Stoppa elbolagens monopolvinster på elnätet!

ATL skriver idag om elbolagens sannolikt för höga marginaler på sina elnät.

Jag skrev en motion i september att regeringen borde utreda detta och ge övervakande myndighet mer muskler för att hävda elkundernas intressen.

Bromsa inte vindkraft, Försvaret!

Jag har skrivit en del om Försvarets, sedan den 1 april 2010, rätt rigida inställning till vindkraften.

Jag brukar få några försvarsvänner på mig, som tycker att detta är en liten fråga. Jag håller inte med. Här behöver två riksintressen samsas bättre än idag, försvar och förnybar energi.

Försvaret och flygvapnet ska försvara det Sverige vi har och vill bygga, inte förhindra att det byggs.

Men det gör man nu genom alldeles för stora krav på att stora delar av södra och mellersta Sverige ska vara fria från just vindkraftsverk. Jag befarar att detta kan föranleda en diskussion om försvarets starka ställning med närmast vetorätt i t ex  miljöbalken, i riktning mot att den bör likställas med andra riksintressen.

Företrädare för vindkraften belyser på DN debatt hur försvaret vill stoppa stora vindkraftsprojekt, och det finns fler exempel. De vädjar till regeringen att sätta ner foten och ge projekten tillstånd. Jag hoppas att pågående prövning av regeringen kommer att resultera i att projekten får tillstånd, och vet att Centerpartiet ger dessa frågor hög prioritet.

Försvar, flygfält och vindkraft

Försvarsmakten accepterade länge inte bara att allehanda mobilmaster uppfördes i landet utan även att vindkraftverk byggdes, även rätt nära militära flygplatser och anläggningar.

Över en natt, den 1 april, 2010, bytte man strategi, och från den dagen kräver militära flyg- och säkerhetsskäl plötsligt att inga vindkraftverk uppföres inom 30-40 km runt flygfälten. När detta ifrågasätts hänvisar man - till skillnad från före 1 april 2010- till elementära militära fakta , det behövs en radie av den här storleksordningen. Punkt.

Tillåt mig tvivla.En studie från FOI jämför nu hur många vindkraftverk som finns i Tyskland (21.607) med en landyta på 357.000 km2, i Danmark (5.500) med en landyta på 43.094 km2, och i Sverige ((1.655) med en landyta på 450.295 km2....

Och vilket land har sedan den 1 april 2010 de i särklas strängaste regelverken för att förbjuda vindkraftverk? Just det, Sverige.

FOI-rapporten - där 3 försvarsmyndigheter och energimyndigheten varit inblandade - föreslår en del åtgärder, t ex att i första hand förtäta befintliga vindkraftsparker (!) och att länsstyrelserna tar en mer aktiv roll i att förklara totalförsvarets intressen (!)... Det förefaller som om försvarsmyndigheternas synpunkter fått stort genomslag.

Utredaren Fredrik Lindgren på FOI har alltså sökt jämföra försvar och vindkraft i några olika länder. Han redovisar också det svenska försvarets argument för att just i Sverige ha större "stoppzoner" på ca 10 procent av Sveriges yta (motsvarande hela Danmark!).

Men han har inte sökt bedöma om försvarets krav är berättigade: "Men om de svenska kraven är motiverade i antal km räknat eller inte kan jag inte bedöma".

Regeringen prövar nu som högsta instans ett antal ärenden om detta, med koppling till miljöbalken och plan- och bygglagen. Jag utgår ifrån att regeringen noga granskar försvarets argument för sin "stoppzon" och bedömer hur stor en sådan rimligen bör vara i den avvägning mellan de både riksintressena försvar och energi som måste göras.

Jag beställde tidigare en RUT-undersökning (riksdagens utredningstjänst) om dessa förhållanden i andra länder, och den verkar ge rätt mycket information som jag inte hittar i FOI-studien! Här också från en interpellationsdebatt.

Läs även andra bloggares åsikter om försvar, vindkraft, energi, politik, centerpartiet

Elpriser och friskolor - marknad eller monopol..?

Elmarknaden är avregrerad och konkurrensen ska fungera, men gör den det?

Skolverksamhet var kommunalt monopol men är nu öppnad för upphandling och olika "utförare". Några friskolor som vinner upphandlingar och ska leverera kvalitet enligt tecknat avtal går med tydligen betydande vinster, och kan även med gällande skattelagstiftning minska skatten på dessa genom registrering utomlands av riskkapitalbolag.

Uppenbarligen är konkurrensen på elmarknaden i betydande utsträckning av oligopolkaraktär, och risk finns att den fungerar dåligt. Motivet för den marginalprissättning som sker på elmarknaden är principiellt starka, se denna artikel i GP.. Samtidigt finns det även argument mot dagens ordning, väl framfört i denna blogg..

Friskolor svarar för en betydande del av skolverksamheten i dagens Sverige enligt TT: "De fristående skolorna har expanderat under en följd av år och ansvarar nu för mer än var tionde grundskoleelev. På gymnasienivå studerar ungefär var fjärde elev på en friskola. De fristående förskolorna har cirka 14 procent av barnen i de aktuella kullarna.
Sammanlagt kvitterar friskolorna ut mer än 20 miljarder kronor per år av de offentliga medlen. Mer än hälften går till förskoleverksamhet, och knappt sex miljarder kronor vardera till fristående grund- och gymnasieskolor. Resterande medel går till de fristående huvudmän som bedriver kommunal vuxenutbildning."

Friskolorna redovisar oftast vinst, kanske i rimliga proportioner? TT: "Tre av de fyra största friskoleföretagen redovisar vinster i sina senaste delårsrapporter och årsredovisningar. Men själva skolverksamheten bär sig i samtliga företag.
Academedia omsatte 1 232 miljoner kronor under de sex första månaderna i fjol, och gjorde en vinst efter finansiella poster på 121 miljoner kronor. Under helåret 2009 var omsättningen 2 103 miljoner kronor och vinsten 170 miljoner kronor.
Pysslingen omsatte 992 miljoner kronor 2009, med en vinst på 35 miljoner. Kunskapsskolans intäkter uppgick under juli-december 2009 till 369 miljoner kronor och vinsten till 15 miljoner.
John Bauer redovisar en förlust efter finansiella poster på 17 miljoner kronor, trots omsättningen på 1 137 miljoner kronor 2009. Men det beror enbart på räntekostnader - bland annat på lån tagna hos de egna aktieägarna. Rörelseresultatet var positivt med 11 miljoner kronor."


Jan Björklund ska nu utreda hur friskolors villkor ska vara. Min uppfattning är att det är bra med konkurrens, mångfald och markandsekonomi även i den offentliga verksamheten. Självklart ska konkurrensen mellan kommunalt driva och privata skolor ske på likvärdiga villkor, och självklart ska upphandlingen ske professionellt och ställa upp de kvalitetskrav som skolorna måste följa.

Uppenbarligen har här misstag skett, och OK att utreda detta då.

Vad gäller elmarknaden, så finns det även här skäl för att utreda om den fungerar tillräckligt bra, eller om det är för stort glapp mellan genomsnittsprissättning och marginalkostnadsdito!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, elpriser, elmarknaden, friskolor,

RUT; Försvar och vindkraft samsas bättre i andra länder!

"Stridsflyg klarar vindkraft olika
TT-Telegram den 14 december 2010, 01.30

Beslutet att stoppa vindkraftverk i en fyra mils radie runt tio militära flygfält i Sverige är ett udda tilltag. Det framgår av en rapport från riksdagens utredningstjänst, rapporterar Östgöta Correspondenten. Vare sig Danmark eller Nederländerna upplever någon större konflikt mellan stridsflyg och vindkraft. Danska försvarsmakten ska tillfrågas om vindkraft byggs närmare än 12 kilometer och i Nederländerna går gränsen vid sex kilometer runt flygplatsen och 15 kilometer i riktning för start och landning."

Näringsminister Maud Olofsson har uppdragit åt FOI (försvarets forskningsinstitut) att till september nästa år göra en rejäl rapport om hur försvaret och den förnybara energin samexisterar i andra länder. I Sverige har ju som bekant försvarsmakten över en natt vänt 180 grader och kräver nu ingen mer vindkraft inom en radie av 4 mil eller något mindre från tio militära flygfält.

Jag har låtit Riksdagens Utredningstjänst (RUT) göra en första granskning över hur försvar och vindkraft samsas i andra länder, och Östgöta Corren redovisar resultatet i dagens tidning enligt ovan.

De länder som redovisas är Danmark, Nederländerna, Storbritannien och USA. Tyvärr har inte RUTs motsvarigheter i Tyskland eller Spanien ännu rapporterat några besked.

Det finns dock intressanta samstämmigheter i rapporterna från de 4 andra länderna. I länderna närmast Sverige, båda med starka egna flygvapen, förekommer ingen laddad debatt om döda "stoppzoner" (försvarets benämning)mot vindkraft på stora avstånd runt de militära flygplatserna. De avstånd som anges där flygsäkerheten ska börja granskas närmare runt flygplatserna är långt mindre än vad den svenska försvarsmakten nu kräver. Sannolikt kan vindkraftverk byggas även inom dessa zoner, vi får se vad FOI kommer fram till.

I Storbritannien och USA har debatten varit livligare i frågan, men till skillnad från i Sverige förefaller Försvarsintressena att agera mer flexibelt. Ambitionen från både försvarsmakt och samhälle att finna vägar till samexistens förefaller starka, och man lägger stor vikt vid att utveckla tekniken ( t ex vad gäller radaranläggningar) så att alltför stora begränsningar för vindkraften ska kunna undvikas. Några generellare km-angivelser är svårt att utläsa och för militära radaranläggningar nämns betydande skýddsavstånd, men ambitionen är att snäva in dessa genom modern teknik.

Jag tycker alltså att jag har fått belägg för min uppmaning till försvarsmakten att vara mer ödmjuk i förhållande till vindkraften, och även till att regeringen bör ta initiativ till en dialog mellan de båda riksintressena så att både kan samexistera i goda vindlägen närmare flygplatserna än vad försvaret nu vill diktera. Maud Olofssons uppdrag till FOI är en bra början.

Jag lägger in några citat från RUT-rapporten nedan, och den som vill ha hela rapporten kan eposta mig på staffan.danielsson@riksdagen.se

Danmark: "I Danmark finns, liksom i Sverige, ett regelverk som begränsar möjligheterna att etablera vindkraftverk vid militära anläggningar. Vid byggandet av vind¬kraftverk är det i Danmark kommunerna som beviljar tillstånd. För denna prövning har Miljöministeriet utfärdat en vägledning (och alltså inte en lag). Vägledningen innebär att kommunerna ska uppmärksamma att vindkraft¬verk¬en kan påverka försvarsmakten. Kommunerna bör enligt vägledningen alltid höra försvarsmakten om vindkraftverk planeras inom ett avstånd av 12 km från start och landningsbanan. Av vägledningen framgår det:

Opstilling af vindmøller kan desuden være i modstrid med forsvarets interesser, hvad angår flyvestationer, skydeområder, radiokædeforbindelser og radarstationer m.v. Kommunalbestyrelsen bør derfor så tidligt som muligt inddrage Forsvarsministeriet ved planlægning for vindmølleområder inden for en radius på 12 km fra et af forsvarets anlæg.

Enligt uppgift från det danska försvars¬depar¬¬temen¬tet brukar försvarets behov bli tillgodosedda och konflikter är ovanliga. Samma regelverk gäller för försvarets övningsområden inom ett avstånd av 5 km från områdets yttre gräns. Försvarsministeriet ansvarar för samrådet i tillståndsprocessen med bistånd från Forsvarets Bygnings- & Etablissementstjeneste .

Enligt danska utredningstjänsten förekommer inte någon aktuell debatt om en konflikt mellan det danska flygvapnets intressen och byggandet av vindkraftverk. Varken utredningstjänstens eller bibliotekets sökningar kan heller finna exempel på en sådan debatt."

Holland: "Enligt MoD (det nederländska försvarsdepartementet) är gränsen där vindkraftverk inte tillåts för inner horizontal and conical surface 6 km (runt flygfältet) och för funnel ( i längsriktningen) 15 km. För radarstationer är gränsen längre och hinder (t.ex. vindkraftverk) är inte tillåtna såvida inte en utredning visar att störningen är acceptabel. En radarzon uppgår till 28 km, vilket utvärderingar visar är ungefär det avstånd man kan se ett vindkraftverk på (här är formuleringen dock svårtolkad – se not för originaltexten).

Gränserna för både militära flygplatser och radaranläggningar är för närvarande under utredning, liksom den övriga processen som MoD använder när man bedömer planerade vindkraftverks¬byggen. MoD uppger att man håller på att fastställa nya kriterier för att bedöma störningar. Dessa kriterier ska baseras på vad en radar faktiskt kan uppfatta, istället för att baseras på hur mycket av radarsignalerna som går förlorade. En uppgradering av radarsystemen studeras också. MoD och det nederländska Miljödepartementet har fått i uppgift att förbättra möjligheten för radar och vindkraftverk att samexistera. MoD uppger också att man har goda relationer till industrin och att dessa trycker på för att MoD ska anamma en mindre konservativ hållning när det gäller bedömningarna om lämplighet i lokalisering.

Det har vidare enligt den nederländska utredningstjänsten inte förekommit någon egentlig debatt kring vindkraftens störande av radarsystem och flygtrafik – varken civil eller militär. Förklaringen anser man vara intressenternas nära samarbete med varandra .

I en rapport från det nederländska försvarsdepartementet Defence Sustainability Memorandum 2009, 2009-2010, omskrivs relationen till vindkraftsindustrin. Av rapporten framgår att försvaret förbundit sig att begränsa det utrymme man tar i anspråk:

In the National Wind Energy Development Management Agreement (abbreviated to the acronym BLOW in Dutch), the Defence organisation committed itself to “keep[ing] the direct and indirect demand for space for the activities of the Defence organisation as small as possible and to facilitate the generation of 20 mW of electrical power on Ministry of Defence property by 2010.” Indirect demand for space is largely determined by low-flight paths, firing zones and exercise areas in the North Sea, and obstacle-limitation zones around military radar installations."

Storbritannien: " I Storbritannien, precis som i Sverige, finns en intressekonflikt mellan å ena sidan vilja att bygga ut vindkraften för att kunna generera förnybar energi å andra sidan vindkraftens inverkan på flygtrafik, radarsystem och andra verksamheter.

Storbritannien var det första land som systematisk började undersöka vindkraftverks inverkan på radarsystem och hur detta påverkar flyg- och annan verksamhet. 1994 genomförde det brittiska försvarsdepartementet (Ministry of Defence, MoD) de första testerna vilka dock var förhållandevis småskaliga. Den huvudsakliga slutsatsen från dessa undersökningar var att:

Wind turbines cause interference to primary surveillance radars. The responses appear as valid targets on the radar display. Responses cannot be inhibited using normal MTI based techniques since they are generated by a moving structure.

Resultatet innebar att MoD beslutade att departementet skulle rådfrågas om alla vindkraftverk som planerades byggas inom ett avstånd på 60 procent av militära radaranläggningars räckvidd. Detta tolkades i praktiken som avstånd på 74 kilometer. Under november och december 2004 gjordes nya tester för att utreda vindkraftverks inverkan på olika radarsystem. I slutrapporten, som presenterades i augusti 2005, rekommenderades att MoD skulle granska alla planerade vindkraftverksparker inom siktlinjen för luftförsvarsradaranläggningar oavsett avstånd. Förslaget genomfördes och i och med detta försvann den tidigare gränsen om 74 kilometer. Fortsatta tester under våren 2005 gav också insikter i hur problemet kunde hanteras på andra sätt än att se till att förbjuda vindkraftverk i närheten av radaranläggningar.

USA: "I juni 2010 var problematiken kring vindkraftverkens inverkan på militära radarsystem föremål för en hearing i kongressens representanthus med företrädare för bland annat försvarsdepartementet, flygvapnet och intresseorganisationer. De inbjudna uppmanades att redogöra för vilka specifika åtgärder som vidtas för att förbättra granskningsprocessen och för att finna tekniska och finansiella lösningar på problemet. I ett anförande av den biträdande vice försvarsministern på området framhölls behovet av att reformera tillståndsprocessen för att lösa potentiella konflikter på ett tidigt stadium; i detta syfte har försvarsdepartementet under året tagit initiativ till att inrätta ett nationellt samordningsorgan för lokaliseringsfrågor på energiområdet (Energy Siting Clearinghouse). Vidare betonades att departementet och andra nyckelaktörer måste samordna sina forskningssatsningar för att ge högre prioritet åt utvecklingen av tekniska lösningar på problemet eftersom detta är ett kritiskt försvarsintresse givet att man inte kan påverka lokaliseringen av kraftverk i andra länder. Slutligen framhölls att departementet och berörda myndigheter bör se över den planerade uppgraderingen av äldre radarsystem för att bedöma om den är tillräckligt offensiv och i vilken utsträckning den nya radartekniken kan reducera problemen. I det förslag till försvarsbudget för 2011 som antagits av representanthuset konstateras att:

As the construction of wind farms across the nation has increased, new challenges associated with the obstruction of military training routes and radar are emerging. To address these issues and better balance our energy security and military readiness, the bill provides tools to the Department to identify potential conflicts and remedy them in a timely manner."

"I september 2006 publicerades försvarsdepartementets rapport där det fastslogs att vindkraftverken kan försämra radarns förmåga och avsedda funktion, huvudsakligen på grund av att de dels fysiskt skuggar radarn och dels stör radarsignalerna. Slutsatsen i rapporten var i stora drag att satsningar måste göras för att utveckla tekniska lösningar på problemen, men att de lösningar som tills vidare stod till buds var begränsade till att anpassa vindkraftverkens utformning och lokalisering efter försvarsintressena.

I januari 2008 presenterade ett oberoende forskningsråd en ny rapport i ämnet på uppdrag av departementet för inrikes säkerhet (Department of Homeland Security). Forskarna bakom rapporten kritiserade slutsatserna i försvarsdepartementets tidigare rapport och menade att man i stället för att fokusera på lokaliseringsfrågan borde satsa mer kraftfullt på att få fram tekniska lösningar, förslagsvis samfinansierade av regeringen och energibolagen."

Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, vindkraftverk, RUT, stridsflygplan, politik, centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, riksdagen

Samstämd riksdagsdebatt - Olofsson låter FOI utreda vindkraft och försvar

Igår tisdag besvarade näringsminister Maud Olofsson en lång rad interpellationer om försvarets nya negativa vindkraftlinje från socialdemokrater och en vänsterpartist. Två C-ledamöter deltog också i debatten. Se länk här, från inlägg 10.

Näringsministern arbetade för en dialog mellan riksintressena i denna fråga, och hon informerade om att regeringen givit FOI i uppdrag att analysera hur denna fråga - flygets säkerhet contra vindkraft - behandlas i andra länder i vårt grannskap.

Jag välkomnade självfallet detta, och redovisade hur talespersoner från försvaret tidigare kommenterat detta, nämligen genom att hävda att det inte spelar någon roll eftersom försvaret endast utgår ifrån förutsättningarna i Sverige.

Jag har själv för någon månad sedan givit riksdagens utredningstjänst (RUT) i uppdrag att gräva en del i detta och får snart en första rapport som jag kommer att redovisa bl a här.

Läs även andra bloggares åsikter om försvarsmakten, försvar, vindkraft, förnybar energi, östergötland, politik, centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, riksdagen, regeringen, maud olofsson

Mer realism från försvaret om vindkraft - men mer behövs!

Återigen har Generalmajor Gunnar Karlsson, kommenterat vindkraftsturbulensen - orsakad av försvaret självt - på försvarsmaktens hemsida.

Efter de gåtfullt uppresta barrikaderma den 1 april - som enligt min uppfattning skadat försvarets folkförankring - tonar man nu ner sina mest radikala positioner. Det är bra.

Min bedömning har hela tiden varit att någon omfattande rivning av mer än möjligen något enstaka verk inte rimligen är tänkbar, och så blir det sannolikt inte heller.

Det som huvudmatchen gäller är om det i t ex de goda vindlägena på västra östgötaslätten ska få uppföras de 40-50 verk ytterligare som har kommit olika långt i planering, och om nya verk därutöver ska ges möjlighet. Här kommer försvaret nu att hävda att man backat och visat god vilja genom att - motvilligt - acceptera alla de verk man faktiskt har bejakat, men att några ytterligare är otänkbart inom de med militär precision och 4-milspassare utlagda "stoppområdena". Som alltså uppgår till ca tio (10) procent av Sveriges yta, att jämföra med de ca 2 procent som anges vara goda vindlägen.

Jag ifrågasätter alltfort "stoppområdestänkandet", som förefaller alledeles för fyrkantigt. Istället för att som nu undanta halva Östergötland borde försvaret kunna acceptera att tårtbiten från Linköping och väster ut mot Vättern - i utmärkt vindläge - utnyttjas för förnybar vindenergi, samtidigt som en dialog kan upptas kring restriktionerna i övriga väderstreck runt Linköping.

Läs även andra bloggares åsikter om vindkraft, försvaret, vindkraftverk, försvarsmakten, politik, centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, östergötland, linköping

Interpellationsdebatt med ministern om försvar och vindkraft

igår i riksdagen debatterade jag försvar och vindkraft med försvarsminíster Sten Tolgfors. Några kollegor från östgötabänken anslöt också. (Kan ses också i webTV fast länken fungerar inte för mig vid koll).

Poängen var att lyfta försvarsmaktens helomvändning och märkligt fyrkantiga agerande i riksdagen, och det gjordes nog med all önskvärd tydlighet.

Förhoppningen är att försvarsmakten själv på högsta nivå inser att det tvära kast och de krav som man plötsligt ställer - trots att man accepterat alla (tror jag) de vindkraftverk som uppförts - inte är rimliga att hävda.

Att en statlig myndighet överhuvud taget aktualiserar rivning - med i så fall sannolika skadestånd för skattebetalarna på miljardbelopp - torde väl vara att gå över gränsen för hur en myndighet kan agera. (Och man verkar efter olika besked nu retirera på den punkten, vilket är bra)

Jag vädjade till försvarsmakten att besinna sig och använda sin väldiga vetorätt enlig miljöbalken med förnuft och omdöme. Och jag uppmanade regeringen och försvarsministern att ta upp en dialog med berörda myndigheter och intressen för att hitta en rimlig avägning mellan både flygsäkerhet och försvar, och förnybar energi och vind.

Försvarsministern svarade inte på det, och han och regeringen måste ju väga sina ord på guldvåg eftersom de ju inte får utöva ministerstyre, därtill är regeringen i denna fråga också högsta domstolsinstans vid överklaganden.

Han betonade att försvarsmakten visat konstruktivitet genom att något minska den den 1 april plötsligt uppfunna 40-kmgränsen med några procent till "bara" tio procent av Sveriges yta, ett område större än Danmark....

Medan jag lyfte fram att idag finns inga "stoppområden" och vindkraft och flyg samexisterar utan några bekymmer. Och att den stora förändringen är Försvarets plötsliga 4 milskrav med allmänna resonemang som inte alls funnits tidigare som motiv.

Jag hör ibland teorier att försvarets omsvängning beror på att de som på allt sätt vill motarbeta vindkraften har fått försvarets öra. Jag dementerar detta med kraft, och säger som det är att försvarsmaktens och dess anställda givetvis endast beaktar och ska hävda försvarets intressen.

Att sedan någon hög officer också är en brinnande och hängiven vindkraftsmotståndare med debattartiklar i riks- och lokalpress, det är en annan sak och den rätten har vi i vår demokrati. Och var och en får avgöra var gränserna går för när det privata engagemanget kan störa det professionella.

Min kollega Annika Qarlsson kommenterar ockdå debatten.

Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, vindkraft, vindkraftsverk, försvarsmakten, politik, riksdagen, centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna

Försvaret retirerar i vindkraftsfrågan!

Generalmajor Gunnar Karlsson kommenterar nu på försvarets hemsida försvarets syn på flygfält och vindkraft.

Nog tycker jag att en begynnande realism kan börja skönjas. Här ett citat:

"I de fall som Försvarsmakten har överklagat har processen brustit, vilket har lett till att Försvarsmaktens intressen inte har kunnat beaktas. Försvarsmakten har alltså överklagat för att få till stånd en korrekt process. Försvarsmakten råder inte över resultatet av en sådan process."

En fundering. Vindkraftverken har erhållit bygglov vilka har vunnit laga kraft. De har uppförts. Kan alltså laga kraft vunna tillstånd "överklagas". Förmodligen, eftersom försvaret och dess jurister anser sig kunna göra detta. Vi lever dock i en rättsstat där laga kraft vunna bygglov rimligen ska gälla.

Nåväl, jag klistrar in det än mer intressanta i Generalmajorens kommentar:

"De vindkraftverk som har byggts på grundval av en bristfälligt tillämpad process och som därför är föremål för överklagande kan på grund av sin placering leda till begränsningar för Försvarsmaktens verksamhet. Begränsningarna i dessa specifika fall kan emellertid accepteras utan avgörande nackdelar för Försvarsmakten. Detta beror på att det rör sig om ett i sammanhanget begränsat antal anläggningar på ett avgränsat antal platser. Försvarsmaktens intresse ligger alltså inte i att dessa vindkraftverk rivs, utan i att den föreskrivna processen respekteras.

Det är angeläget att processen för bygglov och/eller miljötillstånd bedrivs på ett sådant sätt att det inte ska uppstå situationer då Försvarsmakten anser sig föranledd att överklaga. Försvarsmakten är beredd att medverka till att utveckla processen i den riktningen."

Jag vill nog tolka det som nu sägs som att Försvaret främst vill få till stånd en bättre bygglovsprocess inför framtiden med sina märkliga krav och turer, man vill inte längre riva några verk!?!

I så fall, bra. Vi vill ju alla ha en korrekt och transparent bygglovsprocess, självklart.

Om detta är vad Försvaret vill uppnå, hade det inte gått att göra på annat sätt än att lägga in alla dessa överklaganden? Hade inte t ex en skrivelse till landets kommuner och länsstyrelser fungerat lika bra?

Om jag har tolkat försvaret rätt kan debatten nu återgå till ruta ett, ska ytterligare vindkraftverk kunna byggas t ex på västra östgötaslätten. 75 vindkraftverk står där i en "tårtbit", ytterligare ca 50 placeras i nära anslutning till befintliga, varav många erhållit bygglov och/eller har kommit långt i planerings- och tillståndsprocessen.

Jag hoppas, som jag har skrivit, att försvaret kan öppna för detta och ta upp en dialog om förutsättningarna för verk i övriga områden runt Linköping, där "stoppzonen" omfattar halva Östergötland.

Jag har också erfarit att Försvarets samlade "stoppområden" motsvarar en yta större än hela Danmark....Och motivet verkar vara att det ska Sverige verkligen kunna unna sig, eftersom det är så mycket större till ytan än Danmark.

Jag välkomnar, slutligen, Generalmajor Karlssons uttalande, och hoppas att jag lyckats att tolka det korrekt.

Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvarsmakten, vindkraft, vindkraftsverk, flygfält, politik, centerpartiet

ÖB: Ta befälet över försvaret! (flyg och vind)

Jag och Centerpartiet vill ha en effektiv och fungerande försvarsmakt, väl förankrad i folkdjupet. Det ska förvalta sina skattepengar väl, och det är sannolikt att dessa behöver bli större än idag.

Jag vill se ett försvar som försvarar det Sverige som vi har och vill bygga inklusive höga hus och vindkraftverk, inte ett som vill förhindra att de byggs.

Nu slåss försvaret istället, anförda av sina chefsjurister, för att de flera hundra vindkraftverk som med försvarets gillande har uppförts långt från militära flygplatser men inom en med militär precision nu upprättad 4-milsradie, ska rivas. Orsaken är att försvaret uppenbarligen nu inkompetensförklarar alla sina tidigare OK till vindkraftverken, och plötsligt har sett ljuset, kraftverken hotar Sveriges försvar.

En rivning av 5 vindkraftverk kostar kanske 1 miljard i skadestånd, en rivning av 100 kostar ca 20 miljarder kr. Det ska inte försvarsbudgeten betala, argumenterar försvarsjuristerna, det är länstyrelse och kommuner som har gjort fel. Sak samma, det är skattebetalarna som ska betala för försvarets lekstuga och rivningshysteri.

Ja, vad ska man annars kalla det, att först OK:a flera 100 verk och de byggs medan flygverksamheten pågår som tidigare, för att sedan plötsligt slå full fart back, kosta vad det kosta vill. I pengar och i raserat förtroende för försvarsmakten.

Jag riktar här en direkt vädjan till ÖB. Ta befälet, anpassa försvarets verksamhet till det Sverige som vi väljer att bygga, kräv inte någon rivning av vindkraftverk och öppna för en dialog med den förnybara energin och med företrädare för de folkvalda om hur restriktionerna för vindkraftverken ska utformas med beaktande av både försvarets och vindkraftens intressen!

Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvarsmakten, vindkraft, vindkraftverk, politik, centerpartiet, ÖB, regeringen

försvaret: Riv vindkraftverk för flera miljarder kr..

Försvaret har fram till 1 april i år godkänt 75 vindkraftverk inom 4 mils radie från Linköping, och massor av verk långt utanför andra militära flygfält. Nu inkompetensförklarar man sitt tidigare agerande, har självsvåldigt fastställt en "vetenskaplig" 4-milsgräns uppritad med passare där inga nya vindkraftverk får byggas och där tydligen alla som finns ska rivas, kosta vad det kosta vill. Säg att rivning av 5 lagligen uppförda vindkraftverk kostar 200 mkr per styck i skadestånd för staten och att 100 st ska rivas,så skulle notan bli ca 20 miljarder...
Nog kan försvaret, eller staten, göra bättre nytta för de pengarna.

Därför interpellerar jag idag försvarsministern om hans syn på frågan, väl i medvetande om att den svenska oberoende myndighetsmodellen begränsar hans möjligheter att överpröva en myndighets agerande. Men frågan behöver lyftas till debatt, försvaret behöver tänka om (igen!) och en regering kan behöva stöd i en offentlig debatt för att ta upp en dialog och söka lösa upp de låsningar som nu finns.

Interpellation till försvarsminister Sten Tolgfors om försvarets omsvängning i synen på vindkraft upp till 4 mil från militära flygplatser

Centerpartiet och jag är varma vänner av en kvalificerad svensk försvarsmakt, med goda förutsättningar att hävda våra intressen.

Försvarets intressen måste givetvis väga tungt i samhällsplanering av olika slag, vilket också är inskrivet i Miljöbalken. Om olika riksintressen står mot varandra har försvarsintresset förtur av närmast vetokaraktär.

Detta mycket starka mandat ger också försvarsmakten som myndighet ett särskilt ansvar för att ha väl på fötterna och att utnyttja denna särställning på ett omdömesgillt och ansvarsfullt sätt utan tvära kast..

Jag vill ifrågasätta och diskutera om så är fallet i den nu aktuella konflikten mellan två riksintressen, där Östergötland torde vara det län som berörs allra mest. Framförallt västra Östergötland har goda förutsättningar för att ta vara på den väldiga naturresurs som den förnybara vindkraften utgör, och på något decennium har ett hundratal vindkraftverk uppförts. Jämfört med t ex kolkraft, oljekraft och kärnkraft är vindkraftens miljöpåverkan mycket liten och det råder en bred politisk enighet om att den ska byggas ut mycket kraftigt.

Försvarsmakten har varit remissinstans vid uppförandet av kraftverken, och har accepterat dem. Skolflygplan, helikoptrar, stridsflygplan och civila flygplan har i många år startat och landat på Malmen och vid Saab i vetskap om att det finns både mobiltelemaster, vindkraftverk och höga byggnader i länet. Uppenbarligen har flygets säkerhetskrav gått att kombinera med att vindkraftens byggs ut.

Plötsligt och utan förvarning hörs den 1 april i år ett oväntat muller från försvarsmaktens inre boningar. Man har upptäckt att 75 vindkraftverk finns inom 4 mils radie från Linköping, och beklagar starkt detta faktum. En del bör möjligen rivas och i varje fall ska inga nya få byggas. Inga nya vindkraftverk ska alltså få uppföras från Vadstena och till Norrköping, från Kisa och till Finspång.

Detta kommer naturligtvis som en blixt från en klar himmel för de som kommit långt i planeringen av de ytterligare 40-50-talet vindkraftverk i anslutning till de redan befintliga verken som är på gång. Allt arbete tvingas avstanna medan försvarsmakten tänker.

Detta ger inte något övertygande intryck. Vad som gick väl att förena med flygverksamhet igår och idag är inte längre möjligt imorgon här i länet. Uppenbarligen går också flygverksamhet att kombinera med högre byggnader i andra länder, t ex Danmark och Tyskland, som på mindre ytor har flera gånger fler vindkraftverk än Sverige.

Givetvis ska flygsäkerheten för både militär – och civilflyget vid Linköpings flygplatser gå i första rummet. Givetvis vill vi i Linköping – flygstaden – slå vakt om goda förutsättningar för flyget. Skulle de nya byggnaderna ge upphov till problem för flygplanen vid t ex start och landning är det givetvis rimligt att diskutera ökade säkerhetsavstånd i dessa områden. Större krav kan rimligen också ställas på flygplanens tekniska system och deras långsiktiga utveckling.

Men det visar sig nu att försvarsmakten inte nöjer sig med detta. Man håller även efter att ha funderat fast vid den plötsligt tillyxade 4-milsgränsen. . En död zon ska inrättas mot vindkraftverk och höga byggnader som omfattar mer än halva Östergötland. Därtill uppges försvaret också vilja riva upp laga kraft vunna bygglov i många fall där planeringen kommit långt eller verken redan är byggda, vilket kanske kommer att kunna kosta miljardbelopp i skadestånd och ersättningar.

Tillsammans med liknande begränsningar vid andra militära flygfält i landet får försvarsmaktens omsvängning effekter på den svenska energipolitiken. Riksintresse står mot riksintresse.

Även om regeringen är sista instans när frågan om vindkraftverks tillåtlighet ska avgöras är det uppenbart att försvarsmaktens intressen och bedömningar väger mycket tungt i t ex Miljöbalken. Regeringen kan och ska självklart inte heller gripa in i en myndighets ställningstaganden.

Är försvarsministern beredd att ta initiativ för att analysera och diskutera konflikten mellan olika intressen kring Sveriges flygplatser för att jämna vägen till en samsyn, där både försvarets och flygets säkerhet tillgodoses men där också den förnybara energin kan utvecklas.

Staffan Danielsson
Rikdsagsledamot (C)

Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvarsmakten, flygfält, vindkraft, vindkraftsverk, östergötland, linköping, politik, centerpartiet

vindkraftfråga till statsministern

Vid statsministerns frågestund idag i riksdagen ställde jag en fråga om försvarsmaktens agerande när man plötsligt byter åsikt totalt om utifall vindkraftverk kan få byggas inom 4 mil från militära flygplatser eller ej...

Under tio år har vindkraften äntligen börjat byggas ut och genom alliansens energiöverenskommelse ska en storsatsning nu inledas. På västra Östgötaslätten har 100 vindkraftverk byggts, varav 75 inom 40 km från Linköping. Försvarsmakten har accepterat allihopa. Ytterligare 40-50 till är på gång.

Då ger försvaret plötsligt helt nya besked. Inga nya verk ska längre få byggas inom den vetenskapligt uträknade radien 40 km från Linköping. Och befintliga verk ifrågasätts - med början i Skaraborg - och ska tydligen till en del monteras ner till stora kostnader. (Lite osäkert hur långt försvaret går här, men man vill dra tillbaka givna bygglov där verk har byggts i t ex Vara m fl kommuner).

Som motiv anges att flygsäkerheten för JAS Gripen och för helikoptrar och andra flygplan kräver jättestora "döda" vindkraftszoner runt tio militära flygfält i Sverige.

Hur detta går att förena med det faktum att försvaret accepterat 100-tals verk runt flygplatserna och att flygverksamheten pågår för fullt är oklart.

Självfallet ska både den civila och den militära flygsäkerheten sättas i främsta rummet, och visst har försvarets intressen en mycket stark ställning i t ex miljöbalken.

Men, och det var min fråga till statsministern, borde inte en viktig remissinstans med makt att närmast inlägga veto mot vindkraftverk ha ett ansvar för att agera utan tvära kast och med ansvarsfullhet och hänsynstagande även till andra riksintressen?

Statsministern svarade vänligt ungefär att vindkraftens utbyggnad är mycket viktig och att detta bör myndigheter och andra respektera (jag lägger in riksdagsprotokollet här imorgon).

Och som jag skrev i en debattartikel i Corren förra veckan, jag hoppas att försvarsmakten ska acceptera vindkraften inom den tårtbit från Linköping mot Vättern där vinden blåser som bäst. Jag hoppas också att regeringen initierar en dialog mellan berörda myndigheter och intressen för att hitta en rimlig samsyn där både försvarets och vindkraftens intressen kan tillgodoses.

Läs även andra bloggares åsikter om vindkraft, försvaret, försvarsmakten, vindkraftverk, politik, östergötland, linköping, flygfält, centerpartiet

Almedalsrykte: Solveig Ternström röd energiministerkandidat..!

Jag har uppskattat Solveig Ternström som på senare år engagerat sig politiskt, som riksdagsledamot för Centerpartiet. Hon är en varmhjärtad kvinna med ett stort socialt engagemang för t ex äldre och för kulturarbetare. Och hon var och är starkt engagerad i den stora miljöfråga som rör kärnkraften, där hon argumenterar precis som vid folkomröstningen för 28 år sedan.

Själv har jag noterat att någon förnybar satsning av dignitet har det tyvärr inte blivit på 28 år, och inte heller har kärnkraften avvecklats frånsett två reaktorer i Barsebäck. Dessutom handlar den stora miljöfrågan idag om klimatet, och det allra viktigaste är att minska CO2-utsläppen och användningen av fossil energi. Och att då samtidigt avveckla både användningen av bensin och diesel och av kärnkraft är inte möjligt utan risken för dramatiska effekter för ekonomi och sysselsättning.

Så jag står helhjärtat bakom alliansens energiuppgörelse, men det gör verkligen inte Solveig. Hon prioriterar kärnkraftsavveckling bums, och sätter nu hela sin tillit till det parti som mest av alla symboliserar Sveriges väldiga satsning på kärnkraft för 30-40 år sedan, Socialdemokraterna. Sossarna drev linje två i kärnkraftsomröstningen, en avveckling med förnuft och långsamt vartefter det eventuellt var möjligt...

S har fortfarande samma linje, kanske en avveckling någongång i framtiden om det går.

Solveig har nu satt hela sin tillit till det socialdemokratiska arbetarepartiet med sin starka industri- och fackkopplingar, och byter fot med 100 procent och agiterar på torgmöten med Mona Sahlin och Margit Wallström för att till varje pris få medborgarna att rösta rött...

Eftersom, enligt Solveigs analys, det är socialdemokraterna som är mest trovärdiga i att leda Sverige (antar jag) och att snabbt kunna avveckla de 10 kärnkraftsreaktorer som man själv drivit fram.

Tillåt mig att tvivla!

Nåväl, Solveig Ternström vill säkert väl men jag tycker allt att hon bytt fot märkligt snabbt och hamnat i en galen tunna.

Efter Solveigs uppmärksammade torgnöte med Mona Sahlin går självfallet ändå ryktena i Almedalen; är det Mona Sahlins avsikt att satsa på Solveig Ternström som ny energiminister?!

Vem vet, Socialdemokraterna behöver ju ta upp kampen med Miljöpartiet och kanske Solveig Ternström och en radikal kärnkraftsavveckling vore en bra medicin för detta. Jag kan se rader av torgmöten över landet i Kiruna, Västerås, Luleå, Trollhättan, Stockholm osv där Mona, Margit och Solveig går till val på en blixtsnabb nedläggning av kärnkraften. (Och av många industrier och massor av industrijobb också).

Jag gläds över Sveriges storsatsning på förnybar energi (äntligen) och på att kärnkraften ska bära sina kostnader utan några statliga stöd.

Så har man liberala värderingar och tror att alliansen är bäst skickat att leda Sverige mot framtiden med satsning på fler jobb och företag och med världens främsta klimat- och miljöpolitik, då ska man - tycker jag - rösta på Centerpartiet; Alliansens Gröna Röst!!

se också Hanne Kjöller i DN, min kollega Kerstin Lundgren, AB,SSU,ABLäs även andra bloggares åsikter om solveig ternström, mona sahlin, centerpartiet, socialdemokraterna, politik, kärnkraft, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna

Den historiska energiuppgörelsen - storsatsning förnybart!

Frågan om kärnkraft är en stor och viktig miljöfråga som splittrat Sverige i decennier. Centerpartiet har varit drivande i att kärnkraften långsiktigt ska avvecklas, och för att den till dess ska drivas med så hög säkerhet som möjligt. Vi står fast vid denna grundinriktning.

Jag stöder regeringens historiska energiuppgörelse, där Centerpartiet äntligen efter flera decenniers "förlorade år" fick igenom en helt nödvändig storsatsning på förnybar energi, och på energieffektivisering, samt att kärnkraften ska ta kraftigt ökat skadeståndsansvar och att staten inte ska satsa några pengar i kärnkraften.

Priset för de stora framgångarna ovan var ju att äldre reaktor får ersättas, om bolag och banker vågar göra detta på egen hand, om energisituationen medger detta, och om man klara alla långvariga miljöprövningar enligt miljöbalk mm. Vi tror ju inte att detta kommer att ske. Storsatsningen på förnybar energi tillsammans med ökade riskkostnader för kärnkraften och inga statliga pengar till den kommer att göra kalkylen för ny kärnkraft mycket svår att räkna hem.

Den stora miljöfrågan idag handlar om klimatet, och att samtidigt ersätta både fossil energi och kärnenergi med förnybar energi är inte möjligt. Vi storsatsar nu äntligen på förnybar energi, även om opinioner mot vindkraft börjar höras här och där. Att släppa loss den diskussionen om energiuppgörelsen faller vore olyckligt.

Läs även andra bloggares åsikter om energi, kärnkraft, förnybar energi, centerpartiet, politik, miljöpartiet

Den historiska energiöverenskommelsen och Sven Bergströms motion!

Jag stöder regeringens historiska energiuppgörelse, där Centerpartiet äntligen efter flera decenniers "förlorade år" fick igenom en helt nödvändig storsatsning på förnybar energi, och på energieffektivisering, samt att kärnkraftensindustrin ska ta kraftigt ökat (obegränsat) skadeståndsansvar och att staten inte ska satsa några pengar i kärnkraften.

Priset för de stora framgångarna ovan var ju att äldre reaktor får ersättas, om bolag och banker vågar göra detta på egen hand utan några statliga pengar, om energisituationen medger detta, och om man klara alla noggranna och långvariga miljöprövningar enligt miljöbalk mm. Vi tror ju inte att detta kommer att ske.

Visst hade det varit bäst att ha alla framgångarna i uppgörelsen utan några kompromisser, vilket kritiker - varav några i vår riksdagsgrupp - hävdar (ibland med starka ord och med angrepp på person, tyvärr). Jovisst, det vill vi väl alla som förhandlar men det är oerhört sällan möjligt.

Skulle energiöverenskommelsen falla i enskilda delar så faller den ju i sin helhet med oöverblickbara konsekvenser i sak, för alliansen och för centerpartiet. Jag är övertygad om att nya strider och turer ifråga om vindkraft och övriga förnybara energikällor, samt om kärnkraftens årtalsvara eller ej, inte är vad medborgarna vill se. De vill se resultat, och min entydiga bild är att en bred majoritet - självfallet också inom Centerpartiet - har välkomnat alliansens historiska energiöverenskommelse.

Den stora miljöfrågan idag handlar om klimatet, och att samtidigt ersätta både fossil energi och kärnenergi med förnybar energi är inte möjligt. Sverige storsatsar nu äntligen på förnybar energi. Centerpartiet koncentrerar sig på det och på en massiv insats för energieffektivisering.

Min hedervärde riksdagskollega Sven Bergström - med lång bakgrund i både kärnkraftsmotståndet och EU-skepticismen (och i båda frågorna med förankring i sin valkrets) - har också brottats med den här frågan. Han har nu lagt en motion till riksdagen, och skrivit en debattartikel i Expressen.

Han gör där bedömningen , som jag delar, att det ökade skadeståndsansvaret för kärnkraftsindustrin tillsammans med att staten inte ska satsa några pengar i kärnkraften, i praktiken kommer att göra att vare sig industri eller banker kommer att våga ta risken att bygga nya kärnkraftverk.

Han inriktar sig istället på att riksdagen ska förtydliga regeringens proposition vad gäller att staten inte ska satsa något - vare sig direkt eller indirekt - i kärnkraften, samt att borttagande av förbudet att ersätta äldre kärnkraftverk träder i kraft först 2011.

Jag tycker att Svens resonemang är beaktansvärda, och jag hoppas att berörda utskott ska kunna nå en samsyn om detta. I vart fall inom Alliansen...

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, energi, energiöverenskommelsen, politik, centerpartiet, alliansen, regeringen, riksdagen

Kommunalt veto mot uranbrytning

Det har varit en debatt om min och andra motioner om att förstärka det kommunala inflytandet även över prospektering av uran. Det kommunala vetot i frågan garanterar ju att det inte blir någon uranbrytning om kommunen säger nej, och det är bra.

Några centerpartister röstade tyvärr med den rödgröna oppositionen i frågan.

Jag var nöjd med utskottsmajoritetens behandling av våra motioner, det var så nära en tillstyrkan det kan bli. Jag svarade på en debattartikel i Corren så här.

Min riksdagskollega Sven Bergström har formulerat sig än mer precist i bilagda (nedan) insändare i Hälsingekuriren:

"Ett steg framåt för vetorätten

I en insändare den 3 april i Kuriren tar Olov Östlund upp riksdagens omröstning om minerallagen och uranprospektering. Han kritiserar mig och ett antaöl andra c-ledamöter för att vi inte röstat för egna motioner om minerallagen.. I våra motioner föreslogs en översyn av minerallagen för att stärka kommunernas medinflytande redan i prospekterings- och provborrningsskedet. Bakgrunden är den debatt som varit om att kommunerna idag har ett kommunalt veto mot uranbrytning, men detta veto omfattar inte prospektering eller provborrning.

Den som följer riksdagsarbetet vet att enskilda motioner nästan alltid avslås eller blir besvarade mycket summariskt. Och vi ledamöter får nöja oss med att få ”bra skrivningar” och att våra förslag tar små, små steg åt rätt håll. Man kan tycka bra eller illa om dessa rutiner men så fungerar det.
I detta fall hade näringsutskottet som behandlade bla min motion gjort en överraskande tillmötesgående skrivning som innebar en halv seger för oss motionärer. Utskottet påpekar, när det gäller frågan om ett utökat lokalt och regionalt inflytande, att regeringen genom näringsminister Maud Olofsson nära följer tillämpningen av minerallagen. Och dessutom underströk utskottet att man "förutsätter att regeringen återkommer med förslag på detta område…”
Detta är så nära en direkt uppmaning till regeringen från riksdagen man kan komma. Och skillnaden mot den rödgröna oppositionen i frågan var hårfin. Oppositionen skrev så här: ”..Vi anser att en översyn av lagstiftningen behöver genomföras”.

Hur Olov Östlund kan göra så stor sak av dessa små skillnader är svårt att förstå. Jag hade naturligtvis gärna sett ett klockrent bifall till min motion och omedelbar möjlighet för kommuner runt om i Sverige att säga nej tack redan till uranprospektering. Så blev det inte och så hade det inte blivit hur än jag och andra centerpartister röstat. Nu tar frågan ändå ett rejält steg åt rätt håll och regeringen förutsätts återkomma med förslag i frågan.

Jag kan försäkra Olov Östlund att min hållning i dessa frågor är densamma som tidigare. Jag vill inte ha uranbrytning. Jag vill ha en minerallag som respekterar lokalbefolkningen och enskilda markägare, som tillgodoser kommunens intressen och tar större hänsyn till miljön. Jag vill att kärnkraften ska fasas ut och ersättas av förnybara energislag. Då kan vi bygga en långsiktigt hållbar energiförsörjning till gagn för arbete och utveckling i hela Sverige!.

Sven Bergström, Forsa
Riksdagsman (C)"

Läs även andra bloggares åsikter om uranbrytning, uranprospektering, kommunalt veto, centerpartiet, politik, riksdagen

Förnyenergi, kärn- och fossil...och SNF

Sveriges Naturskyddsförenings ordförande Mikael Karlsson låter ungefär som Mona och Maria (Sahlin och Wetterstrand) när han i tidningar vädjar till mig och andra centerriksdagsledamöter att rösta för förnybar energi och ingenting annat.

Jag har svarat så här, i Norrköpings tidningar:

(Och min kollega Kerstin Lundgren har mycket klokt resonerat om denna svåra kärnkraftsfråga på sin blogg)

"Naturskyddsföreningens ordförande vill att jag ska rösta emot en del i den oerhört viktiga energiuppgörelse som de 4 allianspartierna träffade våren 2009.

Hade centerpartiet varit i majoritet i riksdagen hade säkert satsningarna på förnybar energi och energieffektivisering varit än kraftigare, och skrivningarna om kärnkraft mer restriktiva.

Nu är vi inte det, utan energiuppgörelsen är en kompromiss inom Alliansen som lägger grunden till en historiskt kraftig satsning på energieffektivisering och förnybar energi, på att kraftigt öka kärnkraftbolagens ansvar för kärnkraftens kostnader samt att staten inte ska bidra till nya kärnkraftverk.

Under många år med s-styre med stöd av miljöpartiet hände inte så mycket med den förnybara energin. Nu kommer storsatsningen på förnybar energi att förhoppningsvis bidra till att nya kärnkraftverk inte byggs. Dessutom är det mycket tveksamt om kärnkraftbolagen och bankerna kommer att våga bygga nytt utan stöd av staten.

Dagens stora miljöfråga är klimatfrågan, och att samtidigt ersätta både fossil energi (olja, kol, gas) och kärnkraft med förnybar energi är inte möjligt utan att hota tiotusentals industri- och andra jobb i Sverige. Detta spelar inte Miljöpartiet någon roll, men det är obegripligt att Socialdemokraterna vågar spela rysk roulette med Sveriges energiförsörjning.

Centerpartiet är Alliansens Gröna Röst och det borgerliga miljöpartiet. Jag kommer att stå upp för den viktiga energiuppgörelse som träffats inom Alliansen och rösta ja till både dess helhet och de ingående delarna.

Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)"

Läs även andra bloggares åsikter om känrkraft, energi, förnybar energi, centerpartiet, politik, riksdagen, snf, naturskyddsföreningen

Biogas och fossilgas i Stockholm??! Kätterska tankar

Stockholm producerar en del biogas men trots rätt få biogasbilar - relativt totalen i området - så räcker inte volymerna. Det tar tid att få upp biogasproduktionen, tankställena är inte så många och ännu värre, det finns ibland inte gas.

Jag har några förslag och funderingar utifrån ett helikopterperspektiv.

1. Biogas är ett mycket bra drivmedel från miljösynpunkt, och förtjänar största möjliga expansion i Stockholm och över landet. Det tar ändå tid att få upp volymerna.

2. Jag har successivt fått en ökad öppenhet för att fossil gas (naturgas) skulle kunna spela en roll för att bidra till att minska Sveriges olje- och bensinberoende, samtidigt som detta även skulle öka biogasens möjligheter. Ju fler gasmackar och gasbilar, ju större potential för att koppla på och öka andelen biogas i gasmixen.

3. Men är inte naturgas något förfärligt som Sverige ska bekämpa och inte alls öka användningen av? Idag är Sverige säkert ett av de länder i Europa där fossilgasen används i särklass minst och vi skyr den som pesten. Den är fossil, nämligen, vilket är korrekt.

4. Men är fossil gas värre än fossil bensin och diesel? Och Sverige är ju ett i hög grad oljeímportsberoende land. Nej, tvärtom. En bil som tankas på naturgas reducerar sina miljöfarliga utsläpp med 30-40 procent, vill jag minnas.

5. Men tar inte naturgasen slut mycket fortare än oljan? Nej, tvärtom. Rysslands och andra länders gasfyndigheter lär räcka så där 10 gånger längre än oljan, flera hundra år.

6. Men slår inte naturgasen ut biobränslen och biodrivmedel i Sverige om den skulle expandera här? Jag befarade detta tidigare, när jag starkt motarbetade en gasledning från Småland och genom Östergötland mot Mälardalen (det finns ju gasledningar från Malmö och upp till Göteborg och en bit in i Småland). Regeringen jobbar sedan 5 -6 år eller mer på om detta ska tillåtas eller ej.
Jag är inte längre så orolig för att naturgas och biobränsle behöver stå emot varandra. Om naturgasen ersätter olja i främst tung industri samt bensin som drivmedel är det ju faktiskt miljömässigt ett betydande steg framåt. Utsläppen minskar rejält. Priset på gas är ju kopplat till oljepriset och bioenergins och biodrivmedelens expansion och konkurrensmöjligheter relativt olja är ju allt starkare.

7. Allra bäst är självfallet att all energi och drivmedel kommer från förnybara energikällor. Under överskådlig tid har Sverige dock ett stort oljeberoende från i hög grad Ryssland. Om en del av detta ersätts av den betydligt miljövänligare naturgasen - relativt sett - får vi ett ökat naturgas"beroende", så klart. Det nuvarande fossila oljeberoendet blir dock samtidigt mindre och mer diversifierat. Att entydigt förkasta detta som dåligt är väl ändå lite svårt, utsläppen minskar och biogasen får större möjligheter att expandera.
Med en ökad andel naturgas som drivmedel blir infrastrukturen för gas bättre, och genom detta kan sedan biogasen successivt öka sin andel i gasblandningen genom t ex egna mål och utfästelser från gasförsäljarna och genom morötter och inblandningskrav fråm staten.

8. Stockholm, då?! Så snabb expansion av biogasen som möjligt, givetvis, men insikt om att detta tar tid. Därför bör alltså naturgas - oftast LNG, dvs flytande naturgas - importeras med fartyg och på samma sätt som bensin till bensinmackarna förse gaspumparna med tillräckliga mängder gas. Varför detta inte fungerar i Stockholm vet jag inte, men detta måste fås att fungera snarast möjligt! Annars må huvuden rulla och ersättas med sådana som klara av att få detta att fungera.

Jag skulle också gärna se att Stockholm utreder en massiv satsning på gas som drivmedel, med naturgas i botten och med en växande andel biogas i takt med att anläggningar byggs ut. Detta skulle ge en mycket snabb minskning av bensinförbrukningen i området. Jag undrar om inte detta skulle hävda sig väl mot andra miljöalternativ på drivmedelssidan.

Behovet kan alltså tillgodoses genom "gastankers". Jag vet inte om en ledning från Nordstreamledningen och till Stockholm skulle ge en billigare och miljövänligare distribution relativt gastankers (och med omvandlingen av gasen till först flytande form och sedan åter till gas). Skulle det vara så har jag lite svårt att se det fruktansvärda i detta.
Detta är ju en mycket kättersk tanke idag, men jag tycker ändå att den frågan är relevant att åtminstone diskutera.

Den pigga gröna miljövänliga Stockholmscentern har ju högt i tak och brukar inte rädas att ta tag även i laddade framtidsfrågor. Varsågoda!

Läs även andra bloggares åsikter om naturgas, biogas, fossilgas, stockholm, politik, centerpartiet, miljö

Agenda resp P1 - Lars G. Josefsson ger helt olika besked..!

En fundering till rörande Vattenfall och Lars G. Josefsson, VD. Igår i Agenda fick han flera gånger frågan ung: "Var du och styrelsen fullt medvetna när ni skrev avtalet mellan Vattenfall och ert tyska dotterbolag att ni kunde drabbas av ett gränslöst skadeståndsansvar vid en kärnkraftsolycka"?

Jag uppfattade att han flera gånger entydigt svarade "Ja" på den frågan.

Men vad sade Lars G. Josefsson i intervjun i P1 Morgon den 9 november?!

Här är några citat nedan som lika entydigt visar att Lars G. Josefssons besked den 9 november var att risken för skadeståndsansvar vid en kärnkraftsolycka inte var känt för Lars Josefsson och styrelsen när avtalet drogs i styrelsen.

Lars G. Josefsson - VD för Vattenfall - ger alltså ett entydigt besked i radio den 9 november och ett annat lika entydigt - fast tvärtom - i SvT Agenda igår den 22 november. Jag tycker det är mycket anmärkningsvärt.

"Varför informerade du inte näringsminister Maud Olofsson?
- Nu är det inte fråga om ett avtal om en kärnkraftsolycka i Tyskland, utan vad det är fråga om är ett avtal mellan Vattenfalls dotterbolag i Tyskland och Vattenfall AB i Sverige avseende styrningen av detta bolag. Det är alltså inte något avtal med tyska myndigheter som har gjorts gällande. Och vi kan varje dag om vi vill säga upp det här avtalet.

Varför slöt ni det då?
- Det slöts vi ju av det skälet att det här är vanligt förekommande, normalt förekommande i tyska koncerner och det gör man för att kunna föra pengar emellan dotterbolaget och moderbolaget.

Du har inte informerat styrelsen om vidden av det här avtalet?
- Det här avtalet slöts som sagt och togs i vattenfalls styrelse 17 mars 2008 och varför det gjordes sa jag tidigare, det var för att vi skulle kunna styra bolaget och föra pengar från det tyska dotterbolaget till det svenska moderbolaget. Det innebär också i det här avtalet att den skyldighet vattenfall tar på sig, det är att om det tyska bolaget hamnar på obestånd så ska Vattenfall Ab gå in och täcka det.

Hur informerade blev styrelsen om vidden av avtalet?
- Det blev informerade om precis det jag sade nu. Kärnkraftsolyckafallet diskuterades inte.

Så de fick aldrig informationen om att vid en riktigt allvarlig olycka så kan även Vattenfall bli skadeståndsskyldig?
- Som jag sade, den kärnkraftsolyckan var inte uppe till diskussion den var inte heller uppe till diskussion vid avtalets tecknande utan det är ju först senare när vi har gått igenom alla kärnkraftsrisker som den här lilla, lilla luckan har kommit.

Så om facket då inte känner sig tillräckligt informerat så ger du dem rätt i det?
- Om man tycker att man därmed inte är tillräckligt informerad så är ju det korrekt så att säga men det är ju ngt som vi när vi blivit varse detta vi ju har informerat om och det är därför också vi har det här arbetet att korrigera det här.

Men det faktum att du säger här att styrelsen kanske inte fick all information om alla upptänkliga scenarier här, vad säger det om dig då som vd, varför har du inte informerat bättre?
- Ja alltså det scenariot, det kan jag ju gärna säga, det scenariot var inte heller med i vår egen analys vid den tidpunkten den 17 mars, så att det var ju därför

Det förstod inte du heller alltså?
- Nej det fallet var inte med i den analys som gjordes i vårt bolag.

Så du blev lite tagen på sängen du också?
- Eh jag blev, jag ska inte säga att jag blev tagen på sängen, men att det var en konsekvens som inte var med i förarbetena till det avtalet."

Läs även andra bloggares åsikter om vattenfall, lars g josefsson, skadeståndsansvar, maud olofsson, centerpartiet, politik, regeringen., riksdagen

Enögd Agenda (SVT) om Vattenfall

Agenda ikväll visade diagram och ställde flera gånger frågan; hur kan Sverige vara trovärdiga vid klimatmötet i Köpenhamn när statliga Vattenfall från 1999 till 2009 ökat sina CO2-utsläpp med massor....?

Hur dum får man vara? Och hur mycket får man vilseleda sina tittare?

De kolkraftsverk i Tyskland som Vattenfall (Björn Rosengren)köpte ca 2001 fanns ju 1999 med med andra ägare. Sedan dess är jag faktiskt övertygad om att Vattenfall förmodligen agerat miljömässigt bättre än tidigare ägare hade gjort för att minska CO2-utsläppen givet att kolkraften finns och behövs under överskådlig tid, särskilt eftersom Tyskland ju ska avveckla sin kärnkraft (ett beslut som kan komma att omprövas, vi får se).

Jag tycker faktiskt att det är ett lågvattenmärke av Agenda och SvT att redovisa verkligheten enligt ovan så enögt som man gjorde.

Med samma logik skulle Vattenfall om man sålde sina tyska kolkraftverk plötsligt ha minskat sina CO2-utsläpp våldsamt eller helt och hållet, och skulle alltså kommit till Köpenhamn som en klimatfrälsare som lyckats fantastiskt...

Glöm det, samma kolkraftverk skulle ju finnas kvar men i annan regi.

Så skärpning, SvT/Agenda, ni brukar kunna bättre!

Nå, ska Vattenfall ändra affärsidé och bara syssla med energiproduktion i Sverige, eller bestå med nuvarande affärside och kanske expandera ytterligare? Ska minoritetsdelägare tas in i det senare fallet, eller ska hela koncernen säljas?

Min ingång är att ändå att jag gärna ser staten som ägare av den svenska vattenkraften och ev. av de kärnkraftverk man nu har, plus en massiv satsning på annan förnybar energi.

Om detta ska ske i ett statligt Vattenfall där "all utländsk energi" skalas bort eller i fortsatt "europeiskt" Vattenfall med staten som stor ägare, där har jag inte tillräcklig överblick, känner jag.

Ser man till vad som mest skulle främja miljön och klimatet så vete gudarna om inte ett större europeiskt Vattenfall vore bäst, gärna med nya delägare.

Läs även andra bloggares åsikter om vattenfall, agenda, svt, maud olofsson, centerpartiet, politik, regeringen, riksdagen, kol, kärnkraft, förnybar energi