fredag, februari 08, 2008

Den fruktansvärda situationen i Sudan och Tchad

Inbördeskrig och fruktansvärda övergrepp och massmord från den regeringsstödda arabiska Janjawidmilisen har lett till att flera hundra tusen människor mördats och till stora flyktingströmmar både i Sudan och grannlandet Tchad. Trots diskussioner i flera år har endast otillräckliga styrkor från Afrikanska unionen skickats till Sudan, vars regering motarbetar internationella fredsstyrkor från t ex EU.

Som det ser ut nu kommer EU att skicka en styrka på 3 700 soldater till Tchad för att förbättra säkerhetsläget. Det är en styrka som det tog lång tid att sätta ihop, och som varit behäftad med vissa brister. Genom att Frankrike valde att bidra med ytterligare helikopterresurser kunde ändå styrkan bli insättningsbar. EU-styrkan har kritiserats från dess befälhavare och andra för att vara i minsta laget i förhållande till syftet med insatsen. Insatsområdet är inte bara mycket stort, infrastrukturen är därtill mycket bristfällig vilket försvårar förflyttningar.

Nu har vi en förändrad och försämrad situation i Tchad. Rebeller har hunnit med att både inta och lämna huvudstaden Ndjamena. Det är framförallt en förvärrad situation för flyktingarna i landet, särskilt i östra Tchad där situationen är som svårast. Vad kan vi göra för att möta den nya och svårare situationen?

Just för lägen som dessa har EU skapat snabbinsatsstyrkor. Den svenskledda Nordic Battle Group skulle kunna göra en snabb insats för att förstärka EU-styrkan. NBG är en väl tränad, väl utrustad styrka som skulle kunna bidra till att skapa ett bättre säkerhetsläge, bättre förutsättningar för humanitära aktörers verksamhet och erbjuda skydd åt flyktingar och civila.

För närvarande är det utan tvekan Tchad som skulle vara mest lämpligt för en NBG-insats. Skulle NBG sättas in nu står EU inte utan förmåga till ytterligare snabba insatser, den spanskledda stridsgruppen finns fortsatt i beredskap om behov skulle uppstå på annat håll.

Hittills har ingen av EU:s stridsgrupper använts. När det finns uppenbara behov av internationella styrkor för krishantering och sådana också står till förfogande - då bör de ju användas.