fredag, december 14, 2018

Min regeringsprognos: Kristersson statsminister på fredag.

Min regeringsprognos: Kristersson statsminister på fredag.

Alltfler liberala länsförbund (t ex i Skåne, Skaraborg och Mälardalen) vill nu att L ska rösta gult om Kristersson föreslås av talmannen, vilket jag tror han kommer att göra. Att Centerpartiet ensamma i alliansen skulle rösta nej till Kristersson för andra gången, och fjärde gången totalt, är inte sannolikt.
Därför är med betydande sannolikhet Ulf Kristersson statsminister senast fredag.

Jag har i sociala medier i flera månader argumenterat för att C och L borde släppa fram en regering Ulf Kristersson som driver allianspolitik utan samtal med SD. (Först om SD fäller Kristersson bör ett blocköverskridande samarbete aktualiseras).
Jag har varnat för de politiska följder som kan inträffa om C, och L, först fäller Kristersson och sedan "går i säng" med S och MP i en regering som även stöds av V.

Jag har även skrivit en debattartikel i Dagens Samhälle, där jag också varnar för att C åter kan riskera att fastna i en ny känsloladdad "anti-fråga" 45 år efter kärnkraften, som, hur rätt man än nog hade, gjorde att C smalnade av till ett enfrågeparti och gick från 25 % till 5 % i opinionen från 1973 till 1998.

Jag har skrivit några blogginläggdetta tema, samt varit aktiv i sociala medier på t ex Politisk Centerdebatt, Centervänner och Politisk Allmändebatt.

Jag har inte samma ångest för att alliansen skulle kunna regera och driva sin politik med stöd av SD som de två liberala partiledarna och partierna.

Jag har formulerat följande one-liner:

"Om  socialdemokraterna kunde styra Sverige i typ 100 år med stöd av kommunisterna, utan att Sverige blev kommunistiskt så borde väl alliansen kunna göra det med stöd av SD i några år utan att Sverige blir främlingsfientligt."

Alternativet till att pröva en borgerlig regering som kan fällas av SD (vilket de då får ta ansvar för gentemot väljarna) är egentligen att DÖ lever vidare, störst block ska regera och SD ha noll inflytande. (Mittenpartiernas linje att SD ska ha noll inflytande och att störst block ska stödja det mindre (en omvänd DÖ..) begriper jag inte.)

Om SD fäller en regering som för allianspolitik, då kan jag tänka mig en blocköverskridande Mitten/S/MP-regering, en C/L-regering eller en S/M-regering. Eftersom ett nyval skulle ge typ samma läge med två rätt likstora block och SD som vågmästare, och eftersom nästan inga partier, eller väljarna, vill ha ett nyval.

Dock skulle de politiska opinionsströmmarna kunna bli rätt dramatiska med blocköverskridande regeringar.

Ett indicium i den riktningen kan vara dagens Sifo, som visar på uppgångar för S och SD och KD samt minskningar för C och L.

Jag har länkat till Sifoopinionen med detta intro:
"Här en färsk Sifo, som jag hoppas kan bidra till att Ç och L inte åter röstar nej till Kristersson nästa vecka, utan röstar gult. Skulle Ç och L för fjärde gången denna höst fälla en föreslagen statsminister, och andra gången en borgerlig sådan, kommer man enligt min bedömning att balansera i opinionen på en allt slakare Lina."

(Jag har varit väldigt ensam i att i Centerpartiet förespråka att släppa fram en M/KD-regering (C och L vägrar ju att vara med). Jag vet bara några tappra och och modiga själar som gjort detsamma; Nils-Olov Lindfors i Norrbotten och Dana Pourkomeyliam i CUF Västra Götaland (och ledarskribent i Hallands Nyheter ibland och en politisk topptalang). 
En bidragande orsak till att nästa inga ledande förtroendevalda, eller förtroendevalda, öppet står för en annan uppfattning än gällande partilinje i migrations- eller regeringsfrågan är att dessa frågor har fått karaktären av dogm, där den som tycker annorlunda uppvisar brist på medmänsklighet och på att stå upp för alla människors lika rätt och värde, typ.
Möjligen finns det olika uppfattningar nu i regeringsfrågan, hoppas jag, vilket journalisten Torbjörn Nilsson skriver om:
"Torbjörn Nilsson på Expressen är en av Sveriges bästa politiska journalister, med stor statskunskap och goda kontakter. Här börjar han ana att det finns ledande centerpartister som möjligen tycker lite olika.
Hans aning börjar med att partiledaren och den inre kretsen faktiskt var överens i lördags natt att gå till 4 partiers ledande organ och söka förankra en uppgörelse, som Centerpartiet sedan sade nej till, vilket överraskade övriga tre partier.
Men han får inte fram mycket mer, centerpartister är överlägset bättre än liberaler på att hålla tätt.
När sedan migrations- och regeringsfrågorna blivit närmast dogm, som knappast får ifrågasättas, så vågar/vill nästan ingen tycka annorlunda, även om man gör det.
Sannolikt vill rätt många ledande i Ç se en fyrpartiöverenskommelse i vänstermittenriktning, likt Björklunds majoritetsfalang i liberalerna. Men jag tror att rätt många också i likhet med mig inser faran med att rösta nej till Kristersson och sedan gå i säng med Löften och Fridolin.. "


Här Nilssons artikel: https://www.expressen.se/nyheter/det-existerar-en-splittring-i-centern)








fredag, december 07, 2018

Överfallsvåldtäkt. Polisen ger signalement på ett vittne, inte på gärningsmannen..

I andra länder, och förr i Sverige, är och var det en självklarhet att redovisa signalement vid allvarliga våldsbrott.
I Sverige sker detta nu anmärkningsvärt sällan med den dunkla motiveringen att det då kan bli svårare att fälla gärningsmannen...Problemet är ju att denne sällan blir gripen, bl a eftersom inget signalement redovisas.

I Corren rapporteras i denna artikel om ett försök till överfallsvåldtäkt mitt på ljusa dagen på en kyrkogård. Våldtäkten avbröts genom att en äldre kvinna ingrep.

Polisen, och Corren, säker nu efter den äldre kvinnan med ett detaljerat signalement som säkert kommer från den överfallna kvinnan.

Hon har säkert också givit ett bra signalement även på gärningsmannen.

Men "Polisen vill i nuläget inte gå ut med något signalement på gärningsmannen".

Som brottsoffer skulle jag bli upprörd om inte polisen tar mina uppgifter om gärningsmannen på allvar och går ut med signalement.

måndag, december 03, 2018

Kommunalrådet (C) i Uppsala utesluts ur partiet - här länkar.

Jag känner Stefan Hanna en del, som många centerpartister gör i Uppsala och Sverige. Som jag känner honom är han en drivande och duktig person. Han har liksom jag stuckit ut ibland och inte alltid tyckt som partilinjen, vi har bl a skrivit några debattartiklar tillsammans. Han har en bakgrund i näringslivet. 

Det har stormat lite kring honom, bl a gick CUF i Uppsala ut och ansåg att han skulle avgå som kommunalråd. Dock inte uteslutas ur partiet.

Det har framförts kritik mot att Stefan Hanna inte valdes till fortsatt kommunalråd på formellt riktigt sätt, och kretsen beslutade i slutet av november att i januari ha ett medlemsmöte där förtroendet för honom skulle prövas.  När detta möte kanske hålls är dock Stefan Hanna inte valbar, eftersom han plötsligt har uteslutits av partistyrelsen. Befarade man kanske att utgången var oviss?

Nu visar det sig att Centerpartiets distriktsstyrelse i Uppland enhälligt krävt att partistyrelsen ska utesluta Stefan Hanna ur partiet.

Och efter bara några dagar så har partistyrelsen, också enhälligt, fattat detta rätt oerhörda beslut.

Expressen skriver snabbt om uteslutningen. Argumenten känns rätt tunna, tycker jag. Organisationschefen Thomas Lind säger bl a att

( "Centerpartiet i Uppsala kommun gjorde i höstens val sitt bästa val på många år. Partiet ökade med 2,9 procent vilket var mest av alla partier i Uppsala.
Stefan Hanna fick 1115 personkryss i Uppsala, motsvarande 7,95 procent av C-rösterna i kommunvalet.)  
– Partistyrelsen har noterat att han hade många kryss, men om man tittar på övriga invalda så har de tillsammans fler kryss än han, konstaterar organisationschefen Thomas Lind."

Kretsordföranden i Uppsala hoppas att Stefan Hanna " så fort som möjligt får en ny plats att verka från".

Stefan Hanna förstår inte alls uteslutningen och ger sin bild i ett blogginlägg. Och i ett till.


Det är utomordentligt anmärkningsvärt att den ledande centerpolitikern i landets 4:e största kommun nu utesluts ur Centerpartiet, efter ett framgångsrikt val och där kommunalrådet fick nästan 8 % kryss av alla centervalsedlar i kommunen. 

Distriktsstyrelsen och partistyrelsen står enhälligt bakom beslutet.

Det är aldrig ens fel när två träter, typ. Argumenten för att utesluta Stefan Hanna övertygar inte tycker jag. Uteslutning ur ett demokratiskt parti är ett oerhört långtgående beslut. Och Centerpartiet är ett parti som är decentralistiskt och ska ha ett underifrånperspektiv.

Stefan Hanna menar att det hålls mot honom att han, liksom jag, velat ha en mer EU-anpassad migrationspolitik.
Det verkar dock inte anges av partistyrelsen i sina motiveringar.
Om så vore skulle väl även jag ligga illa till, som haft och har en annan uppfattning än partilinjen i både migrations- och just nu regeringsfrågan. (Jag menar att C borde ge Ulf Kristersson chansen, först om SD fäller honom bör ett Mitten/S-samarbete övervägas).

Jag menar ju att demokrati, och partidemokrati, för ett socialliberalt parti är att ha högt i tak och respektera olika uppfattningar i sak.

Att så få förtroendevalda i Centerpartiet, nästan inga, tycker annorlunda än partilinjen i dessa frågor torde delvis bero på att frågorna fått karaktären av dogm, följer man inte partilinjen står man typ inte upp för medmänsklighet eller för alla människors lika rätt och värde. Så är det naturligtvis inte och det oroar mig att takhöjden i partiet blivit så, som  jag upplever det, låg i dessa frågor.






söndag, november 25, 2018

Ge Kristersson chansen, om SD fäller så Mitten/S, men först då!

(Här länkar till några tidigare blogginlägg av mig om regeringsfrågan.)



 Jag tänker i samma banor som Axel Darvik (L) i Göteborg. C och L borde rösta nej till Löfven och sedan avstå så att Kristersson får chansen. Skulle SD fälla Kristersson lär det bli en S-Mittenregering som då har legitimitet och SD bär ansvaret. (Men skulle C och L först fälla Kristersson och sedan släppa fram Löfven så befarar jag att Sveriges politiska karta ritas om med betydande risk/möjlighet att en rätt stark Kristerssonregering styr efter valet 2022). "Axel Darvik
17 tim · 
SLÄPP FRAM KRISTERSSON OCH STÄLL TUFFA KRAV
Annie Lööf har under sin sonderingsrunda gjort vad hon har kunnat för att få till en Alliansregering med stöd över blockgränsen. Tyvärr lyckades hon inte nå framgång och det är bara att beklaga. En Alliansregering med stöd av MP eller S hade inneburit en stabil regeringen med möjligheter att reformera viktiga politikområden så som; arbetsmarknad, utbildning, skatter, innovation, miljö och bostäder.

För Liberalerna är det viktigt att hålla undan för både höger och vänsterpopulism, men oavsett vilken regering som tillträder så är valresultatet detsamma. SD och V kommer ha inflytande i svensk politik den kommande mandatperioden och ingen förhandling kan ta ifrån dem de mandat de fått av folket. Deras valresultat påverkar samhällsdebatten även om de är i opposition. En viktig uppgift för liberalerna är att ta debatten mot SD:s populistiska förslag och grunda för en revansch i nästa val.

Det är bara att erkänna att Liberalernas resultat på 5,5 % innebär en svag ställning och mandatfördelningen ger att vi inte kan ha något avgörande inflytande över vilken regering som ska tillträda. Tungan på vågen är Centerpartiet. Vi måste nu skapa förtroende hos vår målgrupp av öppensinnade och borgerliga väljare. Klarar vi inte mobilisera denna bas och lyfta liberalismen ligger vi riktigt risigt till i nästa val.

VÅRA VÄLJARE ÄR GAL-HÖGER
Liberalerna har förnyat sin politik men inte lyckats bygga ett ökat förtroende. Liberalernas politik och våra väljare är i huvudsak positionerade höger om mitten på höger-vänster skalan och på GAL-sidan snarare än TAN. Att bygga förtroende tar tid och ett problem är att Liberalerna inte framstår som konsekventa. L har prioriterat frågor som pappamånader, försvaret, euron, kärnkraften, bistånd, LSS, kunskapskrav, hedersförtryck och språktest samtidigt. Det är kanske logiskt för en liten elit ideologiskt medvetna liberaler men för stora delar av vår målgrupp så har det varit förvirrande eller ointressant. Vi kan bara växa om gruppen som tycker vi är det bästa av alla partier växer. Att vara näst bäst ger inga röster.

Det naturliga för oss liberaler om vi vill bygga förtroende hos vår målgrupp är att utgå ifrån vår positionering i GAL-höger-kvadranten. Vi bör vara trygga i vår identitet och därför släppa fram en moderatregering nu när andra alternativ prövats. Många av de utmaningar vi ser att en regering behöver fokusera på för att modernisera Sverige ser också de andra partierna i Alliansen; jobb, skatter, bostäder och skola.

Liberalerna ska däremot ställa tuffa krav på en Kristersson-regering för att vi ska stödja deras propositioner. Om de börjar förhandla med SD ska vi direkt vara beredda att rikta misstroende mot regeringen. För att säkerställa ett oberoende bör Liberalerna inte ingå i en moderatledd regering utan istället vara en motkraft till SD och se till att Sverige fortsätter vara ett öppet, demokratiskt, jämställt och tolerant land.

INGÅR L I EN S-REGERING ÄR DET SLUT
Att gå in en socialdemokratisk regering eller agera stödparti åt Lövén skulle sannolikt innebära slutet för Liberalerna som parti. Då bryter vi med stora delar av den väljarskara som vi samlade i valet och måste börja bygga upp ett förtroende hos en helt ny grupp på fyra år. Dessutom i konkurrens med Centerpartiet och Miljöpartiet som också tagit en vänsterliberal position. Missnöjda M-väljare som tidigare varit en del av vår bas lär också skrämmas bort av ett sådant vägval. En vänster-mittenregering är precis det Jimmie Åkesson vill se. Han vill visa upp sin bild av ett konservativt block med SD, M och KD. Riskerna är stora att Sverige då går åt helt fel håll i nästa val.

Moderaterna säger sig kunna hitta en väg framåt för allianspolitik om de får chansen i Rosenbad och Liberalerna bör ge dem möjligheten till ett ärligt försök."

onsdag, november 21, 2018

Alltfler brutala rån i hemmet. Eller likadant förr?

Unga män kidnappar och misshandlar och utpressar en livrädd 16-årig pojke. Män binder brutalt och rånar en kvinna i hennes hem. Män rånar barnfamiljer i deras hem på deras bil. Åldringar luras och bestjäls i sina hem. Med mera. Media toppar sällan med dessa brutala nyheter som drabbar vem som helst. Brotten har blivit rutin?

Jag är djupt oroad över det allt råare våldet som drabbar i hem och på gator osv. Ofta begångna av 3-4-5-6 män i grupp. Fega och skändliga rån och lurendrejerier mot människor som är 80-90 år, i deras hem.

Jag oroas djupt över att brottsligheten ökar, blir mer brutal och att människor oftare överfalls i sina hem och rånas. Åldringsrånen förefaller öka liksom kvinnoöverfall och våldtäkter.
Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) menar tvärtom att brottsligheten snarast minskar.
34 % av kvinnor i Sverige mellan 18 och 24 år, TRETTIOFYRA PROCENT, har svarat att de utsatts för sexualbrott.

Har BRÅ rätt, Sverige blir allt tryggare? Eller har vi som alltmer oroas oss någon poäng?

Jag har summerat några exempel på det i några blogginlägg.

Jag gör det igen, snabbt googlade från det senaste året. Några länkar redovisar oxå lugnande fakta från BRÅ som inte ser någon oroande utveckling, typ..

r länk, här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här (rånen ökar inte..) och här och här och här (inbrotten minskar enligt BRÅ) och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här.

torsdag, november 15, 2018

Politiska risker (C) med S-samarbete och Anti-Fokus.

Jag har skrivit flera blogginlägg om hur Sveriges nya regering borde se ut.

Jag skriver i Dagens Samhälle några reflexioner kring Centerpartiet och regeringsfrågan och om samarbete över blockgränserna, nu och historiskt. Samt om risken för att först fälla Kristersson och sedan kanske istället samarbeta med socialdemokraterna, samt om att främst vara anti något istället för att föra fram sin samlade politik.
Kanske är tiden mogen för samarbete över blockgränsen, vi får se.

Jag hade gärna skrivit detta på något pappers- eller nättidning för idédebatt inom Centerpartiet, men något sådant forum finns väl inte. Därför Dagens Samhälle, länkbart, samt i några debattforum på Facebook, och på min blogg.

Synpunkter?


tisdag, november 13, 2018

Trist att Kristersson fälls och Löfven kan komma. DÖ lever..?

Om tio timmar röstar riksdagen om Ulf Kristersson som statsminister. De rödgröna och C och L kommer att fälla honom.

Det känns inte bra, tycker jag, att C tillsammans med de rödgröna fäller Ulf Kristersson som statsminister. Inte heller att C öppnar för att tolerera en S-regering. Och talet om att många regeringsalternativ återstår känns orealistiskt.

Här länkar där jag utvecklar mitt resonemang

fredag, november 09, 2018

Regering enligt DÖ, en omvänd DÖ, eller DÖS, principer?

Jag har i flera blogginlägg redovisat min uppfattning om regeringsfrågan, C och L bör inte rösta nej till Ulf Kristersson som statsminister i en M/KD-regering. Den bör ges chansen att tillträda och regera. Om den inte finner kompromisser med S och MP, och stöd av C och L, och om SD röstar nej till Kristersson som statsminister eller fäller hans statsbudget, då faller den och då får rimligen Lööf eller Löfven söka bilda regering innan extraval eventuellt kan vänta.

Decemberöverenskommelsen gjorde att S/MP med stöd av V kunde regera 2014 till 2018. Störst block skulle regera och SD ha noll inflytande, sa båda blocken. Detta innebar att S/MP-regeringen fick igenom sin statsbudget, eftersom alliansen inte lade någon gemensam. I övriga frågor där blocken stod emot varandra avgjorde SD vilken linje som segrade.

Tala om att inte ge SD något inflytande...

Efter valet 2018 blev det rödgröna blocket 1 röst större än alliansen i riksdagen, 144 mot 143 och SD 62.

Alliansen röstade för att avsätta S/MP-regeringen, och för att det skulle bli en borgerlig talman. Båda frågorna avgjordes av SD, som röstade med alliansen.

Moderaterna lägger nu fram en alliansinriktad statsbudget, som alternativ till övergångsregeringens alltjämt S/MP-märkta statsbudget. SD röstar sannolikt för moderaternas budget. Om C och L röstar emot den så vinner S/MP-regeringens "opolitiska" budget. Om C och L röstar för den moderata alliansinriktade budgeten, eller avstår från att rösta, så fastställs den. Jag utgår från att C och L inte röstar med S/MP, men jag är inte säker på det.

Om decemberöverenskommelsen (DÖ) skulle ha gällt (se ovan) så skulle alltså störst block bildat regering. Eftersom S med all sannolikhet stöds av MP och V skulle i så fall sannolikt en S/MP-regering ha tillträtt, eller en S/MP/V-regering, eller en S-regering.

Alliansen hävdar nu lite överraskande att istället ska det något mindre blocket, alliansen, bilda regering genom stöd från S och kanske MP. En sorts omvänd DÖ. Logiken i detta, och om SDs röster inte alls ska beaktas, är lite svår att begripa. Faktiskt. Dessutom har bevisligen SDs röster redan avgjort två viktiga frågor, att avsätta regeringen och att välja talman.

De båda mittenpartierna förespråkar alltså båda en alliansregering som stöds av S och/eller av MP. S och MP har sagt bestämt nej.

De båda mittenpartierna vill nu att alliansen och MP ska bilda regering, och sedan söka stöd hos S.

Det blir i så fall en slags bred "samlingsregering" som nog ger både V, SD, M och KD goda tillväxtmöjligheter. Risken är också uppenbar att samlingsregeringens politik blir rätt utslätad även om en del sakfrågor (pensioner, bostäder, skatter och några till) kanske kan överenskommas.

Men som sagt, MP och S säger nog nej. Båda vill ju istället att S och kanske MP ska bilda regering med stöd av mittenpartierna eller med dem i regeringen.

Det skulle i så fall innebära en sorts DÖ men där största blocket tillsätter statsminister och tar stöd från 1-2 partier från det mindre blocket, alltså en sorts DÖS. S som i samling eller S.

Min uppfattning är alltså att alliansen bör gå ända in i kaklet genom att bilda en alliansregering eller en alliansinriktad M/KD-regering. Skulle den fällas av SD får det bli extraval, eller någon form av DÖS-regering.

Extraval kommer att ge till resultat att det fortsatt är två rätt likstora block och SD fortsatt vågmästare. Det kommer att ta tid och lamslå det politiska arbetet under lång tid.  Därför är i det läget, om SD har fällt Kristersson, det mindre dåligt med en DÖS-regering än extraval.

Alla vet då också att allianspolitiken fälldes av SD.

Jag anser det betydligt mer trist om Kristersson som statsminister kommer att fällas av C och L, som sedan omgående börjar stödja S och MP  i någon DÖS-regering eller kanske bildar en liten mittenregering som söker stöd med hoppande majoriteter.

Jag befarar då att C och L kan riskera en svängig opinionsresa.

Men såklart, jag kan ha fel.

Tillagt 12 november;
OM C och L röstar Nej till en M/KD-regering (och SD Ja) och sedan C och L går i säng med S och MP på något sätt befarar jag att den politiska kartan i Sverige påverkas med svåröverskådliga konsekvenser, även i väljaropinionen.

Två Tweeta från ca 13 den 12 november:

Michael Arthursson
@MicArtur
12 minför 12 minuter sedan

Mer
Alliansen bildades för 14 år sedan. Detta är första gången som två av partierna - M och KD - vill bilda en regering utan de två andra allianspartierna. En regering som skulle vara beroende av SD. Centerpartiet kommer att lämna besked om hur vi ställer oss före voteringen.

staffan danielsson
@staffand
Mer staffan danielsson Retweetade Michael Arthursson
Jag tolkar Partisekreterare (C) Arturssons uttalande positivt, och jag hoppas att det finns en chans att C lägger ned sina röster. Om en regering Kristersson fälls av C och L befarar jag svåröverskådliga följder i Sveriges politiska karta och för alliansen.

Tillagt 12 november:
Statsvetaren mm Marcus Oscarsson tror på en regering med S, MP och L med stöd av C...( Det kan också bli en svag mittenregering ledd av Annie Lööf, tror jag).
Jag gör inte vågen för en sådan Löfvenledd regering.
Det är en sak om den kommer till sedan SD fällt en Kristerssonledd M/KD-regering.
Betydligt allvarligare är om den kommer till sedan C och L röstat nej till en M/ KD-regering.
Det kan leda till att Sveriges politiska karta förändras med svåröverskådliga konsekvenser i opinionen. C och L närmar sig de rödgröna, och vice versa.
Jag kan acceptera detta sedan SD bekänt färg och fällt en Kristerssonregerung. Alternativet extraval är nog sämre. Men jag våndas för följderna om det är C och L som fäller Kristersson.









tisdag, november 06, 2018

Endast få oliktänkande i C i regeringsfrågan..

Vår partiledare har en mycket stark ställning i Centerpartiet, och har en mycket stor andel av partiets medlemmar bakom sig i att endast arbeta för blocköverskridande regeringar. Jag och några har på sociala medier uttryckt att C inte borde rösta nej till Kristersson som statsminister med en alliansinriktad politik.
Då prövas det om SD väljer allianspolitik eller rödgrön politik. Skulle de välja rödgrön lär det bli en mitten- eller mitten/S/MP-regering eller en ren S-regering.
Men innan dess bör allianspolitiken prövas i botten genom att Kristersson, som C vill se som statsminister, får chansen att bilda regering.

Nu hörs faktiskt två rätt ledande centerpartister till som, kanske med risk för sin ställning i partiet, tycker som jag..;

lördag, november 03, 2018

Alltfler nyanlända i riktiga arbeten - eller bara Fake News..,tyvärr?

Jag beställde en rapport från Riksdagens UtredningsTjänst - RUT - för några år sedan. Den visade att påståendet att hälften av alla som fått asyl i Sverige har jobb efter 8-9 år är en glädjekalkyl. Det tog ca 15 år innan upp till hälften hade fått hel- eller deltidsjobb, inräknat de många jobb som till största delen finansierades med lönebidrag.

Sedan har arbetsmarknadsministern och arbetsförmedlingen börjat tala om att nu kommer man i jobb efter bara 4-5 år eller så. 

Och alldeles nyss gick arbetsförmedlingen, med instämmande av arbetsmarknadsministern ut och gladde sig åt att typ alla kurvor pekar åt rätt håll.

Ack, vore det bara så väl...

De påstådda förbättringarna beror dock i mycket hög grad av att de nya tvååriga (väl) s k "extratjänsterna" börjar verka, alltfler gör jobb i offentlig eller ideell sektor som inte har funnits och Staten betalar ca 110 % av kostnaden, snart är 20-30.000 och säkert fler borta från arbetslöshetsstatistiken genom dessa full- och överfinansierade statliga typ praktikjobb med lön enligt kollektivavtal runt 18.000 tror jag.

Detta kostar staten ett växande antal miljarder, snart flera tiotals per år.

Arbetsförmedlingen presenterar och kommenterar, liksom regeringen, det de anser vara verkligheten vad gäller takten i vilken nyanlända som får asyl kommer i arbete. 

Media accepterar nästan genomgående den bild som myndighet och regering för fram, här SVT.

Flera regeringskritiska opinionsbildare visar nu i övertygande inlägg att både arbetsförmedling och minister tyvärr mera ägnar sig åt propaganda än åt att beskriva den faktiska verkligheten.

Nationalekonomen Tino Sanandaji har t o m lagt in sitt FB-inlägg, som visar att andelen som kommer i arbete över tid ligger kring 7 %. När han länkade till sitt inlägg på Ylva Johanssons FB så raderades detta...

Expressen skrev en ledare på samma tema.

Widar Andersson i Folkbladet i Norrköping riktar förödande kritik mot att en myndighet så propagandistiskt söker manipulera verkligheten, och jag instämmer fullt ut. Inte underligt att alltfler medborgare misstror media, som i detta fall kritiklöst publicerar arbetsförmedlingens propaganda. Även myndigheternas förtroende lever allt farligare om man handskas med fakta så som arbetsförmedlingen gör.






tisdag, oktober 30, 2018

Sverige har aldrig varit tryggare? Ändå ökar brottsligheten..

Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) och brottsforskaren Jerzy Sarnecki brukar regelbundet hävda att "Sverige har aldrig varit tryggare" och att brottsligheten minskar.

Jag ifrågasätter det, har t ex här lagt in en del länkar på allvarlig brottslighet.

Igår twittrade jag om några nya "vardagsbrott";

https://twitter.com/staffand/status/1057001738908119040

https://twitter.com/staffand/status/1057028447132938240

några länkar från Polisförbundets i Stockholms  FB-sida Blåljus. Här en länk till att brottslighet ökar.

Även BRÅs egen statistisk visar att många brottstyper ökar.

Mattias Lindberg med bloggen Faktafabriken visar med statistik att utvecklingen i Sverige på flera områden går på tvärs med våra nordiska grannländer.

Nationalekonomen Tino Sanandaji summerar ibland medias brottsrapportering under något dygn, vilket är ständigt rätt chockerande.

T o m Jerzy Sarnecki börjar nu bli orolig och hävdar inte längre lika kategoriskt att "Sverige bara blir tryggare"..

söndag, oktober 21, 2018

Samlingsregering eller alliansinriktad regering? 21 oktober

Politiken har sedan något år, och efter valet allt intensivare, handlat om regeringsfrågan. Eftersom Sverige rimligen inte ska ha en typ evig övergångsregering med S och MP.

Så här tycker jag, kommentera gärna!

1. I morgon delavrapporterar Löfven sina sonderingar till Talman Norlén. De är utsiktslösa, är min bedömning, och talmannen borde anse Löfvens uppdrag avslutat, vilket ju även Löfven borde göra.

2. Sedan borde Ulf Kristersson få en andra chans att bilda regering, nu när de alternativ som Jan Björklund skissade är avförda. Min uppfattning är att Kristersson bör gå till riksdagen med en regering som vill föra allianspolitik, med 1-4 allianspartier med. 2 allianspartier kommer att tacka nej till att vara med eftersom denna regering inte bara är beroende  av stöd från S utan ibland även av stöd från SD. Då får regeringen bestå av M och KD, sannolikt. Jag tror att den kommer att tolereras av riksdagen, dvs C, L och SD kommer inte att rösta nej. Jag tror också att den får igenom sin statsbudget.

3. Skulle SD rösta nej till Kristersson som statsminister eller nej till Kristerssons alliansinriktade statsbudget (eller om C och/eller L röstar nej) då vet svenska folket om det, och i det läget, eftersom ett extraval ju inte kommer att ändra på något - två rätt likstora block och SD vågmästare kvarstår - så lär det bli en typ samlingsregering enligt Annie Lööfs önskan med alliansen/delar av den och S eller kanske alliansen plus MP. (Men ärligt talat, vill medborgarna ha en allians plus MP-regering som är beroende av S eller SD för att få majoritet..?).

4. Det kan också i det läget blir en mittenregering med Annie Lööf som statsminister där C, L och möjligen MP ingår. Som är beroende av stöd från S och M för att få igenom sina förslag. Även detta får kallas en mycket svag men Samlingsinriktad regering...


Boxholmsost, kamp mot nedläggning?

Boxholmsost har länge tillverkats i ett mejeri i Boxholm.

Mångårig ägare var industrimannen Bengt-Åke Bengtsson, här intervjuad i Corren.

Han sålde mejeriet, och varumärkena för de olika ostarna, till Arla för några år sedan.
Hans version/uppfattning av verkligheten är att han fick ett förmånligt bud.

Det kan ju stämma, liksom att Arla kanske ville förebygga att någon annan aktör köpte mejeriet. Jag vet inte.

Eller också är marknaden för premiumostar i Sverige starkt konkurrensutsatt och med sjunkande marginaler. Kanske insåg både Bengt-Åke Bengtsson och Arla att tiden började rinna ut för osttillverkningen i Boxholm?

Jag kan ta en liknande parallell, fast gällande sågverk.

Baroniet Adelswärd sålde sitt sågverk i Åtvidaberg till Södra för en del år sedan. Efter bara några år lade sedan Södra ned det. Var båda parter införstådda med att detta kunde ske, eller kom det som en blixt från klar himmel? Jag vet inte.

Nu har ett konsument- och östgötaupprop startats för att Arla ska fortsätta att producera ost i Boxholm. Det har fått stark uppslutning med ett antal tusen medlemmar.

Jag har uppmanats att ansluta mig till uppropet. Och jag skulle naturligtvis helst vilja att osttillverkningen fortsätter i Boxholm. Mitt stora mål och kamp är att svensk mjölkproduktion slutar minska och kan börja öka efter en nedgång sedan 1970-talet.

Som framgår ovan är dock frågan om anläggningen i Boxholm komplicerad. Arla har en oerhört stor betydelse för den svenska mjölkproduktionen, ett bondekooperativt företag ägt av mjölkbönder i Sverige, Danmark, England och delar av Tyskland. De måste vara effektiva och ha god konkurrenskraft och Arla säljer högkvalitetsmjölk och mjölkprodukter över stora delar av världen.

Jag anser Arla vara ett välskött företag som verkligen ville göra sitt bästa för mjölkproduktionen  i Sverige när man fusionerade med MD Foods i Danmark och sedan ytterligare.Min uppfattning är att Svenska Arla valde en bra framtidsväg  Jag utgår ifrån att Arla noga övertänkt sitt beslut vad gäller att flytta tillverkningen av varumärket Boxholmsost till Östersund. Och jag är övertygad om att Arlas delägare i Östergötland mycket noga följt och följer det beslut som Arla landat i, och säkert gjort sitt yttersta för att analysera och påverka.

Det är dock aldrig fel att nedläggnings- och omlokaliseringsbeslut granskas och diskuteras. Av Arlas ägare, och av konsumentkrafter. Det är med mejerilokaliseringar som med mycket annat här i världen, verkligheten avgör i längden...


torsdag, oktober 18, 2018

Ekomat 25-60 % dyrare. All mat är billlig.

Vi ska vara glada över att Sveriges bönder producerar utmärkt mat inom ramen för stränga miljö- och djurskyddslagar. T o m kanske för stränga på några punkter..
Vill man köpa mat som är hållbar ska man köpa mat från Sverige före importmat från hela världen!
Man kan välja bra vanlig svensk mat eller bra svensk ekomat, två rätt likvärdiga miljökoncept med lite olika för- och nackdelar.

Ekoreglerna är lite fyrkantiga och flexibla och medger rätt mycket dispenser så att t ex foder och utsäde från vanliga gårdar får inköpas, samt medger generellt att mycket stallgödsel och biogödsel mm från vanliga gårdar får användas i ekoproduktionen..

Jag har i tidigare blogginlägg genom åren ibland diskuterat hur mycket lägre de strängare ekoreglerna gör att skördarna blir (ca 20-50 %) och hur mycket mera ekomaten kostar (25-60 %).

Ibland ifrågasätts detta.

Nu läser jag i Sveriges Natur från 2015 en intressant artikel av Ann-Helen Meyer von Bremen, duktig livsmedelsjournalist mm, om hur mycket mera ekomaten kostar. Hon har undersökt 4 matkassar från 4 olika butiker i Stockholm.

Och resultatet blir detsamma som jag själv så länge har hävdat. "En ekologisk matkasse kan vara allt mellan 24 och 66 procent dyrare än en oekologisk".
(Att använda ordet "ekologisk" för ett matkoncept anser jag vara fel, och att kalla vanlig bra svensk mat för "oekologisk" är helfel och upprörande. Men det är en annan diskussion).

Krav och Naturskyddsföreningen och MP och kommuner och andra har varit så framgångsrika i sin kampanj för att endast "ekologisk" mat är miljövänlig att alltfler konsumenter och kommuner gärna betalar för rejält dyrare mat, delvis beroende på att mat har sjunkit kraftigt i pris genom åren och är verkligt billlig, egentligen för billig.

Äntligen verkar vinden vända så att närodlat från Sverige börjar gå förbi "ekologiskt från hela världen". Handla svenskt, och vill du betala 25-60 % mera för svensk ekomat så gör det. Men då ska inte kommunerna sedan gnälla över att det blir dyrare att köpa mat från Sverige, vilket många nu gör. De jämför då med billig matimport, inte med sina ofta ambitiösa regler för höga andelar ekomat.







onsdag, oktober 17, 2018

Jag matar fåglar och tycker att allianspolitik ska regera!

Som alla vet uppskattar jag högt och rent att föra en rak och öppen dialog med samhällsintresserade medborgare och förtroendevalda. Därför finns de rätt unika FB-grupperna Politisk Centerdebatt och Politisk Allmändebatt. Med livliga och öppna och intressanta diskussioner och med massvis av intressanta länkar. Välkomna med!

Jag är riksdagsledamot emeritus, och sådana brukar ofta tystna och mata fåglar osv. Mata fåglar kommer jag gärna att göra men jag kommer att fortsätta att bidra till den politiska debatten som medborgare och medlem i Centerpartiet.

Ett sätt att för sig själv och andra beskriva hur man positionerar sig i politiken är att tydliggöra vilka politiska analytiker som man gärna läser, eller inte så gärna läser..Jag vet att jag sticker ut lite bland aktiva centerpartister med mina favoriter, men så kan det vara. Här är en del av dem:

Widar Andersson i Folkbladet. PM Nilsson i Dagens Industri. Alice Teodorescu i Göteborgs-Posten. Anna Dahlberg i Expressen. Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet. Sakine Madon i UNT.. Erik Helmersson i Dagens Nyheter. Ekonomen Tino Sanandaji i sina Facebooksinlägg med följare som en rikstidning. Joakim Ruist, migrationsforskare. Edvard Hollertz i Norrköpings Tidningar. Tomas Ramberg i Sveriges Radio. Ulf Kristoffersson i TV4. Mats Knutsson i SVT. Reidar Carlsson i Norrtelje Tidning. Och flera.

Jag var med och följde rätt nära Centerpartiets utveckling åren 1976 till 1998. Vi blev det stora borgerliga partiet ca 1970 och 1973 med 25 % av rösterna. Sedan smalnade vi tyvärr av till att uppfattas som ett enfrågeparti som var anti kärnkraft. Och vi gick på 22 år från 23 % av rösterna ner till 5,1 % 1998. Hur rätt vi än hade i kärnkraftsfrågan.

Jag är därför tveksam till att låta någon antifråga dominera Centerpartiets politik, och likaså till att vara alltför ultimativ i våra politiska krav, med erfarenhet av Thorbjörns Fälldins ultimatum om laddningen av Barsebäcks kärnkraftsverk vilket han sedan valde att acceptera.

Centerpartiet börjar nu att uppfattas som ett parti vars främsta mål är anti SD. Och som för att uppfylla det vill ha en samlingsregering med många partier. Jag tror att detta är en riskabel utveckling. Sverige är inte i något nationellt krisläge. Och med en samlingsregering är det uppenbart att ytterkantspartierna kan tillväxa, eftersom de kan uppfattas som den egentliga oppositionen. Därtill kommer en samlingsregering sannolikt att föra en konserverande och stillastående politik.

SD är ett parti med mörka rötter och med en en betydande främlingsfientlighet hos många som engagerat sig. Trots det har man nu stöd av över 17 % av väljarna, mycket tack vare att 7 partier länge vägrade att lägga öronen till marken och verklighetsanpassa Sveriges asylpolitik. Partiet har ändå inlett en process liknande den som Sveriges kommunistiska parti motvilligt inledde för 30-40 år sedan när Sovjetkommunismen började klappa ihop, dvs att söka ta bort det mest extrema i sin politik.
Kommunisterna, idag Vänsterpartiet har väl lyckats sådär, man vill fortfarande socialism och är egentligen emot äganderätt och marknadsekonomi i stora delar. Men Socialdemokraterna byggde sin regeringsmakt på dem när de var kommunister och alltjämt även idag.

SD vill stödja en regering ledd av Ulf Kristersson. De vill samtala med honom och få igenom något av sin politik. Relativt hur Vänsterpartiet samtalat med Löfven och fått igenom bidragshöjningar och ökade statsutgifter här och där skulle sannolikt SDs avtryck bli mycket lägre eller knappast något. Men detta vet vi ju inte förrän t ex en M/KD-regering prövats av riksdagen och i sina förslag till dem, främst om statsbudgetar.

Socialdemokraterna är naturligtvis livrädda för att alliansen ska regera och tolereras av SD. Då väntar flera mandatperioder i opposition för detta så maktvana och maktlystna parti.

Jag lyssnade på Widar Andersson i Skärkinds bygdegård häromdagen. Han har samma analys som jag, är socialdemokraternas enda möjlighet att få regera att göra upp med SD så kan detta inte uteslutas. Typ, nu spekulerar jag, att en ny S-ledare (nog Ygeman) plötsligt "räddar Sverige från kaos" genom att göra upp om migrationspolitiken ("det gick jättelätt"..) med SD mot att SD i många år stöder S-budgetar..

Alliansen som regering är orealistisk eftersom C och L vägrar vara beroende av SD på något sätt. Annie Lööfs Plan B är en regering med S och 1-2 allianspartier. Min Plan B är densamma som Ulf Kristerssons, typ, att testa en M/KD-regering med stöd av främst C och L och som kanske tolereras av riksdagen.

Skulle detta inte fungera, skulle SD rösta nej till Kristersson som statsminister eller sedan rösta ner hans statsbudget (vilket jag inte tror) då kan en regering med S och 1-2 allianspartier i det läget bli möjlig/nödvändig.

Nu håller Löfven på att genom stora erbjudanden till C och L få dem att ingå i eller stödja en S- eller S/MP-regering. Björklund vill nog gärna men rykten säger att han inte har sin riksdagsgrupp med sig.

Jag hoppas att C och L står emot och inte i detta läge hoppar upp på S-tåget, jag tror att båda partierna då skulle leva farligt i opinionen. Jag hoppas sedan att Kristersson får förnyat sonderingsuppdrag och att riksdagen sedan får rösta om honom som regeringsbildare. Jag tror att han då kommer att tolereras av riksdagen. Och jag tror att hans statsbudget kommer att antas av riksdagen.

Om mot förmodan inte..., då kan en regering med S och 1-2 mittenpartier aktualiseras.

Men låt oss ta det i den ordningen, och låt oss hoppas att det inte kommer att behövas.











fredag, oktober 12, 2018

Slagord eller floskler? "Medmänsklighet"

I politiken letar ständigt partierna efter värdeladdade slagord som lyfter fram vad man anser sig står för. Ofta gränser de till floskler, av rätt naturliga skäl.

Solidaritet är ett. Trygghet ett annat. Lag och ordning ett tredje. Jämställdhet ett fjärde. Allas lika värde ett femte. Alla ska med ett sjätte. Och så vidare.

Nu lyfter flera partier, med mitt eget i spetsen, slagordet "Medmänsklighet".

Stockholm får nu ett medmänskligt styre med alliansen och MP. Det tidigare rödgröna styret var det tydligen inte.

Många kommuner över landet får också ofta ett medmänskligt styre, när Centerpartiet tar plats. Till skillnad från tidigare. Det förekommer även att MP och andra partier använder ordet medmänsklighet för att beskriva sin egen politik.

Jag har inte sett att något parti använder slagordet "omänsklig" politik. Eller "Mindre medmänsklig" politik.

Eller "bara en del ska med". Eller mer "Otrygghet". Eller "allas olika värde"..osv.

Jag tycker att ord är mycket viktiga, liksom ordens valörer.

Naturligtvis ska politiska partier lyfta fram det man står för och även sammanfatta det i korta slagord. Det behövs dock eftertanke och sans när dessa formuleras.

Även organisationer lanserar slagord. Naturskyddsföreningen och Krav m fl lyfter fram "ekologiska livsmedel". (Ekologi är ju ett vetenskapligt begrepp, och det är märkligt att ett odlingskoncept tillåtits ta monopol på det.)  Och man ställer dessa mot "O-ekologiska livsmedel" som man ibland säger kommer från det svenska "giftjordbruket".
Det är en upprörande falsk och felaktig svartmålning av världens miljö- och djurskyddsbästa vanliga jordbruk, det svenska. Att det får pågå är obegripligt.






tisdag, oktober 02, 2018

Mitten/S eller M/KD?

Jag medverkade i förra veckan i Studio Ett i P1 och menade där att sannolikheten för en alliansregering är begränsad, samt menar alltjämt att OM Ulf Kristersson skulle vilja, som Plan B, bilda en M/KD-regering så vill jag att C och L inte motsätter sig detta.

Tillagt 3 oktober. Min tidigare riksdagskollega Carl B Hamilton har kommit fram till precis samma slutsats, liksom en del av Liberalernas riksdagsgrupp.

Nu har Talmannen givit Ulf Kristersson uppdraget att sondera förutsättningarna för att bilda en regering.

Kristersson säger att hans fulla fokus är att söka bilda en alliansregering. Skulle det vara möjligt stöder jag detta.

Centerpartiets ledare Annie Lööf sa efter mötet med Talmannen att Centerpartiets Plan B, om en alliansregering inte kan bildas, är att se en regering med Socialdemokrater och 1-2 mittenpartier. 

Det är min Plan D, typ.

Jag tror det har stora risker att tolka valutslaget som att socialdemokraterna med 28 % av riksdagen ska fortsätta att styra Sverige. Jag tror att det finns en förväntan hos den stora icke-socialistiska majoriteten av väljarna att det i första hand blir en minoritetsregering som består av helst alla allianspartier, i andra hand  av några av dem med förankring hos de övriga.

Jag hyser också bekymmer över att politiken riskerar att bli för mycket vänster om S och MP får fortsatt tungt inflytande samt i förlängningen även kanske Vänsterpartiet ibland. Och/eller att politiken blir alltför utslätad och reformpassiv.

Men det kanske bara är jag, typ?

Vad tycker Du?




tisdag, september 25, 2018

En centermedlem funderar om nästa regering.

(Tillagt 26 september: Jag fick diskutera regeringsfrågan i dagens Studio ett i P1.


Jag är nu medborgare och fortsatt medlem i Centerpartiet, efter 13 spännande år i Sveriges Riksdag.

Väljarna bestämmer, och de och centermedlemmarna i Östergötland ville tydligt ha förnyelse och en fortsatt generös migrationspolitik. Det respekterar jag självfallet.

Jag lever nu lite lugnare som riksdagsledamot emeritus, och pensionär och alltjämt lantbruksföretagare. Och med ett fortsatt starkt politiskt intresse.

Jag har alltid sökt att bottna i mig själv i viktiga politiska frågor och att diskutera dem öppet och respektfullt.
Jag kommer att fortsätta med det, så klart, i denna blogg och i sociala medier t ex. Många politiker emeritus lägger ner att diskutera politik offentligt när de slutar. Det gäller inte mig.

Hur tänker jag om den nu så aktuella frågan om ny regering, och om kanske nyval.

Jag vill inte se något nyval, resultatet blir ju rätt likartat.

Det är rätt lätt att konstatera att det blir svårt att bilda en Alliansregering. S vägrar alltjämt att släppa fram en sådan, och två allianspartier vägrar varje kontakt med SD, trots att SD helst vill stödja en moderatledd regering.

De alternativ som då är kvar är främst en mitten-S-regering eller en M-KD- regering.

Om Ulf Kristersson är beredd att bilda en M-KD-regering är det min förhoppning att C och L inte motsätter sig detta.

Skulle mot förmodan så ske, och en regering med S och mittenpartier istället bildas, befarar jag att SD kan växa och mittenpartierna kan minska, samt naturligtvis att politiken skulle vara alltför vänsterinriktad och inte bra för Sverige.

Tillagt 3 oktober. Min tidigare riksdagskollega Carl B Hamilton (L) tänker i samma banor som jag, liksom tydligen delar av liberalernas riksdagsgrupp.

lördag, september 22, 2018

EUs gränser, och migrationen. Australien.

I Sverige har vi lång tid diskuterat asyl- och Migrationsregler mellan Sverige och Danmark, typ.
Och inre gränskontroller eller ej vid Öresundsbron och dess närhet.

Öppnare gränser, eller mer slutna.

Samtidigt har alla riksdagens partier förutom Vänsterpartiet ställt sig bakom EUs politik för att förhindra eller begränsa migration över Medelhavet.

Där är 7 partier för slutenhet, i strid med vad flera av dem driver vad gäller Sveriges gränser.

Nej, det går inte så bra ihop, visst är det så.

Nu skriver Aftonbladet intressant om vart EUs fortsatta migrationspolitik är på väg. Den linje som Sveeige och de flesta länder förespråkar, att solidariskt dela på ansvaret att ta emot asylsökande och ekonomiska migranter, verkar tappa mark till förmån för en mer Australisk linje med att hejda migranter som vill in i Australien/EU och samla dem i uppsamlingsläger där deras asylskäl mm kan prövas. 

Var kommer EU att landa? 

Och var kommer de svenska partierna att landa?




Ygeman börjar flörta med SD, jojo..!

Jag länkar till SDs nättidning Samtiden och dess chefredaktör Dick Erixon, OBS! Jag anser att det kan vara relevant att göra det, för att få i blick i hur SD kan reagera/analysera.

Erixon anser att alliansen särbehandlar SD negativt i flera ordningsfrågor i riksdagen, t ex vad gäller fördelningen av presidieplatserna i utskotten. (Han nämner inte att SD dock får utskottsplatser i utskotten i kraft av sin storlek, ville 7 partier kunde nog SD uteslutas även där..).

Och Erixon anser att Socialdemokraterna flörtar med SD genom att Ygeman menar att S kan lägga ned sina röster i valet av Björn Söder om SD lägger ned dem i valet av Talman, vilket skulle leda till att Norlén förlorar mot Lindestam.

Erixon rekommenderar SD att ställa upp på locktonerna från S. (Nog är detta utspel förankrat hos SDs partiledning).

Jag har länge varnat för att en ny S-ledare (jag tror att Löfven snart avgår) efter något år kan komma att göra upp med SD om migrationspolitiken mot att SD stöder regeringsbudgetar från S.

”Finns inte på kartan”?

Jodå, det kanske börjar nu.

https://samtiden.nu/2018/09/sd-bor-avsta-och-falla-alliansens-talmanskandidat/

måndag, september 17, 2018

Brister i synfältet? Gå till ögonläkare "privat"!

Hallå! 
Jag är inte längre i riksdagen, en viktig plattform. men jag är alltjämt en engagerad samhällsmedborgare i Sverige med obrutet politiskt engagemang och kommer givetvis att fortsätta att driva frågor och vara aktiv i samhällsdebatten, inte minst i sociala medier!

Transportstyrelsen har stoppat körsimulatortesten för de msom ser bra men har någon brist i sitt synfält, eftersom alltför många har klarat de stränga testen... Jag anser ju att testresultaten tydligt visar på hur rigida Sveriges synfältsregler är i sin stränghet. Naturligtvis borde syntestmaskinernas makt begränsas och praktisk uppkörningsprov återinföras.
Jag avser att skriva en debattartikel som belyser Sveriges rigida regelverk, strängast och fyrkantigast i världen, och hur många som utan grund berövas sina körkort. Samt avsluta med att visa att endast de som genom lagstadgad anmälan från sin ögonläkare hamnar på transportstyrelsens svarta lista fråntas sina körkort medan de långt fler som har samma eller större synfältsbrister men som inte går till läkare oförhindrat kör vidare, utan att transportstyrelsen alls bryr sig om det.
Och artikeln ska sluta med att uppmana de som har någon brist i sitt synfält och inte vill utsättas för transportstyrelsens godtycke att endast uppsöka ögonläkare "privat" som inte rapporterar till transportstyrelsen.
Denna uppmaning syftar till att uppmärksamma medborgare och politiker på transportstyrelsens godtycke och fyrkantighet och stränghet och till att få till stånd samma regelverk som i t ex Norge och "alla" andra länder.

(Bakgrund: Jag har sedan ca 2006 arbetat med den enorma orättvisan mot många som ser bra men som på grund av rigida stränga regelverk orättmätigt fråntas sina körkort, på grund av alltför stränga och fyrkantiga krav. Det handlar om många tusen personer. Jag har motionerat, interpellerat och skrivit debattartiklar.
Förra våren sammanställde jag situationen i 15 blogginlägg, samt interpellerade och diskuterade med trafikminister Eneroth. 
Jag taggar Diabetesförbundet och Glaucomförbundet. 

fredag, september 14, 2018

13 spännande år i riksdagen - Gratulerar Muharrem eller Magnus!

(Tillagt 12 september; reportage i SVT Öst, och i JordbruksAktuellt och intervju i Radio Östergötland).
(Tillagt 20 september. Ledare i Norrköpings tidningar, samt artikel över landet i Altinget.
(Tillagt kanske aldrig, intervju eller ledarkommentar i Corren).

Jag har haft förmånen, och förtroendet, att företräda Centerpartiet och Östgötarna i riksdagen, i tretton år.
Riksdagen är naturligtvis en fantastisk plattform om man har ett starkt samhällsintresse och vill vara med och utveckla och förbättra vårt land.., och världen!

Jag valde vid 71 års ålder ( god hälsa och fortsatt stark politisk glöd) att trots petning ner till plats fyra på riksdagslistan av distriktsstämman göra en personkrysskampanj, för att ge östgötska centerväljarna möjligheten att kryssa mig. Det har 815 personer gjort och jag tackar dem naturligtvis alla.

Dock räckte det inte, två andra starka och skickliga centerkollegor fick ändå större förtroende. Jag gratulerar dem båda till detta, och särskilt den av dem som nu kommer att ta den plats i riksdagen som jag haft till låns och nu lämnar!

Magnus och Muharrem är utmärkta personer och skickliga politiker och kommer att sätta avtryck i riksdagen, oavsett vem som tar över centerns östgötamandat. Jag önskar all framgång!

(En liten tillbakablick för den intresserade:
Att jag blev riksdagsledamot 2004 var en sinkadus, ingen ”karriärplanering”. Jag var bonde och fritidspolitiker i Linköping, tog berättigad strid med LRF och Bo Dockered när LRF genom sitt spårbyte ca 1988 öppnade vägen för en extremt liberal och isolerad jordbrukspolitik, 1990 års jordbrukspolitiska beslut. Detta upphörde som väl var 1995 när Sverige blev EU-medlem. EU-valet
avgjordes av att LRF inte hade något annat val än att trots stor splittring i medlemsleden engagera sig på ja-sidan, vilket var helt avgörande för valresultat. Med ett LRF på nej-sidan hade Sverige än idag nog stått utanför. Så inget ont som inte har något gott med sig, jag är en varm och övertygad EU-vän! Striden kring 1990 års jordbruksbeslut ledde överraskande till att jag blev ordförande för Östergötlands bönder vilket i sin tur ledde till att Centerpartiet placerade mig högt upp på riksdagslistan, och 2004, när Lena Ek blev EU-parlamentariker, till riksdagen.

Jag har länge varit en av riksdagens mest transparenta ledamöter genom ständiga samtal med medborgare på nätet via blogg, Facebook och Twitter. Det har givit mig massor och, hoppas jag, även  en del för dem som jag samtalat med. Jag kommer säkert att fortsätta att diskutera där och ibland i medierna, det kommer att underlätta den första abstinensen när riksdagen fallit bort.

Tyvärr kom jag på kant med mitt parti i migrationsfrågan i september 2013, när partistämman trots mina varningar på SvD Debatt höll fast vid att Sverige ensamt bland världens länder skulle öppna sina ambassader för de av världens flyktingar som ville söka asyl i Sverige. Den helt orealistiska partilinjen gäller än idag efter bekräftelse på stämmorna även 2015 och 2017, när mina motioner avslogs. Min uppfattning är densamma, detta är i dagens verklighet en orealistisk linje för ett verklighetsförankrat politiskt parti. (På sikt hoppas jag givetvis däremot att Sverige, och EUs övriga länder, ska kunna öppna sina ambassader för de på flykt. Och att krig och flyktingströmmar upphör!).


Jag har 4 gånger på grund av min övertygelse i migrationsfrågan avstått i riksdagsomröstningar när mitt parti motsatt sig EU-anpassningar av Sveriges migrationspolitik. Dock torde Centerpartiet i hög
grad ha närmat sig det jag fört fram i migrationspolitiken. Det som alltjämt skiljer i det som vi faktiskt driver är frågan om familjeåterförening. Där har jag föreslagit, som en kompromisslösning i alliansen och för Sverige, att kanske skulle Sverige kunna vara mer generös än övriga EU vad gäller snar återförening utan försörjningskrav för make/maka och små barn, medan tonåringar får vänta några år innan de kan ta hit sina föräldrar och ofta många syskon.

Min egen regionaltidning, Corren, har på ledarplats under förra mandatperioden flera gånger kritiserat min uppfattning om vikten av medicinska åldersbedömningar och att Sverige anpassar sin migrationspolitik i EU-riktning. Man har talat om typ fiske i grumliga vatten, brunfärgad, framlingsfientlighet. Detta är helfel, jag är en varm humanist. Det har tagit mig väldigt hårt att så orättmätigt bli så uthängd på hemmaplan. Idag har Corren vad jag förstår accepterat den migrationspolitik som Sveriges tre största partier väl står bakom, utan att såga den vid fotknölarna som man gjorde med mig, trots att den går längre än vad jag förespråkade. Jag har också upplevt ett ointresse från Corren att spegla vad jag åstadkommit på riksplanet, kanske beroende på att man inte vill ge mig uppmärksamhet eftersom jag varit "fel" ute i migrationspolitiken.

Det som nog avgjorde att jag flyttades ner till plats fyra på riksdagslistan i årets val var distriktsstyrelsens beslut hösten 2017 att för första gången inte skicka med några svarskuvert när medlemmarna som vanligt fick chansen att rangordna 7 riksdagskandidater i provvalet. Istället skulle medlemmarna gå in på nätet och logga in med en unik kod och rösta där. För första gången skickades inte några frankerade ( vill jag minnas) svarskuvert med... Det gjorde att valdeltagandet bara blev runt 11 %... Mina målgrupper, medelålders och äldre, föll i stor utsträckning bort. Jag är starkt kritik till det beslutet, jag är verkligen starkt positiv till att använda nätet men man måste också respektera dem som inte är så vana vid att använda det. Så jag hoppas att det åter blir svarskuvert medskickade vid provvalet om 3 år!

Vad jag har kämpat för och arbetat med i politiken under min riksdagstid, och tidigare, framgår väl av  alla tusentals blogginlägg ( bara googla mitt namn) där allt finns redovisat.

För att hjälpa den ev intresserade på traven, så lägger jag in några länkar, här mitt punktsättartal i riksdagen i juni 2018,

här min samlade genomgång av punkter i vår migrationspolitik som jag inte anser realistiska i dagens verklighet. (att jag länkar till dem här beror naturligtvis på att jag anser att ett potentiellt regeringsparti måste ha en realistisk migrationspolitik, och att jag kommer att fortsätta söka förändra den i nödvändig riktning.

och här och här och här).