måndag, april 28, 2014

"giftrester" i frukt - reklaminslag eller nyhetsvärdering?

Naturskyddsföreningen får maximalt genomslag för en ny rapport om att det finns rester av kemiska bekämpningsmedel i vindruvor och banaer och annan frukt. Detta gör man typ en gång varje år. Detta är ju känt sedan länge, livsmedelssäkerhetsmyndigheterna i Sverige och världen föreskriver låga, utgår jag ifrån, gränsvärden för dessa substanser i frukt och mat.

Det kanske är SNFs uppgift att regelbundet slå larm om detta. Det som jag vill lyfta fram är det enorma genomslaget, samt att media närmast betraktar SNF som en objektiv myndighet, man får närmast uppfattningen att det är livsmedelsverket som intervjuas..Efter att ha lyssnat och läst TV4 nyheterna och godmorgon-samtalet med Johanna Sandahl och Carolina Klyft från SNF, eller till Rapports nyhetsinslag, eller artikeln i SvD (här igen), och snart i alla Sveriges media efter något TT-utskick.

Om ni kollar på nyhetsinslagen kan de väldigt lätt uppfattas som en betald annons från Naturskyddsföreningen eller Krav med ett enda budskap, köp Krav-frukt. Det framstår som fullkomligt obegripligt att ansvariga myndigheter inte sätter stopp för den "kemikaliecocktail" som vi dagligen sätter i oss, och som är hormonstörande och cancerogena. (Här enda balanserade rösten - Miljörapporten - som jag kunnat hitta och som också låter Livsmedelsverket uttala sig).

Att Johanna Sandahl sedan säger att "vi tror att de kan vara hormonstörande och cancerogena" och att "man ska inte vara rädd för att äta frukt", de nyanserna uppfattar man ju inte, däremot den ständiga maningen att det är bra och bäst att äta Kravmärkt frukt, och givetvis om man är barn eller gravid eller är en kommun, skola eller förskola.

Jag gillar frukt och äter mycket, det mesta vanlig frukt eftersom ekofrukt är dyrare och tillgången är begränsas.

Jag tycker givetvis att vår mat och frukt ska vara bra och säker. Är bekämpningsmedel farliga ska de inte tillåtas.

Jag känner mig ändå lite tveksam till en sådan helt okritiskt nyhetsförmedling som jag ovan redovisat. De allra flesta kommer att fortsätta att köpa mycket frukt, och vanlig frukt. Men hur påverkas deras inställning till media och myndigheter?

Tillagt 29 april. Aftonbladet Debatt TV gör en bra uppföljning av SNFs utspel, tycker jag, som också intervjuas. SvD ger i efterhand nu också Livsmedelsverket en möjlighet att ge sin bild, som är helt på tvärs med Naturskyddsföreningens.
Tillagt 30 april. Även SR P1 uppmärksammar detta.

Tillagt 6 maj. Här ett ironiskt blogginlägg med länkar om eko contra världens främsta vanliga miljöjordbruk.











fredag, april 11, 2014

Är hov- och klövmjöl från Indien bättre åkergödning än mineralgödsel?

Här en länk till mitt inlägg den 1 april.

Idag rapporterar ATL om misstänkt mjältbrand i ett parti hov- och klövmjöl från Indien, för användning som gödning på svenska åkrar.

Nej, det fanns inte mjältbrand, bara salmonella...

Vilka bönder använder hov- och klövmjöl från Indien, hur kretsloppsinriktat är det?

Här ett citat från Jordbruksverket:
"Tillåtna animaliska biprodukter av kategori 2 eller 3 enligt EU:s regler för ekologisk produktion är blodmjöl, hovmjöl, hornmjöl, benmjöl eller benmjöl fritt från limämnen, fiskmjöl, köttmjöl, fjädermjöl, hårmjöl, "chiquette"-mjöl (fäll-, päls-, hudmjöl), ull, päls, hår och mjölkprodukter."
Här ett citat från Jordbruksverket: "

Och här ytterligare en pusselbit, ekogödsel...

Som många vet är min slogan och rekommendation för matinköp; "Välj Närodlat från Sverige (inklusive eko) före ekologiskt från hela världen!"

Välj svenskt, närodlat, ekologiskt och import vid behov, i den ordningen!

Jag är som Ni kanske vet lite sur på SNF och MP och Krav som ofta svartmålar världens mest miljö- och djuromsorgsvänliga jordbruk, det svenska. Mikael Karlsson använder beteckningen ”giftjordbruket”, eftersom man använder kemiska bekämpningsmedel mycket försiktigare än i andra länder.

 Det finns en del att kritisera även inom ekolantbruket, men det görs mkt sällan. Det läcker mer till Östersjön p g av att man laddar jorden med kvävefixerande grödor och stallgödsel till skillnad från det vanliga jordbrukets anpassade mineralgödselgivor. Ekokogårdarna är större än de konventionella, ibland 500 till 1.000 kor på ett ställe. Och man har svårt att inte utarma jordarna eftersom växtnäring bortförs med skörden och man har stränga regler vad som inte får användas, t ex mineralgödsel och avloppslam mm. Därför använder man en hel del konventionell höns- och annan gödsel samt köper in mkt halm från det vanliga jordbruket.

 Och näringsbristen är så stor att man importerar hov- och klövmjöl från Inden till ekolantbruket. Är det bättre än mineralgödsel i rimliga mängder från Norge och Baltikum?
 
Min uppfattning är att det finns två bra miljöalternativ att välja vid matinköp i Sverige. Antingen mat från det moderna miljövänliga jordbruket som står för 95 % av produktionen, eller också mat från det radikala ekoalternativet som står för 4-5 % av produktionen. Steget efter, eller mer, kommer importmat från länder där jordarna läcker mer och där djuromsorgen sker med i Sverige olagliga metoder.

Några frågar hur jag vill utveckla jordbruket. Jag menar ju att modern teknik behövs i jordbruket, som t ex mineralgödsel, ett och annat kemiskt bekämpningsmedel vid svåra insekts- och svampangrepp samt kanske genteknik under sträng kontroll för att få fram t ex växtsorter som tål kyla eller torka bättre än idag. Samtidigt ska verkligen jordbruket hela tiden utvecklas i resurshushållande riktning, både mineral- och stallgödsling ska ske försiktigt och så att näringsläckage minimeras, bekämpningsmedel ska bli allt färre och mildare och användas endast vid behov, bra växtföljder och kvävefixerande grödor ska självfallet användas osv!

Och jag respekt för det radikala ekokonceptet som säger blankt nej till så mycket, det är en viktig nisch/del av jordbruket som ger viktiga erfarenheter. Däremot är det ansvarslöst att intala medborgarna att världen kan försörjas med mat om t ex mineralgödseln tas bort.



 

tisdag, april 01, 2014

Öka matimporten till Sverige - för Östersjöns skull!


Staffan Danielsson - jag själv - tänker om! Det är stort, givetvis.

Jag har envetet slagits för en ökad svensk livsmedelsproduktion och för en offentlig matupphandling fokuserad på djur som fötts upp med god djuromsorg i nivå med svenska regelverk.

Jag har kritiserat S, MP och SNF för att vara alltför ekofixerade och hävdat att alltför höga politiska mål i denna riktning istället riskerar överskott och prispress för ekomatsproduktionen samtidigt som importmatens segertåg riskerar att öka ännu mer. Jag har också varnat för att världens livsmedelsförsörjning skulle riskera kollaps om jordbruket avstod från modern teknik.

Jag har idag den 1 april drabbats av den smärtsamma insikten att jag haft fel.

Naturligtvis har Miljöpartiet och Naturskyddsföreningen rätt i sin vision om att Sveriges - och sedan världens - jordbruk ska bedrivas utan någon mineralgödsling och utan något enda bekämpningsmedel mot växtsjukdomar eller skadeinsekter
Visserligen är ekomaten 30-60 procent dyrare på grund av 30-40 % lägre skördar, men det får konsumenterna ta! Skulle de istället välja den billigare importmaten är det dessutom bara bra, av rena miljöskäl.

Redan står matimporten för över hälften av Sveriges livsmedelskonsumtion, mest i Europa. Genom nya politiska mål på kanske 80-90 procents importandel skulle ju växtnäringsläckaget till Östersjön från Sverige minska rejält, om marken läggs i grönträda eller skogsplanteras. Naturskyddsföreningen skulle jubla.

Att läckaget till Östersjön istället skulle öka kraftigt från t ex Polens, Tysklands och Danmarks åkrar, om vi importerar vår mat från dem, det får man ta, liksom också det faktum att miljö- och djurskyddsreglerna är mindre stränga där.

Det är obegripligt med talet om hyckleri om vi ökar importen av mat som producerats med i Sverige olagliga metoder. Om djurskyddslagen skärps ytterligare så att t ex grisproduktionen närmast upphör i landet minskar ju behovet för djurrättsallianser och andra att göra nattliga besök för att inspektera världens trots allt bästa djuromsorg för grisar.

Att importen av griskött kommer från djur som haft ett sämre djurskydd, det får man ta.

En offensiv lösning kunde ju vara att inrikta matimporten så långt bortifrån andra kontinenter som möjligt, och kanske agera tillsammans med Tyskland och Danmark. Utan det ofrånkomliga näringsläckaget från något jordbruk runt Östersjön skulle även mycket högt satta miljömål kunna uppnås.

Visserligen bara runt Östersjön men det får man ta.

Många "miljökommuner" har i sin matupphandling redan gått före och kräver 10-20 procents ekomatsandel från hela världen. Övriga 80-90 procent är sedan oftast billigare importmat, vilket dock inte brukar påverka deras miljögloria. Här är det bara att fortsätta, man tänker ju helt rätt!

Om Sverige, och kanske hela Europa, går före och importerar sin mat minskar utöver växtnäringsläckage och CO2-utsläpp även alla bekymmer med att djur på vår kontinent hålls fångna i boxar och stallar.

Om Sverige, och kanske Europa, lägger ned sitt jordbruk, eller producerar väsentligt mindre genom 100 procentiga ekomål, och istället köper maten på världsmarknaden långt bortifrån så kommer stor matbrist att uppstå i världen och priserna att explodera.

Det får man ju ta, och riskerna är säkert överdrivna. Att 800 miljoner mänskor hungrar idag behöver ju inte betyda att många fler skulle göra det om matproduktionen i världen minskar rejält. Jag ser inte sambandet.

Det finns de (t ex tidigare jag själv) som vill att Sverige ska tillsätta en parlamentarisk livsmedelsberedning,  anta nya riksdagsmål för jordbruket och upprätta en livsmedelsstrategi. Detta är naturligtvis feltänkt, just vad gäller livsmedelssäkerhet och matförsörjning behövs ju inget av detta utan det löser marknadskrafterna bäst på egen hand i kombination med politiska mål om kraftigt ökad import enligt ovan.

Men! Om Sverige lägger största delen av jordbruket i malpåse, då utarmas ju landsbygden, livsmedelsindustrin monteras ner och det blir omöjligt att sluta kretsloppen. Och Centerpartiet kanske krymper.


Det får man ta!
Staffan Danielsson

Riksdagsledamot (C)

En länk.
Och en till.
Och en tredje.
Och en sista.
Och en pressinformation:

Pressinformation!

 Riksdagsledamot Staffan Danielsson (C) som länge kämpat för ett livskraftigt svenskt jordbruk tänker om. För att rädda Östersjön måste matimporten till Sverige och Europa istället öka.

 -        Jordbruket är en miljöbov och kossorna är värst, säger Staffan Danielsson. Det är bättre om maten produceras någon annanstans än runt Östersjön. Jag rekommenderar ekokyckling från Thailand och nötkött från Sydamerika! Naturskyddsföreningen har alltid haft rätt!