tisdag, maj 21, 2019

En migrationspolitik utan förankring i folkopinionen?

Sedan länge vill ju folkopinionen i Sverige ha en mer EU-anpassad (mindre generös) migrationspolitik. EU för ju redan en mycket restriktiv migrationspolitik som alla svenska partier stöder förutom V. Nu har Sifo på TV4s uppdrag frågat svenskar om EUs migrationspolitik ska bli än mer restriktiv.  Det vill i denna undersökning 50 % medan bara 19 % vill att EU ska blir mer generöst/mindre restriktivt. 
Kanske många inte vet hur restriktivt EU söker hejda migration vid sina yttre gränser.
Resultatet är ändå anmärkningsvärt. 
Detta kan tala för att migrationsfrågor kommer att vara fortsatt stora i samhällsdebatten. 
Bryter man ner för olika partier är skillnaderna enorma, i artikeln anges att 3 % av MPs sympatisörer vill ha en mer restriktiv EU-politik, 36 % av S och 70 % av M. C torde ligga närmare MP och V, L kanske som S (?)  och KD närmare M? (Trots att KDS migrationspolitik nog ligger närmare MP än M..). 
Orsaken till att SD flerdubblats i opinionen det senaste decenniet är i hög grad att övriga riksdagspartier fört en migrationspolitik utan förankring i folkopinionen. Nuvarande 4-partisamarbete innebär en återgång i riktning mot en mer generös asylpolitik. 
Jag tror att politiska partier som driver en politik i en viktig sakfråga och inte lyckas övertyga folkopinionen att vara med på den tar betydande politiska risker. 
En är att mer extrema partier kan växa. En annan är att förtroendet för partierna, och för deras ledare, kan sjunka. 

Jag lyssnar gärna på synpunkter kring detta, är det klokt, eller rätt, av politiska partier att uthålligt föra en politik i en viktig politisk sakfråga i strid med folkopinionen? Eller är det klokare, och mer rätt, att föra en politik som är bättre än vad folkopinionen inser och hoppas
 att på sikt ska folket också inse detta?


50 % av svenskarna vill ha en mer restriktiv invandringspolitik, 20 % vill ha det som i dag, 19 % vill ha en mer generös politik medan resterande är osäkra, enligt urvalsundersökning av 1 000 personer gjord av Sifo på uppdrag av TV4 Nyheterna”.

Forskarna Magnus Henrekson, Tino Sanandaji och Özge Öner skriver intressant i kvalitetsmagasinet Kvartal och ifrågasätter om EU ska ha en gemensam migrationspolitik och med tvång fördela migranter mellan alla länder.


https://kvartal.se/artiklar/bor-eu-ha-en-gemensam-flyktingpolitik/



lördag, maj 04, 2019

Alltfler förespråkar rätt till dödshjälp

De flesta svenskar är för en rätt till dödshjälp, som finns i alltfler länder. Det finns en del läkare och präster som kallar en svårt lidande människas vilja för att vilja dö/somna in och slippa dödskampen nära livets slut, för "självmord", och som anser att det ska vara fortsatt förbjudet.
Jag anser detta vara en obarmhärtig linje som därtill låter statens makt att bestämma gå före en människas yttersta vilja.
Dana Pourkomeylian är jurist och ordförande för CUF i Västra Götaland och skriver ledare i Hallands Nyheter C) och är för en rätt till dödshjälp.
Lars J Eriksson är chefredaktör på Skånska Dagbladet (C) och förespråkar i denna ledare rätt till dödshjälp.
Staffan Danielsson, riksdagsledamot emeritus, drev under sin riksdagstid frågan mycket starkt.
Alltfler länder i världen inför nu rätt till dödshjälp, vilket fungerar väl med bred förankring i folkmajoriteten, och där frågan om att återgå till förbud knappast diskuteras.
Statens medicinskt/etiska råd (SMER) har länge sagt att regeringen borde utreda frågan om dödshjälp och om gråzoner kring detta i livets slutskede som finns genom olika praxis och rutiner som skiljer mellan läkare och sjukhus. Ingen regering har vågat eller velat utreda detta, vilket jag anser vara tjänstefel. SMERs rapport hösten 2017 visade tydligt att alltmer talar för att införa denna rätt.
Anders W Jonsson är läkare och Centerpartiets förste vice ordförande och liksom centerpartiet helt emot en rätt till dödshjälp. Han har haft starkt inflytande över att Centerpartiet vägrar att ens utreda frågan. Liksom över att mina motioner om att utreda frågan visserligen fått kraftigt ökad stöd på partistämmorna (från få procent för 6-7 år sedan till uppåt 40 % de senaste stämmorna) men hittills avslagits.
Tyvärr har Centerpartiets ledare Annie Lööf, som tidigare förespråkat dödshjälp, i kristen media sagt att hon har ändrat sig, efter att ha sett hur bra sjukvården hanterar vården av cancersjuka, vilket också är Anders W Jonssons argument. Alla står naturligtvis bakom en ständigt bättre palliativ vård med smärtlindring som fungerar, men detta ändra ju inte principfrågan om en svårt lidande människa i t ex ALS, vars muskler förtvinar och där man kan kvävas till döds, vars yttersta vilja är entydig men som Staten förvägrar, ska kunna få den villfaren. Eller ej.