fredag, december 09, 2016

SMERs etikdag om dödshjälp mkt intressant!

Statens Medicinskt-Etiska Råd, SMER, valde i år att ha sin årliga Etikdag på Rosenbad med den högaktuella dödshjälpsfrågan i fokus. Den var välbesökt och programmet var högintressant, se min rapport nedan. SMER förtjänar stort beröm för sitt initiativ att belysa frågan där så mycket nu händer.

Ordförande Kjell Asplund hänvisade i sin inledning till beskedet från sjukvårdsminister Gabriel Wikström i våras - att SMER borde diskutera denna fråga djupare - vid den interpellationsdebatt som jag initierat.

I riksdagen bildades i november ett nätverk för att i öppen anda diskutera dessa svåra men viktiga frågor, med redan 18 medlemmar som öppet står bakom denna plattform.

Utöver att ca 8 stater i USA vid lika många folkomröstningar (en gång 2 stycken..) med bred majoritet från 1994 och framåt (först i Oregon) infört en rätt till dödshjälp vid svåra lidanden i livets slutskede, har nu också Kanada nyligen gjort det. Vid USA-valet nyligen folkomröstade Colorado med bred majoritet för.

Den modell som gäller i USA är "Oregonmodellen" där en människa som enligt 2 oberoende läkare har mindre än några månader kvar att leva ha rätt att få ut medel som kan avsluta livet. Av det fåtal som gör det använder oftast ca hälften det, medan övriga hälften inte gör det. Som belystes under dagen ger bara möjligheten och vetskapen om att själv kunna besluta om lidandet blir för stort en stor trygghet, vilket enligt samstämmiga uppgifter starkt ökat livskvaliteten den sista tiden.

Först talade professor Wayne Sumner från Toronto, som skrivit en bok om dödshjälp, om Kanadas beslut och hur det växte fram. Han är själv positiv till rätten att kunna begära dödshjälp, strängt reglerad.

För dödshjälp talar patientens lidande och rätt till självbestämmande.
Mot talar att skydda de sårbaraoch vikten av "safeguards".

För professor Sumner handlar det inte om att legalisera dödshjälp, utan hur.

Oregonmodellen innebär att läkaren skriver ut medel till de som har rätt att begära det, patienten intar det om han så beslutar.

Hollandsmodellen är både Oregon men också att läkaren injicerar, samt även att lidande människor med längre tid till döden kan ha rätt till dödshjälp.

I Kanada har dödshjälp varit förbjudet, och skulle frågan avgjorts i parlamentet hade det varit så än idag. (Jfr Sverige..).

Men till skillnad från Sverige så har Kanada en författningsdomstol. En kvinna som led svårt och dog i ALS, Gloria Taylor, hann innan döden kräva att enligt § 7 i grundlagen få rätt till dödshjälp, enligt paragrafen som garanterade medborgarna en rätt till liv och säkerhet, typ.

Efter hennes död slog en domstol år 2012 fast att ett absolut förbud mot dödshjälp behövdes inte för att skydda de sårbara/svaga.

Beslutet överklagades men i februari 2015 fastställde en enhällig Högsta domstol § 7 innebär att en medveten person som vill dö och har ett obotligt lidande som inte går att bära ska vara tillåten enligt typ hollandsmodellen.

Den nya lagen trädde sedan i kraft i juni 2016. Den gäller endast för kanadensare. Oberoende läkare ska intyga, en bevittnad skriftlig ansökan ska inlämnas, prövning inom minst 10 dagar. Minst 18 år. Inget livstestamente, beslut först efter ansökan i närtid.

99 procent som ansöker om dödshjälp är redan i hospice. Denna möjlighet som väldigt få ansöker om är alltså en del av den palliativa vården.

Professor Sumner förespråkar den holländska modellen men sa att den är svårare att få gehör för så bäst att föra fram Oregonmodellen.

Wayne Sumner har ändrat sig i denna fråga. Hade han haft svår Alzheimer vill han dö i värdighet i förtid. Han anser inte att en rätt till dödshjälp strider mot patienternas värdighet, tvärtom.

...................................................................

Nästa talare var Anthony Back från universitetet i Washington, en stat som nyligen infört en rätt till dödshjälp. Han har forskat kring palliativa frågor, arbetar nu som läkare (physician) med patienter i livets slutskede.

86 miljoner mänskor i världen har nu rätt till dödshjälp. Utomordentlig få använder denna möjlighet, i Washington, med drygt 7 miljoner invånare, dör årligen ca 54.000 mänskor , varav 166 (0,003 %) valde dödshjälp. I folkopinionen är 54 % för och 24 % emot, Oregonmodellen.

Mer välutbildade (tror jag det var) och stadsbor använder rätten. De som begär ut medel lever ofta ett mycket mer intensivt liv än andra i samma situation.
Anthony Back berättade om flera av sina patienter med t ex svår cancer som med frid i hjärtat fick dödshjälp, t ex ett par i 50-årsåldern där båda, hustrun lever ju än, var lyckliga över det.

Det är viktigt med stränga regelverk.

.......................................................................

Sedan talade Jameson Garland, Uppsala universitet, om vad svenska lagar säger och om Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Han talade på engelska och jag skriver det jag uppfattade, men kolla innan ni använder det..

I Sverige är självmord tillåtet.., liksom även att medhjälpa någon sim begå självmord. Sjukvårdspersonal får dock inte medhjälpa. Och ingen får ta liv, endast hjälpa den som själv sedan gör det.

Ingen svensk lag får gå emot Europakonventionen för mänskliga rättigheter.

I Sverige är det läkare som bestämmer i sjukvården. Inte individen eller familjen. Men man ska lyssna på dessa..

Vad gäller assisterad död finns det allvarliga luckor i svensk lagstiftning, som jag förstod honom. Det behövs en djupare analys.
(i så fall ett stark argument, utöver flera andra, för att regeringen borde utreda dessa frågor, vilket en arbetsgrupp inom SMER föreslog redan 2008).

Daniel Tarschys, riksdagsledamot emeritus och f.d ordförande för SMER i tio år, talade om ords valörer. Han tyckte illa om ordet själv-mord (self-murder) i dessa sammanhang, det handlar om att undslippa svårt lidande när döden ändå står för dörren. Daniel Tarschys är för dödshjälp, sa han enligt andra jag talade med men som jag inte själv uppfattade.

........................................................................................

Psykiater Anna Lindblad, Karolinska Institutet, redogjorde för de märkligt få studier som finns om medborgares och läkares inställning till "läkarassiterat suicid" som hon kallade Oregonmodellen, och där hon disputerat och gjort flera.

En studie i Stockholm 2007 om typ 1.200 medborgares, och 1.200 läkares inställning till typ Oregonmodellen, gav för medborgarna resultatet 72 % positiva, 16 % emot och 12 % tveksamma. För läkarna (som själva vill bestämma, min notering..) var resultatet 35 % för, 40 % emot och 25 5 tveksamma.

På frågan om medborgarnas förtroende för sjukvården skulle öka eller minska om rätt till dödshjälp infördes svarade 80 % oförändrateller högre förtroenden (!), medan 48 % av läkarna trodde på minskat förtroende. Särskilt för de med lägre förtroende för sjukvården skulle förtroende öka betydligt...

På en generell fråga om dödshjälp i en stor återkommande Europaundersökning i 23 länder har acceptansen för dödshjälp mellan 1981 och 2008 ökat i alla 23 länderna.

..................................................................................................

Pelle Kölhet, från Handikappförbunden med en halv miljon medlemmar, menade att livet inte är någon privatsak och ifrågasatte om det var en barnhärtighetsgärning att låta en svårt lidande människa få dödshjälp. Han ville istället för dödshjälp ha livshjälp och funktionshjälp.

................................................................................................

Inga-Lisa Sangregoria, 80 år och med en genomkämpad svår cancer som just nu låg lågt, talade 15 minuter om sin vrede över att inte få vara med och bestämma om sin död vid svåra lidanden i livets slutskede, det borde vara helt odramatiskt och en självklarhet att få sin yttersta vilja bejakad.
Jag hänvisar i övrigt den som vill veta mer vad hon sa att köpa hennes lysande bok Den sista friheten, eller googla på hennes artiklar och medverkan i media och etermedia.
Inga-Lisa slogs för rätten till abort, som hon alltjämt är för, men som är en mer problematisk fråga än dödshjälp. Varför ska modern få bestämma över ett ofött liv, men inte en gammal kvinna med döden (cancer) i sin mage som levt ett långt liv och strax ändå ska dö???
Inga-lisa har fått ett väldigt starkt stöd från väldigt många kända och okända efter son bok och sina framträdanden i media. Och inga som varit kritiska. Hon har fått höra alltför många uppskakande berättelser om många anhörigas uppslitande svåra och smärtsamma dödskamper.

........................................................................................................

Diskussion. En jurist som diskuterat dödshjälp sedan ca 1979 och som nu var 74 år ansåg sig ha haft rätt hela tiden och hade inte ändrat sig, Hon var emot dödshjälp och förstod att läkarna inte ville vara bödlar....Hon var dock för läkares rätt att vid svåra smärtor och svårt lidande kunna bestämma om terminal sedering (drömlös sömn) vilket leder till döden.

Läkaren Ingemar Engström som varit ordförande i läkaresällskapet i många år, begärde ordet. Han sa att detta är inte en läkarfråga utan en fråga för medborgarna. Han hade levt i dödens närhet i 5 år, hans perspektiv hade blivit bredare och han hade fått förståelse för vikten av kontroll i livets slutskede vid svåra lidanden, individen måste ha en rätt att bestämma när den stunden kommer. Ingemar respekterar de som är emot dödshjälp för sig själva, men frågade varför de vill förbjuda det för andra, vars vilja också borde respekteras.

Jag missade en timma om palliativ vård, som väl alla vill se en så bra sådan som möjligt, samt en slutdiskussion med några politiker i SMER.

Läkaren och moderaten Finns Bengtsson är emot dödshjälp liksom vice ordföranden i Socialutskottet Anna-Lena Sörenson (S) (hon hade förhinder) medan Barbro Westerholm (L) vill utreda frågan.

Det var säkert uppåt ett hundratal deltagare (70-100?) på Etikdagen som gav en god nulägesbild av hur frågan om dödshjälp alltmer diskuteras. Jag anser det ju självklart att frågan snarast behöver utreda i sin helhet, både vad gäller gråzoner av olika slag i lagar, i sjukvården och mellan olika sjukhus och olika läkare, t ex när man kan och ska tillgripa terminal sedering. Idag varierar praxis.

Jag anser att både läkare (som inte ska avgöra denna fråga, tycker jag) och politiker borde vara mer ödmjuka och ta till sig den stora folkopinion som finns, inte bara i principfast envishet bara säga blankt nej.

Jag är liksom Inga-Lisa Sangregorio helt övertygad om att Sverige inom 5-10 år, eller kanske tidigare, inför Oregonmodellen (sannolikt). De som fortsätter att av all kraft förhindra detta kommer inte, tror jag, att få några ovationer i framtiden.




















Nya vindar i migrationspolitiken - 2

Jag skrev nyligen två blogginlägg, om Reinfeldts statssekreterare Mikael Sandströms oförbehållssamma pudel och avbön om migrationspolitiken under regeringen Reinfeldt 2, samt om Nya vindar i migrationspolitiken.

Även Anders Borg ångrar att alliansen inte anpassade migrationspolitiken, med reservationen att hade vi vetat hur migrantströmmarna skulle öka..

Fredrik Johansson i SvD gör en intressant summering av svensk migrationsdebatt under några decennier, med kritik mot att tidigare politik med reglerad invandring och omfattande välfärdsstat under en tid gick mot friare och mindre reglerad invandring vilket påstods inte påverka välfärdsstaten.

Några röster från övriga partier som ser tillbaka på samarbetet med Miljöpartiet (som ju själva lagt om sin politik 180 grader i nuvarande regering) under alliansåren hörs knappt.

Centerpartiets talesperson Johanna Jönsson skriver i Expressen under den tillspetsade rubriken "Den gamla asylpolitiken var dålig". Det hedrar henne och Centerpartiet att man ändrat sin politik i en mer, som jag tycker, realistisk riktning.

Jag gläds naturligtvis åt att dagens migrationsdebatt är bredare och inte lika ensidig som när jag och andra skälldes ut för egentligen okontroversiella konstateranden att Sverige inte kan ligga långt före övriga EU-länder i sina asylregler.

Jag har hela tiden stått bakom Centerpartiets många goda förslag för att förbättra integration och få fler i arbete.

Resan för Centerpartiet från partistämman i september 2015 fram till migrationsöverenskommelsen med 5 andra partier i november samma år innebar att den östgötamotions 4 att-satser som avslogs på stämman i stor utsträckning blev partiets politik några månader senare.

Allt det som hänt gör naturligtvis att klyftan mellan mig och Centerpartiets linje i dessa frågor är betydligt mindre idag, vilket självfallet gläder mig. Jag tror också att den mer nyanserade centerlinjen och argumentationen idag är en orsak till att partiet stiger i opinionen.


tisdag, december 06, 2016

Misstänkt serievåldtäktsmans signalement mörkas av Sydsvenskan

Jag har skrivit debattartikel i SvD, motion och har bloggat om att svensk brottsstatistik borde redovisa nationalitet, samt när analyser görs bör även födelseland kunna ingå. Detta görs i övriga EU-länder och sannolikt globalt.

Jag har också förespråkat att polis och media bör vara öppnare med att redovisa signalement, nuvarande pressetiska linje att ofta undanhålla relevanta uppgifter anser jag kontraproduktiv. Här en genomarbetad artikel på SvD Debatt.

Ett som jag tycker klockrent exempel där både polis och media verkar ha felat rör en våldtäkt på ett barn i Malmö i somras. Det kan också vara så att det handlar om flera våldtäkter som inträffat senare.

Denna nyhetsartikel i Sydsvenskan redovisar att det är flera våldtäkter mot barn på dagtid som kan ha samband, och att det finns goda samstämmiga signalement. Men inget rimligt signalement redovisas eller har redovisats sedan sommaren 2016.

Min uppfattning är att detta gör det svårare att ringa in gärningsmannen och kan vara att svika både offret och medborgarna.
(Jämför med alla fantombilder och signalement på hagamannen i Umeå, vilket gav resultat)

Nu, i december, väljer Malmöpolisen att gå ut med ett detaljerat signalement på sin hemsida och vill ha allmänhetens hjälp att få tips.

Det är bra men, som sagt, det förefaller vara väldigt senkommet.

Självklart vill polisen nu ha medias hjälp med att få ut signalementet för att kunna få in tips.

Sydsvenskan anser dock inte att deras läsekrets är betrodd att få veta signalementet utan skriver inte om detta, istället har man med alla detaljer om gärningsmannens cykel. Detta är absurt.

Undra på att Sydsvenskans läsare i stor utsträckning säkert väljer att istället hämta sin information på sociala medier av blandad kvalitet, och kanske hos alternativmedia närstående t ex SD. Jag tycker att Sydsvenskan sviker både brottsoffret och sina läsare.

Nättidningen Nyheter Idag redovisar korrekt, vad jag kan förstå, hela bilden i en sansad nyhetsartikel.








måndag, december 05, 2016

IP - Vikten av korrekta åldersbedömningar

Ända sedan min artikel på DN debatt i april 2012 har jag drivit på för att Sverige som andra länder av rättssäkerhetsskäl och rättviseskäl måste bestämma ålder över eller under 18 år när ensamkommande asylsökande hävdar att de är under 18, när tveksamhet råder.

Jag har själv talat med HVB-hem och de som vårdar unga brottslingar och det är glasklart att många som Migrationsverket godtar som barn egentligen är vuxna män vilket givit ibland stora problem.

Jag har flera gånger JO-anmält Migrationsverkets ledning, senast för några månader sedan. Trots att det är uppenbart att Migrationsverket genom sin passivitet att godta egna åldersuppgifter från asylsökande bär ansvar för att sannolikt 10.000 och fler vuxna män mellan 20 och 30 fått asyl som barn under 18 år, fått förmåner som det och placerats på boenden som det, så anser JO att Migrationsverket ledning inte gjort något fel. Jag anser denna bedömning från JO vara utan sans och reson.

Nenad Zeba, specialist på bl a åldersbedömningar, skriver på SvD Debatt att åldersbedömningar har hög säkerhet och riktar  förödande kritik mot Socialstyrelsen.

Jag har nyligen lämnat in följande interpellation till justitieministern; Vikten av korrekta åldersbedömningar.

Den ska besvaras fredagen den 16 december.

Utöver vikten av att staten bedömer ålder vid asylinvandring i tveksamma fall tar jag oxå upp det märkliga faktum att domstolar tydligen måste acceptera den ålder en brottsling uppger, även om inga dokument bestyrker den och trots att straffet kan bli mycket lägre om man påstår sig vara under 18 eller 15.

Här är mina frågor till justitieministern:

Är ministern beredd att vidta någon åtgärd för att säkerställa att Migrationsverket, när skäl föreligger, ska bedöma ålder till över 18 år?

Är justitieministern beredd att ta något initiativ för att göra det möjligt för åklagare och domstol att göra medicinska åldersbestämningar, när skäl föreligger att inte godta den enskildes uppgifter?

Är det justitieministerns ställningstagande att ett domstolsbeslut inte ska kunna tas upp på nytt om nya uppgifter kommer fram om en brottslings ålder, vilket skulle ha gett ett strängare straff, och om så av vilka skäl?

Avser justitieministern, oavsett Högsta domstolens kommande utslag, att låta utreda dessa viktiga frågeställningar så att nuvarande oklarheter för myndigheter och domstolar klaras ut?



söndag, december 04, 2016

E22 förbi Söderköping får ej försenas mer


Förbifart Söderköping (E22) får inte försenas mer

Någon mil söder om Norrköping passerar Europaväg 22 genom Söderköping och över Göta Kanal.
Vägen är starkt trafikerad. På grund av många trafikljus genom staden och de många broöppningarna sommartid uppstår ofta mycket långa köer och trafikproblem, till stort förfång för alla trafikanter och lokalbefolkning och turister och butiksägare m fl.
Stora delar av östra Östergötland påverkas starkt negativt av den ohållbara trafiksituationen i Söderköping. E22 utan trafikstörningar kommer att gynna näringsliv och sysselsättning i regionen och göra Söderköpings och Valdemarsviks kommuner än mer attraktiva för pendlare och turister.
Samhällsnyttan för vägprojektet är stor. Den s k nettonuvärdeskvoten är +2,3 vilket är bra.
Redan för 20 år sedan började planeringen för att leda E22 förbi Söderköping. Efter många turer inbegripande ett båtlyft har projektet nu landat i en akvedukt under Göta Kanal.
I transportplanen för 2014-25 skulle byggstarten, med ett båtlyft, ske 2017 och vägen vara klar 2020.
Vid ett informationsmöte i Söderköping nyligen var bedömningen från de som projekterar från Trafikverket att byggstart kan bli 2021 och att vägen kan vara klar 2023/2024.
Med en viktig reservation. Att detta kommer att bekräftas i den nya transportplanen för åren 2018-29.
Förhoppningsvis kommer Trafikverket att ge Förbifart Söderköping hög prioritet så att det som faktiskt är möjligt också tas in i transportplanen.

I sista hand är det dock regeringen som äger frågan.
Det finns en oro i regionen för att konkurrensen med andra stora infrastrukturprojekt kan riskera att försena Förbifart Söderköping ytterligare. Detta skulle vara mycket olyckligt.
Därför ställer jag denna interpellation till trafikminister Anna Johansson, så att ministern förhoppningsvis kan stilla denna oro. Söderköpingsborna och regionen har redan väntat länge nog.
Är det trafikministerns bedömning att Trafikverket och sedan regeringen kommer att med hög prioritet ta in Förbifart Söderköping i transportplan 2018-29 så att den nu vid samrådsmöten presenterade tidsplanen kommer att kunna hållas?

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot (C

Norrköpings Tidningar skriver, med några syftningsfel.

Jag arbetade med en interpellation, den här skarpa ledaren i NT av Edvard Hollertz fick fart på mig.

Söderköpingscentern med Magnus Berge i spetsen arbetade mycket hårt med denna fråga när man ledde kommunen. Grunden till min interpellation är löpande kontakter med Magnus. Även Jenny Ek (C) från Valdemarsvik har legat på m fl. 

fredag, december 02, 2016

Reinfeldts statssekreterare ber om ursäkt - Tack!

Jag skrev ett blogginlägg nyligen om "Nya vindar i migrationspolitiken". Anna Kinberg Batra gjorde bla avbön för sin motion om fri invandring för 15 år sedan och framförde en ursäkt till de som i hård motvind kritiserat Reinfeldtsuppgörelsen med Miljöpartiet, där de godas "Öppna hjärtan" ofta ställdes mot de "ondas" uppfattning att det finns gränser för Sveriges förmåga att ge asyl och integrera.
Några centertidningar står obekymrat fast vid att Centerpartiet ska ha den mest generösa asylpolitiken och att det inte finns något att be om ursäkt om, typ.

Mikael Sandström var Fredrik Reinfeldts statssekreterare under hela allianstiden. Han skriver en lång artikel i nättidskriften Kvartal, där han oförbehållslöst säger att humaniteten i Sveriges migrationspolitik har brutit ihop och att ansvaret för det är "vårt eget". Det är mycket starka ord som skakar om, i alla fall mig.

Han skriver: "I högtidstalen hyllas fortfarande ”den humana migrationspolitiken”. Sanningen är att den humana svenska migrationspolitiken är död. Den dog inte på grund av avsiktligt fattade beslut utan på grund av välvilja mot människor som lider och ovilja att se de problem som stor invandring på kort tid för med sig. Humanismen i migrationspolitiken har gradvis förtvinat under många år, men dog slutgiltigt förra hösten när 10 000 människor per vecka sökte asyl i Sverige. Det finns inget vi kan göra för att återskapa den. Många människor kommer att fara illa, oavsett vad vi gör".

Mikael Sandström tar på sig ansvaret, tillsammans med alla andra som haft maktpositioner, för att migrationspolitiken har havererat och skäms för att ha medverkat till riksmobbing av ett fåtal insiktsfulla och modiga debattörer som vågade gå mot strömmen och varna för de konsekvenser som vi nu ser. 

Jag känner mig träffad och tackar för denna upprättelse, även om den kommer från en annan  partiföreträdare. 

Mikael Sandström: "Alternativet till den åtstramning som genomfördes förra hösten var sämre. Hade åtstramningen inte genomförts hade migrationsströmmen till Sverige fortsatt. Situationen för migranterna hade blivit än sämre och påfrestningarna på det svenska samhället än allvarligare.
Det är svårt att erkänna att man gjort fel, särskilt om konsekvenserna blivit allvarliga. För att kunna hantera dessa konsekvenser är det dock nödvändigt att jag och alla andra som haft ansvarspositioner i dåvarande regering, i nuvarande regering, i tidigare regeringar och i nuvarande och tidigare opposition, liksom opinionsbildare i media och intresseorganisationer, inser att det är vår skuld och vårt ansvar att migrationspolitiken havererat.
De fanns ett fåtal insiktsfulla och modiga debattörer som vågade gå mot strömmen och som varnade för de konsekvenser vi nu ser. Vi avfärdade dem. Många av dem som på ett högst rimligt vis kritiserade migrationspolitiken buntades ihop med rasister, populister och mörkermän. Jag skäms för att jag medverkat i riksmobbning av dessa debattörer."
Jag inser att jag nog aldrig kommer att få samma upprättelse inom mitt eget parti, där verklighetsuppfattningen, ännu idag, nog bäst speglas av denna ledare i Hallands Nyheter (C), där Maria Haldesten inte har något till övers för de som Kinberg Batra ger sin erkänsla åt, hon ställer dem istället i motsats till "vanligt hederligt folk" som kavlar upp ärmarna och jobbar med integrationen istället för att "ynkligt och ansvarslöst blunda och hissa upp vindbryggan när människor flyr för sina liv". 
Hennes syn på Kinberg Batras och nu Mikael Sandströms "avbön" är att den är "ynklig".

tisdag, november 29, 2016

"Importerat eko är bäst – jag föredrar fjärr-KRAV framför närbesprutat."

"Importerat eko är bäst – jag föredrar fjärr-KRAV framför närbesprutat."

Kravs marknadschef Johan Ceije är en trevlig person men det han säger ovan i denna intervju i matbranschens nyheter är förskräckligt, jag lägger in några citat till nedan.

Många ekomatsvänner kritiserar mig och andra när vi försvarar det svenska miljövänliga moderna jordbruket när det ibland totalsågas som Johan Ceije gör här, som naturskyddsföreningen brukar göra och som politiker, journalister och handel också kan göra.

Jag vet ingen som respekterar det moderna miljövänliga jordbruket i Sverige lika mycket som det svenska ekojordbruket som har sagt att man bör handla importmat före svensk ekomat.

Mitt mantra är ju att vill man handla miljö- och djurskyddsvänligt så ska man köpa svensk mat - modern miljövänlig mat eller ekomat - före importmat och ekomat från hela världen.

Att som Johan Ceije uppmana Sveriges matkonsumenter att handla importmat före "närbesprutat" från Sverige är liksom Naturskyddsföreningens förkastelse av "det svenska giftjordbruket" en krigsförklaring mot världens kanske mest miljö- och djurskyddsvänliga moderna jordbruk, det svenska.

Skadorna på marknaden av dessa knivhugg i ryggen är omätbart stora och förklarar till en del att importmaten ökat kraftigt i flera decennier samtidigt som den svenska livsmedelsproduktionen backat med ca 25 %.

Jag respekterar de två goda svenska jordbrukskoncept som finns och som är rätt likvärdiga med lite olika för- och nackdelar. Jag skulle aldrig rekommendera någon att köpa importerad mat före svenskproducerad.

Att företrädare för ekojordbruket, och andra,  rekommenderar konsumenterna att köpa importeko före närodlat från Sverige är ett svek mot det svenska jordbruket och mot biologisk mångfald och kretslopp i Sverige.

Accepterar Sveriges bönder och ekobönder och LRF och konsumenter och handel och politiker argumentionen från Krav? Kommentera gärna!

Fler citat av Johan Ceije utan kommentarer från mig:

"Vi kan inte ha ett jordbruk som slår ihjäl arter på det här sättet"...

"Jag menar att det inte är sant att det inte skulle gå att försörja världen med enbart ekologiskt jordbruk."

"I tropikerna är skillnaderna mycket mindre – där kan eko ge en högre avkastning än konventionell, besprutad odling."

" Om jag som konsument bara tänker på att köpa lokalt, då skickar jag samtidigt en signal till bönderna om att det är okej att de sprutar i ån som rinner genom ”mitt” naturreservat."


lördag, november 26, 2016

IP-debatt. Bostadsministern upprörd över byggstopp i Roxtuna/Tuna

Statens fastighetsverk motsatte sig inte byggnation av 2.400 bostäder i Roxtuna/Tuna nära Ekängen i Linköping. Detaljplanen antogs 2012.
Plötsligt i aug/sept 2016 förklarade riksantikvarieämbetet hela Tuna Kungsgård som statligt byggnadsminnesmärke vilket stoppade 1200 bostäder.

Linköpings politiker med centerpartister och socialdemokrater i spetsen upprördes, och den bostadspolitiska talespersonen Ola Johansson (C) interpellerade bostadsministern.

Debatten ägde rum i riksdagen igår, och utöver Peter Eriksson och Ola Johansson deltog oxå Staffan Danielsson.

Radio Östergötland rapporterade samma fredagseftermiddag. Corren var lite sen men skriver idag tisdag. (Tillagt)
Bostadsminister Peter Eriksson gav nämligen sitt fulla stöd till kommunen i starka ordalag. Här en länk till debatten, scrolla ner till slutet.

Både Ola Johansson och jag gladdes över bostadsministerns starka och entydiga uttalanden. Mera kunde han inte ha sagt med tanke på att ministrar ju inte får utöva ministerstyre.

Här några ordagranna citat vad Peter Eriksson sa:

"Herr talman! Konkret i denna fråga om Linköping och Tuna kungsgård vill jag säga: Så här får det inte gå till. Det är inte okej. Det är inte rimligt gentemot kommunen och dess insatser och engagemang att staten först säger ja till ett projekt och sedan, i ett väldigt sent skede, stoppar det. Jag tror att alla politiker i Linköping blev bestörta, och när jag fick höra om det blev jag också det. Det är orimligt att kommunen ska lägga ned pengar, resurser och tid på att planera och bygga för människor som vill bo och behöver en bostad när det sedan stoppas på det sättet."

"Jag tror och hoppas att den dialog mellan kommunen och myndigheterna som jag hänvisade till kommer att ge resultat och att man får till ett beslut som innebär att det inte blir så allvarligt som det ser ut. Jag är inte den som beslutar om saken. Regeringen kan inte heller gå in och fatta ett sådant beslut, men jag hoppas att man hittar en lösning som tillgodoser en stor del av det som Linköping har planerat."

Jag gladdes åt bostadsministerns entydiga uttalanden:

"Jag tackar bostadsministern för klarspråk, tydliga besked och stark kritik mot hur det har handlagts. Det sägs att detta inte ska ske i framtiden och att man ska försöka jobba med detta. Jag känner mig trygg i att om Peter Eriksson hade varit generaldirektör på Riksantikvarieämbetet hade detta beslut förändrats. Men nu är Peter Eriksson tyvärr inte det, men jag hoppas att Riksantikvarieämbetet i dialogen med Linköpings kommun och Fastighetsverket med sunt förnuft ändå kan komma fram till en nyansering av detta."

Och Ola Johansson summerade belåtet:

"Jag vill tacka ministern för hans tydliga markering om vad han tycker om statens agerande i detta specifika fall. Det var mycket välkommet."

Det är min förhoppning att riksantikvarieämbetetets som jag tycker förhastade beslut nu kan komma att ändras en del. Och jag är övertygad om att debatten med bostadsministern i så fall har bidragit till detta.

Jag lägger in länk till detta inlägg i det rätt nystartade facebooks-forumet Politisk Linköpingsdebatt med ca 450 medlemmar. (Välkomna med!). Långt under Correns upplaga men med många Linköpingspolitiker  och en del medborgare med. 

fredag, november 25, 2016

Istället för 6 regioner väntar nu en statlig sjukvårdskoloss

Huvudansvaret för att det ohållbara läget med att dagens landstingsstruktur består en tid till har moderaterna som sagt blankt nej i tio år. De låtsas vilja ha underifrånperspektiv och  lokalt beslutande och många förtroendevalda , men deras mål är tvärtom, statlig sjukvård i en region och gärna färre och större kommuner.

Folkomröstningar i en mycket komplicerad fråga tillgrips för att förhindra mer kraftfulla regioner som är en nödvändighet för en väl fungerande högre sjukvård.  Det är lätt att rösta nej till alla förändringar av regiongränser, men alternativet är inte status quo utan att staten tar över sjukvård och kanske annat.

Ursäkta mina moderata vänner men jag tycker att partiets agerande är populistiskt och hycklande. Jämtlandsmoderaterna är i alla fall ärliga, nej till större regioner men ja till statlig sjukvård. Eventuella folkomröstningar ska inte vara Ja eller Nej till större regioner, utan om man vill ha 6-7 större regioner eller statlig sjukvård i en region, Sverige.

Här talar genast moderata Norrbottenskuriren mot "regionala landstingskolosser", men samtidigt för en statlig rikskoloss omfattande hela landet...

Östgöta Corren talar om "elefantiasisregioner", samtidigt som man ogenerat vill ha en statlig sjukvårdskoloss istället..


tisdag, november 22, 2016

Nya vindar i migrationspolitiken

Jag ser framåt och gläds över en mycket bra centerpolitik som tillsammans med en lysande bra partiledare nu ger opinionsframgångar.
Min enda varning är ju migrationspolitiken där jag menar att vår position tillsammans med Vänsterpartiet bromsar vår tillväxt mot de 12-15 % som är inom nära räckhåll.

Men även där rör sig Centerpartiet i rätt riktning. Vårt tonläge har nyanserats, Vi har ju många goda förslag för bättre integration och fler i arbete, och har med partiledaren i spetsen tagit många goda initiativ mot grov brottslighet och hedersförtryck, för fler poliser och skärpta straff.

Så jag ser framåt och ser stora möjligheter för Centerpartiet i ett Sverige som står inför mycket stora utmaningar/problem, jag kan exemplifiera med riksrevisorernas utomordentligt skarpa kritik av regeringens ekonomiska politik.

Men må det förlåtas mig att jag oxå i detta blogginlägg ser bakåt och noterar en viss upprättelse efter den starka kritik som jag och några andra röster mötte när vi kritiserade  7 partiers alltför ambitiösa migrationspolitik enligt "Reinfeldtslinjen".

Migrationsdebatten började för min del i idéprogramsdebatten när programgruppens ordförande 2011 slog fast att den bärande linjen var att förespråka fri invandring.

Jag och andra reagerade starkt, en livlig debatt utbröt som landade i ett bra idéprogram med stora visioner om öppenhet men med realism i den politiska närtiden de närmaste decennierna.

Inom asylpolitiken levde dock höga ambitioner kvar även i närtid, till en början mycket samstämda med "Reinfeldtlinjen" och med 6 andra partier. Centerpartiet ville dock mer.

Inför partistämman i september 2013 ville partistyrelsen utreda om Sverige ensamma kunde öppna sina ambassader för flyktingar i hela världen som ville söka asyl i Sverige.

Jag ansåg denna linje helt orealistisk för att statsbärande parti som styrt och vill styra Sverige. Så jag skrev en mycket sansad debattartikel (min uppfattning, javisst) på SvD Debatt som hårt kritiserades för att den inte var i linje med Centerpartiets värdegrund. Det tog mig naturligtvis oerhört hårt.

Jag har även det senaste året vid två voteringar i riksdagen inte kunnat rösta på C och V:s nej till inre gränskontroller och ID-kontroller. Jag avstod både i dec 2015 och i juni 2016.

Nu erfar Dagens Industri att Centerpartiet nyanserar sin framtoning i migrationsfrågorna. Ja, jag tycker ju att detta redan har skett och välkomnar det i så fall.

Smålandsposten noterar detta också, men utifrån ett kritiskt perspektiv där även de törnar som jag fått lyfts fram. Det är vänligt, för min del, att känna ett stöd, så klart. Sedan jag efter min uteslutning från riksdagsgruppen i november förra året snabbt kom tillbaka på oförändrade grunder har jag dock i mycket lagt det som varit bakom mig och ser framåt.

Moderaternas partiledare Anna Kinberg-Batra skriver idag, avslutningsvis, en ärlig artikel i Aftonbladet där hon förklarar sin och moderaternas omsvängning i migrationsfrågorna bort frän Reinfeldtlinjen på ett övertygande sätt, (där hon själv för 15 år sedan motionerade om fri invandring)  och där hon oxå oförbehållslöst ger sin erkänsla åt oss "som på seriös grund"  har varnat för en
ohållbar situation men som blivit motarbetade.

Även Göteborgspostens Mathias Bred skriver på ledarplats om alliansen, centerpartiet och migrationspolitiken.

Henrik L Barvå skriver på ledarplats i NWT.

Från centertidningar avvisas ryktena från Dagens Industri. Yngve Sunesson i Skånska Dagbladet hänvisar till att Annie Lööf bestämt dementerat DIs ryktesspridning, och ställer sig helt bakom att ingen omläggning behövs.
Maria Haldesten i Hallands Nyheter har inget till övers för de som Kinberg Batra ger sin erkänsla åt, hon ställer dem istället i motsats till "vanligt hederligt folk" som kavlar upp ärmarna och jobbar med integrationen istället för att "ynkligt och ansvarslöst blunda och hissa upp vindbryggan när människor flyr för sina liv". Sverige behöver fler händer i välfärden och behovet av permanent andrum bygger på en samhällsekonomiskt tvivelaktig bas, enligt Maria Haldesten.

onsdag, november 16, 2016

Riksdagsnätverk bildat kring frågan om dödshjälp

Jag skrev nyligen ett blogginlägg om att 10 riksdagsledamöter bjöd in till möte för att i riksdagen bilda ett nätverk för att i öppen anda diskutera den svåra och viktiga frågan om dödshjälp vid svåra lidanden i livets slutskede.

Igår bildades så nätverket, vilket jag är mycket glad för, nu med 15 medlemmar.

Först talade journalisten Inga-Lisa Sangregorio, 80 år, som framgångsrikt kämpat mot en svår cancer.

Hon talade om sin kamp mot cancern, sin övertygelse om rätten och tryggheten i att själv kunna bestämma vid svåra lidanden i livets slutskede. Hon är otålig och vill se resultat snarast, och begriper inte hur partier och en del läkare kan motsätta sig detta självklara. Det är också en ”klassfråga”. Läkare och människor med resurser kan vid svåra lidanden och egen stark vilja följa sin övertygelse, medan det är svårare eller omöjligt för de med begränsade resurser och kontakter.


 Inga-Lisa Sangregorio har sedan hennes lysande bok Den sista friheten kommit ut fått väldigt mycket stöd från kända och okända. Hon har fått höra många uppskakande berättelser om hur människors nära och kära har gått bort under svåra lidanden och i ovärdiga former, och det kommer nog en bok till om detta.

Frågan om dödshjälp är mycket aktuell världen över, bl a har 24 ledamöter i Finlands parlament frågat sin regering om den avser att legalisera dödshjälp, i USA har 50 miljoner amerikaner rätten till det när döden närmar sig och Kanada har just beslutat sammalunda.

I nätverkets styrelse ingår människor och riksdagsledamöter från 7 partier. Ordförande är Staffan Danielsson (0725-587721) och vice ordförande är Shadiye Heydari ( 08-7866395).
Tillagt 9 december 2016; 18 riksdagsledamöter från 7 partier är nu med i nätverket, och jag vet rätt många till som tänker i dessa banor. Frågan har varit tabu men detta börjar äntligen lösas upp. 

torsdag, november 10, 2016

Beijbom-Danielsson-Morgan Johansson; Bra med sociala medier! Straff vid våldtäkt.

Jag uppskattar att diskutera med medborgare och mellan politiker och medborgare. Ni når mig, och manga andra, på debattforum på facebook enligt nedan; Välkomna!

Karl Beijbom upprördes över medias rapportering hur en kvinna våldtogs av flera män på en finlandsfärja, men att domstol sedan friade trots starka bevis. Han reagerade på facebooksforumet Politisk Allmändebatt.

Jag läste, lade till ett annat upprörande exempel från Ludvika, och ställde en fråga till justitieminister Morgan Johansson.

Nu har han svarat, budskapet har gått fram, han arbetar redan med frågan och tar den på mycket stor allvar. Utmärkt!

Sannolikt innebär frågan ytterligare en liten knuff på honom i rätt riktning, att ta detta på stort allvar och göra förändringar.

Jag modererar bl a Facebooksforumen Politisk Allmändebatt (för alla som vill diskutera i sak och i respekt för varandra), Politisk Centerdebatt (öppen för alla på socialliberal grund) och Centervänner PolCV (för centermedlemmar).

Vill ni lyssna eller diskutera och öka er allmänbildning, välkomna med!


onsdag, november 09, 2016

Omskakad och chockad. Men folket bestämmer i en demokrati.

Omskakad och chockad. Jobbigt med demokrati när folk röstar fel...Så trist att hat- och förnedringsbudskap bär...Ändå, fritt val med yttrande-och åsiktsfrihet bättre än alternativen.
Trump stark bland vita amerikaner, kristna och på landsbygden. Det gör det inte lättare.

Lärdomar för Sverige? Politiker och partier ska slåss för sina idéer och program, javisst.

Samtidigt viktigt för partier som ska styra ett land att politiken har en förankring hos flertalet medborgare. Man kan i en demokrati inte gå snabbare fram än att flertalet av medborgarna är med på tåget. 

onsdag, november 02, 2016

Utred våldtäktsstraff - Fråga till justitieministern

Ja, jag är aktiv på, och gillar, sociala medier. Jag lägger en del tid på dialog med medborgare och med andra politiker (inte så många tyvärr) där.

Jag länkar till och får mycket synpunkter på det jag driver och massor av samhällsfrågor. De som diskuterar med mig följer det jag driver, ger synpunkter och tillsammans får vi del av massor av aktuella och intressanta länkar. Frågorna genomlyses, argumenten mejslas osv.

Karl Beijbom, bokförläggare och journalist, gjorde ett glödande inlägg i Politisk Allmändebatt sedan flera män som polisanmälts för våldtäkt på en Finlandsfärja, höll vakt utanför dörren osv friats av domstol. Kvinnan steg fram och var kränkt och upprörd, liksom Karl Beijbom.

I Ludvika våldtogs en kvinna av 3 utlandsfödda män (enligt  starka rykten på sociala medier, media anger bara 3 män, jag anser att det är contraproduktivt att undanhålla så mycket information som svenska media gör idag, se min debattartikel på SvD Brännpunkt). DNA bevisade att alla varit på platsen och att två av dem våldtagit kvinnan. Alla 3 friades och fick/får betydande skadestånd, kvinnan förlorar all ersättning.
Jag får uppslag till motioner, frågor och interpellationer.

Jag modererar bl a Facebooksforumen Politisk Allmändebatt (för alla som vill diskutera i sak och i respekt för varandra), Politisk Centerdebatt (öppen för alla på socialliberal grund) och Centervänner PolCV (för centermedlemmar).

Vill ni lyssna eller diskutera och öka er allmänbildning, välkomna med!

Jag redovisar dessa 2 exempel i en fråga till justitieminister Morgan Johansson och frågar om han avser att utreda skärpningar så att uppenbart skyldiga våldtäktsmän och medhjälpare inte ska undgå straff.

Jag redovisar svaret här när det kommer.

Tillagt den 10 november: Justitieminister Morgan Johansson har svarat och verkar ta denna viktiga fråga på stort allvar, bra! Karl Beijboms vrede fick mig att fråga och kanske har det medverkat till att knuffa justitieministern en liten bit i rätt riktning.

Centerframgång om jordbruk på Nordiska Rådet

Nordiska Rådet har idag diskuterat och beslutat sina rekommendationer till Nordens regeringar om deras gemensamma samarbetsprogram om jord-och skogsbruk och havsbruk.

-Det är mycket glädjande, säger Staffan Danielsson (C), ledamot i Nordiska Rådet, att rådet nu manar Nordens länder att fullt ut använda sina naturgivna resurser för produktion av mat och bioenergi, eftersom det finns utrymme att öka produktionen.

- Maningen riktar sig främst till Sverige, som jag ser det, eftersom Sveriges matproduktion har sjunkit kraftigt och Sverige nu importerar 55 % av sin mat, i europabotten vad gäller självförsörjning.

- Alliansregeringen hade en rad konkurrenskraftsstärkande åtgärder klara för jordbruket. Regeringen har i två år inte gjort något åt dem utan pratar bara om en eventuell livsmedelsstrategi. Om den kommer, måste den innehålla mycket skarpa åtgärder och jag hoppas att Nordiska Rådets tydliga maning påverkar regeringen.

söndag, oktober 30, 2016

Flyktingar i arbete efter 16 år och mer 59 %, 0-15 år 34 %

Nationalekonomen Tino Sanadaji skriver om de rapporter från riksdagens utredningstjänst som jag beställt, om hur snabbt flyktingar kommer i heltidsarbete utan länebidrag.

Jag har skrivit om rapporterna i främst 2 blogginlägg, detta om den första rapporten och detta om den andra.

Jag citerar nedan några centrala avsnitt i först den ena och sedan den andra rapporten.

Min uppfattning är att rapporterna visar hur alarmerande långsamt som flyktingar kommer i arbete i Sverige. Siffrorna inkluderar också alla som har betydande lönebidrag för sina arbeten, eftersom detta inte gick att exkludera.

Jag har naturligtvis endast sökt att redovisa vad rapporterna säger. Jag hinner inte just nu borra djupare i detta, men var och en må läsa vad jag bloggat och citerar, och kan beställa rapporterna från mig. 

Den andra rapporten säger att av de flyktingar som varit 16 år eller mer i Sverige så har 59 % arbete, medan av de som varit mellan noll och 15 år så har 34 % hel- eller deltidsarbete.

Lars Lindgren, som omnämns, har epostat till mig och därefter varit i kontakt med utredaren på RUT och sedan kanske även med SCB. Hans siffror är typ identiska med de i RUT-rapport 2.

Jag har nu fått besked från RUT att alla siffror, t ex i tabell 1 i första rapporten, är aggregerade, dvs av de som varit upp till 15 år i Sverige så har 34 % arbete på hel eller deltid. Av de som varit 11-15 år har 50 % arbete på hel- eller deltid och av de som varit 16 år och mer i Sverige så har 59 % arbete. Detta ska jämföras med de siffror som genomgående används, att efter 7-8 år är 50 % i sysselsättning och efter 15 år är 66 % det. 
Jag anser dessa senare siffror förskönande och beställde därför rapporterna. Jag har uttryckt mig oklart med formuleringen att efter 15 år är 34 % i arbete, jag skulle ha sagt att av de som varit i Sverige upp till 15 år så är 34 % i arbete. Debatten här har varit klargörande, utmärkt, jag anser alltjämt att siffrorna är alarmerande.
Lars Lindgren, efter kontakt med RUT, kommer fram till samma siffror som finns i den andra RUT-rapporten som jag redovisat i ett blogginlägg.


En sak till. Jag tycker detta är en viktig diskussion, att klara ut verkligheten i denna viktiga fråga. I vilken takt kommer flyktingar i heltidsarbete utan lönebidrag. Utmärkt att mina RUT-rapporter granskas och diskuteras och förtydligas. 
Men var är
 Sveriges granskande journalister? De har för det första inte ansett att rapporterna haft något som helst nyhetsvärde, och därav har de för det andra inte granskat dem alls...Är alltså dessa uppgifter , om när flyktingar kommer i arbete, så oviktiga att nya rön inte behöver spridas. Jag begriper inte detta. En anledning jag möjligen kan tänka mig är att media ogärna, i de mest välmenande avsikter, inte vill sprida fakta som kan uppfattas negativt..Detta menar jag dels är helt oprofessionellt, dels contraproduktivt (verkligheten finns där och kommer alltid fram till slut, och media ska rapportera, inte dölja)!


Från RUT-rapporten 2016:37

Helårsanställda inkl. företagare

Om helårsanställda[1] och företagare analyseras visar det att andelen helårsanställda inkl. företagare bland den totala befolkningen i Sverige 20-64 år ligger på 69 procent.
Andelen helårsanställda inkl. företagare bland flyktingar inkl. flyktinganhöriga uppgick till 25 procent efter 8 år i Sverige och andelen efter 15 år var 34 procent.
Andelen helårsanställda inkl. företagare bland flyktingar inkl. flyktinganhöriga ökar med tiden i Sverige.
Diagram 1 Andel helårsanställda inkl. företagare efter tid i Sverige och grund för bosättning, 2013
Källa: SCB (RAKS) och utredningstjänstens beräkningar

Generellt gäller att har männen en högre andel som är helårsanställda inkl. företagare jämfört med kvinnorna. Det beror bland annat på att kvinnor i större omfattning än män är föräldralediga under hela eller delar av året.[2]
Även bland flyktingar inkl. flyktinganhöriga är andelen helårsanställda inkl. företagare bland männen högre än bland kvinnorna. Bland männen är 32 procent helårsanställda inkl. företagare efter 8 år och 40 procent efter 15 år. För kvinnor är andelen helårsanställda inkl. företagare 18 procent efter 8 år och 28 procent efter 15 år.

Källor

Arbetsförmedlingen, Arbetsmarknadsrapport 2015, 2015-06-15
Försäkringskassan, Socialförsäkringen i siffror 2015, maj 2015



[1] Personer som har fått inkomst från förvärvsarbete under hela året. Ingen hänsyn tas till om personen arbetar hel- eller deltid.
[2] Kvinnor tar ut ca 75 % av föräldrapenningdagarna. (Försäkringskassan, Socialförsäkringen i siffror 2015)



Från RUT-Rapporten 2016: 1664:

"Det finns drygt 350 000 personer i Sverige i åldern 20-64 år som är födda utanför EU/ESS och som är flyktingar eller flyktinganhöriga. Det innebär att man inte kan dela upp gruppen i alltför många delgrupper, för att inte röja enskilda personers identitet. Utredningstjänsten har därför valt att ta fram uppgifter om vistelsetid i Sverige i grupper om 0-5 år, 6-10 år, 11-15 år samt 16 år eller längre vistelsetid i Sverige.

Huvudanknytning till arbetsmarknaden

I RAKS kategoriseras personerna efter huvudanknytning till arbetsmarknaden. De kategorier som används är; helårsanställda, nyanställda, avgångna, delårsanställda, företagare, kombinatörer samt dem utan arbete. För definitioner av huvudanknytningarna, se bilaga 1.
År 2013 var knappt hälften av samtliga flyktingar inkl. flyktinganhöriga helårsanställda och drygt en tredjedel tillhörde kategorin utan arbete. Fördelningen mellan huvudanknytningarna till arbetsmarknaden förändras med vistelsetiden. Andelen helårsanställda ökar medan andelen utan arbete minskar med ökad vistelsetid, se tabell 1.
Tabell 1 Andel flyktingar inkl. flyktinganhöriga utifrån huvudanknytning till arbetsmarknaden och vistelsetid i Sverige, 2013, procent och antal

0-5 år
6-10 år
11-15 år
16 år eller längre
Total
andel
Totalt
antal*
Andel
hela riket
Helårsanställda
15 %
40 %
50 %
59 %
46 %
160 600
64 %
Nyanställda
8 %
8 %
6 %
4 %
6 %
20 300
4 %
Avgångna
3 %
4 %
4 %
3 %
3 %
11 100
3 %
Delårsanställda
3 %
2 %
2 %
1 %
2 %
6 400
1 %
Kombinatörer
0 %
2 %
3 %
4 %
3 %
9 500
8 %
Företagare
1 %
3 %
5 %
5 %
4 %
13 200
6 %
Utan arbete
71 %
40 %
31 %
24 %
37 %
131 700
15 %
Totalt antal*
73 800
55 800
44 100
179 300
352 900
352 900
5 582 900

* Uppgifterna är avrundade uppgifter till närmaste 100-tal."

lördag, oktober 29, 2016

gift i ekoägg ingen toppnyhet. Men om i svenska ägg..

Det finns 2 bra miljöalternativ, rätt likvärdiga, med lite olika för- och nackdelar, om man ska köpa bra miljömat. Svensk vanlig miljömat eller svensk ekomat.
Jag försvarar alltid svensk mat när naturskyddsförening och Coop och MP och andra angriper den.
Hade de giftrester, under gränsvärden, som nu upptäckts i ekoägg, upptäckts i vanlig svensk mat hade det varit toppnyhet i media. Nu är det inte det eftersom media och politiker och kommuner osv lever i tror att ekologiskt är överlägset och inte har brister.
Vill man köpa miljövänligt ska man köpa mat producerad i Sverige före konventionell och ekomat från hela världen!! Gör det!

Här Folke Westervall och Mikaels SvD-artikel.


http://www.svd.se/ekoaggen-nitlott-for-konsumenterna/om/debatt

Landar krav på folkomröstning i regionfrågan i en statlig sjukvård?

Jag har flera gånger skrivit om regionfrågan. Redan 2006, då jag närmast var profetisk.. I april i år stödde jag statsrådet Shekarabi mot ett antal moderater.

Den har diskuterats i flera decennier och utretts ett antal gånger.

2 starka regioner bildades hastigt och lustigt i början av 2000-talet utan några som helst folkomröstningar, Skåne och Västra Götaland. Stockholm fanns redan.

En utredning föreslog först ca 11 regioner, en annan har nu föreslagit 6. Dvs 3 kraftfulla regioner till föreslås bildas, huvuddelen av Norrland, Svealand och Östra Götaland.

Arbetet pågår för att kunna bilda Norrland och Svealands-regionerna 2019 eller 2023, medan Östra Götaland ligger mera på is sedan Kronoberg sagt nej. Kronoberg har velat till Skåne, men Skåne säger nej..

Halland slåss för att aldrig bilda region med någon annan och starka krafter gör detsamma i Jämtland, där det dock finns en politisk majoritet för att gå med i Norrlandsregionen.

Det torde vara uppenbart att dagens landsting är för små för att kunna klara den högre sjukvården, utan större regioner, eller statlig sjukvård, blir kvaliteten allt sämre och kostnaderna allt högre.

De främsta motståndare till en regionreform är  moderaterna som nog gärna ser att den högre sjukvården förstatligas och att regionerna endast får befatta sig med näringslivsfrågor, infrastruktur och kultur samtidigt som kommunerna blir färre och större.

Liberalerna har nu hakat på det tåget, och KD oxå. SD är emot större regioner.

Moderaterna vill nu se folkomröstningar i varje län, ska länsindelningen från den helige Axel Oxenstiernas dagar bestå eller ska landshövdingar att 100-tals förtroendevalda tappa sina uppdrag och medborgarnas inflytande flyttas till alltför stora regioner.

Regionfrågan lämpar sig särskilt illa till att folkomrösta om, den är så komplicerad och vem kan påstå att landstingsvalen är det som mest engagerar medborgarna?  Nej, orsaken till att det rätt toppstyrda M plötsligt blivit flammande gräsrotsdemokrater är att de vill stoppa fler starka regioner, ingenting annat.

Detta bevisas oxå lätt av att samma moderater som vill behålla län och landshövdingar och massor av förtroendevalda vill egentligen se den högre sjukvården organiserad i en enda region, regionen Sverige, där den lokala förankringen sker genom riksdag och regering...

4 landshövdingar emeritus från olika partier, inklusive Per-Ola Eriksson (C), argumenterar på DN Debatt för att den högre sjukvården blir statlig, att primärvården sköts av kommuner eller kommunförbund, att länsstyrelserna ty består och att staten inte överför mer makt till regioner eftersom en federal utveckling är fel.

Min analys är nu att lyckas motståndarna slå sönder regionreformen så att Sverige fortsätter med 3 starka regioner och med ett misch masch av län från 1600-talets verklighet så blir läget snabbt ohållbart för de mindre landstingen. Det kan då tvinga fram att Staten tar över sjukvården utanför de 3 stora regionerna och sedan kanske även där. Och allt färre och större kommuner tar hand om primärvården och övrig kommunal verksamhet.

Jag föredrar alltså att makt förs från Stockholm till 6 starka regioner. Tyvärr kan resultat bli statlig sjukvård och större kommuner.

Paradoxalt nog kan i så fall Hallands och delar av Jämtlands kamp för att själva hantera sjukvård och infrastruktur mm, och moderaternas m fleras blanka nej till starka regioner, leda till att staten tar över alltihop, typ, samtidigt som kommunerna blir färre och större.

Jag hoppas att samtalen mellan riksdagens partier, där SD inte får delta, ändå landar i att starka regioner kan bildas i Norrland, Svealand och Östra Götaland/Småland helst redan 2019 men senast 2023. Men det är allts inte alls säkert.

Tillagt 19 november; Även förra Statsrådet Görel Thurdin och hennes statssekreterare Torsten Sandberg verkar landa i statlig sjukvård och fortsatta län, typ. De vill inte se en "federalisering" av Sverige genom större regioner. Jag lägger in Sandbergs inlägg i FB-Forumet "Centervänner-PolCV" (endast för centermedlemmar här nedan;

"
Här ett lite längre inlägg om storregioner! Efter diskussion med Görel Thurdin. Hoppas att texten som jag nu klistrar in går att läsa med rubriker och stycken för sig. Om inte, maila till mig så skickar jag. torsten.sandberg40@gmail.com. Centerpartiet och storregionerna
Med förvåning har jag följt debatten om att dela in Sverige i sex storregioner. Förvåningen gäller framförallt Centerpartiets (C:s) agerande. Att delar av partiet, främst centralt, öppnar för den största centraliseringen av makt som föreslagits sen Axel Oxenstiernas tid. En del ute i landet har tyvärr ”gått på” det falska argumentet att det skulle handla om en decentralisering.
Regionförslaget
Regionförslaget handlar om att samla landstingen till storregioner. När det gäller staten vill man få en enhetlig gemensam indelning av merparten av de olika regionala myndigheterna, inklusive länsstyrelserna till samma regioner. Ingenstans framgår det att förslagen handlar om att decentralisera den centrala statliga organisationen. Regionförslaget handlar om en närmast gigantisk centralisering. Med färre engagerade fritidspolitiker och med länsdelar och små partier utan representation. Samma slutsats även om vissa myndigheter helt eller delvis skulle flyttas ut från Stockholm. Samma slutsats även om uppgifter förs över till storlandstingen från länsstyrelser eller andra statliga regionala organ!
Var finns förklaringen till C:s märkliga agerande? Jag tror, inte utan grund, att det är så här.
Federalism
Bakgrunden finns att hämta i diskussionen för många år sedan om federalism. I den modellen skall nationalstaten nedmonteras till ett minimum till förmån för självstyrande regioner eller regionstater. Denna syn på staten fanns också med i det hårt kritiserade programförslaget 2012. Ett av flera förslag som fick C:s gräsrötter att reagera och Annie Lööf att avbryta en solsemester. De som stod bakom bl. a denna klart nyliberala åsikt finns kvar i ledande positioner i partiet och det sätter tyvärr fortfarande spår i partiets politik.
Vad innebär det om vi skulle få regionalstater med en liten centralstat kvar? Det är ju först då man kan tala om en viss decentralisering. Vi skulle få olika regionala lösningar på i stort sett alla politikerområden, i sjukvården, arbetsmarknadspolitiken, skolan, kulturen, miljön, infrastrukturen osv. Den federalistiska tanken. Nationalstatens roll i EU och andra internationella fora skulle försvagas.
Regionalstatstanken ligger inte i tiden och den är politiskt ogenomförbar! Det finns inget folkligt stöd. Sverige är ett alldeles för litet land för ett sådant experiment. Den starka aversionen mot staten rimmar illa med de flestas verklighetsuppfattning. Vi har ingått ett välfärdskontrakt med staten. Staten upplevs och är en garanti för ett någorlunda jämlikt samhälle. Vi vill behandlas lika oavsett var vi bor i landet. Det nya säkerhetspolitiska läget lyfter fram nationen. Samma när det gäller att kunna hantera migrations- och integrationsfrågor. Privatiseringar ökar kraven nationell kontroll. Nationella prov, kvalitetsnormer osv. Fler och fler anser för övrigt att skolan åter skall bli statlig.
Det är de här orealistiska och ogrundade idéerna om federalism som leder C fel. Det som gör att C hamnar vilse. C måste en gång för alla stoppa tankarna på självstyrande regioner eller regionalstater i papperskorgen. C borde acceptera att nationalstaten har en viktig roll. Det hindrar självfallet inte att statsapparaten skall hållas under lupp, att den kan organiseras mer decentralistiskt eller att en del uppgifter kan skötas av kommunala eller t o m privata organ.
Nu återgår jag till det liggande storregionförslaget.
Offentliga beslutsnivåer
Idag har vi tre offentliga beslutsnivåer: EU/FN, nationalstaten och kommunerna. Om vi delar kommunerna i landsting och primärkommuner får vi fyra nivåer. Vad händer om beslut fattas om införande av 6 storregioner? 15 länsstyrelser försvinner. Vem tror att alla frågor och beslut som finns nu finns hos länsstyrelser, andra statliga regionala organ samt landsting skulle hanteras endast på regionens centralort? Tror man det är man mer än lovligt naiv. Såväl enskilda som företag vill ha nära till beslutsfattare och vi kommer att få kvar lokala myndigheter/kontor. Vi kommer i praktiken, om inte formellt, att få ytterligare en nivå att hantera. Vi kommer med fler beslutsnivåer att få en mer svårgenomtränglig och rörig organisation än vi har idag! Och framförallt, ökade kostnader för administration för samhället och skattebetalarna.
Dessutom leder ett beslut om sex regioner spikrakt till en stor sammanläggning av kommuner, oavsett vad C säger nu. Detta socialdemokratiska önskemål skall vi inte hjälpa till att realisera!
Rutornas magi
Jag har personligen i arbetslivet varit med om organisationsförändringar och deltagit i chefs- och organisationsutbildningar. En sak som jag lärde mig; det finns en övertro på att problem i organisationer, offentliga eller privata, löses genom organisationsförändringar, genom att rita nya rutor. Många gånger uppstår dessutom nya problem. Polisen är bara ett exempel. Ett centralistiskt kaos! Vad är en perfekt administrativ indelning? Det som ser rätt ut idag är inte det imorgon. Hur vet vi att det är bäst att samla all statlig regional förvaltning i en och samma ruta? Hur vet vi att sjukvården bäst löses i de föreslagna rutorna? Den sjukvårdstekniska utvecklingen går i rasande fart!
Mina erfarenheter från arbetslivet är att gamla administrativa strukturer, inom rimliga gränser, mycket väl kan fungera! Vi kan mycket väl ha kvar länen som bas för regional offentlig verksamhet. Det kan behöva göras justeringar med hänsyn till närings- och transportpolitiska samband. Men då skall det vara folkligt förankrat. Inte hastas fram.
Människors kulturella hemortskänsla måste också beaktas. Gemenskap och samhörighet! Det är allt viktigare i en orolig global värld.
Länsdemokrati
Jag har många gånger, bl. a i partiprogramarbeten, propagerat för att statliga uppgifter på det regionalpolitiska området skulle föras över till landstingen. Det var på den tiden som det fortfarande fanns en regionalpolitik att tala om. Det var inte fråga om storregioner. Jag har också bidragit till opinionsbildningen för en ändrad länsindelning i Skåne. Där fanns en folklig samhörighet på en begränsad yta. Rätt eller fel när det gäller Västra Götaland känner jag inte till, jag följde inte den frågan. Om jag skall lyssna till (det fåtal) boende i regionen som jag känner så låter det inte så positivt. Det råder delade meningar.
Numera är jag mycket tveksam till att sjukvården i Sverige skall stå mall för en ny regional administrativ indelning. En organisation som är bra för sjukvården är inte säkert bra för annan regional statlig eller kommunal förvaltning. Dessutom går, som nämnts, den sjukvårdstekniska utvecklingen mycket snabbt! Centralisering av avancerad sjukvård skall inte tillåtas leda till att andra verksamheter centraliseras! Varför inte låta sjukvårdsorganisationen leva sitt eget liv! Ett förslag är att staten tar ansvaret för den dyra, komplicerade högre vården medan kommunerna ensamt eller i förbund ansvarar för primärvården. Säkert finns det andra lösningar också!
Om sjukvården löses för sig har vi större möjligheter att knyta övrig regional statlig och kommunal verksamhet nära medborgarna och företagen. De folkvalda regionerna, som lyfts fram i partiprogrammet, skall finnas nära. De kan åstadkomma horisontella lösningar på samhällsproblem i långt fler områden och platser än vad en storregion skulle kunna realisera.
Övrigt om storregionerna
Storregionförslaget torgförs på flera punkter, utöver det ovanstående, med rena önsketänkandet. T ex att regionerna skulle sätta fart på den ekonomiska tillväxten. Det är givetvis andra faktorer som styr detta, t ex närings- och skattepolitiken, forskningspolitiken, samhällsservicen osv. De befolkningstäta klustren. Man kommer inte att kunna få jämnstarka regioner. Även om storregionerna skulle få samma folkmängd (vilket inte är fallet) är det en helt felaktig utgångspunkt. Några stordriftsfördelar har inte kunnat påvisas. Tankarna bakom storregionförslaget verkar vara lika begåvade som när kolonialmakterna delade upp mellanöstern och Afrika i nya stater.
Makten till folket
Centerpartiet som ett decentralistiskt parti borde gå i spetsen för att bilda opinion mot förslaget om storregioner. Hur man än vrider och vänder på saken innebär storregionerna en mycket kraftig centralisering. Makten går från folket. Förslagen strider mot partiprogrammets skrivning om att flytta makten närmare människors vardag.
Partiet borde i stället arbeta för att öka det folkliga inflytandet lokalt. Ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner och det privata måste alltid diskuteras. Myndighetsuppgifter genomförs mest rättssäkert och rationellt när myndigheter har lokal kännedom och finns nära medborgare, entreprenörer och företag. Den centrala statliga verksamheten kan och bör decentraliseras. För sjukvården bör övervägas en särskild organisation. För övrigt borde C börja driva en mer aktiv regionalpolitik!
Alla förändringar skall vara förankrade hos medborgarna. Nu verkar det vara ett hastverk som med partipiskornas hjälp snabbt skall trumfas igenom!
Torsten Sandberg"