söndag, juli 15, 2018

Det extrema Miljöpartiet: Öka matproduktionen genom lägre skördar


 Jag har till skillnad mot Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet respekt för hela det svenska jordbruket, inte bara för det "ekologiska". Och jag har skrivit mycket om detta, t ex här och här och här och här (Kära Sveriges ekologiska lantbrukare!) och här (bakom DNs betalvägg) och här ("100 % eko en katastrof")/..här (4 framstående jordbruksforskare) och här (interpellationer).

Jag skriver idag på SvD debatt om Miljöpartiets extrema fokus på endast ett certifieringskoncept, ekomat, vilket också gör deras, och delvis Sveriges, jordbrukspolitik extrem. MP vill satsa många miljarder av skattebetalarnas pengar på statsbidrag och upphandling på ekomat från Sverige och hela världen. Man vill inte att skolor och äldreomsorg mm ska köpa in knappt någon mat från det vanliga miljövänliga svenska lantbruket utan 60 % ska vara ekomat från Sverige och hela världen. Det är en käftsmäll på världens mest miljö- och djurskyddsvänliga vanliga lantbruk, det svenska. 

Miljöpartiet genom Isabella Lövin försöker nu knipa poäng genom att vilja öka Sveriges självförsörjningsgrad kraftigt genom att ytterligare öka de redan extremt höga målen för ekojordbruk och ekomat. 
"Ekologiskt jordbruk" ger 20-40 % lägre skördar och maten kostar 25-60 % mer. Hur kan en satsning på lägre och osäkrare skördar ge en kraftigt ökad svensk matproduktion?

Miljöpartiets ensidiga fokus på endast ett jordbrukskoncept, ekomat, är extremt och deras jordbruks- och matpolitik är därför också extrem. De gynnar ett enda odlingskoncept och de missgynnar det moderna miljövänliga svenska jordbruket genom högre skatter och inga offentliga inköp.

Det finns också en stark inbyggd motsättning hos Miljöpartiet. Man landar gärna i att förespråka vegetariskt eller veganskt samtidigt som ekojordbruket fungerar bäst när det är kopplat till animalieproduktion genom kor och nötkreatur.

Sverige borde snarast återgå till att använda sin statsbudget och sina offentliga matinköp till att stödja det miljövänliga svenska jordbruket i sin helhet utan extremt uppsatta mål 
för mindre delar av det. 
(Medborgare och kommuner som vill stödja ett miljövänligt jordbruk ska köpa närodlad mat från Sverige, vanlig bra miljömat eller ekomat. Den extrema torkan gör det än viktigare att t ex köpa nöt- och annat kött från Sverige!). 

Vill du få en god bild över Miljöpartiets extrema fokus på endast ett odlingskoncept som ges väldiga fördelar genom statsbidrag och offentliga inköpsmål med mycket mera så läs min utförliga debattartikel på SvD Debatt! Och diskutera gärna här på bloggen eller i mina debattforum på facebook Politisk Allmändebatt och Politisk Centerdebatt och Svensk Lantbruks- och livsmedelsdebatt. 
Min debattartikel:

Sverige klassar lantbruk som miljöfarlig verksamhet. Det borde kallas för livsnödvändig verksamhet.
Visst har allt jordbruk miljöpåverkan, men här ligger Sverige i internationell tätposition vad gäller t ex  minskat näringsläckage och starkt djurskydd.

Det finns inget ”ekologiskt jordbruk” och det är obegripligt hur ett lite fyrkantigt certifieringskoncept har kunnat få ta monopol på ett vetenskapligt begrepp, ekologi. Det är otillbörlig marknadsföring.
Sverige har två miljövänliga odlingskoncept i världsklass, det vanliga miljövänliga jordbruket och det ”ekologiska” jordbruket som väljer bort kemiska bekämpningsmedel och mineralgödsel.

Dock profiterar ekojordbruket regelmässigt på det vanliga miljövänliga jordbruket.
Krav och Staten, ofta nära lierade, ger t ex regelmässigt dispenser till att använda utsäde och foder från det vanliga miljövänliga jordbruket, när det egna utsädet eller foderproduktionen inte räcker till.
”Konventionell” halm och dito stallgödsel från kor och höns och grisar tillförs regelmässigt i betydande utsträckning till ekojordbruket inom ramen för ekoreglerna, och likaså köttmjöl från inte bara det svenska utan även från t ex det danska jordbruket eller t o m från jordbruk i andra värdsdelar. 

Orsaken till dispenser och näringstillförsel är att ekojordbruket har svårt att klara sin växtnäringsförsörjning på egen hand, det fungerar bäst med djurhållning och stallgödsel men överlag föreligger brist på växtnäring eftersom människornas matsmältningsrester ju inte återförs till kretsloppet annat än marginellt. Därför utarmas lätt åkrarna och därför dammsuger ekolantbruket marknaden på allt som innehåller  växtnäring och som godtas av Krav och av staten. 

Det organiskt/biologiska jordbruket (ett bättre ord än det ”ekologiska”) är ändå värd respekt för arbetet med att utveckla sitt koncept och är värd all framgång som det kan få på marknaden genom att stå på egna ben.

Det problematiska är att det i så hög grad med hjälp av ”ekologiska” argument har lyckats övertyga politiker, media, handel och många köpstarka eller trosvissa konsumenter om att det ”ekologiska” är den enda miljöalternativet vid matinköp. Som redan sagts så finns det två rätt likvärdiga miljöalternativ på marknaden, det svenska vanliga miljövänliga jordbruket med över 90 % av matproduktionen och det svenska organiskt/biologiska med under 10 %. Importalternativen är sämre, de har mindre stränga miljö- och djurskyddsregler, deras jordbruk sluter inte kretsloppen i Sverige och bidrar inte med öppna landskap eller biologisk mångfald här samt genererar därtill högre transportkostnader.

De studier av miljöpåverkan och av matkvalitet som gjorts i Sverige visar regelmässigt att de båda svenska odlingskoncepten är likvärdiga. Man har olika starka och svaga sidor, ekojordbruket använder t ex inte kemiska bekämpningsmedel men läcker mer växtnäring till sjöar och hav.

Ekokonceptets framgång i att på bara tre decennier gå från ett ”alternativt jordbruk” med extremt små volymer som sågs över axeln till att ses som det enda ”ekologiska” miljövänliga jordbruket av  många med uppåt 10 % av marknaden är enorm och bara att gratulera till.

Ekokonceptet stöttas ensidigt av starka lobbyorganisationer (naturskyddsföreningen m fl) och politiska partier (främst MP och V men även övriga partier hakar på triumfvagnen) samt också av alltfler forskare (som ofta forskar på området) och av handeln (som gärna ser ett premiumsortiment).

Detta gör att staten mycket kraftigt ökat statsbidragen till ekojordbruket, både omställningsstöd samt ”eviga” årliga areal och djurstöd, marknadsföringsstöd, riktade forskningsstöd och en del andra stöd. Sammantaget uppgår dessa stöd i statsbudgeten till snart 1 miljard kronor årligen, utöver de generella EU-stöden.

S/MP-regeringen har också beslutat om extremt höga politiska mål för hur stor andel av Sveriges åkermark  som ska vara organisk/biologisk år 2030, 30 %. Regeringen har därtill lagt fast målet att 60 % av den offentliga sektorns matinköp då ska vara”ekologiskt” producerat från hela världen. Det senare målet innebär att kommuner och regioner då knappt ska köpa in något från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket, vilket naturligtvis är en kraftfull käftsmäll på över 90 % av Sveriges bönder.

Signalen kan ju bara tolkas på ett sätt, och Miljöpartiet skriver t o m i sitt program att målet är att ”allt jordbruk på sikt ska vara ekologiskt”, vilket också stöds helt och fullt av miljöpartiinfluerade naturskyddsföreningen.

Skulle den offentliga sektorn faktiskt lyckas med att upphandla huvuddelen av sin mat ”ekologiskt” innebär det att merkostnaden för kommuner och regioner och myndigheter blir många miljarder kr årligen relativt om man istället hade köpt närodlad mat från det svenska vanliga miljövänliga jordbruket.

På grund av sina begränsande regelverk är nämligen skördarna i ekojordbruket 20-40 % lägre än i det moderna jordbruket i övrigt, och ekomaten kostar ca 25-60 % mer.
Sveriges förutsättningar för livsmedelsproduktion är goda, med bördiga åkrar och ett stabilt klimat med tillräckligt med regn. Ett antal gånger per sekel slår dock skördarna fel genom för mycket regn eller kyla eller för mycket sol och torka. Och någon eller några gånger per sekel kan det bli nödår som för 150 år sedan 1868, då den extrema torkan orsakade hungersnöd och många tusen dödsfall och satte igång utvandringen till Amerika.

I år är torkan extrem och drabbar stora delar av Sverige och norra Europa. Ingen kommer att hungra men många lantbrukare drabbas enormt både ekonomiskt och psykiskt, en del kan komma att förlora sina gårdar och massor av kor och kanske hästar utan foder kan komma att slaktas eller avlivas.
Ekojordbruket har i sig ojämnare skördar och drabbas sannolikt extra hårt vid en extrem torka som i år.

Miljöpartiet vill nu använda den extrema torkan till att ytterligare öka målet för de organiskt/biologiska åkrarnas andel i Sverige till 40 % och till att öka statsbidragen till ekojordbruket med ytterligare 200 milj kr, utöver vad som redan utgår. Och man vill att universitet och högskolor ska ”ges möjlighet” att erbjuda kurser i ”ekologiskt jordbruk”.

Detta är extremt och ansvarslöst, enligt min uppfattning. Staten ska inte agera agent åt enskilda jordbrukskoncept och bestämma hur vi själva och offentliga sektorn ska göra våra matinköp. Staten ska heller inte ösa pengar över enskilda odlingskoncept utan ska på rimligt sätt stödja miljöinsatser i jordbruket som kommer alla som gör sådana till del.

Miljöpartiet vill ha en ny livsmedelsutredning (den tidigare är två år gammal) och det kan väl inte skada. Man vill stödja mer svensk foderproduktion och sätta upp ett mål för 80 % självförsörjning på mat för Sverige. Det är steg i rätt riktning.

Men hur kan denna väldiga ökning av den svenska matproduktionen ske om huvudfokus är ekomat från jordbruk som avkastar 20-40 % mindre med större skördevariationer och som där maten kostar 25-60 % mer?

Och hur är det rimligt att skolbarn och äldre som hemma äter bra mat från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket istället i skolan och äldreomsorgen ska äta ekologiskt från hela världen till mycket högre kostnader?

Miljöpartiets ensidiga fokus på endast ett jordbrukskoncept, ekomat, är extremt och deras jordbruks- och matpolitik är därför också extrem. De gynnar ett enda odlingskoncept och de missgynnar det moderna miljövänliga svenska jordbruket genom högre skatter och inga offentliga inköp.

Det finns också en stark inbyggd motsättning hos Miljöpartiet. Man landar gärna i att förespråka vegetariskt eller veganskt samtidigt som ekojordbruket fungerar bäst när det är kopplat till animalieproduktion genom kor och nötkreatur.

Sverige borde snarast återgå till att använda sin statsbudget och sina offentliga matinköp till att stödja det miljövänliga svenska jordbruket i sin helhet utan extremt uppsatta mål för mindre delar av det.

Staffan Danielsson
Agronom och riksdagsledamot (C)

onsdag, juli 11, 2018

Den extrema torkan: Mina krav till landsbygdsministern

Jag krävde redan förra veckan i media att regeringen skulle tillsätta en krisgrupp och genast vidta åtgärder så att indragna EU-stöd eller sanktioner inte ska ske om torkan är orsaken.

Jag skulle också lämna in en interpellation till landsbygdsministern för att redovisa mina krav och förslag på åtgärder som omgående borde vidtas, som jag fått genom dialog med drabbade lantbrukare både IRL (in real life) och på nätet.

Nu har alltfler uppmärksammat den extremt allvarliga situationen, liksom media, och även landsbygdsministern och Jordbruksverket och LRF har hållit en presskonferens. Det är bra och helt nödvändigt.

Tyvärr får inte interpellationer under valår besvaras i augusti utan först efter valet kanske i oktober. Det beklagar jag. Jag har istället ställt två skriftliga frågor till landsbygdsministern, och väntar svar inom några veckor. Här den ena och här den andra (se också nedan)

Jag är övertygad om att det är av stort värde att många röster når ut i samhällsdebatten om situationens blodiga allvar, och till regering och myndigheter.

Fråga nummer ett:

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
 Årets torka är extrem. Beten och vallar bränns ned, vårsäden likaså, och svår foderbrist väntar.
Väderprognoserna har inget regn i sikte på ytterligare tio dagar från i dag, den 6 juli 2018, och danska långtidsprognoser varnar för fortsatt långvarig torka. Sverige har över tid ett stabilt och bra klimat för matproduktion men några gånger per sekel kan förhållandena bli extrema med dramatiska följder för jordbruk och land.
För 150 år sedan, 1868, var torkan också extrem och svåra nödår satte igång utvandringen till Amerika. Det är inte aktuellt nu men för många bönder, och för deras djur,  är läget alltmer ansträngt; grödor och beten bränns ned, allvarlig brist på foder och halm väntar, nötkreatur måste slaktas, köerna växer och priserna sjunker.
Den ekonomiska och psykiska pressen ökar hos allt fler bönder. På grund av torkan riskerar många att bryta mot reglerna för EU-stöd och kan drabbas av indragna stöd och sanktioner.
Många djurbönder är redan hårt pressade efter flera år med mycket låga mjölkpriser.
Torkan drabbar stora delar av norra Europa, vilket förstärker allvaret i situationen. I Danmark och i Sverige befarar man skördeförluster på många miljarder danska kronor.
LRF driver på både våra politiker och Jordbruksverket om att snabbt betala ut det som återstår från 2015, 2016 och 2017. Men också tidiga utbetalningar av årets pengar.
LRF för också en dialog med regeringen om hur vi kan använda EU:s krisstöd, men också om nationella stödinsatser. Det är bra.
Regeringen och myndigheterna måste nu omgående agera för att göra vad som är möjligt för att lindra effekterna på alla sätt som är möjliga och för att i dialog med näringen, livsmedelsindustrin, handeln med flera successivt göra alltmer.
Nöd måste kunna gå före lag, och blir torkans följder så stora som kan befaras så måste rimligen Sverige och EU snabbt kunna klara ut att regelverken i år i tunga avseenden (beten, djurkrav med mera) inte ska tillämpas.
Många bönder kan komma att pressas mellan brist på foder och långa slaktköer, och djurskyddslagens regler är stränga. Det är en desperat situation om det inte finns foder, kön till slakt är fem månader och djurskyddslagen kräver att djuren har normalt hull.
Är betena nedbrända och hettan stark måste tillskottsutfodring ske och djuren kan behöva stallas in, vilket strider mot beteslagen. Har man betesmarker med särskilda naturvärden som är nedbrända och djuren hungrar får inte tillskottsutfodring ske eftersom detta är en förutsättning för stöd.
Har man hästar och ges möjlighet att använda ett bete som är hägnat med taggtråd som annars inte skulle användas är detta förbjudet.
Finns gården i områden med sämre förutsättningar erhåller man kompensationsstöd som kräver ett bestämt antal djur. Sker utslaktning på grund av torkan och antalet temporärt minskar kan stödet halveras.
Sverige tillämpar många och hårda tvärvillkor. Kan man på grund av torkan inte uppfylla dessa kan EU-stödet reduceras med 4 procent.
Lantbrukarna har så mycket att nu oroa sig för och tvingas till mycket svåra beslut. Det är orimligt att de också ska behöva riskera indragna EU-stöd eller sanktioner. Regeringen måste därför omgående ge besked om att allt ska göras för att detta inte ska ske, om orsaken till regelbrotten är extremtorkan.
Samtidigt som regeringen och Jordbruksverket och andra myndigheter löpande måste agera föreslår jag att regeringen inrättar en nationell krisgrupp där departement, myndigheter och näring med flera ingår, för att redan nu få en överblick över situationen och hur den utvecklas samt vilka åtgärder som kan vidtas för att på kort och längre sikt minska påfrestningarna.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:
 Avser statsrådet och regeringen att tillsätta en krisgrupp på grund av den extrema torkan samt mildra EU-regler som på grund av torkan skulle drabba bönderna hårt?

Fråga nummer två:

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Jag föreslår i en annan fråga att regeringen snarast agerar för att tillsätta en krisgrupp och genast vidtar åtgärder så att EU:s regelverk på grund av den extrema torkan inte drabbar bönderna med indragna EU-stöd eller sanktioner.
Skulle foderbristen bli så stor som kan befaras kan nötkreatur tvingas till slakt. Det är redan flera månaders kö till slakterierna, och de kan bli mycket längre. Ju mer nötkött som kommer ut på marknaden, ju större risk för allt lägre priser.
Även fodret till hästarna, som är nästan lika många som mjölkkorna (ca 315 000 respektive 335 000), kan ta slut. Allt fler söker nu säkra sitt vinterfoder men många kan komma att misslyckas, vilket kan leda till svåra konsekvenser. Bristen kommer också att driva upp priserna kraftigt.
Det är bra att dispenser har givits för att använda det som växer på träda och andra arealer.
Den sannolika halmbristen gör att de som har överskott på halm bör så långt möjligt sälja den.
Många har tecknat odlingskontrakt med spannmålshandeln att leverera ett bestämt antal ton av till exempel spannmål. Om torkan gör att detta inte är möjligt drabbas man av betydande ekonomiska kostnader. Även här bör parterna överväga specialregler på grund av extremtorkan.
På längre sikt bör krisgruppen analysera fler insatser som kan vidtas för att lindra effekterna för näring och lantbrukare. Kostnadssänkningar bör genomföras, till exempel rejäla sådana vad gäller drivmedelsskatter där Sverige ligger högt.
Skulle torkan utvecklas som kan befaras måste också diskussioner upptas med EU om att få använda EU:s krisfond för rejäla utbetalningar vid naturkatastrofer. Har sådana sonderingar redan inletts är det bra.
Många medborgare undrar hur man kan bidra för att underlätta för lantbruket. Svaret är enkelt: prioritera köp av mat från Sverige. Detta både av miljö- och djurskyddsskäl, av omtanke om det öppna landskapet och den biologiska mångfalden och nu också för att använda till exempel det svenska nötkött som kommer att finnas i riklighet så att det kommer till nytta så snart som möjligt. Här bör stat och livsmedelshandel och näring kunna samverka för ökat genomslag.
De målsättningar som regeringen har satt upp för den offentliga sektorns inköp av mat bör också övergå till att fokusera på inköp av närodlad mat från Sverige, vanlig miljövänlig mat och ekomat, inte ekomat från hela världen.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

Hur ser statsrådet och regeringen på konsekvenserna av den extrema torkan, och vilka åtgärder man har vidtagit och avser att vidta?





tisdag, juli 10, 2018

Samtalsklimatet hårdnar. Aftonbladet ser domprosts klockringning som ett föredöme.

Aftonbladets Jonna Sima skriver idag en mycket anmärkningsvärd ledare, där hon hyllar domprosten i Visby Mats Hermansson som ett föredöme mot rasism när han använder Visby kyrkas kyrkklockor för att varna att det är "fara å färde" när en mycket seriös borgerlig samhällsdebattör, Thomas Gur, under almedalsveckan talar om migration någon halvtimme bredvid kyrkan.

Nyheter Idag summerar i en artikel. Tidningen Dagen skrev tidigt om det inträffade.

Domprosten uttalar sig i Aftonbladet och slirar på sanningen när han påstår att trädgårdsmöbler fick bäras tillbaka (en stol hade använts) och att han fick knuffa sig fri (se videon) samt framförallt när han påstår att Thomas Gur kopplat ihop våldtäkter och invandrare.

Domprosten ansåg att Thomas Gurs teser stred mot svenska kyrkans värderingar och att det därför var befogat att ringa i kyrkklockor för att stoppa diskussionen.

Smålandspostens beskrivning av det inträffade kan jag instämma i. Liksom i Johan Hakelius starka kritik mot den inträffade, och mot Hermansson, i Fokus.

Jag har försvarat klockklang som kallelse till gudstjänst som en tusenårig etablerad tradition i Sverige och som har en speciell ställning vilket inte ger grönt ljus för de som vill sprida religiösa, politiska eller kommersiella budskap via högtalare.

Skulle kyrkklockor börja användas som domprosten, och Aftonbladet vill, för att störa och stoppa dem som har fel värderingar, dvs inte värderingar som socialdemokraterna eller Svenska Kyrkans vänsterfalang har, så kan grunden för kyrkklockors speciella ställning ryckas undan.

GPs Jenny Sonesson reagerar oerhört starkt på Aftonbladets stöd till domprost Mars Hermansson som ett föredöme.




lördag, juli 07, 2018

Vikten av sociala medier! Thomas Gur, Bernt Herlitz

Det finns en, kanske växande, misstro mot press och etermedia. Speglar de verkligheten eller har de en agenda där vissa nyheter väljs bort?

Fanns, eller finns, den s.k Åsiktskorridoren, där main stream-Nyheter som speglar migrationen positivt lyftes fram medan nyheter kring problem tonades ned? Min uppfattning är entydigt ja, baserat bl a på egna erfarenheter.

Två aktuella exempel visar väl hur "fel nyheter" inte lyfts fram av etablerade medier, eller av delar av dem, beroende på att de som drabbats anses ha tvivelaktiga åsikter eller ha gjort fel.

Som väl är finns sociala medier som i mycket är en rikedom, enligt min uppfattning. (Mycket är också fel och ska bekämpas, visst). Där speglas alla nyheter, både de som är mera politiskt korrekta men även sådana som inte är det.

Den seriösa och erkände samhällsdebattören Thomas Gur bjöd under Almedalsveckan både förra året och i år in till ett spontanmöte kring migration på sidan av Visby domkyrka. Jag lyssnade förra året, vi var kanske 70-80 stycken, lugnt och stilla.

I år häde detsamma och Thomas Gur presenterade sin 9,5 teser, Martin Luther hade väl fler.

Sedan hände det sensationella, enligt min uppfattning. Personal från Svenska kyrkan tyckte att mötet var obehagligt, och att stämningen var dålig. Domprosten Hermansson bestämde sig för att ringa i kyrkklockorna för att avbryta mötet eftersom han ansåg att det inträffade var så samhällsfarligt att det var "fara å färde". 

Domprosten slirar på sanningen. Han hörde Thomas Gur säga saker som han inte sa, och han påstår att han fick "knuffa sig fri".

Smålandsposten sammanfattar väl det mycket anmärkningsvärda som hände.

Rapporteringen om vad som hände var i vanlig ordning blixtsnabb på sociala medier, tidningen Dagen och Nyheter Idag var snabba. Jag trodde att "gammelmedia" rätt dåligt speglade händelsen men ser nu vid en googling att både TT och Aftonbladet/Expressen och en del "landsortspress" har skrivit.  Bra! Några opinionsbildare (t ex Johan Hakelius, Carl Bildt, Sven-Otto Littorin) och några borgerliga tidningar (Smålandsposten, SvD, GP/Teodorescu).

Dagens Nyheter ser jag inget från och från den samlade vänsterfronten hörs ingen upprördhet alls, tja, egentligen ingenting. Det är rätt talande. Knappast några liberala tidningar tycker att frågan är värd att kommentera.

Andreas Magnusson är en vänsterkrönikör i vänstermagasinet Paragraf. Han skriver ändå helt utifrån domprostens världsbild från början som innehåller flera subjektiva osanningar. Han ger domprosten en mild kritik och är mera upprörd över Thomas Gur som borde ha sökt polistillstånd.

En annan persons öde som främst belysts i SD-vänliga Samhällsnytt (tidigare Avpixlat) är tandhygienisten Bernt Herlitz. Han bröt mot sekretesslagen när han till Migrationsverket redovisade sin uppfattning att några av hans patienter som var ensamkommande flyktingbarn inte var barn utan vuxna män. Det Migrationsverket gjorde var att informera de berörda och deras gode män. Hans kontakt med Migrationsverket ledde till att han avskedades av region Gotland. Han överklagade till tingsrätten och fick delvis framgång. Region Gotland överklagade till arbetsdomstolen med hjälp av dyra advokater och vann, vilket leddet till att Herlitz dömdes att betala deras advokatkostnader på över en halv miljon kronor.

Jag tycker att hans straff är väldigt hårt relativt det misstag han gjort. När jag googlar hittar jag egentligen ingenting från media i övrigt om honom. Därför länkar jag till en artikel i Samhällsnytt som speglar hur Herlitz upplever det skedde som naturligtvis är en katastrof för honom.Hans brott och det straff som han drabbats av, avsked samt den väldiga advokaträkningen från Region Gotland, anses uppenbarligen inte ha nyhetsvärde. Vare sig brottet i sig, eller konsekvenserna när han delvis vann och regionen överklagade en del och fick rätt vilket ledde till krav på över en halv miljon kronor.

I sakfrågan torde Herlitz enligt min bedömning ha rätt, att några av hans patienter var vuxna män och inte barn. Uppenbart innebär patientsekretessen att man inte ska skriva till andra myndigheter, vilket Herlitz uppfattade trodde var OK efter ett uttalande från Migrationsverkets rättsenhetschef i Almedalen.

Herlitz har öppnat ett konto där de som vill kan stödja honom med att betala Region Gotlands advokatkostnader, vilket så många har gjort att över 530.000 kr har kommmit in. Även detta tycker jag har nyhetsvärde men inte heller detta redovisas av media utöver typ Samhällsnytt.

Har det som hänt Bernt Herlitz verkligen inget nyhetsvärde? Ge gärna era synpunkter.

Och om det har nyhetsvärde, varför skriver inte media något om det? Min tro är att det spelar in att man inte vill lyfta frågan om åldersbedömning och att många fått asyl som barn fast de är vuxna, samt att man ser kritiskt på vad Herlitz gjorde och väl menar att hans straff är rimligt och inget att belysa?










torsdag, juli 05, 2018

Den extrema torkan - interpellation till landsbygdsministern - Snara åtgärder!

Jag bjöd i tisdags in till pressträff på några gårdar om den extrema torkan som plågar lantbruket, lantbrukare och deras djur. Om torkan fortsätter kan den ha drag av nödåret 1868, även om mycket naturligtvis skiljer sig vad gäller odlingsmetodik och handel mm.

Idag torsdag har regiontidningen Corren ett helt uppslag om "Snart katastrofläge för östgötabönderna". Utmärkt att det djupt allvarliga läget lyfts fram! Kan mitt initiativ ha bidragit är jag glad.

Jag har idag diskuterat situationen med några drabbade lantbrukare på olika platser i Östergötland. De är djupt oroade och har inte varit med om någon liknande extrem torka under sin lantbrukartid.

Jag lämnar nu in en interpellation och flera enkla frågor till landsbygdsminister Bucht, med förslag på snara åtgärder samt på att en nationell krisgrupp tillsätts. Det är viktigt att riksdag och regering redan nu känner trycket och inser lägets allvar., samt att regeringen snarast agerar med att tillsätta en krisgrupp samt klara ut att nöd går före lag vad gäller regelverk som torkan gör det omöjligt att uppfylla, mm.

Tillagt 7 juli. Läget eskalerar, här länk till Corren, länk till Land lantbruk, länk till Jordbruksaktuellt, länk till ATL, länk till Radio Östergötland.

"Interpellation till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht

Åtgärder för att mildra den extrema torkans effekter för lantbruket


Årets torka är extrem. Beten och vallar bränns ner, vårsäden likaså, svår foderbrist väntar.

Väderprognoserna har inget regn i sikte på ytterligare tio dagar från idag, den 6 juli 2018.

Danska långtidsprognoser varnar för fortsatt långvarig torka.


Sverige har över tid ett stabilt och bra klimat för matproduktion men några gånger per sekel kan förhållandena bli extrema med dramatiska följder för jordbruk och land. Vi vet ännu inte om denna torrperiod landar där men det går i dagsläget tyvärr inte att utesluta.

För 150 år sedan, 1868, var torkan också extrem och svåra nödår satte igång utvandringen till Amerika.

Det är inte aktuellt nu men för många bönder, och för deras djur,  är läget allt mer ansträngt, grödor och beten bränns ner, allvarlig brist på foder och halm väntar, nötkreatur måste slaktas, köerna växer,  priserna sjunker.

Den ekonomiska och psykiska pressen växer hos alltfler bönder. På grund av torkan riskerar många att bryta mot reglerna för EU-stöd och kan drabbas av indragna stöd och sanktioner.

Många djurbönder är redan hårt pressade efter flera år med mycket låga mjölkpriser.

Torkan drabbar stora delar av norra Europa, vilket förstärker allvaret i situationen.

I Danmark befarar man skördeförluster på många miljarder danska kronor;
Detsamma gäller för Sverige;

Danska LRF har lagt en rad förslag på åtgärder för vad staten kan göra för att lindra situationen;

LRF är självfallet mycket medvetna om det extremt tuffa läge som råder och som kan förvärras. LRF jobbar med en lång lista av åtgärder. Enligt LRFs ordförande Palle Borgström handlar bl a om att skapa förutsättningar för att allt gräs och halm tas tillvara. Det är viktigt att växtodlare och djurbönder får kontakt med varandra.
LRF driver på både våra politiker och Jordbruksverket om att snabbt betala ut det som återstår från 2015, 2016 och 2017. Men också tidiga utbetalningar av årets pengar.
LRF för också en dialog med regeringen om hur vi kan använda EUs krisstödsystem, men också om nationella stödinsatser. Det är bra.
Jag inser att myndigheterna och regeringen också börjar inse vidden av de svåra påfrestningar som jordbruket och väldigt många jordbrukare kommer att stå inför.

LRFs regionordförande i Värmland Patrik Ohlsson är bestört när han återkommer från en resa i Tyskland och ser de torkdrabbade åkrarna och betena i Sverige. Han skriver: ” Dimensionerna av den här torkkatastrofen är svårbegripliga, liksom de kommande konsekvenserna. Under måndagen har jag pratat slut på batteri i både mobil och headset med bekymrade kollegor. Att detta är en av svenskt lantbruks och svensk livsmedelsproduktions svåraste kriser står klart. Inga väderprognoser ger något hopp.
Och Patrik Ohlsson fortsätter i sitt inlägg på Facebook: ” Att göra något åt torkan kan ingen. Någon tillväxt enligt ambitionerna i livsmedelsstrategin lär vi inte se i år och nästa år. Effekterna är inte tillfälliga. Mejerierna ser redan böndernas leveranser minska. Till slakterierna är istället köerna för att få leverera djur rekordlånga med väntetider långt fram i nästa år. Kor och får som skulle fött lamm och kalvar kommer inte göra det. Utsäde kommer att fattas till våren, kärnorna skrumpnar bort och brådmognar. Livsmedelsarbetare kommer att förlora jobbet.
Politiker, myndigheter, banker och livsmedelsbranschen i leden efter bonden kan dock göra mycket för att hjälpa lantbruksföretag att över huvud taget överleva. Snabba åtgärder som räddar hopp och likviditet och avsättning på en vettig marknad är livsviktiga för bonden, för hela branschen och för den svenska livsmedelsproduktionen för flera år framöver. Nu krävs rådighet, vilja och beslutsförmåga. Detta är allvarligt på riktigt.”
Jag menar att vi redan vet tillräckligt för att inse att jordbruket och många jordbrukare kommer att drabbas hårt av redan den torka som hittills varit, och än hårdare ju längre den varar.
Därför måste regering och myndigheter omgående agera för att göra vad som är möjligt för att lindra effekterna på alla sätt som är möjliga och för att i dialog med näringen och med livsmedelsindustri och handel med flera successivt göra allt mer.

Jag har ovan visat på förslag från Danmark som säkert också är tillämpliga här. Jag har också i samtal med många lantbrukare, irl och i sociala medier, uppmärksammats på problem de står inför och som så långt möjligt bör undanröjas, t ex oron för att drabbas av indragna EU-stöd eller av sanktioner.

Nöd måste kunna gå före lag och blir torkans följder så stora som kan befaras så måste rimligen Sverige och EU snabbt kunna klara ut att regelverken i år i tunga avseenden (beten, djurkrav mm) inte ska tillämpas.
Många bönder kan komma att pressas mellan brist på foder och långa slaktköer, och djurskyddslagens regler är stränga. Det är en desperat situation om det inte finns foder, kön till slakt är 5 månader och djurskyddslagen kräver att djuren har normalt hull.
Är betena nedbrända och hettan stark måste tillskottsutfodring ske och djuren kan behöva stallas in vilket strider mot beteslagen.
Har man betesmarker med särskilda naturvärden som är nedbrända och djuren hungrar får inte tillskottsutfodring ske eftersom förutsättning för stöd är detta.
Har man hästar och ges möjlighet att använda ett bete som är hägnat med taggtråd som annars inte skulle användas är detta förbjudet.
Finns gården i områden med sämre förutsättningar erhåller man kompensationsstöd som kräver bestämt antal djur. Sker utslaktning p g av torkan och antalet temporärt minskar kan stödet halveras.
Sverige tillämpar många och hårda tvärvillkor. Kam man på grund av torkan inte uppfylla dessa kan EU-stödet reduceras med 4 %.
Lantbrukarna har så mycket att nu oroa sig för och tvingas till beslut om att det är orimligt att de också ska behöva riskera indragna EU-stöd eller sanktioner. Regeringen måste därför omgående ge besked om att allt ska göras för att detta inte ska ske, om orsaken till regelbrotten är extremtorkan.
Samtidigt som regeringen och jordbruksverket och andra myndigheter löpande måste agera föreslår jag att regeringen inrättar en nationell krisgrupp där departement, myndigheter och näring m fl ingår, för att redan nu få en överblick över situationen och hur den utvecklas samt vilka åtgärder som kan vidtas för att på kort och längre sikt minska påfrestningarna.

Skulle foderbristen bli så stor som kan befaras kan nötkreatur tvingas till slakt. Redan är det flera månaders kö till slakterierna vilket kan bli mycket längre. Ju mer nötkött som kommer ut på marknaden innebär också risk för allt lägre priser.
Även fodret till hästarna, som är nästan lika  många som mjölkkorna (ca 315.000 och 335.000), kan ta slut, alltfler söker nu säkra sitt vinterfoder men många kan komma att misslyckas vilket kan leda till svåra konsekvenser. Bristen kommer också att driva upp priserna kraftigt.
Det är bra att dispenser har givits för att använda det som växer på träda och andra arealer.
Den sannolika halmbristen gör att de som har överskott på halm bör så långt möjligt sälja den.
Många har tecknat odlingskontrakt med spannmålshandeln att leverera ett bestämt antal ton av t ex spannmål. Om torkan gör att detta inte kan göras drabbas man av betydande ekonomiska kostnader. Även här bör parterna överväga specialregler på grund av extremtorkan.
På längre sikt bör krisgruppen analysera fler insatser som kan vidtagas för lindra effekterna för näring och för lanrbrukare. Kostnadssänkningar bör genomföras, t ex rejäla sådana vad gäller drivmedelsskatter där Sverige ligger högt.
Skulle torkan utvecklas som kan befaras måste också diskussioner upptas med EU om att få använda EUs krisfond för rejäla utbetalningar vid naturkatastrofer. Har sådana sonderingar redan inletts är det bra.
Jag har blivit uppmärksammad på att interpellationer till skillnad från tidigare år inte får besvaras i kammaren under valår. Jag beklagar det men väljer ändå att lämna in den eftersom den ändå då blir känd för medborgarna, riksdagen, regeringen och media. Jag hoppas att  regeringen agerar omgående enligt mina förslag, även om interpellationen formellt måste besvaras med att den inte besvaras.
Mina frågor till landsbygdsministern är alltså hur regeringen ser på konsekvenserna av den extrema torkan, vilka åtgärder man har vidtagit och avser att vidta och om man har tillsatt en krisgrupp eller avser att göra det?
Jag kommer parallellt att lämna in flera enkla frågor baserade på interpellationen. Dessa ska ju besvaras inom några veckor.

Många medborgare undrar över hur man kan bidra för att underlätta för lantbruket. Svaret är enkelt, prioritera köp av mat från Sverige. Både av miljö- och djurskyddsskäl, av omtanke om det öppna landskapet och den biologiska mångfalden och nu också för att använda t ex det svenska nötkött som kommer att finnas i riklighet så att det kommer till nytta så snart som möjligt! Här bör stat och livsmedelshandel och näring kunna samverka för ökat genomslag.
De målsättningar som regeringen har satt upp för offentliga sektorns inköp av mat bör också övergå till att fokusera på inköp av närodlad mat från Sverige, vanlig miljövänlig mat och ekomat,  inte av ekomat från hela världen.

Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)"




tisdag, juli 03, 2018

Nödåren 1867-68-69, lär av historien!

Nödåren kring 1868 drabbade olika delar av Sverige, med förödande konsekvenser. Hjälpen från staten och andra länder kom igång för sent eller för ovilligt.

Läs gärna, det är alltid bra att ha ett historiskt perspektiv.

Matbrist i Sverige behöver vi inte bekymra oss om trots den extrema torka som stora delar av norra Europa nu lider under. Men för lantbrukarna är situationen allvarlig på grund av usla skördar av många grödor, foderbrist osv.

Jag kräver att regering, myndigheter och näring omgående börjar agera för att skademinimera och lindra. Jag föreslår att regeringen genast tillsätter en krisgrupp.

Jordbruket i sin helhet måste nu få möjlighet att skörda alla arealer som finns tillgängliga, inte drabbas av in dragna EU-stöd eller av sanktioner mm.

Vad kan man göra som medborgare? Paradoxalt nog, köp mat från Sverige! Så många nötkreatur måste slaktas att det uppstår ett prispressande överskott. Kolla ursprunget när du köper mat!


måndag, juli 02, 2018

Allvarligt läge för lantbruket genom torkan. Krisgrupp.

(Tillagt den 11 juli. Interpellationer besvaras tyvärr inte i riksdagen förrän efter valet. Jag har därför skrivit två skriftliga frågor som landsbygdsministern måste besvara inom några veckor. Här är den ena.)

Till media och lantbruksmedia i Östergötland
(och till intresserade lantbrukare som vill delta)
Pressträff om den extrema torkan hos mjölkbonden Magnus Svensson på Markeby gård i Gistad (nära gamla E4:an) kl 10.30 på torsdag, och hos spannmålsbonden Nicklas Lindecrantz på Össby gård Söderköping kl 13.00 (vid väg 210 mot S:t Anna).
Riksdagsledamot Staffan Danielsson medverkar, kommer att interpellera landsbygdsministern om att en krisgrupp genast måste tillsättas.
Årets torka är extrem. Beten och vallar bränns ner, vårsäden likaså, svår foderbrist väntar.
Väderprognoserna har inget regn i sikte.
För 150 år sedan, 1868, var torkan också extrem och svåra nödår satte igång utvandringen till Amerika.
Det är inte aktuellt nu men för många bönder, och för deras djur, är läget allt mer ansträngt, grödor och beten bränns ner, allvarlig brist på foder och halm väntar, nötkreatur måste slaktas, köerna växer, priserna sjunker.
Den ekonomiska och psykiska pressen växer hos alltfler bönder. På grund av torkan riskerar många att bryta mot reglerna för EU-stöd och kan drabbas av indragna stöd och sanktioner.
Jag föreslår att regeringen tillsätter en nationell krisgrupp med departement, myndigheter, näring m fl. Regeringen måste snarast klara ut att extremvädret gör att EU-stöden snabbt ska betalas ut i höst utan avdrag eller sanktioner, även om torkan gör att regler inte kan hållas. Krisgruppen ska diskutera och genomföra en rad andra åtgärder för att hjälpa lantbruket i den svåra tid som väntar. Bl a måste Sverige få använda den krisfond som finns i EU för extrema situationer.
Jag kommer i slutet av veckan att ställa en interpellation till landsbygdsministern och sammanställer nu en lista på olika problem som krisgruppen ska ta tag i, efter kontakter med lantbrukare på olika sätt inklusive sociala medier.
Under veckan besöker jag flera lantbrukare, som ett led i min faktainsamling. Intresserade media är välkomna att ta del av deras bedömning av den allvarliga situationen, och av diskussionen kring vad som kan göras för att mildra den från statens, myndigheternas och näringens sida.
Välkomna kl 10.30 på torsdag den 5 juli till gården Markeby i Linghem och kl 13.00 till Össby i Söderköping, några andra bönder möter också upp.
Träffen sker i fält och tar ca en timme.
Kan ni inte delta så ring gärna direkt enligt nedan:


Initiativtagare till mötena är Staffan Danielsson.


Många lantbrukare befinner sig i en mycket pressad situation, en väldig foderbrist väntar, slaktköer kommer att sänka priser, den ekonomiska och psykiska pressen är stor.

Hur allvarlig är foderbristen och hur dramatiska kan effekterna bli om torkan fortsätter?.

Jag är djupt bekymrad och föreslår att regeringen tillsätter en krisgrupp. Synpunkter?

Vad kan man göra som medborgare? Paradoxalt nog, köp mat från Sverige! Så många nötkreatur måste slaktas att det uppstår ett prispressande överskott. Kolla ursprunget när du köper mat!


Det är kruttorrt över stora delar av Sverige, vårsäden är usel på många håll, betena och vallåterväxten förbränns och höstgrödorna matar dåligt. Det kommer att bli stark foderbrist, många nöt kommer att behöva gå till slakt, om slakterierna tar emot, EU- reglernas krav kommer inte att kunna uppfyllas i en del avseenden, alla arealer måste få tas till foder, ingen ska drabbas av sanktioner om torkan gör att man inte klarar betes- eller djurkrav i olika avseenden.
Jag avser att ställa en snabb fråga eller interpellation i riksdagen till landsbygdsministern, har ni förslag på åtgärder som bör göras och problem som ni står inför så ge gärna era synpunkter här.

Det finns inget regn i 10-dygnsprognosen, jag bedömer detta som ett extremt torrår. Jag bedömer att en nationell krisgrupp snarast bör tillsättas av regeringen med myndigheter och näring  m fl med i. Bönderna bör snarast få besked om att nöd går före lag, dvs EU-regler måste hanteras så att sanktioner inte utgår p g av torkan och foderbrist och djurkrav mm.  Krisgruppen ska också behandla slaktköer, halmbrist och vartefter även andra åtgärder som kan lindra bördorna för näringen.

 Jag tänker också åka ut till drabbade gårdar, främst i Östergötland, för att få en bild av situationen, hör av dig om jag kan besöka er. Min mobil 0725-587721/ Staffan Danielsson

Ingen pensionär i riksdagen från Östergötland. Illa!

Jag har länge lyft fram de äldres våldsamma underrepresentation i riksdagen. Den 1 april i år t o m skämtade jag om eländet.

28 % av väljarna är 65+.
I valet 2014 var endast 2,5 % av riksdagsledamöterna över 65 år.
I Östergötland är i årets val ingen av kandidaterna på valbar plats över 65 år.
Jag "ligger bäst till" på plats 4, men östgötacentern har bara ett mandat.

Partierna talar med rätta om vikten av kvinnor och unga i riksdagen. Men äldre då, och deras erfarenheter och kunnande?

Norrköpings Tidningar avslöjar i en banbrytande ledare hur skandalöst illa det är ställt med representationen för de äldre i riksdagsvalet i Östergötland.

Jag befarar mycket starkt att det är lika illa över i stort sett hela landet. Jag förutspådde detta redan i vintras.

Jag gör vad jag kan, och driver en personkrysskampanj genom bla röda kampanjpennor, annonser, besök på marknader och till intresserade i hemmet.

Väljarna avgör! Men trist att partiernas stämmor ger de äldre så dåliga förutsättningar att bli representerade.

(Jag är inte i Almedalen utan kampanjar på hemmaplan. Idag avser jag att slå larm om den katastrofala torkan för länets och landets bönder, och kräva att myndigheter  och regering snabbt agerar för att sätta in åtgärder för att kunna använda alla arealer till foder oavsett EU-reglernas begränsningar).



söndag, juni 24, 2018

Ylva Johansson contra Ruist/Sanandaji om nyanlända i arbete, och RUT.

Alla vill vi så gärna att nyanlända ska komma i arbete mindre långsamt än som varit fallet i flera decennier.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson trumpetar nu ut evangelium (glädjebudskap) allt hon förmår, ett trendbrott har skett och allt pekar på att det nu går mycket snabbare för nyanlända att få arbete än tidigare.

"Starka positiva resultat" säger Ylva Johansson.

"• Det har tidigare tagit upp till tio år innan hälften av de nyanlända som bosatt sig i en kommun ett visst år har etablerat sig på arbetsmarknaden. Nu går det mycket snabbare och nästan hälften (48,5 procent) av dem som togs emot 2011 var etablerade på arbetsmarknaden efter fem årBland nyanlända män var varannan i arbete efter tre år. Det speglar en kraftig förbättring."

Som vanligt vill även media gärna att detta ska vara Sanningen, och någon kritisk granskning av regeringens påståenden sker inte.

Länge sade alla att det tog 8 år innan hälften av de nyanlända var i arbete. 


Någon kritisk granskning av detta har sällan gjorts.

(Jag visade i en RUT-rapport att detta avsåg minst en timmes arbete i veckan inklusive projekt- och deltidsarbeten och arbeten med lönebidrag. Det tog egentligen 15 år innan 50 % hade heltidsarbete inklusive arbeten med lönebidrag).

Socialdemokraterna är sedan länge mästare på att paketera statistik och finna innovativa "åtgärder" som hux flux förvandlar arbetslösa till arbetande.

Istället för fas tre, som man förkastade, har man nu inrättat 15.000 extratjänster på väg mot 30.000 och säkert ännu fler. De påminner  väldigt mycket om fas 3 men är betydligt dyrare. Det är offentliga sektorn och ideella organisationer, typ, som får 110 % i "lönebidrag" för dessa praktikjobb enligt lägsta kollektivavtal som kan vara i två år. Man får alltså hela lönen och arbetsgivaravgiften betald samt 10 % till.

Jag skrev för lite sedan om faktisk arbetslöshetsstatistik i Östergötland.

Nu har migrationsforskaren Joakim Ruist analyserat Ylva Johanssons siffror som tyvärr belyser att regeringen förskönar och propagerar utan så stark förankring i verkligheten.

Nationalekonomen Tino Sanadaji för fram samma kritik. Läs gärna även kommentarerna som utvecklar dessa svåra frågor.

Jag har själv beställt en ny RUT-rapport, med detta uppdrag: 

"RUT gjorde en mycket intressant rapport på uppdrag av mig för några sedan, om i vilken takt flyktingar kommer i heltidsarbete utan lönebidrag.

Att skilja ut jobb med en stor del av lönen betald genom statliga lönebidrag gick inte, anmärkningsvärt nog.

Inräknat även dessa blev resultatet att efter 15 år hade hälften arbete på hel- eller deltid.

SVT presenterar nu statistik på hur snabbt invandrare/flyktingar kommer i jobb och talar om åtta år till skillnad från 19 år på 19900-talet...Och att vissa ”årgångar” kommer i arbete redan efter sex år.

Jag vill gärna att RUT analyserar uppgifterna från SVT, typ, vad gäller uppgiften ”få arbete”. Jag antar att det som tidigare handlar om att enligt egen uppgift ha jobbar minst en timme den aktuella veckan med någonting.

Och jag skulle gärna se en uppdatering av Er analys för några år sedan, i vilken takt har de senaste åren nyanlända fått heltidsarbete, helst också med arbeten med lönebidrag borträknade. 



RUT har lämnat den begärda rapporten, där man summerar uppdraget så här:
"Uppdragsgivaren efterfrågar en redogörelse av aktuell statistik avseende andel heltidsarbetande personer som sökt asyl samt fått uppehållstillstånd efter vistelsetid i Sverige. Vidare önskar uppdragsgivaren att uppgifterna ej ska omfatta personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program."

Detta är och går att göra så komplicerat så det är kanske inte så underligt att regeringens verklighetsbeskrivning godtas utan djupare analyser om dess eventuella brister. Jag lägger därför in RUT-rapporten i sin helhet nedan.

Några försök till summeringar, dock:

Vad gäller SCBs arbetsmarknadsstatistik klassas de som är i dessa arbetsmarknadsåtgärder som sysselsatta: 

"I de fall en deltagare får lön från arbetsgivaren, även om lönen utgörs av subventioner, klassas individen som sysselsatt i AKU. Detta omfattar yrkesintroduktion, lönebidrag, offentligt skyddat arbete, förstärkt anställningsstöd, förstärkt anställningsstöd (trainee), särskilt anställningsstöd, modernt beredskapsjobb, plusjobb/extratjänster, instegsjobb, nystartsjobb. Erhåller individen/deltagaren ersättning i form av aktivitetsstöd eller annan ersättning som inte betalas av arbetsgivaren klassas individen inte som sysselsatt."


Av de ca 4.4 miljoner sysselsatta i Sverige är 150.000 i arbetsmarknadsåtgärder enligt ovan, ca 3 % av samtliga. Skulle dessa räknas som typ arbetslösa i åtgärder skulle väl arbetslösheten bland nyanlända öka till 30-40 %. Men utvecklingen över tid är att andelen i arbetsmarknadsåtgärder är väldigt konstant.

Vad gäller tiden för nyanlända att komma i arbete redovisar RUT vad jag kan förstå siffror baserade på samma statistik som Ylva Johansson, t ex att "Nästan 44 procent av de som kom till Sverige år 2012 var förvärvsarbetande efter fyra år.".

Här är RUT-rapporten:



2018-06-11
 
Dnr 2018:732

Rapport från utredningstjänsten
FörVÄRVSARBETE efter VISTELSETID I SVERIGE
Uppdragsgivaren efterfrågar en redogörelse av aktuell statistik avseende andel heltidsarbetande personer som sökt asyl samt fått uppehållstillstånd efter vistelsetid i Sverige. Vidare önskar uppdragsgivaren att uppgifterna ej ska omfatta personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program.

Inledning

Eftersom det saknas officiell statistik över antal personer med arbete utan stöd som arbetar heltid redovisar utredningstjänsten ett antal statistikkällor som på ett eller annat sätt tangerar uppdragsgivarens frågeställning. Rapporten inleds med en uppföljning av personers arbetsmarknadsstatus som lämnat etableringsuppdraget, enligt Arbetsförmedlingens (AF) verksamhetsstatistik. Därefter redovisas förvärvsfrekvens bland kommunmottagna flyktingar efter vistelsetid baserat SCB:s registerdata för integration. Slutligen redovisas en skattning av hur stor andel av den totala sysselsättningen som utgörs av olika former av subventionerade anställningar. Notera att denna uppskattning rör den aggregerade sysselsättningen, effekter på sysselsättningen i olika delgrupper, med olika jobbchanser och olika deltagandegrad i arbetsmarknadspolitiska program, kan sannolikt skilja sig åt. Notera även att beräkningen ska ses som en grov uppskattning och bör tolkas med försiktighet.
För fördjupade analyser av olika gruppers etablering i arbetslivet, se till exempel ESO-rapport (2018:3) Tid för integration från juni 2018, Arbetsförmedlingens rapport progression i etableringsuppdraget från 2018 Arbetsförmedlingens Arbetsmarknadsrapport från oktober 2017, Arbetsförmedlingens kunskapsöversikt Nyanländas etablering på den svenska arbetsmarknaden från juni 2017, Konjunkturinstitutets Lönebildningsrapport från oktober 2016, SCB:s rapport Integration – Utrikes föddas etablering i arbets- och samhällslivet från juni 2016, Rapport (2016/1) till Finanspolitiska rådet Flyktinginvandring – Sysselsättning, förvärvsinkomster och offentliga finanser och OECD:s Working Together: Skills and Labour Market Integration of Immigrants and their Children in Sweden från maj 2016.

Status efter avslutad etableringsplan

AF har som uppdrag att samordna etableringsinsatser för vissa nyanlända samt följa utvecklingen för deltagarna. Som en del i deras uppdrag redovisar AF vad deltagarna gör efter avslutad etableringsplan. Underlagen möjliggör en uppföljning av såväl arbete med stöd som arbete utan stöd. Av underlagen framgår emellertid inte vad för typ av anställning personen har vilket innebär att ett arbete utan stöd kan vara en tillsvidareanställning likaväl som ett tillfälligt arbete.[1] AF följer regelbundet deltagarnas status efter i huvudsak 90 dagar. Det innebär sammantaget att utfallen skulle kunna spegla mer kortsiktiga effekter av etableringen på arbetsmarknaden. Nedan redovisas statistik över antalet personer som lämnade etableringsuppdraget[2] år 2013 (tabell 1) samt år 2015 (tabell 2) tillsammans med dennes status efter 90 dagar men även 365 dagar respektive 730 dagar.[3] Statistiken är fördelad efter arbete med respektive utan stöd samt utbildning. Med arbete med stöd avses t.ex. instegsjobb, nystartsjobb och utvecklingsanställning.[4]
Av de personer som lämnade etableringsuppdraget år 2013 hade ca 26 procent gått vidare till studier eller något form av arbete 90 dagar senare. Efter 365 dagar hade ca 30 procent gått vidare till studier eller något form av arbete medan drygt 36 procent hade gjort det 730 dagar senare.
Sett till personer som lämnade etableringsuppdraget för arbete med eller utan stöd uppgick andelen till 20 procent 90 dagar senare. Efter 365 dagar respektive 730 dagar uppgick andelen som hade ett arbete med och utan stöd till 22 respektive 28 procent.
Ca 5 procent ett arbete utan stöd 90 dagar efter avslutad etableringsplan medan ca 15 procent hade någon form av subventionerad anställning. Omkring 6 procent hade gått vidare till studier. Dag 365 hade ca 9 procent ett arbete utan stöd och drygt 13 procent hade ett arbete med stöd. Omkring 8 procent studerade. Andelen deltagare som hade ett arbete utan stöd dag 730 uppgick till ca 14 procent. Omkring 14 procent hade ett arbete med stöd samtidigt som ca 8 procent studerade. Bland de som lämnade etableringsuppdraget år 2013 var det således lika vanligt att gå vidare till ett arbete utan stöd som till ett arbete med stöd 730 dagar senare.


 Tabell 1: Antal och andel personer som lämnat etableringsuppdraget år 2013 efter status efter 90 dagar, 360 dagar och 720 dagar


Totalt
Andel (%)

90 dagar
365 dagar
730 dagar
90 dagar
365 dagar
730 dagar
Arbete
1 008
1 290
1 606
20
22
28
    därav arbete utan stöd*
252
518
798
5
9
14
    därav arbete med stöd inkl. nystartsjobb**
756
772
808
15
13
14
Utbildning***
303
483
484
6
8
8
Arbete eller utbildning
1 311
1 773
2 090
26
30
36
Alla som lämnat
5 055
5 999
5 733



*Arbete utan stöd omfattar t.ex. olika typer av anställningsformer som. tillsvidareanställning och timanställning, det omfattar även tillfälligt arbete. För fullständig definition se bilaga 2.

**Arbete med stöd omfattar t.ex. utvecklingsanställning och trygghetsanställning. För fullständig definition se bilaga 2.

***Utbildning omfattar reguljär utbildning, dvs. annan utbildning än arbetsmarknadsutbildningen. För fullständig definition se bilaga 2.

Källa: Arbetsförmedlingen


Bland personer som lämnade etableringsuppdraget år 2015 hade omkring 31 procent gått vidare till arbete eller studier dag 90. Motsvarande siffror dag 365 och dag 730 var ca 37 respektive ca 42 procent. Det framgår av tabell 2.
Sett till personer som lämnade etableringsuppdraget för arbete med och utan stöd uppgick andelen till 24 procent 90 dagar senare. Efter 365 dagar respektive 730 dagar uppgick andelen som hade ett arbete med och utan stöd till 29 respektive 34 procent.
Ca 19 procent hade en subventionerad anställning dag 90 samtidigt som ca 5 procent hade ett arbete utan stöd. Omkring 7 procent studerade. 365 dagar samt 730 dagar efter avslutad etableringsplan hade omkring 11 respektive ca 20 procent arbete utan stöd. Bland de som lämnade etableringsuppdraget år 2015 var det således vanligare att gå vidare till ett arbete utan stöd som till ett arbete med stöd 730 dagar senare.






Tabell 2: Antal och andel personer som lämnat etableringsuppdraget år 2015 efter status efter 90 dagar, 360 dagar och 720 dagar


Totalt
Andel (%)

90 dagar
365 dagar
730 dagar
90 dagar
365 dagar
730 dagar
Arbete
3 691
4 587
5 479
24
29
34
    därav arbete utan stöd*
736
1 722
3 142
5
11
20
    därav arbete med stöd inkl. nystartsjobb**
2 955
2 865
2 337
19
18
15
Utbildning***
1 015
1 304
1 285
7
8
8
Arbete eller utbildning
4 706
5 891
6 764
31
37
42
Alla som lämnat
15 177
16 069
16 003



*Arbete utan stöd omfattar t.ex. olika typer av anställningsformer som. tillsvidareanställning och timanställning, det omfattar även tillfälligt arbete. För fullständig definition se bilaga 2.

**Arbete med stöd omfattar t.ex. utvecklingsanställning och trygghetsanställning. För fullständig definition se bilaga 2.

***Utbildning omfattar reguljär utbildning, dvs. annan utbildning än arbetsmarknadsutbildningen. För fullständig definition se bilaga 2.

Källa: Arbetsförmedlingen

Andel förvärvsarbetande kommunmottagna flyktingar efter vistelsetid i Sverige

Ett annat sätt att studera etableringen bland nyanlända är utifrån förvärvsfrekvens efter mottagningsår vilket medför att det går att följa grupper som kom till Sverige ett specifikt år och se hur lång tid det tar att etablera sig på svensk arbetsmarknad.[5] Det går med andra ord att studera etableringen på längre sikt. I statistiken klassificeras personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program som förvärvsarbetande i de fall en deltagare får lön från arbetsgivaren, även om lönen utgörs av subventioner. Dvs. i denna statistik går det inte att urskilja huruvida individen är sysselsatt med eller utan stöd.[6] Hänsyn bör även tas till att uppgifterna endast ger en ögonblicksbild från ett år och att uppgifterna varierar över tid. Variationen beror dels på vilka som anländer det specifika året, dels sammansättningen av gruppen. Även konjunkturläget påverkar variationen.[7]
Av de kommunmottagna flyktingar som kom till Sverige år 2010 var ca 48 procent, dvs. nästan hälften, förvärvsarbetande efter sex år. Nästan 44 procent av de som kom till Sverige år 2012 var förvärvsarbetande efter fyra år. Mellan åren 2010 och 2015 har andelen som varit förvärvsarbetande efter två år ökat successivt från omkring 10 procent år 2010 till omkring 16 procent år 2015, se diagram 1.

Diagram 1: Andel förvärvsarbetande kommunmottagna flyktingar efter vistelsetid i Sverige, 2010-2016[8]

 Källa: SCB, registerdata för integration
Vid en jämförelse mellan åren 2005 och 2009, dvs. i samband med finanskrisens inträde, var mönstret det omvända med sjunkande förvärvsfrekvens bland kommunmottagna flyktingar. Av de som kom till Sverige år 2005 var omkring 47 procent förvärvsarbetande efter sex år. Mellan åren 2005 och 2009 minskade andelen kommunmottagna flyktingar som var förvärvsarbetande efter sex år från ca 47 procent till ca 39 procent, se diagram 2.

Diagram 2: Andel förvärvsarbetande kommunmottagna flyktingar efter vistelsetid i Sverige, 2005-2009[9]

Källa: SCB, registerdata för integration

Om andelen av den totala sysselsättningen med stöd

Som tidigare nämnts saknas officiell statistik över antal personer med arbete utan stöd som arbetar heltid. SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) redovisar bl.a. sysselsättningen i Sverige där deltagare i ett antal arbetsmarknadspolitiska program ingår.[10] För att på en aggregerad nivå uppskatta hur stor andel av den totala sysselsättningen som utgörs av olika former av subventionerade anställningar kombinerar utredningstjänsten AKU och AF:s statistik över olika stöd till arbetsgivare i samband med anställning av en kvarstående arbetssökande. Notera att effekter på sysselsättningen i olika delgrupper, med olika jobbchanser och olika deltagandegrad i arbetsmarknadspolitiska program, kan sannolikt skilja sig åt.
I de fall en deltagare får lön från arbetsgivaren, även om lönen utgörs av subventioner, klassas individen som sysselsatt i AKU. Detta omfattar yrkesintroduktion, lönebidrag, offentligt skyddat arbete, förstärkt anställningsstöd, förstärkt anställningsstöd (trainee), särskilt anställningsstöd, modernt beredskapsjobb, plusjobb/extratjänster, instegsjobb, nystartsjobb. Erhåller individen/deltagaren ersättning i form av aktivitetsstöd eller annan ersättning som inte betalas av arbetsgivaren klassas individen inte som sysselsatt.[11]
Beräkningen ska ses som en grov uppskattning och bör tolkas med försiktighet. Statistikkällorna har olika syften, AKU är en urvalsundersökning vars syfte är att beskriva utvecklingen på hela arbetsmarknaden samtidigt som AF:s verksamhetsstatistik baseras på inskrivna vid AF. Därutöver skiljer sig statistiken åt i ett flertal andra avseenden. Statistiken från AF avser antal inskrivna kvarstående arbetssökande och baseras på kvarstående den sista dagen i månaden. AF:s statistik är med andra ord en ögonblicksbild av ett register medan AKU redovisar ett genomsnitt för en viss tidsperiod. Utöver det skiljer sig referensperioderna åt mellan AKU och AF.[12] [13]
I tabell 3 redovisas dels antal sysselsatta enligt AKU, dels AF:s verksamhetsstatistik över antal deltagare i arbetsmarknadspolitiska program inklusive anställda vid Samhall.[14] Utöver detta redogör utredningstjänsten även hur stor andel av de sysselselsatta som deltar i arbetsmarknadspolitiska program.
Mellan åren 2006 och 2017 har andelen personer som klassats som sysselsatta i AKU medan de deltagit i ett arbetsmarknadspolitiskt program varit förhållandevis oförändrad på omkring 3 procent.






Tabell 3: Antal personer (tusental) i arbetsmarknadspolitiska program med anställningsstöd, antal sysselsatta i AKU (tusental) samt andel (%) personer i arbetsmarknadspolitiska program av antal sysselsatta i AKU, 2006-2017[15]

 År
I arbetsmarknadspolitiska program 16-64 år enligt AF och Samhall*
Sysselsatta i AKU 15-74 år
Sysselsatta i AKU 16-64 år
Andel i arbetsmarknadspolitiska program som klassas som sysselsatta 15-74 år (%)
Andel i arbetsmarknadspolitiska program som klassas som sysselsatta 16-64 år (%)
2006
125
4 429
4 341
3
3
2007
127
4 541
4 445
3
3
2008
120
4 593
4 484
3
3
2009
112
4 499
4 381
2
3
2010
125
4 524
4 395
3
3
2011
142
4 626
4 491
3
3
2012
142
4 657
4 502
3
3
2013
141
4 705
4 545
3
3
2014
157
4 772
4 588
3
3
2015
156
4 837
4 651
3
3
2016
155
4 910
4 728
3
3
2017
151
5 022
4 822
3
3
*Här ingår dels deltagare i arbetsmarknadspolitiska program via arbetsförmedlingen, dels anställda vid Samhall med funktionsnedsättning
Källor: AF, Samhall och SCB



Källor

Arbetsförmedlingen, Perspektiv på etableringsuppdraget, 2017
Arbetsförmedlingen, statistik
Försäkringskassan, etableringsersättning
SCB, registerdata för integration, 2018-06-04
Samhall, Års- och hållbarhetsredovisning 2017
SCB, Kvalitetsdeklaration Arbetskraftsundersökningarna (AKU), 2018
SCB, Jämförande studie AKU och Af 2015
SCB, statistik



Bilaga 1


Om etableringsuppdraget

Etableringsuppdraget omfattar personer i åldern 20-64 år och som beviljats uppehållstillstånd som flykting, skyddsbehövande (med flera) samt anhöriga till dessa. Även nyanlända som har fyllt 18 år men inte 20 år och som beviljats sådant uppehållstillstånd, förutsatt att de saknar föräldrar här i landet, är målgrupp för etableringsuppdraget.[16] Som längst pågår de särskilda etableringsinsatserna under 24 månader. De kan förlängas till 44 månader men då under särskilda omständigheter som t.ex. föräldraledighet.
En person som upprättat en aktivitetsplan och deltar i etableringsprogrammet på heltid får 308 kronor per dag. De som inte påbörjat etableringsprogrammet men deltar i kartläggning och upprättning av en individuell handlingsplan får i stället 293 kronor per dag. Om personen på grund av ohälsa eller funktionsnedsättning inte kan delta på heltid kan etableringsplanen innehålla aktiviteter på 75, 50 eller 25 procent av heltid. Ersättningen är skattefri men kan bli mindre i de fall individen:
·         Arbetar och får lön samma dag
·         Inte deltar i etableringsprogrammet på heltid
·         Erhåller annan ersättning från försäkringskassan, t.ex. föräldrapenning
Om individen är (eller har varit) vårdnadshavare till barn i åldern 0-19 år, som bor hemma och inte kan försörja sig själv kan etableringstillägg betalas ut. Tillägget uppgår till 800 kronor i månaden i de fall barnet är 0-10 år. Är barnet i åldern 11-19 år uppgår tillägget till 1 500 kronor i månaden.[17]
Personer som är inskrivna i etableringsprogrammet kan ha rätt till bostadsersättning. De måste i sådant fall ha ett hyreskontrakt i första eller andra hand alternativt ha en bostadsrätt. Individen måste även vara folkbokförd på adressen men få inte dela bostaden med någon annan. Som mest kan bostadsersättningen uppgå till 3 900 kronor i månaden, beroende på bostadens kostnad.[18]



 

Bilaga 2

Arbetsförmedlingens statistik över personer i arbete med stöd, inkl. nystartsjobb omfattar följande;
·         Utvecklingsanställning
·         Trygghetsanställning
·         Lönebidrag
·         Offentligt skyddat arbete, OSA
·         Särskilt anställningsstöd
·         Instegsjobb
·         Yrkesintroduktion
·         Nystartsjobb
·         Särskilt nystartsjobb

Arbetsförmedlingens statistik över personer i arbete utan stöd, inkl. nystartsjobb omfattar följande;
·         Personer som erhållit tillsvidareanställning eller egen näringsverksamhet utan stöd och är därför avaktualiserad från Arbetsförmedlingen.
·         Personer som fått tidsbegränsad anställning och kan därför vara avaktualiserad från Arbetsförmedlingen.
·         Deltidsarbetslös
·         Timanställd
·         Personer som fått fortsatt anställning hos samma arbetsgivare och är därför avaktualiserad från Arbetsförmedlingen.
·         Tillfälligt arbete
·         Ombytessökande Samhall
·         Samhall och är därför avaktualiserad från Arbetsförmedlingen.
·         Ombytessökande

Arbetsförmedlingens statistik över personer i utbildning omfattar reguljär utbildning, dvs. annan utbildning än arbetsmarknadsutbildningen. Även utbildningskontrakt omfattas.

 




Bilaga 3

Tabell 1: Andel förvärvsarbetande kommunmottagna flyktingar efter vistelsetid i Sverige, 2010-2016


2010
2011
2012
2013
2014
2015
2016
0
2,9
3,2
4,4
5,6
4,6
3,7
4,6
1
9,8
9,4
14,6
16,0
15,6
15,8
..
2
15,7
18,8
23,9
26,9
31,6
..
..
3
21,6
25,6
31,9
37,7
..
..
..
4
28,7
35,7
43,8
..
..
..
..
5
37,2
48,5
..
..
..
..
..
6
48,1
..
..
..
..
..
..
Källa: SCB, registerdata för integration

Tabell 2: Andel förvärvsarbetande kommunmottagna flyktingar efter vistelsetid i Sverige, 2005-2009

2005
2006
2007
2008
2009
0
9,1
7,3
3,7
3,7
3,3
1
15,6
1

7,5
10,2
7,9
8,4
2
26,6
27,2
16,4
16,2
14,1
3
36,5
28,8
23,2
20,3
18,7
4
35,3
36,5
28,9
24,4
24,8
5
41,6
42,2
33,5
30,2
31,6
6
46,7
45,9
38,3
36,4
39,2
7
50,9
49,7
43,3
43,0
48,0
8
54,9
53,9
48,9
51,0
..
9
58,7
57,6
55,2
..
..
10
62,4
62,7
..
..
..
11
66,4
..
..
..
..
Källa: SCB, registerdata för integration



[1] En fullständig definition av vad för typ av anställningar som ingår återfinns i bilaga 2.
[2] Se bilaga för en beskrivning av etableringsuppdraget.
[3] Delar av statistiken från AF är särskilt framtagen för utredningstjänsten och utgör ingen officiell uppföljning eller redovisning av status 365 dagar respektive 730 dagar efter avslutad etableringsplan.
[4] En fullständig definition av vad för typ av arbeten med stöd som ingår återfinns i bilaga 2
[5] SCB:s register för integration. Sedan början av 2009 har SCB haft som uppdrag att redovisa statistik för att belysa utvecklingen av integration på nationell och lokal nivå.
[6] Vid klassificering av förvärvsarbete utgår registret för integration från den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken (RAMS). De metoder som tillämpas bygger på att det görs en avgränsning som i så stor utsträckning som möjligt efterliknar ILO:s (Internationella arbetsorganisationen) definition. Utgångspunkten för klassificering av förvärvsarbete är att titta på individens kontrolluppgifter som fylls i av arbetsgivaren och som sedan rapporteras till Skatteverket. Personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program klassas som förvärvsarbetande endast i de fall en deltagare får lön från arbetsgivaren, även om lönen utgörs av subventioner. För att fånga och klassificera så många individer som möjligt finns gränsvärden för ett antal grupper. Gränsvärdena är olika varje år och varierar beroende på kön, ålder och månadsmarkering på kontrolluppgiften. 
[7] I populationen kommunmottagna flyktingar ingår folkbokförda personer i åldern 20-64 år den 31 december respektive år.
[8] Underliggande data återfinns i bilaga 3.
[9] Underliggande data återfinns i bilaga 3.
[10] För att klassas som sysselsatt i AKU ska individen under referensveckan ha utfört något arbete under minst en timme, antingen som avlönad arbetstagare, egen företagare eller som medhjälpare i företag tillhörande annan medlem av hushållet.
[11] Jämförande studie AKU och Af 2015, SCB
[12] AKU:s resultat avseende månad, kvartal och år stämmer nödvändigtvis inte överens med kalendern eftersom utgångspunkten i undersökningen är referensveckor som sedan utgör en specifik period. I AKU utgörs en månad av fyra eller fem referensveckor. I rapporten är referensperioden år vilket innebär att resultaten för t.ex. 2015 inte nödvändigtvis avser den 1 januari-31 december 2015. 
[13] En mer detaljerad beskrivning av skillnaderna mellan statistiken från AF respektive AKU går att läsa i rapporten Jämförande studie AKU och Af 2015.
[14] Endast deltagare som får lön från arbetsgivare inkluderas i statistiken från Arbetsförmedlingen och Samhall.
[15] Eftersom AF endast har statistik tillgänglig från 2006 omfattar redovisningen uppgifter mellan åren 2006-2017.
[17] Individen kan som högst få etableringstillägg för tre barn, dvs. 4 500 kronor i månaden.
[18] I de fall individen erhåller bostadsbidrag eller bostadstillägg minskar bostadsersättningen.