tisdag, januari 31, 2017

Spännande bok av Tino Sanandaji imorgon!

Imorgon onsdag 1 februari presenterar nationalekonomen Tino Sanandaji sin bok MassUtmaning, om integration av nyanlända mm.
Jag och min moderata riksdagskollega Jan Ericson har bjudit in författaren till ett möte i riksdagen imorgon kväll, se nedan.

Expressens Anna Dahlberg har redan uppmärksammat boken i en ledare.

F.d debattchef på Dagens Samhälle Andreas Henriksson har skrivit att "Jag sätter en flaska skumpa på att det här kommer bli 2017 års mest inflytelserika bok i svensk samhällsdebatt”.

Så här presenteras Tino Sanandaji på wikipedia.

Han har satt svenskt rekord i crowdfunding för sin bok, och han har 55.000 följare på Facebook där han skriver mycket om migrationsfrågor. Han är kunnig och mycket noggrann och granskar gärna de felaktigheter och försköningar som ofta förekommer, och han uttrycker sig gärna drastiskt vilket kan uppfattas provocerande.

Detta provocerar mycket riktigt också många i åsiktskorridorens mittfåra som gärna söker stämpla honom som typ på gränsen till främlingsfientlig. Det är ju fel, han strävar efter att beskriva verkligheten som den är vilket också jag menar måste vara grunden för att kunna förändra den i avsedd riktning.

Jag tycker det är viktigt att diskutera integration och migration och ta del av analyser och slutsatser från både de vars analyser jag delar men också från dem som kan ha delvis andra ingångar. Jag har t ex med intresse läst Johan Norbergs och Fredrick Segerfeldts pamflett (närmast) Migrationens kraft från ca 2012 även om jag inte håller med om en del.

Att migrationsfrågorna alltjämt är mycket laddade är tydligt. Av anmälningarna att döma blir vi en hel del som tar tillfället i akt att lyssna till Tino Sanandaji, men intresset varierar väldigt mellan olika partier. Men så kan det ju vara ibland i olika frågor.

Kanske inbjudan till mötet ändå har väckt intresse för boken, som jag tror är intressant och läsvärd.

(Följ gärna Följ Staffan Danielsson på Facebook)



"Möte med Tino Sanandaji
Nationalekonomen och fil.dr. Tino Sanandaji är en kunnig och slagkraftig deltagare i migrationsdebatten som kan provocera. Han är aktuell med sin purfärska bok ”Massutmaning – Ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende”.
Han skriver: ”När bokprojektet påbörjades var den stora frågan flyktingkrisen. Den är huvudsakligen överspelad sedan Sverige kapitulerade inför verkligheten och började stänga gränserna. Jag har därför ändrat bokens fokus mot nästa stora problem, att integrera alla de invandrare som Sverige redan tagit emot.
Bokens slutsats är att samhällskostnaderna för sociala problem, exkludering, kriminalitet och antisocialt beteende är jämförbara med invandringens direkta kostnader. Det är därför avgörande att ta fram konkreta åtgärder som ger de invandrare Sverige tagit emot arbete och en plats i det svenska samhället.”
Vi har bjudit in Tino Sanandaji att berätta om sina slutsatser och svara på frågor onsdagen den 1 februari i Mittpoolen kl 18.00-19.30.
Föranmälan obligatorisk till staffan.danielsson@riksdagen.se senast tisdag 31 januari, helst med vändande epost.
Välkomna!
Staffan Danielsson och Jan Ericson 




söndag, januari 22, 2017

Regeringsalternativ 2018, 11 stycken, varav 7 tänkbara...

Jag har varit och är bekymrad över hur Sverige ska regeras efter valet 2018.

Trots högkonjunkturen, som i hög grad beror på 8 års framgångsrik allianspolitik vad gäller ekonomi och jobb, är det min uppfattning att Sverige lever med små marginaler. Vårt välstånd beror av ett konkurrenskraftigt näringsliv som expanderar och inte flyttar ut.

Nuvarande rödgröna politik ökar skatterna för företag och personer, vilket försämrar konkurrenskraft och viljan att jobba i Sverige. Tillsammans med växande kostnader på flera områden; migration, sjukförsäkring, LSS, bostäder/byggande, skola, försvar, sjukvård mm kan statsbudgeten bli ansträngd samtidigt som kommunerna bedöms behöva höja kommunalskatten med 2 kr de närmaste åren, vilket är väldigt mycket.

Sverige behöver inte en mandatperiod till med en svag minoritetsregering, Sverige behöver en stark alliansregering.

Det vill alla partier i alliansen ha.

Vilka är de huvudsakliga regeringsalternativen nästa mandatperiod? Detta är en mycket viktig fråga, vilket kan motivera de spekulationer som jag nu går in på. Jag ser 9 huvudalternativ, varav 6 rimligt sannolika.

Regeringsalternativ 1 är en alliansregering som har majoritet i riksdagen, som var fallet 2006-2010.
Tyvärr är detta mindre sannolikt.

Regeringsalternativ 2 är en rödgrön regering med majoritet i riksdagen. Det är som väl är ännu mindre sannolikt.

Regeringsalternativ 3 och 4 är en alliansregering i minoritet med stöd av S/MP eller SD,  och nr 5 och 6 är en rödgrön regering i minoritet med stöd av allianspartier eller SD. Alliansen regerade 2010-2014 med passivt stöd av SD, som inte motsatte sig Reinfeldt som statsminister eller röstade på S. Löfven regerar nu med hjälp av decemberöverenskommelsen som i praktiken fortfarande gäller så länge som allianspartierna inte lägger en gemensam budget. Så lär dock inte bli fallet efter 2018. Därför kommer då sannolikt både allians och rödgröna vara beroende av att antingen partier ur det andra blocket eller SD aktivt eller passivt godtar lagda regeringsförslag.

Regeringsalternativ 7 kan vara en minoritets- eller majoritetsregering med S, C och L.

Regeringsalternativ 8 kan vara en minoritetsregering med M och KD som söker stöd i riksdagen från främst C och L, och även SD.

Regeringsalternativ 9 kan vara en minoritetsregering med C och L som söker stöd i riksdagen från M, KD, MP och S, alla partierna eller enstaka av dem.

Regeringsalternativ 10 kan vara en bred "samlingsregering" över blockgränserna med S/MP/M/C/L/KD. Jag kan i ett svårt läge för Sverige tänka mig detta, men ser risker med att det skulle kunna gagna V och SD.

Regeringsalternativ 11 kan vara en minoritets- eller majoritsregering S och M.

Anna Kinberg Batras omsvängning till att samtala med alla partier i riksdagens utskott, inklusive SD, öppnar för regeringsalternativet 5.

C och L avvisar detta vilket innebär att de möjliga regeringsalternativen att ingå i eller stödja för dessa partier är nummer 3 och 5, nummer 7, 9 samt nummer 10. Alla dessa alternativ innebär samverkan med S förutom nummer 9 som skulle kunna bli möjlig utan S.

Kommentarer?!


onsdag, januari 18, 2017

Noterar framgångar efter år i migrationsmotvind!

Jag har sedan 2011 engagerat mig i de allt viktigare migrationsfrågorna, se länkar nedan och här.

Det var länge motigt när åsiktskorridoren var som trångast men det har äntligen ändrat sig.

Nu summerar jag framgångar i allt fler frågor, vilket naturligtvis gläder mig, jag har ju lagt mycket energi på att driva dem i ofta hård motvind.

1. Genom sex riksdagspartiers, inklusive Centerpartiet, migrationsöverenskommelse i november 2015 tillgodosågs huvuddelen av de 4 punkter som jag och östgötacentern föreslagit för att anpassa Sveriges asylregler i EU-riktning.

2. Min kamp mot den rättskandal som Migrationsverkets ansvarslösa och slappa och obefintliga ålderskontroll av vilka ensamkommande under uppgivna 18 år som verkligen är det kröntes med framgång när regeringen (justitieminister Morgan Johansson) för drygt ett år sedan beordrade Migrationsverket att snarast åter börja bedöma ålder.

3. Jag lyfte i augusti 2016 frågan om att BRÅ måste återgå till att utan dramatik offentliggöra sin brottstatistik vad gäller brottslighet och nationalitet, vilket i söndags togs upp av Rapport, Aktuellt och Agenda. Min uppfattning är ju att BRÅ och justitieministern begår tjänstefel när man hemligstämplar statistik och inte låter BRÅ göra en helt nödvändig ny analys och rapport om brottslighetens utveckling bland svenskar och invandrare.

Beskeden från BRÅ, forskaren Sarniecki och justitieministern var visserligen blankt nej, vilket är oerhört anmärkningsvärt.


De flesta riksdagspartier med S och M i spetsen har också avvisat mina krav.

Folkpartiet och nu Centerpartiet har dock öppnat för att statistik och rapporter kan behöva göras, och vill vad jag förstår ge BRÅ fria händer att göra detta. Dock måste nog regeringen vad jag förstår kanske ändå ge uppdrag och anslå resurser.

Min bedömning är ändå att inom rätt snar framtid kommer BRÅ att både föra en öppnare statistik på även just detta samhällsområde, kriminaliteten, samt att göra nya rapporter om brottslighetens utveckling där nationalitet och ibland även födelseland kan ingå.

Varför tror jag det?

Tja, Sverige gjorde det tidigare utan dramatik, övriga länder i Norden och EU torde göra det. Det är egentligen helt odramatiskt att föra statistik som speglar verkligheten, det dramatiska är när en öppen demokrati hemligstämplar delar av verkligheten.

Och mina krav har fått snabbt och kraftfullt stöd från många tidningar, tex en huvudledare i Dagens Nyheter, från Bohusläningen, Norrköpings tidningar, UNT, Göteborgsposten, Smålandsposten och Jönköpingsposten och Nya Wermlandstidningen NWT. Många fler torde tillkomma, tror jag.

Läs gärna Hans Stigsson i Norrköpings tidningar (NT), tycker jag.

Här länkar till tidigare blogginlägg av mig i dessa frågor, här och här och här och här och här..






söndag, januari 15, 2017

Intervjuad i Agenda om mer öppenhet om BRÅttslighet


(Tillagt 20.00:
Rapport hade just ett inslag inför kvällens Agenda. Jag har INTE krävt någon statistik på etniskt ursprung. Jag har sökt få fram statistik på brottslighet fördelad på nationalitet som Sverige för, och väl i stort sett alla länder, men som inte medborgarna, eller deras riksdagsledamöter, betros med att ta del av, det är förbehållet Sarniecki och andra forskare.)

Många, inte minst politiker, ser Agenda på söndagkvällen kl 21.15. 
Ikväll intervjuas jag där, en vanlig riksdagsledamot, en "backbencher".
Då har jag nog stuckit ut huvudet rejält i någon laddad fråga..
Och utanför partilinjen. Det är absolut inget jag strävar efter, jag tycker ju som mitt parti i nästan allt. Men i några viktiga frågor kan man ibland tycka annorlunda och jag menar att man som enskild riksdagsledamot ska kunna delta i samhällsdebatten även då.
Jodå. I augusti skrev jag på SvD Debatt att myndigheter och media borde rapportera och analysera mer öppet om brottsligheten, likt andra länder gör och Sverige tidigare gjorde.
Det är en mycket laddad fråga.
När intervjun på några minuter sänds hoppas jag att jag uttrycker mig precist. (Intervjutiden var mycket längre). Läs gärna debattartikeln som är noga genomtänkt och som väl speglar hur jag resonerar och vad jag vill säga.
Här är SVTs intro till Agenda.
Här är ett inslag med bl a mig i Agenda.
Här är debatten mellan J. Sarniecki och M. Karlsson i Agenda.
Här är en artikel på DN Debatt som Folkpartiets integrationspolitiske talesperson Mauricio Rocas skrev 2005.

Och här berättar BRÅ, säkert under starkt inflytande från justitieministern, om varför det absolut inte behöver göras några nya sådana rapporter som man gjorde 1996 och 2005...: Dels är ju rapporten från 2005 fortfarande högaktuell så här 11 år efteråt.., och:

"Enligt Stina Holmberg skulle ännu en studie inte tillföra mycket. Hon tror att en sådan kan ta bort fokus från andra saker som Brå redan har väldigt svårt att nå ut med.
– Att brottsligheten minskar och att den också minskar i invandrartäta områden, säger hon.
Argumentet från Morgan Johansson, som inte vill bli intervjuad av SVT i denna fråga, övertygar inte Staffan Danielsson.
– Att inte analysera som man gjorde 2005 nu elva år efteråt tycker jag är tjänstefel av Brå och av Sveriges justitieminister, säger Staffan Danielsson."

Tillagt 22.20 den 15 januari. Synd att inte nationalekonomen Tino Sanandaji fick vara motpol till Sarniecki, här är Tinos FB-kommentar inför debatten. Det är faktiskt ytterst anmärkningsvärt i vår öppna demokrati att forskare, myndighet (BRÅ) och regering (justitieministern) tillsammans hemligstämplar den statistik som faktiskt finns och som andra länder för.

(Intresserad av vad jag tycker om migration mm? Patrik Engellau samtalar i DGS-TV med Johan Hakelius och andra intressanta personer där även jag kom med på ett hörn. 38 minuter och man får tala till punkt! Här är länken och gilla gärna om du vill följa programmen.
Lite jävig, men ändå. Patrik Engellau är en mkt aktiv borgerlig debattör mm sedan länge och driver bl.a. annat debattsajten Det Goda Samhället, för ökad självförståelse i samtiden, typ. Han testar nu DGS-TV, klicka i övre fliken på sajten. 10 38-minuters samtal med Johan Hakelius och många andra.
Jag tycker att Patrick, en ung äldre liksom jag, är en lysande samtalspart.
Har Ni tid så lyssna gärna på några program, och gilla att han fortsätter.
Finns det någon rättvisa här i världen så borde Public Service köpa in dem och sända, jag koppas lite naivt att så kan ske. Och media borde uppmärksamma och rescensera programmen! )




fredag, januari 06, 2017

Kyrkornas Julupprop glömmer de svagaste


Sveriges olika kyrkor samlade 2005 in ca 160.000 namnunderskrifter för en humanare flyktingpolitikpolitik i det s.k. Påskuppropet.

I november förra året startade man Juluppropet för att de som får asyl i Sverige snabbt ska kunna få hit sina anhöriga. Uppropet slutar sista januari, hittills har ca 33.000 personer undertecknat uppropet däribland 5 partiledare.

Jag tycker att Juluppropet bara är halvt och har inte undertecknat det, trots att jag är med i Svenska Kyrkan med över 6 miljoner medlemmar som ju är drivande i uppropet. Jag har mött kritik för detta i starka ord.

Migrationsdebatten de närmaste åren kommer att mycket handla om hur långt före Sverige kan ligga övriga EU-länder i sina asylregler, och hur Sverige bäst kan agera för att bistå flyktingar i flyktinglägren och som söker asyl i EU och Sverige. Eftersom resurserna är begränsade handlar det ofrånkomligen om avvägningar.

Därför har jag deltagit sedan 2012  i migrationsdebatten, och det enda jag har hävdat är att Sverige som litet land i EU ofrånkomligen måste anpassa sina asylregler i EU-riktning.

Och därför väljer jag att skriva detta blogginlägg, och en debattartikel i dagens GöteborgsPosten, för att utveckla hur jag anser att ett upprop, och Sveriges migrationspolitik, borde utformas för att se till flyktingars situation i sin helhet.



Nej, jag skriver inte under kyrkornas julupprop. Är jag då ond och förtappad?

DN, Aftonbladet och ledarna för V, FI, C, L och KD samt Maria Ferm, MP, och många andra, skriver på.

Tack vare att EU, inklusive Sverige, nu stoppar asylsökande och ekonomiska migranter vid gränsen mot t ex Turkiet kommer allt färre migranter till EU och till Sverige. 

Då, menar juluppropet, kan Sverige återgå till betydligt mer generösa asylregler än övriga EU-länder. Är det godhet eller handlar det också om lite hyckleri? 

Jag har svårt att få ihop ett ja till att EU stänger gränsen för migranter och flyktingar vid t ex Turkiet med att alla asylsökande som ändå lyckas ta sig till Sverige ska omgående kunna få hit sina familjer. 

Eftersom övriga EU-länder är mer restriktiva innebär detta en mycket kraftig signal till flyktingar som lyckas ta sig till EU att välja Sverige. 

Världens 65 miljoner flyktingar lever under erbarmliga förhållanden i krigens närområden och ofta i flyktingläger som FN har svårt att förse ens med mat och mediciner. Debatten i Sverige handlar i huvudsak om den lilla minoritet som har kraft och resurser att ta sig till EU och Sverige. 

Vi ömmar naturligtvis för dem som är här och som vi möter och ska naturligtvis göra allt för att de ska integreras bra och få arbete och bostäder osv. Alla Sveriges och civilsamhället insatser är berömvärda.

Tyvärr lyckas Sverige trots stora insatser dåligt med detta, antalet långtidsarbetslösa och antalet utanförskapsområden växer samtidigt som de initiala kostnaderna är mycket stora, t ex har ett ensamkommande flyktingbarn kostat ca 1 miljon per år fram till ca 20 år.

År 2015 valde hela 40 % av alla ensamkommande uppgivna barn till EU att ta sig till Sverige med 2 % av EUs befolkning. Det innebär tiotals miljarder i kostnader per år under många år, samtidigt som de som kom fram till slutet av november 2015 också har rätt att efter asylbeslut ta hit sina familjer.

Juluppropet koncentrerar sig helt på detta, att de flyktingar som lyckas ta sig till Sverige åter ska få ta hit sina familjer. Det säger inte ett ord om den överväldigande majoritet som är kvar i närområdena och i flyktinglägren, och där de allra svagaste utan några resurser alla finns.

SIDA anslog nyligen 40 miljoner kronor till människorna i Aleppo. Det motsvarar årskostnaden för 40 flyktingbarn som kommit till Sverige. Ändå ställde Sveriges radio den kritiska frågan om detta kommer att drabba biståndet till andra länder och ändamål i världen.

Den frågan är mer relevant kring hur Sverige prioriterar sitt stöd mellan människor på flykt i närområdet respektive de som lyckats ta sig till EU och Sverige. Sverige är ju en humanitär stormakt inte bara genom att ha tagit emot relativt sett flest flyktingar av alla EU-länder utan också genom att ge 1 % av sin BNI till utvecklings- och humanitärt bistånd.

När 163.000 asylsökande kom till Sverige så skars Sveriges bistånd till andra länder ner med över 8 miljarder kr både 2015 och 2016. OECDs biståndskommitté beräknar att närmare hälften av Sveriges bistånd år 2015 stannade kvar i Sverige, mest av alla länder. Men visst, Sverige ligger ändå högt upp i bistånd och flyktinghjälp.

Regeringen har sagt att pengar ur biståndsbudgeten till flyktingmottagning i Sverige max får bli 30 %, ca 13 miljarder kr.

Detta visar att det oundvikligen är en avvägning mellan hur Sverige ska hjälpa flyktingar, genom att de flyr till Sverige eller genom stora biståndsinsatser i närområdena.

Genom att juluppropet fokuserar endast på det lilla fåtal som tar sig till Sverige glömmer man den överväldigande delen som är kvar i flyktinglägren, de som är allra svagast men som vi inte kan se i ögonen eftersom de är en bit bort.

Ett upprop som är så ensidigt och som inte ser till de flyktingar som är de svagaste kan jag inte skriva under.

Visst borde alla flyktingar som vill ges asyl i Sverige och visst borde de som kommer hit omgående få ta hit sina familjer.

Men Sverige kan inte ge asyl till alla som skulle vilja söka skydd i Sverige, när det är 65 miljoner på flykt och när andra länder, och EU, sluter sina gränser. Tyvärr.

Därför har jag i flera år hävdat att Sverige som litet land i EU måste anpassa sina asylregler i EU-riktning. Jag har kritiserats för denna rätt självklara hållning, men kritiken har minskat sedan regeringen och alliansen gått lika långt eller längre.

Därför är det tyvärr inte självklart med omedelbar rätt till familjeåterförening för t ex de ensamkommande ungdomar som får asyl här, så länge som övriga EU-länder ställer krav som skjuter detta flera år framåt, eller mer.

Resultatet skulle oundvikligen bli att en stor del av de som söker asyl i något EU-land åter kommer att vilja göra det i Sverige.

Det är möjligt att vi klarar av detta så länge som EU, med Sveriges stöd, stänger sina gränser för asylsökande och ekonomiska migranter. Skulle flyktingströmmen åter växa kommer situationen dock snabbt att bli ohållbar.

Det världens länder, FN, EU och Sverige borde prioritera är att skapa fred och bekämpa terror, att kraftigt öka resurserna till flyktingar i närområdet och i flyktingläger och att ge flyktingar och flyktingfamiljer asyl som kvotflyktingar från flyktinglägren.

Detta, gärna tillsammans med att Europas och världens länder också bör ta emot fler flyktingar som kommer av egen kraft, är det Upprop jag skulle vilja underteckna.

Att som Sverige rätt ensidigt fokusera på att uppmuntra till flykt över hav och stängda gränser genom att lova snabb återförening till dem som har kraft, mod och resurser till detta är säkert vällovligt och humanistiskt. Men det bidrar också till att många familjer splittras och att många lider svårt och även dör under vägen.

Frågan är komplicerad och vi som också är varma humanister men som anser att frågan måste ses i ett helhetsperspektiv kan också ha starka poänger.

Jag har all respekt för den goda viljan hos Juluppropet och de som undertecknar det men jag är kritisk till dess ensidighet och när vi som inte undertecknar det ibland hängs ut som mindre goda eller ”onda”, typ.

Staffan Danielsson

Enskild riksdagsledamot, (C)

torsdag, januari 05, 2017

40 års arbete ger garantipension, typ...

Jag har sedan länge drivit på för att de som arbetat hela livet i lågavlönade yrken måste få ut mer netto av pensionen.

Christina Rogestam, ordförande i Seniorerna: " 40 års arbete ger ofta en pension som det knappt går att leva på, några hundralappar mer än för den som arbetat lite eller inte alls".

Regeringen vill endast se över och lyfta för dem med garantipension, inte för dem som arbetat hela livet med några hundralappar mer i netto. Jag begriper inte hur man tänker, båda grupperna borde höjas och de som arbetat snarast mer.

onsdag, januari 04, 2017

Framgång, åter bedöms ålder, rättskandalen är över

Jag har i många blogginlägg och tidningsartiklar (DN och SVD mm) diskuterat den rättskandal som pågått sedan 2011, då Socialstyrelsen och Migrationsverket underkastade sig diktat från barnläkarföreningen och advokatsamfundet. Härigenom godtogs nästan alla asylsökande som uppgav sig vara barn under 18 år för att vara det, de fick asyl som barn, personnummer som barn, förmåner som barn och placerades på boenden med barn.

På senare tid har Högsta Domstolen slagit fast att rättsväsendet inte får låta brottslingars ålder bedömas medicinskt, vilket är absurt och orimligt. Det är bra att regeringen ska ändra lagen men det tar tid och innan dess kommer att antal vuxna män att få straff som vore de barn, dvs mycket lägre straff.

Ett aktuellt fall är de uppgivna 17-åringar, asylsökande från Afghanistan, som begick en grov och planerad gruppvåldtäkt på en 15-årig pojke i Uppsala. Deras ålder torde med stor sannolikhet baseras på den ålder de själva uppgav när de sökte asyl, och som migrationsverket då regelmässigt godtog som sann. Trots detta bedömde migrationsverket att en av dem var över 18 år, vilket gör det mkt sannolikt att han var betydligt äldre. Även de andra kan vara vuxna män och givetvis måste en domstol som är ute efter rättvisa göra en medicinsk åldersbedömning om tvekan finns om åldern.

Efter HDs utslag får detta inte göras och domstolen dömer dem därför till straff som 17-åringar skulle fått, även den man som migrationsverket anser vara betydligt över 18 år. De döms nu alla till drygt ett års sluten ungdomsvård och inte till de mycket längre fängelsestraff de skulle fått om ålderskontrollen visat att de var över 18 år. Det är, anser jag, en rättskandal i sig att deras ålder, när de nu begått ett så allvarligt brott, inte kontrolleras.

Jag skriver nu på SvD Debatt en summering av den fullständiga framgång som bl a mitt trägna opinionsarbete har resulterat i, och jag hoppas att jag framöver inte alls, eller sällan, ska behöva återkomma till denna viktiga fråga.



söndag, januari 01, 2017

Centerpartiets historia -. vilken bok av Håkan Larsson! Läs den!

Äntligen har jag läst i sin helhet Håkan Larssons gedigna bok om Centerpartiets framväxt och ideologi under 100 år och med rötter i bondeståndet under flera 100 år dessförinnan.

Boken heter "Grön Politik för Det Goda Livet".

Jag tycker att Håkan har gjort ett storverk och rekommenderar den för alla som vill veta mer om Centerpartiet. Här länk till Håkans blogg, ni får boken för 150 kr inkl frakt om ni swishar till 070-2667262. Gör det!

Jag har alltid haft stor respekt för huskvarnasonen Håkans brinnande engagemang i kampen för ett bättre samhälle utifrån folkrörelsen Centerpartiet. Vi har landat lite olika i några sakfrågor genom åren, men så kan och ska det ju vara i politiken. (Sveriges EU-inträde, Euro-omröstningen, regionfrågan, kärnkraften och Maud Olofssons energiöverenskommelse).

Det allra mesta förenar oss dock, t ex i avvägningen mellan socialism och nyliberalism där Centerpartiets gröna tråd från början har varit  vaktslående om äganderätten och en marknadsekonomi på socialliberal grund. Centerpartiet har genomgående funnits i det politiska mittfältet  utifrån borgerliga (tänk om det funnits ett bättre samlingsbegrepp..) förtecken med ramar till skydd för de svaga i samhället. Vi har alltid kämpat för att hela Sverige ska leva, för företagsamhet med miljöhänsyn, för resurshushållning och kretsloppstänkande, för decentralisering samt för frihet och trygghet, med mera.

Boken skildrar väl hur Bondeförbundet snabbt bildades och växte till ett etablerat riksdagsparti i regeringsställning på bara några decennier under första hälften av 1900-talet, samt hur partiet sedan breddades och blev Centerpartiet med 25 % av rösterna på 1970-talet och med Thorbjörn Fälldin som den statsminister som bröt den socialdemokratiska eran 1976 och 1979. 

Den skildrar kanske inte lika väl hur nedgången sedan skedde ner till 5,1 % av rösterna i valet 1998.., och där har nog Håkan och jag lite olika uppfattning. Jag menar att, hur rätt vi än hade, så fastnade vi i en enda miljöfråga, kärnkraften, och smalnade av och uppfattades som ett enfrågeparti.

Jag tycker att Håkan verkligen söker vinnlägga sig om att skriva "objektivt" trots starka egna uppfattningar om t ex begreppet ekohumanism och om Centerpartiet borde vara med i den liberala eller gröna internationalen, typ. Även om bokens avslutning naturligtvis söker peka framåt i den riktning som Håkan vill se. 

Hans djupa kunskaper om bonde- och centerpartiernas framväxt i främst östra Europa under mellankrigstiden, och hur detta nu åter sker, är imponerande och det är tragiskt att se hur agrarpartierna brutalt krossades när kommunister och nazister gick över lik för sina extrema och förfärliga ståndpunkter och handlingar.

Håkan belyser också noga hur partier inklusive Bondeförbundet under 1920- och 1930-talen präglade av samhällsandan kom snett när rasbiologiska institutet bildades, och han exemplifierar med några ledande personers hemska antisemitiska uttalanden. 
Samtidigt lyfter Håkan Larsson fram vilken betydelse som samarbetet ("kohandeln") mellan arbetar- och bonderörelsen hade på 1930-talet när man gick samman i regeringsställning för att ta Sverige ur den djupa krisen vilket man också gjorde. Utan detta avgörande samarbete kunde Sverige ha kunnat komma väldigt snett både i arbetslöshet och spänningar och extremism. 

Jag delar Håkan uppfattning att idé- och annan debatt i Centerrörelsen borde aktiveras genom någon nättidskrift eller liknande. Har förresten Håkans bok lyfts fram och rescenserats i C-tidskrifter och tidningar?

Jag tycker att Håkans bok borde användas brett i Centerpartiet i alla relevanta sammanhang när vi utbildar nya medlemmar och diskuterar våra rötter och vår historia, samt även när vi utifrån den lagda grunden under det gångna seklet ser framåt. Håkan är kritisk mot att CUF under några decennier insprirerats för mycket av Timbro och vill mera anknyta till centerpartiets politik under förra seklet där t ex Gustav Jonnergård var en ledande partisekreterare och ideolog.

Kanske kunde boken vid dessa diskussioner kompletteras med en analys från dagens partiledningar om de senaste decenniernas utveckling i Centerpartiet. Detta skulle lägga en gedigen grund till diskussioner om var Centerpartiet står och hur vi bäst ska gå vidare!

Här länk till Håkans blogg med Bondeförbundets och Centerpartiets program från 1912 till 2013.