tisdag, januari 30, 2018

Vägval i migrationspolitiken- min analys

Centerpartiet har en mycket bra politik och en utmärkt partiledare, i topp vad gäller förtroende. Jag har varit med i Centerpartiet sedan 1970, och i riksdagen sedan 2004 med ett års uppehåll. Jag är en lojal riksdagsledamot, under alliansregeringen röstade jag ständigt för regeringen med bara ett undantag, där jag och KD var i extrem minoritet (äktenskap och giftermål).

Ibland kan det råda oenighet i politiska partier, och i deras riksdagsgrupper, i olika frågor. Exempel är EU-frågan , regionfrågan, frågan om vårdnadsbidrag och pappamånader i föräldraförsäkringen samt frågan om rätt till dödshjälp eller ej.

För mig har migrationsfrågan sedan 2012 blivit en sådan fråga där min övertygelse tyvärr skiljer sig från från Centerpartiets på några punkter. Jag anser att Sverige som litet land i norra Europa inte kan ha betydligt mer generösa asyl- och migrationsregler än övriga EU-länder, eftersom en hög andel av asylsökande och ekonomiska migranter till EU då väljer att ta sig till Sverige. (och då Sverige trots löften i decennier inte klarat av integration och att förhindra utanförskap).

Centerpartiet anser istället att Sverige bl a ska återgå till mer generösa regler för anhöriginvandring, Sverige ska låta asylsökande söka asyl på svenska ambassader som kanske enda land i världen och tiden i Sverige för att kunna bli svensk medborgare ska sänkas från nuvarande fem år till bara tre år, kanske lägst i världen.

Denna oenighet mellan mig och Centerpartiet är väl känd. Jag har avstått i tre omröstningar i riksdagen när jag inte kunde avslå nödvändiga EU.anpassningar av migrationsreglerna  som Centerpartiet ville. Jag har också på tre partistämmor lagt motioner om att bl a avskaffa vårt
orealistiska krav om asyl på svenska ambassader, och att medicinska åldersbedömningar måste göras så att inte vuxna män mellan 20 och 30 ska få asyl som barn under 18 år.

Östgötastämman ställde sig med 2/3-dels majoritet bakom min motion men partistämmorna avslog den med massiv majoritet.

Främst de som var i minoritet på östgötastämman 2015 talade på nomineringsstämman i november förra året för att jag skulle petas ner till fjärde plats på riksdagslistan till förmån för 2 mycket liberala kandidater i migrationspolitiken, och stämman beslutade så.
Jag respekterar självfallet i god demokratisk ordning stämmans beslut.

Men Demokrati innebär också att väljarna har en möjlighet att påverka riksdagslistan genom att sätta ett personkryss för en person på listan. Om någon får kryss på över 5 % av avgivna valsedlar går den personen upp på första plats på listan, om det är flera som kommer över 5 % så blir den etta som har högst andel.

Vid valet 2014 i Östergötland fick Lena Ek 1.560 personkryss vilket motsvarar 9 % av de som röstade på Centerpartiet. Jag fick 1.212 röster motsvarande 7 % och Muharrem Demirok 338 röster motsvarande 2 %.

Jag har bestämt mig för att göra en liten personvalskampanj för att söka få många att kryssa mig. Mina argument är bl a att jag är erfaren och med civilkurage, har god hälsa, min politiska glöd är oförändrat stark och jag anser att Sverige måste föra en realistisk migrationspolitik. Här är två länkar till för den intresserade.

Jag tror att många partilinjetrogna centerpartister, t ex i parti- och distriktsledningar, helst skulle se att jag inte lyfte fram min avvikande uppfattning i migrationsfrågorna  utan istället företrädde partilinjen.

Detta är dock inte alls rimligt. Personvalskampanjer innebär ju att redovisa för väljarna vad man kommer att arbeta för om man blir invald i riksdagen. Naturligtvis handlar det nästan alltid om vilka politiska frågor man vill prioritera av Centerpartiets program, men någon enstaka gång så kan det

också handla om hur man vill påverka partiets politik i någon fråga, i mitt fall i migrationsfrågan.

Skulle jag inte vara ärlig och inte redovisa att jag vill att Centerpartiet ska ändra sin migrationspolitik  på några punkter skulle jag ju föra väljarna bakom ljuset. 
Personvalet är ju tillkommet av precis motsatt skäl, att riksdagskandidater ska gå till val på vad de kommer att särskilt driva i partiet och i 
riksdagen, och deras förtjänster för att klara det på ett bra sätt.

Bl a därför skriver jag idag på SvD Debatt om det Vägval i migrationspolitiken som jag anser att Sverige står inför, samt vilken väg som jag anser att Sverige måste välja.

Jag säger t ex att ska man ge ensamkommande under 18 år när de kom till Sverige möjlighet att genomgå gymnasiet, trots att deras asylansökan har avslagits, vilket i praktiken innebär en sorts "amnesti", så måste Sverige samtidigt signalera att migrationspolitiken det närmaste decenniet kommer att vara fortsatt restriktiv enligt vad internationella regelverk medger.

Jag vet också att min ålder ibland vänds emot mig, jag är 70 år. Det gör mig lite arg, det finns alldeles för få erfarna äldre i riksdagen och jag har en väldig nytta av min erfarenhet  i mitt politiska arbete.

Ni som har förtroende för mig, som anser att min ålder är mera en tillgång än en belastning och som liksom jag anser en realistisk migrationspolitik helt nödvändig! 
Jag hoppas att ni kryssar mitt namn, jag kommer gärna hem till er och era vänner och pratar politik och överlämnar min röda kampanjpenna i metall!

Är ni säkra på att ni ska kryssa mig får ni pennan numrerad, kommer ni kanske att kryssa mig får ni pennan utan ingravering.

Kontakta mig på epost staffan.danielsson@riksdagen.se eller mobil 0725-587721.