fredag, oktober 12, 2018

Slagord eller floskler? "Medmänsklighet"

I politiken letar ständigt partierna efter värdeladdade slagord som lyfter fram vad man anser sig står för. Ofta gränser de till floskler, av rätt naturliga skäl.

Solidaritet är ett. Trygghet ett annat. Lag och ordning ett tredje. Jämställdhet ett fjärde. Allas lika värde ett femte. Alla ska med ett sjätte. Och så vidare.

Nu lyfter flera partier, med mitt eget i spetsen, slagordet "Medmänsklighet".

Stockholm får nu ett medmänskligt styre med alliansen och MP. Det tidigare rödgröna styret var det tydligen inte.

Många kommuner över landet får också ofta ett medmänskligt styre, när Centerpartiet tar plats. Till skillnad från tidigare. Det förekommer även att MP och andra partier använder ordet medmänsklighet för att beskriva sin egen politik.

Jag har inte sett att något parti använder slagordet "omänsklig" politik. Eller "Mindre medmänsklig" politik.

Eller "bara en del ska med". Eller mer "Otrygghet". Eller "allas olika värde"..osv.

Jag tycker att ord är mycket viktiga, liksom ordens valörer.

Naturligtvis ska politiska partier lyfta fram det man står för och även sammanfatta det i korta slagord. Det behövs dock eftertanke och sans när dessa formuleras.

Även organisationer lanserar slagord. Naturskyddsföreningen och Krav m fl lyfter fram "ekologiska livsmedel". (Ekologi är ju ett vetenskapligt begrepp, och det är märkligt att ett odlingskoncept tillåtits ta monopol på det.)  Och man ställer dessa mot "O-ekologiska livsmedel" som man ibland säger kommer från det svenska "giftjordbruket".
Det är en upprörande falsk och felaktig svartmålning av världens miljö- och djurskyddsbästa vanliga jordbruk, det svenska. Att det får pågå är obegripligt.






tisdag, oktober 02, 2018

Mitten/S eller M/KD?

Jag medverkade i förra veckan i Studio Ett i P1 och menade där att sannolikheten för en alliansregering är begränsad, samt menar alltjämt att OM Ulf Kristersson skulle vilja, som Plan B, bilda en M/KD-regering så vill jag att C och L inte motsätter sig detta.

Tillagt 3 oktober. Min tidigare riksdagskollega Carl B Hamilton har kommit fram till precis samma slutsats, liksom en del av Liberalernas riksdagsgrupp.

Nu har Talmannen givit Ulf Kristersson uppdraget att sondera förutsättningarna för att bilda en regering.

Kristersson säger att hans fulla fokus är att söka bilda en alliansregering. Skulle det vara möjligt stöder jag detta.

Centerpartiets ledare Annie Lööf sa efter mötet med Talmannen att Centerpartiets Plan B, om en alliansregering inte kan bildas, är att se en regering med Socialdemokrater och 1-2 mittenpartier. 

Det är min Plan D, typ.

Jag tror det har stora risker att tolka valutslaget som att socialdemokraterna med 28 % av riksdagen ska fortsätta att styra Sverige. Jag tror att det finns en förväntan hos den stora icke-socialistiska majoriteten av väljarna att det i första hand blir en minoritetsregering som består av helst alla allianspartier, i andra hand  av några av dem med förankring hos de övriga.

Jag hyser också bekymmer över att politiken riskerar att bli för mycket vänster om S och MP får fortsatt tungt inflytande samt i förlängningen även kanske Vänsterpartiet ibland. Och/eller att politiken blir alltför utslätad och reformpassiv.

Men det kanske bara är jag, typ?

Vad tycker Du?




tisdag, september 25, 2018

En centermedlem funderar om nästa regering.

(Tillagt 26 september: Jag fick diskutera regeringsfrågan i dagens Studio ett i P1.


Jag är nu medborgare och fortsatt medlem i Centerpartiet, efter 13 spännande år i Sveriges Riksdag.

Väljarna bestämmer, och de och centermedlemmarna i Östergötland ville tydligt ha förnyelse och en fortsatt generös migrationspolitik. Det respekterar jag självfallet.

Jag lever nu lite lugnare som riksdagsledamot emeritus, och pensionär och alltjämt lantbruksföretagare. Och med ett fortsatt starkt politiskt intresse.

Jag har alltid sökt att bottna i mig själv i viktiga politiska frågor och att diskutera dem öppet och respektfullt.
Jag kommer att fortsätta med det, så klart, i denna blogg och i sociala medier t ex. Många politiker emeritus lägger ner att diskutera politik offentligt när de slutar. Det gäller inte mig.

Hur tänker jag om den nu så aktuella frågan om ny regering, och om kanske nyval.

Jag vill inte se något nyval, resultatet blir ju rätt likartat.

Det är rätt lätt att konstatera att det blir svårt att bilda en Alliansregering. S vägrar alltjämt att släppa fram en sådan, och två allianspartier vägrar varje kontakt med SD, trots att SD helst vill stödja en moderatledd regering.

De alternativ som då är kvar är främst en mitten-S-regering eller en M-KD- regering.

Om Ulf Kristersson är beredd att bilda en M-KD-regering är det min förhoppning att C och L inte motsätter sig detta.

Skulle mot förmodan så ske, och en regering med S och mittenpartier istället bildas, befarar jag att SD kan växa och mittenpartierna kan minska, samt naturligtvis att politiken skulle vara alltför vänsterinriktad och inte bra för Sverige.

Tillagt 3 oktober. Min tidigare riksdagskollega Carl B Hamilton (L) tänker i samma banor som jag, liksom tydligen delar av liberalernas riksdagsgrupp.

lördag, september 22, 2018

EUs gränser, och migrationen. Australien.

I Sverige har vi lång tid diskuterat asyl- och Migrationsregler mellan Sverige och Danmark, typ.
Och inre gränskontroller eller ej vid Öresundsbron och dess närhet.

Öppnare gränser, eller mer slutna.

Samtidigt har alla riksdagens partier förutom Vänsterpartiet ställt sig bakom EUs politik för att förhindra eller begränsa migration över Medelhavet.

Där är 7 partier för slutenhet, i strid med vad flera av dem driver vad gäller Sveriges gränser.

Nej, det går inte så bra ihop, visst är det så.

Nu skriver Aftonbladet intressant om vart EUs fortsatta migrationspolitik är på väg. Den linje som Sveeige och de flesta länder förespråkar, att solidariskt dela på ansvaret att ta emot asylsökande och ekonomiska migranter, verkar tappa mark till förmån för en mer Australisk linje med att hejda migranter som vill in i Australien/EU och samla dem i uppsamlingsläger där deras asylskäl mm kan prövas. 

Var kommer EU att landa? 

Och var kommer de svenska partierna att landa?




Ygeman börjar flörta med SD, jojo..!

Jag länkar till SDs nättidning Samtiden och dess chefredaktör Dick Erixon, OBS! Jag anser att det kan vara relevant att göra det, för att få i blick i hur SD kan reagera/analysera.

Erixon anser att alliansen särbehandlar SD negativt i flera ordningsfrågor i riksdagen, t ex vad gäller fördelningen av presidieplatserna i utskotten. (Han nämner inte att SD dock får utskottsplatser i utskotten i kraft av sin storlek, ville 7 partier kunde nog SD uteslutas även där..).

Och Erixon anser att Socialdemokraterna flörtar med SD genom att Ygeman menar att S kan lägga ned sina röster i valet av Björn Söder om SD lägger ned dem i valet av Talman, vilket skulle leda till att Norlén förlorar mot Lindestam.

Erixon rekommenderar SD att ställa upp på locktonerna från S. (Nog är detta utspel förankrat hos SDs partiledning).

Jag har länge varnat för att en ny S-ledare (jag tror att Löfven snart avgår) efter något år kan komma att göra upp med SD om migrationspolitiken mot att SD stöder regeringsbudgetar från S.

”Finns inte på kartan”?

Jodå, det kanske börjar nu.

https://samtiden.nu/2018/09/sd-bor-avsta-och-falla-alliansens-talmanskandidat/

måndag, september 17, 2018

Brister i synfältet? Gå till ögonläkare "privat"!

Hallå! 
Jag är inte längre i riksdagen, en viktig plattform. men jag är alltjämt en engagerad samhällsmedborgare i Sverige med obrutet politiskt engagemang och kommer givetvis att fortsätta att driva frågor och vara aktiv i samhällsdebatten, inte minst i sociala medier!

Transportstyrelsen har stoppat körsimulatortesten för de msom ser bra men har någon brist i sitt synfält, eftersom alltför många har klarat de stränga testen... Jag anser ju att testresultaten tydligt visar på hur rigida Sveriges synfältsregler är i sin stränghet. Naturligtvis borde syntestmaskinernas makt begränsas och praktisk uppkörningsprov återinföras.
Jag avser att skriva en debattartikel som belyser Sveriges rigida regelverk, strängast och fyrkantigast i världen, och hur många som utan grund berövas sina körkort. Samt avsluta med att visa att endast de som genom lagstadgad anmälan från sin ögonläkare hamnar på transportstyrelsens svarta lista fråntas sina körkort medan de långt fler som har samma eller större synfältsbrister men som inte går till läkare oförhindrat kör vidare, utan att transportstyrelsen alls bryr sig om det.
Och artikeln ska sluta med att uppmana de som har någon brist i sitt synfält och inte vill utsättas för transportstyrelsens godtycke att endast uppsöka ögonläkare "privat" som inte rapporterar till transportstyrelsen.
Denna uppmaning syftar till att uppmärksamma medborgare och politiker på transportstyrelsens godtycke och fyrkantighet och stränghet och till att få till stånd samma regelverk som i t ex Norge och "alla" andra länder.

(Bakgrund: Jag har sedan ca 2006 arbetat med den enorma orättvisan mot många som ser bra men som på grund av rigida stränga regelverk orättmätigt fråntas sina körkort, på grund av alltför stränga och fyrkantiga krav. Det handlar om många tusen personer. Jag har motionerat, interpellerat och skrivit debattartiklar.
Förra våren sammanställde jag situationen i 15 blogginlägg, samt interpellerade och diskuterade med trafikminister Eneroth. 
Jag taggar Diabetesförbundet och Glaucomförbundet. 

fredag, september 14, 2018

13 spännande år i riksdagen - Gratulerar Muharrem eller Magnus!

(Tillagt 12 september; reportage i SVT Öst, och i JordbruksAktuellt och intervju i Radio Östergötland).
(Tillagt 20 september. Ledare i Norrköpings tidningar, samt artikel över landet i Altinget.
(Tillagt kanske aldrig, intervju eller ledarkommentar i Corren).

Jag har haft förmånen, och förtroendet, att företräda Centerpartiet och Östgötarna i riksdagen, i tretton år.
Riksdagen är naturligtvis en fantastisk plattform om man har ett starkt samhällsintresse och vill vara med och utveckla och förbättra vårt land.., och världen!

Jag valde vid 71 års ålder ( god hälsa och fortsatt stark politisk glöd) att trots petning ner till plats fyra på riksdagslistan av distriktsstämman göra en personkrysskampanj, för att ge östgötska centerväljarna möjligheten att kryssa mig. Det har 815 personer gjort och jag tackar dem naturligtvis alla.

Dock räckte det inte, två andra starka och skickliga centerkollegor fick ändå större förtroende. Jag gratulerar dem båda till detta, och särskilt den av dem som nu kommer att ta den plats i riksdagen som jag haft till låns och nu lämnar!

Magnus och Muharrem är utmärkta personer och skickliga politiker och kommer att sätta avtryck i riksdagen, oavsett vem som tar över centerns östgötamandat. Jag önskar all framgång!

(En liten tillbakablick för den intresserade:
Att jag blev riksdagsledamot 2004 var en sinkadus, ingen ”karriärplanering”. Jag var bonde och fritidspolitiker i Linköping, tog berättigad strid med LRF och Bo Dockered när LRF genom sitt spårbyte ca 1988 öppnade vägen för en extremt liberal och isolerad jordbrukspolitik, 1990 års jordbrukspolitiska beslut. Detta upphörde som väl var 1995 när Sverige blev EU-medlem. EU-valet
avgjordes av att LRF inte hade något annat val än att trots stor splittring i medlemsleden engagera sig på ja-sidan, vilket var helt avgörande för valresultat. Med ett LRF på nej-sidan hade Sverige än idag nog stått utanför. Så inget ont som inte har något gott med sig, jag är en varm och övertygad EU-vän! Striden kring 1990 års jordbruksbeslut ledde överraskande till att jag blev ordförande för Östergötlands bönder vilket i sin tur ledde till att Centerpartiet placerade mig högt upp på riksdagslistan, och 2004, när Lena Ek blev EU-parlamentariker, till riksdagen.

Jag har länge varit en av riksdagens mest transparenta ledamöter genom ständiga samtal med medborgare på nätet via blogg, Facebook och Twitter. Det har givit mig massor och, hoppas jag, även  en del för dem som jag samtalat med. Jag kommer säkert att fortsätta att diskutera där och ibland i medierna, det kommer att underlätta den första abstinensen när riksdagen fallit bort.

Tyvärr kom jag på kant med mitt parti i migrationsfrågan i september 2013, när partistämman trots mina varningar på SvD Debatt höll fast vid att Sverige ensamt bland världens länder skulle öppna sina ambassader för de av världens flyktingar som ville söka asyl i Sverige. Den helt orealistiska partilinjen gäller än idag efter bekräftelse på stämmorna även 2015 och 2017, när mina motioner avslogs. Min uppfattning är densamma, detta är i dagens verklighet en orealistisk linje för ett verklighetsförankrat politiskt parti. (På sikt hoppas jag givetvis däremot att Sverige, och EUs övriga länder, ska kunna öppna sina ambassader för de på flykt. Och att krig och flyktingströmmar upphör!).


Jag har 4 gånger på grund av min övertygelse i migrationsfrågan avstått i riksdagsomröstningar när mitt parti motsatt sig EU-anpassningar av Sveriges migrationspolitik. Dock torde Centerpartiet i hög
grad ha närmat sig det jag fört fram i migrationspolitiken. Det som alltjämt skiljer i det som vi faktiskt driver är frågan om familjeåterförening. Där har jag föreslagit, som en kompromisslösning i alliansen och för Sverige, att kanske skulle Sverige kunna vara mer generös än övriga EU vad gäller snar återförening utan försörjningskrav för make/maka och små barn, medan tonåringar får vänta några år innan de kan ta hit sina föräldrar och ofta många syskon.

Min egen regionaltidning, Corren, har på ledarplats under förra mandatperioden flera gånger kritiserat min uppfattning om vikten av medicinska åldersbedömningar och att Sverige anpassar sin migrationspolitik i EU-riktning. Man har talat om typ fiske i grumliga vatten, brunfärgad, framlingsfientlighet. Detta är helfel, jag är en varm humanist. Det har tagit mig väldigt hårt att så orättmätigt bli så uthängd på hemmaplan. Idag har Corren vad jag förstår accepterat den migrationspolitik som Sveriges tre största partier väl står bakom, utan att såga den vid fotknölarna som man gjorde med mig, trots att den går längre än vad jag förespråkade. Jag har också upplevt ett ointresse från Corren att spegla vad jag åstadkommit på riksplanet, kanske beroende på att man inte vill ge mig uppmärksamhet eftersom jag varit "fel" ute i migrationspolitiken.

Det som nog avgjorde att jag flyttades ner till plats fyra på riksdagslistan i årets val var distriktsstyrelsens beslut hösten 2017 att för första gången inte skicka med några svarskuvert när medlemmarna som vanligt fick chansen att rangordna 7 riksdagskandidater i provvalet. Istället skulle medlemmarna gå in på nätet och logga in med en unik kod och rösta där. För första gången skickades inte några frankerade ( vill jag minnas) svarskuvert med... Det gjorde att valdeltagandet bara blev runt 11 %... Mina målgrupper, medelålders och äldre, föll i stor utsträckning bort. Jag är starkt kritik till det beslutet, jag är verkligen starkt positiv till att använda nätet men man måste också respektera dem som inte är så vana vid att använda det. Så jag hoppas att det åter blir svarskuvert medskickade vid provvalet om 3 år!

Vad jag har kämpat för och arbetat med i politiken under min riksdagstid, och tidigare, framgår väl av  alla tusentals blogginlägg ( bara googla mitt namn) där allt finns redovisat.

För att hjälpa den ev intresserade på traven, så lägger jag in några länkar, här mitt punktsättartal i riksdagen i juni 2018,

här min samlade genomgång av punkter i vår migrationspolitik som jag inte anser realistiska i dagens verklighet. (att jag länkar till dem här beror naturligtvis på att jag anser att ett potentiellt regeringsparti måste ha en realistisk migrationspolitik, och att jag kommer att fortsätta söka förändra den i nödvändig riktning.

och här och här och här).





torsdag, september 13, 2018

”Aldrig någonsin i evighet, eller Inte”..


Jag har stor respekt för Centerpartiets skicklige chefsekonom, och nu riksdagsledamot, Martin Ådahl. Han twittrade så här i stridens hetta för någon vecka sedan:

Och så säger vi det en gång till: Centerpartiet kommer aldrig någonsin i någon form, på något sätt samarbeta, samverka eller anpassa oss en nanometer till Sverigedemokraterna. De är huvudmotståndare. Punkt slut.”.

Jag har alltid varit tveksam till när politiker tar in evigheten i sina löften. Mona Sahlin sa något liknande på sin tid, samtidigt som S fick igenom några för dem viktiga förslag med hjälp av SD. 

Jag kan tycka att det kan räcka med att säga ”inte” istället för ”aldrig”. ”Inte” har tidsperspektivet några år eller mer, medan ”Aldrig någonsin” ju har evighetsperspektiv. Det bör användas med försiktighet...

Tove Lifvendahl skriver idag i SvD en tänkvärd ledare om bl a hur alla partier har järnkoll på vad SD tycker för att t ex som nuvarande regering kunna anpassa sina förslag något för att säkrare kunna få igenom dem. Jag tycker att hon har en poäng i att sker detta så är steget till att föra något samtal med SD litet eller ännu mindre.

Samtidigt med detta skriver Mattias Karlsson en anmärkningsvärd ”seger eller död”-text på sin Facebook som sannerligen inte underlättar några kontakter överhuvudtaget. Den sågas med all rätt av t ex Niklas Orrenius i DN (kanske  bakom betalvägg, jag ber om ursäkt) och Expressen speglar här kritiken.  (Där även statsministern tar avstånd med evighetsperspektiv). 



söndag, september 09, 2018

Vi tippar valet - och diskuterar resultatet!

I väntan på valresultatet kan vi väl jämföra våra gissningar. Jag chansar så här; just det, jag gissar utifrån opinionsundersökningar S 25 %, M 18 %, SD 21%, V 9,5%, C 9 %, L 6 %, KD 5.5 %, MP 5 %.
Det skulle ge rödgröna 39,5 % och alliansen 38,5..

Vad gissar ni?

Sedan lägger jag in vallokalundersökning och valresultat..! Och möjlighet till fortsatta diskussioner. 

onsdag, september 05, 2018

Exempel på ökad brottslighet - eller är det som förr?

Två bilder om brottsligheten i Sverige står emot varandra.

1.Det är som förr,brottsligheten ökar inte och brotten är inte grövre.
("Sarneckis teorem", bara kriminologer ska uttala sig..)

2. Brottsligheten ökar och har blivit grövre.
(många vanliga medborgare).


Jag kopierade några länkar från twitter för några veckor sedan, och har lagt till några i närtid nu. Bara en liten del av det informationsflöde om brottslighet som passerar förbi.

Aftonbladet., mordskjutning i Helsingborg.

SvD, assistansbedrägeri.

SVT, bilrånare med automatvapen.

Expressen, knivskärning på skola.

Expressen, bilbränder.
https://www.expressen.se/gt/nya-bilbrander-i-goteborg-i-natt/

SVT, anständig vård.

Expressen, pistolhotades av rånare i hemmet.

Polisen Stockholm, brand.

Sveriges Radio, bilmålvakter.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/gang-angrep-familjemedlemmar-vid-badplats

https://www.di.se/nyheter/antalet-anlagda-skolbrander-okar-kraftigt-hogst-i-varlden/

Nyhetsbyrån, tjuvåkande familj hotfull.

https://mitti.se/nyheter/kvinna-pistolranad-centrum/

https://mitti.se/morgonkollen/familj-djursholm-ranades/
(detta hemfridsbrott och rån mot en hel familj ger numera notiser och är inga toppnyheter, utan ett grovt brott som frekvent förekommer. Förfärligt).

https://www.expressen.se/kvallsposten/tva-bevapnade-man-ranade-kvinna-i-hennes-bostad/

https://www.expressen.se/gt/man-ford-till-sjukhus-efter-stort-slagsmal/

https://mitti.se/nyheter/brott/bilran-mindre-vecka/

https://www.expressen.se/nyheter/flera-beskjutna-i-uppsala-misstankt-mordforsok/

https://www.expressen.se/nyheter/valdsamt-upplopp-kastade-sten-pa-arbetande-brandman/

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/e1LWKR/inbrott-slutade-i-grov-misshandel

Artikelen.

GP, äldre man frånryckt guldkedja.


https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Rxdn3J/sjukskoterskor-pa-akuten-slar-larm-en-krigszon-varje-dag


lördag, augusti 25, 2018

Fake news från SLU, och från TT. Ekojordbruk klarar inte torkan bättre.

Ekoforskarna på SLU trumpetar genom Maria Wivstad ut i Sveriges Radio, vilket senare förmedlas vidare av TT, och många tidningar,  att "Ekologiskt jordbruk kan klara den extrema torkan bättre".

Inga kritiska frågor ställs.

Tidningar runt om i landet, miljöpartisten Lorents Tovatt i TVs Opinion live, för fram detta "kan klara" som ett obestridligt faktum.

Lantbrukstidningen ATL hakar på.

Är detta alltså en vetenskaplig sanning, eller är det bara FakeNews från välvilliga ekoforskare och media som så gärna vill att ekocertifierat jordbruk ska vara så mycket bättre än vårt vanliga miljövänliga jordbruk.

Jag såg en artikel om att skörden av ekospannmål bara var ca 50 % av normalskörd, medan skörden i det vanliga miljövänliga jordbruket var 30 % lägre. Den är publicerad i ekoweb;
Bilden kan innehålla: 1 person, som ler

Även Arla bedömer att ekojordbruket drabbas hårdare av torkan och riktar ett särskilt stöd till ekomjölken.

Två erfarna ekoodlare kommenterar på LRFs debattforum:

"Erland Olbers Min uppfattning som ekobonde i 20 år är att ekoodling är torkänsligare främst beroende på en mindre bladmassa som kan täcka marken. När jorden blottas är det kört...
Svara1d
Håkan Stensson Jag har bara varit KRAVbonde i nitton år men har samma erfarenhet."

Det är rätt uppenbart att det moderna vanliga jordbruket har betydande fördel av sin mineralgödsel under ett extremt torrår som detta, vårgrödorna etableras snabbare och har förutsättningar för att klara torkan bättre. Likaså gör mineralgödsel på vallåterväxten att en sista vallskörd kan bli betydligt bättre.

Andra indikationer på att ekojordbruket snarare har större svårigheter ett extremt torrår är att man fullt ut konkurrerar med det vanliga jordbruket om att köpa dess halm, samt att KRAV och Staten därtill ger ekogårdar tillåtelse att också konkurrera med det vanliga jordbruket om dess vall- och spannmålsfoder, med oförändrade ekostöd och med full möjlighet att ändå sälja sina livsmedel till fulla ekopriser.

Vetenskapsjournalisten Jan-Olov Johansson skriver i UNT om att det inte är ekocertifieringen som avgör torkkänsligheten utan andra faktorer.

Sveriges Lantbruksuniversitet är ett starkt varumärke och har ett gott rykte. Står man bakom det tvivelaktiga budskap som av lätt insedda skäl sprids från EPOK, SLUs "ekologiska Centrum"?

Uppenbart är att allmänhet, media, handel och politiker nu ges uppfattningen att Sveriges jordbruk blir mindre utsatt för extrem torka om det i sin helhet, eller i varje fall mycket mer än idag, skulle gå över till ekocertifierad produktion. Göteborg är redan så övertygad om ekomatens överlägsenhet att man inte ska köpa in ett enda kg mat från den svenska modellens miljövänliga jordbruk som arbetar inom världens strängaste miljö- och djurskyddslagar. En käftsmäll på det svenska jordbruket.

Många andra kommuner och regioner fokuserar främst på att köpa ekocertifierad mat från Sverige och andra länder, istället för närodlad mat från Sverige.

Det hörs sällan ett enda litet knäpp från SLUs stora majoritet av forskare, som forskar kring hela jordbruket (oavsett vilket odlingskoncept) som ifrågasätter propagandan för ekojordbrukets fördelar och överlägsenhet. Jag inser att en orsak är att politiken så styr lantbruksuniversitet, och gärna vill se mer ekojordbruk och ekoforskning. Och den som ifrågasätter det kan drabbas av mindre forskningsanslag, typ.

Detta håller dock inte. SLU måste redovisa korrekta vetenskapliga fakta om jordbruket, t ex om hur olika odlingskoncept klarar extrem torka, eller ej.

Så min enkla fråga till SLU och dess ledning är alltså: Är det korrekt att ekojordbruket klarar extrem torka bättre än det vanliga miljövänliga svenska jordbruket? Är koncepten likvärdiga eller klarar det vanliga moderna jordbruket torkan bättre?

Jag tar emot Ert svar på min blogg eller i diskussionsgrupper på Facebook eller som kommentar till mina inlägg på SLUs och EPOKs hemsidor. Jag skriver snart debattartikel i media som lämpligen oxå kan besvaras där.

(Här länkar till några andra blogginlägg från mig om jordbruk och ekologi med mera. Och här en till.








torsdag, augusti 23, 2018

Rättvisa åt Pensionärerna!

En central del i min personkrysskampanj är inriktad på äldrefrågor och pensioner.

Idag skriver jag i Corren på insändarplats samt medverkar med andra ledande centerpartister på Seniormässan i trädgårdsföreningen i Linköping, och imorgon. Välkommen dit, eller att kontakta mig på epost staffandan@gmail.com eller per mobil 0725-587721!


Efter valet kommer sannolikt endast ca 2 % av riksdagens ledamöter (6 st) vara över 65 år trots att 27 % av väljarna är det. Ingen från Östergötland kan komma att vara över 61 år. Det är enligt min jäviga uppfattning inte bra.
Läget för Sveriges pensionärer är heller inte bra. Pensionerna halkar efter andra EU-länder, den orättfärdiga merskatten för pensionärer är delvis kvar och den som tjänat in pensionspäng hela livet i ett låglöneyrke har knappast högre netto efter skatt och bostadstillägg än en garantipensionär.
Om de med låg pension har ett sparkapital, t ex en sommarstuga, så dras dessutom bostadstillägget in till dess att kapitalet är uppätet eller sålt. Detta är orimligt. En sorts ”socialisering”.
För barnfamiljer gäller maxtaxan, och där finns ingen spärr som ger de med förmögenhet en mindre subvention, dvs högre kostnad så länge tillgångar finns.
Bostadstillägget för pensionärer bör alltså likt för maxtaxan inte reduceras om man har ett sparkapital, eller i varje fall bör beloppsgränserna höjas kraftigt. Och samma principer borde råda för barnfamiljer som för pensionärer.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)

Här andra blogginlägg som jag skrivit kring pensionärer och äldrefrågor:

Här,    och Här,   och Här.

onsdag, augusti 22, 2018

BRÅ, Jerzy Sarnecki och Morgan Johansson i vild reträtt!

BRÅ, Jerzy Sarnecki och Morgan Johansson i vild reträtt!
(Och Sarnecki i vilt motanfall).
Jag har i flera år krävt att Sverige som andra länder för statistik om grov brottslighet och nationalitet, som i alla andra länder. Samt att BRÅ åter gör analyser av brottsligheten även bland invandrare.
Justitieminister har närmast blankt avvisat detta, det är "att fiska i grumliga vatten med främlingsfientliga motiv", typ. Och han har tydligt deklarerat att den förra rapporten baserad på siffror från typ förra seklet räcker för att tolka verkligheten även idag...
Kriminologen Sarnecki Intervjuades i programmet och medgav motvilligt att någon forskning kanske behövdes, främst av honom själv. Samtidigt buntade han ihop alla som ville ha mer öppen statistik och mer analyser som typ främlingsfientliga rasistiska krafter på extremhögerkanten. Alltså även mig.
Jag betackar mig för Sarneckis och Morgan Johanssons ohemula och upprörande ihopbuntningar. Jag är socialliberal och en varm humanist, inget annat. Men jag anser bestämt att försöker man mörka verkligheten kring grov brottslighet som både Sarnecki och Johansson faktiskt vill, så bara förvärrar man det man vill förhindra. Ryktesspridning växer, alltfler reportage görs av olika kvalitet och alltfler börjar tro att nästan alla brott begås av andra än infödda svenskar.
Plötsligt har Sarnecki och Johansson inget emot att Brå åter analyserar brottsutvecklingen, de har t o m fräckheten att påstå att de varit öppna för det i många år trots att de båda kategoriskt motsatt sig det.
Sarnecki har sedan fräckheten och omdömeslösheten att gå till frontalangrepp på Uppdrag Granskning, med sällan skådad härskarteknik och överhetsfasoner. Som så ofta hävdar han att ingen annan än han, eller möjligen andra kriminologer, ska uttala sig i dessa frågor, inga andra är nämligen kvalificerade att göra det, vare sig medborgare eller politiker eller granskande journalister.
Jag tycker att Mustafa Panshiri, Amineh Kakabaveh, Ann Heberlein, och jag själv, hade värdefulla synpunkter i denna så viktiga och laddade fråga som verkligen förtjänar en djupare diskussion. För en gångs skull fick andra än bara Sarnecki ge sina inspel.
Kommer Sarnecki efter denna avklädning, och frontalangrepp på allt och alla, att fortsatt vara den kriminolog man intervjuar så är jag nästan beredd att äta upp min sko.
Jag kräver att Sarnecki omgående slutar upp med att bunta ihop alla som vill diskutera som extremister och rasister, och att han ber t ex mig, och många andra, om ursäkt för att hans ihopklumpning givetvis också drabbar mig, och dem.
Även Morgan Johansson, justitieminister, bör besinna sig när han använder samma debatt- och härskarteknik som Sarnecki.
Jag välkomnar att SCB och BRÅ åter börjar föra brottsstatistik som i andra länder och tidigare i Sverige, att BRÅ gör nya analyser som i tidigare rapporter, samt att forskare äntligen tar tag i detta uppenbart outforskade område.
Jag hoppas att Sarnecki inte är en av dem, hur ska någon kunna ha förtroende för vad han kommer fram till med så starka känslor och fördomar och blinda beskyllningar?
Hans självförhärligande att han är den ende krimonologen som i alla fall forskat lite om det han så starkt försökt att stoppa.., medan "andra kriminologer inte gjort många knop" är också ett självcentrerat uttalande som totalsågar hans kollegor...
Tack Uppdrag Granskning för en modig och behövlig och givande Granskning!


söndag, augusti 19, 2018

Alltfler debatter mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet..

Annie Lööf och Jonas Sjöstedt åker land och rike runt och debatterar. De är oense i sak men respekterar varandra och varandras partier. Typ.

Nu ska min kollega på riksdagslistan i Östergötland Muharrem Demirok diskutera med Vänsterpartiets riksdagsledamot här Linda Westerlund Snecker den 22 aug i Linköping. 

Jag slits av motstridiga känslor kring att diskutera alltmer med Vänsterpartiet. Naturligtvis behöver detta socialistiska parti med kommunistiska rötter starkt kritiseras. Samtidigt innebär ju allt fler samtal med dem att de legitimeras, typ.

Så här formulerar Muharrem inbjudan:
"Muharrem Demirok
Är du också trött på att valrörelsen bara verkar handla om käbbel? Du sa si och du sa så. Ja, då kanske detta är något för dig?
Vi skiljer oss åt i väldigt många frågor och är oftast oeniga i sakfrågor, men vi är eniga om att det politiska samtalet bär oss framåt och att det ska ske med respekt för varandra. Här bjuder vi in till en samtalskväll, där du får vara med och prata om samtiden och framtiden."

"POLITISK SAMTAL UTAN KÄBBEL MEN MED ÖL!"
Välkommen till ett politisk samtal utan käbbel med Centerpartiets riksdagskandidat Muharrem Demirok och Vänsterpartiet riksdagsledamot Linda Westerlund Snecker.
En kväll som ägnas åt samtal om samtid och framtid mellan ideologisk helt olika partier som ändå har en hel del gemensamt. 
Politik handlar om att lösa samhällets utmaningar, inte häftiga tidningsrubriker. Men det är också skillnad på att rösta center och på att rösta vänster. Din röst är viktig och politik blir alltid roligare med öl!
Alla är välkomna! Ingen anmälan behövs."

Jag delade inbjudan med denna kommentar: 

"Jag delar gärna detta politiska samtal, men är egentligen lite tveksam till att legitimera Vänsterpartiet genom alltför nära samröre..Det är ju ett parti med kommunistiska rötter som har kvar mycket socialism och avskaffa kapitalismen och vars ungdomsförbund lär vara rätt samhällsomstörtande. Så visst behövs tuff debatt. 

Sen har jag ju lite svårt för Linda Snecker som har benämnt centerpartiet som "rasistcentern" och mig som rasist."

Några andra medskick till samtalskvällen kan vara denna genomgång av Vänsterpartiets kommunistiska rötter som Magnus Utvik gör i denna bok, Partiet på kant med (V)erkligheten - En historia om Solidaritet.
Även i TV4:s morgonprogram. Och här skriver förre partimedlemmen Magnus Utvik själv i Expressen.

Vänsterpartiets syn på demokrati har genom tiderna varit förfärlig. Den verkar inte vara något vidare än idag med central- och toppstyrning, t ex när Amineh Kakabaveh förbjuds att personkrysskampanja av partistyrelsen...

Anders Gustafsson i BLT skriver väl om Vänsterpartiets socialism och avskaffande av kapitalismen.

Dan Olofsson skriver kraftfullt på  DN Debatt om Vänsterpartiets orealistiska, populistiska  och farliga politik (bakom betalvägg men DN skulle väl låsa upp..).

Benjamin Katzeff Silberstein skriver i en ledare i SvD lika kraftfullt om Vänsterpartiets nesliga historia i förhållande till kommunistdiktaturer världen över.

Jonas Sjöstedt skickade gratulationstelegram när Maduro blev president i Venzuela efter Chavez. Venezuela är nu ett land i spillror. 

Vänsterpartiets politik skulle snabbt kross Sveriges ekonomi, med chockskattehöjningar på företag och personer, med enorma statsutgiftsökningar för sextimmars arbetsdag, för massor av överbud på alla samhällssektorer.

Tillagt aug 20 kl 22:

Fråga till Linda W. Snecker:

Du kallade mig hösten 2015 för "rasistcenterns Staffan Danielsson". Orsaken var att jag ansåg att medicinska åldersbedömningar behövde göras när åldern på ensamkommande asylsökande var osäker, liksom i övriga EU-länder. Samt att jag också ansåg att en hel del ensamkommande uppgivit för låg ålder, därtill uppmanande av sina flyktingsmugglare.

Båda dessa mina uppfattningar delas idag vad jag vet av alla partier i Sveriges riksdag, möjligen undantagandes Vänsterpartiet.

Linda Snecker har inte tagit tillbaka sin oerhörda anklagelse mot mig, endast sagt att hon kanske borde använt begreppet "främlingsfientlig mytskapare" istället.

Anser alltså Linda Snecker att 7 av riksdagens politiska partier är rasistpartier som ägnar sig åt "främlingsfientligt mytskapande"?

Om ja, då har hon samma uppfattning om dem och mig.

Om nej, då borde hon rimligen ta tillbaka sina totalt obefogade beskyllningar mot mig och oförbehållsamt be mig om ursäkt.



































onsdag, augusti 08, 2018

Linköpingscentern kräver upphandling av mat från Sverige! Följ efter, Offentlig sektor!

Pressinfo!

Linköpingscentern kräver att kommunen köper mat från Sverige! Riksdagsledamot Staffan Danielsson räknar med samma initiativ i kommuner/regioner över hela landet!

(Enligt Svenskt Kött är 40-50 % av köttet som serveras i offentliga måltider importerat, det allra mesta producerat utan svenska miljö- och djurskyddskrav och utan att sluta kretsloppen och gynna biologisk mångfald i Sverige och utan att bidra till svensk självförsörjningsgrad och säkerhet och utan att stödja Sveriges Bönder i krisen p g av den extrema torkan. Detta är skandalöst!


Centerpartiet Linköping​ den 7 augusti 2018:

"Den extrema torkan slår nu hårt mot det svenska jordbruket, fodret räcker inte till, många djur måste slaktas och det blir ett stort överskott på kött. På sikt innebär detta också att landets självförsörjningsgrad minskar ytterligare. Det offentliga måste göra vad det kan för att stötta den svenska livsmedelsproduktionen och säkra tillgången i framtiden.

Gösta Gustavsson​ har idag lämnat in en motion till kommunfullmäktige om att att Linköpings kommun alltid upphandlar mat som är producerad enligt kriterierna i Sveriges stränga miljö- och djurskyddslagar. Detta leder till att kommunen köper mat som produceras i Sverige så långt tillgång finns."

Kommentar från Staffan Danielsson, riksdagsledamot;

Centerpartiet i Linköping tar nu initiativet för att Linköpings kommun måste göra allt för att ställa upp kriterier i sin matupphandling så att man, bl a med anledning av den extrema torkan, säkerställer att man upphandlar mat från Sverige. Annie Lööf, Magdalena Andersson och Tobias Baudin rekommenderar medborgarna att ställa upp för det svenska jordbruket genom att köpa mat från Sverige när den finns på marknaden.
Självfallet måste politikerna i kommun och regioner, som hanterar skattebetalarnas pengar, agera i samma riktning! Omedelbart och uthålligt!
Detta sker utan åthävor i övriga EU-länder och måste nu tillämpas även i Sverige.
Jag hoppas att motionen från Linköpingscentern kan bli ett riktmärke för massor av liknande initiativ från centerpartister, och andra,  i kommuner och landsting/regioner över hela landet!
Att intet göra, att passivt fortsätta att upphandla nötkött och annan mat från länder långt borta, är att svika det svenska lantbruket (samt miljö och djurskydd) i den mycket allvarliga situation det befinner sig i. Jag vill utgå ifrån att breda majoriteter i Linköping, och i kommuner och regioner över hela landet, kommer att ställa sig bakom centerkraven!

Jag har i flera tidigare blogginlägg diskuterat denna högaktuella fråga; här (Göteborgscenterns utmärkta debattartikel i Expressen), och här och här (det extrema Miljöpartiet), och här (Nödåren 1867-69, lär av historien!).


lördag, augusti 04, 2018

Göteborgs käftsmäll på det svenska jordbruket!

Här är en utmärkt debattartikel i Expressen av Emmyly Bönförs som med all rätt sågar Göteborgs mål för att upphandla mat.
Målet är alltså att inte ett kg mat ska upphandlas från det miljövänliga svenska jordbruk som står för 80-90 % av livsmedelsproduktionen i Sverige. Det är förfärligt.
Samma vänsterpartier som styr Göteborg står bakom de stränga svenska miljö- och djurskyddslagarna. Att då klassa ner den mat som produceras inom dessa ramar till en B-vara som hör gårdagen till är en föraktfull käftsmäll på världens mest miljö- och djurskyddsvänliga jordbruk, det svenska.
Min uppfattning är entydig.
Ledande politiker uppmanar nu medborgarna att köpa mat från Sverige, utifrån miljö- och djurskyddsskäl men även p g av den extrema torkan som slår hårt mot det svenska jordbruket, och där det betyder mycket om konsumtionen av nötkött och annan svensk mat ökar.
Naturligtvis ska kommuner och regioner för skattebetalarnas pengar göra samma prioritering, genom att ställa upp kriterier som leder till att man köper närodlad mat från Sverige.
Övriga EU-länder köper utan dramatik inhemsk mat som en självklarhet.
Kommunernas upphandlingsmål bör därför vara 1. kriterier enligt Sveriges stränga miljö- och djurskyddslagar som leder till att mat från Sverige upphandlas när tillgång finns på marknaden.
2. Närodlad mat från regionen.
3. Om man så önskar så kan andelen ekocertifierad mat som ska köpas in anges, t ex mellan 10 och 30 %. (Det innebär upp till tre gånger så mycket som ekomatens andel av den svenska matproduktionen, 10 %).
Om kommuner eller regeringen sätter upp mål på att man inte alls eller endast begränsat ska upphandla mat från det dominerande miljövänliga svenska jordbruket är det alltså en käftsmäll på detta, enligt min bestämda uppfattning. Har Sverige bestämt stränga miljö- och djurskyddslagar ska den offentliga sektorn köpa huvuddelen av sin mat från det jordbruk som 80-90 % av Sveriges bönder bedriver.
Sverige har två goda miljöalternativ när det gäller att köpa mat, dels det vanliga miljövänliga jordbruket inom ramarna för Sveriges stränga miljö- och djurskyddslagar och dels det svenska ekocertifierade jordbruket.






onsdag, augusti 01, 2018

Nästan inga erfarna äldre i riksdagen i höst. STOR SKANDAL!

Tidningen Senioren har tagit fram häpnadsväckande siffror på hur lågt partierna värderar att ha erfarna äldre över 65 år på valbar plats inför höstens val.

27,5 % av väljarna är över 65 år men endast 6 (sex) riksdagsledamöter i den nya riksdagen lär vara över 65 år. Det innebär att endast 1,7 % av riksdagens ledamöter kommer att representera de 27, 5 % som röstar i valet.

Detta är faktiskt en stor skandal, att äldres erfarenheter och kunnande värdesätts så väldigt lågt av våra politiska partier.

 I min valkrets, Östergötland, kommer sannolikt den äldsta att vara runt 60 år efter valet och i Centerpartiets riksdagsgrupp efter valet kommer det sannolikt inte att finnas någon över 65 år.

Jag blev nerpetad av distriktsstämman till plats fyra, helt i demokratisk ordning. Min ålder var tyvärr ingen merit och jag har kritiserat Centerpartiets mycket liberala migrationspolitik.

Jag gör en personvalskampanj och den som vill stödja mig i Östergötland ska ta Centerpartiets lista och sedan kryssa mitt namn på fjärde platsen. Om minst 5 % (gärna fler) av de som röstar på Centerpartiet gör det finns en chans att jag kan fortsätta att driva på i riksdagen en mandatperiod till!

Här om min personkrysskampanj, och här mer om min personkrysskampanj, och här
Jag beskrev i min kanske sista riksdagsdebatt vad jag drivit för frågor, och jag söker alltså mandat för att fortsatt driva på en mandatperiod till.

Den programdeklaration jag gjorde inför valet 2014 är fortsatt lika aktuell.

söndag, juli 29, 2018

Synen på svenskt jordbruk, och ekojordbruk, samt principerna för offentlig upphandling av mat.



Miljöpartiet, och naturskyddsföreningen, och många medborgare och politiker och journalister och handlare m fl, är övertygade om att ekocertifierad mat är den överlägset bästa miljömaten, och att målet borde vara att offentliga sektorn bara upphandlar eko (Göteborg och några kommuner lär redan ha beslutat om det målet) och att allt jordbruk i Sverige på sikt borde vara eko.

Ekocertifierat jordbruk har på bara tre decennier gått från nästan noll (Alternativt jordbruk) till runt 10 % av värdet i den svenska livsmedelsproduktionen (namnbytet till ”Ekologiskt jordbruk” var genialt, hur det nu kunde accepteras eftersom det ju inte finns något ”ekologiskt jordbruk”, ekologi är ju ett vetenskapligt begrepp, läran om samspelet i naturen), och till 17 % av åkermarken (främst belägen i norr och i skogs- och mellanbygder).

Jag har respekt för hela det svenska jordbruket, både det vanliga miljövänliga jordbruket i världstät och för ekojordbruket. Min uppfattning är att det handlar om två rätt likvärdiga miljökoncept, med lite olika för- och nackdelar.

MP och flera politiska partier partier anser egentligen att endast ekokonceptet gäller och att därför Staten ska lägga snart någon knapp miljard i extra EU-stöd till ekokonceptet, inklusive riktade stöd till forskning och marknadsföring och information med mera. Likaså anser man att den offentliga sektorn borde upphandla sin mat nästan enbart från ekojordbruket, i Sverige och utlandet, och sätter upp allt högre mål.

Rätt nyligen har regeringen, S/MP, beslutat att målet är att kommuner och regioner och myndigheter ska köpa in minst 60 % av sin mat som ekocertifierad. Alliansen och SD är emot detta enormt höga mål.

Offentlig sektor köper idag in mat årligen för ca 10 miljarder kr, varav 35 % nog redan är ekocertifierad, en stor övervikt mot hur produktionen ser ut (10 %). Om målet 60 % nås kommer endast kanske 10-20 % köpas in från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket eftersom en betydande del är import av mat som inte produceras i Sverige och vissa specialitetssortiment.

Sverige fick världens strängaste miljö- och djurskyddslagstiftning för jordbruk ca 1988 (present till Astrid Lindgren). LRF gillade läget och kampanjade för ”världens renaste jordbruk eller ”den svenska modellens jordbruk”. Det skulle hålla höga marknadsandelar i Sverige och även gå på export.

Så har det tyvärr inte blivit. Sveriges självförsörjningsgrad har minskat från 100 % 1945 till ca 45 % idag, vi importerar kanske mest i Europa per person. I livsmedelsbutikerna spelar priset en roll och svenskproducerat är ofta 5-10 % dyrare än mycken importmat.

Ekocertifierat är sedan ytterligare 25-60 % dyrare.

Dock har matens andel av hushållsbudgeten på 40 år mer än halverats från 30 % till en bit under 15 % (inklusive 2 % alkoholdrycker), vilket ger de som vill prioritera t ex dyrare ekomat möjlighet att göra detta.

Det är en väldig skillnad att med statliga mål och bidrag och upphandlingsmål gynna ett certifieringskoncept som har 10-20 % av marknaden, jämfört med att sträva efter att hela jordbruket ska läggas om till detta koncept.

Skulle detta senare, som MP och naturskyddsföreningen och V och Krav osv vill, fullföljas är risken oerhört stor att importen av billigare importmat ökar så att Sveriges självförsörjning kanske minskar ytterligare medan marknaden för ekocertifierat mättas och drabbas av överskott och prispress.

Detta vore förfärligt.

Jag har också pekat på det motsägelsefulla i att ekojordbruket profilerar sig hårt mot det ”konventionella giftjordbruket” (som naturskyddsföreningen och Coop brukar säga) samtidigt som man regelmässigt tillåter en betydande användning av växtnäringsrester från detta jordbruk genom stallgödsel, halm, köttmjöl och biogödsel från etanol och biogas mm. När den extrema torkan nu slår till och hästar och nötkreatur konkurrerar om allt foder som går att uppbringa ändras också Kravreglerna så att även ekojordbruket fritt kan använda vanligt foder, vilket ytterligare minskar möjligheterna för det vanliga miljövänliga lantbruket att köpa in foder genom ökad konkurrens samtidigt som ekoprofilen tunnas ut genom ökad användning av växtnäring från det vanliga jordbruket.

Jag har självfallet inget emot att ekomaten vinner framgångar på marknaden och i offentlig sektor, men jag anser att det ska ske på egna ben och inte genom statliga ingripanden. Däremot ska staten gärna stöda miljöinsatser i jordbruket, oavsett odlingskoncept.

Staten ska se till hela det svenska jordbrukets bästa.

Vad gäller hur den offentliga sektorn ska köpa in sin mat  är det min uppfattning att den så långt möjligt, och i första hand, ska ställa upp kriterier enligt våra stränga miljö- och djurskyddslagar som resulterar i att ca 80 % av matinköpen eller mer är mat från Sverige. (Detta sker som en självklarhet i övriga EU-länder, att man köper inhemsk mat).
Jag tycker att det är utmanande, och fel, när många kommuner och regioner nu beslutar att köpa in en stor del, eller huvuddelen, eller all sin mat, som ekocertifierad, från Sverige och andra länder.

Varför ska barn i skolan och äldre i äldreomsorgen som därhemma köpt och köper främst mat från Sverige och främst från det vanliga miljövänliga jordbruket inte få äta det också i skolan och på äldreboendet? Vad svarar man den stora majoriteten bönder som producerar världens bästa miljövänliga mat när den egna kommunen eller regionen i allt mindre utsträckning vill köpa den mat de producerar? Vilken signal till konsumenter och handel och jordbruk och förädlingsindustri skickar detta?

Alla vet ju att det kostar betydligt mera med ekocertifierat men resonerar ofta som så att då ökar vi andelen vegetariskt så blir inte merkostnaden så stor. Detta är ett inte rimligt resonemang eftersom minskat matspill eller mer vegetariskt ju kan väljas oavsett om man handlar ekocertifierat eller ej.

MP och naturskyddsföreningen och många flera anser att ekocertifierat är bättre än mat från ”världens miljöbästa vanliga jordbruk, det svenska”.

Jag håller däremot de två svenska odlingskoncepten som rätt likvärdiga, och betydligt bättre än importmaten (bla beroende på att det svenska jordbruket sluter kretsloppet i Sverige och bidrar till öppna landskap och biologiskt mångfald med mycket mer).

Därför är det min bestämda uppfattning att kommuner och regioner borde köpa in mat enligt kriterier från svenska miljö- och djurskyddslagar, från det svenska jordbruket. Samt att inköpen rimligen borde ske efter ungefär hur stor andel mat som produceras av dem. Kanske en liten övervikt för ekocertifierat om man vill stödja det lite extra, typ 20 %, vilket innebär dubbelt mer än deras marknadsandel.

Att däremot besluta i kommuner och regioner att man för skattebetalarnas pengar ska köpa in huvuddelen eller allt som ekocertifierat och lite och allt mindre från det miljövänliga jordbruk som de allra flesta lantbrukarna bedriver i kommunen och regionen och landet, det anser jag vara fel. Sådana beslut utgår ifrån uppfattningen att ekokonceptet är det enda riktiga miljökonceptet medan det vanliga miljövänliga svenska jordbruket inte är något sådant och bör på sikt utgå. Den uppfattningen har jag kallat en käftsmäll i ansiktet på världens bästa vanliga miljövänliga jordbruk, det svenska.

Dessa beslut skickar naturligtvis mycket kraftfulla signaler till medborgare, lantbrukare, politiker, handel och journalister att ekomat är framtiden medan den svenska modellens världsledande jordbruk är utgående vara. Min uppfattning är också att en viktig orsak till att den vanliga svenskproducerade maten tappat på marknaden är att den så starkt kritiseras av starka miljökrafter, som MP, naturskyddsföreningen samt även av COOP och andra handelskedjor, samt även de signaler som Staten skickar genom regeringens höga upphandlingsmål för juts ekocertifierat.

Hur ska de politiker som kräver att kommuner och regioner ska upphandla allt eller det mesta som ekocertifierat kunna se de 80-90 % av de svenska lantbrukarna som producerar världens bästa vanliga miljömat i ögonen och säga att deras mat är sämre än ekomaten och därför inte ska upphandlas?
Och vilket svek mot det vanliga miljövänliga svenska jordbruket är det inte när samma politiska partier som beslutade om världens kanske mest stränga miljö- och djurskyddslagar för att skapa ”världens renaste lantbruk” sedan efter en tid minskar eller upphör att upphandla den maten utan istället kräver ekocertifierat?

Beslut initierat av Miljöpartiet i t ex Göteborg om att 100 % av kommunens matupphandling ska vara ekocertifierad från Sverige och andra länder är alltså extremt radikalt och oerhört nedsättande mot det svenska dominerande moderna miljövänliga jordbruket. Att Miljöpartiet centralt nu vill att Sveriges självförsörjningsgrad på mat ska nära fördubblas, från ca 45 % till 80 % är välkommet och innebär en anslutning till vad Centerpartiet drivit och driver sedan länge. Men MPs recept för att uppnå detta är ohållbart och extremt radikalt, målen för ekojordbruket i Sverige ska höjas, någon kvarts miljard ytterligare ska tillföras i statsbudgeten och universitet och högskolor ska utbilda fler ekobönder.

Miljöpartiets politik är extremt radikal och innebär en väldig risk för att den svenska matproduktion inte ökar utan snarare minskar samtidigt som importmaten ökar ytterligare när allt fokus läggs på ekokonceptet och när skördarna minskar med 20-40 % samtidigt som maten blir 25-60 % dyrare.

 Därför anser jag att Staten i respekt för hela det miljövänliga svenska lantbruket kraftfullt borde driva följande upphandlingsstrategi för mat i Sveriges kommuner och regioner:

1.     I första hand ska mat upphandlas som är producerad enligt utvalda kriterier enligt Sveriges stränga miljö- och djurskyddslagar. Detta ska leda till att kommunen köper mat som produceras i Sverige så långt tillgång finns. Det torde innebära att 70-80 % eller mer av maten kommer från det svenska jordbruket, både det vanliga miljövänliga och det ekocertifierade. Huvuddelen av inköpen bör komma från det dominerande miljövänliga svenska jordbruket.

2.     I andra hand kan gärna försteg göras för mer lokalt producerad mat från regionen.

3.     I tredje hand kan också mål uppsättas för andelen ekocertifierad mat från Sverige och andra länder, t ex i intervallet 10-30 % vilket skulle säkerställa att mer ekocertifierat köps in än vad som motsvarar dess andel av produktionen.


Jag anser också att jordbruksforskningen, som idag delas mellan övergripande forskning för hela jordbruket och forskning kring ekokonceptet, borde reformeras.

Riksdag och regering styr forskningen till att i betydande uppfattning handla om ett enda certifieringskoncept. Detta uppfattar forskarna, och vill ju gärna ha forskningspengar, så att diskussionen kring vad som är långsiktigt bäst för att utveckla ett hållbart jordbruk sammankopplas alltmer till att det är ekocertifieringen, vilket ger låsningar och hämmar både forskning och debatt.
Min uppfattning är att forskningen kring ett allt mer hållbart jordbruk främst ska bedrivas samlat och inte alltför mycket med extra fokus på enskilda certifieringssystem. Det bästa från olika certifieringssystem och jordbrukskoncept ska istället utvärderas och förbättras i institutioner och projekt där hela jordbrukets utveckling är i fokus.