tisdag, juli 29, 2008

fortsatt signaldebatt

Debatten i denna fråga är angelägen och viktig och fortsätter att rasa, och jag försöker följa den väl. Det är också ostridigt att inläggen på bloggar och ledarsidor i mycket hög utsträckning domineras av argument för att lagen ska rivas upp, varför jag inte behöver länka till dessa.

Ett och annat inlägg försvarar också varför Sverige tyvärr behöver signalspana mot allvarliga yttre hot även i kabel likt länderna i vår omvärld. Försvarsminister Tolgfors hade ett inlägg i SvD igår, och jag har svarat på en debattartikel i Corren idag.

Några citat från Tolgfors om varför signalspaning behövs och behovet av att den regleras i både etern och kabel:

"Informationen från signalspaning behövs för att bedöma och bemöta yttre hot mot Sverige samt ge underlag för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken.

Som exemplen visar rör det sig inte om spaning mot enskilda svenskars kommunikation, utan om stater och organisationer med intressen mot Sverige.

Endast om en person i Sverige har direkt koppling till yttre hot mot landet, som internationell terrorism eller annan stats agerande mot Sverige, blir den relevant för FRA:s signalspaning.

Det går inte att ha skilda lagar och regler för signalspaning i etern respektive i kabel. När du lyfter telefonluren eller mobilen där hemma så kan signalen utan din vetskap röra sig både i etern och i kabel.

Den fasta telefonens signal kan kopplas via satellit till annat land. Datanätverket därhemma är kanske trådlöst, för att signalen sedan går via kabel. I vissa delar av landet går telefonsignalen delvis först via radiolänk och sedan i kabel.

Likaså rör sig signaler från vår kommunikation ofta över landets gränser. Inte sällan via länder som själva bedriver signalspaning, i kabel och i etern."

Sanna Rayman på SvDs ledarredaktion skriver i går på SvDs ledarblogg om signalspaning och om andra länders underrättelsetjänster har tillgång till signaler över landsgränsen. Några länder har ju öppet reglerat detta likt nu Sverige genom parlamentsbeslut. Men på de flesta håll är nog parlamentsförankringen rätt översiktlig och ger regering och/eller försvarsmakt stora befogenheter att själva utforma underrättelseinhämtningen. Rayman verkar mena att vi borde veta hur detta sker i dessa länder, vilket är lätt att instämma i. Tyvärr är det svårt eftersom det handlar om ländernas säkerhet och sker under hög sekretess.
Jag menar ju att det är rätt som Sverige gör att öppet och noga reglera detta, men visst är det en komplikation att det ibland uppfattas som att vi går längre än länderna i vår omvärld.