söndag, juli 21, 2019

Lysande av Wolfgang Hansson (AB), "Går migration att stoppa?". LÄS DEN!

Aftonbladets kolumnist Wolfgang Hansson, mångårig USA-korrespondent mm, skrev den 11 juni en lysande artikel som nyktert, sakligt och korrekt (tror jag) summerar "Om det går att stoppa migration" och "om den är lönsam eller ej" och om Pudelns kärna och om jämförelser mellan USA och EU och med en dyster framtidsprognos om att murar kommer att byggas i olika former eftersom t ex Afrikas befolkning kommer att växa med 1,5 miljard (1.500 miljoner) till år 2050 (kan det stämma?) och står Afrikas ekonomi och stampar så vill många ta sig till EU för ett bättre liv och västvärldens svar på det blir att försöka stoppa migrationen med alla till buds stående medel vilket också underlättas av att den stora majoriteten  i nästan alla länder snarare vill ta emot färre invandrare än fler...Pust.

Jag är tacksam för alla Era analyser som visar att Wolfgang Hansson har hamnat grundligt fel och fullständigt missbedömer läget. Det som kan förändra hans bedömningar tror jag vore att ekonomin i fattiga delar av världen, främst Afrika, tar sådan fart att välståndet ökar och ger människorna hopp så att de starkaste avstår från att till varje pris ta sig till t ex EU. Detta borde bli en starkare prioritet för alla goda krafter än att bygga murar. Men jag är inte säker.
En annan åtgärd som borde ha hög prioritet med effekter både på migration och murar och på klimatet är att jordens befolkning sedan länge skenar över alla gränser och leder mot ett ohållbart läge på flera sätt. Jordens befolkning måste börja minska, och debatten om hur detta skulle kunna förverkligas, och om det överhuvudtaget är möjligt, borde inledas snarast.

Demokrati är folkvälde, typ. Om en bred folkmajoritet vill snarare ta emot färre invandrare än fler och om den upplysta minoriteten inte förmår att övertyga majoriteten om motsatsen, så torde väl majoritetens vilja slå igenom vartefter? Eller inte? (Men hur demokratiskt är det).



"Går det att stoppa Migration?

Är invandringen lönsam eller en stor kostnad för samhället?
Det tråkiga svaret är både och. Allt beror på vilken invandring vi pratar om.
Men pengar är inte det enda problemet.

När jag hör forskaren Joakim Ruist lägga ut texten om sin nya rapport "Global migration" utgiven av Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS, slås jag av hur lite den överraskar samtidigt som ämnet på ett märkligt sätt är så kontroversiellt.
Invandring är väldigt lönsam när det handlar om högutbildad arbetskraft som migrerar till jobb där alla länder skriker efter deras kompetens.
Invandring är en klar kostnad när det handlar om lågutbildade flyktingar som går på bidrag i många år innan de får ett jobb.
Slutsatser som knappast kan förvåna någon.
Men sett i ett snitt av alla som kommer. Är invandringen lönsam då eller en kostnad?
Då blir det krångligare. Det beror på hur invandringen ser ut i respektive land. Sverige sticker ut genom att ha en ovanligt stor del flyktingar med låg utbildning.

Inga extrema summor

Men även om invandringen kostar så är det inga extrema summor hävdar nationalekonomen Ruist. Han hänvisar till att Sverige under åren med den stora flyktinginvandringen fortfarande kunde prestera budgetöverskott.

Problemet, menar Ruist, är inte invandringen i sig utan människors negativa inställning till den. Han visar ett diagram där det framgår att i nästan alla länder vill den stora majoriteten ta emot färre invandrare snarare än fler. Alldeles oavsett om det pågår en flyktingkris eller inte. Motståndet ökar när människor känner att invandringen sker utan kontroll, som hösten 2015.
Här hittar vi pudelns kärna.
Miljontals människor från fattiga länder vill flytta till den rika världen. Antingen i hopp om ett bättre liv eller för att de flyr från krig. Inte sällan är det en kombination.
Men de rika länderna vill inte ta emot mer än en bråkdel av dem. Allra minst de lågutbildade ekonomiska migranter utan verkliga flyktingskäl som försöker ta sig över Medelhavet i livsfarliga farkoster i hopp om att hitta ett jobb så de kan skicka hem pengar till sina familjer.

Förändra asylrätten?

De är inte de fattigaste som kommer utan de som kunnat spara ihop pengar för att göra den dyra och farliga resan.
EU och USA försöker alltmer desperat att stoppa den här flyktingströmmen. Joakim Ruist är inte den förste som konstaterar att höga murar sällan är särskilt effektiva verktyg.
Hans förslag är att i stället ta bort incitamentet för människor att resa till Europa och USA.
I Europa är det rättigheten att söka asyl som är migranternas lockbete. Om asylrätten i sin nuvarande form förändrades så att det bara var möjligt att komma som kvotflykting direkt från utsatta länder så skulle incitamentet försvinna, menar Ruist.
Jag tvivlar på den slutsatsen.
Så länge inte Europa tar emot väldigt många kvotflyktingar kommer människor att försöka ta sig hit ändå och jobba illegalt. Vi ser redan hur skuggsamhällen växer fram runtom i Europa med moderna former av slavarbete.

Lukrativ affärsverksamhet

Migration är dessutom numera en lukrativ affärsverksamhet där människosmugglare både uppmuntrar till migration och tjänar mångmiljonbelopp på den.
I fallet USA menar Ruist att migranterna kommer därför att de enkelt kan hitta illegalt arbete som de kan leva på. Om USA hade samma kontroll på sin arbetsmarknad som Europa skulle flödet av migranter upphöra.


Jag undrar om han ens själv tror att det är så enkelt.
Murar är inte särskilt effektiva men de kommer att fortsätta byggas i olika former. Inte minst eftersom Afrikas befolkning kommer att öka med 1,5 miljarder fram till 2050. Så länge dessa länders ekonomier inte kan skapa jobb åt alla unga arbetslösa så kommer de att försöka söka sig ett bättre liv någon annanstans. I grannländerna eller i Västvärlden.

Felställd fråga?

Västvärldens svar blir att försöka förhindra migrationen med alla till buds stående medel. Redan pågår förhandlingar med länderna i Nordafrika om att upprätta asylcenter där. EU undersöker möjligheterna att skriva avtal liknande det man har med Turkiet där unionen i praktiken betalar för att leasa ut problemet. Trump har precis tvingat Mexiko att agera asylcenter åt USA.
Utmaningen i allt detta blir för västvärlden att fortsätta vara en fristad för genuina flyktingar från krig och katastrofer.
Kanske är inte frågan vi bör ställa oss om invandringen är lönsam utan hur mycket vi är villiga att betala för att göra vår del i att fortsätta hjälpa människor i nöd.

Wolfgang Hansson (11 juni 2019 i Aftonbladet)





torsdag, juli 11, 2019

En migrationspolitik utan bred förankring i folkopinionen, risker.

Sedan länge vill ju folkopinionen i Sverige ha en mer EU-anpassad (mindre generös) migrationspolitik. EU för ju redan en mycket restriktiv migrationspolitik som alla svenska partier stöder förutom V. Nu har Sifo på TV4s uppdrag frågat svenskar om EUs migrationspolitik ska bli än mer restriktiv.  Det vill i denna undersökning 50 % medan bara 19 % vill att EU ska blir mer generöst/mindre restriktivt. 
Kanske många inte vet hur restriktivt EU söker hejda migration vid sina yttre gränser.
Resultatet är ändå anmärkningsvärt.
Detta kan tala för att migrationsfrågor kommer att vara fortsatt stora i samhällsdebatten. 
Bryter man ner för olika partier är skillnaderna enorma, i artikeln anges att 3 % av MPs sympatisörer vill ha en mer restriktiv EU-politik, 36 % av S och 70 % av M. C torde ligga närmare MP och V, L kanske som S (?)  och KD närmare M? 
Orsaken till att SD flerdubblats i opinionen det senaste decenniet är i hög grad att övriga riksdagspartier fört en migrationspolitik utan förankring i folkopinionen. Nuvarande 4-partisamarbete innebär en återgång i riktning mot en mer generös asylpolitik. 
Jag tror att politiska partier som driver en politik i en viktig sakfråga och inte lyckas övertyga folkopinionen att vara med på den tar betydande politiska risker. 
En är att mer extrema partier kan växa. En annan är att förtroendet för partierna, och för deras ledare, kan sjunka. 

Jag lyssnar gärna på synpunkter kring detta, är det klokt, eller rätt, av politiska partier att uthålligt föra en politik i en viktig politisk sakfråga i strid med folkopinionen? Eller är det klokare, och mer rätt, att föra en politik som är bättre än vad folkopinionen inser och hoppas att på sikt ska folket också inse detta?

Mitt parti tar stora risker. Och de 4 samarbetspartierna.


Det är trist att fastna i facket "jag har haft rätt och borde lyssnas till". Tyvärr är så fallet och här en än gång en oro för Sveriges migrationspolitik, denna gång i de 4 samarbetspartiernas tappning.
Det är möjligt att Centerpartiet skickligt fortsätter att öka sitt opinionsstöd, och att mina varningar är obefogade, som de bevisligen varit hittills. Vi får se. Jag skriver i Folkbladet.
Är det hållbart att driva en migrationspolitik i strid med en bred folkopinion?


Mitt parti tar stora risker
Staffan Danielsson f.d. riksdagsledamot
10:00 | 2019-07-10
DEBATT FOLKBLADET:

Viktiga orsaker varför så många asylsökande och ekonomiska migranter (relativt Nordens och EU: s övriga länder) söker sig till Sverige handlar om Sveriges välstånd och generösa bidragssystem men också om mer generösa regler för migration och för arbetskraftsinvandring till enklare jobb.
Arbetskraftsinvandring är naturligtvis i grunden bra, till yrken där Sverige har brist på kompetens och arbetskraft.
Däremot är arbetskraftsinvandring tveksam om den kan användas av arbetsgivare och lågkvalificerad arbetskraft för att runda Sverige migrationslagstiftning och användas för att ”köpa sig” ett medborgarskap. Jag anser det uppenbart att reglerna bör ses över.
Skulle integrationen fungera och de flesta snabbt komma i arbete vore det en sak, men trots yviga ord och politikerlöften i 20 år och mer är ju så tyvärr inte fallet. Regeringens påståenden om detta handlar främst om kreativ statistik och 100-procentigt statssubventionerade extrajobb av olika slag.
Trots denna verklighet, och trots den belastning som finns både t ex i sjukvården och på bostadsmarknaden och med utanförskapsområden och långtidsarbetslöshet, så kämpar V, MP, C och delvis L och KD samt motvilligt S i strid med medborgarnas flertal för att behålla och återgå till Sveriges tidigare mer generösa regelverk relativt EU: s övriga länder på migrationsområdet. De 4 samarbetspartierna förverkligar nu delar av detta.
Mitt eget utanförskap i mitt parti (Centerpartiet) började med en vitt spridd artikel på DN Debatt om åldersfusket, och myndigheternas typ nollkontroll av det, i april 2012. Samt av mitt påpekande inför partistämman 2013 att partistyrelsens förslag att Sverige ensamt borde öppna sina ambassader för de av världens asylsökande som vill söka asyl i Sverige var naivt och orealistiskt.
Till min förvåning ledde detta inte till att förslaget ändrades, t ex till att C kunde driva på för att EU: s länder tillsammans kunde göra detta (orealistiskt, jag vet men ändå en rimligt signalskapande politik). Istället frystes jag ut på stämman och förslaget skärptes ytterligare.
Mina motioner på några senare stämmor gav heller inte resultat, detta är fortfarande Centerpartiets politik, som inte oväntat inte utsatts för någon närmare granskning av media eller ens av politiker. Medias granskning sker ju i princip främst när migranter som varit här länge, ofta ”illegalt”, ska utvisas. Jag kan förstå detta utifrån varje ömmande fall, men politik måste ha ett helhetsperspektiv.
Över 60 procent av medborgarna säger sedan många år i entydiga opinionsundersökningar att de i likhet med mig vill se att Sverige mera anpassar sin migrationspolitik (säkert inklusive arbetskraftinvandring) till EU: s övriga länder. Nu agerar de 4 samverkanspartierna tvärt emot. Huruvida detta är ett bra recept för att pressa tillbaka SD och få fortsatt förtroende efter 2022 är klart tvivelaktigt.


tisdag, juni 25, 2019

LO/Seniorerna/PRO har rätt, pensionerna måste höjas!

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/GG50bl/att-jobba-lonar-sig-inte-i-pensionshanseende

Det är bra att garantipensionen höjts. Men det är ofattbart att Pensionsgruppen (6 partier) låtit arbetsrelaterade pensioner bli så låga att det knappt längre lönar sig att jobba ihop till sin pension. Vilka signaler sänder det?

Jag anser att LO och pensionärsorganisationerna har en stark poäng i denna artikel. Jag tror at deras förslag om höjda pensioner, som idag är i EUs nedre del, är en riktig och ofrånkomlig väg att gå.

Jag har länge påtalat att skillnaden mellan pensionsnetto efter skatt och bostadstillägg är orimligt låg, eller ingen, mellan den som tjänat in pensionspoäng hela livet och den som är garantipensionär.

tisdag, juni 18, 2019

Hur många svenskar är rasister? Lugn och sans!

Det har varit en upprörd debatt sedan Ivar Arpi i SvD, och Kajsa Dovstad i GP har skrivit i riktning att hög andel migranter kan göra att en del "urinnevånare" ibland känner sig obekväma.
Många på vänster- och liberalsidan menar typ att de som likt Arpi/Dovstad lyfter fram detta, och de säkert rätt många som ibland känner sig obekväma, är rasister. Punkt.
Patrik Lundberg i Expressen resonerar lite mer eftertänksamt än så, se nedan. Är t ex de många som flyttar från förorter eller bostadsområden när invandrare når 3-4 % eller mer av de boende också rasister?
Är de många som bor på Södermalm eller i villa- eller hyreshusområden med få invandrare och som inte kan tänka sig att flytta till områden med högre andel invandrare också rasister?
Sverige har i flera decennier haft en hög invandring, av arbetskraft och ekonomiska migranter och av asylsökande och deras anhöriga. Landet har gått från 8 miljoner invånare till över tio miljoner. Många nyanlända samlas i förorter där integrationen fungerar dåligt och där Polisen klassar dem som särskilt utsatta. .
Här behövs kraftåtgärder för att förbättra integration och få människor i arbete. Detta har politiker och partier lovat i flera decennier, tyvärr utan att så mycket har hänt.
Jag menar att debatten i Sverige i mindre grad än som är fallet bör ske utan att man beskyller varandra som rasister eller ultraliberaler "som sviker landet" osv. Tonläget bör sansas och diskussionen bör mera ske i sak och i respekt för varandra.

Jag anser att det är rätt få i Sverige som förtjänar dessa beteckningar som jag nämnt. .
Har jag fel?


torsdag, juni 13, 2019

Köp inte mat från det svenska vanliga jordbruket, är regeringens mål.

Jag skriver i Dagens Samhälle.

Jag har tidigare skrivit om hur kommunerna, här Linköpingscenterns mål för sin kommun, och regering/riksdag, borde formulera mål för offentliga matupphandlingar. Här är Göteborgs kommuns käftsmäll på det vanliga miljövänliga svenska jordbruket, inte ett kg ska köpas in kommunalt.

(Tillagt den 7 juli 2019: Lindesbergs kommun vill spara i skolmaten genom att servera filmjölk till lunch en gång i veckan. Det är tydligen otänkbart att slopa eller minska sina sannolikt höga ekomatsmål, man vill uppenbarligen inte köpa mat från det dominerande miljövänliga svenska jordbruket i kommun och land. Ofattbart.)

Jag anser att S/MP-regeringen har orimligt höga regeringsmål för andelen ekoåkrar och andelen eko i offentlig sektor. Det är t ex orimligt att ha som mål att äldre och skolbarn och patienter i kommuner och regioner ska äta 60 % "ekologiskt". Det är 25-65 % dyrare än vanlig bra svensk mat, ekomat innebär en del import och svensk mat är ungefär lika hållbar och miljö- och djurvänlig som ekomat. 
Kommuner och regioner står inför tuffa tider, många går med underskott och kraftiga besparingar och skattehöjningar står typ alla inför. Samtidigt ska deras matinköp bli flera miljarder dyrare genom mycket höga andelar ekomat som är 25-65 % dyrare än den likvärdiga vanliga svenska maten. 
Därtill efterfrågar t ex de äldre i kommunerna allsidig mat från Sverige och inte ekomat från hela världen inriktad på mycket vegetariskt. De vill hellre ha mer husmanskost än dyrare ekomat. Det är politikerna som över deras huvuden beslutar om vilken mat de ska få äta, och det är respektlöst mot både de i äldreboenden och i det vanliga miljövänliga svenska jordbruket att ha en målsättning för ekomaten i offentlig sektor som innebär att man köper in ytterst lite mat från det dominerande miljövänliga vanliga svenska jordbruket. 
Vilken signal ger det till konsumenter och medborgare och kommuner och jordbruket att inköpen i så extremt hög grad ska fokuseras på eko- och Kravjordbruk i Sverige och världen samtidigt som i praktiken mycket lite ska köpas in från vanliga gårdar som står för 90 % av produktionen? Jo, det ger naturligtvis signalen att ekomat är framtiden och A-vara, medan världens bästa vanliga miljövänliga jordbruk är gårdagen och B-vara. Det är ett slag i ansiktet på huvuddelen av de  svenska jordbrukarna att deras kommuner och regioner inte köper deras mat, så klart. 
Målet för kommuner och regioner borde givetvis vara att köpa närodlad mat som uppfyller de höga svenska miljö- och djurskyddskraven, kanske 75 %. En del import är ofrånkomlig av främst grönsaker och frukt och kaffe och fisk osv. Vill man ha ett ekomål ovanpå detta skulle detta kunna motsvara ekomatens andel av maten i Sverige, ca 10-15 %, eller kanske lite mer.

När kommunerna ska mäta hur man uppfyller olika samhällsmål får den som köper in mycket ekomat, varav en del från hela världen, med beröm godkänt, medan den som köper 75 % närodlat från Sverige får underkänt. Så här kan det inte vara, det måste snarast ändras. 
En liten kontrollfråga, S/MP- regeringens fortsatt extrema fokus på KRAV-maten i jordbruket och i offentlig sektor, som innebär betydande merkostnader och signalen att det vanliga jordbrukets mat är B-vara, är det förankrat i riksdagen eller med samarbetspartierna?
@NordicOrganic
#Sweden 30% of the agricultural land and 60% of food in public sector should be organic by 2030. The Ministry stated that this is still the target in meeting with ⁦@EkoMatCentrum⁩ ⁦@KRAVmedia⁩ ⁦@OrganicSweden⁩ and ⁦@Ekolantbrukarna⁩ http://www.ekoweb.nu/…

Folke Vestervall är emeritus men har arbetat med växtnäringsfrågor mm hela sitt liv (mineralgödsel mm). Här skriver han med stort engagemang i ett FB-inlägg, jag håller i stort med honom.

"Folke Vestervall Myter om hållbarhet som leder till fel politiska beslut
Propagandan för ”ekomat” är troligen det största bedrägeriet mot skattebetalare och konsumenter i mordern tid. Det har hittills kostat samhället över 20 miljarder kronor, pengar som har kastats i sjön. ”Ekoskördarna” är halverade i jämförelse med vanlig odling. Orsakerna till de dåliga skördarna är sjukdomar , bristande näringsbalans och näringstillgång. Samtidigt påverkas miljön negativt i jämförelse med vanlig odling, kräver mer mark och energi och leder till större import av mer eller mindre okontrollerade varor.

Vurmarna för ”ekologiskt” tror att ”ekomaten ” är giftfri eller mindre giftig än vanlig mat. Växterna försöker försvara sig mot fiender genom att bilda gifter. Dessa gifter och ev rester av växtskyddsmedel finns i vår mat. Det finns ingen giftfri miljö och kommer aldrig att finnas. Giftigheten beror på dosen av den substans det gäller. Vattnet är dödligt i för stor dos. Några få ppb av det naturliga giftet aflatoxin kan ge cancer. Både kryddpeppar och kanel kan vara cancerframkallande. Saffran är ett dödligt gift om dosen överskrids.
Konsumtion av naturliga gifter i mat är 1500 mg/person och av ev bekämpningsmedelsrester mindre än 1mg/person. Speciellt baljväxter, bönor och ärter är bl.a. på grund av sin storlek svårtorkade och kan då lätt drabbasju av mycket giftiga ämnen, något som de flesta konsumenter är omedvetna om. Coop:s, Naturskyddsföreningens och medias skräckpropaganda mot det vanliga jordbruket är helt vilseledande och kränkande.

”Eko-historia”
När alla på grund av bristande alternativ var ”ekologiska” kunde skördarna inte ens mätta 1,2 milj människor. Många utvandrade till USA pga svält. Den uppfinning som anses ha främjat mänskligheten mest var Haber&Bosch uppfinningen att omvandla luftkvävet till gödsel. Genom att öka fotosyntesen genererar detta kväve minst 6-9 ggr mer energi än vad som tillförs. Förmodligen kommer det aldrig att finnas något vindkraftverk som kan komma upp till denna verkningsgrad! Varför politiker och ”ekofrälsta” inte vill anamma denna verklighet är förbluffande.

I mitten av 1980-talet ändrades namnet på den biodynamiska(antroposofiska) odlingen och andra filosofiska odlingar till ”ekologiskt”. Det fundamentala misstaget som gjordes var att fastställa regler ”som höggs i sten” och som aldrig har gått att ändra. Man avhände sig möjligheter att använda bästa sättet att odla och skapa långsiktigt hållbara odlingssystem som bevarar markens bördighet och produktionsförmåga. ”Ekoföreträdarna” är fångna i sitt eget regelverk och helt oemottaglika för fakta och kan därför aldrig bli hållbar. De är beroende av den vanliga odlingen; när utsädet tar slut ges dispens att använda det vanliga utsädet. Värsta bristen på växtnäring löses enkelt genom att köpa vanlig stallgödsel. I undersökningar har det visat sig att det finns 4 ggr fler daggmaskar i vanlig jord än i ”eko”-jorden. Daggmaskarna vill ju också ha mat!

I mitten på 1990-talet beslöt Göran Persson-regeringen att satsa stora pengar på ”ekologisk” produktion. All forskning på SLU skulle utveckla den ”ekologiska” produktionen.Jämförelse med vanlig produktion förbjöds. Länsstyrelsernas rådgivning skulle enbart omfatta s.k. ekologisk produktion. Radio, tv , media, undervisare, läroböcker och andra samhällsaktörer uppmanades att propagera för ”eko”. Följden har blivit att vetenskapen ekologi har missbrukats, sakkunskap och fakta förvrängs till politiska dogmer, tro och ibland ren humbug. Ekologi betyder samspelet mellan allt liv och den omgivande naturen. Det innebär att all odling och allt det vi gör är ekologiskt. I Sverige profiterar KRAV och andra ”ekologiska” verksamheter på ordet ”ekologisk” av pengaskäl. Jordbruksministern har påstått att han vill öka svensk livsmedelsproduktion och samtidigt öka andelen ”ekologiskt”!!!

Många tror att ”ekologiskt” är småskaligt och Sörgårdslikt, men medelarealen är lika stor som i vanlig odling.

Orättvist!
Som vän av miljö, kvalitetstänkande och djurvälbefinnande är det svårt att förstå varför en viss ideologi, som inte kan motiveras ur vetenskaplig synpunkt, ska ha extra bidrag av våra skattemedel . Enligt naturvårdsverket behöver en miljömärkt produkt inte vara bättre för miljön (ur vetenskaplig synpunkt). Det är producentens åsikt som är avgörande.

Försäljningen av ”ekomaten” är en riktig kassako för handeln. Det finns inga vetenskapliga belägg för att den skulle vara nyttigare eller bättre för miljön. Den skrämselpropaganda som framför allt Coop men även ICA ägnar sig bygger på att sälja en känsla och det ligger starka ekonomiska krafter bakom. Om man vill handla miljövänligt, klimatsmart och resursbevarande; köp vanlig svensk mat!

Vill du veta mer; läs:
”Myter som leder till fel politiska beslut ”(finns på nätet) eller ”Den ekologiska drömmen-myter och sanningar om ekologisk odling”.

PS: I Sverige, borde politikerna, likt andra EU-länder, använda större delen av landsbygdsprogrammet till att öka den svenska livsmedelsproduktionen. Det skulle både gynna konsumenterna, djuren och miljön. Dessutom påför politikerna svenska bönder särskatter och särregler som missgynnar den svenska produktionen av kvalitetsmat.

Folke Vestervall bl.a fd medlem i Fefac och EUs Advisory Committe för djurmatsfrågor."

fredag, juni 07, 2019

Nationaldagstal, 2019 - Staffan Danielsson


Nationaldagstal 6 juni 2019 i sydöstra Linköping, Staffan Danielsson
Ärade åhörare!
Vi är i Landeryds vackra hembygsgård i sydöstra delen av Linköpings kommun, nära Stångån och Kinda kanal.
Sverige är fantastiskt, liksom Norden är det, och Europa, och så vidare.
Vårt jordklot är fantastiskt, bildat för 4,54 miljarder år sedan, i samma veva som vårt solsystem, och solen, bildades. Alltså för 4.540 miljoner år sedan. Big Bang, när universum typ exploderade, var för 13,8 miljarder år sedan. Hur universum tillkom innan det exploderade är en gåta.
Det är i alla fall väldigt längesedan.
De första 700 miljonerna år efter vårt jordklots bildande var det inte inget liv på jorden men sedan växte det långsamt fram, med hjälp av atmosfären, av solen, av vattnet och jordarna, och av fotosyntesen. Ett rent under!
Dinosaurerna levde för inte så länge sedan, för mellan 65 och 230 miljoner sedan, då var jorden ca 4, 4 miljarder år gammal.
Människan har bara funnits en liten bråkdel av tiden som vårt jordklot har funnits.  Våra urfäder, och mödrar, avskiljdes från aporna för kanske 7 miljoner år sedan. Den moderna människan har funnits i bara 200.000 år.
Till Sverige kom människan för bara 10.000 år sedan, när den senaste istiden slutade. 10.000 år är 0,01 miljoner år. På ljunghedarna söder om Roxen befolkades sedan Linköping, och dessa bygder, när istidshaven sjönk undan, allt mer. Jordbruket växte fram för 2-3.000 år sedan.
Under vikingatiden fanns det två vattenvägar från Linköping till Östersjön, dels Motala ström och dels från Roxen via Vårdsbergsån och Svinstadssjön och Yxningen mot Valdemarsvik.
För flera hundra år sedan bodde det bara några tusen personer i Linköpings stad, men kanske 20.000 på landsbygden i nuvarande Linköpings kommun.
Idag är vi över 160.000 människor i vår kommun på väg mot ännu fler.
På vårt fantastiska jordklot finns idag över 7.700 miljoner människor på väg mot 8-9 miljarder människor. Sverige utgör med sina tio miljoner 0,15 % av världens befolkning. Och Linköping i sin tur är ca 1,5 % av Sveriges befolkning..
Nu är det slut på siffor!
Jorden har under mänsklighetens historia tyvärr alltid plågats av fruktansvärda krig och konflikter men också med långa perioder av fred och välstånd.
Idag frestar människan hårt på jordens resurser och miljö genom exploatering och industrialisering. Vi påverkar klimatet och haven är fulla av plaster. Jordklotet tål inte hur många människor som helst och vi borde snarast bli färre.
Frånsett Linköpings blodbad, där fem personer avrättades, och slaget vid Stångebro och Dackefejden mm.s å har nog Östergötland och Linköping och Landeryd varit ett rätt lugnt och tryggt hörn av världen.
Nationen Sverige växte fram med Gustav Vasa och efter krig med Danmark och med Norge och med Ryssland så blev Sverige Sverige när först Finland och sedan Norge lämnade oss,  det senare för ca 120 år sedan.
Människor världen över är stolta över sina hembygder och sina länder. Ibland kanske t o m alltför stolta, och kanske lite nedlåtande till andras hembygder som sägs vara lite mindre fantastiska än den egna. Så fungerar vi lätt, vi människor. Ta bara rivaliteten mellan socknar, förr i tiden, och mellan städer, t ex Linköping och Norrköping. Lite på skämt med också med lite allvar.
Det gäller att respektera varandra och andra samtidigt som vi kan och ska vara stolta över den hembygd och det land som vi är en del av.
Idag är det Sveriges nationaldag.
Det är det en dag för att högtidlighålla den gemenskap som vi har som bor i Sverige, en dag för samhörighet och sammanhållning.
Det är nationen som utgör gemenskapen mellan oss som bor i Sverige. Den gemenskapen ska man inte skönmåla. Den är inte alltid enbart harmonisk och trivsam – men vi kommer inte ifrån den. Lika lite som vi väljer vilken familj vi ska ingå i, när vi föds, väljer vi vilken nation vi föds i. Vi kan visserligen senare i livet välja att säga upp gemenskapen med vår familj eller vår nation och söka oss nya sammanhang att leva i, men tills vi gör det är vi en del i de gemenskaper som ödet, slumpen, försynen eller vad det nu är har placerat oss i.
Ett sätt för oss att hantera denna samverkan på är att skapa olika regelsystem för hur vi ska bete oss mot varandra. Staterna ger oss den formella ramen för att fatta gemensamma beslut om en del av de viktiga frågor som vi tillsammans måste ta ställning till. Samtidigt kan staten och lagarna inte fungera utan förankring hos de människor som berörs av dem. Staten och demokratin behöver förankras i en konkret verklighet, hos folket, kulturen och historien, i det som är av kött och blod, det som lever och pulserar. Utan folket, utan nationen vore staten bara ett tomt skal av formella regler – och utan staten och dess regler kan nationen lätt falla ner i anarki. Staten och nationen behöver varandra, men idag på nationaldagen är det nationen, folket och vår gemenskap som vi firar, snarare än staten och dess regelverk.
Det är viktigt att nationen, gemenskapen är öppen och välkomnande, så att alla som vill kan bli en del av den, göra den till sin. Att bli svensk medborgare är att få tillträde till staten Sverige, få de rättigheter som tillkommer svenska medborgare, att få statens skydd när det behövs. När vi talar om integration, däremot, talar vi om att Sveriges nya invånare blir en del av den svenska nationen, att de gradvis blir en del av den mänskliga, kulturella och historiska gemenskap som vi högtidlighåller idag på nationaldagen. För att sådan integration ska äga rum krävs insatser både av oss som redan ingår i gemenskapen och av dem som vill bli en del av den. Vi måste öppna vår gemenskap och välkomna nya människor att ta del av den, samtidigt som den krävs vilja och öppenhet också av den som vill in.
Vi firar vår nationaldag som fria människor i ett fritt land. Vi vet att så är inte alla förunnat i vår värld. Därför går våra tankar idag också till alla de människor som lever i svåra förhållanden runt om i världen. Människor, som tvingas leva i en vardag som kantas av krig, fattigdom och svält. Där barn inte har anständiga förutsättningar att få överleva och växa upp.
Vi ska göra allt för att dessa ska få det bättre, några genom att komma till Sverige men de allra flesta genom förbättringar i sina hemländer, som vi på allt sätt ska understödja.
Människans stund på jorden har varit och är under en mycket kort tid av dess långa historia. Vår egen stund på jorden kan vara i bästa fall 80-90-100 år. Jag, och säkert vi alla, är stolta och glada över att leva och bo i Linköping, ett fint ställe i Sverige och på jorden.
Nu reser vi oss alla och hurrar för Sverige och för den svenska flaggan

Ett fyrfaldigt leve för Sverige – det leve!
(Fotnot. Jag är ingen specialist på stat och nation och deras förhållande. De kanske laddade avsnitten i mitt tal har jag därför inhämtat i ett nationaldagstal som dåvarande riksdagsledamoten Andreas Norlén höll 2013 i Ödeshög. Jag tyckte att han formulerade sig väl och lånade dem därför, dock, det ska erkännas, utan att i talet ange källa. Ursäkta mig, Andreas!)


torsdag, juni 06, 2019

Nej till religiös och politisk klädsel i skolan.

Det har i media och sociala medier de senaste veckorna diskuterats om skolan ska acceptera att barn i förskola och småskola ska kunna bära slöja eller ej. Ibland används ordet huvudduk.

Min uppfattning gav jag uttryck för så här:

"Tja, jag ser ingen anledning till varför små flickor i offentligt finansierad småskola alltid ska ha slöja som begränsar rörelsefriheten och vars användning har sexuella och religiösa kopplingar."

"Jag tycker inte att kläder som signalerar religiös eller politisk propaganda, eller som sexualiserat deras bärare, bör användas i skolan av små barn."

Två personer som jag har respekt för och ofta håller med i mycket, rektor Hamid Zafar och Eli Göndör, skriver en lite förvirrad, tycker jag, debattartikel och försvarar religiös, och antar jag, politisk, klädsel i skolan.

Jag håller inte alls med dem, utan tycker att deras inställning är rätt aningslös.

Den fritänkande socialdemokraten Johan Westerholm, med nätsajten Ledarsidorna, har i några inlägg dels försvarat Frankrikes linje, inga slöjor (eller andra religiösa eller politiska symboler, antar jag) i skolan upp till 15 års ålder. Artikeln ligger bakom betalvägg.
Han analyserar också Zafar/Göndörs artikel och kritiserar den skarpt.
Han menar att deras analys ligger nära Socialdemokrater för tro och solidaritet, och befarar att moderaterna kan hamna i samma läger som dem vad gäller att acceptera nära samarbete med muslimska salafister, typ.
Både Zafar och Göndör ingår i moderaternas integrationskommissions externa expertgrupp.

Även Lisa Magnusson kritiserar på ledarplats i DN starkt slöja för små barn i skolan. Tyvärr också bakom betalvägg..
Sara Mohammad, grundare av Glöm aldrig Pela och Fadime, är helt för ett förbud för slöja på barn, ingen betalvägg.
Hur dagispersonal ser på detta är rätt alarmerande.

Här en bok som sägs ha bidragit till Frankrikes beslut. Bakom betalvägg.

Jag har skrivit om dessa frågor i flera blogginlägg, här är ett.




tisdag, maj 21, 2019

En migrationspolitik utan förankring i folkopinionen?

Sedan länge vill ju folkopinionen i Sverige ha en mer EU-anpassad (mindre generös) migrationspolitik. EU för ju redan en mycket restriktiv migrationspolitik som alla svenska partier stöder förutom V. Nu har Sifo på TV4s uppdrag frågat svenskar om EUs migrationspolitik ska bli än mer restriktiv.  Det vill i denna undersökning 50 % medan bara 19 % vill att EU ska blir mer generöst/mindre restriktivt. 
Kanske många inte vet hur restriktivt EU söker hejda migration vid sina yttre gränser.
Resultatet är ändå anmärkningsvärt. 
Detta kan tala för att migrationsfrågor kommer att vara fortsatt stora i samhällsdebatten. 
Bryter man ner för olika partier är skillnaderna enorma, i artikeln anges att 3 % av MPs sympatisörer vill ha en mer restriktiv EU-politik, 36 % av S och 70 % av M. C torde ligga närmare MP och V, L kanske som S (?)  och KD närmare M? (Trots att KDS migrationspolitik nog ligger närmare MP än M..). 
Orsaken till att SD flerdubblats i opinionen det senaste decenniet är i hög grad att övriga riksdagspartier fört en migrationspolitik utan förankring i folkopinionen. Nuvarande 4-partisamarbete innebär en återgång i riktning mot en mer generös asylpolitik. 
Jag tror att politiska partier som driver en politik i en viktig sakfråga och inte lyckas övertyga folkopinionen att vara med på den tar betydande politiska risker. 
En är att mer extrema partier kan växa. En annan är att förtroendet för partierna, och för deras ledare, kan sjunka. 

Jag lyssnar gärna på synpunkter kring detta, är det klokt, eller rätt, av politiska partier att uthålligt föra en politik i en viktig politisk sakfråga i strid med folkopinionen? Eller är det klokare, och mer rätt, att föra en politik som är bättre än vad folkopinionen inser och hoppas
 att på sikt ska folket också inse detta?


50 % av svenskarna vill ha en mer restriktiv invandringspolitik, 20 % vill ha det som i dag, 19 % vill ha en mer generös politik medan resterande är osäkra, enligt urvalsundersökning av 1 000 personer gjord av Sifo på uppdrag av TV4 Nyheterna”.

Forskarna Magnus Henrekson, Tino Sanandaji och Özge Öner skriver intressant i kvalitetsmagasinet Kvartal och ifrågasätter om EU ska ha en gemensam migrationspolitik och med tvång fördela migranter mellan alla länder.


https://kvartal.se/artiklar/bor-eu-ha-en-gemensam-flyktingpolitik/



lördag, maj 04, 2019

Alltfler förespråkar rätt till dödshjälp

De flesta svenskar är för en rätt till dödshjälp, som finns i alltfler länder. Det finns en del läkare och präster som kallar en svårt lidande människas vilja för att vilja dö/somna in och slippa dödskampen nära livets slut, för "självmord", och som anser att det ska vara fortsatt förbjudet.
Jag anser detta vara en obarmhärtig linje som därtill låter statens makt att bestämma gå före en människas yttersta vilja.
Dana Pourkomeylian är jurist och ordförande för CUF i Västra Götaland och skriver ledare i Hallands Nyheter C) och är för en rätt till dödshjälp.
Lars J Eriksson är chefredaktör på Skånska Dagbladet (C) och förespråkar i denna ledare rätt till dödshjälp.
Staffan Danielsson, riksdagsledamot emeritus, drev under sin riksdagstid frågan mycket starkt.
Alltfler länder i världen inför nu rätt till dödshjälp, vilket fungerar väl med bred förankring i folkmajoriteten, och där frågan om att återgå till förbud knappast diskuteras.
Statens medicinskt/etiska råd (SMER) har länge sagt att regeringen borde utreda frågan om dödshjälp och om gråzoner kring detta i livets slutskede som finns genom olika praxis och rutiner som skiljer mellan läkare och sjukhus. Ingen regering har vågat eller velat utreda detta, vilket jag anser vara tjänstefel. SMERs rapport hösten 2017 visade tydligt att alltmer talar för att införa denna rätt.
Anders W Jonsson är läkare och Centerpartiets förste vice ordförande och liksom centerpartiet helt emot en rätt till dödshjälp. Han har haft starkt inflytande över att Centerpartiet vägrar att ens utreda frågan. Liksom över att mina motioner om att utreda frågan visserligen fått kraftigt ökad stöd på partistämmorna (från få procent för 6-7 år sedan till uppåt 40 % de senaste stämmorna) men hittills avslagits.
Tyvärr har Centerpartiets ledare Annie Lööf, som tidigare förespråkat dödshjälp, i kristen media sagt att hon har ändrat sig, efter att ha sett hur bra sjukvården hanterar vården av cancersjuka, vilket också är Anders W Jonssons argument. Alla står naturligtvis bakom en ständigt bättre palliativ vård med smärtlindring som fungerar, men detta ändra ju inte principfrågan om en svårt lidande människa i t ex ALS, vars muskler förtvinar och där man kan kvävas till döds, vars yttersta vilja är entydig men som Staten förvägrar, ska kunna få den villfaren. Eller ej.




lördag, april 27, 2019

Mönster och iakttagelser i svensk politik 1900-2018!


Några mönster och iakttagelser i svensk politik sedan 1900.
Baserade på Per T Ohlssons utmärkta bok Svensk Politik.

En listning av viktiga skeenden i svensk politik 1800-2018har jag gjort i ett tidigare blogginlägg.
1.     
 1.    1.  Liberalismen växte fram som en vänsterrörelse. De två första decennierna på 1900-talet drev liberala vänsteregeringar med stöd av socialdemokraterna, och även vartefter av dåtidens moderater, igenom rösträtt för alla över 18 år.
2.       2. Socialdemokraterna började dominera svensk politik på 1920- och 1930-talen. Deras hegemoni varade i 44 år från 1932, och består delvis än. När de lägger band på sin planhushållning och socialism och är pragmatiska går det bäst för dem. Löntagarfonderna var ett sänke och drevs obegripligt långt och länge, infördes 1983, avskaffades 1993 och är helt inaktuella. Även i krigsslutet och några år drev man på för planhushållning.
3.       3. Socialdemokraterna har länge varit det regeringsbärande partiet och har genom åren agerat med stor skicklighet och har nått enorma uthålliga valframgångar. Man har också ibland haft tur (lotteririksdagen, invasionen i Tjeckoslovakien, Gustav 6 Adolfs död mm). Och man har haft stor fördel av att mittenpartierna oftast lutat och lutar åt vänster.
4.       4. Socialdemokraterna har alltså gärna tagit hjälp av ett eller flera mittenpartier (Bondeförbundet/C, FP/L och på MP som en tid var lite mittenriktat). S regerade med gott stöd av Bondeförbundet på 1930-talet och 1950-talet och delvis på 1960-talet (Gunnar Hedlund) samt 1994-98 och från 2018. FP samarbetade med S tidigt 1900-tal samt 1973-76 och 1978-79  och delvis 1989-90 och senare och från 2018. Hade C och L valt samarbete åt höger hade det varit borgerliga regeringar på 1930-talet, 1950-talet och från 2018.
5.       5. Det är slående i Per T Ohlssons historiebeskrivning hur starkt fokus hela tiden är på socialdemokraterna och deras ledande företrädare. Av naturliga skäl eftersom de regerat Sverige så mycket. Ett visst fokus är på liberalerna (främst för 100 år sedan) och en hel del fokus på BF/Centerpartiet. Allmänna Valmansförbundet/Högerpartiet/(Nya)Moderaterna tar dock märkvärdigt lite plats, eller inte, beroende på att de oftast varit lite offside i opposition. Det är Arvid Lindman, Gösta Bohman, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt som får en del utrymme.
6.       6. Reinfeldt är den mest framgångsrike av dessa, genom att möta socialdemokraterna med deras egen medicin, att anpassa sig till mitten och få med sig mittenpartierna. De borgerliga regeringsåren är dock tillfälliga undantag från huvudregeln, socialdemokraterna styr med stöd från kommunisterna senare delen av 1900-talet och därutöver återkommande med stöd från mittenpartierna.
7.       7. Mot denna bakgrund kan det inte ses som överraskande att Socialdemokraterna, och MP, regerat Sverige från 2014 och återigen från 2018, med hjälp av Decemberöverenskommelsen (DÖ) och främst mittenpartierna. Hur det blir 2022 återstår att se. Kanske ställs ett rödgrönt samarbete med 4 partier mot ett liberalkonservativt samarbete som kan få stöd av SD. Utgången blir mycket oviss. Det ser just nu inte bra ut om man vill se ett allianssamarbete efter valet 2022. Möjligen kan ett val av Nyamko Sabuni till L-ledare driva i den riktningen, men ny partiledare kan mycket väl bli Erik Ullenhag bli vilket minskar chanserna.
8.      8.  Intressant att notera är att Per Albin Hansson (S) redan under krigsåren trivdes så bra som statsminister i en samlingsregering att han funderade över en typ permanent s-regering och en (kanske liberal eller konservativ) opposition som bara opponerade i olika sakfrågor. Kanske lite profetiskt med tanke på åren från 2014. Intressant är också att högerledaren Jarl Hjalmarsson 1959 försiktigt sonderade en sammanslagning M och FP. Mer välkänt är naturligtvis att det fanns långt gångna planer på 1970-talet att slå samman de både mittenpartierna, vilket dock CUF och C satte stopp för, trots Fälldins starka engagemang.
9.      9.  Folkomröstningen om EU gav en knapp ja-seger den 13 nov 1994, med 52,3 % mot 46,8 %. Per T Ohlsson förbiser här den avgörande faktorn till att det blev ett ja, nämligen böndernas (LRFs) och Centerpartiets helt avgörande roll. Bland bönder och Centerpartister var lika många, eller mer, emot än för. Trots detta tog både LRF och C ställning för ett ja, och kampanjade för det. LRF hade inget annat val. I slutet av 1980-talet hade man kastat in handduken och gjort spårbyte, vilket gjorde att 6 av riksdagens 7 partier (MP undantaget) beslutade om en radikal avreglering av jordbruket i 1990 års jordbrukspolitiska beslut, Omställning 90. Efter en övergångsperiod på 5 år skulle tullskydd och regleringar avskaffas i ett ultraliberalt tänkande, vilket skulle kastat det svenska jordbruket ut i kaos och konkurser. LRF tvingades därför att stödja ett svenskt EU-medlemskap vilket ju skulle återföra Sverige in i en reglerad jordbrukspolitik med fortsatt tullskydd. Hos Centerpartiet vägde det över för ett ja sedan LRF tog ställning. Hade LRF och C kampanjat för ett nej hade folkomröstningen säkert med bred majoritet, som i Norge, resulterat i ett nej.
1     10. Det finns de som tror att Centerpartiet blev det dominerande borgerliga partiet på 1970-talet på grund av sitt kärnkraftsmotstånd. Detta är fullständigt fel, C hade redan 19,9 % i valet 1970 och fick 25,1 % 1973, då kärnkraften knappast fanns på den politiska kartan. I valet 1976 spelade kärnkraften en stor roll och kanske bidrog det till att C då höll ställningarna. Det fick dock Thorbjörn betala mycket dyrt för när han tvingades kompromissa sina kategoriska utfästelser om bl a kärnkraftverket i Barsebäck. Och sedan började för Centerpartiet en lång dags färd mot natt när man fick karaktären av ett känsloladdat enfrågeparti, man smalnade av och hur rätt man än kanske hade så rasade C på 22 år från 24,1 % till 5,1 % 1998.
1    11. Jag oroas lite över paralleller i dagens politiska situation när C åter känsloladdat är mycket anti något, hur rätt man än kanske har, vilket riskerar att dra fokus ifrån partiets samlade politik. Det har heller inte alltid betalat sig i opinionen när C har samarbetat med S, men kanske är idag tiderna annorlunda.
1     12. Jag tror att Sverige måste gå med i Nato inom få år och också gör det. Vi är nästan med och teknisk och annan utveckling gör att Sveriges trygghet kräver ett fullvärdigt Nato-medlemskap. Det har varit mycket betydelsefullt att både M, C och KD på 2000-talet tagit tydlig ställning för ett svenskt Nato-medlemskap, och där har även jag spelat en liten roll som Centerpartiets försvarspolitiska talesperson under 8 år.
1     13. S, V och MP kritiserade starkt regeringens öppning för signalspaning i luften som genomfördes 2008 sedan C-ledamöterna Fredrik Federley och Annie Johansson (Lööf) fått igenom integritetsskärpningar. Efter 2014 har de rödagröna partierna gjort ytterligare öppningar för mera signalspaning, helt i strid med vad de sade 2007-2009, med Thomas Bodström (S) i spetsen. Detta har dock inte alls givit någon medial uppmärksamhet jämfört med den upphetsade debatten 2007-2008.
1     14. I mars 2004 lade Nya Moderaterna om sin skatte- och välfärdspolitik som ”det nya arbetarpartiet”. Bo Lundgrens skattesänkningar genomfördes ändå i stor utsträckning efter valet 2006.
1     15.  Striden om tjänstepensionen på 1950-talet, och folkomröstningen, var mycket jämn. Liksom vid folkomröstningen om kärnkraft lyckades politiska taktiker (främst S) att få till stånd 3 alternativ vilket gjorde att Socialdemokraternas linje vann i båda fallen. ATP (Allmän tilläggspension) infördes men var alltför generös och på 1990-talet stramades pensionssystemet åt så mycket att Sverige idag har pensioner på EUs nedre halva, vilket faktiskt är skamligt. Det ekonomiska nettot att leva på efter pension minus skatt plus bostadstillägg är typ lika stort för en garantipensionär som för den som arbetat i ett låglöneyrke hela livet, vilket inte är rimligt. Det måste löna sig att arbeta.
1     16. Socialdemokraterna valde runt 2017 att endast begränsat driva planhushållning och socialism.  Åren kring andra världskrigets slut drev man på igen men släppte det när folkopinionen oroades. (S och SKP införde 1946 en arvsskatt på 60 % som starkt kritiserades av oppositionen. Den togs bort 1959.) Under framförallt 1980-talet kom ett nytt återfall när löntagarfonder skulle införas vilket bidrog till sämre opinionssiffror. Sedan Bildtregeringen och riksdagen 1993 avskaffade de löntagarfonder som faktiskt infördes 1983 har frågan varit död.
1     17. Regeringsdugligheten hos borgerliga regeringar, de få gånger de har fått chansen, har inte alltid imponerat. Bramstorps semesterregering (6 månader) 1936 gjorde inte mycket. De 4 (!) borgerliga regeringarna åren 1976 till 1982 var starkt splittrade i t ex kärnkrafts- och skattefrågorna, vilket tog mycket energi. Att regeringarna två mandatperioder i rad sprack säger tyvärr mycket. Även Bild-regeringen 1991-94 hade utöver en svår finanskris betydande inre motsättningar. Det lysande undantaget är naturligtvis regeringen Reinfeldt 1 åren 2006-2010.
1     18. Innan valet 1968 ville S avskaffa hyresregleringen. Mittenpartierna gick delvis emot och propositionen drogs tillbaka. (tyvärr..).