torsdag, mars 31, 2016

Centeroffensiv för det svenska jordbruket, regeringen måste agera!

Centeroffensiv för det svenska jordbruket, regeringen måste agera!

Tillsammans med flera andra centerpartistiska riksdagsledamöter ställer jag nu flera interpellationer (frågor) till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, med anledning av det svenska jordbrukets mycket utsatta läge och inför den stora risken att regeringens förslag till svensk livsmedelsstrategi riskerar att bli mångordigt högtravande utan tillräckliga förslag.

Jordbruksnäringen betyder oerhört mycket för både Östergötland och Sverige, den har minskat kraftigt i flera decennier och står nu inför ett avgörande vägval. Den är i internationell toppklass vad gäller miljövänlighet och djurskydd.

Jag vill se kraftfulla åtgärder för att mjölkböndernas oerhört allvarliga läge ska mildras och jag vill att livsmedelsstrategin likaså tar krafttag för att sänka skatter och kostnader genom enklare regler och mindre byråkrati. Det måste till en kraftsamling från näring till miljöorganisationer och regering och riksdag för att den svenska livsmedelsproduktionen, som idag ger Sverige sämst självförsörjningsgrad i Europa med bara 45 %, ska kunna vända trenden.

Målet måste vara att t ex fördubbla matproduktionen på 25 år!

Jag vänder mig också emot att jordbruket mycket ofta betecknas främst som ”miljöfarlig verksamhet” vilket för tankarna till storskaliga kemiindustrier och liknande. Jag vill att den beteckningen så långt möjligt ska ersättas med ”Livsnödvändig verksamhet” vilket är en mycket sannare beskrivning av vad det handlar om att med hjälp av jord, vatten och sol tillverka livsmedel. Den belyser också hur djupt allvarligt det är för Sverige i en rad avseenden (landsbygd, livsmedelsindustri, säkerhet och sårbarhet, biologisk mångfald och kretslopp mm) när en ursprunglig och oförändrat viktig basnäring minskar till en kritisk nivå medan importen av mat med sämre miljö- och djurskydd till Sverige ökar kraftigt i en värld som efterfrågar alltmer mat.


onsdag, mars 30, 2016

Laddat från Calmfors och Höjer om volymer och brott

Internet kan vara både fantastiskt och förfärligt. Du har tillgång till snabb och fyllig information om vad som helst, mycket är tänkvärt och baserat på analys och fakta  men lika mycket (?) är nog subjektivt och vinklat och mycket är t o m fel- eller lögnaktigt och propagandainriktat.

Var och en avgör hur hen värderar och söker information på nätet och diskuterar den med andra. Många får ut oerhört mycket positivt genom nätet och breddar sitt vetande och lär sig vilka källor och personer som är serösa och intressanta (här finns olika värderingar, javisst). Många fastnar tyvärr istället i att skärma in en del av verkligheten genom att bara välja in sajter som bekräftar olika rättshaverist- eller konspirationsteorier eller, ännu värre, propagerar för terror och fanatism.

Det finns bara ett acceptabelt och övergripande sätt, tror jag, att konsekvent från samhällets sida bejaka det "positiva och konstruktiva" på nätet och motverka det "destruktiva och negativa, och det är öppenhet och att kritiskt granska "allt som skrivs". Naturligtvis måste sajter av terrorkaraktär och liknande bekämpas, men grundläggande är öppenhet och diskussion och kritiskt granskning av vad som skrivs.

För egen del får jag en god omvärldsbevakning på nätet med fokus på mina intresseområden genom Twitter och de jag väljer att följa, både "goda" och en del kontroversiella men nödvändiga att följa för att få erforderlig bredd.

Även facebook och de som jag har förmånen att där vara bekant med och deras inlägg och länkar och de debattforum som där finns ger mig mycket tillbaka. Därför har jag startat och medmodererar några rätt livaktiga debattforum med inriktning på politik och det socialliberala mittfält som främst intresserar mig; Politisk Centerdebatt (öppet för alla på socialliberal grund), Politisk Allmändebatt (för debatt över parti- och blockgränser) och Centervänner PolCV, bara för medlemmar och sympatisörer. Forumen anser jag vara seriösa och mycket väl modererade, och de ger den intresserade en rikedom av inlägg och länkar och diskussioner.

Själv bidrar jag sedan flera år med inlägg och länkar som jag tycker är intressanta och värda att lyfta fram, naturligtvis med fokus på just mina intresseområden. Många andra gör detsamma eftersom antalet som är med i grupperna  är mellan 2.100 och 240.

Idag har jag vid en snabb koll på nätet hittat 4 intressanta och aktuella artiklar/inlägg. Jag länkar till dem i detta blogginlägg och sedan till blogginlägget i olika debattforum.

Först professor Lars Calmfors på DN debatt som både anser att "det varit tabu att diskutera volymer" (vilket jag ju anser men inte alla) och att det behövs en "volymkommission" eftersom Sverige inte klarar av att ta emot och integrera ett obegränsat antal flyktingar på ett rimligt sätt. Detta debattinlägg hade varken skrivit eller publicerats för något eller några år sedan eftersom tidsandan då faktiskt och tyvärr var av tabu-karaktär för en öppen debatt i dessa viktiga frågor.

I det nya intressanta nätforumet Kvartal skriver historikern mm Henrik Höjer en djupt allvarlig analys över brottsutvecklingen i utsatta svenska förortsområden och storstöder, typ. Även denna artikel hade nog inte skrivits eller publicerats för några år sedan.

Journalisten Joakim Lamotte skriver ett facebooksinlägg och är djupt orolig för att sexbrotten ökar i Sverige och att det kan finnas en koppling till olika kulturella bakgrunder. Han skriver: "Därför är det på sin plats att regeringen, som kallar sig feministisk, tillsätter en oberoende utredning för att ta reda på hur sexualbrotten i Sverige har påverkats av att det kommit många människor hit från länder med helt andra lagar och värderingar".
Också detta helt otänkbart att för några år sedan skriva utan att omedelbart rasiststämplas. 

Alliansens partisekreterare skriver i DN att man går till val tillsammans och med ett gemensamt valmanifest dör integration och migration kommer att ingå. Bra! 

Vad tar jag med mig av dessa, delvis kontroversiella länkar? 

Dels funderingar kring hur alliansen ska kunna mötas i asylpolitiken.

Och dels mina funderingar kring vikten av att alltid från samhällets sida belysa verkligheten eftersom man först när man väl känner den kan vidta relevanta åtgärder för att på bästa sätt agera .
Jag har länge varit kritisk till att Sverige till skillnad från tidigare och från övriga nordiska länder inte längre för brottsstatistik kopplad till bakgrund som t ex utlandsfödd eller från olika länder. BRÅ gjorde senast 2005 en djupare genomgång om detta, tror jag. Sedan har det ansetts typ främlingsfientligt att redovisa sådan statistik. 
Jag tror att det är tvärtom, redovisas ingen relevant statistik tror istället många att fler än som är fallet har utländsk bakgrund i brottsstatistiken. Och jag tror likaså att medias policy att oftast inte rapportera om detta också är contraproduktivt, fler tror då att brott begås av utlandsfödda än som faktiskt är fallet. (Därtill driver media genom detta massor av läsare till nätsajter av blandad kvalitet där rykten florerar).

Jag skulle vilja rikta en fråga eller interpellation till justitieministern om varför inte svensk brottsstatistik är mera heltäckande och om varför inte BRÅ fått något nytt uppdrag på detta områden sedan 2005. Vi får se om så blir fallet, frågorna är heta och känsliga.







fredag, mars 25, 2016

Ska Sverige köpa kolgruvor och sen lägga ner dem?

Jo, Läsare av min blogg, håller ni med V och MP om att Sverige ska köpa kolgruvor för tiotals miljarder för skattebetalarnas pengar och sedan lägga ner dem så värdet blir många miljarder minus istället..?

Jag förstår inte tassandet i fråga om Vattenfall och deras kolgruvor. Alldeles uppenbart var det ett enormt misstag av dåvarande regeringen Persson att driva igenom affärsidén att  Vattenfall skulle expandera på kontinenten genom att köpa fossil energi för tiotals miljarder av skattebetalarnas pengar, tillgångar som nu rasat i värde.
Alternativen för Staten är nu att driva gruvorna vidare eller sälja dem.
Alternativet att istället bara lägga ner gruvorna och förlora alla investerade skattemiljarder och hamna i enorma konflikter med Tyskland på olika sätt, hur har det överhuvudtaget blivit ett alternativ?

Om det är så som Sverige borde bekämpa CO2-utsläppen i världen så borde vi väl skuldsätta landet upp över öronen och köpa kolgruvor i Tyskland och sedan Kina för att genast lägga ner dem.

Detta vore, det inser nog alla, en vanvettig strategi.

Men det är ju det som V och MP vill och som andra partier börjar mumla om.

Det är bra att Ansvarstagande  partier står upp för en jordnära realism och säger som det är, det vore en enorm misshushållning med skattebetalarnas pengar att först använda dem till stora mångmiljardsatsningar..., och sedan kasta pengarna i sjön.

torsdag, mars 17, 2016

"Trams", kommenterar Migrverket min JO-anmälan

Jag har som både medborgare och riksdagsledamot mycket stor respekt för riksdagens  ombudsmän, Justitieombudsmannen (se längst ner).

Det är en medborgerlig rättighet att kunna be JO att granska när man anser att myndigheter och enskilda tjänstemän agerar fel.

Jag har nu några gånger JO-anmält Migrationsverket dels för att inte ta sitt myndighetsansvar genom att inte till regeringen föreslå åtgärder som kunnat minska den mycket höga andel av asylsökande till EU som väljer Sverige, över 20 %, dels för att smita ifrån sitt ansvar för att bedöma ensamkommandes ålder när den kan tänkas vara betydligt över 18 år och dels för att härigenom bära ett ansvar när vuxna män som över hela landet placerats på asylboende för barn i två fall har begått ett mord och en våldtäkt.

Migrationsverket är uppenbart kaxiga för att JO snabbt avstod från att gå vidare efter min anmälan förra sommaren. Presschefen Fredrik Bengtsson twittrar flitigt vilket jag uppskattar, det är utmärkt att myndigheter kommunicerar med medborgarna på olika sätt.

Han beskriver sitt twittrande så här:

Fredrik Bengtsson

@myntetharalltid FÖLJER DIG


Presschef Migrationsverket. Brinner för migrationsfrågor. Twittrar oftast i gränslandet mellan privatperson och tjänsteman.
Däremot så skrev han en tweet efter min JO-anmälan nyligen som jag tycker är mycket anmärkningsvärd. Om den ger uttryck för hur Migrationsverket ser på sin roll som myndighet och hur man respekterar rätten för medborgare - och riksdagsledamöter - att kunna gå till JO för att granska en myndighet som t ex migrationsverket är det rätt alarmerande.

Så här skrev Fredrik tisdagen den 15 mars, och så här svarade jag honom:

  1. Jag JO-anmäler migrverket för att ha placerat vuxna män på asylboenden för barn, som sedan begått mord och våldtäkt. "Trams", säger verket..
  2. Ett mord och en grov våldtäkt av vuxna män som migrverket sagt vara under 18 år. Passa dig för att säga " trams".


Tyvärr tycker jag att Migrationsverkets presschef här går för långt. Man ska inte ha synpunkter på hur medborgare, eller riksdagsledamöter, väljer att låta JO granska den egna myndigheten.

Jag tror att JO:s resurser inte ansträngs knappt något för att ta ställning till den anmälan som jag nu tvingas göra; Är det lämpligt att en presschef på en myndighet uttrycker åsikter för att förlöjliga den som JO-anmäler myndigheten?


Justitieombudsmannen (JO), eller Riksdagens ombudsmän som är det officiella namnet, granskar att myndigheterna arbetar enligt de lagar och regler som styr deras arbete – särskilt sådana lagar som berör enskildas rättigheter och skyldigheter i förhållande till det allmänna.


tisdag, mars 15, 2016

Allvarliga tjänstefel av Migrationsverket i åldersbedömning

Jag har länge diskuterat och drivit på att Migrationsverket måste ändra sin nuvarande godtrogna passivitet när man okritisk godtar nästan alla ensamkommande barn som söker asyl som barn under 18 år, trots att man då enbart godtar deras egna uppgifter och bortser från de starka drivkrafter som kan motivera många att uppge sig vara betydligt yngre än man gör.

Jag JO-anmäler nu åter Migrationsverkets nuvarande och förre GD för att brustit i sitt myndighetsansvar när man inte gjort tillräckliga åldersbedömningar i tveksamma fall, vilket lett till att många vuxna män sökt sig till Sverige i hopp om att få asyl som barn, samt också lett till att tusentals vuxna män över hela landet bor tillsammans med barn vilket inte är rätt mot vare sig barnen eller den personal som anställts för att arbeta med barn.

I min JO-anmälan har jag bilagt länkar till dessa artiklar mm som, tycker jag, belägger att min anmälan har god grund.














tisdag, mars 08, 2016

Mat från svenska bönder före eko från hela världen!

Föreståndaren Maria Wivstad på EPOK på SLU, särskilda forskningspengar för ekologiskt jordbruk, propagerade i Dagens Samhälle för att kommuner (och alla andra) ska prioritera ekomat. Jag replikerar och förespråkar,  om man vill handla miljö- och djurskyddsvänligt, att i första hand köpa närodlad mat från Sverige, i andra hand vanlig bra mat eller ekomat från Sverige och i tredje hand mat från andra länder med sämre miljö- och djurskydd.

Jag har skrivit till Sveriges ekologiska bönder, och här är en rad länkar om mitt och Centerpartiets ständiga arbete för det svenska jordbruket. Och här än fler...

 Det finns 2 bra miljöalternativ för kommuner att välja mellan när man upphandlar mat som kan produceras i Sverige.
Det ena är den miljö- och djurskyddsvänliga maten från hela det svenska jordbruket, närodlad mat som sluter kretsloppen och gynnar den biologiska mångfalden inom ramen för världens strängaste miljö- och djurskyddslagar.
Det andra är närodlad mat från Sverige som därtill är producerad enligt det ”ekologiska” konceptet med mycket animalieproduktion och utan mineralgödsel och kemiska bekämpningsmedel, vilket ger betydligt lägre skördar.
Importerad mat från kontinenten eller andra världsdelar är oftast betydligt sämre miljöalternativ.

De kommuner som sätter upp höga procentmål för att köpa ekomat från hela världen och sedan i övrigt köper importerad mat är inga miljökommuner. De jämförelser som ständigt nu görs om detta borde istället börja med hur stor andel av matinköpen som är närodlad mat inom stränga miljö- och djurskyddslagar. De kommuner som här har högsta inköpsandelar är de främsta miljökommunerna vad gäller mat, och detta borde listas och hedras!

Svenska Staten, och Sveriges kommuner, stöder ekojordbruket med miljardbelopp genom riktade miljöersättningar och riktad upphandling.
Staten anslår även betydande resurser till forskning och marknadsföring av ekomat.

Maria Wivstad är föreståndare för EPOK, centrum för ekologisk produktion, på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
Hon skriver i Dagens Samhälle att kommuner bör köpa ekomat från hela världen före bra mat från Sveriges alla bönder. Så är innebörden i det hon skriver. Jag menar att målet istället i första hand borde vara att upphandla närodlat mat producerad inom stränga miljö- och djurskyddsregler som kan sluta kretsloppen och gynna biologisk mångfald i närområdet.
Detta borde vara både Lantbruksuniversitets och Sveriges kommuners grundläggande mål. I andra hand kan man sedan prioritera hur stor andel ekomat från Sverige, och hela världen, man vill upphandla.

I sin strävan att som statlig forskare sälja in just ekomat skriver Maria Wivstad följande, vilket är utomordentligt anmärkningsvärt:
I praktiken har det visat sig att ekomat i skolor och landsting inte ökat utgifterna för maten, vilket slår hål på påståenden i media att kommuner och landsting varje år lägger miljardbelopp på subventioner av ekomat.

Detta påstår alltså en statsanställd ekoföreståndare på SLU. Och sedan begär hon att vi ska tro på det övriga hon skriver, vilket trots partiskhet är mera balanserat.
Påståendet är barockt.

Min fråga till Maria Wivstad, och andra ekoföreträdare som också ofta brukar hävda att trots betydligt dyrare inköpspriser så kostar inte ekomaten mer, är om hon och de anser att Sveriges kommuner kan trolla?
Om all mat köps in som ekomat till en merkostnad på runt 65 %, eller om 25 % köps in till en merkostnad på 40 %, hur kan detta ske utan att det kostar kommunerna någonting?

Sanningen är ju att kommunernas inköp av betydligt dyrare ekomat kostar årliga miljardbelopp, naturligtvis. (Staten stöder också ekojordbruket med runt 700 mkr per år). Att försöka blanda bort korten genom att påstå att så inte är fallet är lögn och skadar i längden förtroendet för både SLU och den ekologiska maten. Den är betydligt dyrare eftersom den främst är inriktad på animalieproduktion och ger betydligt lägre skördar genom de begränsningar den ålägger sig.

Naturligtvis kan och ska kommuner alltid söka vägar för att använda maten så effektivt och bra som möjligt genom att minska matsvinn och ha en allsidig kost osv. Detta kan och ska självfallet göras oavsett om råvaran är närodlad mat från Sverige eller ekomat från hela världen.

fredag, mars 04, 2016

Min analys om Centerpartiets väg framåt!

På 1970-talet stod Centerpartiet på topp, 20-25 %, det stora borgerliga partiet. En bred och bra politik för hela Sverige. Sedan, hur rätt vi än hade, uppfattades vi som ett känslosamt enfrågeparti, vi fastnade i kärnkraften medan moderaterna blåste förbi och tog över rollen som det stora borgerliga partiet. Vi gick spikrakt ner till 4,8 % 1998, innan Maud Olofsson åter breddade oss och sedan hade modet att göra upp om energipolitiken med alliansen.
Idag har vi en mycket bra politisk plattform med våra tunga frågor allt starkare och tydligare. Och en lysande bra partiledare som åtnjuter ett stort förtroende. Och rader av goda och nödvändiga förslag för en bättre integration och fler jobb.
Samtidigt har moderaterna krisat.
Vi var på väg upp mot 8-9 % och borde kunnat nå 10-15 %, enligt min mening.

I dagens demoskop når vi 6 % och snittar 6,7 % i summerade opinionsundersökningar. Och M och L stiger i opinionen medan vi faktiskt inte gör det.

Jag vet, jag sa vid partistämman att jag inte längre på ett bra tag ska tjata om asylpolitiken i centerrörelsen. Nu har det gått ett halvår, det kom 100.000 asylsökande under hösten till Sverige och Centerpartiet ingick en migrationsöverenskommelse med 5 partier om ungefär de att-satser som östgötadistriktet ville men som massivt, vid stämman, avslogs. Läget har förändrats, och jag för åter fram min analys och uppfattning.

Vid riksdagsbeslutet om ID-krav avstod jag med följande röstförklaring. Min uppfattning är att även en alliansregering hade varit tvungen att vidta åtgärder för att bromsa när det kom 10.000 asylsökande per vecka till Sverige. Centerpartiet har alltid haft visioner och mål men vi har också alltid tagit ansvar för att kunna regera både landet och regioner och kommuner genom en realistisk politik med en stark ekonomi.

Nu, i opposition, verkar vi i just denna fråga, Sveriges asylregler, ha bytt plats med Miljöpartiet. Vi motsätter oss tillsammans med Vänsterpartiet egentligen alla åtgärder för att bromsa inflödet av asylsökande till Sverige trots att vi i regeringsställning, enligt min mening, hade varit tvungna att ta ansvar för något liknande.

Vår regeringsduglighet kan nu ifrågasättas. Centerpartiet nämns alltmer som den svaga länken i en ev kommande alliansregering. Om flyktingsituationen består 2018 kommer C att kunna gå med i en regering som för den politik som vi starkt kritiserat som "skamlig" och "omänsklig", typ? Och om vi gör det så kommer vi rimligen att drabbas av samma förödande kritik som nu drabbar Miljöpartiet.

Jag känner en djup oro för att Centerpartiet åter är på väg att fastna i en känslosam enfråga som riskerar att ta över och smalna in partiet som mellan 1980 och 2000.

Opinionsmässigt har vi uppenbarligen minskat från den uppgång som fanns till över 8 %. Jag tror att vi säkert har fått en del besvikna MP-väljare och en del väljare i storstäder och bland ungdom, som ju tror att Sverige klarar vad som helst, typ. Men dessa väljare är lättflyktiga. Och jag befarar att vi lever farligt i våra kärnområden med risk för betydande tapp.

Jag är som sagt egentligen tillfreds med Centerpartiets politik i allt utom vad gäller Sveriges asylregler, där jag anser den välmenande men naiv och orealistisk. Men just detta är nu den helt dominerande politiska frågan i Sverige och EU. Och sannolikt kommer den att vara fortsatt högaktuell under året med risk för nya smärtsamma, men kanske ofrånkomliga, beslut i Sveriges riksdag.

Centerpartiet kommer då sannolikt att rösta emot, tillsammans med Vänsterpartiet och kanske med Miljöpartiet sedan de eventuellt lämnat regeringen. Jag är mycket obekväm med sällskapet. Vänsterpartiet har alltid haft en fullständigt orealistisk ekonomisk politik med statlig utgiftsexplosion kombinerad med stora skattehöjningar för företagare och löntagare. Och Miljöpartiet rör sig i samma riktning kombinerat med åtgärder för att i praktiken driva industri och jordbruk ut ur Sverige.

Jag befarar alltså en ökenvandring för Centerpartiet (särskilt om vi försvårar för eller inte ingår i en ny alliansregering) med vikande opinionssiffror eller i vart fall små utsikter till att kunna växa. Det vore tragiskt eftersom vår samlade politik och vår partiledare tillsammans vore förtjänat av ett åtminstone fördubblat väljarstöd.

Jag inser att jag säkert kommer att få stark kritik, dels för att jag har den analys som jag här redovisat och dels för att jag har fräckheten att ge uttryck för den offentligt, eftersom det anses skada partiet och skicka dubbla budskap till väljarna eftersom en enda riksdagsledamot inte tycker lika som partilinjen i en enskild fråga.

Centerpartiet är dock inget centralstyrt vänsterparti. Vi är, som jag ser det, ett socialliberalt parti med högt i tak för olika åsikter och öppen debatt. Jag är djupt ärlig i min analys och känner ett ansvar för att ge uttryck för den och förhoppningsvis kunna påverka mitt parti i den riktning som jag tror är helt nödvändig.

Och, sammanfattningsvis, det innebär egentligen bara att vi inte återigen fastnar en en känslosam enfråga utan håller fast vid en bred och samlad och utmärkt politik för hela Sverige med företagande, miljö, grundtrygghet, utveckling i hela Sverige och frihet i centrum.

Vad gäller så migrationspolitiken är ju vår nuvarande linje att helst behålla Sveriges mer generösa asylregler och inte vidta några åtgärder för att begränsa asylinvandringen utan att istället driva fram radikala förbättringar för bättre integration och fler i arbete genom våra hundratals stora och små förslag.

Jag står helt bakom att Sverige ska ha en en fortsatt progressiv migrationspolitik i EU-tät och vara ledande i utvecklings- och humanitärt bistånd i världen, i varje fall per capita. Samt att Sverige av all kraft driver på för att de fruktansvärda inbördeskrigen upphör och att EUs länder tillsammans tar ett stort ansvar för flyktingarna, både i flyktinglägren och för de som tar sig till EU. Och likaså står jag bakom Centerpartiets många goda förslag för bättre integration och fler i arbete.

Det enda jag har ifrågasatt, och ifrågasätter, är om Sverige med växande flyktingströmmar till EU kan hålla fast vid mer generösa asylregler än övriga EU-länder. Där har nu 5 riksdagspartier gått mycket längre än vad jag någonsin föreslagit. Därtill tror jag inte att Sverige ensamt av EUs länder kan avstå att bromsa antalet asylsökande, om övriga EU-länder vidtar åtgärder och Sverige då skulle få en kraftigt ökad flyktingström utöver den redan höga andel till EU som vi i många år har tagit emot.

Centerpartiet menar att våra 100-tals förslag för bättre integration och fler i arbete skulle, om de genomfördes.., innebära att Sverige uthålligt skulle kunna ta emot 10.000-tals asylsökande i veckan eller fler. Nej, där håller jag inte med. Jag delar 5 riksdagspartiers uppfattning att Sveriges mottagningssystem är mycket hårt ansträngda och inte klarar fortsatt mycket stora och ökande antal asylsökande, ens om C-förslagen skulle genomföras i sin helhet.

Det här är alltså min politiska analys, och min uppfattning. Jag vill föra fram den och söka påverka diskussionerna i Centerpartiet, i syfte att få en förändring i den riktning jag anser vara helt nödvändig. Att ha denna analys och inte föra fram den, det vore att svika, tycker jag. Jag måste kunna se mig själv i ögonen. Jag får naturligtvis leva med om den faller platt till marken och samstämdheten i partistämma, partistyrelse och riksdagsgrupp består. Men jag kan inte avstå från att använda min demokratiska rätt, och skyldighet, till att föra fram min uppfattning.

Jag väljer att göra det genom detta blogginlägg och i debattforum i sociala medier, främst Politisk Centerdebatt och Centervänner PolCV på Facebook. Kanske ger det några ringar i vattnen. Och kanske skriver jag några debattartiklar på detta tema vartefter. Sedan avgör naturligtvis väljare, medlemmar och förtroendevalda om något av det jag för fram beaktas, eller ej.

Ge gärna stöd eller kritik här på bloggen, men framförallt i debattforumen, som modereras väl och är utmärkta för att kunna bryta åsikter med varandra.

Tillagt 19 mars: Jag har inte skrivit någon debattartikel i rikspress, utan i några centertidningar (Skånska Dagbladet och Länstidningen Östergötland (på ledarplats C) samt i Östgöta Corren.