(Tillagt 26 september: Jag fick diskutera regeringsfrågan i dagens Studio ett i P1.
Jag är nu medborgare och fortsatt medlem i Centerpartiet, efter 13 spännande år i Sveriges Riksdag.
Väljarna bestämmer, och de och centermedlemmarna i Östergötland ville tydligt ha förnyelse och en fortsatt generös migrationspolitik. Det respekterar jag självfallet.
Jag lever nu lite lugnare som riksdagsledamot emeritus, och pensionär och alltjämt lantbruksföretagare. Och med ett fortsatt starkt politiskt intresse.
Jag har alltid sökt att bottna i mig själv i viktiga politiska frågor och att diskutera dem öppet och respektfullt.
Jag kommer att fortsätta med det, så klart, i denna blogg och i sociala medier t ex. Många politiker emeritus lägger ner att diskutera politik offentligt när de slutar. Det gäller inte mig.
Hur tänker jag om den nu så aktuella frågan om ny regering, och om kanske nyval.
Jag vill inte se något nyval, resultatet blir ju rätt likartat.
Det är rätt lätt att konstatera att det blir svårt att bilda en Alliansregering. S vägrar alltjämt att släppa fram en sådan, och två allianspartier vägrar varje kontakt med SD, trots att SD helst vill stödja en moderatledd regering.
De alternativ som då är kvar är främst en mitten-S-regering eller en M-KD- regering.
Om Ulf Kristersson är beredd att bilda en M-KD-regering är det min förhoppning att C och L inte motsätter sig detta.
Skulle mot förmodan så ske, och en regering med S och mittenpartier istället bildas, befarar jag att SD kan växa och mittenpartierna kan minska, samt naturligtvis att politiken skulle vara alltför vänsterinriktad och inte bra för Sverige.
Tillagt 3 oktober. Min tidigare riksdagskollega Carl B Hamilton (L) tänker i samma banor som jag, liksom tydligen delar av liberalernas riksdagsgrupp.
Jag är nu medborgare och fortsatt medlem i Centerpartiet, efter 13 spännande år i Sveriges Riksdag.
Väljarna bestämmer, och de och centermedlemmarna i Östergötland ville tydligt ha förnyelse och en fortsatt generös migrationspolitik. Det respekterar jag självfallet.
Jag lever nu lite lugnare som riksdagsledamot emeritus, och pensionär och alltjämt lantbruksföretagare. Och med ett fortsatt starkt politiskt intresse.
Jag har alltid sökt att bottna i mig själv i viktiga politiska frågor och att diskutera dem öppet och respektfullt.
Jag kommer att fortsätta med det, så klart, i denna blogg och i sociala medier t ex. Många politiker emeritus lägger ner att diskutera politik offentligt när de slutar. Det gäller inte mig.
Hur tänker jag om den nu så aktuella frågan om ny regering, och om kanske nyval.
Jag vill inte se något nyval, resultatet blir ju rätt likartat.
Det är rätt lätt att konstatera att det blir svårt att bilda en Alliansregering. S vägrar alltjämt att släppa fram en sådan, och två allianspartier vägrar varje kontakt med SD, trots att SD helst vill stödja en moderatledd regering.
De alternativ som då är kvar är främst en mitten-S-regering eller en M-KD- regering.
Om Ulf Kristersson är beredd att bilda en M-KD-regering är det min förhoppning att C och L inte motsätter sig detta.
Skulle mot förmodan så ske, och en regering med S och mittenpartier istället bildas, befarar jag att SD kan växa och mittenpartierna kan minska, samt naturligtvis att politiken skulle vara alltför vänsterinriktad och inte bra för Sverige.
Tillagt 3 oktober. Min tidigare riksdagskollega Carl B Hamilton (L) tänker i samma banor som jag, liksom tydligen delar av liberalernas riksdagsgrupp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar