilka är SDs bästa valarbetare, paradoxalt nog..

‪Vilka bär stort ansvar för SDs enorma tillväxt? Vi några stycken som för 6-7 år sedan ville EU-anpassa Sveriges migr.pol? (Och skälldes för rasister, typ). Eller de 7 partier som vägrade lyssna på folkopinionen och istället med MP som härförare drev igenom en mkt liberal politik på detta område.

Om alla partier alltjämt med MP i täten skulle driva igenom en mer generös migrationspolitik än övriga EU-länder i strid med folkopinionen, och vägra alla samtal/ förhandlingar med SD, vore det att bjuda SD på ytterligare opinionsframgångar och kanske på sikt regeringsmakten.

Paradoxalt nog är det så, tror jag, att om vi realister hade fått styra migrationspolitiken de senaste 6-7 åren så hade SD legat på kanske 10 %.

De starka krafter som I de bästa avsikter till varje pris skulle driva EUs mest öppna migrationspolitik i strid med folkopinionen och så långt från SD som möjligt, har tyvärr varit SDs bästa valarbetare, tror jag.

Ni som vill såga min analys vid fotknölarna, gör gärna det. Jag är nyfiken på era argument för att jag har fel.

Sverige är en demokrati. Folkviljan tolkas genom politiska partiet och fria demokratiska val. Om 7 partier i en viktig fråga vägrar att lyssna till och respektera en rätt entydig folkopinion, utan driver en godhjärtad politik utan knappt några analyser om dess tänkbara effekter, är det då så förvånande om det åttonde partiet, oavsett mörka rötter och hårdragna ståndpunkter, tillväxer enormt genom proteströster?

Ulf Kristersson har visat ödmjukhet genom genom att oförbehållsamt be de som vågade föra en realistisk debatt och blev utskällda om ursäkt.

För detta skälls han nu ut av partier och ledarsidor som själva bär ett tungt ansvar för sakernas tillstånd. Där finns ingen ödmjukhet eller självrannsakan, de har haft fullständigt rätt hela tiden och även allt framgent.

Det är inte bara jag som säger detta. Anna Dahlberg i Expressen skriver i denna färska ledare ungefär detsamma, och alltfler stämmer in. Eller hör jag fel?

Några tidigare blogginlägg av mig kring migrationen, och här. 

Sveriges slapphet med ID-nummer mycket allvarligt.

Detta är en politisk skandal, tycker jag. Håller du med, eller har jag fel? Om ett land tappar kontrollen över vilka som finns i landet, och tillåter personer utan rätt att vistas i landet att arbeta och få del av de sociala trygghetssystemen, med växande gråzoner och skuggsamhälle, har regeringar då klarat sitt uppdrag eller förtjänar man misstroende eftersom man inte klarat en grundläggande del av sin uppgift?

"”Vi har helt tappat kontrollen över vilka som är här”, kommenterade Marit Murphy Handelsberg vid gränspolisen (DN 28/11)."

Expressens Anna Dahlberg har tidigt uppmärksammat misskötta samhällsfrågor, så även denna (2017). Samhällsdebattören Rebecca Weidmo Uvell slog larm om detta för flera år sedan. 

Sedan år 2000 tilldelas personer som vistas i Sverige utan att vara svenska medborgare ”samordningsnummer”, som gör att man ändå kan arbeta här och få del av en del av våra trygghetssystem. En del går till asylsökande som kan arbeta medan deras sak prövas. Men många går till personer man inte ens vet vilka de är, kontrollen är typ obefintlig. Numren är tänkta att gälla ett år, men det har myndigheterna noll koll på. Inte heller har man koll på om de som fått samordningsnumren är kvar i Sverige eller ej. Personer ”ej folkbokförda” står för en betydande del (13 %) av brottsligheten i Sverige, enligt Håkan Boström på Göteborgs-Posten. Jacob Sidenvall på Smålandsposten är skarp i sin kritik.
Denna slapphet innebär att regering och riksdag har tappat kontrollen över hur många invånare som Sverige har, kanske är vi 10,5- 11 miljoner invånare istället för uppgivna 10,3. Att myndigheterna inte längre genomför folkräkningar är lätt att förstå. Att resurserna i Sverige på flera områden är ansträngda till bristningsgränsen (sjukvård, polis, bostäder mm) är lätt att förstå, noll koll.

Efter 20 år med växande gråzoner och ofta usel kontroll över utdelandet av "samordningsnummer" (ett personnummer light) börjar t o m ansvariga myndigheter nu få kalla fötter.

Boriana Åberg (M) frågande finansministern om samordningsnummer den 26 november. 

Expressen kritiserar starkt i en ledare regeringens senfärdighet med att bromsa slappheten med "ID-fuskarna". 

Polis och myndigheter försöker arbeta mot missbruk av bidragssystem och brott mot välfärdssystemen. 

Ett sätt att få bättre kontroll över vilka som finns i Sverige är att regelmässigt använda fingeravtryck och ansiktsavläsning för att identifiera personer, samt genom att samköra personuppgifter mellan olika myndigheter, vilket idag ofta är förbjudet av integritetsskäl, dvs i praktiken också deras integritet som missbrukar systemen. Anna Dahlberg driver också på om detta. 

Klarspråk om migration från Widar Andersson

Folkbladet i Norrköpings politiske redaktör Widar Andersson (S) skriver oftast, kanske alltid.., mycket klokt och självständigt, Ofta skriver han om migration, t ex i denna färska ledare.

Jag lägger ut hans text här nedan, läs och kommentera gärna:

(Här en länk till min analys av Centerpartiets glädjande nya linje i migrationspolitiken.)

Jag vill särskilt lyfta fram dessa stycken:

"Kriminologen Amir Rostami säger till Dagens Nyheter att utvecklingen i Sverige saknar ”motstycke i Europa, kanske i världen. Vi måste tyvärr söka oss till krigszoner för att hitta något liknande.”

Den kriminella explosionen med skjutvapenvåld och bombdåd har en direkt koppling till den misskötta invandringen som under bara några få år har överfyllt förorter och förläggningar med hundra tusentals människor – varav en stor andel unga män - som lämnats närmast vind för våg med dåliga skolor, arbetslöshet, klaner och stor risk för kriminalitet.

Polisens pressträff borde gå rakt in i politikens självbevarelsedriftscentrum. De problem som invandringen orsakat är självklart svenska problem.

Det finns ingen mening eller rim och reson med att rabbla ursprungsländer och etnicitet i dessa sammanhang. Sverige behöver med kraft samla ihop och ta itu med de tunga sociala problem som tynger en växande del av befolkningen. "

Här hela artikeln:

"Påminner närmast om fri invandring

WIDARDIREKT Invandringsfrågan lider fortfarande till dels av den politiska beröringsångest som varit så destruktiv för den svenska samhällsutvecklingen under det senaste dryga decenniet. När de migrationspolitiska överläggningarna nu dragit igång för riksdagens åtta partier är det slående hur hemmabyggda teorier och ideologiska käpphästar fortfarande kan överflygla verkligheternas kärva budskap.

Många kommentatorer och partier envisas till exempel med att beskriva problemet som om det handlade om ”flyktingkrisen 2015” och inte om det stora policyskifte som genomförts i invandringspolitiken. Det tidigare tämligen reglerade och strama regelverket för migration har gradvis – inte minst genom vurmandet för ”papperslösa” och genom arbetskraftsinvandringens superliberala regelverk – utvecklats mot ett tillstånd som mer påminner om fri invandring än om en strikt prövning av människors asylskäl.

På onsdagen den 6 november höll den samlade polisledningen en pressträff med anledning av vågen av sprängningar som nu drabbar Sverige. Hittills i år har polisens nationella bombskydd ryckt ut på 102 sprängningar och bombdåd i Sverige.

Kriminologen Amir Rostami säger till Dagens Nyheter att utvecklingen i Sverige saknar ”motstycke i Europa, kanske i världen. Vi måste tyvärr söka oss till krigszoner för att hitta något liknande.”

Den kriminella explosionen med skjutvapenvåld och bombdåd har en direkt koppling till den misskötta invandringen som under bara några få år har överfyllt förorter och förläggningar med hundra tusentals människor – varav en stor andel unga män - som lämnats närmast vind för våg med dåliga skolor, arbetslöshet, klaner och stor risk för kriminalitet.

Polisens pressträff borde gå rakt in i politikens självbevarelsedriftscentrum. De problem som invandringen orsakat är självklart svenska problem.

Det finns ingen mening eller rim och reson med att rabbla ursprungsländer och etnicitet i dessa sammanhang. Sverige behöver med kraft samla ihop och ta itu med de tunga sociala problem som tynger en växande del av befolkningen.  

Däremot är det av avgörande betydelse att de ansvariga politikerna ser och erkänner sambandet mellan misskött invandring i alldeles för stora volymer och de allvarliga samhällsproblem som polisens pressträff vittnade om. Invandringen behöver kort sagt hållas på mycket låga nivåer under många är framåt för att ge Sverige en chans att bygga ett starkt och inkluderande samhälle igen.

I ett längre perspektiv finns ett stort behov av att mer publikt, allmänt och så rationellt som möjligt få till en diskussion om folkvandringarna norr- och västerut i världen. Hyckleriet om asylrätten är för bedrövligt. Vore det inte för att EU – med hjälp av Turkiet och med stora insatser av medlemslandet Grekland – effektivt hindrar människor från att söka asyl så skulle problemen här uppe i norr vara ännu större än vad de är.

Miltiadis Varvitsiotis är EU-minister i Grekland. I en intervju med TT säger Varvitsiotis att det Grekland gör ”i Egeiska havet är att vi försöker skydda er från okontrollerade migrationsflöden.”

Sedan EU:s uppgörelse med Turkiet för tre år sedan har mer än 160 000 flyktingar och migranter tagit sig över Medelhavet till Grekland. Bara i år handlar det om nästan 45 000, berättar den grekiska ministern för TT.

”Majoriteten av de som kommer till Grekland kommer inte från Syrien, de är i första hand från Afghanistan och avlägsna länder i Asien och Afrika. Deras slutmål är länder som Sverige, Nederländerna och Tyskland,” säger han i intervjun.

Folkvandringar är högst begripliga. Och i grunden sunda för människans utveckling. Att söka efter bättre platser för sig och sin familj är ett mönster som går mycket långt tillbaka i människans historia. Att bygga murar mot, eller att bara öppna bommen för folkvandrare är inga realistiska eller eftersträvansvärda alternativ. Här behövs breda och sökande diskussioner i enskilda länder och i regionala och globala sammanhang.

Beröringsångest kommer bara att förvärra problemen på kort och lång sikt.

I det korta perspektivet behöver partierna i den migrationspolitiska kommittén komma överens om att kraftigt minska på invandringen under i vart fall ett decennium framåt. Det krävs inget hokuspokus för att åstadkomma något sådant och några asylrättsregler behöver inte naggas i kanten.

Jag förväntar mig att i vart fall Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna ska kunna enas om en återgång till det slags strama regelverk som fanns på den tiden då riksdagen endast hade fem partier."

Corren vill i Patriotisk anda öka migrationen även om välfärden urholkas

Jag skrev nyss ett blogginlägg om den grova brottsligheten i Sverige och att situationen är djupt allvarlig. Mot de "åsiktspoliser" som alltid hävdar att typ "Sverige har aldrig varit tryggare" och att det är bara att vi vet mera idag, det är typ samma brottslighet idag som på 1980-talet, hörs nu alltfler tyngre röster som faktiskt håller med mig och andra.

Igår, 13 september, tillkom två. Säkerhetsexperten och fredsforskaren Wilhem Agrell är djupt orolig och talar om risk för att trygghet och tillit till samhället nu hotas när grovt kriminella "gäng" tar över hela förorter och Polisen inte klarar av sin uppgift. Rubriken på hans debattartikel i SvD är "Vi måste agera för att rädda landet" och hans artikel är naturligtvis ett angrepp också på aningslösa och naiva politiker som inte tagit utvecklingen på allvar utan mera pratat än tagit några krafttag.

Journalisten Janne Josefsson skriver på samma tema i Dagens Nyheter, artikeln är låst men anslaget är uppenbart detsamma som Agrells. Dick Erixon på SDs nättidning Samtiden summerar Josefssons artikel så här:
"Janne Josefsson skriver i DN-krönikan ”Det osar krutrök i väldens bästa land” (betalvägg) att mångkultur i själva verket skapat apartheid i Sverige. I Sjumilaskolan på Hisingen i Göteborg har mindre än en procent svenska som modersmål – kanske fyra elever av 500.

Sverige är inte ett land längre, det är skilda världar, och ”ett politiskt fulländat misslyckande”. Men när förnekelsen väl börjar brytas upp, tar regeringen och Morgan Johansson (S) till ord som ”avskyvärda odjur”. Orden blir värre, ”ju mindre de vet hur det sociala läget i landet ska kunna lösas”, skriver Josefsson.

Skolorna är ”löpande band” som levererar pojkar till de kriminella gängen. I Sjumilaskolan var 26 procent av pojkarna lagförda för brott inom några år efter avslutad skolgång. ”Vi får det samhälle vi förtjänar”, avslutar Josefsson."

Det är uppenbart att utanförskap i förorter och ökad grov kriminalitet har koppling till den mycket stora migrationen till Sverige i flera decennier och att nu återgå till den mer generösa asylpolitiken från före hösten 2015 är inte att ta ansvar, enligt min uppfattning. Ändå gör nu V, S, MP det med stöd av C och L. Sverige måste fokusera på att integrera alla de som kommit hit och befinner sig i utanförskap och ofta arbetslöshet, och innan den stora utmaningen är löst klarar vi inte att fortsätta att vara ett av de land i Europa och EU som absolut och relativt sett tar emot flest asylsökande.

Det är då utomordentligt uppseendeväckande att den borgerliga stora regiontidningen Östgöta Correspondenten (Corren) på ledarplats tar entydig ställning för att Sverige i Patriotisk anda ska ta emot många fler asylsökande även om välfärden urholkas Så här skriver Christian Dahlgren:

"I Christian Dahlgrens ledare den 4 september tar åter Corren entydig ställning för att Sverige ska återgå till en mer generös migrationspolitik än övriga EU-länder. Ledaren medger att vårt ”socialstatssystem må vara illa anpassat för för en omfattande invandring, särskilt när det handlar om grupper från utomeuropeiska länder med risig utbildning, låga arbetsmarknadskvalifikationer och andra kulturella normer”.

Men, menar Corren, ”hellre att människan sätts före det ängsliga systembevarandet än tvärtom”.

Och: ”En migrationspolitik dominerad av S, M och SD för oss tillbaka i ett obarmhärtigare och självtillräckligare Sverige, inte det humanistiska, välkomnade Sverige jag vill tillhöra och känna patriotisk stolthet att vara medborgare i”, skriver Christian Dahlgren.

Jag replikerar idag i Corren på Dahlgrens ledare och ställer två mycket allvarliga frågor till honom och Corren, som han inte alls svarar på. Tack till Corren som genom att ta in min replik på en mycket anmärkningsvärd ledare i en högaktuell fråga av mycket stor vikt visar att man befrämjar det demokratiska öppna samtalet.

(Här min replik:

05:00 | 2019-09-14 INSÄNDARE 

När jag kring 2013 menade att Sverige måste anpassa sin migrationspolitik i EU-riktning kritiserades jag av Correns ledarsida för att vara närmast främlingsfientlig. Detta tog mig oerhört hårt, jag är en varm humanist.

Sedan har Corren åsett migrationspolitiken bli mer restriktiv än vad jag förde fram.

Sedan har Corren åsett migrationspolitiken bli mer restriktiv än vad jag förde fram.

I Christian Dahlgrens ledare den 4 september tar åter Corren entydig ställning för att Sverige ska återgå till en mer generös migrationspolitik än övriga EU-länder. Ledaren medger att vårt ”socialstatssystem må vara illa anpassat för för en omfattande invandring, särskilt när det handlar om grupper från utomeuropeiska länder med risig utbildning, låga arbetsmarknadskvalifikationer och andra kulturella normer”.

Men, menar Corren, ”hellre att människan sätts före det ängsliga systembevarandet än tvärtom”.

Och: ”En migrationspolitik dominerad av S, M och SD för oss tillbaka i ett obarmhärtigare och självtillräckligare Sverige, inte det humanistiska, välkomnade Sverige jag vill tillhöra och känna patriotisk stolthet att vara medborgare i”, skriver Christian Dahlgren.

Jag vill fråga Corren, vars ledarsida ju för fram tidningens borgerliga linje.

1. En bred folkmajoritet vill enligt opinionsundersökningar sedan länge anpassa vår migrationspolitik i EU-riktning. Vilka partier kommer att tillväxa om riksdagen återgår till en ensidig mer generös svensk migrationspolitik?

2. Om riksdagen skulle prioritera patriotisk stolthet före ”ett ängsligt systembevarande” av våra välfärdssystem, och välfärden fortsätter att urholkas, vilka politiska konsekvenser kan detta föranleda?

Staffan Danielsson
tidigare riksdagsledamot

Svar.Ledarartikeln, som Staffan Danielsson polemiserar mot, var alltså en principiell plädering för en liberal flyktingpolitik i Raoul Wallenbergs humanistiska anda. Just nu blåser det politiskt snålt för de civilisatoriska, universella värden som Wallenberg representerade. Precis därför är det särskilt angeläget att fortsätta hävda dem. Det var själva poängen. För övrigt borde Staffan Danielsson veta att Corren upprepade gånger genom åren kritiserat de höjda murarna och försvarat asylrätten, vilket väl en i hjärtat ”varm humanist” torde uppskatta – eller?

Christian Dahlgren

Lysande av Wolfgang Hansson (AB), "Går migration att stoppa?". LÄS DEN!

Aftonbladets kolumnist Wolfgang Hansson, mångårig USA-korrespondent mm, skrev den 11 juni en lysande artikel som nyktert, sakligt och korrekt (tror jag) summerar "Om det går att stoppa migration" och "om den är lönsam eller ej" och om Pudelns kärna och om jämförelser mellan USA och EU och med en dyster framtidsprognos om att murar kommer att byggas i olika former eftersom t ex Afrikas befolkning kommer att växa med 1,5 miljard (1.500 miljoner) till år 2050 (kan det stämma?) och står Afrikas ekonomi och stampar så vill många ta sig till EU för ett bättre liv och västvärldens svar på det blir att försöka stoppa migrationen med alla till buds stående medel vilket också underlättas av att den stora majoriteten  i nästan alla länder snarare vill ta emot färre invandrare än fler...Pust.

Jag är tacksam för alla Era analyser som visar att Wolfgang Hansson har hamnat grundligt fel och fullständigt missbedömer läget. Det som kan förändra hans bedömningar tror jag vore att ekonomin i fattiga delar av världen, främst Afrika, tar sådan fart att välståndet ökar och ger människorna hopp så att de starkaste avstår från att till varje pris ta sig till t ex EU. Detta borde bli en starkare prioritet för alla goda krafter än att bygga murar. Men jag är inte säker.
En annan åtgärd som borde ha hög prioritet med effekter både på migration och murar och på klimatet är att jordens befolkning sedan länge skenar över alla gränser och leder mot ett ohållbart läge på flera sätt. Jordens befolkning måste börja minska, och debatten om hur detta skulle kunna förverkligas, och om det överhuvudtaget är möjligt, borde inledas snarast.

Demokrati är folkvälde, typ. Om en bred folkmajoritet vill snarare ta emot färre invandrare än fler och om den upplysta minoriteten inte förmår att övertyga majoriteten om motsatsen, så torde väl majoritetens vilja slå igenom vartefter? Eller inte? (Men hur demokratiskt är det).

"Går det att stoppa Migration?

Är invandringen lönsam eller en stor kostnad för samhället?

Det tråkiga svaret är både och. Allt beror på vilken invandring vi pratar om.

Men pengar är inte det enda problemet.

När jag hör forskaren Joakim Ruist lägga ut texten om sin nya rapport "Global migration" utgiven av Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS, slås jag av hur lite den överraskar samtidigt som ämnet på ett märkligt sätt är så kontroversiellt.

Invandring är väldigt lönsam när det handlar om högutbildad arbetskraft som migrerar till jobb där alla länder skriker efter deras kompetens.

Invandring är en klar kostnad när det handlar om lågutbildade flyktingar som går på bidrag i många år innan de får ett jobb.
Slutsatser som knappast kan förvåna någon.

Men sett i ett snitt av alla som kommer. Är invandringen lönsam då eller en kostnad?

Då blir det krångligare. Det beror på hur invandringen ser ut i respektive land. Sverige sticker ut genom att ha en ovanligt stor del flyktingar med låg utbildning.

Inga extrema summor

Men även om invandringen kostar så är det inga extrema summor hävdar nationalekonomen Ruist. Han hänvisar till att Sverige under åren med den stora flyktinginvandringen fortfarande kunde prestera budgetöverskott.

Problemet, menar Ruist, är inte invandringen i sig utan människors negativa inställning till den. Han visar ett diagram där det framgår att i nästan alla länder vill den stora majoriteten ta emot färre invandrare snarare än fler. Alldeles oavsett om det pågår en flyktingkris eller inte. Motståndet ökar när människor känner att invandringen sker utan kontroll, som hösten 2015.

Här hittar vi pudelns kärna.

Miljontals människor från fattiga länder vill flytta till den rika världen. Antingen i hopp om ett bättre liv eller för att de flyr från krig. Inte sällan är det en kombination.

Men de rika länderna vill inte ta emot mer än en bråkdel av dem. Allra minst de lågutbildade ekonomiska migranter utan verkliga flyktingskäl som försöker ta sig över Medelhavet i livsfarliga farkoster i hopp om att hitta ett jobb så de kan skicka hem pengar till sina familjer.

Förändra asylrätten?

De är inte de fattigaste som kommer utan de som kunnat spara ihop pengar för att göra den dyra och farliga resan.

EU och USA försöker alltmer desperat att stoppa den här flyktingströmmen. Joakim Ruist är inte den förste som konstaterar att höga murar sällan är särskilt effektiva verktyg.

Hans förslag är att i stället ta bort incitamentet för människor att resa till Europa och USA.

I Europa är det rättigheten att söka asyl som är migranternas lockbete. Om asylrätten i sin nuvarande form förändrades så att det bara var möjligt att komma som kvotflykting direkt från utsatta länder så skulle incitamentet försvinna, menar Ruist.

Jag tvivlar på den slutsatsen.

Så länge inte Europa tar emot väldigt många kvotflyktingar kommer människor att försöka ta sig hit ändå och jobba illegalt. Vi ser redan hur skuggsamhällen växer fram runtom i Europa med moderna former av slavarbete.

Lukrativ affärsverksamhet

Migration är dessutom numera en lukrativ affärsverksamhet där människosmugglare både uppmuntrar till migration och tjänar mångmiljonbelopp på den.

I fallet USA menar Ruist att migranterna kommer därför att de enkelt kan hitta illegalt arbete som de kan leva på. Om USA hade samma kontroll på sin arbetsmarknad som Europa skulle flödet av migranter upphöra.

Jag undrar om han ens själv tror att det är så enkelt.

Murar är inte särskilt effektiva men de kommer att fortsätta byggas i olika former. Inte minst eftersom Afrikas befolkning kommer att öka med 1,5 miljarder fram till 2050. Så länge dessa länders ekonomier inte kan skapa jobb åt alla unga arbetslösa så kommer de att försöka söka sig ett bättre liv någon annanstans. I grannländerna eller i Västvärlden.

Felställd fråga?

Västvärldens svar blir att försöka förhindra migrationen med alla till buds stående medel. Redan pågår förhandlingar med länderna i Nordafrika om att upprätta asylcenter där. EU undersöker möjligheterna att skriva avtal liknande det man har med Turkiet där unionen i praktiken betalar för att leasa ut problemet. Trump har precis tvingat Mexiko att agera asylcenter åt USA.

Utmaningen i allt detta blir för västvärlden att fortsätta vara en fristad för genuina flyktingar från krig och katastrofer.

Kanske är inte frågan vi bör ställa oss om invandringen är lönsam utan hur mycket vi är villiga att betala för att göra vår del i att fortsätta hjälpa människor i nöd.

Wolfgang Hansson (11 juni 2019 i Aftonbladet)

Nej till religiös och politisk klädsel i skolan.

Det har i media och sociala medier de senaste veckorna diskuterats om skolan ska acceptera att barn i förskola och småskola ska kunna bära slöja eller ej. Ibland används ordet huvudduk.

Min uppfattning gav jag uttryck för så här:

"Tja, jag ser ingen anledning till varför små flickor i offentligt finansierad småskola alltid ska ha slöja som begränsar rörelsefriheten och vars användning har sexuella och religiösa kopplingar."

"Jag tycker inte att kläder som signalerar religiös eller politisk propaganda, eller som sexualiserat deras bärare, bör användas i skolan av små barn."

Två personer som jag har respekt för och ofta håller med i mycket, rektor Hamid Zafar och Eli Göndör, skriver en lite förvirrad, tycker jag, debattartikel och försvarar religiös, och antar jag, politisk, klädsel i skolan.

Jag håller inte alls med dem, utan tycker att deras inställning är rätt aningslös.

Den fritänkande socialdemokraten Johan Westerholm, med nätsajten Ledarsidorna, har i några inlägg dels försvarat Frankrikes linje, inga slöjor (eller andra religiösa eller politiska symboler, antar jag) i skolan upp till 15 års ålder. Artikeln ligger bakom betalvägg.
Han analyserar också Zafar/Göndörs artikel och kritiserar den skarpt.
Han menar att deras analys ligger nära Socialdemokrater för tro och solidaritet, och befarar att moderaterna kan hamna i samma läger som dem vad gäller att acceptera nära samarbete med muslimska salafister, typ.
Både Zafar och Göndör ingår i moderaternas integrationskommissions externa expertgrupp.

Även Lisa Magnusson kritiserar på ledarplats i DN starkt slöja för små barn i skolan. Tyvärr också bakom betalvägg..
Sara Mohammad, grundare av Glöm aldrig Pela och Fadime, är helt för ett förbud för slöja på barn, ingen betalvägg.
Hur dagispersonal ser på detta är rätt alarmerande.

Här en bok som sägs ha bidragit till Frankrikes beslut. Bakom betalvägg.

Jag har skrivit om dessa frågor i flera blogginlägg, här är ett.