lördag, januari 16, 2021

Centerpartiets migrationspolitik - från 2012 och till idag!

Jag är förvisso part i målet om Centerpartiet och migrationspolitiken. Denna SvD-artikel tycker jag får med hela bilden och har mycket hög journalistisk kvalité. T o m vad som utlöste mitt trista utanförskap i Centerpartiet är med, partistämmans beslut 2013, som fortfarande gäller, att Sverige som enda land i världen ska öppna sina ambassader för de av världens flyktingar som kan ta sig till en svensk ambassad och vill söka asyl i Sverige. Jag var helt övertygad när jag reagerade på förslaget att det så klart skulle ändras, t ex till att C skulle driva på för att alla EU-länder skulle öppna sina ambassader vilket jag hade accepterat. Dock skulle man knappast ha lyckats, eftersom EU, liksom egentligen Sverige, måste ta realistiska beslut. Inte ens Miljöpartiet stöder denna Centerpartiets linje. Jag begriper alltjämt inte varför Partistyrelse och -stämma i september 2013 (och 2015, 2017 och nog 2019) inte lyssnade på mig utan beslutade om en orealistisk linje som ingen svensk regering kan genomföra, och sitta kvar. 1/17/2021 Lööfs omsvängning kan avgöra migrationspolitiken Lööfs omsvängning kan avgöra migrationspolitiken 1/5 Annie Lööf har varit Centerpartiets ledare sedan 2011. Då var partiet invandringsliberalt. Sedan dess har politiken stramats åt steg för steg. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman För åtta år sedan befann de sig i varsin ände av Centerpartiet. Per Ankersjö skrev visionen om fri invandring. Staffan Danielsson stöttes ut för att han vill strama åt asylpolitiken. Nu gillar de båda Annie Lööfs nya linje. Claes Lönegård claes.lonegard@svd.se Annie Reuterskiöld annie.reuterskiold@svd.se Strax före jul, bara dagar innan de första lättnaderna i den så kallade gymnasielagen skulle träda i kraft, sa Centerledaren Annie Lööf plötsligt nej. Mest förvånade – och förbannade – var miljöpartisterna som hade drivit frågan i regeringen och räknade med Centerns stöd, precis som när gymnasielagen först klubbades igenom. Miljöpartiet hade enligt SvD:s källor upprepade gånger sökt kontakt, från riksdags- till partiledarnivå, för att försäkra sig om att reformen skulle ha stöd – utan att få några tecken på att Centern var på väg att stoppa förslaget som skulle göra det enklare för ensamkommande att få stanna i Sverige. Den här veckan kom så nästa slag mot de lättnader i migrationspolitiken som Miljöpartiet drivit fram i regeringsförhandlingarna med Socialdemokraterna: Nu var det Nyamko Sabuni som hotade med att Liberalerna skulle lämna budgetsamarbetet om inte förslaget om en ny humanitär skyddsgrund skrotades. Men den här gången slöt Annie Lööf upp på regeringens sida, för en mer generös asyllinje. Den nya migrationslagstiftning som ska vara på plats till sommaren är nu satt i gungning. Hur Centerpartiet ställer sig blir direkt avgörande. Men frågan är vad partiet egentligen vill? – Vi har under lång tid sagt att nu måste vi ha en permanent migrationslagstiftning och inte hålla på och reparera i tillfälliga lagar, säger Centerpartiets migrationspolitiske talesperson Jonny Cato. Den senaste tidens tvära kast ska inte tolkas som tecken på att Centerpartiet håller på att lägga om sin migrationspolitik – varken i den ena eller andra riktningen, menar Cato. – Centerpartiet har stått stabilt i vår migrationspolitik i många år och arbetat för att vi ska komma bort från lappande och lagande och att vi ska få en permanent migrationspolitik där vi både förenar medmänsklighet och humanism med ordning och reda. Sanningshalten i Jonny Catos påstående beror på hur man definierar ”många år”. Backar man tillbaka ett knappt decennium ville Centern profilera sig som det mest flykting- och arbetskraftsliberala partiet i riksdagen. Samtidigt som Annie Lööf valdes till partiledare, på stämman i Åre 2011, antog Centern ett integrationspolitiskt program som skulle göra Sverige till ett ”välkomnande nybyggarland”. Genom fler invandrare skulle svensk ekonomi säkras: ”Hade vi haft den migrationspolitik som Kanada har hade vår population i dag kunnat uppgå till hela ca 40 miljoner. Det skulle innebära mycket arbetskraft som vi är i behov av för morgondagens välfärd. Många av de landsbygdsproblem som råder i dag hade kanske också kunnat vara lösta då”, stod det i programmet. Den invandringsliberala positioneringen nådde sin kulmen i det omtalade förslaget till nytt idéprogram som presenterades året därefter. Per Ankersjö, då borgarråd i Stockholm stad och ordförande i idéprogramgruppen, talade om fri invandring i kombination med sänkta ingångslöner och flexiblare turordningsregler. I intervjuer förklarade han att ”alla som vill ska kunna få skapa sig en framtid här”. – Vi är inte speciellt relevanta i svensk politik i dag. Det här är ett förslag som skulle göra oss relevanta, sa Ankersjö till Aftonbladet. Förutom fri invandring innehöll idéprogramsförslaget en rad andra kontroversiella ståndpunkter – månggifte, slopad skolplikt och plattare skatt – som väckte hård intern kritik. Stormen tvingade Annie Lööf att avbryta sin julsemester i Thailand för att flyga hem och krishantera. Det slutade med att partiets dåvarande chefsekonom och vice partisekreterare Martin Ådahl fick skriva om förslaget till idéprogram. https://esvd.svd.se/1001/Svenska-Dagbladet/370871/2021-01-17/18136703/Loofs-omsvangning-kan-avgora-migrationspolitiken 1/2 1/17/2021 Lööfs omsvängning kan avgöra migrationspolitiken I den slutgiltiga versionen som klubbades igenom på en extrastämma i mars 2013 var flera av de mest omstridda förslagen bortsuddade – men inte den långsiktiga visionen om en helt avreglerad invandring: ”Centerpartiet strävar efter öppna gränser, fri rörlighet samt en generös och human flykting- och invandringspolitik. För ett parti som bygger sina värderingar på alla människors lika rätt och värde finns inget annat logiskt ställningstagande än att verka för en värld där människor kan röra sig fritt över gränserna”, står det i det snart åtta år gamla idéprogrammet som gäller än. – Idén om en generös migrationspolitik var väldigt förankrad i partiet. Det visade sig också på stämman. Delarna om migrationen blev inte så omarbetade. Väldigt mycket av våra tankar fanns kvar, säger Per Ankersjö, som i dag har lämnat politiken och numera driver en konsultfirma. En av få ledande centerpartister som vid den här tiden opponerade sig mot partiets migrationspolitik var dåvarande riksdagsledamoten Staffan Danielsson, som stack ut på tidningarnas debattsidor. Han argumenterade för att Sveriges asylpolitik inte kunde avvika för mycket jämfört med andra EU-länder, han krävde medicinska åldersbedömningar av ensamkommande, försörjningskrav vid anhöriginvandring och övergång till tillfälliga uppehållstillstånd. På Centerstämman 2013 försökte han – utan framgång – stoppa partistyrelsens förlag om att ge flyktingar rätt att söka asyl i Sverige på svenska ambassader världen över, ett beslut som har fått fortsatt stöd på stämmorna därefter. – Jag följde mitt samvete och tyckte att jag gjorde en välgärning genom att uppmärksamma Centerpartiet på det orealistiska i partiets förslag, men så mottogs det inte. Jag blev sedd som närmast främlingsfientlig. Klyftan mellan mig och partiet växte, säger Staffan Danielsson som i dag är pensionär. När den stora flyktingvågen nådde Sverige hösten 2015 sattes den liberala invandringspolitiken på prov. Flera medlemmar och aktiva centerpartister engagerade sig personligen för flyktingar och ensamkommande. Centerpartiet, precis som Miljöpartiet, gick motvilligt med på tillfälliga skärpningar av asyllagstiftningen – i linje med de förslag som Staffan Danielsson förespråkade. Själv var han utestängd från att delta när Centerpartiets riksdagsgrupp diskuterade migrationspolitiken, eftersom partiledningen ansåg att han var illojal och drev en politik som gick emot partiets officiella. Några månader senare röstade alla C-ledamöter utom Staffan Danielsson nej till ytterligare skärpningar i migrationspolitiken. Samtidigt började retoriken från partiets främsta företrädare så smått att förändras. Annie Lööf talade nu både om att det behövdes fler lagliga vägar in i EU och en ”tydligare harmonisering av asylregler”. – Det är viktigt för mig att tala om att vi alltid har varit för en reglerad invandring, sa Centerledaren till Aftonbladet i september 2016. Från att tidigare ha varit på samma sida som Miljöpartiet och Vänsterpartiet i många migrationsfrågor sökte Centern alltmer en mittenposition. Den nya hållningen syntes i den så kallade gymnasielagen, där regeringen ville ge unga ensamkommande som fått avslag en ny chans till uppehållstillstånd genom studier. Annie Lööf kritiserade först lagförslaget i hårda ordalag på en pressträff innan hon landade i att ”konsekvenserna kommer att bli alldeles för stora om vi stoppar det”. Hösten 2019 tog hon ytterligare ett steg. Samma dag som den parlamentariska migrationskommittén inledde sitt arbete deklarerade Annie Lööf att Centerpartiet främsta prioritet var att få till en bred och blocköverskridande uppgörelse som skulle skapa ”ordning och reda” i migrationspolitiken. – Det är ingen hemlighet att många av de förslag som vi lagt genom åren kommer innebära att det eventuellt blir ett minskat söktryck till Sverige, sa hon till Expressen. I riksdagsdebatten en månad senare sa Annie Lööf precis det som Staffan Danielsson hade sagt sex år tidigare: ”Vi i Sverige kan inte nämnvärt skilja oss från andra europeiska länder.” – Jag har glatt mig åt att Centern i dag har närmat sig mig eller till och med gått ännu längre, säger Staffan Danielsson. – På vissa punkter är man fortfarande mer generös än vad jag tror är möjligt, men partiet har börjat röra sig i en realistisk riktning, säger han. Bland annat vill Centern nu ha tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel, inte permanenta som tidigare. I somras var Centern också villig att kompromissa om försörjningskrav vid familjeåterförening, enligt personer som deltog i migrationskommitténs förhandlingar. Senast var det beskedet att stoppa lättnaderna i gymnasielagen. Vad beror omsvängningen på tror du? – Det som avgör positionerna i den här frågan är opinionen. Centern har väldigt bra koll på opinionen i och med sin goda ekonomi och möjlighet att beställa undersökningar. Jag tror att man har fått klart för sig att ständigt synas med V och MP kring en orealistisk migrationspolitisk inte nödvändigtvis leder till fler väljare, säger Danielsson. Även Per Ankersjö, som ledde i idéprogramguppen 2012 som förespråkade fri invandring, är positiv till hur Centerns migrationspolitik ser ut numera. – Jag tycker att man under de senaste åren har gjort en ganska rimlig tonförändring i att inte spela upp den här frågan till att vara den viktigaste. Som en av ideologerna i den gruppen har jag ingen kritik. Snarare tvärtom. Jag tycker att man har agerat ganska ansvarfullt, inklusive de senaste turerna, säger han. Ankersjö tror att det både handlar om strategiska överväganden och en vilja från partiledningen att anpassa sig efter samhällsutvecklingen och den politiska debatten. – Som jag känner Centern efter trettio år tycker ledningen att det är värt att ta en debatt med den allra mest flykttingvänliga eller migrationsvänliga delen av partiet för att faktiskt kunna sätta sig vid bordet och sluta överenskommelser. Det är bättre att man är med än att man inte är med, säger han. Alla i partiet är inte lika nöjda. På sociala medier syns gott om centerpartister som är oroliga över vart partiets asylpolitik är på väg. Före jul lämnade en kommunpolitiker i Skåne Centern i protest mot partiets nej till lättnader i gymnasielagen. Jonny Cato, partiets migrationspolitiske talesperson, håller inte med om att politiken blivit stramare, som exempel vill Centern se en utvidgad humanitär grund som del i en permanent migrationslagstiftning. Om det skulle innebära att fler eller färre ensamkommande får stanna jämfört med att införa lättnader i gymnasielagen kan han inte svara på. – Jag tror att det är väldigt svårt att säga. Det är en individuell prövning från fall till fall, det kommer att se väldigt olika ut. Samtidigt vidhåller han att Sveriges migrationspolitik måste ligga i linje med resten av EU, och menar att det är en lärdom som partiet drog efter flyktingkrisen. – Man måste vara ärlig med att 2015 var ett väldigt svårt år för Sverige på det migrationspolitiska området. Det är helt uppenbart att vi inte hade ett migrationssystem som klarade av den stora volymen. Det är just därför vi måste ha en immigrationslagstiftning på plats som gör att vi kan hjälpa de allra mest utsatta människorna. Den nya retoriken går hem hos Staffan Danielsson, som i åtta år har varit mer eller mindre utstött i sitt parti på grund av sina åsikter i invandringspolitiken. Men han inser samtidigt att en ompositionering kan komma att kosta Centerpartiet dyrt – inte minst bland unga kvinnor i storstäderna som i dag bär upp partiet i opinionsmätningarna: – Min uppfattning är att Centerpartiet balanserar på en väldigt smal spång just nu. När man nu försöker nyktra till i migrationspolitiken som jag ser det så tar man en risk att man tappar tillbaka de ”medmänskliga” väljarna till Miljöpartiet. ▪ https://esvd.svd.se/1001/Svenska-Dagbladet/370871/2021-01-17/18136703/Loofs-omsvangning-kan-avgora-migrationspolitiken 2/2

tisdag, januari 05, 2021

Sverige halkar nedåt. Fokus är ett måste.

 

Henrik Höjer,  Kvartal,  skriver en djupt allvarlig artikel om hur Sverige tappar i olika världsrankingar, förutom i kriminalitet och otrygghet,  där vi ligger allt sämre till. 


En viktig orsak till detta är enligt min uppfattning den alldeles för höga migrationen till Sverige,  där befolkningen på bara några decennier har ökat med runt 25 (TJUGOFEM) procent till idag långt över 10 miljoner. 


En del i migrationen är som bekant bland det högsta mottagandet av asylsökande och ekonomiska migranter i Europa,  med stora svårigheter för många att integrera och få i arbete och lära sig språket och klara en utbildning.


Min uppfattning är att fokus nu måste läggas på att vända den negativa trend som Sverige är inne på och, vilket kommer att vara mycket krävande. 


En förutsättning för att klara detta,  vilket kommer att ta många år,  är, också enligt min uppfattning,  att Sverige kommande år för en mycket restriktiv migrationspolitik. 


De partier,  ett tag sju stycken,  som ensidigt fokuserat på att Sverige utan sidoblickar på andra länder ska ha den mest generösa migrationspolitiken bär ett stort ansvar för de problem och utmaningar som Sverige nu möter och måste klara ut.  


Likaså,  de partier som nu fortsätter att ensidigt fokusera på Sveriges "skyldighet" för att ha mer generösa asyl- och anhöriginvandringsregler,  och världens mest generösa regler för arbetsgivare att rekrytera från andra världsdelar även till enkla jobb i Sverige, ställer sig vid sidan av arbetet för att vända utvecklingen i Sverige, enligt min uppfattning. 


Detta är alltså min bestämda uppfattning.


Vilken uppfattning harcDu/Ni?


Och en fråga till.  Jag vet att jag vad gäller Sveriges migrationspolitik varit,  och alltjämt är, kritisk till mitt partis linje,  även om Centerpartiet förflyttat sig rätt långt åt mitt håll det senaste året.  

Många tycker att jag är för envis i min kritik och borde sluta upp att driva min uppfattning offentligt,  eller kanske söka nya politiska vägar. 

Tja,  jag lyssnar även här.


https://kvartal.se/artiklar/sverige-halkar-efter/