fredag, januari 07, 2011

Om Centerpartiets framtid, från min bloggs tankesmedja

Gott Nytt År tillönskas alla hängivna besökare till denna blogg. Så här lång bloggtorka har jag nog inte haft sedan 2005, jag borde vara nerringd och haft fullt med upprörda kommentarer. Det kanske är så, jag ger inga kommentarer.

Jag skissar på en debattartikel om Centerpartiets framtid till någon ledande rikstidning, kanske. Eller internt. Det kräver lite tid och eftertanke, och har skjutits upp.

Jag börjar därför - i Stefan Hannas efterföljd (?) - med ett fritt tänkande blogginlägg där jag sticker ut hakan och ser fram mot en givande dialog, får vi se var det landar.

* Centerpartiet fyllde nyligen ca 100 år, och partiet har givit ut en utmärkt exposé över partiets bakgrund och resa genom seklet betitlad "100 år av handlingskraft". Kan säkert beställas via t ex partiets hemsida, här är en del bilder.

* Centerpartiet växte fram på den svenska landsbygden men har vartefter breddat sig till ett liberalt/socialliberalt parti med fokus på miljö, företagsamhet, tillväxt i hela landet och mycket mera. På 1970-talet var partiet regeringsbärande med 25 proocent av rösterna, dvs hade den roll som moderaterna nu tagit över. Vi var ett brett borgerligt parti med fokus på företagsamhet och grundtrygghet bland annat. Sedan dess gick opinionen käpprätt nedåt till 1998 års val då vi hade 4,8 procent, vill jag minnas. Därefter steg partiet till 7,9 procent, nu 6,6 procent med ett snitt senaste 4 valen på ca 6 procent...

* Vad berodde fallet på? Otur eller ensidighet. Vann Centerpartiet på att kärnkraftsmotståndet - att säga nej - helt tog över partiets profil. Nej, tvärtom, är mitt svar, och jag välkomnar att vi nu säger ja till sol och vind i energiuppgörelsen!

* Jag länkar till några intressanta analyser; Annie Johansson och Anders W Jonsson (realism), Håkan Larsson (Classic), Emil Källström och Hanna Wagenius (öppna)liksom nog även Johan Hedin..

* Max antal politiska partier i Sverige med dagens 4 procentspärr är 25 stycken i riksdagen. Från 5 stycken har det nu ökat till 8. Och fler vill in. Jag är inte säker på att demokratin blir bättre ju fler partier det finns.

* Thorbjörn Fälldin drev på för att C och Fp skulle förenas på 1970-talet. Ungdomsförbundet m fl satte stopp. Kanske det inte blivit något ändå. Nu diskuteras frågan igen. Jag tänker som vanligt ungt och fräscht..., och är öppen för förändring. Men det måste i så fall mogna fram, och lär väl därför ta tid.

* Som flera pekar på så visst skiljer sig partikulturerna åt. Samtidigt har partierna närmat sig varandra, t ex faktiskt i frågan om jordbrukspolitiken. (Även om skärmytslingar gubevars finns kvar). Folkpartiet är starkare i städerna och centerpartiet på landsbygden och mindre tätorter.

* Vi har frågan om Sveriges militära alliansfrihet. Fp som vanligt hårt profilerade, och Centerpartiet som garant för alliansfriheten. Här öppnade förra Centerstämmnan för att analysera frågan om Sveriges militära allianser givet en bred samsyn om behovet av detta. Det är i den änden man ska börja så får vi se var slutsatserna landar.

* I varje fall tror jag det är bra att Centerpartiet och Folkpartiet stärker sitt nära samarbete på olika sätt, centralt och lokalt, och hittar förtroendefulla och positiva former för detta.

* Vi får se vad Centerpartiets valanslysgrupp drar för slutsatser om Sverigedemokraternas framgångar. Det viktigaste är självfallet att förbättre integrationen som idag ofta fungerar dåligt. Jag tror också att det är rimligt att börja diskutera hur många som Sverige klarar av att ta emot och integrera. Idag prövar vi dem som kommer hit och har man skäl får man stanna. Det är den naturliga grundprincipen, men med så oerhört många flyktingar i världen - tragik - klarar inte Sverige att ta emot alla som vill komma hit. Det är viktigt att sätta in stora biståndsinsatser i och kring konfliktområdena, och det är möjligt att Sverige här kan göra mer. Gruppen "ensamkommande flyktingbarn" har ökat mångdubbelt de senaste åren och ställer stora krav på mottagning och insatser. Det handlar oftast om tonåringar, vad jag förstår, och om killar, som kommer hit ofta mycket långt ifrån. Även denna problematik behöver analyseras djupare.

* Centerpartiet stärktes glädjande nog i flera stora städer, men tappade kraftigt på landsbygden. Nu gäller det att fortsätta det intensiva arbetet i regeringen som drivande kraft för tillväxt i hela Sverige. Samtidigt måste vi bli mycket tydligare gentemot media och väljare om vilka våra framgångar är, men även var vi rönt motstånd och inte fått igenom våra krav. I tex landsbygdsfrågorna är det Centerpartiet som hela tiden är starkt pådrivande medan det stora partiet ibland bromsar. Om detta hade människor inte vetskap i valet. I nästa val är jag övertygad om att vi har goda möjligheter att vinna tillbaka många utanför de stora städerna, samtidigt som vi kan fortsätta att stärkas där. Framgångsreceptet för det moderna Centerpartiet är vår samlade politik utifrån en liberal/socialliberal grund utveckla hela Sverige och med starkt fokus på bl a miljö, företagande, trygghet och rättvisa, öppenhet och integritet.

* Men kan Centerpartiet stolt stå upp i t ex integritetsfrågorna? Vi fick ju kritik i frågan om signalspaning (FRA-lagen). Absolut, menar jag. Att ta regeringsansvar innebär att ha även de svåra avvägningarna i knäet, t ex mellan att hävda människors integritet men också landets säkerhet. De senaste tidens terrordåd och -hot visar tyvärr på att hot mot landets säkerhet måste kunna förebyggas bl a genom informationsinhämtning i strängt kontrollerade former. Centerpartiet drev fram en rad viktiga åtgärder för att stärka integritetsskyddet med ledning av vårt Öppenhetsmanifest. Att vi likt andra länder och en mycket bred majoritet i Sveriges riksdag - och säkert i befolkningen - accepterar signalspaning i kablar över landsgränsen mot hot från omvärlden mot vår säkerhet, det är tyvärr realiteter som dagens värld och hotbilder motiverar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,