torsdag, februari 06, 2020

Barnrån, förnedring, hela landet, elefanten i rummet

Jag lyssnade just på Polischefen i Region mitt, Carin Götblad, i en djupt skakande intervju i morgon P1. Hon har sagt samma sak sedan några veckor tillbaka efter en konferens.

Personrån bland barn och ungdomar med starka och fruktansvärda vålds- och förnedringsinslag ökar våldsamt över hela landet. Mörkertalen är enorma eftersom de 10-, 12-, 14-, 16-, 18-åringar och äldre som rånas, oftast av barn och ungdomar i löst eller fastare sammansatt gäng bestående av 2-, 6-, 10-, 15- och ibland upp till 35-40 stycken, regelmässigt hotas med enorma konsekvenser om de går till polisen;  misshandel, eller döden för de och deras närmaste.

Allvaret i den brottslavin som nu rullar över landet kan omöjligen underskattas. Ett ensamt barn eller ungdom som rånas på mobiler, kläder, pengar, bankkort och koder och som tvingas swisha pengar eller be sina föräldrar göra det , och som hotas till livet och misshandlas grovt med starka förnedringsinslag, blir skräckslagen och livrädd över alla gränser, liksom deras föräldrar och vänner och bekanta och grannar.

Ett brutalt rån, ensam mot 10-15 stycken gärningsmän, ger enorma trauman och sätter märken för livet. Det påverkar synen på samhället och på människan och även på vilka politiska strömningar och partier man väljer att sätta sitt hopp till.

Jag har i nu rätt många år varit mycket närvarande på sociala medier och har startat flera debattgrupper, den senaste heter Brottsligheten i Sverige - Rapportgrupp för några månader sedan.

Där rapporteras varje dygn 30-40-50 brott från nyheter och artiklar i tidningar och etermedia och public service eller som man själv har utsatts för. Alla grova brott finns ju med och sedan ett axplock av vardagsbrottslighet som sticker ut, där tyvärr personrånen  bland barn och unga sticker ut kraftigt.

Att gruppen behövs bevisar verkligen polisens klarspråk, som har väntat mycket länge. Och den bild som polisen nu ger dokumenteras verkligen i rapportgruppen.

Jag startade den också för att det förs en ständig diskussion på sociala medier om brottsligheten i Sverige ökar eller minskar, eller om den är är allvarligare eller mindre allvarlig. BRÅ och polisen och många samhällsdebattörer visar på statistik som bevisar att brottsligheten minskar och att Sverige typ är lika tryggt som för 40 år sedan. Samtidigt ökar oron bland medborgarna  där ofta 80 % känner oro för att brottsligheten och otryggheten ökar. Dessa två skilda bilder av verkligheten mellan samhällseliten och vanliga medborgare är oerhört allvarsam, oavsett vilka som har "rätt" eller om båda sidor har det.

Finns det några gemensamma nämnare för barn- och ungdomsgängen som rånar och för deras offer. Här har ju BRÅ sedan många år sagt att det är människor som rånar och att det är ointressant att dokumentera och analysera vilka som begår brott och deras bakgrund. Man brukar allmänt säga att fattigdom och "socioekonomiska faktorer" kan förklara nästan all brottslighet, och att detta sedan inte behöver analyseras djupare. Detta är ett oerhört allvarligt missgrepp.

Därför rapporterar "normalmedia" och public service typ aldrig om gemensamma nämnare för t ex dessa grova personrån som görs över hela landet och som ökar. Istället finns det en flora av nätsajter och "alternativa medier" som är invandringskritiska som förmedlar fakta och rykten i en aldrig sinande ström. Hur detta påverkar medborgarnas förtroende för sina dagstidningar, för public service och för politiker är inte svårt att räkna ut.

Det finns också en elefant i rummet. Kan möjligen denna brottslighet ha någon form av hatbrottskaraktär, dvs kan gärningsmännen/barnen finnas främst i utsatta områden med utländsk bakgrund medan de som rånas oftare är från andra områden med annan bakgrund?

Om så vore är det utomordentligt allvarligt och ett fruktansvärt misslyckande för Sveriges migrations- och integrationspolitik. Om så vore måste en landsomfattande kraftsamling från hela samhället, med både myndigheter, politiker, media och civilsamhället, omgående lanseras med nolltolerans för våld och brott och där hela samhället sluter upp för att stoppa denna brottsutveckling och förena alla medborgare i vårt land i en verkligt genomgripande kampanj för verklig integration och gemensam uppslutning.

Finns det ingen elefant i rummet så är väl Sverige tryggt som förr och det räcker med lite mer poliser.

Staffan Danielsson
tidigare riksdagsledamot