måndag, september 18, 2006

En glad, och medkännande, kommentar!

Vilken fantastisk gårdag! Jag har varit med om en del valvakor sedan 1979, men den här tar priset. En ny nödvändig alliansregering, ett starkare centerparti, återkomst i storstäderna...Grattis Sverige!

Tillbringade valvakan med vännerna i Linköping på restaurant Istanbul. Oförändrat 7 procent i kommunvalet vilket är bra, vi vann mycket förra valet på nej till utförsäljning av kommunala bolag. I riksdagsvalet i kommunen 5 procent förra valet, nu 7 procent vilket känns mycket bra, första gången riksdagsrösterna ligger i kommunnivå.

Sannolikt regimskifte i landstinget, även om det nya Norrköpingssjukvårdspartiet blir vågmästare med 30 procent av Norrköpingsrösterna...

I riksdagsvalet från 15.157 c-röster till 19.530, från 6,1 till 7,6 procent. Vi har målet två centermandat, har närmat oss men når kanske inte ända fram. Ska bli spännande att se hur kryssen fördelar sig, både Karin, Muharrem, Britta och Micke har ju liksom jag själv lagt mycket tid och kraft på ett starkare centerparti och på många personkryss.

Vilken härlig utmaning för den nya riksdagen att förnya Sverige och genomföra Alliansens genomarbetade politik.

Så till lite medkänsla, jag är en "compassionate" centerpartist. Val är till för att hårddra skiljelinjer och visa på de politiska alternativen. Och den förändring som nu ska ske är oerhört viktigt för Sverige. Det hade känts fruktansvärt, faktiskt, om de ständiga men nu rätt trötta socialdemokraterna hade fått fortsätta att administrera en politik för bevarande och med siktet bakåt.

Havande sagt detta (vilket Lennart Daléus ständigt upprepade) är ändå Sverige ett litet land i norra Europa där partierna ligger rätt nära varandra. Jag har stor respekt för Göran Persson som en skicklig politiker nära den politiska mitten, och det är definitivt inget fel att s har letts av en människa med rötterna på den sörmländska landsbygden (jag klassar Vingåker där). Men allt har sin tid, jag är glad för att Persson inte släppte fram Wallströn förra året, och för att han inte har haft gnistan i år. Jag tycker det är bra att Göran P. istället för att ösa in sina pengar i osynliga pensionsförsäkringar - som andra s-toppar - investerar i ett liv och företag och boende på landsbygden, och jag tillönskar honom det som han själv uppenbarligen satsat på rätt länge, ett lugnare liv med mer livskvalitet på den härliga svenska landsbygden.
Och jag ser i min kaffesump att han kommer att blir en rätt aktiv LRF:are med tunga styrelseuppdrag lite här och där.