söndag, november 11, 2012

Är Sverige medlem i Nato?

Min f.d. kollega i försvarsutskottet Rolf K Nilsson (M) sågar den svenska alliansfriheten och vår solidaritetsförklaring, eftersom Sverige ju ändå inte omfattas av Natos paragraf 5, att medlemsländerna ska komma till varandras undsättning vid behov.

Rolf K vill se en kampanj för svenskt medlemskap i Nato, eftersom de två stora partierna är emot medlemskap eller förhåller sig passivt.

Jag har inga synpunkter på det, det Centerpartiet och jag vill se är ju en analys av Sveriges militära samarbeten, inklusive det med Nato, och hur de bör utvecklas eller ej, mot bakgrund av de väldiga förändringar som skett i omvärlden och i teknisk utveckling de senaste decennierna. Och jag välkomnar en livligare debatt bland medborgarna om försvarsfrågor, bl a om våra militära samarbeten i Norden, i EU och med Nato.

Orsaken till Rolf K:s "kampanj" 'är ett uttalande från Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen i en SvT-intervju.

Nyckelavsnittet i Hubinettes intervju är detta:

"Spelar det verkligen någon roll huruvida vi blir medlemmar, eller inte?

– Det är upp till Sverige att bestämma. Men ett land kan aldrig vara helt neutralt, man lutar sig alltid åt något håll. Jag tror Nato-motståndet i Sverige har historiska orsaker.

Skulle Nato rädda Sverige om vi blev anfallna av främmande makt?

– En hypotetisk fråga, men nej, det kan Sverige inte räkna med. Vi skyddar våra medlemsländer."

Detta svar tolkar Rolf K som att Sveriges militära alliansfrihet och vår solidaritetsförklaring inte fungerar, vi omfattas ändå inte av Natos paragraf 5.

Jag kan omöjligen se det som en nyhet, utan endast som ett korrekt konstaterande av fakta. Möjligen har den gode Natochefen valt att spetsa till sitt svar lite för att få Sverige att tänka efter.

"Sverige är mer än väl kvalificerade för att bli medlemmar", säger Fogh Rasmussen också.

Sverige är militärt alliansfritt och omfattas därför naturligtvis inte av Natos trygghetsgarantier. Däremot är Sverige en västlig demokrati omgiven av andra demokratier som vi nära samarbetar med i Natos partnerskap för fred, i internationella fredsinsatser och som vi ensidigt ( medges!) utsträckt vår egen solidaritet till vad gäller Norge och Island.

Skulle det värsta hända och en militär konflikt uppstå i vår region kommer Sverige med all sannolikhet att bli indraget. I ett sådant läge är det Sveriges förhoppning att lika väl som vi kommer andra till undsättning om de skulle drabbas - t ex EUs länder, Norge eller Island - ska vi få motsvarande stöd om vi drabbas.

EU har solidaritetsparagrafer av paragraf  5 karaktär, och snart 22 av EUs snart 28 medlemsländer är också medlemmar i Nato, så sannolikheten att EUs länder - och Nato - i en stor militär konflikt i vår region skulle komma Sverige till undsättning, är stor. För detta talar också det faktum att Sverige har ett mycket strategiskt läge och därför har en stor betydelse som partner i en konflikt.

Det hypotetiska alternativet att t ex Ryssland skulle komma till vår undsättning om något eller några andra länder skulle hota Sverige har av någon anledning aldrig varit uppe till debatt.

Tyvärr blockerar de två stora partierna att Sveriges strategiska läge och våra militära samarbeten analyseras mot bagrund av allt vad som hänt sedan andra världskrigets slut, vilket jag beklagar. Jag har också uttalat att skillnaden mellan att vara den mest aktiva medlemmen i Natos partnerskap för fred eller att vara medlem inte längre är så dramatisk.

Jag har skrivit en debattartikel om detta på SvD Brännpunkt, och en till där med Centerpartiets utrikespolitiska talesperson Kerstin Lundgren