fredag, december 18, 2015

Starka C-känslor mot ID-kontroller.

Sverige har i höst tagit emot runt 100.000 asylsökande. Regeringen bedömer läget som ohållbart och har lagt fram dåligt beredda och mycket långtgående förslag i stor hast. Id-kontroller införs vid gränsen, 289 riksdagsledamöter stödde regeringen (88 %) i princip medan 39 (12 %) röstade emot.

Alla vänsterpartister, 21 av 22 centerpartister samt 1 miljöpartist och 1 folkpartist röstade emot lagförslaget.

Jag var den centerpartist som avstod med denna röstförklaring.

Kritiken från C och V uttrycktes i starka och laddade ordalag, här ett citat från Johanna Jönsson (C) i debatten:

"Samma politiker som för bara någon månad sedan beklagade sig över att människor dog i Medelhavet är nu beredda att sätta upp exakt samma livsfarliga hinder runt Sverige. Det är en skam! Var och en som trycker på ja-knappen här i dag och låter detta passera är medskyldig till det som nu sker."

Många centersympatisörer uttryckte starkt stöd i sociala medier i liknande ordalag, se nedan.

All respekt för de upprörda känslorna och det höga tonläget. Dock känner jag viss oro, dels i enligt med varför jag avstod,  att C och V inte vill se åtgärder som minskar inflödet av asylsökande till Sverige. Vad skulle då hända när nu andra länder (Tyskland) inför restriktioner?
Och dels över att Centerpartiet genom sin starka kritik möjligen kan  få svårare att ingå i en kommande alliansregering. Det starka avståndstagandet kan ställa till problem, det är det ena. Och det andra är att om åtgärderna finns kvar, vilket jag ju hoppas att de inte är, är C då beredd att regera?

Här en del citat:

Johanna Jönsson, Anders Åkesson, Johan Hedin jobbade hårt i Riksdagen idag. Tack för att ni står upp för mänskligheten!

Röstade precis NEJ till inskränkning av asylrätten, id-krav och annan skit. Sorgligt att inte fler gjorde detsamma. Ingen rolig julklapp till de som flyr.

Jag skäms över Sverige och kan bara beklaga att majoriteten i Sveriges riksdag tog att det beslutet igår.

Riksdagens röstade igenom det vedervärdiga id-kravet. Centerpartiet med bla Kerstin Lundgren Johan Hedin och Johanna Jönsson röstade rakryggat emot.

Allt är inte svart eller vitt. Det här beslutet ÄR en skam för Sverige,

Tråkig avslutningsdebatt inför julen med beslut som slår igen dörren i ansiktet på många som hoppats på en fristad i Sverige att överleva i.

De som idag trycker på Ja-knappen borde skämmas.

Centerpartiet röstar idag nej till regeringens förslag om att införa ID-krav för att ta sig in i Sverige. Jag hoppas att alla som på något sätt kallar sig liberaler gör samma sak för annars borde ni ta mig tusan skämmas.

Johan Hedin, Johanna Jönsson och Anders Åkesson representerar Centerpartiet föredömligt i riksdagsdebatten om ID-krav! Stolt över er - tack!! Men jag skäms över mitt land.... Det är så sorgligt...

Tack till Annie Lööf Kerstin Lundgren och så många fler som håller rösten klar och tydlig för vad som är den värdiga vägen. Övriga partier som håller sig med en annan linje bär nu ansvaret på sina axlar för förödande omänskliga konsekvenser

Till er som tänker trycka ja till id-kontroller idag: Ni kommer få stå till svars inför kommande generationer. Vill ni leva med det?

Sverige är inte ett humant land längre. Jag SKÄMS!

 trodde väl inte att jag skulle se en riksdag där bara C och V är de som står upp för solidaritet. Övriga må ta plats i skamvrån

Men som Johanna Jönsson säger vilket är värst ett A och ett B-lag eller ett A och ett Ö-lag. 

Centerpartiet vänder inte kappan efter vinden och säger därför nej till ID-kontroller. 

Att riksdagen idag röstade igenom att Sverige ska bortse från asylrätten är inte bara tragiskt, det är en skam för Sverige!

Idag är det väldigt många riksdagsledamöter som borde skämmas. Men inteJohanna Jönsson, eller Centerpartiets övriga riksdagsledamöter.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Niklas Ekdahl, journalist; manar till sans: . Alla vill nu övertyga alla andra inte bara om den egna verklighetsbeskrivningen (nationens undergång vs. inga problem) utan också om den korrekta slutsatsen (håll gränsen vs. öppna era hjärtan). Kanske finns en annan väg än att till varje pris stämpla meningsmotståndarna som onda eller korkade.


torsdag, december 17, 2015

Riksdagsbeslut om ID-kontroller, min röstförklaring

web-TV; , scrolla ner i talarlistan till höger.



Herr Talman

Riksdagsledamöter, Ni som lyssnar,  och Ni som läser detta om ett eller flera decennier när dagens utmaningar är historia, så som det alltid blir.

Under Centerpartiets viktiga idéprogramsdebatt väcktes jag till insikt om att ett litet land i Europeiska Unionen, som Sverige, inte ensidigt kan fastställa sina migrations- eller asylregler betydligt mer generösa än övriga EU-länder. I alla fall inte i en värld med djupa klyftor, någon miljard människor som svälter och kring 60 miljoner på flykt.

Vi enades i Centerpartiet om ett bra idéprogram, med goda visioner och med beaktande av verkligheten.

Sedan dess har jag nu och då lyft fram uppfattningen att Sverige behöver anpassa sina asylregler i EU-riktning. Detta enkla konstaterande har tyvärr ofta bemötts med upprörda känslor och jag har fått kritik för att typ fiska i grumliga vatten och för att t o m uttrycka mig främlingsfientligt eller ”rasistiskt”.  Inget kunde vara mera fel och jag är naturligtvis djupt kränkt över detta.

Dessa grundlösa beskyllningar är i sak obegripliga men förklaras av den ”åsiktskorridor” som i den svenska samhällsdebatten i de bästa avsikter upprätthållits av politiker och media. Den finns inte, eller har inte funnits, brukar dessa ibland hävda. Det är fel och det vet vi som sökt bredda den.

Hade Sverige lyssnat på oss som försiktigt lyfte fram detta, att Sverige borde anpassa sina asylregler i EU-riktning, hade kanske antalet asylsökande till EU som valde att ta sig till Sverige inte varit lika högt som det varit och blivit. Men det är också historia.

Nu tvingar verkligheten samma politiker och partier, och samma ledarskribenter med hög och stolt svansföring, till att föreslå och försvara åtgärder som slår blint och som varit helt otänkbara och som då beskrivits med epitet som jag inte här vill nämna. Nu glöms de heliga principer som alltid tidigare lyfts fram och nu försvaras de drastiska åtgärderna som nödvändiga i en ny verklighet. Jovisst, men principdebatten som fördes tidigare omfattar faktiskt samma principer nu som då. Och den övergripande verkligheten har faktiskt inte förändrats.

Här är vi idag. Panikåtgärder framtvingade av verkligheten. De senaste årens handlingsförlamning har också lyft fram Sverigedemokraterna som ett av Sveriges 3 största partier, inte av egen kraft skulle jag säga, utan framhjälpta av de partier som ville mer än vad som är i längden möjligt.

Regeringen har plötsligt lagt om kursen 180 grader och föreslår nu radikala åtgärder för att förhindra många av de som vill söka asyl i något EU- land att inte längre kunna göra det i Sverige. Vi behandlar idag en proposition tillyxad i all hast med dåligt beredda och mycket långtgående förslag.

Centerpartiet har arbetat fram och sedan lång tid föreslagit rader av konstruktiva förslag för bättre integration, effektivare flyktingmottagning och fler i arbete genom lägre trösklar, bättre regelverk och enklare jobb. Det är mycket beklagligt att starka politiska krafter hittills kunna förhindra att dessa nödvändiga insatser genomförs. Jag hoppas att verkligheten inom kort kommer att göra att Centerpartiets förslag kan förverkligas i bred politisk enighet, jag skulle t o m vilja säga att något annat skulle vara mycket överraskande. Verkligheten är en tung kraft och den talar för Centerpartiets förslag och mot socialdemokraternas och LOs fyrkantiga 1970-talsfundamentalism som bromsar mycket av det som måste göras.

Däremot motsätter sig Centerpartiet, och och Vänsterpartiet, att åtgärder görs för att bromsa det mycket stora inflöde av asylsökande och andra till EU som i hög utsträckning har valt att söka sig till Sverige. Jag anser åtgärder vara nödvändiga men att regeringens förslag har stora brister.

Därför kommer jag att avstå i dagens omröstning.


lördag, december 12, 2015

Finns beröringspunkter mellan liberalism och leninism?

Leninism innebär bl a, tror jag, att majoritetsbeslut gäller och att minoritetsuppfattningar ska tryckas ner. Bolsjevikerna förbjöd t o m oppositionella grupper inom partiet.

Inga jämförelser i övrigt, absolut inte, men jag har hört flera övertygade yngre liberaler, som jag trodde skulle gå i döden för rätten till åsikts- och yttrandefrihet utom och inom Centerpartiet, säga till mig att sluta föra fram min uppfattning offentligt sedan partistämman med bred majoritet bestämt något annat. Envisades jag borde jag överväga att lämna Centerpartiet.

Hallands Nyheter skrev t o m på ledarplats följande: "Staffan Danielsson är en tidvis högljudd öppenhetsskeptiker, och det kan vara problematiskt i ett parti som inte toppstyrs och där även de som avviker från den väg som alla andra är överens om får uttala sig utan att tystas ovanifrån.
Men öppenhetsoppositionen får inte få fäste i partiet, och de få men högljudda motståndarna måste på stämman få svart på vitt att är inte öppenhet något man värnar, då kan man gott välja att engagera sig i eller rösta på ett annat parti."

Jag är ärligt talad chockad över att höra och läsa detta i centersammanhang.

Johan Lönnroth var riksdagsledamot och vice partiordförande för Vänsterpartiet åren 1993-2003. Han menar att ledande partiföreträdare måste kunna kritisera partilinjen, givetvis med markering att man är i minoritet. Hade inte så skett tror han att att Vänsterpartiet idag hade varit helt marginaliserat. Han anser denna rätt att kunna föra fram kritik offentligt vara lika viktig för Socialdemokratin (och även för andra partier).

Jag instämmer och menar att i denna uppfattning är Johan Lönnroth snarast liberal.

Döm själva, så här skriver han i ett inlägg på Facebook idag:


Ganska ofta på senare tid har jag varit inblandad i diskussioner med partikamrater som anser att ledande partiföreträdare alltid utåt bör företräda den i demokratisk ordning på kongresser beslutade partilinjen och att diskusioner om att ändra denna linje bör hållas internt. Till saken hör att när jag var vice partiordförande 1993 till 2003 var jag ganska ofta ute och sa saker som var oförenliga med partiets i demokratisk ordning beslutade linje, även om jag alltid försökte tala om att denna var min åsikt, inte partiets.
Gentemot dem som kritiserat mig har jag sagt att om aldrig ledande partiföreträdare vågat offentligt kritisera den kongressbeslutade partilinjen så skulle vårt parti tror jag varit helt marginaliserat idag. Som till exempel när Harald Rubinstein som var ledamot i partiets centralkommitté.med flera 1963 angripit partiets följsamhet gentemot Moskva och därmed banat vägen för valet av CH Hermansson som partiordförande 1964. Eller när Jonas Sjöstedt och ett antal andra förtroendevalda i ett offentligt upprop "Vägval Vänster" i maj 2003 varnade för nykommunism och ställde ett antal krav (acceptera regeringsansvar mm) som nu sedan en tid är partiets majoritetslinje.Om detta kan en läsa i Petter Bergners avhandling som nu finns på nätet:http://umu.diva-portal.org/…/get/diva2:621268/FULLTEXT02.pdf
För övrigt tror jag denna diskussion om rätten att kritisera offentligt är minst lika viktig för socialdemokratin (och även för andra partier!!)"