fredag, augusti 08, 2008

beteskrav för kor, debatt P1 morgon

Idag resonerade jag och Birgitta Ohlsson, fp, i P1 morgon om staten absolut måste detaljreglera att även lösgående mjölkkor med stora rasthagar ska ut på bete minst 6 timmar per dag i två eller tre månader (se tidigare bloginlägg från mig).
Jag anslog en liberal linje med förtroende för bonden/företagens goda vilja och förmåga att i dialog med djurskyddsinspektören skapa en mycket bra djuromsorg för sina mjölkkor. Självfallet en djurskyddslag som kräver att djuren ska ha en god djuromsorg, men utrymme för bonden att i enskilda delar välja olika lämpade lösningar.

Birgitta verkade misstro bondens förmåga till detta utan misstrodde "industrin" - som hon väl kallade bonden - och befarade att fick bonden ett större ansvar så skulle djurskyddet "raseras". Inte så liberalt, tyckte jag som faktisk blev upprörd.

Visst är mjölkkor på bete under några sommarmånader bra och angeläget för de allra flesta besättningar, visst är lagkravet befogast för mjölkkor i båslagårdar och visst kan både mejeriföretag och certifieringmärken som KRAV eller Svenskt Sigill bygga in detta mervärde i sina koncept.

Men viktigast för korna är att de har en god djurmiljö under de 9-10 månader som bete inte är aktuellt, och även de upp till 18 timmar per dygn under beteskravsperioden när de kan vistas i lagården. Och i en rymlig och luftig modern lösdriftslagård med stora rasthagar ifrågasätter jag om storebror staten verkligen måste skriva bonden på näsan att 100 eller 300 kor absolut måste byta från rasthage till bete även om djuren har det mycket bra detta förutan.

Jag har respekt för frågans symbolik och historik och betydelse, och visst står både centerpartiet och regeringen och nog hela riksdagen bakom nuvarande absoluta beteskrav. Men jag tycker att det är dags att utreda en uppmjukning av regelverken för kor i lösdrift med mycket god djuromsorg, och det behövs alltid en framtidsdebatt i olika frågor.

Det stora bekymret - än en gång - är att svenska kor - med en djuromsog i världsklass - minskar nästan mest i EU sedan flera decennier, och produktionen sjunker. Den utvecklingen gagnar inte mjölkkornas samlade välfärd i Europa, och här behöver näringen och staten agera tillsammans så att utvecklingen bryts!