fredag, oktober 12, 2018

Slagord eller floskler? "Medmänsklighet"

I politiken letar ständigt partierna efter värdeladdade slagord som lyfter fram vad man anser sig står för. Ofta gränser de till floskler, av rätt naturliga skäl.

Solidaritet är ett. Trygghet ett annat. Lag och ordning ett tredje. Jämställdhet ett fjärde. Allas lika värde ett femte. Alla ska med ett sjätte. Och så vidare.

Nu lyfter flera partier, med mitt eget i spetsen, slagordet "Medmänsklighet".

Stockholm får nu ett medmänskligt styre med alliansen och MP. Det tidigare rödgröna styret var det tydligen inte.

Många kommuner över landet får också ofta ett medmänskligt styre, när Centerpartiet tar plats. Till skillnad från tidigare. Det förekommer även att MP och andra partier använder ordet medmänsklighet för att beskriva sin egen politik.

Jag har inte sett att något parti använder slagordet "omänsklig" politik. Eller "Mindre medmänsklig" politik.

Eller "bara en del ska med". Eller mer "Otrygghet". Eller "allas olika värde"..osv.

Jag tycker att ord är mycket viktiga, liksom ordens valörer.

Naturligtvis ska politiska partier lyfta fram det man står för och även sammanfatta det i korta slagord. Det behövs dock eftertanke och sans när dessa formuleras.

Även organisationer lanserar slagord. Naturskyddsföreningen och Krav m fl lyfter fram "ekologiska livsmedel". (Ekologi är ju ett vetenskapligt begrepp, och det är märkligt att ett odlingskoncept tillåtits ta monopol på det.)  Och man ställer dessa mot "O-ekologiska livsmedel" som man ibland säger kommer från det svenska "giftjordbruket".
Det är en upprörande falsk och felaktig svartmålning av världens miljö- och djurskyddsbästa vanliga jordbruk, det svenska. Att det får pågå är obegripligt.






tisdag, oktober 02, 2018

Mitten/S eller M/KD?

Jag medverkade i förra veckan i Studio Ett i P1 och menade där att sannolikheten för en alliansregering är begränsad, samt menar alltjämt att OM Ulf Kristersson skulle vilja, som Plan B, bilda en M/KD-regering så vill jag att C och L inte motsätter sig detta.

Tillagt 3 oktober. Min tidigare riksdagskollega Carl B Hamilton har kommit fram till precis samma slutsats, liksom en del av Liberalernas riksdagsgrupp.

Nu har Talmannen givit Ulf Kristersson uppdraget att sondera förutsättningarna för att bilda en regering.

Kristersson säger att hans fulla fokus är att söka bilda en alliansregering. Skulle det vara möjligt stöder jag detta.

Centerpartiets ledare Annie Lööf sa efter mötet med Talmannen att Centerpartiets Plan B, om en alliansregering inte kan bildas, är att se en regering med Socialdemokrater och 1-2 mittenpartier. 

Det är min Plan D, typ.

Jag tror det har stora risker att tolka valutslaget som att socialdemokraterna med 28 % av riksdagen ska fortsätta att styra Sverige. Jag tror att det finns en förväntan hos den stora icke-socialistiska majoriteten av väljarna att det i första hand blir en minoritetsregering som består av helst alla allianspartier, i andra hand  av några av dem med förankring hos de övriga.

Jag hyser också bekymmer över att politiken riskerar att bli för mycket vänster om S och MP får fortsatt tungt inflytande samt i förlängningen även kanske Vänsterpartiet ibland. Och/eller att politiken blir alltför utslätad och reformpassiv.

Men det kanske bara är jag, typ?

Vad tycker Du?