Det har varit en upprörd debatt sedan Ivar Arpi i SvD, och Kajsa Dovstad i GP har skrivit i riktning att hög andel migranter kan göra att en del "urinnevånare" ibland känner sig obekväma.
Många på vänster- och liberalsidan menar typ att de som likt Arpi/Dovstad lyfter fram detta, och de säkert rätt många som ibland känner sig obekväma, är rasister. Punkt.
Patrik Lundberg i Expressen resonerar lite mer eftertänksamt än så, se nedan. Är t ex de många som flyttar från förorter eller bostadsområden när invandrare når 3-4 % eller mer av de boende också rasister?
Är de många som bor på Södermalm eller i villa- eller hyreshusområden med få invandrare och som inte kan tänka sig att flytta till områden med högre andel invandrare också rasister?
Sverige har i flera decennier haft en hög invandring, av arbetskraft och ekonomiska migranter och av asylsökande och deras anhöriga. Landet har gått från 8 miljoner invånare till över tio miljoner. Många nyanlända samlas i förorter där integrationen fungerar dåligt och där Polisen klassar dem som särskilt utsatta. .
Här behövs kraftåtgärder för att förbättra integration och få människor i arbete. Detta har politiker och partier lovat i flera decennier, tyvärr utan att så mycket har hänt.
Jag menar att debatten i Sverige i mindre grad än som är fallet bör ske utan att man beskyller varandra som rasister eller ultraliberaler "som sviker landet" osv. Tonläget bör sansas och diskussionen bör mera ske i sak och i respekt för varandra.
Jag anser att det är rätt få i Sverige som förtjänar dessa beteckningar som jag nämnt. .
Har jag fel?