lördag, juni 23, 2018

Sverige allt tryggare - eller växer brottsligheten?

Sverige är ett av världens rikaste länder, med hög sysselsättning, god ekonomi, god välfärd och ett bra socialt trygghetssystem.

Men är Sverige på väg att bli ännu bättre eller står vi inför växande problem?

Björn Ranelid listar i Expressen växande problem som han anser att Sverige måste komma tillrätta med. Jag håller i princip med honom.

En del brukar mena att Ranelid och andra som för fram oro över brottsutvecklingen är fel ute,
"Sverige har aldrig varit tryggare" och brottsligheten minskar har BRÅ och kriminologer ofta sagt. Eskilstuna-Kurirens ledare från 2015 är tidstypisk

Kriminilogiprofessorn Jerzy Sarmecki har länge hävdat att Sverige blir allt tryggare och att utvecklingen går åt rätt håll, här ett exempel från 2016. Plötsligt 2018 uttrycker han dock stark oro över det växande antalet mördade och skadade i s.k "skjutningar" på gator och torg i vissa storstäder. Expressen kritiserar honom i en ledare från i år.

Brottsförebyggande Rådet ser efter att länge ha menat att Sverige blir allt tryggare en tendens till att detta inte stämmer på en del områden.

Sveriges internationella status är dock alltjämt högt, t ex denna förstaplats i Forbes.

fredag, juni 22, 2018

Röster om SD, grundlagen och talmansval

Den alltid intressanta journalisten Torbjörn Nilsson skriver i Expressen om Sverigedemokraternas kaxighet och om hur skyddet för Sveriges grundlagar nog borde förstärkas. En allvarsam artikel.

Tecknen i skyn på att SD kan börja "normaliseras" som det nationalistiska och socialkonservativa parti man är börjar höras. De kan vara perifera och ha fel, givetvis.

Statsvetaren Andreas Johansson Heinö skriver i DN att "Det har länge varit en överdrift att kalla SD för fascister. Partiet är antiliberalt men inte antidemokratiskt. Det har också varit ett önsketänkande att i SD se samma konservatism som alltid rymts inom Moderaterna. Partiet är nostalgiskt och reaktionärt, inte reformistiskt."

Och Heinö fortsätter: "Det är ett parti som ser invandringen som ett existentiellt hot mot nationen, som idealiserar en förljugen bild av ett homogent och harmoniskt folkhem och som ser en avgrundsdjup klyfta mellan det folk man säger sig företräda och den elit man stämplar som landsförrädare. Ur detta mynnar fullt logiskt en mycket radikal politik; inget riksdagsparti har sedan VPK på 1970-talet eftersträvat en så total omstöpning av samhället."

Och Heinö förutspår att "Vem som blir först att inleda regelrätta förhandlingar med SD är inte det viktigaste utan vad som kompromissas bort. Politikens innehåll är viktigare än vem som bildar majoritet." "Att låta SD ta ansvar för politiska uppgörelser är det sista kortet som återstår att spela."

Heino kan naturligtvis ha helt fel och övriga partier kanske än en gång fördelar makten på något DÖ-liknande sätt eller tillsammans. Även detta har dock risker och kan även det gagna SD och andra extrempartier. 

Johan Hakelius i Fokus är inne på liknande tankegångar, och menar att "Det handlar om att rädda trovärdigheten i breda folklager för det demokratiska systemet."

Widar Andersson uppmanar i Corren S att "släppa fixeringen vid SD" och menar att S, SD och M bör söka enas om vem som ska bli ny talman.

Mot dessa röster står en dominerande majoritet av partier och ledarskribenter som kategoriskt förespråkar andra lösningar för att styra Sverige som utesluter varje inflytande från Sverigedemokraterna. Det kan innebära en moderat minoritetsregering, om den tolereras av SD. Eller det kan innebära en blocköverskridande regering eller möjligen en alliansregering.

Tiden får utvisa. Att jag länkar till dessa enstaka röster beror naturligtvis på att jag anser det relevant att redan innan valet diskutera vad som kan, och bör, komma efter valet.




torsdag, juni 21, 2018

Överens med CUF om narkotika - inte om öppna gränser

Centerpartiets Ungdomsförbund är en mycket aktiv och frisk fläkt, som ungdomsförbund ska vara. Och Centerpartiet attraherar nu alltfler ungdomar, runt 10-15 eller mer.

CUF vill t ex liberalisera Sverige mycket stränga narkotapolitik som kommit till vägs ände; tjugufalt fler dör i Sverige än i t ex Portugal och narkotikahandeln är huvudorsaken till de massmord som alltmer frekvent sker genom "skjutningar" mellan knarkgängen i storstäderna.

Jag kan i princip instämma i denna debattartikel från ledande CUF:are, och jag hoppas att Centerpartiet öppnar för en sådan omläggning av Sveriges narkotikapolitik.

CUF anser enligt denna debattartikel också att "stängda gränser håller inte i längden" och vill därför att Sverige ska öppna dem även om övriga EU-länder för en restriktivare politik.

Jag kan instämma i visionen om en värld utan gränser och utan krig, men enligt min mening kan inte ett enda land i EU föra en väsentligt mer generös asylpolitik än övriga EU-länder. Genom Schengenavtalets fria rörlighet kommer då alltfler av de som lyckas ta sig till EU för att söka asyl att ta sig till Sverige, vilket i längden kan göra att Sverige får problem med mottagande och integrering mm samtidigt som det kan bli långa väntetider och stora påfrestningar även för de som tar sig hit.

Visst kan CUF driva på om detta men jag menar att Centerpartiet måste står för en realistisk migrationspolitik, dvs Sverige måste i stor utsträckning anpassa sig till den migrationspolitik som övriga EU-länder har.





tisdag, juni 19, 2018

Mer ekomat - men använder danskt slaktavfall

Jag diskuterar ibland ekomat, det sanslöst framgångsrika konceptet. Ett bra miljöalternativ, svensk ekomat och svenskt jordbruk i sin helhet är goda miljöalternativ.

Dagens Industri har idag på sista sidan en artikel om ekologisk odling, som kunde varit en annons.

"Ökat sug efter ekologisk mat omvandlar det svenska jordbruket".

"Beror lönsamheten på stödet för ekologisk produktion? (ca 3/4 miljard per år)
-Ersättningen har viss betydelse men ska inte överdrivas, att odla ekologiskt är ofta lönsamt även utan ekostödet som inte är så stort idag, ca 1.500 kr per hektar, säger Johan Ascard på Jordbruksverket".

"Objektiva kalkyler från LRF-konsult visar att det är högre lönsamhet både på ekologiska växtodlings- och mjölkgårdar än på konventionella gårdar".

"Till näring används ekologisk stallgödsel, kvävefixerande baljväxter, rester från livsmedelsförädling och annat organiskt material".

Ekomat bygger sin framgång på att man inte använder kemiska bekämpningsmedel eller mineralgödsel, till skillnad från det moderna vanliga jordbruket.

Ekologisk odling har dock betydande bekymmer med att tillgodose växternas näringsbehov och tillför därför stora mängder växtnäring från det konventionella jordbruket och livsmedelsindustrin, t ex stallgödsel, köttmjöl, etanolrester och halm.

Ännu så länge är detta knappast känt av allmänheten, och kanske det inte skulle bry sig om det.

Tidningen ETC lyfter i en färskt artikel frågan, rubricerad "Varför är ekologiska grönsaker gjorde på danskt kött?"

Jag tror att en del av det danska "ekoundret" är att stallgödsel och köttmjöl från det konventionella jordbruket försörjer det danske ekojordbruket med växtnäring som förädlas till premiummat stämplad "ekologisk".

Statsstödet till svenskt ekojordbruk är ca 3/4 miljard kronor per år. Merkostnaden för Sveriges kommuner och regioner och myndigheter när (och om) de lyckas upphandla 60 % av sina matinköp som eko (svenskt och importerat) torde vara några miljarder kronor per år).

Jag har skrivit många blogginlägg och artiklar om detta, se min blogg och etiketterna ekoodling och jordbruk.

Jag bejakar självfallet ekomat om konsumenterna vill ha det så. Men statens miljöstöd måste utformas så att olika odlingskoncept likanbehandlas. Och jag tror att det i längden gagnar ekologiskt jordbruk att deras dispenser och växtnäringsförsörjning kritiskt granskas, om inte så kan det plötsligt komma en förtroendekris.

lördag, juni 16, 2018

Socialisera inte äldres sparkapital genom bostadstilläggen!

Jag tycker det är fel att socialisera pensionärers sparkapital genom att förvägra dem bostadstillägg så länge de har ett sparkapital eller en sommarstuga värd några hundra tusen. Om detta ska gälla för pensionärer som idag så borde barnfamiljer som äger mer än några hundra tusen inte få några barnbidrag. Jag vill likabehandla pensionärer och barnfamiljer!

Publicerat av Staffan Danielsson1 tim
Jag stötte ihop med SPF Seniorernas ordförande Eva Eriksson framför Lars Johan Hierta. Jag gillar Seniorerna och Eva, de kämpar hårt för pensionärerna, jag är själv medlem så klart.
Bara tidningen Senioren är värt medlemskapets några hundralappar, sedan all opinionsbildning och intressebevakning och goda mötesplatser mm.
Vi hade ett kort och bra samtal och var mycket överens.
Pensionärerna ska självfallet inte hade högre skatt än andra, det är nödvändigt med en tillräcklig garantipension men det måste också löna sig att arbeta ihop pensionspoäng, därför måste pensionerna höjas. De ligger lågt relativt många EU-länder och de tappar relativt lönerna. Mer pengar måste in i pensionskapitalet genom att t ex mer eller allt av pensionsarbetsgivaravgiften går till pension, eller på annat sätt. Och den som tjänat in pensionspoäng under ett långt arbetsliv måste ha någon tusenlapp minst i bättre pensionsnetto efter skatt och bostadstillägg än garantipensionären.
Jag framhöll det orimliga i att Staten nu "socialiserar" många äldres sparkapital eller ärvda sommarstuga. Har man tillgångar på några 100.000 kr får man inget bostadstillägg och tvingas då belåna det man äger, eller sälja det. Först när pengarna eller tillgången är borta så får man åter sitt bostadstillägg.
Med samma resonemang borde givetvis de som har tillgångar inte få något barnbidrag för sina barn utan först när deras kapital är nere på några 100.000 kronor.
Nuvarande expropriation av pensionärers tillgångar genom att förvägra dem bostadstillägg är oanständig, och sänder budskapet att prioritera inte att jobba ihop till din pension eller till ett sparkapital, eftersom då förvägrar Staten dig bostadstillägg på upp till 7.000 kr per månad tills dina pengar är slut.
Blir jag inkryssad i riksdagen från plats 4 på centerpartiets östgötalista kommer jag att driva dessa frågor kraftfullt.
Här några länkar till tidigare blogginlägg av mig kring äldre och pensioner.



https://www.facebook.com/FoljStaffanDanielsson/photos/a.1641901205902157.1073741829.1060468037378813/2071913076234299/?type=3

fredag, juni 15, 2018

Corren och Staffan Danielsson alltmer i fas om migrationspolitiken!

Här ett foto från i onsdags - 13 juni 2018 - på Amineh Kakabaveh, mig och Finn Bengtsson när Amineh mycket välförtjänt fick Finn Bengtssonpriset för civilkurage mm.

Finn Bengtsson hade rätt om DÖs orimlighet och hade modet att stå upp för sin övertygelse. Idag tycker hans parti, och alliansen, likadant, men inte då. Och Finn är kvar i kylan.
Första mottagare av Finn Bengtsson-priset och för civilkurage var Sara Skyttedal (KD), den andra var jag.
Idag fick Amineh Kakabaveh (V) mycket välförtjänt priset, för sitt outtröttliga starka engagemang och mod i kampen mot hedersvåld och -förtryck med mera. Hon har motarbetats och flyttats ned på riksdagslistan av sitt parti.

Correns Christian Dahlgren har flera gånger skrivit uppskattande om Finn Bengtsson och om Sara Skyttedal.

Nu skriver han uppskattande, med all rätt, om både Finn och Amineh! Jag instämmer, det är de värda.

Mig förbigår han med tystnad.

Jag skulle tro att mitt civilkurage handlar om fel frågor, typ.

Jag får nöja mig med att Widar Andersson i Folkbladet skrivit väl om mig, att en staty borde resas..

Christian Dahlgren var en av dem som flera gånger brunmärkte mig runt 2013 när jag hävdade att Sverige som litet EU-land i norr måste anpassa sina asylregler i EU-riktning. Idag har S och M gjort det långt mer än det jag sa, utan att utsättas för samma sågningar som jag fick utstå.

Även Christian Dahlgren har idag ett annat ljud i skällan, t ex i denna ledare från den 30 maj:

"Ideologiskt har politiken fastnat i en radikal agenda av normkritik, identitetspolitik, klimatalarmism och en väldigt liberal hållning till invandring. Svenskarna är överlag positiva till ett mångkulturellt samhälle, men drar värderingsmässigt åt ett konservativt håll.
Alltså konservativt i den meningen att politikerna bör fokusera på att pragmatiskt lösa problem i medborgarnas vardagsverklighet, snarare än att ägna sig åt statlig uppfostringsverksamhet och försöka stöpa om samhället efter ideologiska modeåsikter, vanligen importerade från amerikanska universitets vänsterkretsar.
Folk gillar folk som är som folk, helt enkelt. Inte mästrande yrkespolitiker som står och predikar världsfrånvänt uppe i några elfenbenstorn. SD:s frammarsch kan tolkas som ett uttryck för att det får vara nog nu. Det borde utmana de andra partierna att söka bättre markkontakt."

Jag instämmer! Corren och jag kommit varandra närmare! Jag får nog nöja mig med det, någon upprättelse är det sällan man får i politiken.




lördag, juni 09, 2018

DN följer upp sin famösa Sandvikenartikel, efter 4 år. Bra! Äntligen!

Äntligen publicerar DN fyra år för sent ett reportage om en usel lobbyrapport som Sandviken beställde 2014 och som DN fullständigt okritiskt skrev om.

Jag har bloggat och twittrat flera gånger om den. Och här.

Artikeln visar den förtjänstfulla granskning och totalsågning som nationalekonomen Tino Sanandaji​ gjorde om den halva miljard som Sandviken påstods tjäna varje år på migrationen.

Artikeln visar också hur ingen, förutom någon på Sandvikens kommun, idag försvarar rapporten, inte DN, inte programmet medierna, inte dåvarande ministrar Ullenhag och Ohlsson som tillsammans med väldigt många på t ex twitter länkade till beviset för migrationens lönsamhet.

Men då, och fram till nu, har inte mycken journalistisk granskning gjorts av rapporten. Det är märkligt men förklaringen är ju enkel, varför ifrågasätta något som Åsiktskorridoren så gärna ville tro på och förmedla vidare.

Jag citeras i artikeln och min uppfattning är ju att mediernas välvilliga rapportering om migrationen i bl a folkuppfostrande  syfte är kontraproduktiv och orsak till att förtroende för media sviktar på detta område.

Jag har inte läst rapporten men väl Sanandajis granskning av den som är förödande.

Mikael Delin påtalar en del att många invandringskritiska män skriver kritiskt om rapporten, som ju är så uppenbart falsk och nämner sim sagt att några statsråd hyllat den, och säkert väldigt många mer.

Jag står för min uppfattning om rapporten oavsett vilka i övrigt som älskar eller hatar den, vilket ju naturligtvis också gäller det jag i många år drivit i migrationspolitiken. Jag bortser från vad t ex främlingsfientliga  eller vänner av fri invandring skriver men jag vet ju att det så många börjar i den änden.

Bra att DN och Delin äntligen följer upp sin o
kritiska artikel om en fake news rapport, det var på tiden!

Ett annat mycket allvarligare exempel på hur media medvetet, med all sannolikhet, försummat sitt granskande journalistiska ansvar, är den rättsskandal som jag slagit larm om och JO-anmält och KU-anmält mm, att migrationsverket under många år fram t o m 2015 inte kontrollerade asylsökandes ålder utan passivt valde att godta den ålder den asylsökande själv uppgav. Tiotusentals vuxna män mellan 20 och 30 har härigenom valt att söka sig till Sverige och här fått asyl och personnummer som barn, och placerats i skola och på HVB-hem som barn tillsammans med barn.

Inga media har egentligen grävt i detta, JO har omgående lagt ner anmälan och som kronan på verket säger KU helt nyligen i sin granskning inget negativt om det skedda, regering och myndigheter har handlat helt OK. Detta är skrämmande.

Här finns möjlighet till flera uppföljande granskningar kring medias passivitet under Åsiktskorridorens glansdagar.




måndag, juni 04, 2018

Mitt punktsättarinlägg i dagens riksdagsdebatt, efter 13 riksdagsår. Och varför jag avstår om amnesti/gymnasiestudier



I dagens riksdagsdebatt sätter jag punkt för 13 år i Sveriges riksdag. Se mitt anförande här på riksdagens web-TV. (scrolla ned till mitt namn i talarlistan). Här protokollet från debatten. 

Jag intervjuas av Expressen-TV. och av Radio Östergötland. SVT Ost skriver här.

Expressen skriver här om 3 liberaler och om mitt beslut.

Här ett foto när jag tackar för 13 oerhört givande år i Sveriges riksdag genom att skaka hand med en av riksdagens Talmän.


Jag summerar i några meningar mina insatser i riksdagen och varför jag kommer att avstå i riksdagsbeslutet om amnesti (gymnasiestudier) för en grupp ensamkommande asylsökande som alla fått avslag i flera instanser.

Frågan är misskött och svår.

Frågan skär genom många partier. I dagens riksdagsdebatt kommer utöver berörda utskottsledamöter flera andra riksdagsledamöter att ta till orda, utöver mig själv också två liberaler (Christina Örnebjär och Nina Lundström) samt två riksdagsledamöter från KD (Emma Henriksson och Roland Utbult). Socialdemokraten Sara Karlsson har lämnat riksdagen i protest mot regeringens proposition.



Mitt punktsättarinlägg:

Riksdagen är ett demokratins högsäte i Sverige, vi rätt få som förunnas att få vara med här i demokratins tjänst under en tid håller alltid våra jungfrutal, och vartefter vårt sista tal i kammaren, kanske ett punktsättartal som jag idag.

Jag ska säga några ord om asyl- och migrationspolitiken, som är komplicerad och laddad, och där det finns olika sakuppfattningar i de flesta partier. Det vittnar även dagens riksdagsdebatt om.  Mitt eget parti, Centerpartiet, står mycket samlat i dessa frågor, jag avviker på några punkter som en av mycket få förtroendevalda.

Och jag ska motivera varför jag i detta svåra beslut som dagens debatt handlar om, amnesti åt en stor avskiljd grupp ensamkommande asylsökande som fått avslag, kommer att lägga ned min röst.

Mitt inlägg blir naturligtvis rätt kort och koncentrerat, den som till äventyrs vill se mitt resonemang mer utvecklat, liksom vad jag engagerat mig i under min riksdagstid sedan 2004, hänvisar jag till min blogg startad ca 2006, bara googla mitt namn.

Jag har framförallt arbetat med försvarsfrågor, där jag gläds över mitt partis tydliga ställningstagande i Natofrågan, samt med landsbygds-, lantbruks- och livsmedelsfrågor samt några etiska frågor, framförallt om rätt till dödshjälp vid svåra lidanden i livets slutskede, och mycket mer!

Jag är en varm humanist och delar visionen om en värld i fred och utan gränser, men är också samtidigt en realist som inser att med dagens väldiga klyftor och utbredda fattigdom och fruktansvärda inbördeskrig och stora flyktings- och arbetskraftsinvandringsströmmar så är en reglerad migrationspolitik ofrånkomlig.

Min första kontakt på allvar med migrationsfrågorna var 2011 när vår stämma lanserade begreppet Nybyggarlandet Sverige, och 2012 när en arbetsgrupp inom mitt parti föreslog att Centerpartiet skulle stå upp för en helt fri invandring. Detta utlöste en stor idédebatt som landade väl, vi enades om både visioner och praktisk politik.

Jag skrev i april 2012 på DN Debatt om rättsskandalen att Sverige då, och fram t o m 2015, som enda land inte gjorde medicinska åldersbedömningar utan i praktiken godtog den ålder som den asylsökande själv uppgav. Jag beskylldes som främlingsfientlig, ingenting kunde vara mera fel. Idag är det jag då skrev och krävde genomfört i bred samstämmighet.

Hösten 2013 motsatte jag mig att centerstämman skulle ta ställning för att Sverige som enda land skulle öppna sina ambassader för de som vill söka asyl i Sverige, jag ville att detta skulle drivas på EU-nivå.

Idag anser jag att Sverige står inför ett vägval i migrationspolitiken. Sverige har idag i praktiken en rätt oreglerad invandring där de som har modet och kraften att ta sig till Sverige och kan uthärda en del svåra år genom att illegalt, som papperslös, stanna kvar även om man fått avslag på asyl- eller arbetsansökan, lyckas vartefter i stor utsträckning att så småningom få uppehållstillstånd och medborgarskap.

Antingen får detta bejakas och fortsätta som ett faktum som inte går att ändra, eller får asyl- och arbetskraftsprövningen ske snabbare och följas av utvisningsbeslut som verkställs om man får nej.
Idag diskuterar vi regeringens förslag om en amnesti till ca 9.000 människor som 2015 ansökte om asyl i Sverige som ensamkommande barn under uppgivna 18 år men som alla upprepade gånger fått avslag på sin asylansökan. Ja, jag vet att förslaget innebär att de ska ges rätt att utan krav på resultat studera på gymnasium i 3-4 år. Även om de sedan inte skulle få arbete är det min uppfattning att deras anknytning till Sverige efter 6-7 år är så stark att egentligen ingen då kommer att utvisas till t ex Afghanistan, därför använder jag ordet amnesti och beklagar att regeringen inte haft kuraget att tala om var detta handlar om.

Jag har ju diskuterat åldersbedömning sedan 2012 och min uppfattning är att över 30 % av de som sökt, och ofta erhållit, asyl som barn under 18 år, egentligen har varit vuxna män mellan 20 och 30 år. Ingen vet naturligtvis exakt hur stor andelen är men jag anser att indicierna för det jag bedömer är mycket starka, vilket jag har utvecklat på min blogg och i artiklar.

Det innebär att över 3.000 av de som idag kan ges möjlighet att studera på gymnasium är vuxna män mellan 20 och 30 som uppgivit sig vara barn under 18 år.
För mig är detta djupt problematiskt och ett huvudskäl till att jag kommer att lägga ned min röst.

Hade regeringens förslag gällt dem som faktiskt var barn under 18, med 1-2 års säkerhetsmarginal, när de ansökte om asyl så finns det också enligt min mening skäl för Sverige att ge dem uppehållstillstånd och senare medborgarskap trots att de enligt vår migrationslagstiftning har fått avslag i flera instanser.

När 40 % av alla ensamkommande under uppgivna 18 år till EU under 2015 valde att ta sig till Sverige med 2 procent av EUs befolkning var huvudorsaken att Sverige utöver att vara ett rikt land också hade de mest generösa asylreglerna och förmånliga villkor i övrigt. Sverige lockade egentligen hit väldigt många av de som vi nu diskuterar, och kan därför sägas ha ett delansvar för att de kom hit.

När det plötsligt kom så många så klarade Sverige inte av att behandla asylansökningarna i rimlig tid och mottagandet blev också utdraget och påfrestande trots behjärtansvärda insatser av både det offentliga och det civila Sverige.
Därför är det inte orimligt att anse att Sverige kan ha ett ansvar för att diskutera en amnesti, en särbehandling, för de som enligt våra migrationsregler har fått avslag på sina asylansökningar och som ska utvisas.

Ett argument för att bevilja amnesti är också det som jag tidigare nämnde och som många för fram, allt färre utvisas och alltfler väljer att gå under jorden för att efter några år som papperslös åter söka uppehållstillstånd, dvs Sverige har i praktiken idag en rätt oreglerad migration som också har stora avigsidor och som innebär mänskliga lidanden på flera sätt.

Därför är det för oss som snart ska besluta ett mycket svårt beslut som väntar. Jag instämmer helt i den förödande kritik som framförts mot regeringens beredning och förslag.
Jag har respekt för vår talesperson Johanna Jönsson och för mina kollegor i centerpartiets riksdagsgrupp som landat i att stödja regeringens förslag. Jag har också respekt för att andra partier landat i att rösta nej.

För egen del, efter denna röstförklaring, kommer jag alltså inte att rösta nej men inte heller rösta ja. Mitt beslut att lägga ned min röst är också en stark kritik mot hur Sveriges migrationspolitik, och vårt godtagande av uppgiven ålder, var utformad under 2015 och tidigare och är därtill en stark kritik mot hur regeringen utformat den amnesti som det ju faktiskt handlar om.
Den som vill se mitt djupare resonemang i många inlägg på min blogg, googla mitt namn och sök t ex under etiketten invandring eller ålderskontroll asyl.

Med detta, Talman, tackar jag för snart 13 oerhört givande år i Sveriges riksdag där jag verkligen har sökt göra mitt allra bästa, som alla andra här, och jag vill göra det genom att att symboliskt ta farväl genom att skaka hand med folkets främsta företrädare i denna kammare , med en av riksdagens talmän.

lördag, juni 02, 2018

Vilken liberal seger för Annie Lööf!

Sydsvenskan är en av Sveriges stora liberala tidningar, och Heidi Avellan är en stark liberal röst i den.

Heidi Avellange rescenserar nu Annie Lööfs "memoarbok" och politiska ställning i mycket positiva termer:

"I tuffa tider suktar somliga efter en auktoritär ledare. Men modernt ledarskap bygger på lyhördhet, tydlighet och förmåga att kommunicera. Här levererar Lööf.
I allianssamarbetet kan ett starkt C stärka det liberala i M – åt andra hållet kunde C ta fram det bästa hos S. Och Stureplansgliringar till trots bär C med sig det viktiga perspektivet att Sverige är så mycket mer än Stockholm, så mycket mer än storstaden. Extra viktigt nu när hopplösheten sprider sig i glesbygd och rostbälten – och banar väg för ett otäckt skifte: Mot liberalism, demokrati, mångfald och öppenhet står den aggressiva nationalistiska populismen, misstron mot eliten, motviljan mot det pluralistiska samhället.
”Det är upp till mig och till andra politiska ledare att berätta varför den väg vi väljer är bättre än populisternas”, säger Lööf i sin bok.
Ett kvitto på framgång där är att hon lyckas få SD att se rött."
Detta är en rätt exempellös framgång för en partiledare för centerpartiet, att så hyllas i en ledande svensk tidning (L).
Heidi Avellange ställer sig också bakom Centerpartiets bild av sin politik som att det goda står emot det onda, en storseger även det!
Jag Gratulerar en stark och karismatisk partiledare till detta! Sydsvenskans bild förstärks ytterligare av Annie Lööfs starka förtroendesiffror bland partiledarna samt av att Centerpartiet uthålligt håller sina höga opinionssiffror på över 9 %.