söndag, oktober 30, 2016

Flyktingar i arbete efter 16 år och mer 59 %, 0-15 år 34 %

Nationalekonomen Tino Sanadaji skriver om de rapporter från riksdagens utredningstjänst som jag beställt, om hur snabbt flyktingar kommer i heltidsarbete utan länebidrag.

Jag har skrivit om rapporterna i främst 2 blogginlägg, detta om den första rapporten och detta om den andra.

Jag citerar nedan några centrala avsnitt i först den ena och sedan den andra rapporten.

Min uppfattning är att rapporterna visar hur alarmerande långsamt som flyktingar kommer i arbete i Sverige. Siffrorna inkluderar också alla som har betydande lönebidrag för sina arbeten, eftersom detta inte gick att exkludera.

Jag har naturligtvis endast sökt att redovisa vad rapporterna säger. Jag hinner inte just nu borra djupare i detta, men var och en må läsa vad jag bloggat och citerar, och kan beställa rapporterna från mig. 

Den andra rapporten säger att av de flyktingar som varit 16 år eller mer i Sverige så har 59 % arbete, medan av de som varit mellan noll och 15 år så har 34 % hel- eller deltidsarbete.

Lars Lindgren, som omnämns, har epostat till mig och därefter varit i kontakt med utredaren på RUT och sedan kanske även med SCB. Hans siffror är typ identiska med de i RUT-rapport 2.

Jag har nu fått besked från RUT att alla siffror, t ex i tabell 1 i första rapporten, är aggregerade, dvs av de som varit upp till 15 år i Sverige så har 34 % arbete på hel eller deltid. Av de som varit 11-15 år har 50 % arbete på hel- eller deltid och av de som varit 16 år och mer i Sverige så har 59 % arbete. Detta ska jämföras med de siffror som genomgående används, att efter 7-8 år är 50 % i sysselsättning och efter 15 år är 66 % det. 
Jag anser dessa senare siffror förskönande och beställde därför rapporterna. Jag har uttryckt mig oklart med formuleringen att efter 15 år är 34 % i arbete, jag skulle ha sagt att av de som varit i Sverige upp till 15 år så är 34 % i arbete. Debatten här har varit klargörande, utmärkt, jag anser alltjämt att siffrorna är alarmerande.
Lars Lindgren, efter kontakt med RUT, kommer fram till samma siffror som finns i den andra RUT-rapporten som jag redovisat i ett blogginlägg.


En sak till. Jag tycker detta är en viktig diskussion, att klara ut verkligheten i denna viktiga fråga. I vilken takt kommer flyktingar i heltidsarbete utan lönebidrag. Utmärkt att mina RUT-rapporter granskas och diskuteras och förtydligas. 
Men var är
 Sveriges granskande journalister? De har för det första inte ansett att rapporterna haft något som helst nyhetsvärde, och därav har de för det andra inte granskat dem alls...Är alltså dessa uppgifter , om när flyktingar kommer i arbete, så oviktiga att nya rön inte behöver spridas. Jag begriper inte detta. En anledning jag möjligen kan tänka mig är att media ogärna, i de mest välmenande avsikter, inte vill sprida fakta som kan uppfattas negativt..Detta menar jag dels är helt oprofessionellt, dels contraproduktivt (verkligheten finns där och kommer alltid fram till slut, och media ska rapportera, inte dölja)!


Från RUT-rapporten 2016:37

Helårsanställda inkl. företagare

Om helårsanställda[1] och företagare analyseras visar det att andelen helårsanställda inkl. företagare bland den totala befolkningen i Sverige 20-64 år ligger på 69 procent.
Andelen helårsanställda inkl. företagare bland flyktingar inkl. flyktinganhöriga uppgick till 25 procent efter 8 år i Sverige och andelen efter 15 år var 34 procent.
Andelen helårsanställda inkl. företagare bland flyktingar inkl. flyktinganhöriga ökar med tiden i Sverige.
Diagram 1 Andel helårsanställda inkl. företagare efter tid i Sverige och grund för bosättning, 2013
Källa: SCB (RAKS) och utredningstjänstens beräkningar

Generellt gäller att har männen en högre andel som är helårsanställda inkl. företagare jämfört med kvinnorna. Det beror bland annat på att kvinnor i större omfattning än män är föräldralediga under hela eller delar av året.[2]
Även bland flyktingar inkl. flyktinganhöriga är andelen helårsanställda inkl. företagare bland männen högre än bland kvinnorna. Bland männen är 32 procent helårsanställda inkl. företagare efter 8 år och 40 procent efter 15 år. För kvinnor är andelen helårsanställda inkl. företagare 18 procent efter 8 år och 28 procent efter 15 år.

Källor

Arbetsförmedlingen, Arbetsmarknadsrapport 2015, 2015-06-15
Försäkringskassan, Socialförsäkringen i siffror 2015, maj 2015



[1] Personer som har fått inkomst från förvärvsarbete under hela året. Ingen hänsyn tas till om personen arbetar hel- eller deltid.
[2] Kvinnor tar ut ca 75 % av föräldrapenningdagarna. (Försäkringskassan, Socialförsäkringen i siffror 2015)



Från RUT-Rapporten 2016: 664:

"Det finns drygt 350 000 personer i Sverige i åldern 20-64 år som är födda utanför EU/ESS och som är flyktingar eller flyktinganhöriga. Det innebär att man inte kan dela upp gruppen i alltför många delgrupper, för att inte röja enskilda personers identitet. Utredningstjänsten har därför valt att ta fram uppgifter om vistelsetid i Sverige i grupper om 0-5 år, 6-10 år, 11-15 år samt 16 år eller längre vistelsetid i Sverige.

Huvudanknytning till arbetsmarknaden

I RAKS kategoriseras personerna efter huvudanknytning till arbetsmarknaden. De kategorier som används är; helårsanställda, nyanställda, avgångna, delårsanställda, företagare, kombinatörer samt dem utan arbete. För definitioner av huvudanknytningarna, se bilaga 1.
År 2013 var knappt hälften av samtliga flyktingar inkl. flyktinganhöriga helårsanställda och drygt en tredjedel tillhörde kategorin utan arbete. Fördelningen mellan huvudanknytningarna till arbetsmarknaden förändras med vistelsetiden. Andelen helårsanställda ökar medan andelen utan arbete minskar med ökad vistelsetid, se tabell 1.
Tabell 1 Andel flyktingar inkl. flyktinganhöriga utifrån huvudanknytning till arbetsmarknaden och vistelsetid i Sverige, 2013, procent och antal

0-5 år
6-10 år
11-15 år
16 år eller längre
Total
andel
Totalt
antal*
Andel
hela riket
Helårsanställda
15 %
40 %
50 %
59 %
46 %
160 600
64 %
Nyanställda
8 %
8 %
6 %
4 %
6 %
20 300
4 %
Avgångna
3 %
4 %
4 %
3 %
3 %
11 100
3 %
Delårsanställda
3 %
2 %
2 %
1 %
2 %
6 400
1 %
Kombinatörer
0 %
2 %
3 %
4 %
3 %
9 500
8 %
Företagare
1 %
3 %
5 %
5 %
4 %
13 200
6 %
Utan arbete
71 %
40 %
31 %
24 %
37 %
131 700
15 %
Totalt antal*
73 800
55 800
44 100
179 300
352 900
352 900
5 582 900

* Uppgifterna är avrundade uppgifter till närmaste 100-tal."

lördag, oktober 29, 2016

gift i ekoägg ingen toppnyhet. Men om i svenska ägg..

Det finns 2 bra miljöalternativ, rätt likvärdiga, med lite olika för- och nackdelar, om man ska köpa bra miljömat. Svensk vanlig miljömat eller svensk ekomat.
Jag försvarar alltid svensk mat när naturskyddsförening och Coop och MP och andra angriper den.
Hade de giftrester, under gränsvärden, som nu upptäckts i ekoägg, upptäckts i vanlig svensk mat hade det varit toppnyhet i media. Nu är det inte det eftersom media och politiker och kommuner osv lever i tror att ekologiskt är överlägset och inte har brister.
Vill man köpa miljövänligt ska man köpa mat producerad i Sverige före konventionell och ekomat från hela världen!! Gör det!

Här Folke Westervall och Mikaels SvD-artikel.


http://www.svd.se/ekoaggen-nitlott-for-konsumenterna/om/debatt

Landar krav på folkomröstning i regionfrågan i en statlig sjukvård?

Jag har flera gånger skrivit om regionfrågan. Redan 2006, då jag närmast var profetisk.. I april i år stödde jag statsrådet Shekarabi mot ett antal moderater.

Den har diskuterats i flera decennier och utretts ett antal gånger.

2 starka regioner bildades hastigt och lustigt i början av 2000-talet utan några som helst folkomröstningar, Skåne och Västra Götaland. Stockholm fanns redan.

En utredning föreslog först ca 11 regioner, en annan har nu föreslagit 6. Dvs 3 kraftfulla regioner till föreslås bildas, huvuddelen av Norrland, Svealand och Östra Götaland.

Arbetet pågår för att kunna bilda Norrland och Svealands-regionerna 2019 eller 2023, medan Östra Götaland ligger mera på is sedan Kronoberg sagt nej. Kronoberg har velat till Skåne, men Skåne säger nej..

Halland slåss för att aldrig bilda region med någon annan och starka krafter gör detsamma i Jämtland, där det dock finns en politisk majoritet för att gå med i Norrlandsregionen.

Det torde vara uppenbart att dagens landsting är för små för att kunna klara den högre sjukvården, utan större regioner, eller statlig sjukvård, blir kvaliteten allt sämre och kostnaderna allt högre.

De främsta motståndare till en regionreform är  moderaterna som nog gärna ser att den högre sjukvården förstatligas och att regionerna endast får befatta sig med näringslivsfrågor, infrastruktur och kultur samtidigt som kommunerna blir färre och större.

Liberalerna har nu hakat på det tåget, och KD oxå. SD är emot större regioner.

Moderaterna vill nu se folkomröstningar i varje län, ska länsindelningen från den helige Axel Oxenstiernas dagar bestå eller ska landshövdingar att 100-tals förtroendevalda tappa sina uppdrag och medborgarnas inflytande flyttas till alltför stora regioner.

Regionfrågan lämpar sig särskilt illa till att folkomrösta om, den är så komplicerad och vem kan påstå att landstingsvalen är det som mest engagerar medborgarna?  Nej, orsaken till att det rätt toppstyrda M plötsligt blivit flammande gräsrotsdemokrater är att de vill stoppa fler starka regioner, ingenting annat.

Detta bevisas oxå lätt av att samma moderater som vill behålla län och landshövdingar och massor av förtroendevalda vill egentligen se den högre sjukvården organiserad i en enda region, regionen Sverige, där den lokala förankringen sker genom riksdag och regering...

4 landshövdingar emeritus från olika partier, inklusive Per-Ola Eriksson (C), argumenterar på DN Debatt för att den högre sjukvården blir statlig, att primärvården sköts av kommuner eller kommunförbund, att länsstyrelserna ty består och att staten inte överför mer makt till regioner eftersom en federal utveckling är fel.

Min analys är nu att lyckas motståndarna slå sönder regionreformen så att Sverige fortsätter med 3 starka regioner och med ett misch masch av län från 1600-talets verklighet så blir läget snabbt ohållbart för de mindre landstingen. Det kan då tvinga fram att Staten tar över sjukvården utanför de 3 stora regionerna och sedan kanske även där. Och allt färre och större kommuner tar hand om primärvården och övrig kommunal verksamhet.

Jag föredrar alltså att makt förs från Stockholm till 6 starka regioner. Tyvärr kan resultat bli statlig sjukvård och större kommuner.

Paradoxalt nog kan i så fall Hallands och delar av Jämtlands kamp för att själva hantera sjukvård och infrastruktur mm, och moderaternas m fleras blanka nej till starka regioner, leda till att staten tar över alltihop, typ, samtidigt som kommunerna blir färre och större.

Jag hoppas att samtalen mellan riksdagens partier, där SD inte får delta, ändå landar i att starka regioner kan bildas i Norrland, Svealand och Östra Götaland/Småland helst redan 2019 men senast 2023. Men det är allts inte alls säkert.

Tillagt 19 november; Även förra Statsrådet Görel Thurdin och hennes statssekreterare Torsten Sandberg verkar landa i statlig sjukvård och fortsatta län, typ. De vill inte se en "federalisering" av Sverige genom större regioner. Jag lägger in Sandbergs inlägg i FB-Forumet "Centervänner-PolCV" (endast för centermedlemmar här nedan;

"
Här ett lite längre inlägg om storregioner! Efter diskussion med Görel Thurdin. Hoppas att texten som jag nu klistrar in går att läsa med rubriker och stycken för sig. Om inte, maila till mig så skickar jag. torsten.sandberg40@gmail.com. Centerpartiet och storregionerna
Med förvåning har jag följt debatten om att dela in Sverige i sex storregioner. Förvåningen gäller framförallt Centerpartiets (C:s) agerande. Att delar av partiet, främst centralt, öppnar för den största centraliseringen av makt som föreslagits sen Axel Oxenstiernas tid. En del ute i landet har tyvärr ”gått på” det falska argumentet att det skulle handla om en decentralisering.
Regionförslaget
Regionförslaget handlar om att samla landstingen till storregioner. När det gäller staten vill man få en enhetlig gemensam indelning av merparten av de olika regionala myndigheterna, inklusive länsstyrelserna till samma regioner. Ingenstans framgår det att förslagen handlar om att decentralisera den centrala statliga organisationen. Regionförslaget handlar om en närmast gigantisk centralisering. Med färre engagerade fritidspolitiker och med länsdelar och små partier utan representation. Samma slutsats även om vissa myndigheter helt eller delvis skulle flyttas ut från Stockholm. Samma slutsats även om uppgifter förs över till storlandstingen från länsstyrelser eller andra statliga regionala organ!
Var finns förklaringen till C:s märkliga agerande? Jag tror, inte utan grund, att det är så här.
Federalism
Bakgrunden finns att hämta i diskussionen för många år sedan om federalism. I den modellen skall nationalstaten nedmonteras till ett minimum till förmån för självstyrande regioner eller regionstater. Denna syn på staten fanns också med i det hårt kritiserade programförslaget 2012. Ett av flera förslag som fick C:s gräsrötter att reagera och Annie Lööf att avbryta en solsemester. De som stod bakom bl. a denna klart nyliberala åsikt finns kvar i ledande positioner i partiet och det sätter tyvärr fortfarande spår i partiets politik.
Vad innebär det om vi skulle få regionalstater med en liten centralstat kvar? Det är ju först då man kan tala om en viss decentralisering. Vi skulle få olika regionala lösningar på i stort sett alla politikerområden, i sjukvården, arbetsmarknadspolitiken, skolan, kulturen, miljön, infrastrukturen osv. Den federalistiska tanken. Nationalstatens roll i EU och andra internationella fora skulle försvagas.
Regionalstatstanken ligger inte i tiden och den är politiskt ogenomförbar! Det finns inget folkligt stöd. Sverige är ett alldeles för litet land för ett sådant experiment. Den starka aversionen mot staten rimmar illa med de flestas verklighetsuppfattning. Vi har ingått ett välfärdskontrakt med staten. Staten upplevs och är en garanti för ett någorlunda jämlikt samhälle. Vi vill behandlas lika oavsett var vi bor i landet. Det nya säkerhetspolitiska läget lyfter fram nationen. Samma när det gäller att kunna hantera migrations- och integrationsfrågor. Privatiseringar ökar kraven nationell kontroll. Nationella prov, kvalitetsnormer osv. Fler och fler anser för övrigt att skolan åter skall bli statlig.
Det är de här orealistiska och ogrundade idéerna om federalism som leder C fel. Det som gör att C hamnar vilse. C måste en gång för alla stoppa tankarna på självstyrande regioner eller regionalstater i papperskorgen. C borde acceptera att nationalstaten har en viktig roll. Det hindrar självfallet inte att statsapparaten skall hållas under lupp, att den kan organiseras mer decentralistiskt eller att en del uppgifter kan skötas av kommunala eller t o m privata organ.
Nu återgår jag till det liggande storregionförslaget.
Offentliga beslutsnivåer
Idag har vi tre offentliga beslutsnivåer: EU/FN, nationalstaten och kommunerna. Om vi delar kommunerna i landsting och primärkommuner får vi fyra nivåer. Vad händer om beslut fattas om införande av 6 storregioner? 15 länsstyrelser försvinner. Vem tror att alla frågor och beslut som finns nu finns hos länsstyrelser, andra statliga regionala organ samt landsting skulle hanteras endast på regionens centralort? Tror man det är man mer än lovligt naiv. Såväl enskilda som företag vill ha nära till beslutsfattare och vi kommer att få kvar lokala myndigheter/kontor. Vi kommer i praktiken, om inte formellt, att få ytterligare en nivå att hantera. Vi kommer med fler beslutsnivåer att få en mer svårgenomtränglig och rörig organisation än vi har idag! Och framförallt, ökade kostnader för administration för samhället och skattebetalarna.
Dessutom leder ett beslut om sex regioner spikrakt till en stor sammanläggning av kommuner, oavsett vad C säger nu. Detta socialdemokratiska önskemål skall vi inte hjälpa till att realisera!
Rutornas magi
Jag har personligen i arbetslivet varit med om organisationsförändringar och deltagit i chefs- och organisationsutbildningar. En sak som jag lärde mig; det finns en övertro på att problem i organisationer, offentliga eller privata, löses genom organisationsförändringar, genom att rita nya rutor. Många gånger uppstår dessutom nya problem. Polisen är bara ett exempel. Ett centralistiskt kaos! Vad är en perfekt administrativ indelning? Det som ser rätt ut idag är inte det imorgon. Hur vet vi att det är bäst att samla all statlig regional förvaltning i en och samma ruta? Hur vet vi att sjukvården bäst löses i de föreslagna rutorna? Den sjukvårdstekniska utvecklingen går i rasande fart!
Mina erfarenheter från arbetslivet är att gamla administrativa strukturer, inom rimliga gränser, mycket väl kan fungera! Vi kan mycket väl ha kvar länen som bas för regional offentlig verksamhet. Det kan behöva göras justeringar med hänsyn till närings- och transportpolitiska samband. Men då skall det vara folkligt förankrat. Inte hastas fram.
Människors kulturella hemortskänsla måste också beaktas. Gemenskap och samhörighet! Det är allt viktigare i en orolig global värld.
Länsdemokrati
Jag har många gånger, bl. a i partiprogramarbeten, propagerat för att statliga uppgifter på det regionalpolitiska området skulle föras över till landstingen. Det var på den tiden som det fortfarande fanns en regionalpolitik att tala om. Det var inte fråga om storregioner. Jag har också bidragit till opinionsbildningen för en ändrad länsindelning i Skåne. Där fanns en folklig samhörighet på en begränsad yta. Rätt eller fel när det gäller Västra Götaland känner jag inte till, jag följde inte den frågan. Om jag skall lyssna till (det fåtal) boende i regionen som jag känner så låter det inte så positivt. Det råder delade meningar.
Numera är jag mycket tveksam till att sjukvården i Sverige skall stå mall för en ny regional administrativ indelning. En organisation som är bra för sjukvården är inte säkert bra för annan regional statlig eller kommunal förvaltning. Dessutom går, som nämnts, den sjukvårdstekniska utvecklingen mycket snabbt! Centralisering av avancerad sjukvård skall inte tillåtas leda till att andra verksamheter centraliseras! Varför inte låta sjukvårdsorganisationen leva sitt eget liv! Ett förslag är att staten tar ansvaret för den dyra, komplicerade högre vården medan kommunerna ensamt eller i förbund ansvarar för primärvården. Säkert finns det andra lösningar också!
Om sjukvården löses för sig har vi större möjligheter att knyta övrig regional statlig och kommunal verksamhet nära medborgarna och företagen. De folkvalda regionerna, som lyfts fram i partiprogrammet, skall finnas nära. De kan åstadkomma horisontella lösningar på samhällsproblem i långt fler områden och platser än vad en storregion skulle kunna realisera.
Övrigt om storregionerna
Storregionförslaget torgförs på flera punkter, utöver det ovanstående, med rena önsketänkandet. T ex att regionerna skulle sätta fart på den ekonomiska tillväxten. Det är givetvis andra faktorer som styr detta, t ex närings- och skattepolitiken, forskningspolitiken, samhällsservicen osv. De befolkningstäta klustren. Man kommer inte att kunna få jämnstarka regioner. Även om storregionerna skulle få samma folkmängd (vilket inte är fallet) är det en helt felaktig utgångspunkt. Några stordriftsfördelar har inte kunnat påvisas. Tankarna bakom storregionförslaget verkar vara lika begåvade som när kolonialmakterna delade upp mellanöstern och Afrika i nya stater.
Makten till folket
Centerpartiet som ett decentralistiskt parti borde gå i spetsen för att bilda opinion mot förslaget om storregioner. Hur man än vrider och vänder på saken innebär storregionerna en mycket kraftig centralisering. Makten går från folket. Förslagen strider mot partiprogrammets skrivning om att flytta makten närmare människors vardag.
Partiet borde i stället arbeta för att öka det folkliga inflytandet lokalt. Ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner och det privata måste alltid diskuteras. Myndighetsuppgifter genomförs mest rättssäkert och rationellt när myndigheter har lokal kännedom och finns nära medborgare, entreprenörer och företag. Den centrala statliga verksamheten kan och bör decentraliseras. För sjukvården bör övervägas en särskild organisation. För övrigt borde C börja driva en mer aktiv regionalpolitik!
Alla förändringar skall vara förankrade hos medborgarna. Nu verkar det vara ett hastverk som med partipiskornas hjälp snabbt skall trumfas igenom!
Torsten Sandberg"



tisdag, oktober 25, 2016

7 gånger fler mord 2016 i Sverige rel Norge?

En norsk statsvetare, Karl-Eirik Kval, skriver i norska Dagbladet att antalet mord i Sverige ligger långt högre än i Norge, och har ökat starkt på några år. Trots att Sverige bara har dubbelt så många invånare kommer vi i år , tror Kval, ha 7 gånger fler mord.

Och han tror att Sveriges mycket större migration kan vara en delförklaring.

Jag vet inte, Sverige kanske alltid har legat långt högre än Norge i denna trista statistik?

Vad jag förstår är Dagbladet en seriös tidning och Kval en seriös debattör. Ändå hade kanske inte artikeln publicerats i Sverige, skulle jag tro.

Han skriver också, i sin korta artikel, kritiskt om att Sverige till skillnad från Norge, som har lika hög välfärd, tagit emot många fler asylinvandrare och ekonomiska migranter ( jag antar att han syftar på båda grupperna) eftersom Sverige starkt skickat ut signaler att man velat detta. I Sverige är vi ju istället stolta över detta, som den humanitära stormakt vi är, även om glansen flagnat det senaste året.

Jag länkar till artikeln främst p g av hans uppgifter om skillnaderna i antal mord, det pågår ju en debatt i Sverige om att det aldrig varit tryggare här, typ, vilket jag lite ifrågasätter.

Stämmer Karl-Eirik Kvals uppgifter känns det lite märkligt att de inte först uppmärksammas och publiceras i Sverige.

Jag tycker ju att en poäng med internet är att det ger möjlighet till t ex att ge utrymme åt en sådan här artikel från ett angränsande land. Kommentera och diskutera gärna.

fredag, oktober 21, 2016

Ändra reglerna för arbetskraftsinvandring!

Jag är ingen forskare men har länge tycker att Sverige regelverk för arbetskraftsinvandring är uppåt väggarna. 
Nu skriver en forskare vid Malmö högskola, Henrik Emilsson, precis det jag anser, ändra reglerna så att högkvalificerade arbetskraftsinvandrare till bristyrken får lättare att komma hit, och gör det samtidigt svårare för de som ökar konkurrensen om enkla jobb som många här redan köar till att få tillstånd att komma hit. 

Många av de som nu kommer hit måste betala pengar till skrupelfria arbetsgivare och de flesta, tror jag, väljer efter ett tag att söka asyl här. 

Detta är inte någon rimlig ordning, och det är det inte heller när arbetsgivare idag kan få betalt för att sälja permanenta uppehållstillstånd, typ. 

Min uppfattning är min egen. Centerpartiet vill göra det än enklare att få enkla jobb här, tror jag, och vill samtidigt öka kontrollera så att arbetsgivarna fullföljer sina åtaganden. 



onsdag, oktober 19, 2016

Bildande av nätverk i riksdagen för att i öppen anda diskutera frågan om dödshjälp vid svåra lidanden i livets slutskede

(Tillagt 22 oktober: I Finland visar en doktorsavhandling att 85 % är för dödshjälp, och 24 finska parlamentsledamöter frågar regeringen om den vill göra dödshjälp lagligt. Stenen är i rullning!)

Nätverket kommer att bildas vid ett möte tisdagen den 15 november, där Inga-Lisa Sangregorio personligt kommer att berätta om sin lysande bok Den sista friheten. 

Frågan om individens frihet och rätt att få sin yttersta vilja respekterad vid svåra lidanden i livets slutskede är mycket aktuell. Självklart ska detta ske inom noga utredda och strama ramar.

De senaste decennierna har betydande förbättringar skett genom att individen nu får bestämma att respirator får stängas av och genom att läkare kan bestämma om terminal sedering (drömlös sömn) vid svåra lidanden vilket leder till döden.

En arbetsgrupp inom Statens medicinskt-etiska råd (SMER) föreslog 2008 att detta borde utredas, det finns olika praxis på olika sjukhus och olika gråzoner. Sjukvårdsminister Gabriel Wikström gav i en respektfylld interpellationsdebatt våren 2016 beskedet att han inte var beredd att tillsätta en utredning men att det är bra att SMER diskuterar dessa frågor.

Opinionsundersökningar ger ständigt vid handen att runt 75 % av medborgarna är positiva till att utreda en rätt till dödshjälp, typ.

I USA tillämpas nu Oregonmodellen (rätt att efter prövning få ut medel givet att man inte har mer än ett halvt år kvar att leva) i delstater med en samlad befolkning på runt 50 miljoner, bl a Oregon och Kalifornien. Kanada har nyligen öppnat för dödshjälp.

I Sverige har många tunga debattartiklar publicerats i DN och Svenska Dagbladet, i flera fall av personer nära döden eller med nära anhöriga som lidit i sin dödskamp. Flera böcker har också publicerats, bl a ”Den sista friheten” av journalisten Inga-Lisa Sangregorio. Dagens Nyheter förespråkar på ledarplats att frågorna utreds, Miljöpartiets kongress har tagit ställning för en utredning och flera partier diskuterar frågan intensivt. Ärkebiskop Desmond Tutu har nyligen tagit ställning.

Riksdagen och dess ledamöter fattar många svåra beslut, så även i fråga om rätten, eller ej, till dödshjälp. Uppfattningarna bland ledamöterna skiljer sig inom partierna och mellan olika ledamöter.

Vi som inbjuder intresserade i riksdagen till att delta i det nätverk vi ska bilda anser att frågan om dödshjälp är aktuell och bör med stor respekt diskuteras, även i ett riksdagsnätverk.



Staffan Danielsson
Anette Åkesson
Christina Örnebjär
Annika Hirvonen Falk
Per Ramhorn
Johan Hultberg
Rasmus Ling
Tina Acketoft
Jens Holm
Thomas Finnborg

(Tillagt 22 oktober: Här länkar till några blogginlägg av mig, och till den viktiga och respektfulla interpellationsdebatten i februari med sjukvårdsminister Gabriel Wikström där ochså jag och Johan Hultberg deltog).

tisdag, oktober 18, 2016

(C) interpellerar bostadsministern om stoppet av tusentals bostäder i Linköping


(C) interpellerar bostadsministern om stoppet av tusentals bostäder i Linköping.

Corren skriver om detta, och SVT, http://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/nytt-skydd-i-ekangen-hindrar-1200-nya-bostader

Behovet av nya bostäder är stort i hela landet och många anger bristen på byggbar mark att planlägga som det främsta hindret mot att snabbt få ett slut på bostadskrisen. Men nu sätter Riksantikvarieämbetet stopp för över 1200 bostäder i Linköpings kommun på redan planlagd mark.

- Att Riksantikvarieämbetet sätter stopp för över 1200 bostäder gör det svårt för Linköping att nå upp till Sverigeförhandlingens krav om 15300 nya bostäder. Staten måste sluta sätta käppar i hjulet för både sig själv och kommunerna, säger Muharrem Demirok (C), kommunalråd i Linköpings kommun.

Ett mycket uppmärksammat exempel är Linköpings planer på att bebygga bland annat egendom som tillhör Tuna Kungsgård med cirka 2500 bostäder. Då Riksantikvarieämbetet i ett sent skede ändrat skyddsbestämmelse med innebörden att kungsgården i sin helhet ska utgöra statligt byggnadsminne och omfattas av skyddsbestämmelser. Beslutet kan inte överprövas i högre instans.

- Att statliga verk och myndigheter sätter stopp för byggnation av tusentals bostäder i ett skede då landet och regionen skriker efter nya bostäder är oacceptabelt. Att det hela görs utan möjlighet till överklagan och att Linköpings kommun inte får yttra sig är ännu värre, säger Staffan Danielsson (C), riksdagsledamot från Linköping.

Planförslaget är framtaget i en helhet och genomförbarhet vad gäller bland annat kollektivtrafiklösning och exploateringsekonomi för hela översiktsplanen påverkas därför av förslaget. I realiteten stoppas en planprocess som pågått oavbrutet sedan 2012. Uppgivenheten i Linköping är stor. Tyvärr är fallet om än ett av de främsta, bara ett av flera exempel där olika statliga intressen, skydd och bevarande hindrat en önskad utveckling.

- På vilket sätt avser bostadsministern genom regeringens styrning av myndigheter förhindra stopp mot bostadsbyggande så som skett vid Tuna kungsgård genom ändrade skyddsbestämmelser kopplade till riksintressesystemen, frågar sig Ola Johansson (C), bostadspolitisk talesperson och riksdagsledamot, som interpellerar till bostadsministern.
Kontakt
Muharrem Demirok, kommunalråd, 0736-75 76 79
Ola Johansson, bostadspolitisk talesperson, 0706-22 23 18
Staffan Danielsson, riksdagsledamot, 0725-58 77 21

lördag, oktober 15, 2016

Två vänsterekonomer på DN Debatt ertappade med byxorna nere!

De 2 vänsterekonomerna på DN Debatt slutreplikerar genom att inte svara på frågor och försöka prata bort kritiken. Jag anser att de har ertappats med byxorna nere, mina 2 frågor kvarstår helt obesvarade eftersom de speglar verkligheten, se min blogg.

Vänsterekonomerna Lööf och Martinsson verkar ha ertappats med byxorna nere, så allmän och undanglidande är deras slutreplik på DN Debatt om flyktingars arbete i Sverige och Storbritannien. De övergår plötsligt till att mest tala om USA..

Istället för att ens försöka svara på mina 2 konkreta frågor så upprepar man som en sanning sitt märkliga påstående att Sverige ger fler flyktingar arbete efter 9 år och mer än andra länder i Europa och att statistiken mellan Sverige och Storbritannien nog visst är jämförbar…

Läs gärna mina obesvarade frågor och snömoset i deras slutreplik som tar upp helt andra frågor än deras ursprungsinlägg istället för att svara och reda ut.

1. Är den relevanta sysselsättningsgraden efter 15 år och mer i Sverige, det vill säga när man kan försörja sig på ett arbete, 34 procent eller är den långt över 70 procent (eftersom ni anser att snittet för de med över 9 år i Sverige är nära 70 procent)?
2. Den siffra som ni anger för Storbritannien efter 9 år i landet, nära 60 procent, inkluderar den tillfälliga jobb på mer än 1 timme i veckan eller är den mera jämförbar med den svenska siffran på 34 procent efter 15 år i landet?


Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)

tisdag, oktober 11, 2016

Mina drygt 30 riksdagsmotioner i höst

En riksdagsledamot har olika instrument för att lägga förslag och för att granska regeringen och för att påverka lagar; bl a genom riksdagsmotioner, genom frågor till statsråd (som måste svara inom några veckor skriftligen) och genom interpellationer till statsråd (som måste komma och debattera i riksdagen inom 2-3 veckor).

I onsdags avslutades riksdagens allmänna motionstid. 349 riksdagsledamöter har lagt ca 3.418 motioner, nästan 10 per ledamot.

En del ringaktar motionsinstrumentet. Inte jag. Jag tar det på allvar och försöker lyfta frågor där jag vill se förändring, små och stora. Frågor som jag drivit under året, som medborgare tagit upp med mig och som jag själv uppmärksammat. Varje motion stämplas in i riksdagens diarium, typ, den skickas till berört riksdagsutskott som måste behandla den och kommentera den och ta ett beslut. Oftast avslag, javisst, men med hänvisning till vad som pågår i regeringskansli och myndigheter och kanske visst stöd för att regeringen borde agera på något sätt.

Och motionen och dess behandling följs av regering och myndigheter och av alla intresserade medborgare som vill. Ibland motionerar många i samma riktning osv.

Jag har i år lagt ett ett trettiotal motioner som jag själv initierat, och är med på ytterligare några som någon riksdagskollega initierat. Ofta är vi två som undertecknar motioner, bl a eftersom det ger mer tyngd och räknas som var sin enskilda motion (är man tre undertecknare och fler är det mer en kollektiv motion).

Här ser ni vilka frågor jag vill påverka i detta riksdagsår, jag ger rubrik och någon förklarande mening och en länk.

1. Mildra de hårda kraven på synfält (sidoseende) för körkort.
Sverige har orimligt hårda och fyrkantiga krav, strängast i världen,

2. Gör några syntest under livsresan med körkort, och mildra de alltför hårda kraven på synfält.

3. Sänk dansbandsmomsen. En klassiker. popkonserter har lägre moms (6 %), som höjs om man också dansar (25 %).

4. Pensionshöjning för en del. Garantipensionen har höjts och är med bostadstillägg netto nära de som jobbat sig till pension. Gränsen för när kapitalinnehav (som man t ex sparat ihop) ska reducera bostadstillskottet bör höjas kraftigt.

5. Organisationers rätt att överklaga miljöbeslut. Rätten för miljöorganisationer, t ex små i Stockholm, att överklaga beslut om vargjakt långt bort bör begränsas.

6. Enklare regler för att slakta vildsvin och sälja köttet.

7. Trygghetsboenden för äldre. Kommuner ska inte kunna förvägra äldre kring 80-85 att på ålderns höst få bo tryggt tillsmmans med andra äldre.

8. Ökad användning av ren vedeldning. Skärp kraven på nya braskaminer mm så att fler kan sättas in i hus för trivsel, förnybar energi och säkerhet vid strömavbrott och ofärd.

9. Utjämna skillnaden i fasta elnätskostnader.

10. Ett rättssamhälle måste vid behov ( t ex asylansökan) kontrollera ålder.

11. Rovdjurens dödande av renar. Rovdjuren bör kraftigt minskas i renområden och deras utbredning möjligen minskas.

12. Avhysning av markockupanter. Markägare måste snabbt kunna få polishjälp för snabb avhysning.

13. Höj lönebidraget för funktionshindrade. Det har legat still länge och skillnaden mot andra lönebidrag är för liten.

14. Inget lagkrav på bete för frigående kor i modern lösdrift.

15. Riksväg 35 och Tjustbanan mellan Linköping och Västervik. 2+1-väg och upprustning av spår.

16. Mer biståndsfokus på Afrikas jordbruk. Bedrövligt lite SIDA-pengar för att utveckla jordbruket i Afrika, ökar fokus och mkt mer pengar måste till.

17. Låt försäkringsläkare snabbt ta över sjukskrivningsansvaret. Fel att läkare bedömer olika och en del för generöst och andra för lite generöst.

18. Se över avgiften vid kriminaltvångsvård och psykiatrisk tvångsvård. Idag gratis i den ena och inte i den andra.

19. Låt BRÅ åter analysera brottslighetens utveckling. Idag är brottsstatistiken för bristfällig och analyser över brottslighetens utveckling vid tex stark migration borde åter göras.

20. Utvärdera sjöfyllerilagen. Anpassa alltför stränga promillegränser i nordisk riktning.

21. Brott mot blåljuspersonal och - fordon. Skärp straffen och värna polis och personal.

22. Enklare körkortsprov. Enklare svenska, mindre detaljkineseri och möjlighet till muntliga prov.

23. Krafttag för bättre arbetsmiljö i skolan för elever och lärare.

24. Planeringen för Ostlänken måste ges resurser.

25. Kalla jordbruket för livsnödvändig verksamhet istället för miljöfarlig. Eller i andra hand miljöpåverkande.

26. Forskning och rådgivning kring insjöfiske och vattenbruk.

27. Skärp straffen för grova våldsbrott i övre tonåren.

28. Krafttag för att öka det svenska jordbrukets konkurrenskraft.

29. Utred möjligheten att uppgradera Norrköpings skolmuseum till riksmuseum. Flerpartimotion med Mathias Sundin, FP, som första namn.

30. Kemikalieinspektionen måste beakta omvärlden vid bekämpningsmedel i t ex lök och vårraps mm. Anders Åkesson första namn.

31. Myndigheter ska inte kunna förbjuda skogsägare att avverka utan att lämna rimlig ersättning. Daniel Bäckström första namn.

32. Krav på skriftliga avtal vid telefonförsäljning. Per-Ingvar Johnsson första namn.

33. Länsstyrelserna ska inte planera för en fast vargstam i södra Sverige. Per-Ingvar Johnsson första namn.

34. Rösträtt under året man fyller 18 år. Peter Helander första namn.






måndag, oktober 10, 2016

Frågor till ekonomer på DN Debatt om flyktingars arbete

Två ledande svenska ekonomer påstår på DN Debatt att sysselsättningsgraden för flyktingar som varit mer än 9 år i Sverige är nära 70 %, långt högre än i Storbrittannien där den påstås vara nära 60 %.

Och deras slutsats blir att eftersom Storbrittannien har fler enklare jobb än Sverige, men ändå får flyktingar i arbete senare än Sverige, så skulle fler enkla jobb i Sverige inte ge fler flyktingar i arbete.

Jag ifrågasätter i en replik på DN Debatt om det de påstår verkligen stämmer. Sysselsättningsgraden för flyktingar som varit mer än 15 år i Sverige sägs ofta vara 65 %, enligt SCB. Hur kan då sysselsättningsgraden efter 9 år och mer i Sverige vara nära 70 %?

Dessutom är SCBs siffra i mycket en "glädjekalkyl", eftersom i sysselsättningen inkluderas alla som den aktuella veckan jobbat mer än en timme med tillfälliga jobb, projektjobb och deltidsjobb med få timmar.

Den RUT-Rapport som jag tog fram för ett halvår sedan visade de alarmerande siffrorna att efter 8 år i Sverige har endast 25 % av flyktingarna helårsarbete på hel- eller deltidsbasis, inklusive arbeten som huvudsakligen finansieras med lönebidrag. Efter 15 år har andelen stigit till 34 %, inte mer.

Jag frågar därför också ekonomerna om vad siffran nära 60 % från Storbrittannien redovisar, är det alla jobb enligt ovan eller är det jobb på helårsbasis på hel- eller deltid?

Jag har svårt att tro att Sverige med färre enklare jobb än Storbrittannien är bättre på att få flyktingar i arbete, jag tror att det är tvärtom och att alltså Sverige med fler enklare jobb skulle kunna öka andelen

flyktingar som har helårsarbeten på hel- eller deltid! I så fall stämmer inte de båda ekonomernas uppgifter.

Jag hoppas att ekonomerna svarar och är mycket nyfiken på svaret!

tillagt 11 oktober: Emil Källström och Martins Ådahl, båda C, skriver en stark och bra replik mot de båda vänsterekonomerna.
Tillagt 13 oktober: Edward Hamilton på Svenskt Näringsliv avslöjar vilken tunn soppa som vänsterekonomerna kokat!

Tillagt 15 oktober. De båda vänsterekonomerna har slutreplikerat på DN Debatt, ertappade med byxorna nere är min kommentar.

"Vänsterekonomerna Lööf och Martinsson verkar ha ertappats med byxorna nere, så allmän och undanglidande är deras slutreplik på DN Debatt om flyktingars arbete i Sverige och Storbritannien. De övergår plötsligt till att mest tala om USA..

Istället för att ens försöka svara på mina 2 konkreta frågor så upprepar man som en sanning sitt märkliga påstående att Sverige ger fler flyktingar arbete efter 9 år och mer än andra länder i Europa och att statistiken mellan Sverige och Storbritannien nog visst är jämförbar…

Läs gärna mina obesvarade frågor och snömoset i deras slutreplik som tar upp helt andra frågor än deras ursprungsinlägg istället för att svara och reda ut.

1. Är den relevanta sysselsättningsgraden efter 15 år och mer i Sverige, det vill säga när man kan försörja sig på ett arbete, 34 procent eller är den långt över 70 procent (eftersom ni anser att snittet för de med över 9 år i Sverige är nära 70 procent)?
2. Den siffra som ni anger för Storbritannien efter 9 år i landet, nära 60 procent, inkluderar den tillfälliga jobb på mer än 1 timme i veckan eller är den mera jämförbar med den svenska siffran på 34 procent efter 15 år i landet?

Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)

(Här repliken i sin helhet:

Replik på debattartikeln på DN debatt av Hans Lööf och Gustav Martinsson

"De säkert mycket kunniga ekonomerna professor Hans Lööf och lektor Gustav Martinsson hävdar på DN Debatt att fler enklare jobb knappast gör att fler flyktingar kommer i arbete. De påstår att i Sverige är sysselsättningsgraden för flyktingar som varit mer än 9 år i Sverige nästan 70 %, medan den i Storbritannien är under 60 %.
Deras slutsats blir att eftersom det finns fler enklare jobb i Storbritannien men ändå har fler flyktingar jobb i Sverige så ger inte fler enkla jobb i Sverige fler jobb åt flyktingar.
Jag är inte ekonom utan agronom med rätt mycket ekonomi, men jag vill ändå starkt ifrågasätta att sysselsättningsgraden för flyktingar med mer än 9 år i Sverige är 70 %.
Jag bygger detta på den utredning som Riksdagens Utredningstjänst (RUT) gjort åt mig i samarbete med SCB. Den handlade om sysselsättningsgrad i så mån att jag ville ha svar på frågan om hur lång tid det tar för flyktingar att få ett arbete på heltid utan lönebidrag.
Det som vanligen anges utifrån SCBs arbetskraftsundersökningar är att det tar 7-8 år för hälften av flyktingarna att komma i arbete och att efter 15 år är uppåt 70 % i arbete. Detta är dock ”glädjesiffror” eftersom alla som en viss vecka arbetat mer än 1 timme inräknas inklusive tillfälliga jobb, projektjobb och deltidsjobb med få timmar.
RUT med hjälp av SCB lyckades få fram utvecklingen över tid när flyktingar har ett helårsarbete på heltid eller deltid, inklusive de jobb som i stor utsträckning finansieras med lönebidrag.
Jag fann siffrorna alarmerande låga, och att de vittnar om den mycket stora utmaning som finns för att få många fler i arbete.
Efter 8 år, enligt RUT-rapporten, har 25 % av flyktingarna helårsarbeten på hel- eller deltid och efter 15 år har siffran ökat till 34 %.
Det innebär att 66 % efter 15 år och mer i Sverige inte har helårsarbete på hel- eller deltid.
Nu ställer Hans Lööf och Gustav Martinsson sysselsättningsgraden för flyktingar med mer än 9 år i Sverige på påstådda nära 70 % mot motsvarande siffra i Storbritannien på påstådda nära 60 %.
Mina frågor till er är
1.      Är den relevanta sysselsättningsgraden efter 15 år och mer i Sverige, dvs när man kan försörja sig på ett arbete, 34 % eller är den långt över 70 % (eftersom ni anser att snittet för de med över 9 år i Sverige är nära 70 %)?
2.      Den siffra som ni anger för Storbritannien efter 9 år i landet, nära 60 %, inkluderar den tillfälliga jobb på mer än 1 timme i veckan eller är den mera jämförbar med den svenska siffran på 34 % efter 15 år i landet?

Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)"

fredag, oktober 07, 2016

Refuserad Expressen Debatt om Ramberg/Hagen/Mattson

(tillagt 8 oktober, se längst ner, Cecilia Hagen i Medierna)

Tillagt 10 oktober, publicerad på SVT Opinion)

Jag skrev ett blogginlägg efter Cecilia Hagens "mordiska" krönika om att de bruna människoråttor som Anne Ramberg identifierat borde utplånas med gift, mm.

Jag publicerar nu här på min blogg min till Expressen Debatt insända debattartikel, med stark kritik mot Cecilia Hagen, Anne Ramberg och chefredaktör Thomas Mattson, som viftat bort det hela.

Min artikel refuseras (troligen tillsammans med flera andra) och trots att Cecilia Hagens krönika diskuteras över hela Sverige verkar liberalismens flaggskepp i Sverige (Ja, jag tar i..) vilja tysta ner Hagens omdömeslösheter och värre.

Jag publicerar istället mig själv på min blogg och kommer att sprida den i sociala medier, väl medveten om att spridningen blir mycket begränsad och inte når Expressens läsare.  Dela gärna vidare!


Insänt debattinlägg till Expressen Debatt, refuserat.

(Inga epostsvar, telefonbesked att krönikörer replikerar man väl inte på... Ämnet troligen för känsligt, även en liberal tidning kan vägra inte vilja debatt om egna tillkortakommanden..)

Jag är chockad, faktiskt. Håller jag på att tappa all sans och vett, eller är det svenska advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, Expressens Cecilia Hagen och Expressens chefredaktör Thomas Mattson som håller på att göra det?
Anne Ramberg har i ett blogginlägg tydligt pekat ut min riksdagskollega Hanif Bali (M) med rötter i Iran som "brun råtta" eller som "talesperson för bruna råttor".

Hanif Bali för en tuff kamp på twitter med massor av "vänstertwittrare" och kan vara provocerande för dem och kanske andra ibland. Detta väcker agg och hat, ja hur ska man kalla det som Anne Ramberg ger uttryck för? Men jag känner Hanif Bali som en riksdagsledamot med stort engagemang och som i många år varit migrationspolitisk talesperson för moderaterna.

Att en ledande advokat, tillika generalsekreterare i Svenska advokatsamfundet uttrycker sig så här utan att det blir en riksnyhet och kritiken blir förödande från "tyckarSverige" begriper jag inte.

Nyligen inspirerades Expressens krönikör Cecilia Hagen till att gå ännu längre än Anne Ramberg i en krönika betitlad "Hur ska vi bli av med de mänskliga brunråttorna".

Hon skriver där ordagrant: "J
ag dånar inte om jag får syn på en riktig råtta. Det är de där andra rådisarna jag skulle vilja utplåna på ett värdigt vis. De bruna. Dem som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skrivit om i sina senaste bloggar. Läs!"

Och: ”Hur ska man bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?”

Hon hänvisar alltså direkt till sin goda vän, de umgås i samma kretsar på Östermalm vad jag förstår, och vill alltså utplåna typ rasister inklusive kanske Hanif Bali.

Man tar sig för pannan. Ofattbart. Hade någon i tidningar närstående SD skrivit på liknande sätt om sina meningsmotståndare hade det varit krigsrubriker i media. Men nu är det rätt tyst.

Och Expressen väljer alltså att publicera Cecilia Hagens ord som tyvärr kan tolkas som, eller inspirera andra till, våldshandlingar. Jag ser mycket allvarligt på dem och på att de publicerats.

Det gör dock inte, märkligt nog, Expressens chefredaktör Thomas Mattson. Artikeln, som jag tycker borde vara nästan åtalbar låter han stå kvar och på twitter nonchalerar han den t o m.

”Bisarr tolkning – tyvärr spridd av du-vet-vilka. Ej ens värt att bemöta, egentligen”.

Har Mattson, och andra, så försvarat hatiska texter över alla gränser hos de krafter de bekämpar och vill ha bort? Nej, tvärtom, naturligtvis.

Nå, säg att Ramberg, och Hagen, ”bara” avser främlingsfientliga krafter eller rasister men inte riksdagsledamot Hanif Bali. Ingår t ex de som röstar på SD, 800.000 medborgare?

Jag anser att det är livsfarligt att anamma ett språkbruk och människoförakt som nazister och rasister har och använder sig av. Var kommer detta att sluta om de goda krafterna tar till samma fördömanden, utpekanden och hot som de onda.


Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)

Tillagt 8 oktober: Cecilia Hagen, och Hanif Bali, intervjuas i Medierna, P1:

Cecilia Hagen:
"Ta inte vad jag skriver så bokstavligt".

Fråga från reportern: Är det OK att jämföra personer som du inte gillar med skadedjur? - Cecilia Hagen: "Ja".

Cecilia Hagen: "Jättetråkigt att läsa texter med bara försiktig självcensur och som ej vågar trampa över. Det är outhärdligt. Alla journalister borde bli av med sin ilska, alla borde hamna i en sådan här situation"...

torsdag, oktober 06, 2016

Höj pensionen för en del!

Årets motionstid i riksdagen är slut. Jag tar den på allvar. Att lägga de förslag man vill för behandling i riksdagens utskott. Jag har lagt ett drygt 30-tal motioner och ska redovisa dem snart, här är ett smakprov på vad jag tycker är viktigt, om pensioner.

Jag har skrivit tidigare om den nog alltför lilla, tror jag, skillnaden i netto mellan garantipensionärer och de som jobbat ett helt liv i ett låglöneyrke.

onsdag, oktober 05, 2016

Även tiggare måste följa ordningsregler

Jag är människa, och har förtroendeuppdrag som politiker. I min värld ska politiker arbeta för att förbättra samhället och förebygga och lösa problem. Gör man inte det riskerar man att bli utbytt.

Sedan 3-4 år, är det väl, har människor som tigger brett ut sig över hela Sverige. Fattiga människor från Rumänien och Bulgarien utnyttjar EUs tremånadersperiod att kunna uppehålla sig i andra länder till att göra det i flera år, utan resurser för att kunna bo i ordnade former.

Jag stöder helt åtgärder för att pressa och hjälpa de länder de kommer ifrån att förbättra för de extremt fattiga där.

Däremot ser jag inte att lösningen är att ännu fler reser till Sverige.

Jag bloggade om detta redan 2015.

Och i Sverige anser jag att lagar och regler måste respekteras. Det är ingen lösning att de utan resurser för att bo bara flyttar till nya gator, lekplatser eller vildcampingar och överträder reglerna där.

Jag är mycket tveksam till att lösningen är att man som i
Malmö ger bostad och socialbidrag och kanske uppehållstillstånd, eftersom det rimligen skulle öka antalet som vill komma till just Sverige.

Och ja, utöver att politiker ska säkerställa att ordningsregler upprätthålls och gäller lika för alla, t ex att man bara ska uppehålla sig tre månader i Sverige givet att man har resurser för sitt uppehälle, så tycker jag nog att kommuner som vill förbjuda tiggeri skulle kunna göra det.

Politikernas oförmåga att lösa de problem som tiggeriet för med sig, och de är fler än jag redovisat här, kan göra att folkopinionen påverkas.

Därför vill jag se åtgärder för att åtgärda de problem som Per Gudmundsson i SvD skriver om, utifrån sin egen vardag i välbärgade Stockholmsområden.

Tänker jag så fel? Vad är alternativet?